REGLER och FÖRORDNINGAR avseende ANTIDOPING 2.1

(Senast reviderad 2024-05-19)

REGLER och FÖRORDNINGAR

avseende antidoping

Svenska Antidopingbiblioteket

Innehåll

STYRNING AV WADA

WADA:s styrning som en modell för offentligt och privat partnerskap

Medan idrottsinstitutioner – och IOC i synnerhet – traditionellt har hävdat sin oberoende från offentliga myndigheter, är kopplingarna mellan dessa två sfärer – en privat och den andra offentlig – talrika. Med den ökande betydelsen (politisk, social och ekonomisk) av idrottsevenemang, har den politiska pressen på idrottsregimer ökat snabbt. Relationerna mellan privata idrottsregimer och offentliga myndigheter är dock inte bara kontraster eller konflikter, utan kan också inkludera former av både procedur- och institutionssamarbete. Idrottssektorn ger faktiskt ett bra exempel för att analysera olika former av offentliga och privata partnerskap (PPP).

Det mest betydande exemplet på denna typ av förhållande mellan stater och idrottsregimen kommer dock från området anti-dopingen. Genom att agera i samförstånd har stater, idrottsinstitutioner och medlemmar av den internationella gemenskapen skapat en organisation som är symbolisk för framväxten av nya former av hybrid offentlig-privat styrningsmekanism på global nivå: World Anti-Doping Agency (WADA).

Olympiaderna som grund för starka, självständiga institutioner

Olympiaderna ger oss det mest kraftfulla exemplet på sportens universella värde. Där tävlar mer än 10 000 idrottare från minst 200 nationer – fler än de 192 FN-medlemmarna – om över 300 guldmedaljer. Sedan slutet av 1800-talet har ett mycket komplext system skapats för att reglera detta: den olympiska rörelsen. Den styrs av Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och bygger på Olympiska stadgan för att bilda sin alldeles egna “konstitution”, som inte bara fastställer de grundläggande principerna och reglerna för de olympiska spelen (se till exempel “Olympismens grundläggande principer”, där det föreskrivs att “idrottens utövande är en mänsklig rättighet”), utan också de organisatoriska och procedurregler som styr den olympiska rörelsen. Från detta perspektiv representerar utvecklingen av den globala idrottsordningen ett exempel på konstitutionalism som ligger nära den brittiska traditionen: “en tradition av kontinuitet, legitimatorisk pluralism och den spontana utvecklingen av en rättslig ordning”.

Förutom IOC är den internationella idrotten byggd på två kategorier av institutioner: Internationella Idrottsförbund (IF:s), som fastställer “spelets regler” för varje sport och fungerar som globala normskapare, och Nationella Olympiska Kommittéer och Nationella Idrottsförbund (NF:s) som organiserar elitidrott respektive den bredare idrotten. IOC erkänner endast ett internationellt idrottsförbund (IF) för varje sport och endast en nationell olympisk kommitté (NOC) per land. Denna struktur har beskrivits som en “dubbel pyramid”, där den ena rör förhållandet mellan IOC och NOCs:, den andra förhållandet mellan IFs och NFs. Systemet skall dock snarare förstås som en serie “flera pyramider”, vilket innebär de som rör IOC och NOC:s å ena sidan och de många IF:s för olika sporter (35, för att bara räkna de IF:s som ingår i den olympiska rörelsen) och deras respektive NF:s å andra sidan. Dessutom är dessa pyramider länkade till varandra, både vertikalt och horisontellt. Till exempel måste NOC:s inkludera varje NF som är ansluten till en IF för att erkännas av IOC.

Inom området för idrottsreglering har det därför genererats en mycket komplex uppsättning ämnen och normer och har till och med etablerat en egen tvistlösningsinstans (Court of Arbitration of Sport (CAS)). Det är av denna anledning som vissa talar om “Internationell idrottsrätt”, “Global idrottsrätt” eller lex sportiva (den senare syftar specifikt på lagar stiftade av idrottsrörelsen). Många forskare har tagit idrottsreglering som ett paradigm som kan belysa bredare frågor som rör samexistensen av många rättsliga ordningar mer generellt.

Stater och offentliga myndigheter inom global idrottsreglering

Trots den privata karaktären hos det olympiska systemet och med tanke på den ökande relevansen av sport inom många områden (politiskt, ekonomiskt och socialt) spelar stater och offentliga myndigheter en allt viktigare roll inom global idrottsreglering. Dessutom lyder nationella olympiska kommittéer (NOK) under sin egen stats jurisdiktion och är i vissa fall själva offentliga förvaltningar (som i Frankrike och Italien, till exempel). Förhållandena mellan idrottssystemen, särskilt det olympiska systemet kan kategoriseras på olika sätt. För det första erkänner det internationella samfundet i vissa fall de facto idrottsstyrande organ, även i frånvaro av en formell handling som ger detta organ internationell rättslig status. Två exempel relaterade till IOC är skyddet av den olympiska symbolen (se Nairobi-fördraget undertecknat 1981) och Olympisk vapenvila (“ekecheiria” antagen 2007 av IOC:s Generalförsamling). För det andra finns det många exempel på ömsesidiga påverkans-relationer mellan stater och idrott: “pingisdiplomati” mellan USA och Kina på 1970-talet; kampen mot apartheid och uteslutningen av Sydafrika från de olympiska spelen i Tokyo 1964; och ömsesidiga “boycotts” mellan USA och Sovjetunionen under kalla kriget.

För det tredje kan stater (inklusive ibland offentliga NOK) agera i strid med den olympiska stadgan eller reglerna för relevanta internationella idrottsförbund (till exempel avvikelser mellan IOC och Italien angående antidopingregler under vinter-OS 2006 i Turin); i sådana fall uppstår en konflikt mellan offentliga myndigheter och internationella idrottsinstitutioner. Viktigare är dock när den globala regleringen av sport börjar påverka områden som omfattas av staters jurisdiktion, vilket sker när sportnormer påverkar grundläggande rättigheter eller ekonomiska verksamheter som föreskrivs eller regleras av lag (detta inträffar ofta inom EU-rätten, som för 28 länder regleras direkt av den olympiska stadgan, där termen “länder” – självständig stat erkänd av det internationella samfundet – förekommer cirka trettio gånger. På liknande sätt används termen “regeringar” ungefär tio gånger, vanligtvis för att understryka idrottens oberoende från politik.

I den Olympiska stadgan ages: “Vid överträdelse av Olympiska stadgan eller andra bestämmelser eller anvisningar från IOC, eller vid brott mot de skyldigheter som åtagits av NOK, OCOG eller värdstaden, är IOC berättigat att dra tillbaka organisationen av de olympiska spelen från värdstaden, OCOG och NOK när som helst och med omedelbar verkan, utan att föregripa ersättning för eventuell skada som därigenom orsakas för IOK. I sådana fall har NOK, OCOG, värdstaden, värdlandet för värdstaden och alla deras regerings- eller andra myndigheter, eller någon annan part, vare sig på stads-, lokal-, delstats-, provins-, annan regional eller nationell nivå, ingen rätt till någon form av ersättning mot IOC.”

Slutligen finns det fall av “samarbete” mellan idrottsinstitutioner och offentliga myndigheter. Olympiska stadgan slår till exempel fast att IOC:s roll också är “att samarbeta med behöriga offentliga eller privata organisationer och myndigheter i strävan att sätta idrott till tjänst för mänskligheten och därigenom främja fred.” På nationell nivå kan samarbete ske “för att uppfylla sin uppgift samarbeta med statliga organ, med vilka de ska uppnå harmoniska relationer.” Kampen mot doping och WADAs åtgärder hör till denna senare kategori: samarbetet mellan ett privat idrottssystem å ena sidan och offentliga myndigheter å andra sidan.

Kampen mot doping och WADA

Företeelsen doping har alltid funnits inom idrotten, med toppar på 1960-talet och 1980-talet som ledde till skapandet av IOC:s medicinska kommission och antagandet av Europarådets antidopingstadga för idrotten. Dock präglades åren mellan slutet av 1980-talet och 1990-talet av flera skandaler (inom bland annat friidrott, simning och cykling). Som svar på den enorma ökningen av dopingsfall (såsom till exempel skandalen som chockerade cykelvärlden sommaren 1998) sammankallade IOC en ny världskonferens om doping inom idrotten (det hade tidigare hållits fyra konferenser, den första i Ottawa 1988) som hölls i Lausanne i februari 1999. Konferensen resulterade i en deklaration om doping inom idrotten, där skapandet av “en oberoende internationell antidopingsbyrå” föreslogs. I enlighet med deklarationens villkor skapades WADA den 10 november 1999 i Lausanne för att främja och samordna kampen mot doping.

Från det rättsliga perspektivet är WADA en privat stiftelse reglerad av sina konstitutiva artiklar som följer den schweiziska civilkoden. Den har etablerats på initiativ av IOC, med stöd och deltagande av mellanstatliga organisationer, regeringar, offentliga myndigheter och andra offentliga och privata organ som bekämpar doping inom idrotten. WADA;s huvudkontor finns i Montreal men organisationen har fyra regionala kontor i Europa (Lausanne), Asien/Oceanien (Tokyo), Afrika (Cape Town) och Latinamerika (Montevideo). WADA har den typiska strukturen för de flesta stiftelser, med en styrelse (det högsta organet), en verkställande kommitté och en revisionskommitté. Det finns också en generalsekreterare och tio direktorat (de fyra regionala kontoren; medicin, vetenskap; standarder och harmonisering; utbildning; kommunikation; juridiska frågor) med cirka 50 anställda.

Den “jämlika partnerskapet mellan den olympiska rörelsen och offentliga myndigheter” återspeglas i strukturen för stiftelsestyrelsen (upp till 40 medlemmar, varav 18 av dem utsedda av den olympiska rörelsen, med ytterligare högst 18 utsedda av offentliga myndigheter och 4 gemensamt utsedda av båda). I WADA;s konstitutiva stiftelseinstrument, anges också att “för att främja och bevara jämvikt bland intressenterna kommer stiftelsestyrelsen att säkerställa att ordförandepositionen alternerar mellan den olympiska rörelsen och offentliga myndigheter, särskilt efter två treåriga perioder, om inget alternativt förslag görs. Det är dock värt att notera att det första förslaget som presenterades på konferensen avvisades på grund av en alltför nära koppling mellan WADA och IOC samt avsaknaden av representanter från regeringar i styrelsen. Offentliga myndigheter protesterade och begärde en mer betydande roll (de var också skeptiska till IOC efter korruptionsepisoder relaterade till tilldelningen av de olympiska vinterspelen 2002 i Salt Lake City). Faktiskt flyttade WADA 2002 sitt huvudkontor från Lausanne – där IOC har sitt huvudkontor – till Montreal, Kanada.

För att bevara jämvikt mellan den olympiska rörelsen och offentliga myndigheter måste vice ordföranden vara en person som nominerats av offentliga myndigheter om ordföranden är en person som nominerats av den olympiska rörelsen, och vice versa. WADA:s exsekutiv-kommitté har också denna typ av jämbördigt partnerskap: den består av en ordförande och vice ordförande (som är ordföranden och vice ordföranden för WADA), den har fem medlemmar från idrottsrörelsen och fem från regeringarna och utses årligen. Dessutom kan WADA bjuda in ett begränsat antal mellanstatliga organisationer eller andra internationella organisationer att agera i rådgivande kapacitet för stiftelsen (detta gäller exempelvis Världshälsoorganisationen, WHO, och Internationella kriminalpolisorganisationen, Interpol)

Ekonomiskt finansieras WADA lika av den olympiska rörelsen å ena sidan och offentliga regeringar å den andra: 12 miljoner US-dollar mottogs från vardera av dessa källor 2008. Dessutom är det värt att notera att WADA:s stadgar förutsäger att byrån kommer att vara berättigad att förbereda planer och förslag med tanke på dess omvandling, om nödvändigt, till en annan struktur, “eventuellt baserad på internationell offentlig rätt.”

WADA:s allmänna intresseuppdrag och dess normativa funktioner

Trots sin formella privata karaktär utför WADA funktioner som syftar till att främja allmänna mål, såsom främjande och samordning på internationell nivå av kampen mot doping inom idrotten i alla dess former, inklusive genom tester både i och utanför tävlingssammanhang. Sådana organisationer, som kommer att bli inbjudna på grundval av deras legitima intresse för stiftelsens arbete och deras befogenheter inom motsvarande områden, kan delta i diskussionerna i stiftelsestyrelsen men får inte rösta när stiftelsestyrelsen fattar beslut. För att uppnå detta samarbetar stiftelsen med mellanstatliga organisationer, regeringar, offentliga myndigheter och andra offentliga och privata organ som bekämpar doping inom idrotten och söker från dem både moraliskt och politiskt åtagande att följa dess rekommendationer. ’

WADA har flera huvuduppgifter på internationell nivå:

att etablera, anpassa, modifiera och uppdatera, minst årligen, för alla berörda offentliga och privata organ, listan över ämnen och metoder förbjudna i idrottspraktiken

att utveckla, harmonisera och förena vetenskapliga, provtagnings- och tekniska standarder och förfaranden med avseende på analyser och utrustning, inklusive homologering av laboratorier, samt att skapa ett referenslaboratorium

att främja harmoniserade regler, disciplinära förfaranden, sanktioner och andra medel för att bekämpa doping inom idrotten och bidra till deras enhet, med beaktande av idrottarnas rättigheter.

Det är tydligt att WADA utför betydande normativa funktioner genom att etablera internatio-nella standarder och producerar också “mjuk lag” i form av rekommendationer för god praxis. WADA:s viktigaste dokument är Världens antidopingskod (WADC), som antogs 2003 och trädde i kraft den 1 januari 2004. Vid Världskonferensen om doping inom idrotten i Köpenhamn den 5 mars 2003 enades över 1000 delegater från 80 regeringar samt internationella och nationella idrottsinstitutioner enhälligt om att anta WADC som grund för kampen mot doping inom idrotten (Köpenhamnsdeklarationen). En andra version av koden antogs enhälligt av WADAs styrelse och stöddes av de 1 500 delegaterna som var närvarande den 17 november 2007, den sista dagen av den tredje världskonferensen om doping inom idrotten, som hölls i Madrid; den nya koden trädde i kraft den 1 januari 2009.

World Anti-Doping Code (WADC)

Underskrivare av WADC (det vill säga de enheter som undertecknar koden och åtar sig att följa den) inkluderar IOC, IF:s, Internationella Paralympiska Kommittén, NOC:s, Nationella Paralympiska Kommittéer, arrangörer av stora evenemang, nationella antidopingorgani-sationer (NADO:s) och WADA. Regeringar ombeds däremot inte att vara underskrivare av koden, utan snarare att underteckna Köpenhamnsdeklarationen (2003) och ratificera, acceptera, godkänna eller ansluta sig till UNESCO:s konvention mot doping inom idrotten (se nedan). Även om acceptansmekanismerna kan vara olika är försöket att bekämpa doping genom det samordnade och harmoniserade program som återspeglas i koden mycket en gemensam ansträngning mellan idrottsrörelsen och regeringarna. WADC samverkar dessutom med internationella standarder som syftar till att främja harmonisering mellan antidopingsorganisationer. Dessa standarder har varit föremål för långvariga överläggningar bland WADAs intressenter och är obligatoriska för alla undertecknare av koden. Bland dessa standarder är Förbudslistan en hörnsten i koden, särskilt för harmonisering. Den revideras årligen och identifierar substanser och metoder som är förbjudna vid tävling, utanför tävling samt specifiktinom vissa idrotter.

WADC är således det centrala dokumentet som ger ramverket för harmonisering av antidopingspolitik, regler och föreskrifter inom idrottsorganisationer och mellan offentliga myndigheter. Till exempel sattes för första gången universella kriterier för att besluta om ett ämne eller en metod bör förbjudas från användning. Dessutom fastställer WADC standarden för minimi- och maximistraff, samtidigt som det ger flexibilitet för övervägande av omständlig-heterna i varje enskilt fall (den reviderade versionen av koden har introducerat en mer flexibel mekanism för att fastställa sanktioner). Dessutom ger WADC viktiga processgarantier, såsom rätten till en rättvis förhandling för den som anklagas för att ha begått ett regelbrott inom antidopingen (Art. 8, som fastställer krav såsom en rättvis och opartisk hörsel före en rättvis och opartisk instans). Mer än 600 idrottsorganisationer, inklusive alla 35 internationella idrottsförbund för olympiska idrotter och IOC självt, har således accepterat WADC.

Internationella standarder

Syftet med den internationella standarden för testning (IST) är att planera för effektiv testning och att upprätthålla integriteten och identiteten hos prover, från att meddela idrottaren till att transportera prover för analys. Den internationella standarden för laboratorier syftar till att säkerställa giltiga testresultat och bevismaterial samt att uppnå enhetliga och harmoniserade resultat och rapportering från alla ackrediterade laboratorier. Syftet med den internationella standarden för terapeutiska undantag (ISTUE) är att säkerställa att processen för att bevilja TUE:er harmoniseras över idrotter och länder. En TUE beviljas av ett idrottsförbund eller en NADO, och kriterierna för att bevilja den är att idrottaren skulle uppleva betydande hälsoproblem utan att ta den förbjudna substansen eller metoden; att den terapeutiska användningen av ämnet inte skulle ge betydande förbättring av prestanda; och att det inte finns något rimligt terapeutiskt alternativ till användning av den annars förbjudna substansen eller metoden. Den internationella standarden för skydd av integritet och personuppgifter (ISPPPI) fastställer en uppsättning minimiskydd för integriteten som alla relevanta parter involverade i antidoping inom idrotten måste följa när de samlar in och använder idrottarnas personuppgifter, såsom information om vistelseort, dopingskontroller och terapeutiska undantag.

Ämnen och metoder klassificeras efter kategorier (exempelvis steroider, stimulande medel och genmanipulering). Användningen av något förbjudet ämne av en idrottare av medicinska skäl är möjlig genom dispens (listan publicerades först 1963 av IOC; sedan 2004 är WADA ansvarig för förberedelse och publicering av listan).

I oktober 2005 godkändes en internationell konvention, den internationella konventionen mot doping inom idrotten, enhälligt av 191 regeringar vid Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) Generalkonferens. I synnerhet möjliggör konventionen för regeringar att anpassa sina nationella åtgärder med koden som “grundval”, vilket harmoniserar globala idrottsregler och offentlig lagstiftning i kampen mot doping inom idrotten. Konventionen hänvisar uttryckligen till WADA och dess kod som ger en illustration av god praxis för samarbete mellan privata aktörer och offentliga myndigheter inom det globala sammanhanget. I kampen mot doping inom idrotten har standarder och regler fastställda av en privat organisation gradvis accepterats som “bindande” av stater; en process som möjliggjorts mestadels som ett resultat av WADA:s särskilda hybridstruktur.

Sammanfattningsvis, även om WADC formellt bygger på en privaträttslig handling (“de flesta regeringar kan inte vara parter i eller vara bundna av privata icke-statliga instrument som koden”), visar den snarare en hybridnatur på grund av den roll som offentliga myndigheter spelar både i WADAs beslutsprocess och i förfarandet för kodens utformning.

WADC fastställer att “Ändringar av koden ska, efter lämplig konsultation, godkännas av två tredjedelar av WADAs stiftelsestyrelse, inklusive en majoritet av de som röstar från både offentlig sektor och Olympiska rörelsen” (art. 26.2.3). Dessutom stadgas att WADA måste säkerställa en konsultativ process både för att ta emot och svara på rekommendationer samt för att underlätta granskning och återkoppling från idrottare, idrottsinstitutioner och regeringar angående föreslagna ändringar (art. 26.2.2). Liknande bestämmelser styr utvecklingen av WADAs internationella standarder. Till exempel inkluderar processen för den årliga granskningen av Förbudslistan tre möten i WADA:s listkommitté (i februari, april-maj och september) och en utkastdiskussion för publicering i juni. Listan är avsedd att spridas för konsultation av regeringar och idrottsinstitutioner. Vid sitt tredje möte i september rekommenderar listkommittén, efter övervägande av de inkomna bidragen genom konsultationsprocessen, den reviderade listan till hälsa-, medicin- och forskningskommittén, som i sin tur gör rekommendationer till WADA:s verkställande kommitté. Den verkställande kommittén slutgiltigt fastställer listan vid sitt möte i september. Den uppdaterade listan publiceras senast den 1 oktober och träder i kraft den 1 januari följande år.

WADA som modell för global administrativ styrning

Strukturen och funktionerna hos WADA inom internationella idrottsregimer ger upphov till flera typer av frågor. De omfattar många aspekter av global styrning:

den ökande användningen av globala offentlig-privata partnerskap och utvecklingen av hybrida offentlig-privata regimer och organ

spridningen av normativa funktioner som utförs av globala institutioner och den bindande kraften i privat eller hybrid offentlig-privat “rätt”

problem som rör harmoniseringen av olika regler på global nivå och interaktionen mellan globala PPP och nationella myndigheter

antagandet av mekanismer av administrativ rätttyp inom globala regimer och framväxten av global administrativ rätt

Den första uppsättningen frågor rör framväxten av globala privata regimer och globala privata regleringsorgan. WADA:s hybrida offentlig-privata struktur ger oss en mycket betydande institutionell modell för att möjliggöra att en privat regim samarbetar med offentliga myndigheter. Dessutom, med tanke på framgången för regelverket, verkar denna modell fungera rimligt bra, även om mycket framsteg naturligtvis fortfarande kan göras. Tack vare en beslutsfattande process som delas mellan offentliga och privata aktörer och också till den grundläggande rollen som CAS spelar för att besluta överklaganden som gäller tillämpningen av WADC har målet att harmonisera anti-dopingregler uppnåtts. Kan denna modell användas på ett meningsfullt sätt inom andra områden? Och kan WADAs hybrida offentlig-privata organisation vara ett lämpligt medel för att göra globala regleringsorgan mer ansvariga?

WADA:s exempel är “unik eftersom den samlar stater och privata organisationer på lika villkor.” Trots det har vissa försökt dra jämförelser mellan WADA och andra institutioner, nämligen World Conservation Union (tidigare International Union for the Conservation of Natural Resources (IUCN)) och International Red Cross and Red Crescent Movement (IRCRCM). Andra forskare har uttryckligen inkluderat WADA i kategorin hybrid mellanstatlig-privata organ, bestående av både offentliga och privata aktörer, såsom Codex Alimentarius Commission och Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN). Med andra ord skulle WADA vara ett exempel på äkta global offentlig förvaltning. Innan antagandet av koden utförde istället CAS en viktig funktion för harmonisering av olika antidopingsregler. Alla ovanstående organ har ofta betydande administrativa komponenter, inklusive expertkommittéer för att utveckla och styra genomförandet av reglerande normer.

Upprättandet av WADA möjliggjordes också tack vare betydande förändringar på den internationella scenen, såsom slutet på kalla kriget och avslutet av dopingsregimer som stöddes av stater. Dessutom upprätthåller den globala privata (åtminstone formellt sett) antidopingsregimen en mycket hög grad av komplexitet, både procedurmässigt och institutionellt: så det verkar bekräfta det som vissa forskare hävdar med avseende på global privat “lag”, nämligen att det “inte är en radikal avvikelse från statlig lag, utan snarare mer av samma sak.” WADA:s erfarenhet är därför särskilt användbar för att illustrera utvecklingen av en global administrativ sfär, där både offentliga och privata organ agerar tillsammans för att främja ett gemensamt mål – i detta fall kampen mot doping; men denna modell kan kanske vara tillämplig på andra områden, såsom miljö- eller hälsoförordning.

En andra uppsättning frågor rör bindande kraft i WADC. Koden erbjuder faktiskt en utmärkt instans av en källa till formellt privata normer som uppvisar en hög grad av “offentlighet.” Denna “offentliga” karaktär beror på många faktorer. För det första deltar regeringar både i utformningsprocessen för koden, genom omfattande samråd, och i dess slutliga antagande, genom WADA:s beslutsprocess och den slutliga deklarationen vid världskonferensen om doping. För det andra hänvisar UNESCO:s internationella konvention mot doping i idrott uttryckligen till WADA och dess kod och kräver att stater anpassar sin antidopingslag-stiftning till WADC:s principer. Dessutom utlöser staters ratificering av UNESCO-konventionen en genomförandemekanism som gäller WADA:s politik och föreskrifter och som har betydande effekter i den nationella kontexten: till exempel har den offentliga relevansen för den amerikanska antidopingsbyrån ökat sedan USA ratificerade konventionen i augusti 2008, och vissa forskare föreslår att den bör betraktas som en statlig aktör. WADA-koden ger därmed ett mycket relevant exempel på normer som inte kan klassificeras som helt privata eller helt offentliga, utan snarare som “källor av blandad karaktär.”

Ett samspel mellan offentlig och privat sektor

Som CAS observerade 2005 är WADC “en unik del av internationell lagstiftning i det att den återspeglar avsikterna från både den offentliga och privata sektorn inom idrotten”. I samband med detta blir den specifika rollen för offentliga myndigheter inom antidopingsregimen avgörande. Särskilt kan denna fråga närmas från två perspektiv: horisontellt och vertikalt. Den första har redan diskuterats i undersökningen av WADA:s struktur och dess jämlika offentlig-privata partnerskap (§ 2). Den vertikala dimensionen rör den ökande uppmärksam-heten som ägnas av nationella myndigheter åt kampen mot doping. Detta fenomen har lett, i många fall, till antagande av lagstiftning som är ännu mer restriktiv än WADA:s regelverk, och i många länder har doping kriminaliserats. Detta ökande antal nationella antidoping-lagar – tidigare fanns det endast några få sådana nationella lagar – och inrättandet av straffrättsliga bestämmelser kan komplicera genomförandet av WADC, eftersom koden inte är ett instrument för straffrätt.

Samspelet mellan straffrättsliga förfaranden och antidopingsförfaranden kan till exempel skapa dupliceringar när det gäller sanktioner och faktainsamling, och leda till olika rättsliga beslut. Rollen som stater spelar inom antidopingsregimen är avgörande: som vissa forskare hävdar, beror framtiden för antidopingsregimen till stor del på staternas beslut. Det kan till och med hända att intressena som representeras av regeringar inom WADA skiljer sig åt, eftersom kostnaderna för att upprätthålla effektiva antidopingsregimer ständigt ökar. Dessutom är interaktionerna mellan WADA och nationella administrationer ännu vanligare när det gäller Nationella antidopingsorganisationer (NADO:s). Till skillnad från stater är dessa inhemska organ – som finansieras av regeringar eller är offentliga enheter – underskrivare av WADC.

Detta är ett mycket relevant exempel på relationerna mellan internationella organisationer och nationella förvaltningar. Dessutom, när sådana antidopingförvaltningar inrättas, får en idrottsman rätten att ifrågasätta beslut om dopingbrott i nationella domstolar (som i Australien, till exempel). Det framgår då att antidopingsregimen erbjuder ett utmärkt exempel på “ett växande antal sektorspecifika icke-statliga (privata) globala styrelsesystem vars procedurer, beslut, materiella standarder och mål nationella domstolar alltmer kan bli tvungna att ta itu med”. Inom detta sammanhang hävdar WADA själv och understryker sin internationella karaktär genom att ange att den “skall tolkas som en självständig och autonom text och inte genom hänvisning till de undertecknande staternas eller regeringarnas befintliga lag eller stadgar” (art. 24.3). Som vissa föreslår kan WADC “jämföras med internationella instrument och avtal som verkar inom områden såsom internationell handel och tillhandahåller en kod för rättigheter och skyldigheter avseende sjö- eller lufttransport av gods eller strävar efter att fastställa enhetlig affärspraxis avseende dokumentära krediter, vilka kommer att gälla i en bred skala av rättssystem”.

Global harmonisering av regelverk och missnöje med globaliseringen

En tredje serie frågor är relaterad till den normativa harmoniseringsprocess som WADA har genomfört. Denna specifika form av offentliga och privata partnerskap har faktiskt gett mycket positiva resultat när det gäller att anpassa de många olika regler som producerats av IOC, IF:er, NOC:er och stater. Medan de mycket tekniska beslut som antas av WADA – som etablerandet av International Standard for Testing eller International Standard for Laboratories – kan jämföras med standardiseringsaktiviteten som utförs av andra organ, såsom ISO, har många funktioner i WADC bredare betydelse. WADC fastställer procedur-regler och principer, såsom rätten till en rättvis rättegång, och harmoniserar därmed verksamheten hos över 500 organ, både offentliga och privata. Harmoniseringsprocessen har emellertid inte bara positiva effekter: “nolltolerans” -metoden som antagits i WADC har faktiskt väckt många farhågor om skyddet av idrottarnas grundläggande rättigheter (koden verkar dock ha fyllt harmonigapet som rör sanktioner mellan antidopningsregimer, vilket tidigare ledde till mer än ett domstolsbeslut).

Särskilt har vissa protester uppstått angående den strikta tillämpningen av principerna om strikt ansvar och reglerna om bevisbördan. Dessutom har vissa idrottsförbund hävdat att harmonisering inte alltid bör leda till enhetlighet, eftersom man bör beakta de specifika förhållandena inom varje enskild sport (som exempelvis FIFA med sin betoning på “faktorer specifika för fotboll”). De reviderade WADC, som trädde i kraft efter hand, har infört mer flexibilitet (framför allt när det gäller sanktioner); men det nya texterna har då kritiserats för att vara för tvetydig när det gäller dess tillämpningsområde.

Faktum är att trots att WADC bör utgöra grunden för idrottsinstitutioners antidopingregler, är den egentligen avsedd att vara direkt tillämpligt genom hänvisning. Särskilt intressant är det då att koden även godkänts av idrottsinstitutioner utanför den olympiska rörelsen, såsom de flesta av de internationella idrottsförbunden (IFs) som inte erkänns av IOC. I detta avseende indikerar det globala antidopingregelverket kanske de mest användbara stegen på vägen mot harmonisering av globala normer: skapandet av en global institution baserad på likvärdigt offentligt och privat partnerskap; deltagande av både privata och offentliga aktörer i “lagstiftnings”-processen genom samråd och deltagande (liknande de som följs av nationella förvaltningar vid genomförandet av sina regelgivningsaktiviteter); tillämpningen av adminis-trativrättsliga principer som öppenhet och rättssäkerhet; antagandet av gransknings-förfaranden och centraliserade tvistlösningsmekanismer som ger en harmonisk tolkning av det globala regelverket och dess genomförandeföreskrifter (inte minst gäller det Idrottens skiljedomstol, CAS).

En möjlighet till ökad transparens

Avslutningsvis berör en fjärde uppsättning ämnen procedurfrågor. WADA-exemplet belyser väl den växande betydelsen av administrativa rättsprinciper på global nivå. Vi kan till exempel se en relevant tillämpning av principerna om öppenhet genom kravet att Stiftelsestyrelsen och verkställande kommittén offentliggör rapporter från alla sina möten på WADA:s webbplats. Dessutom visar det globala antidopingregelverket att principerna om deltagande och rättssäkerhet tillämpas omfattande. I enlighet med den amerikanska traditionen med den dubbla uppdelningen mellan regelgivning och rättskipning möjliggör WADA:s fall att följa framstegen för dessa två kategorier av administrativt handlande. När det gäller regelgivningen erbjuder utarbetandet av WADC en tydlig tillämpning av “meddelande och synpunkter” på global nivå, genom vilken alla berörda parter, både privata och offentliga, kan delta i förfarandet.

När det gäller rättskipningen kräver WADC att alla antidopingorganisationer ger möjlighet för en rättvis rättegång för varje person som påstås ha begått en överträdelse av antidoping-reglerna. Denna process måste respektera principer som en snabb rättegång, en rättvis och opartisk rättegångspanel och varje parts rätt att presentera bevis, inklusive rätten att kalla och förhöra vittnen. Även om WADC klargör att dessa bestämmelser “inte är avsedda att ersätta” varje idrottsinstitutions egna regler för utredning av eventuella dopingfall – utan snarare “för att säkerställa att varje idrottsinstitution tillhandahåller en utredande process i linje med dessa principer” – erbjuder bestämmelserna en mycket tydlig manifestation av spridningen av “globala” rättssäkerhetsnormer.

Vidare innehåller antidopingreglerna övertygande mekanismer för den globala granskningen av nationella administrativa beslut. Den mest relevanta representeras av Idrottens skiljedomstol (CAS), men det finns också viktiga övervaknings- och granskningsaktiviteter som utförs direkt av WADA. Till exempel, när det gäller dispenser (TUE) som beviljas idrottare av förbund eller nationella antidopingorganisationer (NADO:s), har WADA:s TUE-kommitté rätt att övervaka och granska varje beviljad TUE och, vid en sådan granskning, att upphäva ett beslut. Dessutom kan en idrottare vars TUE-ansökan avslås av ett förbund eller en antidopningsorganisation överklaga beslutet till WADA:s TUE-kommittén (som kan upphäva beslutet). Detta fall blir ännu mer betydelsefullt när det avslagna beslutet antagits av en offentlig myndighet (vissa NADOs finansieras av regeringar eller är själva offentliga enheter, som i Italien eller Frankrike).

Reglerna tydliggör också rätten att vara företrädd av ombud (på personens egna bekostnad), rätten att informeras på ett rättvist och snabbt sätt om den påstådda överträdelsen av antidopningsreglerna; rätten att svara på den påstådda överträdelsen av antidopningreglerna och de resulterande konsekvenserna; personens rätt till en tolk vid hörandet, där hörande-panelen bestämmer identiteten och ansvar för tolkens kostnad; samt en snabb, skriftlig och motiverad beslut, inklusive en förklaring till skälen för eventuell otillgänglighet

Slutord

Sammanfattningsvis, även om WADA och antidopningsregimen har många särdrag, illustrerar detta fall de olika former som offentliga och privata partnerskap (PPP:s) kan anta på global nivå och den ökande omfattningen av detta fenomen. PPP:s bär faktiskt löftet om att tillhandahålla användbara verktyg inte bara för att leverera tjänster eller finansiera, deras traditionella omfattning, utan också för att producera normer som direkt kan påverka både nationella förvaltningar och privata aktörer. Inom denna text verkar antagandet av administrativrättsliga principer – både organisatoriska och avseende procedurer – vara ett lämpligt verktyg för att möta de utmaningar som uppstår genom utvecklingen av globala privata och hybrida offentlig-privata regimer.

WADAs budget 2024

WADA:s budgeten för 2024 är på 54 493 760 amerikanska dollar från alla finansieringskällor. Av detta kommer 49 999 760 USD från idrottsrörelsen och världens regeringar, vilket motsvarar en ökning med 6 procent jämfört med 2023.

WADAs budget för 2023 var 50 163 785 amerikanska dollar, vilket är 8 procent mer än 2022.

År 2022 var budgeten 47 316 200 amerikanska dollar, vilket i sin tur var 8 procent mer än året dessförinnan (43,4 miljoner USD). USA betalade för 2021 2 931 923 USD.

Enligt planen är ytterligare budgetförstärkningar planerade för 2025.

Om WADA:s finansiering 2022

WADA:s kärnfinansiering kommer från den Olympiska Kommittén och världens regeringar. Regeringarnas årliga bidrag beräknas genom en regional uppdelning, som överenskoms av offentliga myndigheter strax efter skapandet av WADA år 1999. Olympiska rörelsen matchar regeringarnas bidrag upp till femtio procent av WADAs årliga budget.

Dessa regelbundna årliga bidrag kompletteras med ytterligare bidrag från WADA:s intressenter och genom projekt eller partnerskap med andra organisationer. Vid WADA:s start år 1999 låg dess driftsinkomster på 15,5 miljoner USD. WADA:s godkända budget för 2022 ligger nu på 46 miljoner USD. Ökningen har följt med WADA:s växande uppdrag och har möjliggjort betydande investeringar i forskning, utbildning, utredningar, övervakning, styrningsreformer och alla andra aktiviteter som utförs av byrån.

År 2001, under ett möte i Kapstaden, Sydafrika, mellan en internationell mellanstatlig rådgivande grupp om antidoping inom idrotten, skissade regeringar och kom överens om en regional formel som styr hur de finansierar sin del av WADA:s budget.

Den överenskomna regionala andelen i procent anges sedan i Köpenhamnsdeklarationen (2nd World Conference on Doping in Sport (Köpenhamn, mars 2003):

Afrika 0,5 %

Nord- och Sydamerika29,0 %

Asien20,5 %

Europa47,5 %

Oceanien 2,5 %

Inom varje region kommer regeringarna sedan överens internt om sina respektive årliga bidrag. Regeringarna bekräftade sitt åtagande att finansiera hälften av WADA:s driftsbudget i Köpenhamnsdeklarationen och i deN slutliga texten i UNESCO:s internationella konvention mot dopning inom idrotten.

Bidrag till WADA:s budget 2022 (rapporterat den 3 januari 2023):

Belopp Budgeterat (USD) Belopp Mottaget (USD)

Olympisk Rörelsens bidrag 21 837 771 21 412 007

Afrika109 189 59,541

Algeria 4 761

Angola 3 472 2 651

Benin 742

Botswana 1 965 1 965

Burkina Faso 742

Centralafrikanska Republiken 742

Congo Brazaville 1 965

Congo Kinshasa 3 472

Djibouti 742

Egypten 4 761 4 761

Ekvatorial-Guinea 1 965

Elfenbenskusten 3 472 3 472

Eritrea 742

Etiopien 3 472 3 472

Gabon 1 965

Gambia 742

Ghana 3 472 3 472

Guinea 742

Guinea-Bissau 742

Kamerun 3 472

Kap Verde 742

Kenya 3 472 3 472

Komorerna 742

Lesotho 742

Liberia 742

Libyen 3 472

Madagaskar 1 965 1 965

Malawi 742 743

Mali 1 965

Marocco 4 761 4 761

Mauretanien 742

Mauritius 1 965 1 965

Mocambique 742 742

Namibia 1 965 1 965

Niger 742

Nigeria 4 761 4 761

Ruanda 742

Sao Tome & Principe 742

Senegal 1 965 1 877

Seyshellerna 742 742 Sierra Leone 742

Somalia 742

Sudan 3 472

Swaziland 742

Syd-Afrika 4 761 4 761

Syd-Sudan 742

Tanzania 3 472

Togo 742

Tschad 742

Tunisien 4 761 4 761

Uganda 3 472 3 472

Zambia 3 472 3 472

Zimbabwe 1 965

Nord- och Sydamerika

Antigua & Barbuda 5 066

Argentina 186 695 186 695

Aruba 5 066 5 041

Bahamas 5 066 5 066

Barbados 5 066 5 066

Belize 5 066

Bermuda 5 066 5 066

Bolivia 5 066 5 066

Brasilien 462 369 462 369

Britiska Virgin Island 5 066 5 066

Cayman Islands 5 066 5 066

Chile 62 38062 380

Colombia 48 76448 764

Costa Rica 10 89310 893

Cuba 44 521

Curaco 2 533

Dominica 5 066

Dominikanska Republiken 11 96911 969

Ecuador 12 03312 033

El Salvador 6 080 6 080

Grenada 5 066 5 066

Guatemala 10 89310 893

Guyana 5 066

Haiti 5 066

Honduras 5 066

Jamaica 7 156 7 156

Kanada 1 583 238 1 583 238

Mexico473 262 473 262

Nicaragua 5 066 5 961

Panama 9 499 9 499

Paraguay 7 220 7 220

Peru 32 171

Puerto Rico 5 066 5 066

Saint Kitts and Nevis 5 066 5 023

Saint Lucia 5 066 5 041

Saint Marteen 2 533

Saint Vincent & the Grenadines 5 066 5 026

Surinam 5 066

Trinidad & Tobago 8 866

Uruguay 10 51310 495

USA 3 166 477 3 166 477

Venezuela119 756

Virgin Islands 5 066

Asien

Afghanistan 5 000

Bahrain141 001

Bangladesh 5 000 5 000

Bhutan 5 000

Brunei 55 606 55 606

Filippinerna 23 027 23 027

Förenade Arabemiraten149 498149 498

Indien246 958246 958

Indonesien 27 635 27 635

Irak 23 423 20 717

Japan 1 502 800 1 502 800

Jemen 5 000

Jordanien 23 423 23423

Iran 62 862

Kambodja 5 000 5 000

Kazahkstan 89 572 89 572

Kina634 608634 608

Kirgistan 13 195 13 195

Kuwait220 629220 629

Laos 5 000 5 000

Libanon 38 692

Malaysia 62 225 62 225

Maldiverna 24 622 24 622

Mongoliet 27 178 27 178

Myanmar 5 000 4 545

Nepal 5 000

Nord-Korea 13 195

Oman 70 610 70 610

Pakistan 41 908

Palestina 13 195

Qatar156 096156 096

Saudi-Arabien 97 079 97 039

Singapore208 505208 505

Sri Lanka 13 195 13 195

Syd-Korea303 830303 830

Syrien 15 856

Tajikistan 13 195

Thailand 80 827 80 827

Timor-Leste 5 000

Turkmenistan 13 195

Uzbekistan 23 681 23 681

Vietnam 18 688 18 688

Europa

Albanien 12 448 12 396

Andorra 6 908 6 908

Armenien 12 448 12 448

Azerbajan 37 799 37 799

Belarus 42 176 42 176

Belgien, Bryssel226 638226 590

Belgien, fransktalande 85 397 85 397

Belgien, flamsktalande128 095128 095

Belgien, tysktalande 1 910 1 910

Bosnein-Herzegovina 14 387 14 387

Bulgarien 39 230 39 198

Cypern 12 448 12 448

Danmark145 719145 710

Estland 14 086 14 056

Finland114 559114 550

Frankrike 1 177 557 1 177 547

Georgien 14 615 14 615

Grekland102 889102 899

Irland153 789153 789

Island 12 448 12 448

Israel159 318159 318

Italien 1 177 557 1 177 557

Kroatien 31 316 31 316

Lettland 16 732 16 707

Lichtenstein 12 448 12 448

Litauen 25 870 25 850

Luxenburg 27 665 27 665

Malta 12 448 12 420

Moldavien 12 448 12 448

Monaco 12 448 12 448

Montenegro 12 448 12 360

Nederländerna377 855377 835

Nordmakedonien 12 448 11 648

Norge170 925170 935

Polen298 295290 295

Portugal108 179108 179

Rumänien130 481130 481

Ryssland 1 177 557 1 177 557

San Marino 3 548 3 548

Schweiz291 085291 085

Serbien 32 861 32 861

Slovakien 50 776 50 776

Slovenien 24 501 24 501

Spanien628 911628 911

Storbritannien 1 177 557 1 177 557

Sverige230 248230 239

Tjeckien113 781113 781

Turkiet475 745475 745

Tyskland 1 177 557 1 177 557

Ungern 79 415 79 415

Österrike188 497188 442

Oceanien

Australien159 318159 318

Nya Zeeland 77 655 77 655

WADA:s president kan omväljas till tre treårsperioder (nio år)

WADA meddelade den 20 juni 2023 att antidopingorganisationens stadgar ändrats så att organisatioens president kan väljas för en treårsperiod och sedan omväljas för ytterligare två treårsperioder – tidigare kunde presidenten omväljas endast en gång. Även vicepresidenten kan väljas om två gånger – och kan sedan teoretiskt väljas till ordförande i nio år. Övriga medlemmar i WADA:s Board och exekutivkommitté kan redan idag väljas till ämbetena i nio år (vilket är en vanlig ordning).

Det innebär exempelvis att den nuvarande presidenten, polacken Witold Banka, som nyvaldes 2020, skulle kunna fortsätta på posten till och med 2029.

Den förste presidenten i WADA var Kanadas Richard Pound, som var president from till 2007. Han efterträddes av australiern John Fathey. Denne ersattes 2013 av britten Sir Craig Reedie och nu är sedan 2020 Withold Banka president. Både Pound och Reedie var medlemmar av IOC:s styrelse när de blev valda, medan Banka varit bronsmedaljör i VM och varit Idrottsminister i Polen fram till 2019.

På den positiva sidan efter införandet av de längre tjänstgöringstiderna för president och vice-president i WADA kan anföras att det ger en ökad stabilitet i verksamheten och en möjlighet till mer långsiktig planering, medan på den negativa sidan främst skall läggas den risk för vänskapskorruption och delikatessjäv som uppkommer då få äldre herrar – mestadels – styr i en rad högt prestigefulla organisationer som IOC, JEFA, FIFA, World Athletics och liknande.

WADA installerar en ny rådgivande expertgrupp

WADA har ju under de senaste åren fått betydande kritik för hur organisationen styrs – det har upplevts som en liten grupp (huvudsakligen grånande män från olika idrotts-organisationer) har suttit i beslutande ställning medan däremot medlemsländerna (som står för huvudparten av ekonomin) inte varit rimligt representerade. För några år sedan tillsattes därför en arbetsgrupp med uppgiften att se hur WADAs styrning skulle kunna förbättras. Bland de utsagda målen har funnits att öka representativiteten för WADA Foundation Boards (den högsta styrande församlingen i WADA förutom ”årsmöten”) och att stärka de nationella antidopingorganisationernas (NADOs) inflytande.

Arbetsgruppen (Governance Working Group) har nu kommit med en slutlig rapport – en rekommendation – som enhälligt antogs av Foundation Board den 19 maj 2022. En viktig del var då en reformerad och vald WADA NADO Expert Advisory Group (NADO EAG), där EAGs syfte är att kunna framföra de nationella antidopingorganisationernas åsikt till WADA styrelse. Dessa NADO är ju de organisationer som rent praktiskt leder antidopingarbetet ute bland idrottsutövarna. Den nya NADO EAG skall utse två medlemmar i WADA Foundation Board, vilket får ses åtminstone som ett första steg på en demokratiseringsprocess inom WADA.

NADO EAG skall bestå av 10 medlemmar varav 2 utses från vardera av NADOs i fem regioner: Afrika, Amerika, Europa, Asien och Oceanien.

WADA:s förste etikansvarig

Den schweiziske advokaten Gautier Aubert, tidigare chef för FIFA:s etikavdelning, har utsetts av WADA till sin första etikansvarige. Aubert, som har lång erfarenhet av sportjuridik, arbetade för FIFA i fyra år och ledde deras etiska avdelning från augusti 2017 till september 2018. Han arbtar för närvarande för International Equestrian Federation Tribunal, där han arbetar med antidoping av både människor och hästar.

På WADA kommer han att ansvara för att implementera WADA:s etiska kod som antogs i november 2021 tillsammans med Independent Ethics Board (IEB), som inrättades i maj.

Som en oberoende entreprenör kommer Aubert att utföra sina tjänster under en initial period på tre år, med utrymme för ytterligare två treårsperioder enligt IEB:s bedömning.

Den etiska handläggaren arbetar oberoende av WADA och är ansvarig för att hantera ärenden när och när de uppstår enligt den etiska koden och rapporterar direkt till IEB:s ordförande. I maj 2022 godkände WADA IEB:s nio ledamöter med sju oberoende, en nominerad av de offentliga myndigheterna och en nominerad av den olympiska rörelsen.

Förutom att hantera ärenden enligt den etiska koden, fungerar den etiska handläggaren som den första kontaktpunkten för information om eventuella etikbrott vid WADA. Etikhand- läggaren kommer också att genomföra undersökningar där så krävs, innan eventuella ärenden hänvisas till IEB för avgörande.

Efter utnämningen av etikhandläggaren kom IEB och Aubert överens om det inledande rapporteringssystemet för klagomål som lämnats in enligt den etiska koden. Under de kommande två månaderna kommer han att arbeta nära WADA:s informationsteknolo-giavdelning för att skapa denna nya oberoende och konfidentiella rapporteringsplattform. Den förväntas tas i drift i maj och kommer att direkt och enbart förvaltas av Aubert.

Aubert harr fransk som modersmål, talar engelska flytande och har praktiska kunskaper i spanska, tyska och italienska.

Svenskarna som styr i WADA 2024: Foundation Board

World Anti-Doping Agency (WADA) är en stiftelse som styrs av the Foundation Board. Denna stiftelsestyrelse har bestått av 38 personer, men utökades våren 2023 genom att det tillkomfyra nya positioner: två skulle tillsättas av WADA Athlete Council och två av National Anti-Doping Organizations.

Genom att kombinera alla åtta av WADA:s stående och permanenta särskilda kommittéer för 2024 finns det totalt 72 medlemmar, med representation från 37 länder från alla fem kontinenter. Könsbalansen är exakt 50-50 och det finns 25 idrottsrepresentanter med platser i olika kommittéer. Detta är utöver att mer än en tredjedel av medlemmarna i Exekutiv-kommittén och styrelsen är aktiva eller tidigare internationella idrottare.

Av särskilt intresse är att tre av personerna är svenskar:

Olle Dahlin är invald som Association of International Olympic Winter Sports Federations’ (AIOWF) – en del inom den Olympiska Rörelsen – representant. Han är ordförande i Internationella Skidskytteförbundet (IBU) och presenteras som:

Council Member, AIOWF

Member, IOC Sustainability and Legacy Commission

Executive Board Member, Swedish National Olympic Committee

Honorary President, Swedish Biathlon Federation

Petra Sörling är också invald via en plats för den Olympiska Rörelsen och Association of Summer Olympic International Federations (ASOIF). Hon är ordförande i ITTF (International Table Tennis Federation). Hon presenteras som:

World Veteran Table Tennis Championships Gold Medalist (2018)

Executive Board Member, Swedish National Olympic Committee

Board Member, International Masters Games Association

Member, IOC Gender Equality, Diversity and Inclusion Commission

President, Swedish Table Tennis Association

Jakob Forssmed, social- och idrottsminister, är invald som representant för Europeiska Unionen under kategorin Public Authorities

De två förstnämnda är valda för tiden 1 januari 2023 till 31 december 2025, medan Jakob Forssmed är vald för perioden 20 februari 2023 till 19 februari 2026.

Från Skandinavien finns dessutom två invalda från Norge och en från Finland

WADA:s idrottsombudsman tillsatt – med en svenska

Antidopningssystemet är komplext, och WADA:s verkställande kommitté beslöt i november 2021 att tillsätta en idrottsombudsman. Man ansåg att idrottare kan behöver ha konfidentiell och kostnadsfri tillgång till en neutral och oberoende informationskälla – någon som kan svara på deras frågor, hjälpa dem att bättre förstå sina rättigheter och skyldigheter och navigera i antidopningensystemet. Ombuden skall vara inställda på att arbeta självständigt, rapportera till WADA:s verkställande kommitté om framsteg och frågor och hålla regelbunden kontakt med WADA:s idrottsråd.

En första idrottsombudsman har nu tillsatts (mars 2023) och man valde då International Equestrian Federations (FEI) juridiska rådgivare Anna Thorstenson. Svenska Thorstenson har arbetat inom antidopningsområdet sedan 2009 och har fungerat som FEI:s juridiska rådgivare sedan 2016, en roll som hon kommer att fortsätta vid sidan av sin position hos WADA.

Efter tillsättningen har hon uttalat: “Jag är övertygad om att min kunskap om och erfarenhet av antidoping gör mig väl positionerad för att hjälpa idrottsutövarna. Det nya programmet för idrottares antidopingombud möter ett kritiskt behov hos antidopningsgemenskapen.”

Ordförande för Internationella olympiska kommitténs idrottsutskott och medlem i WADA:s idrottsråd Emma Terho är optimistisk att ombuden kommer att gynna idrottare.

WADA tog emot fler 140 ansökningar till ombudsrollen, efter utannonseringen i februari 2023. Man hade hoppats att utnämnineng kunde göras tidigare förra året, men dåvarande ordföranden för WADA-idrottsutskottet Ben Sandford sa att ett erbjudande om tjänsten gjordes i november. Idrottsrådet med 20 medlemmar ersatte WADA:s idrottsutskott som en del av en rad styrningsreformer, med en ordförande som ska utses av styrelsen i mars eller april.

Fler idrottsutövare in i styrandet av WADA

Det har funnits en ganska besvärande kritik mot WADAs sätt att sköta verksamheten och en fristående kommitté (Working Group on the Review of WADA Governance Reforms) har sedan flera år arbetat med att komma med förslag till förbättringar. Den 24-25 november i år (2021) sammanträdde både den 14-manna Exekutivkommittén och den 38-personers Foundation Board (WADAs ”Styrelse”) tillsammans och fastställde därvid en rad förändringar som förhoppningsvis skall göra WADA mer transparent och mer välfungerande.

Man har godkänt Etikregelverket (Code of Ethics) och formerat en oberoende Etikstyrelse (Independent Ethis Board)

Man har omformat det som tidigare kallades Athlete Committee till en Athletes’ Council (det vill säga ”Idrottsutövarnas Råd”). En betydande skillnad är att den tidigare kommitténs medlemmar utsågs av WADA med att det nya rådet skall ha tjugo medlemmar:

Fem utsedda av Internationella Olympiska och Paraolympiska Kommittéerna

Åtta valda av the Athlete Commissions of International Federations

Sju utsedda av en särskild valberedning

Foundation Board utökas med fyra medlemmar:

Två representanter utsedda av Athletes’ Council varav en skall representera

paraolympisk idrott

Två representanter utsedda av National Anti-Doping Organizations

(NADOs), genom WADA NADO Expert Advisory Group

Exekutivkommittén utökas med två medlemmar:

En utsedd av Athletes’ Council

En ytterligare oberoende medlem

The Working Group on the Review of WADA Governance Reforms har mandat att arbeta åtminstone till och med maj 2022, och kan således förväntas komma med ytterligare förslag om hur styrandet av WADA skall förändras.

Det finns också ett projekt där WADA skall anställa ett ombud (man använder den svenska termen) för världens idrottsutövare. Projektet har ännu bara en ettårsbudget. Ombudet skall hjälpa idrottsutövare genom processen vid anklagelser om brott mot dopingreglerna.

WADA:s Athlete Committee

WADAs Athlete Committee är reglerad i artikel 11 i stadgarna som en så kallad Standing Committee, vilket innebär att den har status som en av de grundläggande styrande kommittéerna i WADA. Det finns också angivet vilka generella uppgifter kommittén skall ha:

Stödja och främja idrottsutövarnas röster i antidopingsammanhang genom att engagera, informera och interagera med idrottsutövarna, deras företrädare och andra intressenter

Fortlöpande efterfråga och dela idrottsutövarnas synpunkter på WADAs program och aktiviteter

Granska, utvärdera och ge vägledning för WADAs utbildningsprogram

Förse idrottsutövarna med insikt i WADAs regelverk, inkluderande internationella standarder, ADAMS och liknande

Vara ambassadörer för WADA och för dopingfri idrott

Främja WADAs uppsökande verksamhet och på begäran ställa upp i evenemang som stödjer denna

Hjälpa till i utvärderingen och rekommendera effektiva sätt att nå idrottsutövare och deras medhjälpare (entourage)

Idrottutövarnas kommitté skall rapportera direkt till WADAs Exekutivkommitté och WADAs Founding Board.

Kommittén skall ha högst 12 medlemmar, vilka väljs för ett treårigt mandat. Medlemmarna kan omväljas högst två gånger och om möjligt skall en tredjedel av medlemmarnas platser vara till förfogande varje år. Vid val till kommittén skall beaktas idrottsutövarnas tidigare idrottsaktiviteter och antidopingengagemang, idrottsgren, geografisk region, kön, et cetera. Invalet till kommittén görs av WADAs Exekutivkommitté.

Kommittén har full frihet för att ta in observatörer och experter när den så vill på ad hoc-bas.

Kanske på förekommen anledning (?) står det i kommitténs stadgar av ordförande har rätt att begränsa diskussionerna i frågor där man tidigare efter diskussioner avgett rekommendationer.

Alla i kommittén har tystnadsplikt avseende de frågor som avhandlats. Om någon medlem låter sig intervjuas trots allt måste den först ta kontakt med WADA Media Relations Senior Manager eller WADA Communications Director.

Utveckling av WADA:s dopingstrategier

WADA:s Strategic Testing Expert Advisory Group (STEAG) har haft två möten under april 2023 och därvid beslutat om flera nyheter – utveckling av tidigare regler – inom antidoping-omårdet.

Hur skall idrottsutövarna identifieras vid provtagningen och kan obligatorisksparande av dopingprov förhindra ”dubbelgångarproblematiken”?

Det har ju förekommit att idrottsutövare som kallats till dopingkontroller skickat dit någon annan – dopingfri – person med någorlunda liknande kroppsstorlek och utseende. Detta problem kan antas öka om provtagningen utförs av provtagare som inte känner till idrottaren (WADA och dess nationella provtagare har ju i ökad grad använt sig exempelvis av International Testing Agency, som ju är experter på dopingprov, men som kan komma från andra länder än de testade och då inte känna till hur den som skall testas ser ut). Problemet har uppmärksammats särskilt inom tyngdlyftningen.

Man kan då tänka sig flera olika alternativ:

Att testpersonalen tar kort på den de testar

Att tillse att det på elitidrottsutövare i åtminstone testing pool alltid finns minst ett foto i WADA:s (eller någon annans) arkiv att jämföra mot

Man diskuterade då också att standardisera fotografikrav på samma sätt som exempelvis passfoton.

En annan väg att säkerställa identiteten är att se till att första gångenen person dopingtestas vara mycket noggrann med identifieringen för att därefter vid uppkomna tveksamheter i rätt identifiering kunna jämföra DNA-identiteten mellan sparade prover och de senast lämnade (ju fler prover som lämnats desto enklare är det att juridiskt säkerställa identiteten).

STEAG påpekade emellertid att varje skärpning av identitetsidentifiering – som ju i någon mån kan tycks identitetskränkande (vem som helst får knappast spara porträtt av andra i en egen databas) – måste balanseras mot risken för falsk identitet. Det är uppenbarligen större risk i vissa idrottsgrenar, vissa länder och när det gäller idrottare som inte är världskända.

STEAG tänker ta upp frågorna vid nästa möte som planeras till om några månader och då också inhämta synpunkter APMU (Athlete Passport Management Units) och några andra institutioner som sysslar med dokumentering och resultatredovisning av dopingprov.

Utveckling av ADAMS

ADAMS (Anti-Doping Administration and Management System) är WADA:s webbaserade databas för hantering av antidopningsinformation. Det är emellertid inte bara en databas för lagring av data utan har gradvis byggts ut så att det idag finns undervisningmaterial, program för analys av data, etc i programmet.

Det sker också en fortsatt utveckling av ADAMS, vilket bland annat avser att lansera en ny modul i blodpasset (ABP) som kommer att vara inriktat mot gendoping – vilket således ytterligare understryker att WADA och antidoping i många avseende ligger för de som sysslar med doping.

Mot en viss kostnad kan nu också de nationella dopingorganisationerna koppla upp sig mot ADAMS och använda dess datakapacitet. Man kan också använda kontrollformulären direkt i ADAMS och därmed slippa att först registrera och sedan kopiera över till ADAMS.

Dt finns nu också rutiner för hur man snabbare skall kunna registrera dopingprov i samband med större tävlingar som OS, VM, EM, friidrottsgalor etc.

STEAG och WADA arbetar dessutom på att utforma ett ADAMS Testing Working Group (ATWG), som skall ha till uppgift att ge råd och rekommendationer om hur man kan utnyttja ADAMS på bästa sätt till WADA’s Testing Department och the Agency’s Information Technology (IT), Data and Digital Development Department. I förlängningen är då vsikten att de nationella och idrottsförbundens antidopingorganisationer (ADOs) skall kunna planera, mnitorera och följa upp sina dopintester på ett bättre sätt.

Det diskuterades också utvecklingen mot papperslösa dopingkontroller, viket stöds av WADA och STEAG. Man arbetar då både med mjuk- och hårdvarufrågor.

Specifik vikt

I vissa fall är den specifika vikten av dopingprov av avgörande betydelse för tolkningen av dopingprov. Man avser att uppdatera denna mätteknik.

För urinprov med mindre volymer än 150 mL (minsta godtagbara volym är 90 mL) skall den specifika vikten vara minst 1,005 mätt med refraktometer eller 1,010 mätt med stickor. För volymer överstigande 150 mL är den specifika vikten 1,003 mätt med refraktometer godkänd.

Vid en utvärdering av de senaste årens prover fann man att de nya kriterierna godkände cirka 2 av 3 prover som de tidigare kriterierna underkänt utan att det förändrar vilkan och med vilken frekvens dopingproven var positiva för förbjudna substanser. Detta motsvarar 14 000 proven de senaste tre åren, vilket förenklar och förbilligar testandet för ADOs.

Blodpass (Athlete Biological Passport, ABP) och Dried Blood Spot (DBS).

Den senaste steroidmodulen i ABP kan användas inte bara på urinprov utan också på venösa serumprov och förutsätts vara av särskild vikt för att påvisa avvikelser i kvinnliga idrottares testosteronomsättning.

Dessutom har endokrinmodulen uppdaterats så att man nu ökar sensitiviteten för att upptäcka hGH (tillväxthormon) genom en longitudinell analys av två biomarkörer över tid. Denna ändring kommer att vara i praktiskt bruk från sommaren då den nya generationens ABP lanseras.

STEAG har också ett pilotprojket för att avslöja så kallade dubbelgångare, det vill säga när prov lämnats av en annan person. Detta kräver då DNA-analysers om rutinåtgärd.

Man har också bildat en särskildsubkommitté för att påskynda utvecklingen av DBS, dels för att öka den analytiska kapaciteten, dels för att harmoniserad analyserna av DBS vid de WADA-ackrediterade laboratorierna. Ännu är dock inte DBS-analyser inkluderadei det somk rävs för ackreditering.

Specifika analyser (”TDSSA”)

STEAG har också fått uppdraget att se över Technical Document for Sport Specific Analysis (TDSSA). Instruktionerna för dessa analyser – i huvudsak små proteiner av hormonkaraktär – skrevs 2015 och det har under de gångna åren skett en kraftig utveckling av den analytiska förmågan utan att det finns starka indikationer på en ökad dopinganvändning av dessa substanser.

Ny WADC

Det avses att nästa version av antidopingkoden skall implementeras 2027.

Styrningen av idrottsrörelsen – en fallstudie avseende WADA

Den gigantiska uppgiften att reglera ett så omfattande fält som antidoping, som fångas av det breda spektrumet av idrotter, där professionellt “vinna-till-varje-pris” överträffar amatörmässigt “tävlande” i en globaliserad era, har väl fångats av Jacques Rogge, den före detta presidenten för Internationella Olympiska Kommittén, som definierade “kampen mot dopning inom idrotten” som “en högst komplicerad angelägenhet som involverar vetenskap, lag och etik.” Som det kommer att diskuteras och förklaras senare i denna uppsats kommer de mindre idealistiska elementen av politik, kultur, organisation, perception och makt göra saker värre, som ses i systemet för eliminering, reglering och styrning av missbruk av medicinska och teknologiska vetenskaper för otillbörlig fördel inom idrottens värld.

Ramen för global styrning inom sport

Konceptet global styrning har oftast utvecklats efter epokgörande händelser och fenomen, vare sig det är ett världskrig, kalla kriget, den stora depressionen eller den stora recessionen. Vid ingen tidpunkt i mänsklighetens historia är det så ‘humaniserat’ som under dessa krisstunder. Det har uttryckts som att “endast med global styrning kommer stater och människor att kunna samarbeta… lösa sina tvister på ett icke-våldsamt sätt och främja sina gemensamma intressen och värderingar.” Definition av global styrning som “summan av de många sätt individer och institutioner, offentliga och privata, hanterar sina gemensamma angelägenheter.” Slutet av kalla kriget, med den efterföljande globaliseringen, räknas definitivt som ett sådat ögonblick av översyn när det fanns ett rop på “god styrning”, ackompanjerat av “högre standarder för demokratisk representation, ansvarsskyldighet och öppenhet”, och på så sätt framhävde bristen på “institutionell djup och kapacitet” inom staterna.

Idén om ”Olympism”, som visualiserades av Baron Pierre de Coubertin under de tumultartade tiderna på 1890-talet, finner resonans med ovanstående mål för global styrning. Trots att Coubertin accepterade att hans tankar om olympismen bar risken att uppfattas som utopiska gick han vidare med det och beskrev det som att “använda idrott för att lära världens unga grundläggande mänskliga värden som skulle möjliggöra för dem att leda bättre liv och bygga bättre samhällen.” Detta har utvecklat detta ytterligare då man hävdar att “sport är en av få fall av socialt företagande där det finns en ökande förväntan att policys bör och kan tillämpas universellt, där en förväntan om en universell etik är en aspiration”. Det är då inte konstigt, för att visa styrkan hos sina respektive medborgare och, viktigare, de stater som styr dem, att kalla kriget utkämpades mest offentligt inom idrottens område, vilket ledde till överträdelser av Coubertins etik, öppet och dolt.

Historisk utveckling av anti-dopning

Kampen mot dopning vilar främst på hur man definierar doping. Från den bokstavliga definitionen av “administrering av droger för att hämma eller förbättra idrottsprestation” (Ordböcker, 2017) har dess omfattning utvecklats mycket längre. Barry Houlihan, som under Europarådets (CoE) beskydd skrev Dying to Win, har beskrivit det, vilket senare reviderades och antogs av Internationella Olympiska Kommittén (IOC), som “Tillförsel eller användningen av något ämne främmande för kroppen eller något fysiologiskt ämne intaget i onormal mängd eller intaget genom en onormal väg in i kroppen med det enda syftet att öka hans/hennes prestation på ett konstgjort och orättvist sätt under tävling.”

Europarådet skapade “Den europeiska antidopingstadgan för idrott” 1984, vilken senare blev en europeisk konvention 1989. Slutet av kalla kriget och globaliseringens våg ledde till två sammanlänkade utvecklingar: ökningen av insatserna, inte bara politiskt utan också kommersiellt för deltagarna (individuella, företag och nationella) inom idrottens område; och ökande krav på öppenhet, ansvarsskyldighet och integritet.

Internationella Olympiska Kommittén (IOC) sammankallade Världskonferensen om doping inom idrotten i Lausanne 1999, där internationella idrottsförbund, regerings- och överstatliga representanter (FN, WHO, med flera), idrottsfunktionärer och idrottare pekade på bristerna i befintliga antidopningsmekanismer. Behovet av att skapa en transnationell antidopning-organisation som oberoende och effektivt kunde styra över dopningspraxis ledde till bildandet av WADA den 10 november 1999, som förutsågs av antagna Lausannedeklara-tionen om doping inom idrotten. Deklarationen fastslog att kampen mot doping inom idrotten är allas angelägenhet: den olympiska rörelsen och andra idrottsorganisationer, regeringar, överstatliga och icke-statliga organisationer, idrottsmän och idrottskvinnor över hela världen. Antagandet av Världsantidopningskoden av WADA vid Världskonferensen om doping inom idrotten i Köpenhamn 2003, Köpenhamnsdeklarationen om doping inom idrotten (2003), som “erkände rollen och stödet från WADA” och uppmanade till “fortsatt internationellt samarbete för att främja harmonisering av antidopningspolitik”, samt Internationella konventionen mot doping inom idrotten, som antogs 2005 och trädde i kraft 2007 har gett trovärdighet och effektivitet åt WADA:s grund och WADA-koden genom tillämpningen av internationell rätt på anti-doping. WADA har sitt säte i Montreal. WADA har rätt att överklaga dopningsfall till Idrottens skiljedomstol (CAS) i Lausanne, som “ofta kallas idrottens högsta domstol.” Det bör därför inte komma som någon överraskning att det har hyllats som “den nya formen av partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn.”

Problemområden

Man kan identifiera tre “grundläggande principer för god styrning”:

en känsla av ägande och deltagande,

ansvarstagande

rättvisa, både procedur- och substansmässigt

Skillnaden mellan dagens globala styrning och internationella organisationer från förr kan definieras i tre aspekter: det finns inga tydliga kategoriseringar av politiska problem, stater och internationella organisationer är inte längre de enda huvudaktörerna som hanterar internationella problem, och det finns ingen enskild och definitiv modell av global styrning som passar alla alla frågor och politiska problem.

WADA, den mest konkreta manifestationen av den universella kampen mot dopning inom idrotten, har tyvärr också blivit en reflektion av maktspelen i den globala arenan. Den verbala ordväxlingen mellan Ryssland och USA strax före OS i Rio avseende anklagelsen om “systematisk dopning” som förekom i förberedelse och träning av de ryska idrottarna, med en WADA-rapport som bevis, och hotet att utesluta hela den ryska truppen från de kommande olympiska spelen, var tillräckligt tydlig bevisning för detta. Den ryska idrottsministern påstod att “stora politiska krafter” låg bakom WADA-rapporten, Putin kallade det ett sätt “att förvandla sport till ett instrument för geopolitisk press … (och) bygga en negativt image av länder och människor.” En nuvarande IOC-hedersmedlem identifierade det som “en tydlig indikation på politisk instrumentalisering av WADA.” Dick Pound, den inflytelserika första presidenten för WADA, gav kraft åt denna tolkningen genom att påstå att “Det fanns en djupt rotad kultur (om användning av doping) i Sovjetunionen och Ryssland fortsatte med det.” Kanske kan detta tolkas som en exponering av “institutionell makt” inom global styrning. På den juridiska fronten har två “risker” identifierats med formuleringen och genomförandet av förvaltningsrätten inom global styrning:

att gå för långt

att underprestera

WADA har anklagats för att vara “för självständig” när den föreslog ett generellt förbud mot deltagande av alla ryska idrottare i OS i Rio, och fick även en tillsägelse och hot om att dess existens kunde ifrågasättas från IOC. Å andra sidan har dess bristande agerande på viss information från visselblåsare, acceptans av organisatoriska brister och den övergripande påverkan från IOC på det, särskilt, och den globala styrningen av idrotten, generellt, lett till anklagelser om underpresterande.

Med nyanser av laglig överträdelse, med kravet på “att undersöka genomförbarheten av ett fysiologiskt eller dopningspass som ska bäras av alla idrottare”, har den globala regleringen mot dopning fått kritik för att skapa “en övervakningskultur.” Vi har sett reservationer, om sådana intrång i integriteten, från själva idrottsvärlden, med FIFA och UEFA som initialt avvisade regeln om “vistelseort” och indiska cricketspelare som bekräftar den endast efter att ha uttryckt djup oro för säkerhets- och integritetsfrågor kopplade till regeln.

Även på vetenskapens front har en av de främsta tidskrifterna inom vetenskapsområdet (Nature) kastat tvivel över det dolda sättet att utföra dopingtester och deras statistiska validitet. Nackdelarna med direkt testning och dess svårighet att hålla jämna steg med vetenskapliga framsteg inom dopingområdet har också hindrat det allmänna godkännandet av effektiviteten hos ett globalt system för att bekämpa dopingen. Genom att kombinera vetenskap med politik har även WADA anklagats för att “befästa den första världens, teknologidrivna styrningen av doping.”

Slutord

Den globala kampen mot doping har haft en förväntad andel problem som man kan förstå – politiska manövrer samt ekonomiska, juridiska, organisatoriska och byråkratiska komplikationer, vilka tillsammans kommer att skyla de verkliga problemen med en global styrning. Dessutom har WADA och dess regleverk begränsningarna som påverkas av medicinsk vetenskap och teknologi, vilka hämmar styrningen inom området för antidoping.

På kort sikt bör fokus ligga på att ge antidopingen tillräcklig “självständighet”, förbättra omedelbar styrning och öka det ekonomiska stödet för att ge den mer “muskel” att möta utmaningarna. Den långsiktiga åtgärden vara en rörelse mot mer “harmonisering” mellan de olika aktörerna och deras respektive avsikter, för att skapa en “transnationell kosmopolitisk” medvetenhet om dopingens ondska inom idrotten skulle leda till en betydligt mer beslutsam kamp för att få den att försvinna – eller att bli betydelselös.

ANTIDOPINGENS MÖJLIGHETER ATT FINNA DOPADE

Intelligence & Investigations

Sedan 2015 har WADA en egen undersökningsavdelning, vilken kallas Intelligence and Investigations Department (I&I) och har som främsta uppgift att utreda doping i större sammanhang, det vill säga inte enskilda dopingbrott utan systemic doping activities in certain sports and countries. Verksamheten är styrd av ett dokument som fastslagits av WADAs Foundation Board, varvid versionen från 1 oktober 2020 gäller vid början av 2022.

Enskilda idrottsutövare kan nå avdelningen genom den visselblåsarfunktion som introducerades 2017 under namnet “Speak Up!”

Det är tydligt utskrivet att I&I-avdelningen skall arbeta helt fristående från WADAs övriga verksamhet och bestämmer således själv vilka undersökningar den vill göra utan att söka tillåtelse eller stöd från WADAs Exekutiva kommitté, verkställande direktör eller annan företrädare för WADA. Dock har avdelningen en budget som måste hållas, vilket naturligtvis kan vara en begränsande faktor.

Tillsynen av avdelningen sköts av en independent supervisor, som utses av WADAs Exekutiva kommitté efter förslag från WADAs verkställande direktör. Uppdraget för övervakaren är att se till att I&I-avdelningen sköts kostnadseffektivt och i enlighet med WADAs regler och intentioner. Övervakaren tillsätts för en period av 3 år och kan omväljas för högst ytterligare en period. Varje år skall övervakaren ge en skriftlig rapport av sin övervakning till WADAs Exekutiva kommitté till dess första möte på året. Rapporten skall publiceras på WADAs hemsida innan den kommenterats av exekutivkommittén. Ytterligare rapporter kan ges vid behov.

Alla dokument och eventuella bevis som avdelningen använt skall bevaras.

Alla undersökningar är strikt konfidentiella fram till att de slutredovisats skriftligen till WADAs verkställande direktör, men I&I-avdelningen skall kunna samarbeta med andra avdelningar inom WADA, trots tystnadsplikten, om särskilda skäl föreligger.

Eventuell uppföljning av undersökningsresultaten så som rekommendationer och bestraffningar sköts inte av I&I-avdelningen utan av andra avdelningar inom WADA.

International Testing Agency

The International Testing Agency® (ITA) började planeras 2016 av WADA tillsammans med ett urval av regeringar, NADOs och internationella idrottsförbund och stadgarna ratifierades av WADAs Foundation Board 2017. ITA kan sägas fortfarande vara under uppbyggnad.

ITA är en internationell icke vinstdrivande stiftelse som är utformat enligt schweizisk lag. Den skall vara helt fristående – exempelvis från WADA – men är ursprungligen stiftad av Internationella Olympiska Kommittén (IOC).

Stiftelsens styrelse består av 4 oberoende medlemmar och 3 medlemmar vardera som representerar idrottsutövarna, internationella och nationella olympiska kommittéer samt internationella idrottsförbund; ordföranden väljs bland de fyra oberoende. Styrelsen utser den verkställande direktören som sedan sköter den löpande verksamheten. Stiftelsens medlemmar kan kvarstå i högst 8 år. Huvuduppgiften för stiftelsens styrelse är att övervaka ITAs oberoende och transparens.

Idag har ITA cirka 60 anställda, vilka benämnes antidopingexperter. Därutöver är mer än 50 konsulter kontrakterade. Majoriteten av den vetenskapliga delens anställda anges vara disputerade och juristerna skall också vara specialutbildade. ITA anger som sina verksamhetsgrenar:

Testing

Major events program

Science and Medical

Risk Assessment

Test distribution planning

ABP planning

Therapeutic use exemptions

Intelligence and Investigations

Results management

Regulatory compliance

Education

Long-term storage and re-analyses

Brottningsförbundet ger ansvaret för antidoping till ITA

Internationella Brottningsförbundet – numera kallat United World Wrestling (UWW) – har meddelat att de har lämnat över hela sitt antidopningsprogram till International Testing Agency (ITA) efter förnyelsen av sitt partnerskap. Det världsomspännande brottningsförbundet har samarbetat med ITA sedan januari 2019 och har nu beslutat att delegera fler delar av sitt rensportprogram till den oberoende organisationen.

Avtalet inkluderar långtidslagring av prover och utbildning av idrottare. UWW har meddelat att ITA också skulle sköta programmet för undantag för terapeutisk användning (TUE) för brottare. Ansökningar om TUE kommer att hanteras av ITA:s International Therapeutic Use Exemption Committee – ett nätverk av specialkunniga och specialintresserade läkare och farmaceuter med expertis inom idrottsmedicin. Andra områden som hanteras av ITA inkluderar hela testprogrammet, både i och utanför tävling, riskbedömning och testdistributionsplanering.

UWW har varit en av de tidiga förbunden av ett helt oberoende lett antidopningsprogram och var bland de första olympiska internationella förbunden som samarbetade med ITA.

Efter förnyelsen av partnerskapet kommer UWW-prover att lagras i ITA:s centraliserade långtidslagringsanläggning, vilket gör att de kan testas på nytt upp till 10 år efter insamlings-datumet.

Athletics Integrity Unit (AIU)

Athletics Integrity Unit (AIU) grundades av International Association of Athletics Federations (IAAF, det vill säga internationella friidrottsförbundet som sedan 2019 heter World Athletic) den 3 april 2017 för att bekämpa dopning specifikt inom friidrotten (således inte inom andra idrottsdicipliner). Enheten skall fungera helt oberoende av World Athletic.

AIU kommer att ha ett stort inflytande på antidopingrörelsen genom att friidrotten har en så central position inom idrottsvärlden och inom dess dopingproblematik. Verksamheten är också av kvantitativ betydelse vilket visas av de siffror de redovisar på sin hemsida för verksamheten 2020:

4767 insamlade dopingprov

4204 utanför tävling

503 under tävling

2475 blodprover

2292 Urinprover

6003 analyserade prover (en del tagna 2019)

1177 idrottsutövare testade

48 % från kvinnliga idrottare

90 länder som de testade idrottarna kommer ifrån

70 tävlingar där AIU samlat in prover (tävlingar sanktionerade av World Athletic)

Ordförande för AIUs styrelse är David Howman, som var generaldirektör för WADA i 13 år och avgick 2016.

AIU har tagit över ansvaret från IAAFs tidigare antidopningsavdelning avseende alla aspekter av antidopningsprogrammet för idrottare på internationell nivå – OBS att det rör sig om elitidrotten, vilket är det vanliga i de flesta länderna, men sätte Sverige i en speciell situation – inkluderande deras supportpersonal. AIU avses hantera ett komplett utbud av antidopingaktiviteter, inklusive utbildning/förebyggande, testning, underrättelseinsamling, utredningar, resultathantering, åtal och överklaganden. Enheten kommer också att ha en nyckelroll i att övervaka att medlemsförbunden följer sina skyldigheter enligt integritetskoden.

AIUs fokus kommer inte bara att ligga på antidopning utan kommer också att ha ansvar för andra problemområden som mutor och korruption, vadslagning, manipulering av tävlingsresultat, åldersmanipulation och tjänstefel – det vill säga att Atletics Integrity Unit kommer att ha till uppgift att bekämpa alla hot mot sportens integritet (ungefär som den fiska organisationen).

En AIU-webbplats – www.athleticsintegrity.org – är online.

Athletics Integrity Units (AIU) svarta lista

Athletics Integrity Unit (AIU) är den fristående enheten inom Internationella Friidrotts-förbundet (World Athletics) som skall hålla efter doping inom friidrotten. Sedan bildandet i april 2017 har enheten hållit en hög profil och inte enbart jagad enskilda dopade utan också arbetat på ett högra plan – och stävat efter allianser med andra idrottsförbunds antidoping-enheter.

En del i agerandet har varit att kategorisera länder (idrottsförbund) beroende på dopingrisk i friidrott. Enligt reglerna kategoriseras nationella förbund årligen av AIU-styrelsen i tre olika kategorier – A, B och C – efter nivån på dopningsrisk för sporten (Kategori A har den högsta dopningsrisken för sporten och kategori C den lägsta).

Sju länder ingår 2022 i kategori A, som AIU-styrelsen anser har den högsta risknivån. Bahrain, Vitryssland, Etiopien, Kenya och Ukraina (inte Ryssland som är i en ännu högre kategori, nämligen som avstängt land) fanns med i kategorin 2019 och har förblivit på nivån 2022. “Alla fem länder som varit i kategori A har visat en markant förbättring, men en noggrann granskning måste fortsätta tills vidare, innan några förändringar i dessa förbunds status är möjlig”, har sagts av AIUs ordförande, David Howman.

Sedan 2020 har Nigeria och Marocko varit under särskild granskning och 2022 har länderna lagts till på den ”oheliga” listan över länder som anses ha den högsta dopningsrisken för friidrott.

Under 2019 misslyckades friidrottsförbundet i Nigeria (AFN) att rapportera om efterlevnaden av regel 15-kraven som ett kategori B-land. Trots betydande ansträngningar från det marockanska friidrottsförbundet för att införa ett lämpligt nationellt antidopningsprogram har ett antal frågor på nationell nivå inte tagits upp.

Internationella friidrottsförbundet tog Marocko från sin dopningslista två år tidigare. Men färska dopingavslöjanden och en tydlig brist på verklig förändring som avslöjats. Dopinghotet i Marocko är emellertid fortfarande uppenbart och AIU anser att mer behöver göras för att ta itu med hotet, där så är tillämpligt, med stöd av relevanta marockanska myndigheter. Totalt 33 marockanska idrottare är för närvarande avstöngda, enligt AI:s hemsida.

Kenya finns kvar på högrisklistan, med nästan 50 idrottare från landet som har förbjudits att tävla. Detta inkluderar den olympiska mästaren i maraton för kvinnor 2016 Jemima Sumgong och den trefaldige världsvinnaren på 1500 meter Asbel Kiprop. Kenya har hävdat att de är aktivt involverade i arbetet med AIU och Kenyas antidopingbyrå ​​för att försöka ta itu med problemet.

Den kenyanskfödda OS-guldmedaljören hinderlöparen Ruth Jebet, har fyra års avstängning för erytopoietindoping. Hon tävlar för Bahrain, som också är kvar på listan över de mest utsatta nationerna.

Regel 15 i World Athletics Anti-Doping Rules anger de nationella förbundens antidopningsskyldigheter. Det infördes i början av 2019 efter en rekommendation från AIU-styrelsen till World Athletics Council. Regeln syftar till att säkerställa att medlemsförbunden har tydliga antidopningsskyldigheter, samt att bidra till att säkerställa lika villkor och höja den övergripande integritetsstandarden inom friidrott.

Ett kategori A-förbund måste tillhandahålla en “effektiv, intelligent och proportionerlig årlig testplan” enligt införda regler, med planen som syftar till att säkerställa att alla idrottare i poolen som sannolikt kommer att väljas ut till friidrotts-VM eller ett olympiskt spel. Idrottare från dessa förbund som valts ut för att tävla i stora evenemang måste genomgå minst tre dopingtester utanför tävlingen under de tio månaderna före ett världsmästerskap eller olympiska spel.

AIU skulle kunna rekommendera IAAF:s råd att ett land som ständigt bryter mot anti-dopningsreglerna förbjuds – precis som Ryssland för närvarande har varit sedan november 2015 efter anklagelser om statligt sponsrad dopning.

För att fastställa ett nationellt förbunds dopningsrisk tar AIU två faktorer i beaktande. Den första är den absoluta dopningsrisk som förbundets idrottare eller idrottspersonal för idrottare utgör, och den andra tar hänsyn till landets nuvarande eller potentiella framgångar på internationell nivå.

Länder med hög dopningsrisk och sannolik chans till internationell framgång placeras i kategori A.

Låga internationella framgångar och hög dopningsrisk eller vice versa skulle få ett förbund att placeras i kategori B.

Kategori C består av länder med låg absolut dopningsrisk och låg framgång på internationell nivå.

För närvarande finns 51 förbund i kategori B, medan 155 är i kategori C.

REGLER OCH TANKAR OM ENSKILDA DOPINGPREPARAT

S0. Non-approved Substances

Rent semantiskt är det inte helt lätt att översätta WADAs ”Prohibited list.” Svensk Antidoping har valt att översätta till ”Dopinglistan”, vilket åtminstone är halvbra. Ett alternativ kunde vara ”Listan över förbjudna medel och metoder” vilket dock blir längre och krångligare.

Dopinglistan är uppbyggd enligt ett system där man delat in det förbjudna i tre grupper:

  • substanser och metoder som alltid är förbjudna

  • substanser och metoder förbjudna vid tävling

  • substanser förbjudna inom vissa idrotter

Den första gruppen bland de som alltid är förbjudna heter S0 Non-approved Substanses, vilket på svenska blivit ”S0. Icke godkända substanser.” Till skillnad från de andra grupperna finns det ingen enhetlighet avseende kemi, farmakologi, medicinsk användning eller något liknande, utan det rör sig om en samlingsgrupp för substanser som man har bestämt inte skall användas inom idrotten.

Det grundläggande för gruppen är att substansen för närvarande inte är godkänd av någon statlig tillsynsmyndighet för terapeutisk användning för människor. Det ställer två frågor. För det första kan man undra om den statliga myndigheten i detta fall enbart gäller idrotts-utövarens hemland, eller om man kan använda en substans som visserligen inte är godkänd i Sverige som läkemedel eller om det räcker att någon statlig myndighet i något land godkänt substansen för att den skall anses godkänd.

För det andra kan man undra om alla de ”kosttillskott” et cetera kan räknas in i vad som statliga tillsynsmyndigheter har godkänt. I exempelvis Sverige får man ju inte tillåtelse för att sälja ett visst kosttillskott, men istället förbjuder myndigheterna i vissa fall vad som inte får säljas. Detta kan tyckas som ett hårklyveri men kan i vissa juridiska sammanhang visas sig tillmätas betydelse.

Något klarare är ordalydelsen att till gruppen räknas ”läkemedel under preklinisk eller klinisk utveckling.” Man får väl då presumera att regelstiftaren tänker sig att ett medel är under ”klinisk utveckling” fram till dess det blivit ett registrerat läkemedel, men att detta sker olika fort i olika länder är också klart. Det finns också en rad licensläkemedel som får en specifik användning men aldrig når registrering för vanlig kommersiell försäljning.

I WADAs lista exemplifierar man också med att till gruppen också hör medel som ”utgått”. Även här blir det svårighet med olika länders avregistrering, liksom att det känns tveksamt att fälla en idrottsutövare för användande av ett läkemedel om det helt nyligen slutat säljas.

De enda riktigt exemplen som man kan förstå utan några förklaringar är ”designläkemedel” respektive ”substanser som endast är godkända för veterinärmedicinsk användning.” För den praktiska tillämpningen av regeln bör här inte finnas några väsentliga tolkningssvårigheter.

Slutligen, för första gången, har ett ämne tagits upp med namn som ett exempel i avsnitt S0 (Icke godkända ämnen) i dopinglistan. Denna substans, BPC-157, är en experimentell peptid som finns kommersiellt tillgänglig, och togs med på 2022 års lista efter ett omvärderad status.

Inga ändringar i WADA:s syn på cannabis 2023

WADAs Exekutivkommitté – den 14-mannakommitté som har WADAs 38-mannakommittés styrelses uppgift att sköta de löpande ärendena avseende WADAs policy och liknande ärenden – har den 23 september 2023 hållit sitt andra möte för året. Därvid togs bland annat upp frågan om cannabis fortsatta status skall vara.

WADAs List Expert Advisory Group (LiEAG) har rekommenderat att cannabis – definierat i reglerna som delta9-tetrahydrocannabinol, THC – skall ha oförändrat status på WADAs förbjudna lista under 2023 på det sätt som det har varit under 2022.

Cannabisväxten producerar 120 olika cannabinoider som är unika och inte finns i någon annan växt. De kan delas upp i flera olika typer, inklusive THC, cannabidiol (CBD), cannabigerol (CBG), cannabinol (CBN), cannabinodiol (CBND), cannabielsoin (CBE), cannabicyklol (CBL), cannabitrol (CBT), med flera. Det finns också dussintals helt syntetiska, designade cannabinoider som inte finns i naturen, såsom Spice/K2, JWH-föreningar och andra. Alla syntetiska och naturligt förekommande cannabinoider är förbjudna i tävling, förutom cannabidiol (CBD).

Cannabis är bara förbjudet vid tävling, vilket kan vara förvirrande för många idrottsutövare som kanske använde cannabis som en ”partydrog” långt före tävlingen men som trots allt innebär att en tävlande inte får ha THC eller dess metaboliter i blod eller urin vid tävlingstillfället. Det finns en under gräns för när förekomst av THC skall rapporteras som ett möjligt dopingbrott (Adverse Analytical Finding). Gränsen går vid 150 ng/mL (fram till 2013 var gränsen 15 ng/mL)

Sedan 1 januari 2022 finns det en ny beteckning i den förbjudna listan: ”Missbrukssub-stanser.” Om idrottsutövaren testar positivt för en sådan missbrukssubstans (exempelvis cannabis) enligt definitionen i dopinglistan och om idrottsutövaren kan visa att han eller hon inte tog substansen i prestationshöjande syfte kan påföljden reduceras till 3 månader (annars är grundavstängningen 2 år och maximalt upp till fyra år). Om idrottsutövaren genomgår ett godkänt rehabiliteringsprogram reduceras avstängningen till som lägst en månad – vilket ofta är lika med utredningstiden.

På begäran av några av medlemmarna i WADA – däribland USADA – gjorde LiEAG i september 2021 en vetenskaplig översikt av cannabis. LiEAG är en från WADA oberoende expertkommitté (men finansierad av WADA) där det ingår experter i farmakologi, forensisk toxikologi, missbrukskunskap, laboratoriekunskap, apotekskunskap, idrottsmedicin, kemi, endokrinologi, internmedicin, juridik, peptider och tillväxtfaktorer samt hematologi från nio olika länder. Dessutom intervjuade man idrottsutövare som hade använt eller använde cannabis. Utöver detta inkluderades experterna i WADAs Ethics Expert Advisory Group.

WADA:s Exekutivkommitté beslutade att följa sin List Expert Advisory Group och synen på användningen av cannabis bland idrottsutövare skall således ur regelsynpunkt under 2023 vara samma som under 2022.

WADA:s beslut om tramadol

Den 23 september 2022 beslutade WADA Exekutivkommitté att föra upp tramadol på den förbjudna listan från och med 1 januari 2024.

Beslutet att för upp tramadol på listan sker efter rekommendation av WADAs List Expert Advisory Group (LiEAG). Tramadol har funnits på WADAs Monitoring Program sedan 2012, vilket innebär att man över år samlat in data om olika läkemedel och andra kemiska substanser som kan tänkas vara aktuella i dopingsammanhang men som inte klassats som doping. Missbruk av tramadol med risk för ett dosberoende fysisk beroende, psykiskt beroende och överdosering hos allmänheten – i vilken ju faktiskt de flesta idrottare måste inräknas – har ingivit en oro över bruket bland idrottsutövare. Det är också känt att preparatet dopingklassats i många länder. Enligt forskningsstudier som finansiellt understötts av WADA finns det också en potential att tramadol kan verka prestationshöjande inom idrotten.

Det kan också påpekas att tramadol redan finns på cyklingens förbjudna lista sedan mars 2019.

Orsaken till att man skjuter upp förbudet mot användandet i 15 månader är att man vill ge gott om tid för att se till att kunskapen når ut till berörda idrottsutövare och deras kringpersonal. De ger också tid för laboratorierna att enas om hur tramadolanvändning skall påvisas och det ger läkare möjlighet att anpassa behandling av smärta så att användningen av tramadol fasas ut respektive att klara linjer för eventuella dispenser utarbetas.

DOPINGREGLERNA UR IDROTTARENS SYNVINKEL

Vad kan man bestraffas för enligt dopingreglerna?

Till att börja med skiljer man på om brottet (Anti-Doping Rule Violation, ADRV) beror på att man påvisat en förbjuden substans eller dess nedbrytningsprodukt eller någon markör för en dopingklassad substans, det vill säga ett positivt dopingprov (Adverse Analytical Finding, AAF) eller om det rör sig om ett brott som fastslagits utan ett AAF.

Artikel 2.1 rör alltså positiva prover som påvisats i blod eller urin hos en idrottsutövare och där provet analyserats vid ett WADA-ackrediterat laboratorium.

Ett brott mot dopingreglerna som inte baseras på ett positivt dopingprov kallas en Non-Analytical ADRV. Det kan då röra idrottsutövaren själv men också medhjälpare till idrottsutövare: ledare (“coach”), tränare, manager, agent, medicinskt utbildade, nära anhöriga (föräldrar), med flera. Brotten definieras i artiklarna 2.2-2.10.

Artikel 2.2. Användning eller försökt till användning av en idrottsutövare av en förbjuden substans eller förbjuden substans.

Artikel 2.3. Aktivt undgående, vägran eller att på annat sätt medvetet undgått att lämna begärt urin- eller blodprov.

Artikel 2.4. Missade vistelserapporteringar: tre missade tester eller tre missade rapporteringar eller kombinationer av dessa inom en 12-månadersperiod.

Artikel 2.5. Manipulering eller försök till manipulering till någon del av en dopingkontroll.

Artikel 2.6. Innehav av en förbjuden substans eller material för förbjuden metod.

Artikel 2.7. Handel eller försök till handel med förbjudna substanser eller material för förbjuden metod.

Artikel 2.8. Tillförsel eller försök till tillförsel till idrottsutövare under tävling av någon förbjuden substans eller hjälp till någon förbjuden metod, eller tillförsel eller försökt till tillförsel till idrottsutövare vid träning av någon förbjuden substans eller hjälp till någon förbjuden metod.

Artikel 2.9. Medhjälp (assisterande, uppmuntrande, hjälp till, medverkan, konspirerande, döljande eller på annat sätt medvetet hjälpa en idrottsutövare att bryta dopingregler)

Artikel 2.10. Medlemskap i förbjuden förening

Skärpta antidopningsregler avseende testning inför OS

WADA publicerade den 5 juli 2023 – ett år före spelen – Internationella olympiska kommitténs (IOC) antidopningsregler som kommer att tillämpas för de olympiska spelen i Paris 2024. Reglerna kommer att gälla från öppningen av Olympic Village den 18 juli, sex dagar före öppnings-ceremonin, fram till dagen för avslutningsceremonin den 11 augusti.

WADA publicerade dokumentet, samt ett medföljande cirkulärbrev, på begäran av IOK:

“Under de olympiska spelen i Paris 2024 ska alla idrottare vara föremål för dopingkontroller som initierats av International Testing Agency (ITA) när som helst och var som helst, utan att det krävs någon förhandsanmälan till idrottarna.”

Även om IOC är ansvarigt för att fastställa reglerna och är testmyndighet för alla idrottare, har det utfärdat en påminnelse om att ITA kommer att utföra testning och kommer att genomföra resultatprocessen på IOC:S vägnar.

Förutom idrottare gäller reglerna för många funktionärer. IOC:s styrelsemedlemmar, andra styrelseledamöter, tjänstemän och anställda förväntas alla följa reglerna, liksom alla från ITA, supportpersonal för idrottare och representanter för Paris 2024 organisationskommitté.

Hästar är också involverade i enlighet med International Equestrian Federation regler.

Positiva analytiska fynd kommer att förbli konfidentiella tills det i de flesta fall inte har gått mer än upp till 20 dag. Efter denna tidpunkt måste namnet på den person som begick brottet mot antidopningsregeln, det förbjudna ämnet eller den förbjudna metoden samt de ålagda konsekvenserna offentliggöras.

Detta gäller dock inte en individ som är minderårig. “Det obligatoriska offentliggörandet som krävs i artikel 13.3.2 ska inte krävas om idrottaren eller annan person som har befunnits ha begått ett brott mot antidopningsregeln är en minderårig, en skyddad person eller en motionär. Allt frivilligt offentliggörande i ett fall som involverar en minderårig eller en skyddad person ska stå i proportion till fakta och omständigheter i fallet”, lyder Paris 2024 antidopningsregler.

Elitidrottare som återkommer till tävling efter tidigare avslutad karriär

WADA påminner i ett brev daterat den 28 juni om reglerna (atikel 5.6.1 I WADAs regelverk) för de elitidrottare som först meddelar att de avslutar sin tävlingskarriär men sedan återtar det beslutet och återupptar tävlandet.

I regeln står att tävlande på internationell eller nationell nivå – definierat av att idrottsutövaren varit registrerad i Testing Pool – som först dragit sig tillbaka från tävlande (och således inte längre skall dopingtestas) men sedan åter vill tävla så får vederbörande inte tävla i nationella eller internationella sammanhang förrän vederbörande gjort sig testbar under en sexmånadersperiod.

Det finns dock ett undantag till regeln. WADA kan således ge dispens från ovanstående om det godkänns av det relevanta internationella idrottsförbundet och det nationella idrottsförbundet. Det finns då särskilda formalia som måste uppfyllas, inklusive återupptagande av vistelserapporteringen.

Preskriptionstider för dopingbrott – med utgångpunkt från Beijing 2008

I efterhand har det gjort många omanalyser från olympiaderna i Beijing, London och Rio. Men …”Inga åtgärder får vidtas mot en idrottare eller annan person för ett brott mot antidopningsregeln i koden om inte en sådan åtgärd vidtas inom åtta (8) år från det datum då överträdelsen påstås ha inträffat”, står det i artikel 17 i 2003 års World Anti-Doping Code , som var i kraft vid tiden för OS i Peking 2008. 2009 års kod innehåller exakt samma klausul.

Den preskriptionstidsregel som var i kraft inom IOKs och WADAs bestämmelser vid en aktuell tidpunkt är den som gäller. 2003-2009 angav reglerna att sanktionering måste påbörjas inom åtta år efter ett påstått dopningsbrott. Eftersom OS i Peking 2008 avslutades den 24 augusti skulle preskriptionstiden för prover tagna från spelen ha löpt ut den 1 september 2016. Omanalysprogrammet från de olympiska spelen i Peking 2008 måste avslutats innan preskriptionstiden har löpt ut även om proverna fortfarande är lagrade och ännu inte förstörda. Det är inte regelmässigt användbara därefter.

” I enlighet med artikel 17 i koden ligger äganderätten till proverna hos IOC under de åtta åren”, står det i artikel 6.5 i IOK:s antidopningsregler för OS i Peking 2008. ”Under denna period ska IOK ha rätt att omanalysera prover (tagna under de olympiska spelens period). Varje överträdelse av antidopningsregeln som upptäcks som ett resultat av detta ska hanteras i enlighet med dessa regler. Efter denna period ska äganderätten till proverna överföras till laboratoriet som lagrar sådana prover, förutsatt att alla identifieringsmöjligheter för idrottarna kommer att förstöras och att bevis på denna förstörelse ska tillhandahållas IOC.”

I praktiken betyder detta att IOK var tvungen att börja sanktionera alla idrottare baserat på omanalys av prover tagna vid OS i Peking 2008 före den 1 september 2016. En preskriptionslag syftar till att uppmuntra den aktuella straffmyndigheten att driva ärenden inom en rimlig tidsperiod, men också för att skydda åtalade som kan ha förlorat bevis och därmed förmågan att försvara sig mot en historisk anklagelse. ”Det är orimligt att lägga bevisbördan på idrottaren, det vill säga att bevisa att exempelvis köttet som han eller hon hade ätit var kontaminerat åtta år efter att det inträffat” enligt WADA.

Ett faktablad från IOC avslöjar att 1 053 prover från Peking 2008 valdes ut för omanalys innan preskriptionstiden för dessa prover gick ut. Antalet sanktioner relaterade till omanalys av dessa prover var 64 den 5 april 2017, då IOC sanktionerade två brottare som tog guld och silver i Peking 2008. IOC kunde göra det eftersom sanktioneringsprocessen hade börjat före stadgan om begränsningar hade löpt ut. Kommittén kan däremot inte påbörja nya sanktionsprocesser för några lagrade prover från Peking 2008 – även om det efter denna tid uppkommit misstankar om doping.

2015 års World Anti-Doping Code utökade preskriptionstiden från åtta till tio år.

Vad betyder en dopingavstängning för en elitidrottare?

För att ett straff i allmänhetens ögon skall vara legitimt måste det finnas en proportionalitet mellan brott och straff. När det gäller dopingavstängningar kan man diskutera om en sådan balans finns när det gäller elitidrottarnas dopingavstängningar.

Ett problem som elitidrottsutövare, som påvisats vara dopade, ibland nämligen framför är att straffet för doping nästan enbart består av avstängning. För lekmannen kan detta tyckas vara ett rimligt straff – håller man sig inte till de uppgjorda reglerna så får man inte vara med – men om man är elitidrottsutövare kan straffet verka orimlig hårt. Dagens elitidrottsutövare har nämligen oftast idrotten som sitt yrke och enda inkomstkälla. I civil rätt och i allmänhetens ögon är med all sannolikhet arbetsförbud knappast ett rimligt straff i andra sammanhang, så varför skulle det var det just vid dopingbrott? I samhället är utestängning från en arbetsplats något som avgörs mellan arbetsgivare och arbetstagare och något som de fackliga skulle ha synpunkter på – men några likartade förhållanden är inte möjliga att se inom elitidrott. De nuvarande uppfattningarna om innebörden av idrott – och idrottens regler – har inte sett idrotten som ett yrke utan baseras fortfarande på tanken om idrott som en fritidssysselsättning. Samhällets civila lagar ger inte några lagliga förutsättningar att skydda idrottare från att utestängas från sitt arbete.

Dopingreglernas strikta ansvar (strict ability) kommer i detta hänseende att bli svårt att acceptera om det visar sig – hur detta skulle kunna ske i praktiken – att dopingen rört sig om ett misstag, det vill säga att idrottsutövaren aldrig haft för avsikt att få i sig något prestations-höjande. Oavsiktligheten har naturligtvis gällt i flertalet fall då ett kosttillskott innehållit förbjudna substanser och exempelvis om någon motståndare lurat i idrottsutövaren något dopingklassat. Att i dessa lägen bli straffat med yrkesförbud med motiveringen att den dömde inte kunnat säkerställa att det rört sig om ett misstag – det är ju den anklagade som i dessa fall har bevisbördan och inte åklagaren – stämmer dåligt med en allmän rättsupp-fattning (men kanske är den endabevisordning som idrottsrörelsen orkar med).

I detta sammanhang kan också uppmärksammas att man som idrottare endast har en enda marknad att arbeta på. Visserligen kan pengarna komma från en anställning (exempelvis spelare i en fotbolls- eller ishockeyklubb), från prispengar eller från sponsorer. Men det är fortfarande samma marknad och på den agerar tävlingsarrangörerna som en kartell: man kan inte få fortsätta idrotten inom någon liten del utan dopingreglerna slår mycket explicit fast att man inte får tävla (eller ens träna inom idrottsrörelsen) alls om man dömts till avstängning för doping. Detta skiljer idrottens regler på ett betydande sätt från det civila samhällets lagar, där det nästan enbart är fängelsestraff som ger ett arbetshinder.

Om detta är ett argument för inkomstrelaterade böter för elitidrottsutövare eller bör närmre diskuteras – yrkesförbud för professionella idrottare är ett hårdare straff än i andra delar av samhället.

Avstängning i en månad

Den brittiska antidopningsorganisationen (UKAD) meddelade den 17 november 2023 att elitrugbyspelaren Taylor Baddeley har fått en månads avstängning från all idrott efter ett positivt dopingprov. “Hookern” testade positivt förbjuden substans i hans urinprov i en dopningskontroll efter matchen mellan Castleford Tigers Academy och Wakefield Trinity Academy den 8 april, för närvaro av bensoylekgonin, en metabolit av kokain.

Efter att ha varit provisoriskt avstängd i maj, accepterat fakta och visat att användningen inte var för förbättring av idrottsprestationer utan snarare för rekreationella eller sociala ändamål, samt genomgått rehabiliteringsbehandling, dömde UKAD honom till en månaders avstängning, vilken hade slutförts vid tidpunkten för sanktionens utfärdande.

Denna avstängning kan ses som en liten bagatell, men kan ändå diskuteras ur en ändamåls-enlighetsaspekt. Domen är helt enligt WADA:s regelbok, där det framgår att vi ett positivt dopingtest för ”partydoger” som cannabis och kokain kan man göra en nedsättning av straffet om det med all sannolikhet inte varit avsett att förbättra något idrottsresultat, dels för omedelbart erkännande och deltagande i utredningen, dels om den skyldig genomgår ett godkänt rehabiliteringsprogram. Om man emellertid vet att all antidoping-verksamhet tar tid – både av resursskäl och eftersom rättssäkerheten gör att man inte får ta några genvägar – är det osannolikt att någon dopingdom skall hinna avkunnas inom en månad förefaller en enmånadersavstängning alltid komma efter det att en eventuell provisorisk avstängning redan avtjänats.

Har då en enmånadersavstängning annat än symboliskt värde? Knappast ur idrottssynpunkt – det är inte ovanligt att en idrottare är borta från idrotten i en månad på grund av en banal skada utan att det påverkar årets helhetsinsats. Om idrottaren begår ytterligare en doping-förseelse skulle den andra kunna ådömas ett högre straff på grund av ”återfall”, men det värdet är lite långsökt om man ser på antalet dopingavstängningar i förhållande till antalet idrottar – risken att bli avstängd ur statistisk synvinkel i en lagidrott är långt under en promille.

Skulle kanske värdet vara symboliskt så till vida att idrottsvärlden med en så kort avstängning markerar mot bruk av cannabis och kokain? Teoretiskt kan detta tänka, men det omvända är nästan mera troligt; ingen som lockas av att använda partydroger avstår från att använda dem inför risken att bli avstängd en månad (möjligen undantaget just inför en stortävling). Risken med det låga straffet är således att idrottsvärlden ser detta som ett tecken på att idrotten inte bryr sig om huruvida idrottare använder partydroger eller inte.

Slutligen, kan möjligheten av nedsättning locka fler att genomgå ett rehabiliteringsprogram för att inte använda narkotika i framtiden. Man få väl hoppas att den skyldiges ledare tar hand om detta problemet och löser det på ett klokt vi eftersom antidopingorganisationerna knappast har resurser att på egen hand kontrollera kvaliteten på eventuella rehabiliterings-program respektive om den som dömts till det verkligen närvarar så som det är tänkt.

WADA borde nog tänka en gång till om värdet av enmånadersavstängningar – och andra korta straff – vid bruk av partydroger eftersom kostnadseffektiviteten sannolikt är mycket låg och symbolvärdet inte säkert är mer positivt än negativt.

Dopingdömdas resultat stryks med stor fördröjning

Nu för tiden föreligger det i nästan alla idrotter rankinglistor inom elitidrotten. De mest kända är sannolikt de för tennis och golf, men man bör känna till att de finns i konståkning, bordtennis, skidåkning, alla friidrottens discipliner, de flesta lagidrotter, med flera. Från början var det huvudsakligen en lek med personnamn för att göra prestationer över tiden mer intressanta – jämför med alla dessa ”världscuper” som försöker samordna resultaten över en säsong till en strid om poäng som gör även de minst uppmärksammade tävlingarna och de i slutet av säsongen betydelsefulla.

Idag är det inte längre en lek med namn utan nu ligger de ofta till grund för sidning inför lottning vid tävlingar. Detta är högst rimligt både för de tävlande och åskådarna eftersom exempelvis i utslagningstävlingar annars de bästa lagen skulle riskera att mötas redan i första omgången. Man kan dessutom anta att en hög rankning ger möjlighet till inbjudan till de mest spännande – och penningstinna – turneringarna, de ger bättre möjlighet till lukurativa sponsorskontrakt, med mera.

Rankinglistornas upprättande och publicering är därför grannlaga affärer, och i ett antidopingperspektiv kan det då påpekas att dopingavstängningar nästan alltid samtidigt åtföljs av förlust av prispengar och medaljer – men också av poäng som inräknas i rankinglistor.

Det är därför inte helt banalt att grävande franska journalister har noterat att omräkning av rankinglistor på grund av avkunnade dopingdomar ofta tar lång tid – oftast månader, men ibland år. Denna långsamhet inte bara irriterar de dopades konkurrenter, utan kan faktiskt leda till betydande ekonomiska konsekvenser för de förfördelade.

Varför har det blivit så? Prestandaborttagningsprocesser visar sig ofta vara orimligt långsamma – till någon del av laglighetsskäl (och till någon del av att antidoping-organisationerna inte ser det som en viktig uppgift, de har ju gjort sin del. AIU (Athletics Integrity Unit) bekräftar att beslut som fattas av nationella antidopningsorgan i allmänhet endast meddelas till den efter att alla överklaganden har slutförts. Eftersom överklaganden kan ta många år, kan då inte rankingpoäng tas bort förrän domen slutligen fastställts. Här kan således ett visst “ingenmansland” finnas.

När exempelvis Athletics Integrity Unit har valt transparens i sitt agerande och snabbt offentliggör sina provisoriska avstängningar, föreligger dock en viss möjlighet att det slutliga beslutet blir ett frikännande och i så fall har idrottaren kanske berövats viktiga rankingpoäng. Detta är svårt!

BLODPASS

Athlete Passport Management Units (APMU:s)

Blodpasset, Athlete’s Biological Passport (ABP), består av upprepade blodprov där man analyserar specificerade hematologiska parametrar. Förhållandet mellan de olika variablerna registreras och förhållandena över tid behandlas statistiskt med så kallad Bayesiansk statistik. Utvärderingen av blodpassens siffror och grafer baseras således på förhållandet mellan de olika variablerna och dessa förhållanden över tid, snarare än enstaka värden som är fallet i andra dopingtester. Förhållanden mellan parametrarna är tämligen konstanta över tid för varje person så vidare inte yttre faktorer – exempelvis sjukdom eller doping – påverkat de ingående värdena.

Till skillnad från andra dopingtester är det således ett förlopp över tid som beaktas och inte enbart värden vid en enstaka tidpunkt, och det finns beskrivet felkällor som kan påverka förhållandena som inte lämpar sig för statistisk bedömning. Därför har man valt att låta datorn ta fram underlaget men att detta sedan bedömes av en kommitté, kallad Athlete Passport Management Unit (APMU).

En APMU är visserligen bekostad av de ländernas NADO som utnyttjar den – i Sverige således Antidoping Sverige (ADSE) – men för övrigt är de fullständigt fristående från alla antidopingorganisationer. APMU är lika styrda och reglerade av WADA som dopinglabben. De ska granska alla pass som kommer in och måste kommentera alla pass som är “atypiska” och alla atypiska blodpass måste granskas av en utomstående expert oberoende av APMUn och ADOn. Om det sedan blir ett ärende sammanställer APMU all dokumentation, men det är Passport Custodian som är Results Management Authority. Det skall dock betonas att en APMU endast har siffervärden och grafer till sitt förfogande men att dessa skall bedömas utan att man vet vilken person som ligger bakom.

Praktiskt tillgår det så att alla blodprovssvar för blodpass med automatik sorteras in i WADAs registreringssystem ADAMS och där behandlas automatiskt svaren statistiskt. Ur systemet kan man sedan begära ut de statistiskt bedömda sannolikheten att något avviker signifikant från det förväntade eller låter man ADAMS sänder ut ett meddelande var gång ett statistiskt avvikande värde beräknats. Därefter vidtar sedan den mänskliga analysen i APMU-gruppen. Varje APMU knyter till sig ett antal (minst 3) oberoende dopingexperter med expertis inom olika områden (exempelvis Klinisk Hematologi och träningsfysiologi). De pass som har avvikande värden ska granskas av en av dessa experter. Denne gör en av fyra bedömningar; Normal, Suspicious, Likely Medical Condition eller Likely Doping. Om bedömningen är Likely Doping ska passet skickas till ytterligare två experter (som är ovetande om att den redan granskats av en expert som sagt Likely Doping). Om alla tre experter oberoende av varandra säger Likely Doping, skrivs en gemensam ”joint opinion” som utövaren får möjlighet att bemöta. Om Expertpanelen efter utövarens bemötande fortfarande anser att det sannolikt är doping som orsakat variationerna i passet blir det en ”Adverse Passport Finding” som är samma sak som en AAF (Adverse Analytical Finding).

Denna expertgrupp skall också ta hänsyn till “confounding factor that might cause individual sample results to be inappropriate to use in the athlete’s profile without adjustment”. Expertgruppen kan sedan avge endera av utlåtandena:

Panelen är av samstämmig uppfattning att det är högst sannolikt att den aktuella idrottsutövaren har använt en förbjuden substans eller förbjuden metod om inte idrottsutövare trovärdigt kan förklara att avvikelsen i blodpasset har en naturlig förklaring

Informationen inger misstanke om att doping förelegat men ytterligare undersökningar bör göras. Panelen är beredd att ge rekommendationer för fortsatt utredning

Information inger inte misstanke om doping och någon ytterligare undersökning rekommenderas för närvarande inte

Det skall då också beaktas att idrottaren i fråga kan ha haft dispens för något läkemedel som givit avvikelsen, eller där det kan misstänkas att laboratoriet av någon anledning inte har följt de WADA-fastställda rutinerna.

Det är dock viktigt att förstå att APMU inte dömer någon idrottare utan att gruppen endast avger ett utlåtande – precis som ett WADA-ackrediterat laboratorium presenterar sina svar för antidopingorganisationen att sedan handlägga.

De nordiska länderna har samarbetat inom antidopningsområdet i flera decennier genom ett formellt avtal som undertecknades 1982. Avtalet ger undertecknarna rätt att testa idrottare från vilket som helst av partländerna både i och utanför tävling. Samarbetet har gjort det möjligt för länderna att harmonisera testpraxis, utveckla utbildningsaktiviteter, samarbeta i forskningsprojekt och seminarier och skapa gemensamma policyer för internationella aktiviteter. Det nordiska samarbetet anges ha varit särskilt betydelsefullt för att skapa kvalitetsledningssystem för testning. De nordiska länderna som ingår i nuvarande avtal är:

Danmark: Antidoping Danmark (ADD)Island: Íþrótta- og Ólympíusamband ÍslandsSverige: Antidoping Sverige (ADSE)Finland: FINCIS (Finnish Center for Integrity in Sports)

Norge: Stiftelsen Antidoping Norge (ADN)

Som en del i detta samarbete etablerade Danmark, Sverige, Finland, Norge och det norska laboratoriet för dopinganalys 2013 Nordic Athlete Passport Management Unit (NAPMU) för att administrera och förvalta resultaten av Athlete Biological Passport (ABP) för de aktuella idrottarna i respektive länder. Senare har också Island gått med i samarbetet. NAPMU erbjuder också sina tjänster till andra länders antidopingorganisationer för att hantera resultaten i deras ABP-program och hjälpa till med deras testplanering för att säkerställa högkvalitativa, uppdaterade evidensbaserade testprogram. NAPMU arbetar i enlighet med kraven i World Anti-Doping Code (WADC) och ABP Guidelines.

De laboratorier med APMU som arbetar med WADA är den 15 september 2022 belägna i:

Australien

Österrike

Belgien

Kanada

Kina

Frankrike

Tyskland

Storbritannien

Italien

Japan

Polen

Qatar

Schweiz

Spanien

USA

WADA uppmanar till användning av biopass för ryska idrottare vid OS 2024

Den 8 december 2023 meddelade Internationella Olympiska Kommittén (IOC) att dess exekutiva kommitté beslutat att individuella neutrala idrottare med ryska eller vitryska pass, som har kvalificerat sig genom de befintliga systemen, är berättigade att delta i de Olympiska spelen i Paris 2024. Deltagandet är dock omgärdat av strikta villkor, inklusive efterlevnad av antidopingkrav både före och under OS. Enligt IOC:s webbplats påverkades verkställande styrelsens beslut av olika faktorer, inklusive de försäkringar som gavs vid Olympiatoppmötet av presidenten för WADA och ordföranden för Internationella Testbyrån (ITA) att doping-kontroller i Ryssland fortsätter. De individuella neutrala idrottarna måste bevisa att de är dopingfria för att få delta i OS.

Under 2023 har fler än 10 500 prover från ryska idrottare samlats in i och utanför tävling trots det extremt begränsade antalet individuella neutrala idrottare som deltar i internationella tävlingar. Detta innebär att Ryssland fortfarande är bland de tio främsta nationerna som testas.

Sedan februari 2022 har ryska och vitryska idrottare varit i stort sett frånvarande från internationella evenemang, vilket har väckt oro över hur omsorgsfull deras antidoping-testning varit. Medan idrottare vanligtvis genomgår rigorös testning vid internationella evenemang tror skeptiker att situationen är annorlunda i Ryssland, där utländska doping-kontrollanter står inför utmaningar för att komma in i landet obemärkt. Bristen på ett ackrediterat antidopinglaboratorium och den avstängda statusen för den ryska antidoping-organisationen (RUSADA) förstärker ytterligare skepticism om Rysslands antidopingssystem. Trots detta har WADA självt rapporterat att Ryssland förblir bland de mest frekvent testade nationerna.

WADA uppmanar antidopingsorganisationer att införa ett biologisk pass för alla idrottare från Ryssland som potentiellt kan tävla i Paris som neutrala.” Veronika Loginova, generalsekre-terare för den avstängda RUSADA, svarade på WADAs förslag om biologiska pass för ryska idrottare. “Biopassprogrammet, åtminstone steroidmodulen, genomförs för alla idrottare som testas av RUSADA. Det skulle vara bra att införa detta krav för alla potentiella deltagare i de olympiska spelen, inte bara för ryssar. Testerna, som organiseras av RUSADA, genomförs i enlighet med alla internationella standarder. Vissa krav för att organisera dopingkontroll-procedurer är till och med strängare än de hos andra antidopingsorganisationer.”

DISPENSER

Grunden för dispenser

Dispenser från WADAs antidopingregler – på WADA-språk kallat Therapeutic Use Exemption (TUEs) – har varit formulerade sedan tidigt 1990-tal då bland annat vår svenska ordförande i Internationella Olympiska Kommitténs Medicinska Kommitté, Arne Ljungqvist, var en av de drivande. Efter att WADA grundades 1999 tog denna organisation över ”förbjudna listan”, the List of Prohibited Substances and Methods, med en första utgåva 2004, och redan 1 januari 2005 fanns också en International Standard for Therapeutic Use Exemptions (ISTUE). Den har sedan reviderats upprepade gånger och den senaste versionen gäller sedan januari 2021.

Precis som ”Förbjudna listan” sänds ISTUE ut för revidering enligt en omfattande och välregisserad process och alla internationella idrottsförbund, alla National Anti-Doping Organizations (NADOs) och Major Event Organizers (MEOs) har möjligt att komma med synpunkter till WADAs Science and Medicine Department. En väl genomtänkt ISTUE gör det möjligt för idrottsutövare med diabetes, andra endokrina sjukdomar, astma, reumatiska sjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar och psykiatriska sjukdomar att vara med i tävlingsidrott.

Fyra kriterier måste föreligga för att en idrottsutövare skall kunna få dispens från den ”förbjudna listans” substanser och metoder:

Idrottsutövaren måste ha diagnostiserad sjukdom definierad av ”vetenskap och beprövad erfarenhet” och en sjukdom där den accepterade behandlingen finns upptagen på den ”förbjudna listan.” Det innebär exempelvis att man inte kan få dispens för naturpreparat och kosttillskott.

Användandet av den förbjudna substansen eller metoden i medicinskt accepterade doser får inte ge idrottsutövaren en ökad prestationsförmåga utöver den att vara frisk.

Det finns inget lika bra medicinskt alternativ som det som sökes dispens för.

Behovet av substansen eller metoden får inte bero på att idrottsutövaren använt en förbjuden substans eller metod. Exempel på det kan vara när anabola steroider efter avslutad kur ger en relativ testosteronbrist

Alla antidopningsorganisationer (ADOs) måste ha en oberoende Dispenskommitté.

WADA har rätt att övervaka dispensverksamheten och kan granska varje dispens avseende att den aktuella dispenskommittén handlagd dispensen korrekt. WADA kan däremot inte utfärda dispenser själv.

Vid genomgång av alla dispenser vid de olympiska spelen 2010-2018 hade mindre än 1 procent av alla tävlande dispenser, vilket var samma andel som bland medaljörerna.

Dispens för ADHD-mediciner hos barn och vuxna

I WADAs regler ingår inte bara vilka substanser som är förbjudna för idrottare utan det finns också regler för vilka mediciner som kan lämna dispens för. Dispenskommittéerna har således ingående förordningar att rätta sig efter. Den senaste uppdateringen för medicinering vid Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) är från januari 2020.

ADHD är ju en kronisk sjukdom som man numera vet drabbar cirka vart tjugonde barn, medan man hos vuxna räknar med att det rör sig om cirka 3 procent av hela befolkningen (ungefär 15 % av barn med ADHD tar med sig hela sjukdomen in i vuxenlivet medan 75 % tar med sig delar av symptomatologin). Eftersom de mediciner som man kan behandla ADHD med är doping-klassade är det av stor vikt att både behandlande läkare och antidopingansvariga är kunniga om sjukdomen så att dessa barn – och vuxna – kan vara med i idrott och var med utan att bli fällda för doping.

Det påpekas också att obehandlad ADHD kan ge bestående skador för hälsan.

För att få dispens för de amfetaminliknande preparaten som används vid ADHD krävs ett intyg från en barnläkare, en psykiater eller annan läkare som specialiserat sig på behandling av ADHD (utlåtande från psykolog räcker inte). Intyget måste beskriva vilka symptom patienten uppvisat och att de manifesterar sig i mer än en situation (exempelvis både i hem och skola eller idrott). Det finns angivna kriterier (DSM-5 eller ICD 10) som måste uppfyllas.

Exakt vilka mediciner som används i behandlingen av ADHD och vilka doser läkare föreskriver har WADA inga synpunkter på. Vid nydiagnosticerad ADHD kan dispensen gälla ett spann som dosering, men när terapin betraktas som stabil kan dispens ges för 4 år åt gången. Om det under denna tid görs avgörande ändringar av behandlingen under de fyra åren skall den dispenskommitté som givit dispensen meddelas, utan att man därför behöver lämna in en ny ansökan.

När återansökan skall göras efter 4 år krävs information från behandlande läkare.

Att en läkare skrivit ut dopingklassad medicin ger inte automatiskt dispens

USADA meddelade den 4 januari 2024 att Tyler Sundeen, från Simi Valley, Kalifornien, en landhockeyspelare stängts av i sex månader för bruk av en ADHD-medicin.

Sundeen, 30 år gammal, testade positivt för ritalinsyra, en metabolit av metylfenidat vid en tävlingsprovtagning vid Cal Cup Tournament den 27 maj 2023. Han medgav också användningen av denna substans under provtagningen. Metylfenidat är en specificerad substans inom klassen stimulantia och är förbjuden under tävling enligt WADA:s förteckning över förbjudna ämnen.

Efter utredning fastställde USADA att Sundeen använde metylfenidat på läkarens ordination men saknade en giltig dispens (TUE). Enligt USADA:s TUE-policy har en idrottare ansvaret att visa att den nödvändigheten för att behandla ett akut eller kroniskt medicinskt tillstånd som uppfyller de strikta kriterierna i WADA:s dispensregelverk (ISTUE). Trots att ämnet användes på läkarens ordination saknade Sundeen en giltig dispens, och hans efterföljande ansökan om en retroaktiv och framtida dispens, granskad av den oberoende USADA TUE-kommittén med expertläkare, nekades på grund av bristande medicinsk motivering. Enligt gällande regler var Sundeen däremot berättigad till en minskning av den standardav-stängningsperioden som vanligen tillämpas baserat på de specifika omständigheterna i hans fall.

Fallet illustrerar att det faktum att en läkare skrivit ut ett dopingklassat preparat på en medicinskt korrekt indikation inte behöver vara liktydigt att en dispens för preparatet beviljas. Uppfylls inte WADA:s specificerade krav – i detta skäl sannolikt att en fullständigt psykiatrisk utredning genomförts – kan dispens inte ges.

xxxx

ÖVRIGT

WADA:s reaktion på den tyska dopingsändningen i TV

Den 16 juli 2021 sändes i tysk TV ett timmeslångt reportage där man visade att man kunde testa positivt för doping efter att få salva innehållande anabola steroider genom ett handslag eller en omfamning. TV-programmet sändes i svensk TV den 18 juli. WADA gjorde då ett antal uttalanden för att sätta in programmet i ett sammanhang:

Att det går att tillföra medicinskt verkande substanser genom huden är välkänt sedan tidigare, men det rör sig om ett begränsat antal substanser varav exempelvis den anabola steroiden clostebol är en

De experiment som gjordes i TV-programmet redovisades som i ett underhållningsprogram och WADA avvaktar med bedömningen av värdet till det har presenterats i granskad form i en vetenskaplig tidskrift- Det är exempelvis nödvändigt att veta vilka substanser som användes liksom vilka doser som användes för att bedöma vilket värde experimentet har

WADA justerar efter hand som nya vetenskapligt framtagna data presenteras gränsvärden för substansers halter i urin och blod för att de skall klassas som doping i stället för kontamination. Mest typiskt för detta är WADAs handläggning av kontamination av kött och avseende vissa vätskedrivande mediciner

Det sättet som de anabola substanserna överfördes till försökspersonerna i programmet skulle betraktas som kriminellt i en civil domstol, och WADA samarbetar redan med polisen när sådana misstankar uppstår (sedan 2015)

Principen om ”strict liability” som är grundläggande i WADAs dopingregler har prövats och godkänts av Court of Arbitration for Sport (CAS) och av schweizisk domstol (WADA är registrerat som förening i Schweiz och prövas därför civilrättsligt där)

Även om en idrottsutövare lämnar ett positivt dopingprov är det inte med automatik liktydigt med att det begåtts ett dopingregelbrott (Anti-Doping Rule Violation, ADRV) eller att ett straff skall utmätas. Den resultathanterande nationella antidoping-organisationen (NADO) måste också kunna visa att ett regelbrott begåtts

I de få fall ett positivt dopingtest berott på sabotage finns det paragrafer i regelverket som tillförsäkrar den misstänkta idrottsutövaren att lägga fram detta som en möjlighet

Asian Games i Hangzhou (Kina) ger idrottarna en hotline för dopingmisstankar

Vid Olympic Council of Asia (OCA) Athletes’ Forum redovisades den 19 mars 2023 att man inrättar en hotline för att bekämpa tävlingsmanipulation vid Asian Games i Hangzhou (försenat på grund av covidepidemin; var urspringligen avsett att genomföras 2022), i första hand så att idrottsutövarna kan rapportera om det finns indikationer på doping eller match-fixning (eller att domare fattar medvetet felaktiga beslut för en ekonomisk eller sportslig fördel). Det kommer att vara en konfidentiell hotline och kommer att fungera 24/7.

Delegaterna uppmanades att följa fyra regler: fixa inte, satsa inte på den egen sporten eller något evenemang på ett multisportevenemang, dela inte information om hälsoproblem och sporttaktik och tala ut om de bevittnar eller misstänker doping. Man vill säkerställa att alla idrottare som blir uttagna till de asiatiska spelen slutför WADAS ”ADEL e-inlärningsmodul,” Utbildningsplattformen för antidopning kommer att ge insikter om alla aspekter av antidoping. Utbildning ska vara den första upplevelsen av antidoping för alla idrottare.

Den olympiska rörelsens verktyg för att bekämpa manipulation av tävlandet – regleringar och lagstiftning, ökad medvetenhet och utbildning samt övervakning, underrättelser och utredning – delades också med de närvarande.

Spanska antidopingmyndigheten utreds för befarade oegentligheter

På själva nyårsdagen 2024 meddelades att enligt en undersökning tillät WADA Spaniens nationella antidopningsorganisation, CELAD (Comisión Española para la Lucha Antidopaje en el Deporte) att låta flera positiva tester gå ostraffade. Dessutom använde CELAD olika metoder för att undvika att sanktionera dessa positiva tester. Anklagelserna kommer från Relevo, som är en sportwebbplats skriven på spanska och baserad i Madrid.

Reveleo avslöjar byråkratiska kryphål som har utnyttjats för att dölja ett antal fall. I vissa fall väntade CELAD maximala tillåtna tiden enligt reglerna, ett år, mellan att fallet påbörjades och att idrottaren informerades. Ett positivt fall från 2019 avseende en nationell idrottare, rappor-terat av nämnda nyhetskälla, bekräftar denna praxis. I det fallet försenades meddelandet om sanktionen till den 365:e dagen tillåten enligt reglerna. Istället för att skickas elektroniskt skickades det per post, vilket orsakade förseningar i att nå idrottaren. När hon väl fick det kunde idrottaren överklaga till CAS som beslutade till hennes fördel med motiveringen att sanktionen hade meddelats efter den lagliga tidsfristen, vilket resulterade i att hon inte fick någon bestraffning.

Ett annat fall involverade landslagslöparen (100 m) Patrick Chinedu Ike, som testades positivt för norandrosteron och norethiokolanolon 2019. I detta fall öppnade inte CELAD någon utredning, stängde inte av idrottaren och tillät honom att fortsätta tävla. WADA vidtog heller ingen åtgärd trots att det positiva resultatet publicerades på idrottarens profil i ADAMS.

En annan metod som använts för att dölja olika positiva resultat är användningen av retroaktiva godkännanden av dispenser, vilket rapporterats i fallet med maratonlöparen och nuvarande nationella rekordhållaren Majida Maayouf.

Under åtminstone de senaste fem åren har WADA tillåtit Spanien att inte sanktionera idrottare som har brutit mot antidopningsreglerna. I den senaste delen av denna undersökande journalistik avslöjar Relevo att i minst fem år använde den spanska antidopningsbyrån uppenbarligen offentliga medel för att betala för inte reglemässig insamling av antidopingtester. Både CELAD:s direktör, José Luis Terreros, och chefen för dopningskontrollavdelningen, Jesús Muñoz-Guerra, var medvetna om att testerna ofta utfördes av en enda provtagare, i strid med spanska regler. Som ett resultat kunde positiva resultat ogiltigförklaras eftersom proverna inte tagits på rätt sätt.

Professional Worldwide Controls (PWC), det företag som tilldelades testningskontraktet, samlade in prover från idrottare med hjälp av en enda testare, enligt över 30 dokument som lämnats in till Utbildnings-, yrkesutbildnings- och idrottsdepartementet. För att spara pengar arbetade dessa testare ensamma eller med personer som inte var auktoriserade. De verkliga inspektörerna var inte anställda på samma lönelista som personer utan administrativ auktorisation, som togs med för att minska kostnaderna.

Efter månader av undersökning har Relevo fått tillgång till många dokument som stöder påståendet att PWC instruerade kontrollanerna att gå arbeta på vissa “uppdrag” – den tekniska termen för provtagning – särskilt när det inte tävlingsprover. PWC verkade vara övertygade om att Muñoz-Guerra, som var ansvarig för att godkänna testerna, skulle bortse från detta brott mot reglerna.

Dessutom ignorerades interna revisioner för att upptäcka oregelbundenheter. Efter upptäckten av möjliga reglebrott som sträcker sig tillbaka till 2017 utförde Agustín González, generalsekreterare för CELAD år 2021, en serie interna revisioner. Som generalsekreterare för myndigheten var han ansvarig för de månatliga betalningarna till PWC med offentliga medel från den spanska antidopningsbyrån.

Den 5 januari 2024 gav WADA skriftligen sin syn på de nyligen framkomna medierapporterna angående den spanska nationella anti-dopningsorganisationen (CELAD). WADA förnekar starkt antydningen om att man någonsin skulle blunda för några fall av misstänkt doping. Organisationen bekräftar att alla fall har följts noggrant genom resultatshanteringssystemet och att vissa ärenden fortfarande är under behandling.

Utöver att driva på CELAD:s hantering i de uppenbart försenade ärendena, vidtog WADA en mycket ovanlig åtgärd 2023 genom att ta bort tre (försenade) fall av Atletens Biologiska Pass (ABP) från CELAD och överlämna dem till andra internationella förbund för hantering istället. I ytterligare två ABP-fall ställde WADA strikta tidsfrister för CELAD att fatta beslut.

WADA kan också bekräfta att man under flera månader, som en del av sitt övervaknings-program, har varit medveten om pågående problem relaterade till CELAD, inklusive flera frågor rörande tester och hantering av resultat. I samband med detta lämnade WADA en åtgärdsrapport till CELAD som behövde åtgärdas omedelbart, inkluderande ett antal försenade fall. Denna fråga pågår fortfarande.

WADA har fortfarande ytterligare frågor till CELAD och det spanska anti-dopningssystemet, särskilt angående hur landets antidopningslag från 2021 implementeras. Trots att WADA stödde den spanska lagstiftningen har det sedan dess blivit klart att sättet att lagen tolkas och praktiskt implementeras inte överensstämmer med villkoren i Världens Anti-Dopningskod (Koden). WADA förbehåller sig alltid rätten att begära ändringar i lagstiftningen när den tillämpas felaktigt eller på ett sätt som strider mot Koden. Dessutom har uppenbara regelfel identifierats i en kunglig förordning som utfärdades i oktober 2023 utan förhandskonsultation med WADA. Detta kan utlösa ytterligare problem för CELAD under de kommande veckorna.

Eftersom ärendet fortfarande är under omfattande utredning är ingen ytterligare kommentar möjlig för tillfället.

Det kan tilläggas att Spaniens främsta regeringsorgan för idrott har krävt att direktören för deras antidopningsbyrå (CELAD) avgår efter anklagelser om felaktigheter. Rådet, ledd av Jose Manuel Rodriguez Uribes, begär att CELAD-direktören Jose Luis Terreros avgår på grund av det “förtroendeskada” som har åsamkats den spanska idrotten och antidopningsbyrån. Om Terreros inte avgår kommer Uribes och utbildnings- och idrottsministern Pilar Alegria försöka få honom avsatt, sa rådet. Uribes upprepade “Spaniens åtagande att säkerställa att alla idrottare tävlar på lika villkor och att idrottens renhet råder” och sa att de skulle samarbeta med WADA.

Den spanska antidopningsbyrån (CELAD) har svarat på anklagelser om felaktigheter och hävdar i ett uttalande den 11 januari 2024 att “Alla dessa nyheter är osanna och är inget annat än intressebaserade och tendentiösa spekulationer, resultatet av sensationslystna tolkningar som är långt ifrån gällande regler och varje idrottares rättigheter.” Den spanska byrån sa att man “inte var medveten om” att WADA hade inlett en utredning. Ordförande Terreros berättade för den spanska tidningen El Pais att han skulle avgå, men i sin egen takt. “Naturligtvis kommer jag att gå, och jag kommer att göra det med glädje, men jag kommer att gå när jag beslutar, när alla har hört mig,” sa han. “Jag kommer att gå eftersom hur kan jag fortsätta med människor som behandlar mig så här? Jag vill inte att någon ska tro att jag lämnar på grund av all denna falska information.”

INTERNATIONELLA KONVENTIONER

UNESCO:s Internationella konvention mot doping inom idrotten

Generalkonferensen för FNs för organisation för utbildning, vetenskap och kultur, nedan kallad “UNESCO”, sammanträde i Paris den 3-21 oktober 2005, vid dess 33:e session, antog denna konvention den nittonde oktober 2005,

med tanke på att UNESCOs mål är att bidra till fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationer genom utbildning, vetenskap och kultur

med hänvisning till befintliga internationella instrument som rör mänskliga rättigheter

medveten om resolution 58/5 som antogs av FN:s generalförsamling den 3 november 2003, om idrott som ett sätt att främja utbildning, hälsa, utveckling och fred, särskilt dess punkt 7

medveten om att idrotten bör spela en viktig roll för att skydda hälsan, i moralisk, kulturell och fysisk fostran och för att främja internationell förståelse och fred

noterarande behovet av att uppmuntra och samordna internationellt samarbete för att eliminera dopning inom idrotten

oroad över användningen av dopning av idrottare inom idrotten och konsekvenserna av detta för deras hälsa, principen om rättvist spel, eliminering av fusk och idrottens framtid

medveten om att dopning äventyrar de etiska principer och pedagogiska värderingar som ingår i International Charter of Physical Education och Sport av UNESCO och i den olympiska stadgan

med minnet att antidopningskonventionen och dess tilläggsprotokoll som antagits inom ramen för Europarådet är de folkrättsliga verktyg som ligger till grund för nationell antidopningspolitik och till mellanstatligt samarbete

påminda om de rekommendationer om dopning som antogs av den andra , tredje och fjärde internationella konferenser av ministrar och högre tjänstemän med ansvar för idrott och idrott anordnade av UNESCO i Moskva (1988), Punta del Este (1999) och Aten (2004) och 32 C/Resolution 9 antagen av UNESCOs generalkonferens vid dess 32:a session (2003)

mot bakgrund av World Anti-Doping Code som antogs av World Anti-Doping Agency vid World Conference on Doping in Sport, Köpenhamn, 5 mars 2003, och Köpenhamnsdeklarationen om antidoping inom idrotten

även medveten om det inflytande som elitidrottare har på ungdom

medveten om det pågående behovet av att bedriva och främja forskning med syftet att förbättra upptäckten av dopning och bättre förståelse för de faktorer som påverkar användningen för att förebyggande strategier ska bli mest effektiva

medveten också om vikten av fortlöpande utbildning av idrottare, idrottare stödja personal och samhället i stort i att förebygga dopning

medveten om behovet av att bygga upp konventionsstaternas kapacitet att implementera antidopningsprogram

medveten om att offentliga myndigheter och de organisationer som ansvarar för idrott har kompletterande ansvar för att förebygga och bekämpa dopning inom idrotten, i synnerhet för att säkerställa ett korrekt uppförande, på grundval av principen om fair play, av idrottsevenemang och att skydda hälsan för dem som deltar i dem

erkännande att dessa myndigheter och organisationer måste arbeta tillsammans för dessa syften, för att säkerställa högsta grad av oberoende och transparens på alla lämpliga nivåer

fast besluten att vidta ytterligare och starkare samarbetsåtgärder som syftar till att eliminera dopning inom idrotten

och erkännande att avskaffandet av dopning inom idrotten delvis är beroende av en progressiv harmonisering av antidopningsstandarder och -praxis inom idrott och samarbete på nationell och global nivå.

I. RäckviddArtikel 1 – Syfte i konventionenSyftet med denna konvention, inom ramen för UNESCOs strategi och verksamhetsprogram på området för idrott och idrott, är att främja förebyggande av och bekämpning av dopning inom idrotten, i syfte att avskaffa den. Artikel 2 – DefinitionerDessa definitioner ska förstås inom ramen för World Anti-Doping Code. I händelse av konflikt kommer dock bestämmelserna i konventionen att ha företräde.För denna konventions syften:1. “Ackrediterade dopingkontrolllaboratorier” avser laboratorier som ackrediterats av World Anti Doping Agency.2. “Antidopningsorganisation” avser en enhet som är ansvarig för att anta regler för att initiera, genomföra eller genomdriva någon del av dopningskontrollprocessen. Detta inkluderar till exempel Internationella olympiska kommittén, Internationella paralympiska kommittén, andra stora evenemangsorganisationer som genomför tester vid sina evenemang, World Anti-Doping Agency, internationella förbund och nationella antidopningsorganisationer.3. “Brott mot antidopningsregeln” inom idrott betyder ett eller flera av följande:(a) förekomsten av ett förbjudet ämne eller dess metaboliter eller markörer i en idrottsmans kroppsprov;(b) användning eller försök till användning av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod;(c) att vägra, eller underlåta utan tvingande motivering, att underkasta sig provtagning efter anmälan enligt tillämpliga antidopningsregler eller på annat sätt undvika provtagning;(d) brott mot tillämpliga krav avseende idrottares tillgänglighet för tester utanför tävling, inklusive underlåtenhet att tillhandahålla nödvändig information om vistelseort och missade tester som förklaras baserat på rimliga regler;(e) manipulering, eller försök att manipulera, med någon del av dopningskontrollen;(f) innehav av förbjudna ämnen eller metoder;(g) handel med förbjudna ämnen eller förbjudna metoder;(h) administrering eller försök till administrering av en förbjuden substans eller förbjuden metod till någon idrottsman, eller assistera, uppmuntra, medhjälpa, medhjälpa, täcka över eller någon annan typ av medverkan som involverar ett brott mot antidopningsregeln eller försök till överträdelse.4. “Idrottsman” avser, för dopningskontroll, varje person som deltar i idrott på internationell eller nationell nivå enligt definitionen av varje nationell antidopningsorganisation och accepterad av konventionsstaterna och varje ytterligare person som deltar i en sport eller evenemang på en lägre nivå som accepteras av konventionsstaterna. När det gäller utbildnings- och träningsprogram betyder “idrottare” varje person som deltar i idrott under överinseende av en idrottsorganisation.5. “Stödpersonal för idrottare” avser varje tränare, tränare, chef, agent, lagpersonal, officiell, medicinsk eller paramedicinsk personal som arbetar med eller behandlar idrottare som deltar i eller förbereder sig för idrottstävlingar.6. “Code” avser World Anti-Doping Code som antogs av World Anti-Doping Agency den 5 mars 2003 i Köpenhamn och som bifogas som bilaga 1 till denna konvention.7. “Tävling” betyder en enskild tävling, match, match eller enstaka atletisk tävling.8. “Dopningskontroll” avser processen inklusive planering av testdistribution, provtagning och hantering, laboratorieanalys, resultathantering, utfrågningar och överklaganden.9. “Dopning inom idrotten” betyder förekomsten av ett brott mot antidopningsregeln.10. “Vederbörligen auktoriserade dopingkontrollteam” avser dopingkontrollteam som verkar under överinseende av internationella eller nationella antidopningsorganisationer.11. “Tester under tävling” betyder, i syfte att skilja mellan tester under och utanför tävling, om inte annat föreskrivs i reglerna för ett internationellt förbund eller annan relevant antidopningsorganisation, ett test där en idrottare är utvalda för testning i samband med en specifik tävling.12. “Internationell standard för laboratorier” avser den standard som bifogas som bilaga 2 till denna konvention.13. “Internationell standard för testning” avser den standard som bifogas som bilaga 3 till denna konvention.14. “Ingen förhandsbesked” avser en dopingkontroll som äger rum utan förvarning till idrottaren och där idrottaren kontinuerligt ledsagas från tidpunkten för anmälan genom provtillhandahållande.15. “Olympisk rörelse” betyder alla de som samtycker till att låta sig vägledas av den olympiska stadgan och som erkänner Internationella olympiska kommitténs auktoritet, nämligen de internationella idrottsförbunden på programmet för de olympiska spelen, de nationella olympiska kommittéerna, organisationen Kommittéer för de olympiska spelen, idrottare, domare och domare, föreningar och klubbar, samt alla organisationer och institutioner som erkänns av Internationella olympiska kommittén.16. Med dopingkontroll med ”utanför tävling” avses all dopningskontroll som inte genomförs i samband med tävling.17. “Förbjuden lista” avser den lista som finns i bilaga 1 till denna konvention som identifierar de förbjudna ämnena och förbjudna metoderna.18. “Förbjuden metod” avser varje metod som beskrivs på så sätt på den förbjudna listan, som finns i bilaga I till denna konvention.19. “Förbjudet ämne” avser varje ämne som beskrivs på så sätt på den förbjudna listan, som finns i bilaga I till denna konvention.20. “Idrottsorganisation” betyder varje organisation som fungerar som styrande organ för ett evenemang för en eller flera sporter.21. “Standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användning” avser de standarder som finns i bilaga II till denna konvention.22. “Testning” avser de delar av dopingkontrollprocessen som innefattar planering av testdistribution, provtagning, provhantering och provtransport till laboratoriet.23. “Undantag för terapeutisk användning” avser ett undantag som beviljats ​​i enlighet med standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användning.24. “Användning” betyder applicering, intag, injektion eller konsumtion på något sätt av något förbjudet ämne eller förbjuden metod.25. “World Anti-Doping Agency” (WADA) avser den så kallade stiftelsen inrättad enligt schweizisk lag den 10 november 1999.

Artikel 3 – Medel för att uppnå syftet med konventionenFör att uppnå syftet med konventionen åtar sig konventionsstaterna till:(a) anta lämpliga åtgärder på nationell och internationell nivå som är förenliga med kodens principer;b) Uppmuntra alla former av internationellt samarbete som syftar till att skydda idrottare och etik inom idrotten och att dela med sig av forskningsresultat.c) främja internationellt samarbete mellan konventionsstater och ledande organisationer i kampen mot dopning inom idrotten, särskilt med World Anti-Doping Agency.Artikel 4 – Konventionens förhållande till koden1. För att samordna genomförandet, på nationell och internationell nivå, av kampen mot dopning inom idrotten, förbinder sig konventionsstaterna att följa kodens principer som grund för de åtgärder som föreskrivs i artikel 5 i denna konvention. Ingenting i denna konvention hindrar konventionsstaterna från att vidta ytterligare åtgärder som kompletterar koden.2. Koden och den senaste versionen av bilagorna 2 och 3 återges i informationssyfte och är inte en integrerad del av denna konvention. Bilagorna som sådana skapar inga bindande förpliktelser enligt internationell rätt för konventionsstaterna.3. Bilagorna utgör en integrerad del av denna konvention.Artikel 5 – Åtgärder för att uppnå konventionens målGenom att följa skyldigheterna i denna konvention åtar sig varje konventionsstat att vidta lämpliga åtgärder. Sådana åtgärder kan omfatta lagstiftning, förordningar, policyer eller administrativ praxis.Artikel 6 – Förhållande till andra internationella instrumentDenna konvention ska inte ändra konventionsstaternas rättigheter och skyldigheter som härrör från andra avtal som tidigare ingåtts och som är förenliga med syftet med och syftet med denna konvention. Detta påverkar inte andra konventionsstaters åtnjutande av sina rättigheter eller fullgörandet av sina skyldigheter enligt denna konvention.

II. Antidopningsverksamhet på nationell nivåArtikel 7 – Inrikes samordningKonventionsstaterna ska säkerställa tillämpningen av denna konvention, särskilt genom inhemsk samordning. För att uppfylla sina skyldigheter enligt denna konvention kan konventionsstaterna förlita sig på antidopningsorganisationer samt idrottsmyndigheter och organisationer.Artikel 8 – Begränsning av tillgången till och användningen av förbjudna ämnen och metoder inom idrotten1. Konventionsstaterna ska, när så är lämpligt, anta åtgärder för att begränsa tillgången till förbjudna ämnen och metoder för att begränsa deras användning inom idrotten av idrottare, såvida inte användningen är baserat på ett undantag för terapeutisk användning. Dessa inkluderar åtgärder mot människohandel till idrottare och i detta syfte åtgärder för att kontrollera produktion, förflyttning, import, distribution och försäljning.2. Konventionsstaterna ska anta, eller vid behov uppmuntra, relevanta enheter inom deras jurisdiktioner att vidta åtgärder för att förhindra och begränsa användning och innehav av förbjudna substanser och metoder av idrottare, såvida inte användningen är baserad på en terapeutisk användning befrielse.3. Inga åtgärder som vidtas i enlighet med denna konvention kommer att hindra tillgången för legitima ändamål av ämnen och metoder som annars är förbjudna eller kontrollerade inom idrotten.

Artikel 9 – Åtgärder mot stödpersonal för idrottareKonventionsstaterna ska själva vidta åtgärder eller uppmuntra idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att vidta åtgärder, inklusive sanktioner eller påföljder, riktade mot idrottares stödpersonal som begår ett brott mot antidopningsregeln eller andra brott som har samband med dopning inom idrotten.Artikel 10 – KosttillskottKonventionsstaterna ska, där så är lämpligt, uppmuntra producenter och distributörer av kosttillskott att etablera bästa praxis för marknadsföring och distribution av kosttillskott, inklusive information om deras analytiska sammansättning och kvalitetssäkring.Artikel 11 – Finansiella åtgärderKonventionsstaterna ska, när så är lämpligt:(a) tillhandahålla finansiering inom sina respektive budgetar för att stödja ett nationellt testprogram inom alla idrotter eller hjälpa idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att finansiera dopningskontroller antingen genom direkta subventioner eller bidrag, eller genom att erkänna kostnaderna för sådana kontroller vid fastställandet av den totala subventioner eller bidrag som ska beviljas dessa organisationer;(b) vidta åtgärder för att undanhålla idrottsrelaterat ekonomiskt stöd till enskilda idrottare eller idrottares stödpersonal som har stängts av efter ett brott mot antidopningsregeln, under perioden för avstängningen;(c) undanhålla en del eller allt ekonomiskt eller annat sportrelaterat stöd från någon sportorganisation eller antidopningsorganisation som inte följer Koden eller tillämpliga antidopningsregler som antagits i enlighet med Koden.Artikel 12 – Åtgärder för att underlätta dopningskontrollKonventionsstaterna ska, när så är lämpligt:​​(a) uppmuntra och underlätta genomförandet av dopningskontroller av idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer inom deras jurisdiktion på ett sätt som är förenligt med koden, inklusive icke-förhandsmeddelande , testning utanför tävling och i tävling;b) uppmuntra och underlätta förhandlingar mellan idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer om avtal som tillåter deras medlemmar att testas av vederbörligen auktoriserade dopingkontrollteam från andra länder.(c) åta sig att hjälpa idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer inom deras jurisdiktion att få tillgång till ett ackrediterat dopningskontrollaboratorium i syfte att analysera dopingkontroll.

III. Internationellt samarbeteArtikel 13 – Samarbete mellan antidopningsorganisationer och idrottsorganisationerKonventionsstaterna ska uppmuntra samarbete mellan antidopningsorganisationer, offentliga myndigheter och idrottsorganisationer inom deras jurisdiktion och de inom andra konventionsstaters jurisdiktion för att uppnå, på den internationella nivå, syftet med denna konvention.Artikel 14 – Stöd till uppdraget för World Anti-Doping AgencyStater som är parter åtar sig att stödja World Anti-Doping Agencys viktiga uppdrag i den internationella kampen mot dopning.Artikel 15 – Lika finansiering av World Anti-Doping AgencyKonventionsstaterna stöder principen om lika finansiering av World Anti-Doping Agencys godkända årliga kärnbudget av offentliga myndigheter och den olympiska rörelsen.Artikel 16 – Internationellt samarbete inom dopningskontroll Erkännande av att kampen mot dopning inom idrotten endast kan vara effektiv när idrottare kan testas utan förvarning och prover kan transporteras i tid till laboratorier för analys, ska konventionsstaterna, där så är lämpligt och i enlighet med nationell lag och förfaranden:(a) underlätta uppgiften för World Anti-Doping Agency och antidopningsorganisationer som arbetar i enlighet med koden, med förbehåll för relevanta värdländers bestämmelser, att utföra dopningskontroller av sina idrottare i eller utanför tävling, oavsett om på deras territorium eller någon annanstans;(b) Underlätta att vederbörligen auktoriserade dopningskontrollteam flyttar över gränserna i tid när de utför dopningskontrollaktiviteter.(c) Samarbeta för att påskynda snabb transport eller transport över gränserna av prover på ett sådant sätt att deras säkerhet och integritet upprätthålls.(d) bistå i den internationella samordningen av dopningskontroller av olika antidopningsorganisationer och samarbeta i detta syfte med World Anti-Doping Agency;(e) främja samarbete mellan dopningskontrollaboratorier inom deras jurisdiktion och de inom andra konventionsstaters jurisdiktion. I synnerhet bör konventionsstater med ackrediterade dopningskontrollaboratorier uppmuntra laboratorier inom deras jurisdiktion att hjälpa andra konventionsstater att göra det möjligt för dem att skaffa sig den erfarenhet, färdigheter och tekniker som är nödvändiga för att etablera sina egna laboratorier om de skulle vilja göra det;(f) uppmuntra och stödja ömsesidiga testarrangemang mellan utsedda antidopningsorganisationer, i enlighet med koden;(g) ömsesidigt erkänna dopingkontrollprocedurerna och testresultathanteringen, inklusive idrottssanktioner för dessa, för alla antidopningsorganisationer som är förenliga med koden.Artikel 17 – Frivilligfonden1. En “Fond för eliminering av dopning inom idrotten”, nedan kallad “Frivilligfonden”, inrättas härmed. Den frivilliga fonden ska bestå av fonder i förtroende som upprättats i enlighet med UNESCOs finansiella bestämmelser. Alla bidrag från konventionsstater och andra aktörer ska vara frivilliga.

  1. Frivilligfondens resurser ska bestå av:(a) bidrag från konventionsstaterna;(b) bidrag, gåvor eller testamenten som kan göras av:(i) andra stater;(ii) Förenta nationernas organisationer och program, särskilt FN:s utvecklingsprogram, såväl som andra internationella organisationer;(iii) Offentliga eller privata organ eller individer.(c) eventuell ränta på frivilligfondens medel.(d) Medel som samlats in genom insamlingar och kvitton från evenemang som anordnas till förmån för frivilligfonden.e) alla andra medel som godkänts av frivilligfondens bestämmelser, som ska utarbetas av partskonferensen.3. Konventionsstaternas bidrag till den frivilliga fonden ska inte anses ersätta konventionsstaternas åtagande att betala sin del av World Anti-Doping Agencys årliga budget.Artikel 18 – Användning och styrning av frivilligfondenResurser i frivilligfonden ska tilldelas av partskonferensen för finansiering av verksamhet som godkänts av den, särskilt för att hjälpa konventionsstaterna att utveckla och genomföra antidopningsprogram, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, med beaktande av målen av World Anti-Doping Agency, och kan tjäna till att täcka driftskostnaderna för denna konvention. Inga politiska, ekonomiska eller andra villkor får knytas till bidrag som lämnas till Frivilligfonden.

IV. UtbildningArtikel 19 – Allmänna utbildningsprinciper1. Konventionsstaterna ska åta sig att inom sina medel stödja, utarbeta eller genomföra utbildnings- och träningsprogram om antidopning. För idrottsvärlden i allmänhet bör dessa program syfta till att tillhandahålla uppdaterad och korrekt information om:(a) dopningens skada på idrottens etiska värderingar;b) Hälsokonsekvenserna av dopning.2. För idrottare och stödpersonal för idrottare, i synnerhet i deras inledande träning, bör utbildning och träningsprogram, utöver ovanstående, syfta till att tillhandahålla uppdaterad och korrekt information om:(a) Dopingkontrollprocedurer;(b) idrottares rättigheter och skyldigheter när det gäller antidopning, inklusive information om koden och antidopningspolicyn för relevanta sporter och antidopningsorganisationer. Sådan information ska inkludera konsekvenserna av att begå ett brott mot antidopningsregeln;c) Förteckningen över förbjudna ämnen och metoder och undantag för terapeutisk användning.d) näringstillskott.Artikel 20 – Yrkesmässiga uppförandekoderKonventionsstaterna ska uppmuntra relevanta behöriga yrkesföreningar och institutioner att utveckla och implementera lämpliga uppförandekoder, god praxis och etik relaterade till antidopning inom idrott som är förenliga med koden.Artikel 21 – Deltagande av idrottare och idrottares stödpersonalKonventionsstaterna ska främja och, inom sina medel, stödja aktivt deltagande av idrottare och idrottares stödpersonal i alla aspekter av antidopningsarbetet inom idrott och andra relevanta organisationer och uppmuntra idrottsorganisationer inom deras jurisdiktion att göra detsamma.Artikel 22 – Idrottsorganisationer och fortlöpande utbildning och träning om antidopningKonventionsstaterna ska uppmuntra idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att genomföra pågående utbildning och träningsprogram för alla idrottare och stödpersonal för idrottare i de ämnen som anges i artikel 19.Artikel 23 – Samarbete inom utbildningKonventionsstaterna ska samarbeta ömsesidigt och med relevanta organisationer för att, där så är lämpligt, dela information, expertis och erfarenhet om effektiva antidopningsprogram.

V. ForskningArtikel 24 – Främjande av forskning i antidopningsstaternaförbinder sig att inom sina medel uppmuntra och främja antidopningsforskning i samarbete med idrott och andra relevanta organisationer om:(a) förebyggande, upptäcktsmetoder, beteendemässiga och sociala aspekter och hälsokonsekvenserna av dopning;(b) sätt och medel för att utforma vetenskapligt baserade fysiologiska och psykologiska träningsprogram med respekt för personens integritet.c) Användning av alla nya ämnen och metoder som är resultatet av den vetenskapliga utvecklingen.Artikel 25 – Arten av antidopningsforskningNär antidopningsforskning främjas, enligt artikel 24, ska konventionsstaterna säkerställa att sådan forskning:(a) följer internationellt erkänd etisk praxis;(b) undvika administrering till idrottare av förbjudna ämnen och metoder;c) endast genomföras med lämpliga försiktighetsåtgärder för att förhindra att resultaten av antidopningsforskning missbrukas och tillämpas för dopning.Artikel 26 – Dela med sig av resultaten från antidopningsforskningUnder förutsättning att tillämplig nationell och internationell lag följs, ska konventionsstaterna, där så är lämpligt, dela resultaten av tillgänglig antidopningsforskning med andra konventionsstater och World Anti-Doping Agency.

Artikel 27 – Idrottsvetenskaplig forskningKonventionsstaterna ska uppmuntra:(a) medlemmar av den vetenskapliga och medicinska gemenskapen att bedriva idrottsvetenskaplig forskning i enlighet med principerna i koden;(b) idrottsorganisationer och idrottspersonal inom deras jurisdiktion för att genomföra sportvetenskaplig forskning som är förenlig med principerna i koden.

VI. Övervakning av konventionenArtikel 28 – Partskonferens1. En partskonferens inrättas härmed. Partskonferensen ska vara det suveräna organet för denna konvention.2. Partskonferensen ska sammanträda vid ordinarie möte i princip vartannat år. Den kan sammanträda i extraordinarie session om den så beslutar eller på begäran av minst en tredjedel av konventionsstaterna.3. Varje konventionsstat ska ha en röst vid partskonferensen.4. Partskonferensen ska anta sin egen arbetsordning.Artikel 29 – Rådgivande organisation och observatörer till partskonferensenWorld Anti-Doping Agency ska bjudas in som en rådgivande organisation till partskonferensen. Internationella olympiska kommittén, Internationella paralympiska kommittén, Europarådet och den mellanstatliga kommittén för idrott och idrott (CIGEPS) ska bjudas in som observatörer. Partskonferensen kan besluta att bjuda in andra relevanta organisationer som observatörer.Artikel 30 – Partskonferensens uppgifter1. Förutom de som anges i andra bestämmelser i denna konvention, ska partskonferensens uppgifter vara att:(a) främja syftet med denna konvention;(b) diskutera relationen med World Anti-Doping Agency och studera mekanismerna för finansieringen av byråns årliga kärnbudget. Stater som inte är parter kan bjudas in till diskussionen;c) anta en plan för användningen av volontärfondens resurser i enlighet med artikel 18;(d) granska de rapporter som lämnats av konventionsstaterna i enlighet med artikel 31;(e) fortlöpande undersöka övervakningen av efterlevnaden av denna konvention som svar på utvecklingen av antidopningssystem, i enlighet med artikel 31. Varje övervakningsmekanism eller åtgärd som går utöver artikel 31 ska finansieras genom frivilligorganisationen Fond inrättad enligt artikel 17;(f) granska utkast till ändringar av denna konvention för antagande;(g) granska för godkännande, i enlighet med artikel 34 i konventionen, ändringar av den förbjudna listan och av de standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användning som antagits av World Anti-Doping Agency;(h) definiera och genomföra samarbete mellan konventionsstater och Världsantidopningsbyrån inom ramen för denna konvention;(i) begära en rapport från World Anti-Doping Agency om implementeringen av koden till var och en av dess sessioner för granskning.2. Partskonferensen får, när den fullgör sina uppgifter, samarbeta med andra mellanstatliga organ.Artikel 31 – Nationella rapporter till partskonferensenKonventionsstaterna ska vartannat år vidarebefordra till partskonferensen genom sekretariatet, på ett av UNESCO:s officiella språk, all relevant information om åtgärder som de vidtagit i syfte att följa bestämmelserna i denna konvention.Artikel 32 – Partskonferensens sekretariat1. Partskonferensens sekretariat ska tillhandahållas av Unescos generaldirektör.2. På begäran av partskonferensen ska UNESCO:s generaldirektör i största möjliga utsträckning använda tjänsterna från World Anti-Doping Agency på villkor som parterna kommit överens om.3. Funktionskostnader relaterade till konventionen kommer att finansieras från UNESCOs ordinarie budget inom befintliga resurser på lämplig nivå, den frivilliga fonden som inrättats enligt artikel 17 eller en lämplig kombination därav som bestäms vartannat år. Finansieringen av sekretariatet från den ordinarie budgeten ska ske på en strikt minimal basis, under förutsättning att frivillig finansiering också bör tillhandahållas för att stödja konventet.4. Sekretariatet ska förbereda partskonferensens dokumentation samt utkastet till dagordning för dess möten och se till att dess beslut genomförs.Artikel 33 – Ändringar1. Varje konventionsstat får, genom skriftligt meddelande riktat till UNESCO:s generaldirektör, föreslå ändringar av denna konvention. Generaldirektören ska cirkulera sådan kommunikation till alla konventionsstater. Om minst hälften av konventionsstaterna inom sex månader från den dag då meddelandet skickades ger sitt samtycke, ska generaldirektören lägga fram sådana förslag för partskonferensens följande session.2. Ändringar ska antas av partskonferensen med två tredjedelars majoritet av närvarande och röstande konventionsstater.3. Så snart ändringar av denna konvention har antagits, ska de överlämnas till konventionsstaterna för ratificering, godkännande, godkännande eller anslutning.4. Med avseende på de konventionsstater som har ratificerat, accepterat, godkänt eller anslutit sig till dem, ska ändringar av denna konvention träda i kraft tre månader efter deponeringen av de instrument som avses i punkt 3 i denna artikel av två tredjedelar av staterna Fester. Därefter, för varje konventionsstat som ratificerar, accepterar, godkänner eller ansluter sig till en ändring, ska nämnda ändring träda i kraft tre månader efter den dag då den konventionsstaten deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.5. En stat som blir part i denna konvention efter det att ändringar trätt i kraft i enlighet med punkt 4 i denna artikel ska, om inte uttryck för annan avsikt, anses:(a) en part i denna konvention i dess ändrade lydelse;(b) en part i den oförändrade konventionen i förhållande till en konventionsstat som inte är bunden av ändringarna.Artikel 34 – Särskilt ändringsförfarande för bilagorna till konventionen1. Om Världsantidopningsbyrån ändrar listan över förbjudna användningar eller standarderna för beviljande av undantag för terapeutisk användning, får den, genom skriftligt meddelande riktat till UNESCOs generaldirektör, informera henne/honom av dessa förändringar. Generaldirektören ska skyndsamt underrätta alla konventionsstater om sådana ändringar som föreslagna ändringar av de relevanta bilagorna till denna konvention. Ändringar av bilagorna ska godkännas av partskonferensen antingen vid en av dess sessioner eller genom ett skriftligt samråd.2. Konventionsstaterna har 45 dagar från generaldirektörens underrättelse på sig att framföra sin invändning mot den föreslagna ändringen antingen skriftligen, vid skriftligt samråd, till generaldirektören eller vid ett möte med partskonferensen. Såvida inte två tredjedelar av konventionsstaterna uttrycker sin invändning, ska den föreslagna ändringen anses godkänd av partskonferensen.3. Ändringar som godkänts av partskonferensen ska meddelas konventionsstaterna av generaldirektören. De ska träda i kraft 45 dagar efter det meddelandet, med undantag för varje konventionsstat som tidigare har meddelat generaldirektören att den inte accepterar dessa ändringar.4. En konventionsstat som har meddelat generaldirektören att den inte godkänner en ändring som godkänts enligt föregående stycken förblir bunden av bilagorna i oändlighet.

VII. SlutbestämmelserArtikel 35 – Federala eller icke-enhetliga konstitutionella systemFöljande bestämmelser ska gälla för konventionsstater som har ett federalt eller icke-enhetligt konstitutionellt system:(a) med avseende på bestämmelserna i denna konvention, vars genomförande faller under den federala eller centrala lagstiftande maktens juridiska jurisdiktion, ska den federala eller centrala regeringens skyldigheter vara desamma som för de konventionsstater som inte är federala stater;(b) med avseende på bestämmelserna i denna konvention, vars genomförande faller under jurisdiktionen av enskilda konstituerande stater, grevskap, provinser eller kantoner som inte är skyldiga enligt federationens konstitutionella system att vidta lagstiftningsåtgärder, ska den federala regeringen underrätta de behöriga myndigheterna i sådana stater, grevskap, provinser eller kantoner om nämnda bestämmelser, med sin rekommendation för deras antagande.Artikel 36 – Ratifikation, godkännande, godkännande eller anslutningDenna konvention ska vara föremål för ratificering, godkännande, godkännande eller anslutning av Unescos medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella förfaranden. Ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumenten ska deponeras hos Unescos generaldirektör.Artikel 37 – Ikraftträdande1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för deponeringen av det trettionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet.2. För varje stat som därefter uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av den, ska konventionen träda i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för deponering av dess ratifikations-, godkännandeinstrument , godkännande eller anslutning.Artikel 38 – Territoriell utvidgning av konventionen1. Varje stat får, när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, ange det eller de territorier för vilkas internationella förbindelser den är ansvarig och på vilka denna konvention ska gälla.2. Varje konventionsstat får vid vilken som helst senare tidpunkt, genom en förklaring riktad till UNESCO, utvidga tillämpningen av denna konvention till vilket annat territorium som helst som anges i förklaringen. Beträffande sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för mottagandet av sådan förklaring av depositarien.3. Varje förklaring som gjorts enligt de två föregående styckena kan, med avseende på vilket territorium som anges i en sådan förklaring, återkallas genom en anmälan riktad till UNESCO. Ett sådant återkallande träder i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för mottagandet av ett sådant meddelande från depositarien.Artikel 39 – UppsägningVarje konventionsstat kan säga upp denna konvention. Uppsägningen ska meddelas genom ett skriftligt instrument som deponeras hos Unescos generaldirektör. Uppsägningen får verkan den första dagen i månaden efter utgången av en period på sex månader efter mottagandet av uppsägningsinstrumentet. Den ska inte på något sätt påverka den berörda konventionsstatens ekonomiska förpliktelser förrän den dag då utträdet träder i kraft.Artikel 40 – AnsvarigUnescos generaldirektör ska vara ansvarig för denna konvention och ändringar av denna. Som ansvarig ska UNESCOs generaldirektör informera de stater som är parter i denna konvention, såväl som de andra staterna som är medlemmar i organisationen om:a) förvaring av alla instrument för ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning;b) datumet för denna konventions ikraftträdande i enlighet med artikel 37;c) Varje rapport som utarbetats i enlighet med bestämmelserna i artikel 31;d) Varje ändring av konventionen eller av bilagorna som antagits i enlighet med artiklarna 33 och 34 och det datum då ändringen träder i kraft.e) Alla förklaringar eller meddelanden som görs enligt bestämmelserna i artikel 38.f) Varje meddelande som görs enligt bestämmelserna i artikel 39 och det datum då uppsägningen träder i kraft.g) alla andra handlingar, meddelanden eller meddelanden som avser denna konvention.Artikel 41 – RegistreringI enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga ska denna konvention registreras hos Förenta nationernas sekretariat på begäran av UNESCO:s generaldirektör.Artikel 42 – Auktoritativa texter1. Denna konvention, inklusive dess bilagor, har upprättats på arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska, varvid de sex texterna är lika auktoritativa.2. Bilagorna till denna konvention finns på arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska.Artikel 43 – ReservationerInga reservationer som är oförenliga med syftet med och syftet med denna konvention ska tillåtas.Bilaga I – Den förbjudna listan – Internationell standardBilaga II – Standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användningBilaga 1 – World Anti-Doping CodeBilaga 2 – Internationell standard för laboratorierBilaga 3 – Internationell standard för testning

Ikraftträdande: 1 februari 2007, enligt dess artikel 37.

Registrering vid FN: 6 mars 2007 under certifikat nr 55048 daterat den 15 mars 2007

REFERENSER