VISSELBLÅSARE 2.1

(Senast reviderad 2025-02-19)

VISSELBLÅSNING för antidoping

Svenska Antidopingbiblioteket

INNEHÅLL

ÖVERSIKT

Dopingens visselblåsare

Visselblåsare, av engelskans whistleblower, är en person som slår larm om oegentligheter, ofta på sin egen arbetsplats, främst till massmedia eller kontrollorgan vid upptäckt av oegentligheter hos till exempel myndighet och företag. Begreppet kommer från att engelska poliser, för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

I antidopingens arsenal ingår numera också att uppmärksamma visselblåsares potential. I den här presenterade studien har man tillfrågat 992 aktiva (tävlande) idrottsutövare – 480 i Grekland och 512 i Ryssland – avseende motivation, mål för idrottsprestationen och vilken typ av personlighet man ansåg sig avseende idrott och relaterat detta till om man skulle kunna tänka sig att agera som visselblåsare inom idrotten. Idrottsutövarna fick i enkätstudien ange kvantitativa mått på variablerna.

Undersökningen visade att de som ansåg sig mycket höga värden på motivation, mål för idrottsprestationen och orientering mot att vilja vara idrottsengagerad var korrelerat till viljan att bli visselblåsare om man upptäckte något väsentligt fel inom idrotten.

Bakgrund till visselblåsning inom antidoping

Även om visselblåsning anses vara en effektiv mekanism för att upptäcka och avslöja doping inom idrotten, har det ännu inte blivit en allmänt antagen praxis. Att förstå de faktorer som uppmuntrar eller avskräcker visselblåsning är av vital betydelse för att främja denna praxis och utveckla pedagogiskt material som kan öka sannolikheten för visselblåsning.

I december 2014 medverkade Yuliya och Vitaliy Stepanov i en dokumentär på en tysk TV-kanal och redogjorde för systematisk doping inom det ryska idrottssystemet. Av rädsla för repressalier från den ryska staten flydde paret sitt hemland och sökte skydd i Tyskland där de redogjorde för sina dopinganklagelser. Eventuella farhågor de hade om sin säkerhet bekräftades 2016 när WADA avslöjade att Yuliyas idrottskonto (som innehöll information om hennes vistelseort) hade blivit hackat. Vid en efterföljande utredning konstaterade WADA att Yuliya var den enda idrottaren som fått sina uppgifter komprometterade på detta sätt.

Visselblåsning anses vara ett viktigt medel för att bekämpa korruption och missförhållanden inom idrotten, men visselblåsare inom olika områden har visat sig möta repressalier efter att ha talat ut. Som Stepanovs erfarenhet visar kan idrottare vara rädda för vedergällning om de blåser i visslan, medan andra kan vara ovilliga att bryta mot den “tystnadskod” som styr praxis inom detta område. Det finns dock en växande medvetenhet hos WADA och nationella antidopingsorganisationer (NADO) om att mer behöver göras för att tillhandahålla plattformar som tillåter idrottare att rapportera dopingrelaterade oegentligheter på ett sätt som skyddar dem mot potentiella repressalier.

Enligt WADA definieras visselblåsning mot doping som avslöjandet av känslig information om idrottare och deras medarbetare (entourage) med avseende på antidopingsregelöver-trädelser (ADRV:s) och handlingar eller försummelser som kan underminera antidoping-insatser. Visselblåsning har potential att leda till undersökning, upptäckt, åtal av antidoping-regelöverträdelser som annars kanske inte hade upptäckts. Som sådan kan visselblåsning representera ett effektivt sätt att avskräcka doping i sport. För att främja visselblåsning erbjuder WADA:s reviderade kod (Artikel 10.6.1) minskade sanktioner för de idrottare som lämnar information som kan leda till en fällande dopingdom. Som redan diskuterats är dock beslutet att visselblåsa ett komplext beslut som påverkas av faktorer som huruvida man anser det vara ens ansvar arten av felaktigheten och konsekvenserna man kan möta genom att avslöja korruption.

I organisationslitteraturen har det moraliska dilemmat beskrivits som att involvera en “rättvise-lojalitetskonflikt” där individer väljer att antingen följa rättvisenormer (som relaterar till en känsla av att alla människor och grupper behandlas lika) eller lojalitetsnormer (som återspeglar fördelaktig behandling av en intern grupp) när de fattar beslut om sitt beteende. I en intervju med tre idrottare som alla hade visselblåst om doping i en idrottskontext bekräftar detta moraliska dilemma. Idrottarna i denna studie rapporterade inte omedelbart sin kunskap om doping på grund av en känsla av skuld över att förråda lagkamrater och en oro över att äventyra lojalitet (att följa rättvisenormer). Resultat representerar de första inom vissel-blåsning i idrottslitteraturen som bevisar rättvise-lojalitetskonflikten och, viktigt, den känslomässiga påfrestning som de som väljer att rapportera doping står inför. Rättvise-lojalitetskonflikten kan också kompliceras av organisatoriska uppfattningar om oetiskt beteende (i vilken utsträckning idrottskulturen motsätter sig doping) och nivån av skydd som erbjuds visselblåsare. I en annan studie hade till exempel förutsagt organisatoriskt skydd en signifikant positiv effekt på visselblåsningsintention bland anställda som arbetar för en statlig myndighet i USA men inte bland anställda i Indonesiens framväxande ekonomi (på grund av svaghet i organisationen). Organisationer som ger anställda hög nivå av skydd kan öka intentionen att engagera sig i visselblåsning. Intentionen att visselblåsa formas också av kontextuella faktorer relaterade till ens organisation (till exempel om en organisation utbildar sina anställda om kanaler för att rapportera oetiska beteenden) och situation (exempelvis rädsla för repressalier). Forskning har dock ännu inte utforskat hur organisatoriska och personliga faktorer kan interagera för att förhindra eller uppmuntra visselblåsning i idrottskontexter.

Den aktuella studien använde en kvalitativ metodologi för att utforska de personliga och organisatoriska faktorer som ligger till grund för intentionen att vara visselblåsare eller som kan leda till engagemang inom antiidrotten. Trettiotre tävlingsidrottare från olika sporter deltog i en semi-strukturerad intervju där de ombads beskriva vad de skulle göra om de stötte på en dopingsituation. Innehållsanalys visade att visselblåsning är en dynamisk process som kännetecknas av interaktionen mellan en rad personliga och organisatoriska faktorer som bestämmer intentionen att rapportera användningen av prestationshöjande medel (PED).

Dessa faktorer inkluderade moraliskt resonemang, en önskan att hålla saken “inom laget”, upplevda personliga kostnader, institutionella attityder till doping och socialt stöd. Analysen avslöjade ett antal “intervenerande händelser”, inklusive en upplevd brist på organisatoriskt skydd (till exempel etiskt ledarskap) inom vissa idrottskulturer, som utgör ett viktigt hinder för visselblåsning. Intentionen att rapportera doping underbyggdes av en “rättvisa-lojalitet-avvägning” som innebar att idrottare valde att antingen följa rättvisenormer (som relaterar till en känsla av att alla människor och grupper behandlas lika) eller lojalitetsnormer (som återspeglar en preferens för en in-grupp) när de beslutade om de skulle bli visselblåsare. Främjandet av rättvisenormer som betonar en grupps kollektiva intressen kan uppmuntra idrottare att se visselblåsning som ett sätt att öka gruppens sammanhållning och effektivitet och därmed öka sannolikheten för denna praxis.

Rekommendationer för idrottsorganisationer avseende visselblåsning

Rekommendationerna är avsedda både för nationella och internationella antidopingorga-nisationer men också för idrottaförbund.

Gör det så enkelt som möjligt för människor att rapportera misstanke om doping. Policys bör till exempel vara kortfattade, skrivna på enkel hemspråket (i Sverige svenska men gärna översatta till andra relevanta språk) samt tydligt vägleda personer om hur de kan rapportera.

Vissellåsning måste kunna ske anonymt, men den som vill ha återkoppling måste kunna ges möjlighet att bli identifierad men ändå får förbli anonym utanför idrottsmyn-digheten. Att kräva någon form av undertecknad deklaration kan avskräcka många potentiella visselblåsare och kan signalera att rapportering av doping inte är välkommen.

Erkänn att individer har olika behov och tillhandahåll därför olika kommunikations-metoder, tillgängliga på alla relevanta språk och anpassade efter lokala kulturer, så att människor kan rapportera oro för doping på det sätt som bäst passar dem.

Alla rapporterade uppgifter genom visselblåsarsystemet bör utredas enligt en konsekvent, objektiv och oberoende process.

En särskild visselblåsargrupp bör finnas i de flesta organisationer med betydande storlek eller mandat. Denna grupp bör ha ansvar för att:a. Främja visselblåsning inom organisationen och öka medvetenheten om möjligheten.b. Utbilda de som tar emot visselblåsarrapporter (och vid behov själva hantera samtal).c. Prioritera och utvärdera inkomna rapporter samt säkerställa att de utreds och följs upp på genomtänkt sätt.d. Hantera och övervaka den löpande kommunikationen med visselblåsaren.e. Införa lämpliga procedurer för att skydda visselblåsare från repressalier.f. Samla in, granska och offentliggöra information om visselblåsning inom organisationen.g. Regelbundet utvärdera visselblåsarsystemets övergripande effektivitet.

Kultur är en avgörande faktor i alla visselblåsarprogram. De normer och exempel som sätts av ledningen inom varje organisation, land, idrott och styrande organ kommer att påverka kulturen och attityden hos dem som verkar inom systemet.

Statistik om visselblåsning bör publiceras (där det är lämpligt) i en årlig eller mer frekvent offentlig rapport. Detta kan till exempel inkludera antalet rapporterade ärenden, antalet utredningar samt antalet disciplinära åtgärder som vidtagits. Genom transparens kan förtroendet för processen stärkas.

VISSELBLÅSARNAS UTSATTHET

Vem blir visselblåsare och vad riskerar man?

Med den fyndiga titeln “Snitches ger stitches and end up in ditches” presenterar en multinationell (europeisk) grupp visselblåsarnas speciella problematik efter att ha sammanställt 217 vetenskapliga studier av god kvalitet i frågan. På 20 sidor redogör de för vad som ligger bakom visselblåsandet och tar då upp:

Personliga faktorer hos visselblåsaren, inklusive ansvarskänsla och moral

Faktorer i organisation som påverkar vilja att visselblåsa

Vad det kostar och vad man kan vinna på att ställa sig i rampljuset på detta sätt (vanligen överväger kostnaderna på lång sikt vida de eventuella vinsterna på kort sikt)

Vad visselblåsaren förväntar sig av det offentliga framträdandet

Hur det går till praktiskt

Vem det är som felat

Sociala faktorer

Den högintressanta och välskrivna artikeln – som dock snarare ger fler frågor än svar – avslutas med en stark rekommendation för att stärka visselblåsarna, eftersom de på sikt förbättrar samhället (och i vårt fall antidopingen) men att de alltid är hög risk att visselblåsaren personligen far illa.

Visselblåsning vid doping sett ur visselblåsarens synvinkel

För att uppmuntra visselblåsning har betydande resurser avsatts till “Rapportera doping”-hotlines, inklusive den oberoende visselblåsarplattformen SportsLeaks, som drivs av en internationell grupp grävande journalister. Införandet av dessa möjligheter visar ett ökat fokus på underrättelsedrivna metoder inom antidoping vuxit fram, och WADA uppmanar personer med information om brott mot WADA-koden att träda fram och rapportera. För att förstärka detta innehåller koden (Artikel 10.6.1) möjligheten för idrottare att få sina eventuella straff förkortade (eller helt borttagna) om de tillhandahåller betydande hjälp som leder till en dopingbestraffning.

Ett verkligt moraliskt dilemma

För att illustrera komplexiteten i att rapportera doping inom idrotten kan man beskriva visselblåsning som ett “verkligt moraliskt dilemma”, eftersom handlingen innebär två lika giltiga och krävande moraliska alternativ. En individ kan antingen följa principens moral och åsidosätta lojalitetens moral (till exempel genom att bryta en tystnadskod), eller följa lojalitetens moral och åsidosätta principens moral (exempelvis genom att visselblåsa).

Lojalitetens moral innebär en skyldighet gentemot personer, organisationer eller grupper i en viss kontext. Inom detta perspektiv antyder “organisatorisk lojalitet” att en individ bör agera i god tro för att främja organisationens bästa intressen och ständigt sträva efter att skydda dess rykte. Samtidigt innebär principens moral att individer bör följa vissa abstrakta principer (vad som är “rätt” och vad som är ”fel”) oavsett vilka personer eller grupper som är involverade i situationen. Rättvisa och lojalitet kan därför betraktas som grundläggande moraliska värden som ibland står i konflikt med varandra.

Normer kring rättvisa kräver att alla människor och grupper behandlas lika. Däremot föreskriver normer kring lojalitet att man bör gynna sin egen grupp framför andra. Därför måste en visselblåsare inom doping överväga – ska man rapportera en dopad idrottare för att skydda idrottares rätt till en ren idrott, eller ska man förbli tyst för att skydda idrottarens karriär och rykte? Dessutom måste en potentiell visselblåsare ta hänsyn till sin egen position och sitt rykte (att uppfattas som en som sladdrar är aldrig önskvärt) inom sin nuvarande och framtida idrottsmiljö. Man måste då ta i beaktande om den personliga relationen till en individ (till exempel en medtävlare) har större inverkan på visselblåsarbeteenden än organisatoriska förpliktelser eller förväntningar.

En oskriven tystnadskod

Vidare har idrottskulturen associerats med en oskriven tystnadskod som skyddar idrottare från att få sitt bruk av prestationshöjande substanser avslöjat. Dessutom kan denna norm avskräcka individer från att visselblåsa eftersom att tala ut eller agera i strid med normen betraktas som riskabelt beteende. Sannolikheten för visselblåsning kan också påverkas socialt och att riskera förtroendet från en lagkamrat eller medidrottare kan anses vara betydligt mer riskfullt än en antidopingssanktion.

Vidare har forskning på idrottare på nationell nivå visat att relationer, rykte och osäkerhet kring hur man visselblåser utgör betydande hinder för att rapportera doping. Sammantaget finns det tydliga hinder för att främja visselblåsning inom idrotten.

Lärdomar utanför idrottens gränser

Till skillnad från idrottslitteraturen har visselblåsning inom offentlig sektor studerats omfattande i flera decennier, vilket har lett till identifieringen av flera avgörande faktorer. Individuella faktorer inkluderar tron att visselblåsning är en del av ens yrkesansvar, utbildningsnivå, arbetsledande ansvar och extrovert personlighet.

Situationsbundna faktorer som främjar visselblåsning inkluderar upplevt stöd från ledningen samt en organisatorisk kultur som möjliggör visselblåsning. Å andra sidan är rädslan för repressalier (exempelvis jobbförlust, negativ stämpling) den främsta avskräckande faktorn för visselblåsning, och dess effekt förstärks när en organisation saknar tydliga visselblåsar-policies som skyddar visselblåsare.

Konsekvenserna för visselblåsare är ofta allvarliga och inkluderar att bli mobbad, utfryst och förtalad av andra, få sitt rykte, arbete och försörjning allvarligt hotat samt att utsättas för rättsliga åtgärder, uppsägning, förtal och vanära från arbetsgivare.

Repressalier mot visselblåsare förekommer även inom idrotten. Till exempel förklarade Internationella Olympiska Kommittén (IOC) att de inte kunde vara ansvariga för säkerheten för de ryska visselblåsarna, Stepanovs. IOC:s svar väckte oro över att visselblåsare kommer att avskräckas ytterligare från att träda fram, en oro som bekräftas i tidigare forskning.

För närvarande finns det ingen tydlig ansvarsfördelning inom idrottsrörelsen (WADA, IOC, NADO:S, etc) för att skydda och kompensera visselblåsare eller någon etablerad praxis för när och hur sådana skyddsåtgärder ska genomföras. Samtidigt visar forskning att idrottens strukturer generellt skiljer sig från de som finns i traditionella företag och organisationer. Därför är det troligt att de faktorer som påverkar visselblåsning inom idrotten skiljer sig från dem som beskrivs i existerande forskning.

Att anta att kända determinanter för visselblåsning kan överföras direkt till idrottens unika kontext vore därför felaktigt. Därför finns ett akut behov av att etablera en visselblåsarpolicy för doping, baserad på idrottsspecifik forskning och evidens.

Behov av visselblåsare

Revideringar av den globala antidopingspolicyn och fortsatt systematisk doping inom idrotten i vissa kretsar innebär att idrottare och stödpersonal i allt högre grad uppmuntras att “blåsa i visslan” om doping inom idrotten.

För att underlätta visselblåsning riktas betydande resurser till plattformar för att rapportera doping. På global nivå har WADA lanserat plattformen “Speak Up” tillsammans med en visselblåsarpolicy som beskriver skyddsåtgärder för vissel-blåsare. Utöver detta finns en allmän medvetenhet om att “Rapportera doping”-plattformar blir allt vanligare inom olika länder och idrotter. Dock finns det inga etablerade kriterier för att avgöra vad som gör en visselblåsarplattform effektiv.

Det behövs därför en översikt av befintliga visselblåsarplattformar hos nationella antidopingsorganisationer (NADO;s), internationella förbund (IF:s) samt ytterligare oberoende internationella visselblåsarplattformar. Plattformar för att rapportera specifikt doping, såväl som felaktigt beteende inom idrotten i stort (matchfixning, kriminalitet, våld och liknande) bör också inkluderas i syfte att ge en heltäckande bild av det nuvarande visselblåsarsystemet inom idrotten.

Översikt av visselblåsarplattformar inom internationella idrottsförbund

Bland totalt 35 internationella idrottsförbund (IF:s) identifierades 26 visselblåsarplattformar Det innebär att 74 procent av förbunden hade en visselblåsarplattform på plats 2019. Av dessa hänvisade 16 IF:s (62 %) informanter till en extern visselblåsarplattform, och i samtliga fall var den externa plattformen WADAs “Speak Up!”. Dock hade 10 IF;s (38 %) en egen visselblåsarplattform.

Totalt nio av 35 IF:s (26 %) hade ingen specifik visselblåsarplattform. Två av dessa förbund (Internationella Tennisförbundet – ITF och Internationella Boxningsförbundet – IBA) tillhandahöll dock nedladdningsbara kopior av sina antidopingspolicyer via sina webbplatser. ITF:s policy inkluderade viss vägledning om visselblåsning, såsom att antidopingsöverträdelser bör rapporteras till relevanta NADO:s eller WADA. Däremot erbjöds ingen faktisk visselblåsarplattform.

Hur fungerar visselblåsarplattformarna?

Av de 10 IF:s som hade sina egna visselblåsarplattformar var sex (60 %) specifika för rapportering av doping, medan fyra (40 %) täckte ett bredare spektrum av idrottsliga oegentligheter (andra etiska överträdelser och misskötsel).

Åtta av de tio visselblåsarplattformarna (80 %) inkluderade möjligheten att rapportera via ett onlineformulär. Av dessa omdirigerade fyra IF;s (50 %) (Internationella Friidrottsförbundet – IAAF, Internationella Cykelförbundet – UCI, Internationella Fotbollsförbundet – FIFA och Internationella Judoförbundet – IJF) informanten till en ny webbsida, medan de återstående fyra (50 %) lät informanten fylla i formuläret på samma webbsida.

Fem av de åtta (63 %) onlineplattformarna var märkta som “säkra”, vilket innebär att tre (38 %) inte var det.

Vad kan rapporteras?

De 10 IF:s som hade sina egna visselblåsarplattformar varierade i hur detaljerade riktlinjer de gav för rapportering. Fyra IF:s (40 %) angav specifika kriterier för vad som skulle rappor-teras, såsom datum, typ av doping, inblandade substanser och om informanten bevittnat händelsen direkt. De återstående sex IF:s (60 %) gav endast en allmän beskrivning av vad som kunde rapporteras, utan att specificera detaljer genom frågor eller tydliga instruktioner.

Hur följer förbunden upp rapporter och kontaktar visselblåsaren?

Sex av de tio IF:s (60 %) som hade egna visselblåsarplattformar uppmuntrade informanter att ange sina kontaktuppgifter för uppföljning. Dock var detta frivilligt i samtliga fall, vilket gav visselblåsarna möjlighet att förbli anonyma.

FIFA och IJF använde särskilda inloggningskoder för att informanter skulle kunna logga in igen, kommunicera med förbunden och få tillgång till sina rapporter vid senare tillfälle. Det fanns inga uppgifter om hur de resterande fyra IF:s med visselblåsarplattformar följde upp rapporter.

Hantering av privat data och konfidentialitet

Majoriteten (8 av 10) av IF:s med egna visselblåsarplattformar angav minst en vissel-blåsningskanal som konfidentiell, exempelvis genom en säker telefonlinje eller en anonym rapporteringsportal.

Av de två återstående förbunden uppgav ett (Internationella Golfförbundet – IGF) att de inte samlar in informanters personuppgifter och därför inte behöver hantera konfidentialitet, medan det andra (Internationella Skidförbundet – FIS) inte angav någon information om detta.

Tre förbund (IAAF, Internationella Tyngdlyftningsförbundet – IWF och IJF) angav att de följer specifika dataskyddspolicyer. IAAF angav att de följer CARE-principerna (Confidential, Anonymous, Responsibly handled och Encrypted and secure), medan IJF följer WADAs visselblåsarpolicy.

Åtta IF:s angav att visselblåsningsrapporter kunde användas i en utredning men att person-uppgifter skulle förbli konfidentiella inom förbundet. För att dela personuppgifter utanför en utredning krävdes informantens samtycke. Däremot uppgav Rugby (World Rugby) att information kunde delas med anslutna företag och organisationer utan att nämna behovet av samtycke.

Språk

Alla 10 IF:s med egna visselblåsarplattformar erbjöd sina tjänster på engelska. Två av dem (CADF och World Rugby) gjorde sina plattformar tillgängliga på minst två språk, där World Rugby erbjöd flest språk (13 stycken).

Rapporteringskanaler

Den vanligaste rapporteringskanalen var onlineformulär (8 av 10). Fem IF:s erbjöd möjlighet att rapportera via en e-postadress, tre via telefon och en via fysisk post. Inget IF erbjöd möjligheten att rapportera genom ett fysiskt möte.

Hälften (5 av 10) av IF:s erbjöd två eller fler rapporteringskanaler, medan den andra hälften endast erbjöd en enda kanal.

Förvaltning

Hälften (5 av 10) av IF:s som drev sina egna visselblåsarplattformar hanterade dessa internt inom en specifik avdelning. Den andra hälften lät en extern organisation hantera deras visselblåsarplattformar.

Bland dessa var tre plattformar allmänna visselblåsarsystem (FIFA, FEI – Internationella Ridsportförbundet och FIS), medan två var specifika för doping (IAAF och UCI).

De externa organisationer som hanterade IAAF:s och UCI:s visselblåsarplattformar var Athletics Integrity Unit (AIU) för IAAF och Cycling Anti-Doping Foundation (CADF) för UCI. Dessa externa organisationer planerar och genomför antidopingsaktiviteter inom respektive idrott, vilket gör dessa visselblåsarplattformar unika jämfört med andra externt hanterade system.

Ytterligare visselblåsarplattformar

Utöver de WADA-kodens undertecknare (främst de nationella antidopningsorganisationerna, NADOs, och de internationella förbunden, IF:s) som diskuterats i tidigare avsnitt, finns flera relevanta visselblåsarplattformar på internationell nivå. Tre specifika organisationer har identifierats.

Som en oberoende stiftelse erbjuder FairSport en generell visselblåsarplattform där informanter kan rapportera alla former av fusk inom idrott genom tre olika kanaler, var och en med ett specifikt syfte:

Öppet dialogfönster för allmänna frågor

En krypterad e-postadress för information som informanten vill hålla konfidentiell.

Meddelanden via PGP-nycklar för maximal säkerhet av personuppgifter.

Detaljer om exakt vilken information organisationen önskar att informanter rapporterar, samt hur de följer upp ärenden, kunde inte hittas. Dock framgår det att all rapporterad information behandlas strikt konfidentiellt, och webbplatsen innehåller en länk till FairSports dataskydds-policy. Dessutom är rapporteringssidan markerad som ”säker” i webbläsaren, vilket tyder på att delad information skyddas. Webbplatsen är tillgänglig på engelska och hanteras internt av organisationen.

SportsLeaks och DopingLeaks är en och samma webbplats som erbjuder en säker global plattform för att lämna information om dopning, korruption och fusk inom idrotten. Webb-platsen drivs av en grupp internationella undersökande journalister som är engagerade i att granska den information de tar emot. Informanter kan lämna information via e-post, fysisk post eller genom två digitala rapporteringsalternativ:

”Send Simple Tips” – för allmän rapportering

”Send Sensitive Information” – det säkraste alternativet, som informanter starkt uppmuntras att använda

Vid val av det senare alternativet öppnas en dialogruta med instruktioner om vilken information som bör inkluderas samt möjligheten att bifoga filer. När informationen har skickats får informanten en unik kod, vilket gör det möjligt att säkert återvända till inskickningen vid ett senare tillfälle. Det finns också instruktioner för hur man skapar ett Tails USB-minne för ytterligare säkerhet. Webbplatsen är tillgänglig på sex språk, hanteras internt av journalisterna och erbjuder en högsäkerhetsplattform för informationsrapportering.

Slutligen erbjuder International Center for Sport Security (ICSS) en Sport Integrity Unit (SIU) som driver en onlineplattform för rapportering. Webbplatsen kan användas för att anmäla alla typer av oegentligheter, övergrepp eller korruption inom internationell idrott.

Personer uppmuntras att använda webbplatsen för att dela med sig av händelser de har bevittnat, misstänker eller har rimliga skäl att tro har inträffat. När informationen skickats in får informanter tillgång till en säker brevlåda, ett ID och ett lösenord. De ombeds specificera datum och plats där händelsen ägde rum. Det finns också möjlighet att lämna en e-postadress, men detta är frivilligt.

Webbplatsen är tillgänglig på engelska och säkerheten hanteras av en extern organisation (WhistleBlower Protection). Rapporteringssidan är markerad som ”säker”.

Konklusioner

Oavsett om det handlar om att rapportera dopning eller allmänna oegentligheter finns det ett stort antal visselblåsarplattformar inom idrotten. Specifikt har 75 procent av de internationella förbunden (IF:s) (26/35) och 20 procent av de nationella antidopningsorganisationerna (NADO:s) (24/141) visselblåsarsystem på plats 2019. Utöver dessa finns plattformar för WADA samt flera oberoende internationella organisationer (till exempel FairSport, SportLeaks, ICSS).

Dessa plattformar skiljer sig åt i hur de hanteras (internt eller externt), vilka kanaler som erbjuds för att informera (telefon, e-post) och hur mycket information som krävs från informanten (till exempel personliga/kontaktuppgifter). Många organisationer erbjuder mer än en visselblåsarkanal, men det vanligaste är webbaserade formulär.

Med tanke på den känsliga naturen av visselblåsning är en viktig slutsats från granskningen att säkerhetsnivån varierar mellan plattformarna. Vissa webbplatser är markerade som “säkra”, medan andra saknar denna säkerhet för (potentiella) visselblåsare. De flesta organisationer betonar dock vikten av anonymitet och konfidentialitet. Praktiskt sett är de flesta visselblåsarplattformar tillgängliga på engelska, ger vägledning kring vad som bör rapporteras, och de mer avancerade plattformarna tillåter informanter att följa upp sina rapporter via en säker inloggning med lösenord.

Etableringen av WADA:s Speak Up-plattformen (2017) innebär att det dessutom finns en global central plattform för visselblåsning inom dopning. Dock är detta bara en av många befintliga “Report Doping”-plattformar, då både nationella antidopningorganisationer (NADO:s) och internationella förbund (IF:s) har sina egna system. Vissa av dessa är specifikt inriktade på dopning, medan andra möjliggör rapportering av bredare oegentligheter inom idrott.

Den stora mängden visselblåsarplattformar som dokumenterats i denna rapport visar på ett ökat värde av att avslöja missförhållanden inom idrotten. Dock bör kvalitet prioriteras över kvantitet, eftersom det finns betydande skillnader mellan plattformarna vad gäller vilken information som samlas in, hur den hanteras, vilka rapporteringskanaler som erbjuds och vem som administrerar informationen.

Visselblåsarnas förtroende för officiella anmälningskanaler

Visselblåsare har blivit en viktig del i att avskräcka idrottare från att dopa sig i tävlingsidrott. I den härvarande studie jämfördes 490 idrottare från Grekland med 512 från Ryssland och 171 från Storbritannien i ett försök att bedöma idrottsutövarnas kunskaper då det gäller visselblåsare och hur de kan rapportera missförhållanden inom idrotten.

De brittiska idrottsutövarna visade signifikant större kännedom om vart visselblåsare kunde vända sig om de ville rapportera något (exempelvis WADA eller IOC) än idrottarna från Grekland och Ryssland. Majoriteten av alla svarande hade störst förtroende för sina egna ledare inom den egna klubben visavi de officiella kanalerna.

Av de idrottsutövare som hade upptäckt doping var det bara 38 procent som rapporterade det – 62 procent höll tyst.

Författarna drog slutsatsen att kulturella förhållanden sannolikt spelade roll för om man rapporterade doping eller inte och att förtroendefrågor härvid var avgörande.

FRAMGÅNGSFAKTORER VID VISSELBLÅSNING

Undersökning om idrottarnas och ledarnas förståelse för visselblåsandet

Visselblåsande är effektivt för att avslöja dopning inom idrotten och får allt större stöd och främjande inom den globala antidopningsgemenskapen. Dock har begränsad uppmärk-samhet ägnats åt att förstå processen kring visselblåsande av dopning. Som svar på detta förmedlar denna berättelse en förståelse av visselblåsande-kontexten genom att använda faktiska ord från visselblåsare för att belysa deras erfarenheter. För att uppnå detta syfte har forskningen antagit en narrativ metod. Tre visselblåsare inom dopning intervjuades om sina upplevelser av att rapportera dopning, och deras berättelser har sammanställts till en sammansatt, kreativ icke-fiktiv berättelse.

Berättelsen beskriver visselblåsning som en process där individer måste:

fastställa att det de har bevittnat och upplevt är dopning

fatta beslutet och vidta åtgärder för att rapportera det

hantera de många konsekvenserna och känslorna som följer

Den belyser även den moraliska dilemman som visselblåsare står inför, då de sannolikt känner en lika stark plikt att upprätthålla lojalitet som att främja rättvisa – men i detta sammanhang kan de inte göra båda. Med utgångspunkt i berättelsen och de repressalier som visselblåsarna har upplevt, bör organisationer upprätta och genomföra visselblåsarpolicyer som:

ger skydd för visselblåsare

föreskriver utbildning om visselblåsning

identifierar en oberoende person som individer kan vända sig till för vägledning och stöd före, under och efter visselblåsande

Tidigare forskning visar att individer kan vara mer benägna att dela sina åsikter om dopning online än i en pappersbaserad enkät, på grund av ämnets känslighet. För att maximera räckvidden inom målgruppen utformades och distribuerades därför en webbenkät. För att förbättra förståelsen tillämpade vi en teoretisk ram baserad på Capability, Opportunity, Motivation – Behavior (COM-B) modellen och Theoretical Domains Framework (TDF) för att utveckla enkäten Behavioral Determinants of Reporting Doping in Sport Questionnaire (BDRDSQ). Enkäten besvarades av 301 idrottare och 139 tränare från Storbritannien och USA.

Enkäten visade att idrottare och tränare var motiverade att agera och rapportera dopning på grund av oro för idrottarnas hälsa och andra idrottares karriärmöjligheter. De upplevde också att personer i deras omgivning skulle stödja deras beslut att rapportera, men att de inte aktivt uppmuntrades av sin idrott att göra det, samt att de saknade förmåga att rapportera.

Förmåga (Capability)

Mindre än hälften av tränare och idrottare känner till WADA:s visselblåsarprogram

Tränare och idrottare är i stort sett omedvetna om de skyddsmekanismer som finns för visselblåsare

Majoriteten av tränare och idrottare känner sig kapabla att visselblåsa

Mindre än hälften av idrottarna känner att de kan instruera andra om hur man visselblåser.

Möjlighet (Opportunity)

Mindre än hälften av tränare och idrottare upplever att deras idrott aktivt uppmuntrar visselblåsning

Reaktionerna från individer både inom och utanför idrotten avskräcker generellt visselblåsning

Idrottare och tränare känner generellt att deras omgivning skulle stödja visselblåsning

Idrottare vänder sig ofta till sina jämnåriga för råd om huruvida de ska visselblåsa eller inte

Majoriteten anser att visselblåsning är effektivt

Motivation (Motivation)

Majoriteten av tränare och idrottare anser att visselblåsning är en del av deras roll inom idrotten

De upplever generellt att det inte kommer att få stora negativa konsekvenser att visselblåsa

De flesta avser att rapportera dopning om de blir vittnen till det

Oro för den dopande idrottarens hälsa är en särskilt stark motivationsfaktor

Majoriteten skulle ångra att de inte rapporterade dopning

De flesta skulle känna stolthet över att ha visselblåst på dopning.

För första gången har detta femfasiga forskningsprogram ingående illustrerat den komplexa dynamiken mellan de resurser som finns tillgängliga för idrottare och tränare för att rapportera dopning. Genom att granska visselblåsningssystem inom finanssektorn och existerande visselblåsarplattformar inom idrott, samt genom djupgående intervjuer och enkäter, har man kunnat sammanställa evidensbaserade åtgärder för WADA att implementera.

Varje gång en idrottare eller stödpersonal avskräcks från att visselblåsa förloras en möjlighet att skydda idrottens integritet. Visselblåsning är avgörande för att uppmärksamma problem och hålla organisationer ansvariga inom många sektorer, såsom finans, flyg och sjukvård.

Denna forskning betonar vikten av att skapa en kultur där individer känner sig trygga att tala ut, snarare än en strikt regelstyrd övervakningskultur. För att uppnå detta måste alla inom idrotten ha förmågan, möjligheten och motivationen att visselblåsa.

Endast genom ett kollektivt engagemang kan visselblåsning bli en effektiv metod för att avslöja och avskräcka dopning, vilket i slutändan stärker idrottens trovärdighet och rättvisa.

RESULTAT AV VISSELBLÅSNING

UK Anti-Dopings visselblåsare avslöjade rekordmånga dopingfall 2024

Storbritanniens antidopingsorgan UK Anti-Doping (UKAD) tog emot 211 visselblåsar-rapporter om misstänkt dopingsmisskötsel under 2024. Antalet rapporter har enligt uppgift ökat år för år sedan UKAD lanserade sin rapporteringskampanj Protect Your Sport i november 2020 rapporterade UKAD den 30 januari 2025

De 211 misstänkta dopingsrapporterna som inkom mellan 1 januari 2024 och 31 december 2024 spände över 30 olika sporter och representerar det högsta antalet rapporter hittills genom Protect Your Sport, jämfört med 184 rapporter år 2023, 110 år 2022 och 75 år 2021. Initiativet Protect Your Sport lanserades i november 2020 för att öka mängden underrättelser som når organisationen från elitidrottssamfundet, och UKAD har sedan dess sett en stadig förändring i attityderna kring rapportering.

En undersökning på uppdrag av UKAD under 2023 fann att mer än två tredjedelar av britterna uppgav att de skulle vara villiga att rapportera misstankar om doping om deras identitet kunde förbli anonym. Forskningsgruppen, som inkluderade idrottare och stöd-personal, uttryckte en vilja att rapportera incidenter som påverkar “rättvisa” inom idrotten men hade farhågor kring att avslöja sin identitet.

UKAD lanserade därför en anonym SMS- och WhatsApp-tjänst som gör det möjligt för individer att kontakta UKAD och kommunicera med en utredare utan att deras namn eller telefonnummer avslöjas.

“Det är viktigt för UKAD att idrottare och idrottssamfundet känner sig trygga när de pratar med oss och att vi normaliserar rapporteringen av doping inom idrotten. En av huvud-orsakerna till att vi publicerar dessa siffror är att visa personer som tvekar att rapportera att de inte är ensamma – det finns andra som också vill skydda sin sports integritet”, säger Mario Theophanous, chef för underrättelser och utredningar på UKAD. “Den nya anonyma WhatsApp- och SMS-tjänsten gör det möjligt för idrottare och stödpersonal att snabbt dela information med oss anonymt. Dessutom kan våra utredare svara i realtid och samla in nödvändiga bevis för att genomföra våra utredningar. Vi hoppas att fler personer som sitter på information men tvekar att rapportera den ska ta steget och anonymt rapportera sina farhågor till Protect Your Sport.”

Förra året blev totalt 15 individer i Storbritannien sanktionerade för brott mot antidoping-reglerna, medan fem personer åtalades efter att ha rapporterats via UKAD:s Protect Your Sport.

REFERENSER