Inhalerade beta2-agonister ger prestationsförbättringar – en dosfråga

Med tanke på den utbredda användningen av inhalerade beta2-agonister inom idrotten pågår en debatt om de förbättrar idrottsprestation. Under de senaste årtiondena har påståenden framförts om att inhalerade beta2-agonister inte förbättrar prestationen med liten hänsyn till dos eller motionsform. Å andra sidan uppfattas oral administrering av beta2-agonister som prestationshöjande, främst vad gäller muskelstyrka och sprintförmåga, men kan även inducera muskelhypertrofi och övergång av fenotyp från långsamma till snabba fibrer. Men eftersom inhalerade beta2-agonister är effektivare för att uppnå höga systemiska koncentrationer jämfört med oral administrering i förhållande till dos, följer det att den inhalerade metoden har potential att förbättra prestationen också.

Frågan är då vid vilka inandade doser sådana effekter inträffar. Medan överterapeutiska doser av inhalerade beta2-agonister förbättrar muskelstyrka och prestation vid kort intensiv träning, är effekter vid låga terapeutiska doser mindre tydliga. Ändå har även höga terapeutiska inandade doser av vanligt använda beta2-agonister visats inducera muskelhypertrofi och förbättra sprintprestation. Detta är oroande ur ett antidopingperspektiv.

I den här sanmmanställningen ökas medvetenheten om de omständigheter under vilka inhalerade beta2-agonister kan utgöra en prestationshöjande fördel.

Referens: Hostrup M, Jessen S. Beyond bronchodilation: Illuminating the performance benefits of inhaled beta2 -agonists in sports. Scand J Med Sci Sports 2024; 34: e14567.