Hur mycket kan och får USA styra över antidopingen

HUR MYCKET KAN OCH FÅR USA STYRA ÖVER ANTIDOPINGEN?

Under 2024 engagerade sig USA:s antidopingbyrå USADA i en kraftödande kamp mot kinesisk idrott och mot WADA baserat på 23 kinesiska simmares svagt positiva dopingprover. De hätska ordväxlingarna avslutades med att USA angav att de slutade betala sin avgift till WADA och effekten av det har vi inte sett slutet av ännu. Sannolikheten att WADA kommer att fortsätta att anlita amerikanska experter och tjänstemän om USA inte betalar sin avgift minskar naturligtvis och möjligheten att ordna stora tävlingar i USA (OS, VM, etc) om landet inte samarbetar med WADA blir också mindre. Man skall dessutom ha klart för sig att det finns betydande personalunioner mellan WADA och IOC, vilket gör att USA:s inflytande i IOC också kommer att minska – IOC som för varje OS får in enorma penningsummor, vilket en affärsman som Donald Trump naturligtvis vill se gynna de amerikanska affärsintressena.

Knappt hade Donald Trump tillträtt som president innan han i ett dekret förklarade att transkvinnor inte skulle få delta i kvinnlig idrott i USA. Enligt dekretet utesluts transpersoner, födda som män, att delta i flick- och damidrott och får inte använda omklädningsrum avsedda för kvinnor. De lärosäten som bryter mot den nya lagen utesluts från möjligheten till federala bidrag. Han uttalade också att han förväntade sig att Internationella Olympiska Kommittén skulle ta samma beslut. Uttalandet gjordes på ett sätt som att frågan därmed var slutdiskuterad. Här kan han förvänta sig ett visst medhåll – det har redan innan Trumps dekret funnits initiativ i samma riktning inom flera internationella och nationella (utanför USA) idrottsförbund, men det har också redan visats en hel del irritation över att USA inte visar någon diskussionsvilja i dessa sammanhang utan önskar att alla skall bestämma enligt USA:s tyckande.

Ur WADA-synpunkt kan man också notera att när WADA:s regelverk genomgår en revision cirka var fjärde år (nästan gång om två år) så har det de senaste gångerna – på gott och ont – funnits en tendens till att reglerna skrivs om till att likna de anglosaxiska civila lagarna. Exempel på detta är att dopingpåkomna idrottare till viss del nu kan förhandla sig fram till ett något lägre straff mot att medverka aktivt i utredningen. Detta sker på en tjänstemannanivå utanför idrottsdomstolarna. En sådan ordning har ingen motsvarighet i exempelvis svensk civilrättslig lagstiftning. Det finns flera liknande gradvisa förändringar av WADA-reglerna mot ett system som USA:s representanter känner sig bekväma med men som ibland känns tveksamt för svenska öron.

Det mest bekymmersamma är emellertid the Rodchenkov Anti-Doping Act från 2019. Det är en amerikansk federal lag som ger amerikanska tjänstemän befogenhet att åtala individer för dopning vid internationella idrottstävlingar som involverar amerikanska idrottare var i världen det än har inträffat. Ursprungligen introducerad 2019 undertecknades den som lag den 4 december 2020 av Donald Trump. Lagen kan exemplifieras av att om en svensk idrottare befinnes dopad med insulin, någon astmamedicin eller en hostmedicin innehållande efedrin vid en tävling i X-träsk eller Y-skog och en amerikansk (medelmåttig) idrottare blir tvåa i tävlingen så kan den svenske dopade bli åtalad i amerikansk federal domstol och sannolikt bli bötfälld på ett stort förlopp. De är visserligen inte ett sannolikt scenarium men juridiskt fullständigt möjligt.

Med denna lag anser sig således USA ha möjlighet och rättighet att döma för doping över hela världen. Visserligen kan det vara svårt för de amerikanska myndigheterna att få tag i de åtalade och dömda, men dessa personer får utan tvekan problem med att åka utomlands och skulle sannolikt inte våga åka till USA utan att betala böterna. Om någon blir åtalad har den naturligtvis möjlighet att försvara sig, men med kännedom om kostnaderna för att anlita amerikanska jurister kan det vara för dyrt för svenska idrottare – och utan en amerikansk jurist skulle det sannolikt vara svårt att vinna en sådan rättegång. Ur svensk synvinkel blir kanske Rodchenkov-lagen inte ett kvantitativt stort problem, men om det drabbar någon kan det för just den idrottaren bli riktigt besvärligt.

Utöver detta kan det uppkomma en riktigt besvärlig situation om någon idrottsutövare anklagas för doping både av en nationell antidopingsmyndighet enligt WADA-reglerna och av de amerikanska federala myndigheterna. Om båda institutionerna fäller likartade domar kan det bli en dubbelbestraffning och om det blir olika domar kan situationen uppkomma att det samtidigt blir en friande och en fällande dom. Det finns inget som talar för att det kommer att bli någon samordning mellan domarna. Sammantaget kan man inse att det är upplagt för både konflikter, rättsosäkerhet och en försvagning av den samlade antidopingen.

Det är tydligt att USA har flyttat fram sina positioner betydligt beträffande den administrativa delen av antidopingen under de senaste åren, men det finns egentligen ingenting som talar för att detta gynnat antidopingen – kanske till och med att det blivit en viss försvagning. Det finns dessutom indicier som talar för att USA under Trump-eran kommer att vilja bestämma ännu mer, varvid man måste inse att det finns en bortre gräns för omvärldens tolerans. Man kan utgå från att Ryssland – och kanske Kina, och kanske en allians mellan Ryssland och Kina – gärna skulle vilja hitta en väg att motarbeta USA:s strävanden. I dagens läge förefaller det som om de flesta västländer kommer att ställa sig bakom USA, men det är inte lika säkert att afrikaner och sydasiater har lika lätt att rätta in sig i ett sådant led. Matematiken ger vid handen att den som övertygar de afrikanska länderna – var och en med en röst – snabbt utnumrerar västländerna, i vart fall om man får med sig centralasiatiska länder och kanske några karibiska eller sydamerikanska. Detta innebär att risken för en splittring av idrottsrörelsen är överhängande om USA inte behärskar sin expansion – och vid en splittring är det sannolikt att antidopingen kommer att bilda förtrupp.

Det är inte bara politiska förtecken för splittringsrisken som man kan se framför sig i värsta fall utan det finns också ekonomiska realiteter som är skrämmande. Under de senaste decennierna har kommersialiseringen antagit skrämmande proportioner och de summor som nu står till idrottstopparnas förfogande är gigantiska. De har sagts att pengar ökar risken för korruption och mycket pengar ökar risken mycket. Den som får tillgång till exempelvis IOC:s och UEFA:s kassakistor får en enorm makt, och det är då inte svårt att tänka sig att många därför är beredda att ta till tuffa metoder för att få ledarskap – i detta inkluderas då också Trumps och USA:s stora affärsimperium.

Man kanske inte skall måla f-n på väggen, men med USA:s expansionsförsök inom idrottsvärlden måste man ha en viss oro inför framtiden. Det största framsteget som skett i antidopingen under den senaste 25 åren är utan tvekan bildandet av WADA. Om WADA inte kan hållas samman kommer vi att kastas tillbaka till 1900-talet och då får vi börja från början igen.

/ÅAS

2024-02-12