STORBRITANNIEN 2.0

(senast reviderad 2025-02-02)

STORBRITANNIEN

Svenska Antidopingbiblioteket

INNEHÅLL

INTRODUKTION

Från the UK Parliament, Culture, Media and Sport Committee – 12 July 2004

Idrottsevenemang, så som vi skulle känna igen dem, var relativt stillsamma mellan antikens Grekland och Rom och i stort sett fram till den industriella revolutionens början.

I Storbritannien flyttade urbaniseringen idrottsevenemang från massdeltagande vid samhällsfestivaler till masspublik vid mer organiserade evenemang. Den därav följande ökningen av kommersialisering och professionalisering (initialt i den lösa bemärkelsen av nya gränsdragningar mellan spelare och åskådare, vinnare och förlorare) har fått skulden för det “tryck som idrottare utsätts för att inte bara vara framgångsrika, utan de bästa”. Det hävdas att detta tryck åtminstone bidragit till en ökning av droganvändning och därmed också drogrelaterade dödsfall inom idrottsgemenskapen. Responsen på dessa frågor var dock inledningsvis varken snabb eller säker.

Internationella och nationella idrottsorganisationer, med stöd av växande oro bland regeringar och mellanstatliga organ (det första organet som tog upp frågan var Europarådet), fortsatte att utveckla antidopinginitiativ under slutet av 1960- och 1970-talen, och drogtester blev en vanligare del av idrottstävlingar på hög nivå. Det fanns dock problem med effektivi-teten hos de tillgängliga drogtesterna, och det fanns gott om bevis för att idrottare snabbt lärde sig hur man kunde lura systemet. Detta inkluderade att tillhandahålla “rena” ersätt-ningsprover, låta drogerna lämna kroppen innan ett prov togs, att nya substanser och metoder söktes och hittades, och/eller att andra droger togs som maskerade förekomsten av otillåtna ämnen.

Det är värt att notera den långvariga uppfattningen hos British Airline Pilots Association (BALPA) att det bästa sättet att identifiera drogmissbrukare, åtminstone inom sin egen sektor, var genom “kollegialt ingripande” (med andra ord, visselblåsning) snarare än slumpmässiga tester. Ms Verroken berättade för oss att: “idrottarna var alltid de bästa personerna för att tala om för oss vilka vi borde ha testat, och vi försökte göra dem till en mycket viktig del av processen.” ‘Kollegialt ingripande’ var förstås den väg genom vilken existensen av en ny syntetisk anabol steroid, tetrahydrogestrinon (THG), avslöjades 2003.

Utöver vissa idrottares agerande och attityder pekade Ms Verroken på bevis för försumlighet, vare sig den var avsiktlig eller ej, inom idrottsorganisationers styrande organ när det gällde att ställa sina idrottare till svars för dopningsbrott. Hon berättade att det fanns exempel där idrottsorganisationer hade hållit tyst om namn på idrottare med negativa provresultat, trots kommande stora evenemang och villkor för fortsatt offentlig finansiering och/eller privat sponsring. Hon sade också att materialet som samlades in 1987 för Sebastian (numera Lord) Coes banbrytande rapport “Drugs in Sport” innehöll bevis för “prover som aldrig nådde laboratorierna och prover som inte lämnades av de idrottare som valts ut.” Att skilja misstag från illvilja var uppenbarligen mycket svårt. Mr David Sparkes, VD för British Swimming, medgav att “styrande organ av sin natur vill hålla saker för sig själva, eftersom de då kan hantera dem internt”, men han betonade att han ville ha mer öppenhet och transparens i dessa frågor för att ge allmänheten förtroende för processen.

Det är viktigt att betona att användning av prestationshöjande droger långt ifrån alltid är en framgångsrik strategi (förutom hälsoriskerna och konsekvenserna av att bli ertappad). Ms Verroken underströk för oss att antagandet att droganvändning leder till framgång är helt fel. Hon sade att, å ena sidan, “man skulle kunna hoppas att Paula Radcliffe är det främsta exemplet på att så inte är fallet” och, å andra sidan, “David Jenkins är ett exempel på en idrottare som, enligt egen utsago, verkar ha presterat sämre när han faktiskt använde droger än han någonsin gjort tidigare.” Mr Peter Leaver QC, panelmedlem i Sports Dispute Resolution Panel, sade att “de flesta idrottare tar inte droger.” Dock verkade det för dem som gjorde det inte finnas några gränser för vad de var villiga att prova. Mr Leaver mindes ett fall från vinter-OS i Salt Lake City där han beskrev en bobåkare som använde flera olagliga substanser, vilket han liknade vid den kemiska motsvarigheten till att stå i vägen för ett expresståg.

En betydande drivkraft bakom internationella initiativ för att bekämpa dopning inom idrotten har kommit från den olympiska rörelsen, som har en betydande sanktionsmöjlighet genom sin kapacitet att neka, eller begränsa, deltagande i spelen samt att ta hänsyn till antidopingfrågor vid beslut om värdskap för evenemanget. Vid urval av idrottare till OS kräver paragraf 8.1 i regel 31 i den olympiska stadgan att nationella olympiska kommittéer tar hänsyn till inte bara “idrottsprestationen hos idrottaren” utan också dennes förmåga “att fungera som ett föredöme för idrottsungdomen” i sitt hemland. Internationella olympiska kommittén (IOC) och, mer nyligen, den relativt nya Världsantidopingbyrån (WADA) har varit i centrum för denna kamp. Dock har i stort sett alla internationella idrottsförbund, inklusive de för icke-olympiska sporter, tagit frågan på största allvar och länge haft relevanta uppförandekoder med tillhörande testprogram och sanktioner.

Engelsk dopinghistoria från 1980-talet

1987 hävdade den engelske idrottsministern, Colin Moynihan, att några brittiska idrottsförbund hade slutit avtal med sina egna antidopingorganisationer – som ju var betydligt svagare än dagens – för att försäkra sig om att visa elitidrottsutövare inte skulle testas vid särskilda tävlingar. Tillsammans med Sebastian Coe hade Moynihan gjort egna underökningar och funnit att det fanns mycket som pekade på att man inte följde reglerna vid testandet. Moynihan påpekade att det inte kunde vara rätt att idrottsförbunden själva både stod för testning och för utdömande av straff eftersom detta obönhörligen ledde till en intressekonflikt med risk för korruption. Han önskade därför att idrottsrörelsen bidrog till en självständig dopingkontrollmyndighet.

Moynihans framställning styrktes av två nyligen framlagda rapporter. Den ena var en undersökning som rapporterats av The Times, det andra var en Commission of National Inquiry (”Coni report”). Både hävdade att det fanns en informell infrasturktur för dopingprov med betydande brister. Man ansåg att det fanns indicier – i vissa fall bevis – för att det fanns ettnätverk av idrottare, idrottsledare, idrottsadministratörer och idrottsläkare som skaffade fram dopingpreparat, distribuerade dopingpreparat och sedan ”turned a blind eye to.” Det påpekades också att efter det man infört out-of-competition testing 1986 så hade användandet av dopingsubstanser inte minskat i England och då inte ens anabola steroider.

Efter de båda rapporterna påvisades att en inflytelserik brittisk idrottsläkare, Jimmy Ledington, både hade distribuerat anabola steroider till brittiska idrottsutövare och dessutom givit råd hur idrottarna skulle kunna undvika att fastna i dopingtester.

Sedan 1970-talet hade dopingdebatten i England huvudsakligen centrerats kring friidrott, cykling, simning och tyngdlyftning. Under 1980-talet fanns det en ökad medvetenhet om droger i samhället över huvud taget – en reaktion på 1960-talets drogliberalism med flower-power – och ett undersökande av också andra idrotter (i vid mening) blev uppmärksammade. Ett exempel på det var biljard (”snooker”) som kom i ropet genom många timmars TV-sändningar. Man kan då tycka att doping knappast borde vara aktuellt i en sådan sport som vare sig krävde styrka eller uthållighet och som försökt bygga upp en bild av en ”gentlemannasport.” Till OS i Los Angeles blev beta-blockarna förbjudna, och inofficiella tester visade att en mycket stor andel av skyttarna i modern femkamp exempelvis använde dessa lättåtkomliga mediciner. Från och med 1985 gick det inte ens att få dispens för beta-blockare i skytte, vilket är ett indicium så gott som något att medicinen minskade darrningar på ett signifikant sätt.

1985 visade det sig att ett antal biljardspelare testade positivt för beta-blockare i Snooker World Championships, men de positiva testerna offentliggjordes aldrig och föranledde aldrig någon åtgärd. World Professional Billiards and Snooker Association (WPBSA) vägrade också att förbjuda medicinen. Däremot framkom att en kanadensare, Kirk Stevens, hade använt kokain, vilket endast ledde till att hans motståndare, Silvino Francisco – som avslöjade kokainbruket – blev bötfälld av WPBSA. Samtidigt var ett prov positivt hos Rex Williams, som var ordförande i WPBSA. Williams hävdade att han behandlats med beta-blockare på grund av depression sedan flera år tillbaka. WPBSA reagerade endast med att begränsa antalet provtagningar. Visserligen var biljard inte en olympisk idrott, men det erhöll ett visst årligt bidrag genom Sports Council, bland annat just för dopingtesterna. WPBSA var tvungna att skärpa sina regler för att få behålla sina bidrag. Med ironi påpekade dock en del av spelarna för massmedia att orsaken till förbudet var på grund av omsorg om biljardspelarnas hälsa, men att man samtidigt inte hade några begränsningar avseende öl och tobak i biljardsammanhang!

ENSKILDA BRITTER AKTUELLA I DOPINGSAMMANHANG

Alain Baxter, skotten som tog förkylningsmedicin och diskades

Alain Baxter (född 26 december 1973) är en skotsk före detta alpin skidåkare som tidigare var professionell och specialiserade sig på slalom. Han är mest känd för att ha lämnat ett positivt dopingprov efter att ha kommit trea i herrarnas slalom vid vinter-OS 2002, vilket resulterade i att han kontroversiellt blev av med bronsmedaljen.

Vid 16 års ålder blev han uttagen till det brittiska alpina skidlandslaget 1991. Han tävlade i FIS-tävlingar från 1991 till 2009 och debuterade i Världscupen 1996. I världscuptävlingar uppnådde han elva topp femton-placeringar och fyra topp tio-resultat. Baxters första tio tävlingsår uppnåddes utan att han hade tillgång till någon betydande finansiering. Österrikiska journalister gav honom smeknamnet “The Highlander”. Han arbetade sig stadigt upp genom världsrankingen och nådde topp 100 i tid för vinter-OS 1998 i Nagano. I Nagano blev han diskvalificerad i storslalom efter att ha grenslat en port, trots att han varit 15 snabbast vid kontrollpunkten strax innan. Han slutade på plats 31 i storslalom.

Hans bästa resultat i världscupen var en fjärdeplats i Åre den 11 mars 2001. Detta var Storbritanniens högsta placering i en alpin tävling på tjugo år. Han hade tre andra topp tio-placeringar under 2001. I Wengen 2001 slutade han sjua i världscupslalomen, den bästa prestationen av en britt på den schweiziska orten.

Inför vinter-OS 2002 utvecklades skidteknologin snabbt och Baxter visste att hans sponsor Head hade svårt att hålla jämna steg med framstegen som andra skidproducenter gjorde. Han fick då Drambui som sponsor.

Vid OS i Salt Lake City 2002 skrev Baxter brittisk olympisk historia den 23 februari genom att bli den första brittiska skidåkaren att vinna en medalj (brons) i alpin skidåkning. I herrarnas slalom låg Baxter på åttonde plats efter första åket, men klättrade till tredje plats efter andra åket. Innan tävlingen hade han färgat sitt hår i mönstret av St. Andrews kors, Skottlands flagga. Den brittiska olympiska kommittén (BOA) beordrade honom att ta bort den politiska symbolen, men det blå färgmedlet han använde för att försöka täcka det vita korset hade en annan nyans, och korsmönstret syntes fortfarande tydligt när han vann sin medalj.

Den 1 mars, när han var på väg att lämna OS-byn för att återvända hem, blev Baxter informerad av BOA att ett prov han lämnat hade testats positivt för ett förbjudet ämne. Baxter återvände dock hem till Aviemore och mottogs som en hjälte med en parad runt staden i en öppen buss. Den 5 mars släppte BOA ett uttalande å hans vägnar, där det avslöjades att han hade lämnat ett positivt dopningstest för det förbjudna ämnet metamfetamin. Baxter uppgav att han inte medvetet hade intagit ämnet och att han inte skulle göra några ytterligare uttalanden förrän IOC:s utrednings- och disciplinärkommissioner hade fattat beslut i hans fall. Efter att det första provet hade testat positivt förväntades en disciplinär process följa och den brittiska olympiska kommittén erbjöd sitt stöd.

Internationella olympiska kommittén (IOC) höll en stängd tvådagarsförhandling i Lausanne, där Baxter fick möjlighet att tala, och beslutet förväntades komma veckan därpå. Den 21 mars höll Baxter en presskonferens i London där han gav en förklaring som han trodde var orsaken till det positiva testet: en näsinhalator som han hade använt. IOC tillkännagav att deras verkställande styrelse beslutat att Baxter skulle diskvalificeras och uppmanades att återlämna sin medalj. Baxter återlämnade medaljen, som sedan tilldelades österrikaren Benjamin Raich.

Baxter lämnade ett urinprov direkt efter loppet den 23 februari. Inledande rapporter visade att hans urinprov innehöll en spårmängd av metamfetamin. BOA begärde formellt att IOC skulle utföra ett deltest på Baxters och avancerade tester visade att substansen som fanns närvarande var levometamfetamin, en levorotatorisk isomer av metamfetamin, som saknar betydande stimulerande egenskaper. Baxter bevisade senare att källan till levometamfetamin var från en Vicks-inhalator som han hade använt i USA. Han hade varit omedveten om att innehållet skiljde sig från det i den brittiska versionen. Internationella skidförbundet accep-terade hans förklaring och meddelade den 2 juni att de skulle kräva att han avtjänar en avstängning på 3 månader, med hänsyn till att detta var ett första brott med oavsiktlig användning av ett förbjudet ämne. Denna påföljd innebar att han skulle missa den första månaden av världscupsäsongen 2002–3, och ett överklagande lämnades in i slutet av juni.

Brittiska skid- och snowboardförbundet överklagade till Idrottens skiljedomstol (CAS) och fallet behandlades den 30 september 2002. Överklagandet utföll positivt och hans avstängning hävdes. Detta gav Baxter-lägret stort hopp inför nästa överklagande om att få tillbaka hans medalj.

Brittiska olympiska kommittén hjälpte till med och finansierade offentligt ett överklagande mot förlusten av hans medalj. I oktober 2002 behandlades hans medaljöverklagande av CAS i Lausanne. Grunden för överklagandet var att formen av metamfetamin i den amerikanska Vicks-produkten levometamfetamin är en inaktiv isomer av metamfetamin. CAS och IOC höll med om att han inte avsiktligt hade intagit ämnet. Enligt strikt ansvarsdoktrinen är idrottare ansvariga om de oavsiktligt tar någon form av potentiellt prestationshöjande substans, och ett stort antal idrottare har förlorat medaljer som ett resultat. Förkylningsmediciner och andra receptfria läkemedel är de vanligaste källorna till spårnivåer av amfetaminer och andra stimulantia. Hans överklagande byggde på huruvida levometamfetamin var prestations-höjande. Tillverkaren av Vicks och andra expertvittnen förklarade att det var ett avsvällande medel med försumbar stimulerande effekt.

Dopingexperten Don Catlin hävdade att den förbjudna listan inte specificerade isomerer, så alla former fanns med på den förbjudna listan och strikt ansvarsdoktrinen tillämpades. Detta var särskilt kontroversiellt eftersom 100 amerikanska idrottare som vann 19 medaljer testade positivt för stimulantia vid hans laboratorium och fick fortsätta tävla, och Don Catlin var en del av en trepersons kommitté som rutinmässigt tillät amerikanska olympier som Carl Lewis att fortsätta tävla trots att han lämnat dopningstester. Den stora majoriteten av idrottare som namngavs i Wade Exums dokument hade testat positivt för stimulantia som återfanns i receptfria förkylningsmediciner. De flesta friades efter att ha förklarat att de hade tagit substanserna oavsiktligt.

Baxters överklagandelag, ledd av professor Arnold Beckett, en tidigare medlem av IOC:s medicinska kommission, ansåg att Catlins ståndpunkt var “inkonsekvent”. Han sade, “Det som vi får höra om i USA gör mig väldigt arg, särskilt i relation till Alain Baxters fall. Han tog inte en förbjuden substans, eftersom levometamfetamin inte fanns på listan, men det var Catlins vittnesmål som appellationskommittén trodde på.”

Domstolen upprätthöll IOC:s beslut att diskvalificera Baxter. CAS-domslutet fastslog att “Panelen saknar inte sympati för Alain Baxter, som framstår som en ärlig och uppriktig man som inte hade för avsikt att skaffa sig en konkurrensfördel i tävlingen.” Trots detta fann de att ett brott hade begåtts och han skulle därför inte återfå medaljen. I december 2002 mottog Raich bronsmedaljen.

I oktober 2002, på tröskeln till överklagandebeslutet, meddelade Baxters sponsor Drambuie att de fortsatte sitt sponsorskap för honom under säsongen 2002-03. År 2004 vann han sin sjunde brittiska slalomtitel, ett rekord som var oöverträffat tills Dave Ryding också vann sin sjunde titel 2016.

Även om hans form aldrig riktigt nådde samma höjder som i Salt Lake City, förblev Alain Baxter den högst rankade och mest kända alpinskidåkaren i Storbritannien. Han var väl respekterad av de mer etablerade skidnationerna och hans resultat var de främsta som Storbritannien har visat upp.

Han tävlade i vinter-OS 2006 i Turin, där han slutade på 16 plats i slalom.

År 2008, på grund av fortsatta svårigheter med finansiering, poserade han naken för fotografen Trevor Yerbury för att producera en “smakfullt naken” kalender. Påverkad av en kronisk ryggskada meddelade han sin pensionering från tävlingsskidåkning i april 2009, vid 35 års ålder.

Efter att ha dragit sig tillbaka från tävlandet drev Baxter en skidbutik och erbjöd en service för utprovning av pjäxor i Stirling.

I maj 2021 tillkännagav GB Snowsport att Baxter skulle ansluta sig till herrarnas alpina världscuptrupp, då han blivit utsedd till högpresterande tränare för laget.

I sin ungdom spelade Baxter ishockey för Aviemore Blackhawks. Han erbjöds ett kontrakt för att bli professionell ishockeyspelare, men han tackade nej för att istället satsa på skidåkningen.

Baxter vann 2004 års British Superstars-tävling, där han besegrade Du’aine Ladejo som hade slagit Baxter i titelkampen 2003.

När Baxter meddelade att han slutade med professionell utförsåkning 2009, satte han upp planer på att satsa på bancykling. Han fick viss hjälp av Scottish Institute of Sports talangöverföringsprogram. Baxter debuterade på en banracer vid Manchester Velodrome den 5 december 2009, i 200-meterssprinten i Revolution-serien. Han hade förhoppningar om att tävla i samväldesspelen 2010 i Delhi men hade svårt att få tillräckligt med bantid med tanke på sina andra åtaganden, inklusive att vara en del av BBC:s kommentatorteam för vinter-OS 2010.

År 2015 deltog Baxter i Red Bull Crashed Ice-tävlingar i Belfast och Quebec som en del av ett skotskt lag. Han kvalificerade sig till finalen i Quebec men drog sig ur finalen efter att ha fått revbensbrott.

Alains bror, Noel Baxter, är också en alpin skidåkare. Hans kusin Lesley McKenna är en ledande professionell snowboardåkare och vinnare av två världscuptävlingar.

Baxter gifte sig med affärskvinnan Sheila Dow 2006, efter att de träffats på Finlay Mickels bröllop året innan. De har tre barn.

Linford Christie

Linford Christie (född 2 april 1960) är en jamaicanskfödd (Saint Andrews, Jamaica) brittisk före detta sprinter och friidrottstränare.

Han kom till England vid sju års ålder  Han tävlade i de allra första London Youth Games 1977 för stadsdelen Hammersmith & Fulham men tog inte upp friidrotten på allvar förrän han var 18. Hans tidiga tävlingskarriär var inte särskilt lovande. Genom en jämförelsevis långsam start, misslyckades han med att ta sig in i Storbritanniens lag för olympiska sommarspelen 1984, inte ens med i sprintstafetttruppen. Det var inte förrän några år efter att han hade börjat arbeta på allvar med sin löpteknik under tränarledning av Ron Roddan 1979 som han förverkligade sin potential.

1986 var han den överraskande vinnaren av 100 m vid EM och slutade tvåa i samma gren vid Commonwealth Games i Edinburgh, bakom Ben Johnson. Vid världsmästerskapen i friidrott 1987 i Rom kom Christie fyra på 100 m, men tilldelades senare bronsmedaljen, när vinnaren Johnson diskvalificerades efter att ha erkänt år av steroidanvändning .

Vid olympiska sommarspelen 1988 i Seoul vann Christie 100 m silver bakom Carl Lewis efter att Johnson, som satte världsrekord på 9,79 sekunder, återigen diskvalificerades efter ett positivt drogtest. Christies tid var 9,97 sekunder, ett nytt europeiskt rekord med 0,03 sekunder och detta var bara tredje gången som en idrottare spräckte tiosekundersbarriären på 100 meter utan att vinna loppet.

1992 blev Christie den tredje brittiska idrottaren att vinna den olympiska 100 m, efter Harold Abrahams och Allan Wells , som vann titeln före Frankie Fredericks från Namibia vid de olympiska spelen i Barcelona . I frånvaro av sin store rival Lewis sprang Christie 9,96 s i finalen och vid en ålder av 32 år blev 121 dagar den äldsta olympiska mästaren på 100 m med fyra år och 38 dagar.

1993 blev han den första mannen i historien att hålla olympiska, världs-, europeiska och samväldstitlar på 100 m, då han vann i Stuttgart-VM på sin snabbaste tid någonsin på 9,87. Tiden stod som det brittiska rekordet fram till 2023. Hans prestation gjorde så att han röstades fram som BBC Sports Personality of the Year av den brittiska allmänheten det året.

Året därpå, 1994, försvarade han sin Commonwealth-titel i Victoria på sin näst snabbaste 100 m tid någonsin på 9,91.

Christie försökte försvarade sin olympiska titel 1996 men diskvalificerades i finalen efter två tjuvstarter. Han drog sig tillbaka från internationella tävlingar 1997, även om han fortsatte att göra enstaka framträdanden på inbjudningstävlingar.

Han är fortfarande en av de mest dekorerade brittiska idrottarna genom tiderna. Mot slutet av sin tävlingsarriär hade Christie vunnit 24 medaljer totalt, mer än någon annan brittisk manlig idrottare tidigare eller senare. 1993 tilldelades han BBC Sports Personality of the Year .

Christie ställdes inför en disciplinär utfrågning av Internationella olympiska kommittén vid OS i Seoul 1988 på grund av ett negativt drogtest för det förbjudna stimulerande medlet pseudo-efedrin efter att han sprang i heaten på 200 m. Han undgick sanktioner efter att kommittén röstat med 11 till 10 marginaler och gav Christie “frikänt med tvivel”. Christie hävdade att han hade fått det I sig oavsiktligt när han drack lite ginseng-te .

Vid EM 1994 i Helsingfors, där den brittiske lagkaptenen Christie vann sin tredje europeiska 100 m-titel, hamnade han i en dopingkontrovers efter att Solomon Wariso, en 400 m-löpare som gjorde sin internationella mästerskapsdebut, testades positivt för efedrin. Wariso avslöjade att han hade använt en receptfri pick-you-up som heter “Up Your Gas”, som Christie hade köpt på ett apotek i Florida.

1998, mindre än sex månader före hans första positiva drogtest, vann Christie ett förtalsåtal mot journalisten John McVicar. McVicar hade insinuerat i en satirisk tidskrift att Christies anmärkningsvärda uppgång från 156:e plats i världen till att triumfera i en ålder då han borde ha varit på tillbakagång endast kunde ha uppnåtts genom prestationshöjande droger. Juryn dömde till Christies fördel med 10–2 majoritet. Domaren beordrade att McVicar skulle vara bunden av ett föreläggande som hindrade honom från att anklaga Christie för att ha tagit förbjudna substanser. Det blygsamma skadeståndet på 40 000 pund uppvägdes av de rättegångskostnader som Christie ådrog sig för att väcka målet. Efter domen kallade McVicar Christie “The Judy Garland of the 100 metres”, med hänvisning till den känsla som Christie hade visat inför domstolen.

I februari 1999 (efter sin “pensionering”) tävlade Christie i ett inomhusmöte i Dortmund, Tyskland. I ett dopingtävlingstest fann man nandrolon . Efter sex månaders försening sammankallades en disciplinär förhandling av det brittiska friidrottsförbundet som fann Christie oskyldig. Men IAAF åsidosatte och bekräftade en tvåårig avstängning. Han visade sig ha mer än 100 gånger tröskelvärdena av metaboliter av nandrolon i sin urin. Olika förklaringar erbjöds för att förklara resultatet, men IAAF avvisade förklaringarna och gav Christie avstängning från friidrott, trots att UK Athletics kände att det fanns rimliga tvivel om att nandrolon hade tagits medvetet, ett beslut som ignorerade den principen om “strict liability.”

Flera alternativa teorier har föreslagits som kan förklara Christies positiva test. Nandrolon är en långverkande anabol steroid och är välkänt i idrottskretsar för att kunna detekteras i blod- och urinundersökningar under långa perioder; från 6 till 18 månader. Skeptiker till Christies positiva och andra avstängning i slutet av 1990-talet har framhållit detta som ett avskräck-ande medel för att använda nandrolon när någon gång under tränings- eller tävlingsperioder.

Christie har alltid förnekat brott. “Om jag tog droger måste det finnas en anledning att ta droger. Jag hade i stort sett gått i pension från idrott.” Vidare förnekade han att hans resultat erhållits genom droganvändning och att han främjade en anti-steroid-inställning: “Det följer inte att alla idrottare som är stora tar droger … Endast genom att testa alla idrottare kommer sporten att hållas ren från droger.

Efter sitt positiva dopingtest och avstängning från friidrott, blev Christie avstängd på livstid från British Olympic Association, som meddelade att Christie inte skulle ackrediteras för några framtida olympiska spel, i enlighet med deras bestämmelser.

Efter två års avstängning arbetade Christie som programledare i BBC-programmen Record Breakers och Garden Invaders , och hade även ett kontrakt med BBC Sport. Han har tillbringat mindre tid som offentlig person och har ägnat större delen av sin tid åt att leda sitt företag. 1990 gjorde han sin skådespelardebut i BBC -programmet Grange Hill.

Under McVicar-fallet tog Christie upp ett annat av sina klagomål med media – insinuerande kommentarer om de figurnära löpardräkterna som Christie bar i sina lopp. Termen Linfords lunchlåda hade myntats av tidningen The Sun med hänvisning till den märkbara utbuktningen av Christies könsorgan i hans Lycra- shorts. Han sa ” Linfords matlåda är ett av mina klagomål med media. Jag gillar det inte … Ingen pratar någonsin om Sally Gunnells bröst … jag tycker att det är äckligt, jag gillar det inte alls .” I rätten roade domaren Mr Justice Popplewell en del genom att taktlöst be Christie förklara frasen och frågade “Vad är ‘Linfords lunchlåda?” Christies ilska över denna oönskade uppmärksamhet ledde till hans ökända “tidningstryck.” Under de senaste åren verkar Christie dock ha kommit överens med “lunchbox”-etiketten och avslöjade att han föredrar trosor snarare än boxershorts, och 2002 blev det “ansikte” för Sloggi, märket för herrunderkläder, som poserar för reklam endast klädd underkläder.

I det framgångsrika brittiska anbudet till de olympiska spelen 2012 var Christie frånvarande från laget, även om han har sagt att han försökte engagera sig. Christie har nämnt en pågående fejd mellan sig själv och den tidigare lagkamraten Sebastian Coe, som ledde budkommittén, som en trolig orsak till avvisandet.

I april 2006 tillkännagavs det att Christie skulle bli senior mentor för idrottare i landslaget, tillsammans med tidigare idrottare Steve Backley , Daley Thompson och Katharine Merry. Detta visade sig dock vara kontroversiellt på grund av Christies tvååriga drogförbud i februari 1997. “Jag tycker inte att han borde vara i den mentorrollen”, sa Paula Radcliffe , den tidigare kvinnliga maratonvärldsrekordhållaren. “Vi måste se till att människorna i den mentorsrollen har en integritet och stark känsla för etik och moral.”

BOA bekräftade att deras förbud mot olympisk ackreditering för Christie kvarstod. Christie hävdade att han var inbjuden av Londons borgmästare Ken Livingstone att vara en av bärarna av den olympiska facklan 2008 på dess resa genom London, även om Livingstone förnekade att han hade bjudit in Christie att åta sig den rollen. IOK reagerade argt på alla förslag om att “en idrottare som har ett olympiskt förbud” kunde ha blivit inbjuden att bära den olympiska facklan. [ 30 ]

Christie utsågs till MBE 1990 och OBE 1998. 1993 döptes West London Stadium, där han tillbringade mycket tid med träning, till Linford Christie Stadium till hans ära. Christies påstående att han startade lopp på “B of the Bang” inspirerade till en stor offentlig skulptur med samma namn . Uppfört som ett firande av Commonwealth Games 2002 i Manchester, avtäcktes den officiellt av Christie 2004. På grund av säkerhetsskäl demonterades den 2009. 2010 valdes han in i England Athletics Hall of Fame , och 2009, han valdes in i London Youth Games Hall of Fame .

Som tränare vann två av hans adepter, Darren Campbell och Katharine Merry , OS- och världsmästerskapsmedaljer.

Dwain Chambers

Dwain Anthony Chambers ( född 5 april 1978 I London) är en brittisk sprinter av afro-karibisk jamaicansk härkomst. Löpning var en del av hans familjeliv: hans äldre syster Christine vann seniorfinalerna på 100 meter vid engelska skolmästerskapen 1986 och 1987 och tävlade i EM för juniorer. Dwains första internationella medaljer kom vid 1995 års europeiska juniormästerskap , där han vann 100 m och 4×100 meter stafett. Han försvarade dessa titlar vid 1997 års europeiska juniormästerskap och satte då ett världsrekord för juniorer på 100 m med en tid på 10,06 s.

Han har vunnit internationella medaljer på världs- och europeisk nivå och är en av de snabbaste europeiska sprinterna i friidrottens historia. Hans förstahandsval är 100 meter, med ett bäst på 9,97 sekunder, vilket rankar honom som nummer 9 på den brittiska listan genom tiderna. Han är den tidigare europeiska rekordhållaren för 60 meter och 4×100 meter stafetttävlingar med 6,42 sekunder respektive 37,73 s.

Chambers slog 100 m världsrekord för juniorer på 10,06 s 1997 och blev den yngsta medaljören någonsin i tävlingen vid världsmästerskapen 1999 och tog brons. Vid sin OS- debut vid OS i Sydney 2000 var han den bästa europeiska löparen med en fjärde- plats. Han bröt 10-sekundersbarriären två gånger vid 2001 års världsmästerskap.

Ett dopingtest utanför tävling lämnades av Chambers i Tyskland den 1 augusti 2003 granskades på nytt i oktober samma år och testades då positivt för tetrahydrogestrinon (THG). Testen gjordes after att USA:s antidopningsbyrå (USADA) undersökt Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO); arbetsplatsen för både Chambers tränare Remi Korchemny och nutritionisten Victor Conte . Båda männen åtalades för att ha distribuerat illegala dopingsubstanser till idrottare i USA. BALCO -skandalen avslöjade droganvändning hos ett brett spektrum av idrottsmän och kvinnor, inklusive sprintarna Marion Jones och Tim Montgomery. Chambers hävdade att hans tränare hade introducerat honom för Conte som ett sätt att förse honom med specialiserade “näringstillskott” – som han tog genom att lägga några droppar vätska under tungan. Efter att Chambers upptäckte att han hade testat positivt för dopingklassade substanser skickade han sin advokat för att träffa Conte och fråga om tillskottet han hade fått i sig. Conte försäkrade honom att alla substanser var tillåtna enligt IAAF.

Det krävdes kompletternade undersökning för avslöjadet den 22 oktober 2003 att Chambers hade testat positivt för den förbjudna steroiden THG. Analys av hans reservprov testade också positivt och resultatet bekräftades den 7 november 2003, vilket gjorde Chambers till den första personen som testade positivt för den nya drogen. Chambers stängdes av samma dag med en oberoende friidrottsdomstol i Storbritannien. Disciplinförhandlingen den 24 februari 2004 resulterade i ett tvåårigt avstängning från friidrott, tillbakadaterat till att börja den 7 november 2003. Han stängdes också av på livstid från OS och fråntogs medaljerna han vunnit sedan mitten av 2002, efter att ha erkänt att han tagit THG från det datumet. Chambers prestation i stafettguld 2002 raderades, vilket kostade lagkamraterna Darren Campbell , Marlon Devonish och Christian Malcolm deras medaljer i processen. Chambers beordrades också av IAAF att betala tillbaka sina inkomster från perioden av hans friidrotts-karriär som påverkades av hans positiva dopingprov.

Chambers förnekade att han hade någon kunskap om att substansen han tog var förbjuden och hävdade att han blev lurad av Conte på grund av dess verkliga användning. Han tvekade dock enbare I ett uttalande i en senare intervju och sa att han hade stora misstankar om att han använde förbjudna ämnen men var för naiv och saknade självrespekt för att agera på annat sätt. Enligt Chambers eget erkännande 2008, i ett brev från hans leverantör Conte till den brittiske antidopningschefen John Scott, var THG inte det enda ämne han hade använt under sin karriär. I sin bekännelse erkände han användningen av epitestosteronkräm, erytropoietin, hGH, insulin, modafinil och liotyronin.

Chambers blev avstängd från tävling och sökte alternativa kommersiella försäljningsställen för sin idrottsskicklighet. Han gjorde ett misslyckat prov på amerikansk fotboll med San Francisco 49ers gjorde ett försök med Hamburg Sea Devils i NFL Europa league och ett rugby league test med Castleford.

Han drevs vidare till kändiskretsen och dök upp i den brittiska reality-tv-serien Hell’s Kitchen i maj 2004. Chambers hade dock lite intresse för programmet och valde snart att lämna. Han dök varken upp i sportevenemang eller tv-program på 18 månader.

Efter avslutad dopingavstängning började Chambers träna på Jamaica i slutet av 2005 som förberedelse för friidrottssäsongen. Han mötte nya utmanare på 100 m eftersom Maurice Greene inte längre var en dominerande kraft och jamaicanska Asafa Powell var ny världsrekordhållare. Chambers började arbeta med Glen Mills, tränare för bland andra för Usain Bolt. Dopingavstängningen hade gått ut i november men han behövde klara fyra obligatoriska drogtester för att få tillstånd att tävla med IAAF. Hans comeback försenades dock ytterligare då han gav en intervju med BBC och avslöjade att han började använda dopingmedel i början av 2002, inte sedan augusti 2003, som han hade påstått för IAAF. [ 90 ] Efter ytterligare avslöjande (som tog bort hans europeiska guldmedalj på 100 m och ogiltigförklarade hans europeiska rekord på 9,87 s), fick Chambers godkännande för att tävla den 10 juni 2006, även om hans återkomst var beroende av en överenskommelse om att återbetala priset pengar som han vann när han använde förbjudna ämnen. Chambers återvände till tävlingen i juni 2006 och vann guld med sina lagkamrater i 4×100 m vid EM 2006. Han återvände till tävlingen den 11 juni 2006 vid British Grand Prix och tog tredje plats på 10,07 s, bakom Asafa Powell som motsvarade sitt eget världsrekord. Chambers uppgav att hans träningsprogram med Bolt hade hjälpt honom att göra en stark öppningsprestation trots en lång frånvaro från tävlingen. Resultatet placerade Chambers i toppen av den brittiska rankingen och var den näst snabbaste tiden av en europeisk sprinter 2006.

Ironiskt nog, med undantag för de 9,87 s han klockade för att motsvara Linford Christies brittiska rekord i Paris 2002, var Chambers en konsekvent snabbare idrottare innan han flyttade till San Francisco det året och blev intrasslad i drognätet som spunnet av Victor Conte , och Bay Area Lab Co-operative. Chambers beklagade effekterna av hans droganvändning och noterade ironiskt att dopingmedlen inte gjorde mycket för att förbättra hans prestationer. När han återvände till internationell tävling var hans tider dock betydligt sämre än de han uppnådde före droganvändningen: i 100 m-finalen vid EM 2006 sprang Chambers under par 10,24 s och slutade på femte plats.

Chambers reflekterade över droganvändning inom friidrott i en intervju med OS-guldmedaljören Sir Matthew Pinsent för BBC :s Inside Sport- program. Chambers hävdade att det alltid skulle finnas idrottare som använder prestationshöjande droger eftersom drogtestare inte höll jämna steg med vetenskapens framsteg och att idrottare som tog droger hade en enorm fördel gentemot de som förblev rena. Chambers fördömdes kraftigt för sina kommentarer i intervjun av både pressen och hans tidigare kollegor i friidrottsvärlden, inklusive Sir Steve Redgrave, Mo Farah och Sebastian Coe.

Chambers fortsatte att stöta på omfattande kritik inom friidrotten. Arrangörerna bjöd inte in honom till viktiga friidrottsevenemang, Eddie Kulukundis – som hade stöttat Chambers tidigare i sin karriär – vägrade att sponsra sprintern och British Olympic Association (BOA), hindrade honom från att tävla i olympiska sommarspelen 2008 i Peking. För att återvända till banan var Chambers tvungen att förlita sig på pengarna han fick från sin partner, Leonie Daley, en tjänsteman som han träffade på Miss Jamaica UK-tävlingen. De har en pojke som heter Skye som föddes i september 2005. Näste son, Rocco, föddes 2008.

I maj 2008 meddelade Chambers att han ifrågasatte sitt olympiska förbud vid High Court of Justice. Chambers återvände till sprint i juni och i sitt första 100 m-lopp sedan augusti 2006 vann han med en tid på 10,26 s. Han uppnådde “A”-standarden för OS i Peking 2008 i juni och vann de brittiska olympiska försöken på tio sekunder i juli. Den allmänna opinionen om ett OS-framträdande förblev splittrat.

Hans prestation vid de olympiska rättegångarna var förgäves eftersom domaren Mackay vidhöll BOA-förbudet i High Court of Justice och konstaterade att en rätt att arbeta inte var tillräcklig anledning att ta bort den. BOA:s ordförande, Lord Moynihan, var nöjd med resultatet och konstaterade att de som missbrukade dopingpreparat inte förtjänade att representera Storbritannien vid OS  Han beklagade dock att en sprinter av Chambers kaliber i själva verket hade uteslutit sig själv från tävlingen:

Det är en fråga om beklagande att Dwain Chambers, en idrottare med en sådan otvivelaktig talang… genom sina egna handlingar skulle sätta sig ur loppet för att glänsa på den olympiska scenen i Peking.

Sprintframgången kom över 60 m när han vann silver vid 2008 års världsmästerskap inomhus, guld vid 2009 europeiska inomhus och blev världsmästare vid 2010 års världsmästerskap inomhus .

På grund av sitt dopingförbud stängdes han av från OS, Commonwealth Games och stora delar av den europeiska racingbanan, från 2006 till 2012. Court of Arbitration for Sport upphävde hans livstids olympiska avstängning och ansåg att det inte var förenligt med WADA:s regler och han tävlade i OS i London 2012.

I början av säsongen 2011 tog han en fjärde raka nationella titel över 60 m med en europeisk ledande tid. Vid EM i friidrott inomhus 2011 månaden därpå blev han slagen till strecket av Obikwelu, även om han var nöjd med silvermedaljen eftersom han hade ändrat sin träning för att fokusera på 100 m för den säsongen.  Vid världsmästerskapen 2011 nådde han 100 m semifinal men bröt mot IAAF:s nya tjuvstartsregel : han ryckte i sina block och diskvalificerades omedelbart.

Chambers fick chansen att återvända till den olympiska scenen efter att Court of Arbitration for Sport (CAS) beslutat till förmån för World Anti-Doping Agency angående giltigheten av British Olympic Associations (BOA) olympiska förbudsförordning. CAS gick med på att lagen inte var förenlig med WADA:s regler, som BOA skrivit under på grund av sin koppling till Internationella olympiska kommittén. Vid OS vann han sitt 100 meter heat på en säsongsbästa på 10,02 sekunder, med lagliga 2,0 m/s eftervind, i sitt första olympiska lopp på tolv år. Han lottades i samma semifinal som Usain Bolt men Chambers tid på 10,05 sekunder innebar en fjärde plats och att han inte tog sig till finalen.

Han publicerade en spökskriven självbiografi med författaren Ken Scott, Race Against Me , 2009.

Han tävlade fortfarande vid 45 års ålder och satte ett nytt M45 60 m världsrekord inomhus och nådde semifinalen i UK Friidrott inomhusmästerskap. Utanför friidrotten är han en friidrottscoach och offentlig talare.

Mo Farah medgav att han injicerat kosttillskott – trots tidigare förnekanden

Världens kanske främste långdistanslöpare, engelsmannen Mo Farah, förnekade upprepade gånger under och efter sin karriär att han injicerat L-karnitin. Detta gjordes dessutom ”officiellt” när Farah utfrågades av USADA under utredningen av den misstänkte främjaren av doping, tidigare världstsjärnan Alberto Salazar (som sedan avstängdes av USADA i fyra år). Farahs trovärdighet naggades i kanten efter att det visade sig att han upprepade gånger förnekade för amerikanska antidopningsutredare att han fick injektioner av ett kontroversiellt tillskott – bara för att ändra sin redogörelse för vad som hände kort därefter.

E-postmeddelanden visar också att seniora brittiska friidrottare diskuterade om det var etiskt och i “sportens anda” att ge Farah fyra injektioner av L-karnitin två dagar innan han sprang London maraton 2014. Fyra män – UK Athletics chefsläkare vid den tiden, Dr Rob Chakraverty, chefen för uthållighetslöpningen Barry Fudge, före detta UK Athletics prestationschef Neil Black och Farahs tidigare tränare Alberto Salazar – var närvarande när aminosyran administrerades till Farah i ett försök att öka sin prestationsförmåga innan sitt första försök på 26,2 miles (maraton).

Det hävdas dock att när Farah dopingtestades sex dagar efter injektionerna, den 17 april 2014, registrerade han inte L-karnitin på sin dopingkontrollblankett som han var skyldig att göra. När han förhördes av USADA-tjänstemän i London i nästan fem timmar året efteråt, förnekade han också att han mottagit tillskottet.

Han återvände sedan till intervjurummet medan utredarna höll på att packa ihop och gav en annan redogörelse för hans användning av L-karnitin. Avskriften visar att Farah sa till USADA: “Så jag ville bara komma rent, förlåt killar, och jag tog det vid den tiden och jag trodde att jag inte gjorde det.”

USADA-utredaren sa sedan: “Några dagar före loppet – med Alberto närvarande och din läkare och Barry Fudge – och du berättar allt för oss om det nu men du kom inte ihåg något av det när jag hela tiden frågade dig om det här?” Farah svarade: “Allt kommer tillbaka för mig, men då kom jag inte ihåg det.”

Medan L-karnitin är en naturligt förekommande aminosyra, har World Anti-Doping Agency strikta regler för att injicera vätska – med maximalt 50 mL var sjätte timme. Salazar befanns skyldig till två överträdelser av dessa med avseende på andra personer när han fick fyra års dopingavstängning i oktober.

2017 fick en parlamentarisk kommitté veta att Farah hade fått totalt 13,5 milliliter L-karnitin – långt under den tillåtna dosen – men att Chakraverty hade blivit censurerad i sin bedömning för “sitt oförlåtliga beteende” genom att inte registrera det i eventuella officiella register. En ursäktande Chakraverty, nu engelsk fotbollslagsläkare, insisterade på att han hade varit för upptagen med att hantera 140 andra idrottare under hans vingar för att registrera dosen.

Senare erkände Farah också för Times att han inte hade varit sanningsenlig när han tillfrågades vid OS 2016 om han kände till den kontroversielle tränaren Jama Aden, som är under utredning av den spanska polisen.

I ett senare uttalande till sa Chakraverty: “Jag har inte brutit mot några regler och har alltid agerat för de jag behandlar bäst. Bevisen jag lämnade till parlamentsledamöter var en ärlig redogörelse – inklusive ett erkännande av att min vanliga standard för journalföring sjönk på grund av tunga arbetsåtaganden och resor. GMC granskade detta och drog slutsatsen att fallet inte krävde några ytterligare åtgärder.”

Doktor Richard Freeman

Richard Freeman (född 1960) är en före detta idrottsläkare. Freeman arbetade som chef för medicinsk verksamhet och chef för sportvetenskap på Bolton Wanderers FC från 2001 till 2009. Han började arbeta för British Cycling och Team Sky 2009. Han sa upp sig från British Cycling i oktober 2017, med hänvisning till “stressrelaterade problem.”

Den 12 juni 2011 fick Freeman en väska av den brittiske cykeltränaren Simon Cope. En undersökning av väskan, utförd av UK Anti-Doping, avslöjade att väskan hade körts av Cope i ett privatflygplan till Genève, Schweiz, där den kördes till La Toissure, Frankrike. Innehållet i paketet är omtvistat, men indicier talar för att det rörde sig om dopingpreparat som levererades på detta dyra sätt. Senare i juni sökte och fick Freeman en dispens för elitcyklisten Bradley Wiggins att ta det dopingklas-sade kortisonpreparatet triamcinolon. Freeman förnekar alla brott kring detta och säger att han “följde TUE-systemet”. Freeman hävdade att hans bärbara dator, där medicinska register över cyklisterna förvarades, stals från ett grekiskt hotell 2014. Därmed är innehållet i väskan inte säkerställt. Freeman hävdar att väskan innehöll Fluimucil  (det slemlösande preparatet acetylcystein) men denna medicin är allmänt tillgänglig i hela Europa och det ifrågasattes behovet av att få medicinen skickad från England.

Freeman ställdes inför en domstol inför Medical Practitioners Tribunal Service (MPTS), varvid förhandlingen sträckte sig över två år. Domstolen började arbeta i början av november 2019, varvid anklagelserna relaterade till incidenterna i maj 2011. General Medical Council (GMC) hävdade också att Freeman i maj 2011 beställt 30 Testogel (testosteron) tuber från Fit4Sports Limited till National Cycling Center, Manchester. Freeman erkände 18 av de 22 anklagelserna mot honom, inklusive påståendet “att han bad leverantören Fit4Sport att felaktigt hävdar att Testogel hade skickats av misstag”. Den anställde som skickade det falska e-postmeddelandet hävdar att “hon litade på Dr Freeman eftersom han är läkare” och att de 30 Testogel-påsarna aldrig returnerades till företaget.

Även om Freeman erkände anklagelserna, hävdade han att testosteronet var avsett för den tidigare tekniska chefen för brittisk cykel, Shane Sutton, för att behandla dennes påstådda erektila dysfunktion, vilket Sutton starkt förnekade. Domstolen nekade Freemans begäran om att släppa de återstående fyra åtalspunkterna. Domstolen ajournerades på grund av Freemans hälsa, men återupptogs i oktober 2020. Freeman sa då att han använde “en skruvmejsel eller trubbigt instrument” för att förstöra en bärbar dator som kan ha innehållit information som är viktig för utredningen. Freeman sa att han gjorde det av rädsla för att information skulle kunna hackas, och uppgav att incidenten hade inträffat under en period av ohälsa. Freeman sa också att han i hemlighet tog hem de 30 dospåsarna med Testogel samma dag som de levererades till National Cycling Center och och hällde ut dem i slasken. Han hävdade också att en före detta medicinsk chef, Steve Peters, hade bett honom att behandla ledande befattningshavare och personal samt cyklister gratis.

Den 14 oktober meddelade Freeman att han förlorat medicinsk information från en tredje dator efter att Union Cycliste Internationale (UCI) begärt bloddata från cyklister efter 2011 Giro d’Italia och 2011 Tour de France .

Den 12 mars fann domstolen Freeman skyldig till att ha inhandlat testosteron vetande att det var för att hjälpa till att dopa en cyklist. Freeman hävdade att han gjordes till syndabock , men att det inte fanns några bevis på något fel från Freemans kollegor, British Cycling, eller Team Sky sida.

I en andra fas övervägde domstolen Freemans lämplighet att utöva medicin mot bakgrund av domen.  General Medical Council, GMC, hävdade att Freeman var olämplig att praktisera på grund av “allvaret i tjänstefel, upprepning av tjänstefel och bristande insikt om hans tjänstefel.” Den 19 mars dömdes Freeman till att permanent bli av med sin läkarlegitimation. Freeman förlorade därmed också sitt arbete som allmänläkare vid Great Harwood Medical Center i Lancashire. I april 2021 överklagade Richard Freeman till högsta domstolen i Manchester för att bestrida domen.

Utöver den civila juridiska processen har idrotten utrett dopingmisstankar inom cyckling. I februari 2021 anklagade UK Anti-Doping (UKAD) Freeman för två antidopningsbrott: “innehav av ett förbjudet ämne” och “manipulering eller försök till manipulering av någon del av dopingkontroller”.  Om han fälls kan han bli avstängd från idrott i fyra år. UK Anti-Doping (UKAD) har meddelat att dess processer har pausats i väntan på hans överklagande till High Court mot ett beslut som fattades av den oberoende Medical Practitioners Tribunal (MPT). UKADs förfaranden mot Freeman kan dock falla inom den 10-åriga preskriptionstiden för brotten, som infördes 2015, även om det återstår att se hur överklagandet av High Court kommer att påverka UKAD-fallet.

Conor Benn – boxaren som åt mycket ägg

Conor Nigel Benn (född 28 september 1996 i Greenwich, London) är en brittisk professionell boxare. Han är son till tidigare världsmästaren i boxning, Nigel Benn. Unge Benn hade en privilegierad uppväxt på grund av sin far Nigels framgångsrika boxningskarriär. Tolv år av hans barndom tillbringades på den spanska ön Mallorca där han bodde med sin familj i en herrgård med pool, och hade en jacuzzi i sitt rum. Han tillbringade också tid i Australien där han boxade som amatör innan han började sin professionella karriär.

Benn gjorde sin professionella debut i april 2016, 19 år gammal, på The O2 Arena i London och besegrade bulgaren Ivailo Boyanov med teknisk knockout i första ronden.

2018 meddelade World Boxing Association, WBA, att welterviktstitel var ledig. Benn vann den och har varit världsmästare i den viktklassen sedan dess. I maj 2022 var Benn rankad som världens åttonde bästa aktiva weltervikt av ESPN, nionde av tidningen The Ring, och tionde av Transnational Boxing Rankings Board. Han är i mars 2023 fortfarande obesegrad som professionell och har då boxats 21 gånger och vunnit 14 p knock out.

Den 8 oktober 2022 var det avsett att Conor Benn skulle möta Chris Eubank Jr i en titel- mach, men den 5 oktober meddelades att Benn testats positivt för klomifen (modersub-stansen och två metaboliter). Klomifen är alltid förbjudet enligt WADAs regler. Klomifen klassas som en ”metabolisk modulator” som främjar testosteronproduktion och ökar testosteronnivåerna samtidigt som fettförbränningen ökar. Testerna togs den 25 juli och 1 september av WBAs egna dopingtestare (VADA). Benn förnekade att han avsiktligt intagit några förbjudna ämnen. Han påpekade också att han lämnat ett flertal dopingprov strax före de nu aktuell och de inte visat spår av någon förbjuden substans.

Conor Benn friades dock från sitt positiva dopingprov av World Boxing Council från ett avsiktligt dopningsbrott efter att ha bedömt att en “högt förhöjd konsumtion av ägg” ansågs vara en “rimlig förklaring” till hans negativa upptäckt. WBC meddelade att de återinför London-boxaren i sin ranking och uppgav att det inte fanns “några avgörande bevis för att Benn ägnade sig åt avsiktligt eller medvetet intag av klomifen”.

WBA sa att Benns team under början av februari 2023 hade tillhandahållit en detaljerad redovisning av sin diet och kosttillskottskonsumtion “som direkt kunde ha påverkat det positiva fyndet.” Efter att ha konsulterat en nutritionist, uttalade sig WBC:s talesman och hävdade då att det inte rörde sig om ett medvetet intag av klomifen.

WBA fastslog också att det inte fanns några problem relaterade till provtagning och analys.

Benn skulle genomgå regelbundna antidopningstester för att övervaka effekten av WBC:s program inriktat på att undvika risken för ett framtida negativt fynd orsakat av kostfaktorer. WBC avser att korrespondera med WADA över farhågor om klomifen som en livsmedels-förorening och “potentialen för falska positiva effekter orsakade av intag av förorenad mat”.

Trots beslutet från WBC fortsatte Benns fall att utredas av UK Anti-Doping och British Boxing Board of Control. Tills den processen var avslutad kunde Benn inte få licens att boxas i Storbritannien, men kan boxas i ett annat land under en annan jurisdiktion.

Conor Benn sa (februari 2023) att han förbereder sig för att stämma det brittiska boxnings-förbundet på ett förväntat skadestånd på 3,5 miljoner pund.

I en tidningsintervju den 28 februari hävdar Benn dock det aldrig fanns ett förbjudet ämne i hans kropp och han hävdar att laboratoriefel orsakade hans två positiva drogtester i en bisarr vändning av hans dopinghistoria. Benn har nu gjort ett långt uttalande där han hävdar att ägg aldrig var en del av hans försvar. Medan han säger att inriktningen i hans juridiska teams arbete var inriktad på att misskreditera “grundläggande brister” i testprocedurerna vid ett namnlöst laboratorium – ett argument som bestämt avvisades av WBC – hövdar boxaren att det i själva verket var WBC:s egna experter som lade fram att äggförorening mest troligt var baserad på en studie av hans kost och näring.

VADA administrerar WBC:s antidopningsprogram, för vilket registrering är obligatoriskt för världsmästaren och topp 15 manliga fighters och de fem bästa kvinnliga idrottarna i varje viktklass.

Den 7 maj 2024 bekräftade UK Anti-Doping (UKAD) att Conor Benn återigen var föremål för en provisorisk avstängning i enlighet med UKAD:s regler. Under denna avstängning var han förbjuden att delta i någon kapacitet (eller assistera en annan idrottare i någon kapacitet) i en tävling, evenemang eller aktivitet som organiseras, sammankallas, auktoriseras eller erkänns av British Boxing Board of Control eller någon annan sport som följer WADA:s regler.

UKAD och British Boxing Board of Control (BBBoC) hade framgång i sina respektive över-klaganden av ett beslut som fattades av en domstol vid den oberoende National Anti-Doping Panel i juli 2023. Benns provisoriska avstängning återinfördes dock av överklaganded-omstolen trots de framgångsrika överklagandena.

Benns fall var således fortfarande under behandling hos den oberoende National Anti-Doping Panel, och ärendet skulle fortsätta i enlighet med UKAD:s regler.

Den 6 november 2024 meddelade UK Anti-Doping (UKAD) att den oberoende nationella antidopingdomstolen (NADP) hade beslutat att häva den provisoriska avstängningen av boxaren Conor Benn. Domstolen ansåg att det inte fanns tillräckliga bevis för att Benn hade brutit mot antidopingreglerna genom att använda klomifen. UKAD bekräftade att de mottagit domstolens beslut och meddelade att de inte skulle överklaga beslutet. Därmed hade Benns avstängning hävts, och han var fri att återuppta sin boxningskarriär.

UKAD meddelade den 28 november 2024 att den avslutat sin granskning av beslutet från den oberoende National Anti-Doping Domstolen (NADP) daterat 6 november 2024 angående Conor Benn. Efter att UKAD:s överklagandetid löpte kan det bekräftas att UKAD har beslutat att inte lämna in ett överklagande till NADP. Enligt artikel 8.5.2 i UK Anti-Doping Rules kan UKAD inte offentligt avslöja beslutet från den oberoende domstolen vid denna tidpunkt utan Benn samtycke.

Rugbyspelaren Taylor Baddeley blev avstängd en månad

Den brittiska antidopningsorganisationen (UKAD) meddelade den 17 november 2023 att elitrugbyspelaren Taylor Baddeley har fått en månads avstängning från all idrott efter ett positivt dopingprov. “Hookern” testade positivt förbjuden substans i hans urinprov i en dopningskontroll efter matchen mellan Castleford Tigers Academy och Wakefield Trinity Academy den 8 april, för närvaro av bensoylekgonin, en metabolit av kokain.

Efter att ha varit provisoriskt avstängd i maj, accepterat fakta och visat att användningen inte var för förbättring av idrottsprestationer utan snarare för rekreationella eller sociala ändamål, samt genomgått rehabiliteringsbehandling, dömde UKAD honom till en månaders avstängning, vilken hade slutförts vid tidpunkten för sanktionens utfärdande.

Denna avstängning kan ses som en liten bagatell, men kan ändå diskuteras ur en ändamåls-enlighetsaspekt. Domen är helt enligt WADA:s regelbok, där det framgår att vi ett positivt dopingtest för ”partydoger” som cannabis och kokain kan man göra en nedsättning av straffet om det med all sannolikhet inte varit avsett att förbättra något idrottsresultat, dels för omedelbart erkännande och deltagande i utredningen, dels om den skyldig genomgår ett godkänt rehabiliteringsprogram. Om man emellertid vet att all antidoping-verksamhet tar tid – både av resursskäl och eftersom rättssäkerheten gör att man inte får ta några genvägar – är det osannolikt att någon dopingdom skall hinna avkunnas inom en månad förefaller en enmånadersavstängning alltid komma efter det att en eventuell provisorisk avstängning redan avtjänats.

Har då en enmånadersavstängning annat än symboliskt värde? Knappast ur idrottssynpunkt – det är inte ovanligt att en idrottare är borta från idrotten i en månad på grund av en banal skada utan att det påverkar årets helhetsinsats. Om idrottaren begår ytterligare en doping-förseelse skulle den andra kunna ådömas ett högre straff på grund av ”återfall”, men det värdet är lite långsökt om man ser på antalet dopingavstängningar i förhållande till antalet idrottar – risken att bli avstängd ur statistisk synvinkel i en lagidrott är långt under en promille.

Skulle kanske värdet vara symboliskt så till vida att idrottsvärlden med en så kort avstängning markerar mot bruk av cannabis och kokain? Teoretiskt kan detta tänka, men det omvända är nästan mera troligt; ingen som lockas av att använda partydroger avstår från att använda dem inför risken att bli avstängd en månad (möjligen undantaget just inför en stortävling). Risken med det låga straffet är således att idrottsvärlden ser detta som ett tecken på att idrotten inte bryr sig om huruvida idrottare använder partydroger eller inte.

Slutligen, kan möjligheten av nedsättning locka fler att genomgå ett rehabiliteringsprogram för att inte använda narkotika i framtiden. Man få väl hoppas att den skyldiges ledare tar hand om detta problem och löser det på ett klokt vi eftersom antidopingorganisationerna knappast har resurser att på egen hand kontrollera kvaliteten på eventuella rehabiliterings-program respektive om den som dömts till det verkligen närvarar så som det är tänkt.

WADA borde nog tänka en gång till om värdet av enmånadersavstängningar – och andra korta straff – vid bruk av partydroger eftersom kostnadseffektiviteten sannolikt är mycket låg och symbolvärdet inte säkert är mer positivt än negativt.

Doping in brittisk och walesisk rugby första halvåret 2024

I Sverige är ju rugby en förhållandevis liten idrott, men den har vissa likheter med amerikansk fotboll som trots sin förhållandevis lilla numerär i Sverige varit hård dopingdrabbad. Rent siffermässigt står rugby i Storbritannien för en mycket stor andel av alla dopingfall under senare år och är n stor idrott. Därför kan det vara intressant att vet vad rugybyspelarna dopat sig med och vilka straff de fått senast halvåret – trots att idrotten är liten sedd med svenska ögon

Rugby union-spelaren James Apperley fick en treårig avstängning från all idrott efter UK Anti-Doping (UKAD) fått information i oktober 2022 via sin Protect Your Sport-tjänst om att Apperley hade använt selektiva androgenreceptormodulatorer (SARMs) i juli samma år. SARMs är kända för att efterlikna testosteron genom att främja muskeltillväxt och är förbjudna inom idrotten vid alla tillfällen.

UKAD inledde en utredning som inkluderade en intervju med Apperley i januari 2023, där han erkände att han hade köpt och använt de förbjudna substanserna Testolone (RAD-140) och Ligandrol (LGD-4033) via internet. Rugby Football Union (RFU) anklagade sedan Apperley för antidopningsbrott, vilket han accepterade inom 20 dagar från det att anklagelsen delgavs. Därmed kunde den föreslagna avstängningen på fyra år reduceras till tre år. Apperleys avstängningsperiod började den 25 januari 2023 och löper ut den 24 januari 2026.

Rugby union-spelaren Rynard Landman blev avstängd från all idrott i tre år efter att ett urinprov taget den 8 augusti 2024 av UK Anti-Doping (UKAD) vid en träning med Newport RFC utanför tävlingssammanhang visade spår av den anabola steroiden nandrolon och dess metabolit 19-norandrosteron. Landman erkände överträdelserna och förklarade att han hade använt nandrolon mellan juni och augusti 2023, efter ett avslutande av professionell rugby.

UKAD konsulterade en oberoende vetenskaplig expert för att avgöra om användningen av nandrolon i augusti 2023 skulle kunna leda till ett positivt testresultat i augusti 2024. Experten bedömde det som osannolikt att nandrolon fortfarande skulle vara närvarande i ett prov ett år efter administrering.

UKAD anklagade därefter Landman för dopningsbrott genom närvaro och användning av en förbjuden substans. Han erkände regelbrotten och accepterade den föreslagna avstängningen på fyra år inom 20 dagar från det att anklagelsen delgavs. I enlighet med artikel 10.8.1 i Storbritanniens antidopningsregler kunde han därmed reducera avstängningen från fyra år till tre år.

Landman får tillgodoräkna sig tiden han varit provisoriskt avstängd, vilket innebär att hans avstängning räknas från den 4 oktober 2024 och löper ut den 3 oktober 2027.

Rugby union-spelaren Aaron Lyle har blivit avstängd från all idrott i nio (!) år efter att ha brutit mot antidopningsreglerna genom användning, innehav, distribution och försök till distribution av flera förbjudna substanser.

Lyle blev först utredd av polisen i Leicestershire 2018 efter att Storbritanniens gränskontroll (UK Border Force) beslagtagit flera paket innehållande förbjudna substanser, adresserade till fastigheter kopplade till honom. Han varnades av polisen för brottet innehav med avsikt att sälja narkotikaklassade substanser av kategori C. Efter att polisutredningen avslutats överlämnades insamlad information, inklusive data från Lyles telefon, till UK Anti-Doping (UKAD), som inledde sin egen utredning i ärendet.

I september 2023 skickade UKAD ett meddelande till Lyle om att han provisoriskt stängts av och att han formellt misstänktes för flera dopningsöverträdelser, inklusive användning, innehav, distribution och försök till distribution av förbjudna substanser.

Därefter anklagades Lyle av Rugby Football Union (RFU) enligt dess antidopningsregler för att ha begått flera dopningsöverträdelser. Han erkände anklagelserna och accepterade den fastställda avstängningsperioden på nio år.

I september 2024 deltog Lyle i flera rugbymatcher trots sin provisoriska avstängning, vilket innebar ett brott mot avstängningsvillkoren. På grund av detta kunde han inte tillgodoräkna sig tiden för sin provisoriska avstängning, vilket innebär att hans avstängning började den 27 november 2024 och kommer att pågå till 26 november 2033 kl. 23:59.

Den walesiska rugby union-spelaren Finley Evans har blivit avstängd från all idrott i fyra år efter att ha brutit mot antidopningsreglerna sedan UK Anti-Doping (UKAD) tagit ett urinprov från Evans under en träning med Llandovery RFC, utanför tävlingssammanhang den 12 december 2023 tog. Analysen av provet visade spår av ostarine, en selektiv androgen-receptormodulator (SARM) som har liknande effekter som testosteron. Ostarine är förbjudet inom idrotten vid alla tillfällen enligt WADA:s lista över förbjudna substanser.

UKAD meddelade Evans om de påstådda dopningsbrotten och stängde av honom provisoriskt från idrott. Evans hävdade att ostarinet hade hamnat i hans system genom ett kontaminerat kosttillskott. Han erkände överträdelserna men ifrågasatte påföljderna, inklusive den föreslagna avstängningen på fyra år. Ärendet överlämnades till en oberoende domstol för beslut om konsekvenserna.

Efter att bevis och juridiska inlagor utbytts hölls en förhandling inför National Anti-Doping Panel (NADP). Under förhandlingarna erkände Evans att han inte kunde bevisa hur ostarinet hamnat i hans system men hävdade att han trodde att ett av de kosttillskott han tagit före provtagningen var kontaminerat. NADP:s domare slog fast att Evans inte hade kunnat styrka källan till ostarinet i sitt prov och kunde därför inte reducera den föreslagna avstängnings-perioden. NADP beslutade därför att stänga av Evans från all idrott i fyra år.

Den walesiska rugby union-spelaren Caine Rees-Jones har blivit avstängd från all idrott i tre år efter att ha brutit mot antidopningsreglerna genom närvaro och användning av exogent testosteron och dess metaboliter: 5alfa-androstane-3alfa, 17bta-diol (”5alfaAdiol”), 5beta-androstane-3alfa, 17-dbtaiol (”5btaAdiol”), androsteron och etiocholanolon.

Den 26 mars 2024 tog UK Anti-Doping (UKAD) ett urinprov utanför tävlingssammanhang från Rees-Jones under en träning med Llanelli Wanderers. UKAD informerade Rees-Jones om att han misstänktes för dopningsbrott på grund av närvaro och användning av en förbjuden substans och stängde av honom provisoriskt. Rees-Jones erkände dopningsöverträdelserna och uppgav att han använde testosteron av estetiska skäl, orelaterat till idrottslig prestation.

Den 9 juli 2024 anklagades Rees-Jones formellt av UKAD för dopningsöverträdelser. Han erkände anklagelserna och accepterade den föreslagna avstängningsperioden inom 20 dagar efter anklagelsebrevet. I enlighet med artikel 10.8.1 i antidopningsreglerna kunde han därmed reducera den föreslagna avstängningen från fyra till tre år. Rees-Jones avstängning anses ha börjat den 18 juni 2024 (datumet för den provisoriska avstängningen) och löper ut den 17 juni 2027.

Rugby league-spelaren David Foggin-Johnston har blivit avstängd från all idrott i två år efter att ha brutit mot antidopningsreglerna genom närvaro och användning av kokain.

Den 27 augusti 2023 testades Foggin-Johnston under tävling av UK Anti-Doping (UKAD). Analysen visade spår av kokain och dess metabolit bensoylekgonin. Kokain är en icke-specifierad substans som är förbjuden endast i tävlingssammanhang.

UKAD informerade Foggin-Johnston om att han misstänktes för dopningsöverträdelser på grund av närvaro och användning av en förbjuden substans och stängde av honom provisoriskt. Spelaren erkände dopningsöverträdelserna men hävdade att hans användning av kokain skedde utanför tävlingssammanhang.

Efter att ha rådgjort med en vetenskaplig expert hävdade UKAD att hans användning av kokain faktiskt skett i tävlingssammanhang, vilket ledde till att ärendet överlämnades till den oberoende National Anti-Doping Panel (NADP) för beslut om påföljder.

Efter utbyte av bevis och juridiska inlagor höll NADP en förhandling den 16 juli 2024. Domstolen fastslog att Foggin-Johnston hade använt kokain under tävlingssammanhang. Däremot ansåg tribunalen att hans användning var “rekreationell och orelaterad till idrottslig prestation” och beslutade därför, i enlighet med regler för missbruksmedel (Substances of Abuse), att utdöma en avstängning på två år.

Foggin-Johnston får tillgodoräkna sig den tid han varit provisoriskt avstängd, vilket innebär att hans avstängning började den 11 oktober 2023 och löper ut den 10 oktober 2025.

Den walesiska rugby union-spelaren Bevan Jay har blivit avstängd från all idrott i fyra år efter att ha använt ostarin. Den 11 juli 2023 tog UK Anti-Doping (UKAD) ett urinprov från Bevan Jay utanför tävlingssammanhang efter en träningssession med Ebbw Vale Rugby Football Club. Analysen av Jays prov bekräftade förekomsten av ostarine, en SARM (selective androgen receptor modulator). Ostarine är en icke-specifierad substans som är förbjuden inom idrotten vid alla tillfällen enligt WADA:s förbjudna lista.

UKAD informerade Jay om att han misstänktes för och stängde av honom provisoriskt. Jay svarade på meddelandet och erkände dopningsöverträdelserna, men hävdade att ostarinet hamnat i hans system genom ett kontaminerat kosttillskott. Jay vidhöll sitt erkännande men ifrågasatte den föreslagna avstängningsperioden på fyra år. Ärendet hänsköts till den oberoende National Anti-Doping Panel (NADP) för att fastställa påföljderna.

Efter utbyte av bevis och juridiska inlagor hölls en förhandling inför en NADP-domstol. Under förhandlingen accepterade Jay att han inte kunde bevisa hur den förbjudna substansen hamnat i hans system, men hävdade att han trodde att ett av de kosttillskott han tagit innan provtagningen var kontaminerat. Jay lade dock inte fram några oberoende bevis för att stödja sin teori om kontaminering.

NADP-domstoln drog slutsatsen att Jays förklaring om kontaminerade kosttillskott inte höll vid granskning och “endast utgjorde spekulationer om hur ostarine hamnat i hans system”. Eftersom Jay inte kunde fastställa källan till ostarinet i sitt prov, kunde tribunalen inte reducera den föreskrivna avstängningsperioden enligt reglerna och utdömde en fyraårig avstängning från all idrott. Jay får tillgodoräkna sig den tid han varit provisoriskt avstängd, vilket innebär att hans avstängning började den 16 augusti 2023 och löper ut den 15 augusti 2027.

Bernice Wilson

Bernice Wilson (född 21 april 1984) är en före detta brittisk sprinter som representerade sitt land vid EM i friidrott inomhus 2011 och avtjänade två avstängningar från friidrott för antidopningsbrott.

Som finalist i English Schools 200 meter 1997 vid 13 års ålder nådde Wilson sedan ytterligare flera finaler på åldersgrupps-, regional och nationell nivå innan hon gjorde sitt stora seniorgenombrott genom att komma tvåa på 60 meter vid 2010 års brittiska friidrottsmästerskap inomhus (vid 26 års ålder)

Bernice Wilson satte därefter en ny personbästa tid på 7,25 sekunder när hon slutade tvåa till Jodie Williams på 60 meter vid brittiska friidrottsmästerskapen 2011 i Sheffield den 12 februari 2011, vilket ledde till att hon blev uttagen till följande månads europeiska friidrotts-mästerskap i Paris. Där tog hon sig igenom heaten men slutade femma i sin semifinal med tiden 7,28 och missade därför en plats i finalen.

I juli 2011 tillkännagavs att Wilson hade blivit provisoriskt avstängd från tävlingen efter att ha testat positivt i ett antidopningstest efter att de förbjudna testosteron och clenbuterol hittades i ett urinprov hon gav vid Bedford International Games den 12 juni. Bernice avslöjade att vid tidpunkten för hennes första avstängningen hade Dr Skafidas sagt till henne att hon “inte kommer någonstans utan prestationshöjande droger” vilket fick henne att tro att “alla tar dem”. Hon tog således de förbjudna substanserna som hennes tränare gav henne och fick det maximala förbudet på grund av strikt ansvar. Idrottaren skyllde på ett förorenat prov, men hon fick trots det fyra års avstängning från idrott. “Första gången jag tog det var jag verkligen rädd men George sa ”Det är en bebismängd.” Det var inget jag ville göra men det kändes som att jag inte hade något val. Jag var på en väldigt mörk plats. Mitt meddelande från min tränare var: ‘Det är okej, alla gör det och du borde också ta droger’. Jag var i ett förhållande med honom också, så jag blev ännu mer påverkad och kände att jag inte hade något val” har hon förklarat.

Medan hon fortfarande var avstängd i februari 2015, lämnade hon ett test utanför tävling för en annan förbjuden substans, klomifen , men på grund av den betydande hjälp hon gav till Storbritanniens antidoping (UKAD) och ett snabbt erkännande av skuld, minskades den andra avstängningen från 40 månader till 10 månader.

Det avslöjades senare att Wilsons tränare och dåvarande pojkvän, läkaren George Skafidas , hade gett henne klomifenen utan hennes vetskap genom att ersätta hennes vitamintabletter med klomifen.

Vid tidpunkten för hennes andra dopingöverträdelse var Bernice omedveten om att hon tagit några förbjudna substanser och upptäckte att hennes fästman, läkare, tränare och manager, Skafidas hade administrerat substanserna utan hennes vetskap. När hon testade positivt för en förbjuden substans för andra gången i sin karriär, sa Bernice: “Jag visste inte vad jag skulle göra eftersom jag visste att jag var så försiktig vid den tidpunkten. Jag började ifrågasätta mig själv, jag började tvivla på mig själv och titta på allt jag hade tagit.”

“George hade ersatt mina vitamintabletter med klomifen” mindes hon och dessutom förstörde han det första brevet från UKAD som informerade henne om det nya positiva testet. Hon berättar också: “Så jag skypade honom och spelade in hans erkännande på min telefon och jag fick senare reda på vad han gav mig kunde ha dödat mig. Jag visste att det var allvarligt men det var då jag trodde att det var riktigt allvarligt.”

På grund av Bernices bevis ställdes Skafidas inför nio överträdelser av antidopningsregeln, inklusive medicinering med flera förbjudna substanser till Bernice, och han fick livstids avstängning från all idrott 2016 .

När Skafidas återvände till sitt hemland Grekland efter att ha fått avstängningen, lämnades Wilson med att betala sina juridiska kostnader samtidigt som hon försökte återuppbygga sitt rykte och återhämta sig från det våld i hemmet hon utsatts för av honom. Hon förklarar:”När mina testresultat kom tillbaka positiva, blev allt väldigt negativt för mig. Det hade en mycket stor inverkan på mitt rykte. Jag var välkänd lokalt i Boston i Lincolnshire, där jag var baserad. Jag sågs som en förebild för yngre idrottare. När det konstaterades att jag var skyldig till doping fick jag också ekonomiska problem. Jag blev egentligen klar med att betala av mina advokatkostnader först flera år senare. Jag förlorade mitt jobb som idrottsutveck-lingsansvarig vid den tiden. Jag stod utan jobb i ungefär två eller fyra veckor innan jag började arbeta inom infektionskontroll för NHS. Det var riktigt rörigt eftersom det även fanns inslag av våld i hemmet. Jag var i en mycket dålig situation vid den tiden, eftersom jag också blivit hjärntvättad. Han fick mig att tro att andra idrottare dopade sig. Det var den uppfattning jag hade. Han sa till mig att alla gjorde det, så jag borde också göra det.”

För Wilson har det varit ett stort steg att äntligen betala av sina advokatkostnader för att kunna gå vidare. Förutom sitt arbete för NHS, coachar hon nu också andra och hjälper dem att undvika de fallgropar hon själv föll i. Hon tillskriver mycket av sin återhämtning UKAD, som uppmuntrade henne att tala öppet om sin situation.

Bernice Wilson är nu en del av UKAD Athlete Commission där hon bidrar med sin unika insikt i kampen för att skydda ren idrott och försöker hjälpa andra att undvika de fallgropar som hon hamnat i. Wilson har för länge sedan avbrutit banden från Skafidas men vet att hon kommer att bli ihågkommen för ett partnerskap som ledde till att hon två gånger testades positivt för förbjudna substanser och att Skafidas fick livstidsförbud av UK Anti-Doping.

Triathleten Louis Walker fick ytterligare 18 månaders avstängning från idrott

Triathleten Louis Walker har fått en ytterligare 18 månaders avstängning från all idrott efter att ha brutit mot villkoren för sin nuvarande avstängning.

Han tilldelades en treårig avstängning, gällande från den 27 september 2023, för användning och innehav av clenbuterol.

I februari 2024 fick UK Anti-Doping (UKAD) kännedom om anklagelser om att Walker hade brutit mot sin avstängning genom att delta i Dewsbury 10k 2024, ett lopp som är sanktionerat av UK Athletics.

UKAD skickade ett officiellt meddelande till Walker där han underrättades om anklagelserna. Under en intervju med UKAD erkände Walker att han hade deltagit i loppet. UKAD beslutade därför att utdöma en ytterligare 18 månaders avstängning, gällande från den 26 september 2026.

Walkers avstängning kommer nu att löpa ut den 25 mars 2028.

Brittisk kvinnlig pararoddare avstängd i 9 månader för Bricanyl

Den brittiska roddaren Charlotte Coburn har fått en nio månaders avstängning för att ha använt Bricanyl.

Den 17 februari 2024 skulle Coburn delta i en brittisk uttagningstävling för Paralympics i rodd. Som en del av de förberedande tävlingskontrollerna, övervakade av British Rowing, fyllde hon i en medicinsk deklarationsblankett. På denna blankett angav Coburn att hon använde en luftrörsvidgande astmainhalator som innehöll den förbjudna substansen terbutalin. Terbutalin är en beta-2-agonist och är förbjuden vid alla tillfällen enligt WADA:s förbjudna lista.

Den 21 februari 2024 kontaktade UK Anti-Doping (UKAD) Coburn för att få mer information om hennes användning av substans. I sitt svar skickade Coburn in medicinska bevis som bekräftade att hon hade haft astma sedan ung ålder och att hon hade fått den aktuella inhalatorn utskriven i december 2022 för att behandla sitt tillstånd. Dock hade hon den 17 februari 2024 ingen giltig medicinsk dispens för sitt bruk av terbutalin. Som nationell idrottare var Coburn skyldig att ansöka om och ha en dispens på plats innan hon använde en medicinsk behandling som innehöll en förbjuden substans. Coburn ansökte retroaktivt om en dispens till UKAD, men denna ansökan avslogs.

Den 6 juni 2024 meddelade UKAD Coburn att hon kunde ha gjort sig skyldig till två antidopningsförseelser enligt British Rowings antidopningsregler: användning och innehav av en förbjuden substans. Coburn blev också tillfälligt avstängd från idrott från detta datum och senare formellt anklagad. Hon erkände regelbrotten men ville ifrågasätta den föreslagna avstängningsperiodens längd. UKAD hänsköt därför ärendet till den oberoende National Anti-Doping Panel (NADP) för skiljedom.

Strax innan ärendet skulle prövas av NADP, och efter att Coburn lämnat in ytterligare bevis och argument, kom hon och UKAD överens om att en förhandling inte längre var nödvändig. UKAD accepterade att Coburns dopningsförseelser inte var ”avsiktliga” och att hon inte hade uppvisat någon betydande vårdslöshet eller skuld. Med hänsyn till de specifika omständigheterna i hennes fall bedömdes hennes skuld som begränsad, och en nio månaders avstängning från idrott fastställdes.

Coburns avstängning började den 6 juni 2024 (datumet för den provisoriska avstängningen) och löper ut den 5 mars 2025.

REFERENSER