Caster Semenya fick delvis rätt i domstel

Caster Semenya fick delvis rätt i domstel – CAS ifrågasatt

Den 10 juli 2025 kom domen från Europadomstolens högsta instans ”Grand chamber”. Domstolen ger Caster Semenya rätt – sydafrikanskan fick ingen rättvis prövning i Schweiz.

Den 34-åriga löperskan överklagade 2020 utslaget från idrottens skiljedomstol, CAS, gällande Internationella friidrottsförbundets (World Athletics) beslut att tvinga henne att sänka sina hormonnivåer för att få tävla som kvinna.

Efter att först ha förlorat i CAS och sitt överklagande i Schweiz högsta domstol, vann Semenya till slut i Europadomstolen som ansåg att hennes mänskliga rättigheter hade kränkts. Europadomstolen fann att Schweiz högsta domstol i princip stödde CAS slutsatser, utan att göra en grundlig bedömning av hur Semenyas rättigheter hade kränkts.

Fallet togs vidare till Europadomstolens högsta instans ”Grand chamber” nu kom domen. Juryn ansåg att Semenya inte fick en rättvis prövning i Schweiz. Detta innebär inte att Semya har fått rätt i sak utan enbart att hon har rätt till en ny prövning. Nu går ärendet tillbaka till domstolen i Lausanne i Schweiz.

Beslutet, som antogs med 15 röster mot två, riktar ett direkt ansvar mot den schweiziska federala högsta domstolen för att inte ha bemött de framlagda invändningarna tillräckligt eller genomfört en tillräckligt noggrann prövning i sin analys. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) fann att ärendet krävde en “rigorös rättslig granskning som stod i proportion till allvaret i de personliga rättigheter som stod på spel”, men att den schweiziska domstolens granskning “inte levde upp till det kravet”. Semenya hade överklagat till denna domstol efter 2019 års dom från Idrottens skiljedomstol (CAS), som fastställde friidrottsförbundets regler.

Till skillnad från ett tidigare beslut i juli 2023 från en annan kammare vid ECHR – som fastslog att Semenya utsatts för diskriminering och kränkning av privatlivet – valde Stora kammaren att begränsa sin dom enbart till det processuella i fallet. Med 13–4 röstövervikt förklarades påståenden om kränkning av privatliv, diskriminering och brist på ett effektivt rättsmedel som oantagliga, eftersom de enligt domstolen inte föll inom Schweiz jurisdiktion.

Domen påverkar inte de nuvarande reglerna eller World Athletics policy direkt. Tvärtom skärpte förbundet sin hållning 2023 genom att införa genetisk testning för att avgöra om en idrottare är biologisk kvinna – en åtgärd som kan tillämpas för första gången vid världs-mästerskapen i Tokyo. Kromosomtester, inklusive topsning från kinden för att upptäcka SRY-genen (vilken visar på förekomst av Y-kromosomen), har redan tagits i bruk av World Boxing och World Aquatics.

Den sydafrikanska idrottaren – tvåfaldig olympisk mästare på 800 meter (2012 och 2016) och trefaldig världsmästare (2009, 2011 och 2017) – slutade tävla på sin favoritdistans 2018 efter att ha vägrat genomgå hormonbehandling som krävdes för att förbli tävlingsberättigad. År 2022 försökte hon göra comeback på 5 000 meter vid friidrotts-VM i Eugene, men tog sig inte vidare från försöksheaten.

Sedan sitt internationella genombrott i Berlin 2009, där hon vann guld endast 18 år gammal, har Semenya ständigt granskats för sitt utseende och sin röst. Hon stängdes av i 11 månader och tvingades genomgå så kallade “kvinnlighetstester”, vars resultat aldrig offentliggjordes. Semenya föddes med kromosomuppsättningen 46, XY, som vanligtvis förknippas med manliga biologiska egenskaper, och avslöjade senare att hon tvingats ta medicin för att sänka sin testosteronnivå. Hon har också sagt att hon kände sig behandlad som “ett mänskligt försöksdjur”.

Schweiz har ålagts att betala 80 000 euro i rättegångskostnader och utgifter. Även om Europadomstolen avstod från att ta ställning till om reglerna var diskriminerande, erkände den att Semenya inte fått de nödvändiga processuella garantierna för att kunna ifrågasätta regler som påverkar hennes karriär, fysiska integritet och identitet.

Domen innehåller inte någon ekonomisk kompensation, men kan bana väg för ytterligare rättsliga åtgärder. Eftersom domstolen konstaterat att hon nekats en rättvis rättegång kan Semenya nu försöka kräva skadestånd från den schweiziska staten – om hon kan visa att hon lidit faktisk skada och att det finns ett direkt orsakssamband. Sådana krav är dock ovanliga inom schweizisk rätt och omfattas av strikta kriterier.

Fallet har återigen tänt debatten kring könstestning inom idrotten. Internationella olympiska kommittén (IOK) uppges överväga att återinföra sådana metoder, medan Human Rights Watch har kritiserat existerande regler som “förnedrande och integritetskränkande, på vetenskapligt omstridda grunder”. Förespråkare för kromosomtestning menar att testerna är tillförlitliga och icke-invasiva, men många experter ifrågasätter fortfarande om förhöjda testosteronvärden faktiskt ger en oproportionerlig fördel.

För tillfället har Semenya inte tillkännagivit om hon kommer att kräva skadestånd, men domen öppnar för en bredare diskussion om staters ansvar när rättssystem misslyckas med att upprätthålla grundläggande rättigheter.

Hennes fall fortsätter att definiera en större debatt som sträcker sig bortom friidrott: vad rättvisa inom idrotten egentligen innebär, vem som har makten att definiera kvinnlighet i elitidrott – och i vilken utsträckning institutioner kan reglera kroppar. Semenya har ännu inte lyckats skriva om regelverket, men hon har återigen synliggjort riskerna med att låta idrottsliga beslut gå före mänskliga rättigheter.

Ur idrottens och ur CAS synvinkel ser situationen annorlunda ut. Idrotten har ju ett eget rättskipningssystem – liknande den svenska civilrättens tingsrätt, hovrätt och högsta domstol – där CAS då skall vara den ”högsta domstolen.” CAS lyder emellertid under Schweiz civilrättsliga lag, vilket innebär att alla utslag i CAS kan överklagas till schweizisk domstol och så har skett ett stort antal gånger. Den schweiziska domstolen dömer då inte avseende sakinnehållet, utan avslutar med att verifiera CAS:s beslut eller att skicka det tillbaka för förbättrad prövning.

Det som nu hänt är att den schweiziska domstolens beslut har överprövats av Europadomstolen, som skickat tillbaka fallet till den schweiziska domstolen, som då kan tänkas skicka tillbaka fallet till CAS eller besluta om en ny rättegång.

Ur juridisk synvinkel är naturligtvis förfarandet ovan helt tillfredsställande, men ur idrottens synvinkel blir det problem. Om förfarandet skulle bli vanligare skulle en allt större del av idrottens pengar läggas på juridiska processer, vilket är synnerligen oönskat. För Semenyas del är problemen att åren går och snart har den biologiska klockan gått så långt att tävlingskarriären är helt över – juridiska processer tar lång tid.

I praktiken borde CAS fungera som en sista instans för att samla samtliga idrottsrättsliga frågor på ett och samma ställe, snarare än att nationella domstolar ska pröva individuella fall – vilket kan resultera i olika domar för snarlika typer av tvister.