Europiska domstolen utmanar CAS
Europeiska domstolen utmanar CAS
En av de högsta europeiska domstolarna har den 16 januari 2025 utfärdat ett rättsligt yttrande som kan leda till ytterligare en utmaning mot de nuvarande främsta idrottsorganens auktoritet i Schweiz.
EU-domstolen offentliggjorde sitt preliminära yttrande i ett mål som en belgisk fotbollsklubb har väckt mot FIFA, vilket kan utmana det etablerade rättsliga systemet inom den olympiska idrottsvärlden. Domstolens generaladvokat föreslog att nationella domstolar i EU:s medlems-länder bör kunna granska domar från den Schweiz-baserade idrottens skiljedomstol (CAS).
CAS, som grundades 1984, är utformad för att tillhandahålla ett enhetligt och bindande rättsligt forum för att lösa tvister och överklaganden inom den olympiska idrotten. Domstolen är baserad i Lausanne, Schweiz, utanför EU. Under de senaste 14 månaderna har samma domstol i Luxemburg fattat två betydande beslut enligt EU:s konkurrenslagstiftning, ett i Super League-fallet och ett annat i Lassana Diarra-övergångstvisten, som utmanar FIFA:s och UEFA:s auktoritet.
Det senaste yttrandet fortsätter en tio år lång rättsstrid som den belgiska klubben RFC Seraing och investeringsfonden Doyen Sports driver mot FIFA:s regler som förbjuder tredjepartsägande av en spelares registrering och övergångsrättigheter. De begärde 2015 att en handelsdomstol i Bryssel skulle granska om FIFA:s regler bryter mot EU-lagstiftningen. Fallet som utlöste debatten gäller den belgiska klubben RFC Seraing, som tillsammans med investeringsfonden Doyen Sports lämnade in ett klagomål mot FIFA och de belgiska och europeiska fotbollsorganisationerna över oegentliga kontrakt. De hävdade att obligatorisk CAS-arbitrering lämnade dem utan garantier för att besluten skulle respektera EU:s eller nationella lagar.
Om detta bekräftas av domarna i Luxemburg, vilket sannolikt sker i ett beslut som skickar tillbaka fallet till Bryssel, skulle det öppna för nationella domstolar att granska CAS-domar, som idrottare, tjänstemän och klubbar för närvarande är bundna att acceptera.
“FIFA:s skiljedomsbestämmelser är obligatoriska,” sammanfattade EU-domstolen och återspeglade generaladvokat Tamara Ćapetas yttrande. “CAS domar som utfärdas under detta system kan därför inte begränsas till frågor om allmän ordning och måste vara öppna för fullständig rättslig prövning.” Domstolen tillade att EU:s medlemsländer “måste möjliggöra direkt tillgång till en domstol med befogenhet att rättsligt pröva FIFA:s regler för deras förenlighet med EU-lagstiftningen.”
CAS och FIFA avböjde att kommentera på torsdagen. Fotboll är den största klienten i CAS ärendemängd, med cirka 950 fall registrerade varje år. År 2023 bidrog FIFA med 2,5 miljoner schweizerfranc (2,75 miljoner euro) till CAS, vilket utgör mer än 10 proent av domstolens intäkter. CAS-domar kan endast överklagas på begränsade procedurgrunder i Schweiz högsta domstol i Lausanne och omkullkastas sällan. Seraing och Doyen förlorade i Schweiz federala domstol 2018.
De tidigare besluten i Luxemburg tvingade FIFA och UEFA att ändra regler som tidigare hindrade kommersiella konkurrenter från att föreslå nya tävlingar samt att utarbeta tillfälliga övergångsregler för kontrakt som avslutats av goda skäl.
EU-domstolens generaladvokat Tamara Capeta uttalade den 23 januari 2025 att CAS inte bör ha sista ordet i sportlagstiftning inom EU, utan att detta snarare bör hanteras av kontinentala domstolar. Capeta påpekar dock i sitt utlåtande att detta system kan kränka grundläggande rättigheter för EU:s medborgare och företag. I sitt dokument, där hon hänvisar till ett exempel från FIFA, skriver hon:
“Om en FIFA-regel eller ett beslut baserat på en sådan regel potentiellt kränker en individs rättigheter enligt EU-lagstiftning, ger EU:s konstitutionella system denna individ rätt till ett effektivt rättsligt skydd.”
Trots att CAS-beslut är bindande kan de sällan överklagas till den schweiziska högsta domstolen, som skedde med simmaren Sun Yangs dopningsavstängning 2021. Schweiz är dock inte medlem i EU eller under EU-domstolens jurisdiktion, vilket begränsar möjligheterna att överklaga.
Om EU-domstolen bekräftar Capetas åsikt skulle domstolar i EU-länder kunna granska CAS-beslut, något som för närvarande inte är möjligt. Idag kan dessa beslut endast ifrågasättas i Schweiz på specifika procedurgrunder, och fallen omprövas sällan.
EU-domstolen har dessutom nyligen utfärdat domar som har försvagat FIFA:s och UEFA:s auktoritet under EU-rätten. I fallet om Super League och tvisten kring Lassana Diarras övergång tvingades regler ändras som blockerade alternativa tävlingar samt införa nya provisoriska regler för kontraktsövergångar.
Generaladvokaten, en av elva vid EU-domstolen, förklarade att hennes roll är att ge råd till domstolen men att hon inte deltar i beslutsfattandet. Även om hennes åsikt inte är bindande kan den innebära en radikal förändring i styrningen av internationell idrott. Varken FIFA eller CAS har kommenterat utlåtandet. Om EU-domstolen antar Capetas ståndpunkt skulle det öppna för nationella domstolar att granska CAS-beslut och balansera internationella idrottsorganisationers autonomi med europeiska medborgares rättigheter.