Kazhakisk heganimin i ett CAS-ärende

Fotbollspelaren Bauyrzhan Islamkhan och metylhexanamin (CAS 2021/A/7768)

Den 16 mars 2022 avgjorde CAS fallet med den kazhakiske fotbollspelaren Bauyrzhan Islamkhan – spelade i Förenade Arabemiraten – som visat ett positivt dopingprov för metylhemanamin.

Den 18 september 2020 spelade landslagsspelaren (Kazhakstan) Bauyrzhan Islamkhan i en fotbollsmatch mellan hans klubb, Al Ain FC, och Al Sadd SC i Doha, Qatar, i den afrikanska Champions League och fick då lämna ett dopingprov. Spelaren undertecknade formuläret för dopingkontroll och listan över förskrivna mediciner. Den enda medicinska deklarationen som lämnades på listan var konsumtionen av en inflammationshämmande medicin, “Arcoxia”. Den 2 november 2020 meddelade Anti-Doping Laboratory Qatar att man funnit metylhexanamin i urinprov A. Islamkhan avstod uttryckligen analysen av urinprov B. Ordföranden för FIFA:s disciplinära kommitté utfärdade en provisorisk avstängning.

Den 14 december 2020 lämnade Bauyrzhan Islamkhan in en skriftlig redogörelse till sitt försvar. Han bestred inte fyndet av metylhexanamin i dopingprovet, men angav bland annat att han var uttagen till läger med Kazakstans landslag i Almaty, Kazakstan, från den 29 augusti 2020 till den 7 september 2020. Under sin vistelse bodde han på landslagets anläggning och åt endast den mat som tillagades för hela landslaget. Därutöver fick han kosttillskott från landslagets läkare, bestående av produkterna “Uni Sport” (Nutrend Sports Drink), “53% Protein Bar” (Multipower) och “Magnesium” (Power System). Han använde också näsdroppar som kallas “Xymelin Extra” för sin säsongsallergi under denna tid i Kazakstan.

Islamkhan återvände till sin klubb i Förenade Arabemiraten den 8 september 2020. Han stannade i Förenade Arabemiraten från den 8 till den 11 september 2020 och flög den 11 september 2020 till Qatar med klubben för att spela i Champions League. Laget gick igenom tullkontrollen vid gränsen, där all mat, vätskor, medicin och tillskott beslagtogs, utom lagläkarens ”första hjälpen utrustning.” Under sin vistelse i Qatar var han inlåst på hotellet, han använde inte rumservice, han hade inte någon laddad minibar på sitt hotellrum och han åt och drack endast mat och dryck som var tillagad för hela laget. Klubbens näringsrådgivare påstods ha gett näringskosttillskott till spelaren och resten av laget, inklusive “Easy Iron”, “Vitamin C 1000 mg”, “Long Energy Drink”, “Electrolyts”, “Kalcium-magnesium-zink”, “Coq-10” och “High Energy.” Inget av dessa tillskott innehöll några förbjudna ämnen enligt deras etiketter.

Den 18 september 2021, under första halvlek av matchen, ådrog han sig en mindre skada och fick en inflammationshämmande och smärtstillande medicin som heter “Arcoxia” av klubbens läkare.

Den uppskattade koncentrationen av metylhexanamin, med hjälp av en kvalitativ metod, uppgick till Den uppskattade koncentrationen, med hjälp av en kvalitativ metod, uppgick till endast 90 ng/mL. Spelaren hävdade att det dopingklassade ämnet, med hänsyn till dess mycket låga koncentration, troligen kommit från någon kontminerad produkt som tillhandahållits av klubben, antingen kosttillskott eller Arcoxia.

Fotbollspelaren hävdade vidare att omständigheterna i fallet och CAS-rättspraxis krävde en reprimand och inte en avstängning eller möjligen en kort avstängning (0 till 8 månader). Dessutom insisterade spelaren på att klubben inte hade samarbetat med honom i fallet och nämnde att han “upprepade gånger hade sökt klubbens, läkarens och näringsrådgivarens samarbete i den för-rättsliga processen utan framgång”. Klubben avvisade påståendena om icke-samarbete som framförts av spelaren. Klubben uppgav också att den hade uteslutit möjligheten att medicinen “Arcoxia” kunde vara källan till det positiva dopingprovet efter att ha genomfört en “omfattande granskning”. Den nämnde särskilt att “Arcoxia” tillverkades av Merck-Sharp & Dohme Limited (MSD), som inte använder eller tillverkar metylhexanamin i sina produktionsanläggningar någonstans i hela världen, inklusive i sin brittiska produktion, där “Arcoxia” tillverkades. Dessutom hade den amerikanska livsmedels- och läkemedels-administrationen (FDA) förbjudit amerikanska företag att tillverka, använda och marknadsföra MHA.

Den 21 december 2020 hölls en förhandling via videokonferens inför fotbollens egna skiljedomstol. Den 23 december 2020 meddelade domstolen att spelaren var avstängd från att delta i någon form av fotbollsrelaterad verksamhet (vilket inkluderar, bland annat, alla inrikes, internationella, vänskapliga och officiella matcher samt träning) i två år. Avstäng-ningen skulle börja den 9 november 2020, vilket är det datum då den provisoriska avstängningen meddelades.

Den 27 december 2020 mottog spelaren ett uppsägningsbesked för sitt anställningsavtal från klubben.

Den 17 februari 2021 meddelade domstolen skälen till den tvååriga avstängningen:

Spelaren hade accepterat att dopingprovet var positivt.

Spelaren kunde inte påvisa vilka av de produkter han påstod att han hade konsumerat faktiskt innehöll den relevanta förbjudna substansen och ingen laboratorieanalys hade tillhandahållits för någon av de produkter klubben och det nationella laget använt eller av näsdropparna.

Man kunde inte utesluta att spelaren hade konsumerat andra produkter än de som specifikt nämnts, och det fanns en möjlighet att han därför kunde vilseleda domstolen.

Spelaren lyckades inte påvisa hur den förbjudna substansen kom in i hans kropp. Om han hade kunnat det hade han därigenom kunnat slippa avstängningen eller få en minskning.

Spelaren identifierade 12 produkter och tillskott som den potentiella orsaken till hans positiva test. Han specificerade dock inte exakt vad han hade konsumerat och när. Spelaren kunde endast presentera spekulation och kunde inte presentera något vittnesmål som kunde styrka hans påståenden.

Den andra spelaren som eventuellt hade intagit klubbens produkter testades negativt vid samma dopingkontroll efter matchen.

Spelarens påstående om bristande samarbete från klubben kan inte beaktas eftersom det hade skett ett utbyte av information och kommunikation med klubben och en korrekt identifiering av klubbens produkter efter det positiva provet.

CAS-praxis som spelaren nämnde avseende andra fall var inte tillräckligt liknande det aktuella ärendet.

Klubbens produkter var inte den enda möjliga källan till den förbjudna substansen. Av någon anledning gjorde emellertid spelaren minimal ansträngning för att utesluta det nationella lagets produkter och näsdroppar från övervägande om att det positiva provet kom därifrån. Dessutom hade spelarens egen expert “framhållit osäkerheten med att isolera källan till den relevanta förbjudna substansen och identifiera mängden som konsumerats”. Slutligen misslyckades det nationella lagets läkare med att närvara vid den muntliga förhandlingen och stod inte till förfogande för korsförhör.

Den 10 mars 2021 lämnade Bauyrzhan Islamkhan in sitt överklagande av det överklagade beslutet till Internationella skiljedomstolen för sport (CAS).

Den 5 maj 2021 informerades CAS domstolskontoret om att det gjorts arrangemang med Anti-Doping Laboratory Qatar för att testa de preparat som spelaren fått av klubben, men testerna kunde inte påvisa MHA i någon av dem. Spelaren bestred dessa resultat på grund av olika tekniska avvikelser i de gjorda testerna.

Spelaren själv identifierade tre möjliga källor till sitt positiva prov och skyller på klubbens produkter enligt följande:

Spelaren tog vissa kosttillskott som tillhandahölls av landslagets läkare under sin vistelse; dessa kosttillskott innehöll emellertid inga förbjudna ämnen, vilket styrktes av läkarens vittnesmål och ingrediensförteckningen

Laboratorieanalys av samma partier som de som gavs till spelaren av landslaget var omöjligt inom den relevanta tidsperioden eftersom läkaren bor i en liten by i Belarus utan internetanslutning och inte gick att nå

Spelarens MHA-koncentration i urin, endast 90 ng/ml, är lägre än det minsta kravet för upptäckt och identifiering av tröskelsubstanser enligt WADAs riktlinjer

Expertutlåtandet från läkaren Oleg Talibov konstaterar att den mest sannolika orsaken till det positiva provet, med tanke på den låga nivån av MHA, är en oavsiktlig förorening; ändå är föroreningen av landslagets produkter mycket osannolik, med tanke på att identifiering av MHA i urin är nästan omöjlig fem dagar efter tillförseln (i det aktuella fallet togs dopingtestet 10 dagar senare)

Landslagets preparat är således den minst sannolika källan till MHA

Spelaren tog inte några läkemedel eller kosttillskott under sin flygning från Kazakstan till Förenade Arabemiraten

Spelaren kunde inte ta med sig produkter som innehöll MHA till Qatar på grund av tullrestriktioner

Spelaren kunde inte köpa några produkter som innehöll MHA i Qatar. Han var särskilt begränsad från att lämna sitt rum på grund av COVID-19-restriktioner och han talar inte engelska

Kontaminering av klubbens produkter är således det mest sannolika scenariot. Detta scenario stöds inte bara av ovanstående faktorer utan också av klubbens beteende, särskilt:

Klubbens visade ovilja att samarbeta. Analyserna av klubbens produkter av det qatariska laboratoriet gav inte några entydiga bevis, eftersom klubben medvetet listade endast europeiska WADA-ackrediterade laboratorier (som alla kontaktades utan framgång av spelaren), medan de själva arrangerade sina egna tester i Qatar strax därefter. WADAs internationella standard för laboratorier tillåter inte laboratorier att utföra analyser av kommersiellt material eller produkter om det inte begärs av en antidopningsorganisation eller en domstol eller en idrottare; i det senare fallet måste specifika villkor följas (förseglade förpackningar, etc.).

Det är oklart om produkterna som testades var från samma partier som de som gavs till spelaren eftersom de relaterade fakturorna inte tillhandahölls; dessutom indikerade klubbens nutritionist under förhandling att just dessa partier inte sparades

Klubbens läkare, som fyllde i dopningskontrollformuläret på spelarens vägnar, underlät medvetet eller vårdslöst att ange några av klubbens produkter

Minst fyra fler spelare i klubben testade positivt för stimulantia efter den aktuella spelarens positiva prov enligt medierapporter; tre andra spelare uteslöts också plötsligt från truppen från februari 2021 och framåt; bara en av dessa spelare spelar fortfarande för klubbens första lag

Det finns också vetenskapliga fakta som stödjer spelaren utsago

Statistik och studier om förekomsten av kontaminerade produkter (till exempel en studie som visar att kontaminerade kosttillskott orsakar mellan 6,4 och 8,8 procent av alla positiva dopingtester inom tävlingsidrotter).

MHA kan inte detekteras i urinprover längre än 144 timmar. Följaktligen kunde källan till MHA i spelarens kropp inte vara någon av landslagets produkter eller nässprayen;

MHA-koncentrationen på 90 ng/ml visar att MHA förmodligen intogs 3 till 4 dagar före dopingtestet, nämligen under spelarens vistelse i Qatar.

Dessutom hävdar spelaren att beviströskel inte bör sättas orealistiskt högt, enligt CAS rättspraxis. I synnerhet bör idrottaren kunna begränsa sig till att följa samma försiktighets-åtgärder som vilken annan rimlig människa som helst. Han måste inte “utföra varje tänkbar åtgärd för att fastställa säkerheten för ett kosttillskott”, och han bör ha rätt att delegera vissa sådana uppgifter till läkare eller näringsfysiologer. I det aktuella fallet utövade spelaren rimlig försiktighet och anförtrodde sitt medicinska stöd till klubbens läkare och nutritionist, som båda var erfarna och ansedda.

Spelaren upprepade också sitt förtroende för klubbens personal som en del av bedömningen. Han uppmärksammade dessutom sin egna situation, inklusive brist på anti-dopingutbildning och kunskaper i engelska, god tro och öppet beteende under hela processen.

Spelarens motpart(er) ansåg att teorin om förorening av klubbens produkter motbevisas av flera faktorer:

Metylhexanimin är förbjudet i Schweiz, Storbritannien och USA.

Enligt klubbens näringsfysiolog genomgick flera andra medlemmar i laget dopning-tester vid eller omkring tidpunkten för den aktuelle spelaren dopningstestutan att dospingprovet var positivt för MHA. En annan spelare testades samtidigt som appellanten och testade inte heller positivt för MHA. Fotbollsklubben är heller inte medveten om några positiva testresultat från andra spelare under denna period.

Klubbens produkter har testats av ett WADA-ackrediterat laboratorium, som bekräftade att inga av klubbens produkter innehöll MHA.

Det hävdades också att polygrapptestet som utförts av spelaren inte har något bevisvärde inför schweiziska domstolar och CAS (i enlighet med de många referenser som lämnades).

Enligt CAS tidigare domar kan idrottare inte bara förlita sig på sina läkare. En sådan förskjutning av ansvar skulle sätta stopp för all meningsfull kamp mot dopning. Detta gäller särskilt när det har funnits varningar från WADA som betonar risken för förorening i

Det är tveksamt om spelaren någonsin intog klubbens kosttillskott, med tanke på informationen som lämnades i hans antidopningsformulär och de många frågor som hans rådgivare ställde till klubben i detta avseende.

MHA-koncentrationen i spelarens urinprover som rapporterats i studien korrigerades inte för specifik vikt; rapporten ger heller ingen information i detta avseende. Det hävdades att MHA-koncentrationen som hittades i spelarens prov kan uppskattas till 95 ng/mL eller 112 ng/mL (om den korrigeras för specifik vikt). Med tanke på vetenskapliga bevis kan tidsfönstret för intag vara så långt som fjorton dagar i fall av avsiktligt intag och fyra eller fem dagar i fall av kontamination.

Vid den muntliga förhandlingen som hölls den 24 november 2021 påpekade spelaren att metylhexanamin bara var förbjuden under tävlingssammanhang och att han med all sannolikhet fått i sig substansen “utanför tävling”, vilket gjorde straffet orättfärdigt. Han hänvisade i stöd till UEFA:s antidopningsregler, som definierar “utanför tävling” som perioden som börjar minst 24 timmar före matchen som spelades.

Vid förhandlingarna bekräftade den medicinske experten, professor Talibov, sin skrivna rapport. Det fanns således i princip tre möjliga hypoteser för det positiva testet:

intag av en vanlig träningsdos (40-50 mg MHA) 3-4 dagar före dopingtestet genomfördes

intag av suboptimala doser (mindre än 40-50 mg MHA) som en enda intag eller kontinuerligt

daglig kontinuerlig intag av ett tillskott med MHA.

Det påpekades att en oavsiktlig förorening av intagna produkter med MHA (alternativ 3) enligt medicinsk litteratur är “lika sannolik som de andra två alternativen”.

Professor Aishah A. Latiff (expertvittne för fotbollsklubben) påpekade också att hon hade bott i Doha, Qatar, i sju år och bara blev kontrollerad en gång för tillskott på flygplatsen av cirka trettio flygningar (till och från). Hon klargjorde att individer som tar MHA samtidigt kan få olika dopingtestresultat beroende på hur lång tid det tar för deras kropp att utsöndra ämnet. Hon bekräftade att specifik gravitation vanligtvis beaktas av dopinglaboratorier.

Spelaren förtydligade att han flög till Dubai, Förenade Arabemiraten, den 8 september 2020, på morgonen, och stannade där från den 9 till den 11 september 2020. Under sin vistelse tog han inte några kosttillskott eller medicin, men drack juice och tog två tabletter.

Näringsrådgivaren framhåller vid flera tillfällen att det inte finns något som talar för att hans produkter (energikakor, drycker, etc) skulle innehålla något dopingklassat, men också omöjligheten att kontrollera den exakta användningen av varje spelares kosttillskott. Alldeles i slutet av sitt förhör anger han sedan, i samband med de partier som administrerades till spelarna mellan den 11 och 18 september 2020, att produkterna ställdes till spelarnas förfogande, inklusive appellanten, tills lådorna var slut.

Enbart förnekande, påståenden om oskuld och ansträngningar att lokalisera källan räcker inte för att uppfylla den krävda regelkraven för att undvika doping. Idrottaren ge faktiska bevis istället för enbart spekulation. Därför är det otillräckligt att fastställa att ett scenario är möjligt för att fastställa ursprunget för den förbjudna substansen. Som exempel fann domstolen “att sabotage-teorin var möjlig, men inte sannolik och definitivt inte grundad på något verkligt bevis.”

Klubben utförde tester på sina egna produkter på egen hand på Anti-Doping Laboratory Qatar, ett WADA-ackrediterat laboratorium (i själva verket samma laboratorium där spelarens prov testades), enligt spelarens önskemål. Klubben angav i sitt svar att man hade bevarat en uppsättning av de prover som testats av laboratoriet för spelaren.

Även om man antar att så inte var fallet, är det oförklarligt att spelaren, assisterad av erfarna advokater, inte kunde ordna en analys med ett ackrediterat laboratorium från den 4 november 2020 (datumet för meddelandet om hans positiva dopingtest) till den 30 april 2021 (datumet för hans brev till CAS-domstolens kansli), innan dessa partier användes upp. Teorin att klubben frivilligt administrerade den förbjudna substansen utan spelarens vetskap, som framkom helt plötsligt allra sist under förhandlingen, saknar i sin tur helt bevis. Det finns heller inga bevis för att några andra spelare i klubben har klagat i detta avseende eller för några andra positiva dopingprov som ett resultat av en sådan påstådd åtgärd.

Domstolen fann att detta fall skiljer sig på många sätt från de CAS-domar som spelaren hänvisade till, både vad det gäller det påvisade ämnet, omständigheterna som hindrade idrottaren från att tillhandahålla det krävda beviset och det stora antalet potentiellt använda produkter.

Spelaren försökte begränsa den tidsperiod som skulle övervägas för den konsumerade produkten. Spelaren hävdade att klubbens produkter är den mest troliga källan till MHA på grund av den tidsperiod under vilken MHA skulle ha utsöndrats från hans kropp (högst 144 timmar, det vill säga sex dagar) och hans vistelseort, enligt följande:

träningsläger med sitt landslag i Kazakstan från den 29 augusti 2020 till den 7 september 2020

vistelse i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten med sin klubb från den 8 till den 11 september 2020

vistelse i Doha, Qatar med sin klubb från den 11 till den 18 september, inklusive matchen och dopingtestet den 18 september 2020.

Klubben och spelaren var överens om att den vanliga utsöndringstiden för en enstaka dos på 50 mg MHA var cirka sex dagar, jämfört med fem till sex dagar vid regelmässig användning. Klubben åberopade ett längre utsöndringsfönster på grund av specifik vikt. Domstolen observerar att de två andra möjligheter som nämns innebär uppsåt. Spelarens opponenter argumenterade utförligt för men identifierade inte den möjliga källan till MHA. Man hänvisade till “klubbens produkter” som helhet och kunde inte peka ut en specifik produkt bland de många kosttillskotten som han konsumerade. Detta är uppenbart otillräckligt när man försöker fastställa ett fall med balans mellan sannolikheter.

Vidare kom resultaten av analysen av klubbens produkter från ett WADA-ackrediterat laboratorium tillbaka negativa för MHA. Även om detta i sig inte är avgörande underminerar alla de andra spelarna som genomgick dopningskontrolltestet samma dag som honom och som inte testade positivt för MHA allvarligt teorin om klubbens produkter som källa till det positiva dopningstestet.

Under förhandlingarna uppgav klubbens läkare att spelaren rapporterade till honom att han hade fått en PRP (Platelet Rich Plasma)-injektion två gånger på fem dagar medan han var med sitt landslag. På samma sätt kan spelaren ha konsumerat andra produkter under sin vistelse i Förenade Arabemiraten från den 8 till den 11 september 2021, antingen genom import eller genom att köpa dem lokalt, med eller utan hjälp av sin tolk. Följaktligen drog domstolen slutsatsen att spelaren inte har lyckats visa källan till MHA som hittades i hans prov med balans mellan sannolikheter eller över huvud taget

Eftersom spelaren misslyckades med att fastställa källan till MHA kan han inte dra nytta av de mekanismer som anges i artikel 21 för att kräva en reduktion av avstängning.

Slutligen, enligt CAS konsekvent praxis, är en idrottares förlitande på sina lagläkare generellt sett inte tillräckligt för att kräva en minskning av ett straff. Även om man medger en förorening av klubbens produkter skulle spelarens ansvar vara högt, eftersom han tycks ha konsumerat alla möjliga näringsämnen utan att kontrollera deras innehåll och märkning.

Efter noggrann granskning av parternas inlägg och bevis beslutar panelen att avvisa överklagandet. Den anser att appellanten inte har uppfyllt sin bevisbörda avseende källan till hans positiva dopingprov med balans mellan sannolikheter och under omständigheterna inte kan dra nytta av en minskning av sin otillgänglighetsperiod utan fel eller utan väsentligt fel.

CAS beslutade således:

Överklagandet som ingavs av Bauyrzhan Islamkhan mot beslutet från fotbolls-förbundet disciplin- och etikkommitté den 23 december 2020 avvisas. Beslutet från Disciplin- och etikkommitté den 23 december 2020 bekräftas.

Det som särskilt prövats i detta fall är:

1. Standarden för sannolikhetsvärdering kräver att den tilltalade spelaren bevisar att hans hypotes är mer sannolik än andra förklaringar och/eller åtminstone med 51 procents sannolikhet ha inträffat. Han måste fastställa att den påstådda händelsekedjan är mer trolig än inte att ha hänt, genom att presentera faktiska och/eller vetenskapliga bevis, inte bara möjliga scenarier och spekulationer.

2. Spelaren som har svårigheter med att bevisa “negativa fakta” kan rimligtvis förvänta sig att hans tidigare klubb, som han anklagar för att ha tillhandahållit honom förorenade produkter, ska samarbeta i utredningen och, om så inte sker, teoretiskt sett dra nytta av dess negativa attityd vid bedömningen av bevisningen. Han kan dock inte gå så långt som att åberopa en omfördelning av bevisbördan, vilket skulle sätta honom i en alltför fördelaktig position, och han kan inte kalla klubben som en försvarande part som är föremål för sanktioner, i avsaknad av en laglig eller regelmässig grund i detta avseende. Dessutom kan han inte gömma sig bakom den så kallade förseningen av provet hanterat av laboratoriet som ansvarar för testet, när förseningen är motiverad av den sanitära situationen som är kopplad till COVID-19-utbrottet och i linje med de särskilda normer som antagits för detta ändamål.

3. Spelaren som bara misstänker de många kosttillskott han konsumerade genom sitt tidigare klubbmedicinska team, utan att peka ut en specifik produkt eller klargöra de oklara områdena kring olika produkter som tillhandahålls av andra intressenter, lyckas inte bevisa källan till hans dopingsregelöverträdelse på sannolikhetsvärderingen eller överhuvudtaget. Han kan heller inte överföra sitt ansvar till sitt lagläkar- eller näringsrådgivningsteam efter att ha intagit alla möjliga näringsämnen utan att kontrollera deras innehåll och märkning, vilket strider mot hans skyldighet att säkerställa att inga förbjudna ämnen kommer in i hans kropp.

4. Påståenden enligt vilka tidigare lagkamrater är föremål för disciplinära förfaranden eller till och med har bestraffats för doping har liten tyngd om de inte stöds av tydlig dokumentation eller vittnesmål från dessa spelare. Bristen på bevis i detta avseende, liksom frånvaron av andra vittnen som kallas till hörförhöret, gör att en djupgående diskussion i detta avseende inte är nödvändig.

5. Polygraftester (”lögndetektortester”) betraktas vanligtvis av domstolar som otillförlitliga. De kan ha mycket begränsat bevisvärde i specifika fall, särskilt när de stöds av andra starka bevis eller är filmade. Deras relevans är ytterligare begränsad när de visar ett resultat som anses osäkert.