Enligt CAS är tidsgränsen för överklaganden (21 dagar) absolut
Den 1 juni 2018 ska den då 15-åriga idrottaren – företrädd av sina föräldrar – ha undertecknat en “Deklaration mot dopning inom idrotten” (”2018 års Idrottardeklaration”), som lyder enligt följande:
“Jag bekräftar att jag åtar mig att följa de Allryska antidopningsreglerna och bekräftar att jag kommer att följa samtliga bestämmelser i reglerna (inklusive ändringar i dem), samt andra dokument antagna av Ryska idrottsministeriet i syfte att bekämpa dopning inom idrotten, liksom förbudslistor och internationella standarder samt andra dokument antagna av Världsantidopningsbyrån. Jag erkänner förbundets och/eller den ryska antidopningsorganisationens befogenheter enligt de ryska antidopningsreglerna att tillämpa, hantera resultat och införa sanktioner i enlighet med reglerna. Jag har läst texten i denna deklaration och tagit den i beaktande. Jag sätter min underskrift frivilligt på förbundets begäran.”
Svaranden bestrider äktheten av underskrifterna.
Den 15 mars 2021 genomgick den då 18-åriga flickan en dopningskontroll i samband med en tävling. Ett urinprov togs och analysen av provet visade på förekomsten av meldonium. Idrottaren anklagades för en antidopningsregelöverträdelse i enlighet med artikel 4.1 i de ryska antidopningsreglerna från 2015 (“2015 ADR”).
Den 18 augusti 2022 hölls en förhandling inför den disciplinära antidopningskommittén (“DADC”). Den 29 september 2022 meddelade DADC sitt beslut, enligt vilket idrottaren tilldelades en reprimand men utan att någon avstängningsperiod ålades.
DADC-beslutet innehöll följande information om parternas rätt att överklaga:
Överklagandeprocessen
Den 20 oktober 2022 överklagade RUSADA DADC-beslutet till det nationella centret för idrottsskiljedom (“NCSA”) med säte i Moskva. Den 12 januari 2023 hölls en förhandling inför NCSA. Samma dag redovisade NCSA att det saknade jurisdiktion att pröva överklagandet. Motiveringen för NCSA-beslutet delgavs parterna den 1 mars 2023 och lyder i relevanta delar:
Deklarationen om kampen mot dopning inom idrotten som idrottaren undertecknade den 1 juni 2022 är inte undertecknad av idrottaren och leder därför inte till några rättigheter och skyldigheter för idrottaren. NCSA är en permanent överklagandeinstans som skapats i enlighet med skiljedomsrätten och har haft rätt att fullgöra sina uppgifter sedan den 25 april 2019. Deklarationen om kampen mot dopning inom idrotten av den 1 juni 2016 undertecknades innan NCSA etablerades och kan därför inte bekräfta idrottarens vilja att lösa tvister genom centret.”
RUSADA överklagar nu DADC-beslutet till CAS, efter att NCSA avsagt sig jurisdiktionen över överklagandet (CAS 2023/A/9515 Ryska Antidopningsbyrån (RUSADA) mot Valeria Zhabbarova)
Admissibilitet (Mottaglighet)
Artikel 13.6 i 2015 ADR anger:
Tidsfristen för att lämna in ett överklagande till CAS ska vara tjugoen dagar från det datum då den överklagande parten mottog beslutet.
DADC-beslutet delgavs parterna den 29 september 2022. RUSADA lämnade in sitt överkla-gande till CAS den 22 mars 2023, vilket ligger utanför den 21-dagarsperiod som gäller om utgångspunkten är dagen för delgivningen av DADC-beslutet.
RUSADA argumenterar dock för att tidsfristen för överklagandet först börjar löpa från delgivningen av NCSA-beslutet, vilket skedde den 1 mars 2023. Svaranden motsätter sig denna tolkning och hävdar att tidsfristen började löpa den 29 september 2022, då det överklagade beslutet delgavs. Svaranden menar att RUSADA inte kan dra fördel av sitt eget misstag att överklaga till en instans utan behörighet.
Kärnfrågan i tvisten är således om ett (i tid) inlämnat överklagande till en obehörig instans kan skjuta upp tidsfristen, så att en ny tidsfrist börjar löpa när den obehöriga instansen fastställer att den saknar jurisdiktion.
Även om CAS har framfört starka argument för den (analoga) tillämpningen av artikel 63 i den schweiziska civilprocesslagen (SCCP) i disciplinära förfaranden där ett överklagande har lämnats in till fel skiljedomsorgan, kan frågan i slutändan lämnas obesvarad här. Detta beror på att RUSADA i sig självt inte kan dra nytta av artikel 63 SCCP:s effekter, även om bestämmelsen skulle anses vara tillämplig, av följande skäl:
RUSADA initierade själv det överklagandespår som felaktigt tillämpades i det aktuella fallet. Det var RUSADA som antog 2015 års ADR (som angav CAS som överklagandeinstans), och det var RUSADA som ersatte CAS med NCSA i 2021 års ADR.
Som den nationella antidopningsorganisationen i Ryssland är det också RUSADA:s ansvar att säkerställa att idrottare underkastar sig antidopningsreglerna, inklusive dess procedurregler för disciplinära förfaranden, samt att sådan underkastelse uppdateras regelbundet.
RUSADA har tillgång till all relevant information för att avgöra vilken version av ADR som är tillämplig i dopningsförfaranden och vilken som är rätt överklagandeinstans i varje enskilt fall.
RUSADA visste att idrottaren inte hade undertecknat någon förklaring som underkastade henne en annan överklagandeinstans än CAS. Det måste ha varit tydligt för RUSADA att en allmän klausul som endast hänvisar generellt till framtida versioner av ADR inte innebär samtycke till ett helt nytt skiljedomssystem inför en annan skiljedomstol i ett annat land.
I detta fall tillämpade RUSADA sina egna regler felaktigt – med andra ord misskötte den sina egna interna föreningsangelägenheter.
Syftet med artikel 63 SCCP är att extraordinärt tillerkänna en part som agerar i god tro en rättslig förmån för att undvika oskäliga konsekvenser som uppstår till följd av en parts felaktiga tillämpning av processuella bestämmelser. En part som misslyckas med att kontrollera och korrekt tillämpa sina egna interna regler kan inte åberopa en sådan extraordinär förmån, eftersom andra parter har rätt att lita på att en förening känner till och tillämpar sina egna regler korrekt.
Det faktum att DADC-beslutet innehöll felaktig information om överklagandeinstansen utgör ingen ursäkt för RUSADA. DADC är en intern disciplinär nämnd som upprättats av RUSADA. Därför är RUSADA ansvarigt för DADC:s handlingar och misstag.
RUSADA:s argument att avvisandet av dess överklagande i detta förfarande skulle beröva det rätten att bestrida DADC:s beslut är felaktigt.
RUSADA hade rätt att överklaga detta beslut – till CAS – men var således tvungen att göra det inom den tillämpliga tidsfristen. Som en följd av det ovanstående ingavs RUSADA:s överklagande för sent.
Idrottens skiljedomstol (CAS) beslutar därför att:
Överklagandet som ingavs den 22 mars 2023 av den ryska antidopingbyrån (RUSADA) mot beslutet från den disciplinära antidopingkommittén vid RUSADA, daterat den 29 september 2022, är skall lämnas utan åtgärd.