Friidrottaren Shawnti Jackson får en offentlig varning för järninfusion
I WADA;s ”Förbjudna list” för 2025 stå under rubriken Förbjudna metoder vid punkt M2.2. Intravenösa infusioner och/eller injektioner som överstiger totalt 100 mL inom en 12-timmarsperiod, förutom de som legitimt ges i samband med sjukhusvård, kirurgiska ingrepp eller kliniska diagnostiska undersökningar är förbjudna.
Avsikten med förbudet var från början att idrottare inte skulle kunna ge sig stora mängder vätska och näring intravenöst i samband med vätskekrävande, ansträngande idrotter över mer än en dag (typexempel: Tour de France) respektive att späda ut intag av vissa dopingklassade preparat. Regeln har emellertid också kommit att användas i samband med infusioner av små mängder vätska tillsammans med vitaminer, mineraler och liknande. Detta var sannolikt inte lagens avsikt i begynnelsen, men om lagen tillämpas bokstavligen är den kristallklar.
USADA meddelade den 31 mars 2025 att friidrottare Shawnti Jackson, 19 år, från Wake Forrest, North Carolina, fått en offentlig varning för att ha underlåtit att skaffa ett medicinskt dispens innan hon använde en järninfusion (ferumoxytol) under medicinsk behandling.
Jackson redovisade öppet att hon fått en järninfusion den 27 augusti 2024 under en dopningskontroll utanför tävling den 28 september 2024. Intravenösa infusioner och/eller injektioner som överstiger 100 mL inom en 12-timmarsperiod klassificeras som Specificerade Metoder och är förbjudna vid alla tillfällen enligt WADA:s förbjudna lista.
Efter en grundlig utredning fastställde USADA att Jackson hade fått järninfusioner över 100 mL vid fyra separata tillfällen mellan den 12 september 2023 och den 3 september 2024. Varje infusion gavs under medicinsk övervakning och utanför tävling. Även om inga förbjudna substanser administrerades, utgjorde behandlingen ett regelbrott eftersom den överskred den tillåtna volymgränsen och inte skedde inom ramen för sjukhusvård, kirurgisk behandling eller klinisk diagnostisk undersökning.
Jackson har sedan dess ansökt om och beviljats dispens för att kunna använda denna behandling i framtiden inom idrotten.
Eftersom regelbrotten inträffade utanför tävling finns inga tävlingsresultat att diskvalificera.
Som utomstående kan man undra över att en ung kvinna som är elitidrottare verkligen behöver tillföras järn i infusionsform var tredje månad – att unga kvinnor behöver extra järntillförsel är naturligtvis inte ovanligt, men att det inte skulle kunna klaras av med järn i exempelvis tablettform är anmärkningsvärt.
Ett gott skäl att förbjuda också mängder på 100 mL vätsketillförsel till idrottare är att det kan bidra till att komma bort från det hokus-pokus som vissa ledare och läkare ögnat sig åt i försök att göra sig oumbärliga för – okunniga och godtrogna – idrottare. Det är extremt ovanligt att toppidrottare som äter normalt behöver extra vitaminer, mineraler eller något annat icke-dopingklassat medel. De läkare som då ger detta intravenöst snubblar på gränsen till charlataneri i ett försök att få idrottaren att tro att det är medicinskt indicerat. Alla medicinskt utbildade vet att patienter upplever intramuskulär eller intravenösa injektioner som mycket ”starkare” än i oral form. Detta är basal psykologi, men det är inget som bör leda till medicinska dispenser.
Över huvud taget är det ovanligt att intravenös vätska behövs för idrottare – om de skulle vara så uttorkade efter en idrottsprestation eller så utmattade att de behöver extra näring är det inte rimligt att de fortsätter att idrotta. De bör få möjlighet att återhämta sig utan injektioner för att återkomma till tävling när kroppen är redo för det.
Det förefaller som att många idrottsläkare känner dåligt till regeln.
Det kan också vara av värde att diskutera när dispens enligt reglerna kan erhållas. En dispens kan nämligen bara erhållas för en medicinskt godtagbar behandling. Man kan således inte få dispens för att ge mer 100 mL vätska för att ge inte godkända substanser exempelvis. Att ge järn till friska idrottsutövare eller att ge vitaminer intravenöst hamnar i en gränszon, som ingen läkare i Sverige borde acceptera därutöver skall alla följande kriterier är uppfyllda:
Nödvändighet för hälsan
Idrottaren skulle drabbas av betydande hälsoproblem utan användning av den förbjudna substansen eller metoden.
Ingen prestationsförbättring utöver normal hälsa
Substansen eller metoden förbättrar inte idrottarens prestation utöver att återställa normal hälsa.
Inget alternativ
Det finns ingen rimlig terapeutisk alternativ behandling som inte är förbjuden.
Ej som resultat av tidigare dopning
Användningen av substansen eller metoden är inte en konsekvens av tidigare dopning (det vill säga att det inte behövs för att behandla biverkningar från dopning).