Hur och vad visar att man fått i sig dopingmedel utan egen förskyllan

HUR OCH VAD VISAR ATT MAN FÅTT I SIG DOPINGMEDEL UTAN EGEN FÖRSKYLLAN?

Utgångspunkten för dopingreglerna är naturligtvis att den som dopat sig – fuskat – skall bli avstängd från att få vara med och tävla av rättvisa för de som inte dopat sig och bestraffad för det han gjort genom att inte få vara med i träningsgemenskapen. På samma sätt skall den som inte dopat sig gå fri både från straff och dåligt rykte. Den allra flesta fallen är tämligen klara i skuldfrågan, trots att det är många med positiva dopingprov som när de blir konfronterade inte har en aaaaning om hur de fått i sig dopingsubstansen – ibland verkar det som den vanligaste biverkningen av dopingsubstanser är ”total minnesförlust.”

Utöver detta finns det emellertid en grupp idrottare som har fått sig dopingpreparat utan egen förskyllan – och där det faktiskt är trovärdigt. För en utomstående som inte kan kontrollera alla fakta framstå skillnader i bestraffningar och icke-bestraffningar ibland näst intill omöjliga att förstå. Förutom att det finns de som kunnat lägga fram data på att det fått i sig doping-substanser genom kontaminerad mat (medan andra inte lyckats övertyga dopingdomstolarna med nästan samma argument) finns det en rad exempel på andra spännande godtagna skäl för att slippa straff (eller kraftigt nedsatt straff) efter positiva dopingprov:

Delat vape-penna med någon som använt anabola steroider

Använt svettiga neoprenärmskydd med någon som använt förbjudna preparat

Blivit masserad av någon som använt anabola steroider som sårbehandling

Ätande av ägg i sådan mängd att det ger utslag för klomifen

Klappande av hund räckte för positivt utslag för clostebol

Det finns en rad andra exempel som alla verkar lika långsökta och fantasifulla men som trots det faktiskt kan vara sanna. Det är då svårt att fria någon på grund av tillgängliga data, men det är också svåra fälla någon för ett positivt dopingprov. I alla nedanstående fall är det rimligt – eller i varje fall inte orimligt – att tro att det gått till som den dopingfrikände redovisat, men man behöver inte mycket fantasi för att kunna se ett minst lika troligt scenarium med medveten doping. Låt oss se på några av fallen.

Delande av vape-penna

Den amerikanske MMA-boxaren Jay Jay Wilson bestraffades med bara tre månaders avstängning 2025 för att ha testat positivt för den anabola steroiden metenolon i ett dopningstest utanför tävling. Under USADA:s utredning samarbetade Wilson fullt ut och uppgav att han hade delat en vape-penna med en vän som kort dessförinnan hade intagit metenolon oralt. USADA mottog bekräftande förklaring på vännens användning av metenolon och samarbetade därefter med ett oberoende WADA-ackrediterat laboratorium samt experter för att vetenskapligt verifiera denna administrationsväg genom en detaljerad studie av metenolonadministration, där orala vätskeprover samlades in och analyserades under flera månaders tid. Som ett resultat av studien, samt en detaljerad granskning av tidigare publicerade studier om oral administration av metoenolon (i tablettform) och de relativt låga urinhalter som observerades i Wilsons prov, bedömde USADA att scenariot var sannolikt och gav Wilson en betydande reducering av den annars tillämpliga avstängnings-perioden.

Svettiga armskydd

USADA meddelade 2024 att den amerikanske friidrottaren Aldrich Bailey lämnat ett positivt dopingprov. Vid 30 års ålder testade han således positivt för mycket låga nivåer av ostarine som ett resultat av ett urinprov han lämnade vid träning. Ett uppföljningsprov som han lämnade – också under träning – innehöll också mycket låga nivåer av ostarine. Ostarine är klassificerat på WADA:s förbjudna lista som ett anabolt medel. Den vidare utredningen gjorde det troligt att ostarinet kom från kontaminerade neopren-hamstringsleeves. Denna typ av lårkompressionsskydd skall enligt reklamen erbjuda stöd för efter en muskelskada – exempelvis i ett lår – i stället för ett kompressionsbandagen över en onödigt stor del av hela benet. Förbandet anges vara användbart för exempelvis hamstringsbristningar och ”överarbetade” quadriceps för att tillåta lagom blodcirkulation och minimera risken för nya skador. Bailey identifierade två hamstringsleevs som han använt och som han fått av en träningskamrat. Bailey hade burit sådana skydd vid träning dagarna innan provtagningarna. Laboratorietestning av ett av bandagen vid ett WADA-ackrediterat laboratorium avslöjade närvaron av ostarine och dess metabolit i väven. Genom sin utredning fastställde USADA att den Bailey lånade bandaget av konsumerade det dopingklassade preparatet ostarine medan han bar bandagen under månaderna innan han gav dem till Bailey. Vännens svett innehöll tillräckligt mycket ostarine för att den förbjudna substansen och dess metabolit skulle ackumuleras i hamstringsbandagen även efter att de hade torkat. Genom att sedan bära andagen i kombination med att applicera olika krämer för att behandla sin hamstringskada absorberade Bailey oavsiktligt ostarine från bandagen genom huden som, när det metaboli-serades, var förenligt med hans positiva urintest. USADA bekräftade den vetenskapliga trovärdigheten av denna administrationsväg genom detaljerade studier som utfördes i samarbete med laboratorieexperter.

Massage

Den nuvarande tennisvärldsettan på ATP-rankingen Jannik Sinner testade positivt två gånger för den anabola steroiden clostebol i 2024. Han har dock hela tiden hävdat sin oskuld och menat att substansen kom in i hans kropp genom en spray som hans fysioterapeut använde för att behandla ett sår på sig själv innan han genomförde massage på Sinner. Den internationella tennistillsynsmyndigheten (ITIA) accepterade att massören då haft sprayens clostebol på sina händer och då masserat i små, små mängder i Sinners hud där den fördes vidare till resten av kroppen. Denna förklaring godtogs av ITIA som först beslutade att inte stänga av den italienska spelaren, eftersom det inte fanns några bevis för att han avsiktligt hade använt clostebol för att få en konkurrensfördel. I en senare rättsinstans fick han en kort avstängning efter en överenskommelse med antidopingmyndigheterna – fortfarande utgåendet från att Sinner fått i sig clostebolet på ett sätt han själv inte kunde ana.

Stor äggkonsumtion

När den brittiske boxaren Conor Benn, son till den tidigare världsmästaren i mellanvikt Nigel Benn, testade positivt i det första av två dopningstest inför en planerad match i mot en annan boxarson, Chris Eubank Jr, var substansen som hittades i hans system det kvinnliga fertilitetsläkemedlet klomifen, som även kan främja muskeluppbyggnad hos män. Benn Jr, som omedelbart stängdes av av boxningsmyndigheterna, hävdade sin oskuld. Det följde en lång rad förhör, domar och överklaganden. Till slut slog det Mexiko-baserade World Boxing Council (WBC) emellertid fast att Benn visserligen hade lämnat ett positivt dopingtest – men att det inte var avsiktligt och kunde ha orsakats av ett extremt högt intag av – ägg! Boxaren påstod nämligen att han åt “trettio till fyrtio” ägg i veckan under sin förberedelse inför matchen i London i oktober. Även om det misstänktes att det frivilliga dopningstestpro-grammet Voluntary Anti-Doping Association (VADA) kan ha brustit i sina rutiner snarare än att äggen var boven i dramat, köpte WBC äggförklaringen. De uppgav att de hade rådgjort med experter på kosttillskott och dieter och kommit fram till att ”äggkontaminering” var orsaken.

Klappande av hund

En månad före starten av sommar-OS 2024, under ett träningsläger i Sabaudia (Italien), genomgick en polsk idrottare en dopningskontroll, vilken var positiv för clostebol. Noterbart är att idrottaren 20 dagar före kontrollen i också genomgick en dopningskontroll under de polska mästerskapen, där testresultatet dock var negativt. Undersökningar av lagledningen avslöjade att idrottaren nyligen använt Trofodermin® spray för huden för att behandla skador på sin hunds tassar. Detta läkemedel rekommenderades av en lokal veterinär och köptes på ett lokalt apotek, vilket idrottaren hade dokumentation som bevisade. Medicinen sprayades på tre av hundens tassar två gånger om dagen, morgon och kväll. En mycket låg koncen-tration av clostebol (1,7 ng/mL) påvisades i idrottarens urinprov. Man fann en betydligt högre nivå av clostebol i djurets päls (980 pg/mg) än i idrottarens hår (52 pg/mg). Undersökningen talade således för att clostebol absorberades genom huden på händerna eller överfördes under sömn i samma säng som hunden och/eller genom inandning (vid applicering av läkemedlet på djurets tassar). Detta försvar accepterades av CAS, som därefter fann att idrottaren brutit mot antidopingreglerna, men under omständigheter som bedömdes som ett ”utan skuld”-scenario varför något straff aldrig utdömdes.

Rättvisa inför lagen?

Det finns några juridiskt-etiska problem med de ovanstående utredningarna respektive domarna. För det första föreligger i dessa fall – och i ännu fler liknande fall – en svajighet i de utdömda straffen. Olika domstolar kräver uppenbarligen olika ”bevis” för att acceptera att det inte varit en medvetens doping, men denna typ av begränsade olikheter är nog vare sig större eller mindre än vad man ser vid civila domstolar. Straffen blir emellertid dramatiskt olika om domaren ser det som medveten doping – oftast 4 års avstängning – eller omedveten, varvid straffen sträcker sig från inget alls till några månader bortovaro från idrotten.

I verkligheten är nog gränsen mellan att någon borde ha varit mer försiktig för att inte få i sig det dopingklassade preparatet och att ha fått i sig det helt utan egen förskyllan inte särskilt skarp och det bli i betydande grad en fråga om domarens välvilliga inställning alternativt godtycke om en idrottare skall fällas eller frias. Reglerna ger här endast begränsad vägledning – och prejudikaten är mist sagt svajiga.

Betydligt mer obehagligt är då att det förefaller som om skickliga idrottsjurister som försvarare av den dopingmisstänkte ser ut att spela en avgörande roll. Det är inte sannolikt att Jannik Singer eller någon av de övriga själva har den idrottsjuridiska kompetensen att försvara sig så skickligt att det bara blir en tillsägelse eller en kort avstängning. För den som då har stora inkomster per vecka är det då företagsekonomiskt sunt att anlita bra advokater, även om de är dyra. Detta kan man inte invända mot, men däremot känns det inte bra att de flesta dopinganklagade inte har ekonomiska resurser till att anlita advokater – och då ökar risken för fällning betydligt.

Vad kan och bör WADA göra?

Framtiden ser besvärlig ut för antidopingorganisationernas domare men ljus för de massmedia som vill jämföra olika dopingdomar. Det vore klokt av WADA att snarast tillsätta en oberoende kommission som fick i uppdrag att komma till rätta med problemen kring de enorma diskrepanserna som blivit följden av att allt fler idrottsutövare utreds för små, små mängder dopingklassade substanser.

Kanske skall man för alla dopingklassade substanser fastställa en nedre gräns under vilken inte påvisandet skall leda till ett utredande eller ens en rapport från laboratoriet. Kanske skulle CAS inrätta en särskild sektion som får till uppgift att bedöma fall där kontamination är ett möjligt scenario för att upp få en gemensam nivå för vad som skall godtas som ”bevis” i sådana situationer.

Förhoppningsvis finns det fler och bättre förslag, och gör man ingenting blir situationen bara alltmer ohanterligt.

/ÅAS 2025.03-10