FALL PRÖVADE I CAS

(senast reviderad 2025-07-13)

FALL PRÖVADE I CAS

(Court of Arbitration for Sport)

Svenska Antidopingbiblioteket

INNEHÅLL

OM COURT OF ARBITRATION FOR SPORT (CAS)

Om arbetet i CAS

Den högsta instansen för dopingärenden är the Court of Arbitration for Sport (CAS) som är förlagt till Lausanne i Schweiz och därför lyder under schweizisk lag. Dit kan dopingfall från Sverige överklagas efter handläggning först i Dopingnämnden (DoN) och sedan i Riksidrottsnämnden.

Domstolen är egentligen organiserat i två delar: the International Council of Arbitration for Sport (ICAS) och den egentliga the Court of Arbitration for Sport (CAS). Den förstnämnda, ICAS, är ingen domstol utan är satt som ansvariga för att CAS skall vara helt oberoende av alla internationella idrottsfederationer, länder och liknande. ICAS har således hand om som ju är verksamhetens mening (lite som Stiftelsen och Bolaget i Antidoping Sverige). Reglerna för CAS fastställs av ICAS.

Med CAS vokabulär kallas domstolens domare för medlare (arbitrators). Det är ICAS som tillsätter medlarna, som har ett fyraårigt mandat. Det skall inte finnas färre än 150 arbitrators tillgängliga vid varje tillfälle och ICAS utser en ny församling vart fjärde år. För att få bli en medlare skall man vara juridiskt tränad (det står dock inte att man måste vara jurist), man skall ha god insikt i idrottsjuridik och/eller internationell träning och goda allmänna kunskaper i idrott. The arbitrators kan föreslås till sina poster av Internationella Olympiska Kommittén (IOC), internationella idrottsfederationer, de nationella olympiska kommittéerna samt idrottsutövarnas representanter i dessa organisationer. ICAS skall tillse att det finns lagkunniga från olika juridiska kulturer.

Alla arbitrators har personlig tystnadsplikt.

CAS har tre olika divisioner, varav en sysslar enbart med dopingfall, CAS Anti-doping Division (ADD). Den som är arbitrator i ADD kan inte tjänstgöra i någon av de andra divisionerna och tvärt om. Det finns en president i varje division, medan övriga arbitrators endast kallas in för enskilda fall.

Alla regler skall finnas på franska, engelska och spanska, och förhandlingar i de enskilda fallen kan hållas på endera av språken. Om det uppstår tvister avseende tolkningar av ICAS och CAS regler är det den franska versionen som har företräde.

De senaste regeländringarna för ICAS och CAS trädde i kraft i juli 2020.

Redovisning av hur CAS bildar sina domstolar i praktiken (2023)

Idrottens skiljedomstol (Court of Arbitration for Sport, CAS hanterar årligen flera hundra idrottsrelaterade tvister. CAS grundades av IOC:s dåvarande ordförande Juan Antonio Samaranch 1984 och har genomgått flera procedurmässiga och institutionella förändringar och reformer för att förbättra sitt system för tvistlösning, anpassa sig till användarnas behov och garantera institutionell oberoende från olika intressenter. Sedan “Parisreformen” 1994 övervakas CAS av det Internationella rådet för skiljedom inom idrotten (ICAS), vilket har till uppgift att skydda CAS oberoende och parternas rättigheter. År 1994 markerade också skapandet av två skiljedomstolsavdelningar inom CAS: den vanliga skiljedomstols-avdelningen och överklagandeavdelningen. Den förstnämnda hanterar tvister som behandlas i första instans och liknar de som hanteras inom civil rätt, medan den senare ansvarar för tvister som uppstår från beslut av idrottsförbund och är i fokus för denna artikel.

Förutom dessa två avdelningar består CAS också av en antidopingsavdelning (sedan 2020), driver ad hoc-avdelningar under Olympiska spelen och andra större evenemang, och har en medlingsavdelning. De huvudsakliga reglerna för CAS överklagandeprocesser finns i CAS regelverk för idrottsrelaterad skiljedom (CAS Code), som senast uppdaterades i november 2022. CAS överklagandeprocesser skiljer sig på flera viktiga punkter från civila skiljedom. Eftersom skiljedomsavtalet i de flesta fall är infogat i idrottsförbundens regler som en tvingande klausul kan det i vissa fall (till exempel i disciplinärenden och särskilt i doping-ärenden enligt WADA-reglerna) vara så att avtalet inte bygger på båda parters samtycke utan påtvingas idrottare och andra individer.

Denna fråga var central i Pechstein-fallet, som gick vidare till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECtHR) och tyska domstolar. I huvudsak fastslog Europadomstolen att skiljedomsavtalet i sådan påtvingad skiljedom är giltigt, så länge det fullt ut följer principerna i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket bland annat kräver en oberoende prövningsinstans. I samma dom bekräftade Europadomstolen att CAS uppfyller kraven på strukturellt och personligt oberoende och därmed är en tillräckligt oberoende skiljedomstol enligt artikel 6 i konventionen.

Uppgifter och roll för ordföranden för CAS överklagandeavdelning

Varje CAS-avdelning har en ordförande och en vice ordförande som utses av ICAS bland dess 22 medlemmar. Ordföranden för överklagandeavdelningen (AD-ordföranden) har flera uppgifter och befogenheter, inklusive men inte begränsat till att utfärda procedurregler innan den aktuella domstolens medlemmar har konstituerats (till exempel order om språk, order om sammanslagning av ärenden och interventioner, order om sammanslagning av förfaranden, order om tolkning och avslutningsordrar). Den viktigaste uppgiften för AD-ordföranden är att besluta om begäran om interimistiska åtgärder (och i förlängningen om CAS behörighet på en första nivå) om domstolen ännu inte har konstituerats. Detta är vanligt eftersom en sådan begäran måste lämnas in tillsammans med det inledande överklagandeunderlaget.

En annan mycket viktig uppgift för AD-ordföranden är att utse domstolens ordförande eller ensam skiljeman, samt respondentens skiljeman (om denne inte gör det) och bekräfta att panelen har konstituerats. Dessutom beslutar AD-ordföranden om begäran om snabbför-farande, om förfarandets konfidentialitet och kan (teoretiskt) föreslå förlikning mellan parterna. Med andra ord säkerställer AD-ordföranden en smidig samordning av förfarandet fram till panelens konstituering. Därefter kan AD-ordföranden ge en förlängning för att utfärda beslutet på begäran av domstolens ordförande (enligt artikel R59), men de flesta av AD-ordförandens befogenheter överförs till panelens ordförande/ensam skiljeman som ger lämpliga instruktioner för genomförandet av förhandlingarna och efterföljande order.

Anmälningar och E-plattform

CAS-skiljedom är en institutionell skiljedom. Därför ska alla anmälningar och kommunika-tioner ske via CAS domstolskontor i Lausanne. Regeln är att alla formella inlagor, inklusive överklagandeanmälan, överklagandeskrift, svar, skiljedomar och olika beslut, ska skickas via rekommenderat brev eller i en form som tillåter bevis på mottagande. Om inlagor skickas med rekommenderat brev kan bilagor till de olika inlagorna skickas via e-post, medan övrig korrespondens sker mellan CAS och parterna.

Särskilt sedan Covid-19-pandemins utbrott har parterna i allt högre grad använt CAS e-plattform, eftersom CAS inte längre kräver samtycke från båda parterna för dess använd-ning. Det är viktigt att notera att e-plattformen endast kan aktiveras efter att den inledande inlagan har lämnats in till CAS, det vill säga efter att ärendenumret för det aktuella skilje-domsförfarandet har tilldelats. Att lämna uppgifter via E-plattformen är därför mer användbart för de senare faserna av förfarandet, särskilt från inlämnandet av överklagandeskriften och framåt.

Val av processpråk

CAS officiella språk är franska, engelska och (sedan 2021) spanska. Även om majoriteten av förfarandena genomförs på engelska har antalet förfaranden på spanska stadigt ökat, främst i fotbollsrelaterade ärenden. Huvudkriteriet för valet av processpråk är det språk på vilket det överklagade beslutet var skrivet. Om parterna inte kan enas om ett gemensamt språk kommer ordföranden för panelen eller AD-ordföranden att utfärda ett beslut som fastställer språket.

Trots valet av språk är det allt vanligare att använda hybrida lösningar, det vill säga att välja ett språk för förfarandet medan inlagor och bilagor lämnas in på ett annat språk utan krav på översättning, så länge parterna är överens och skiljemännen förstår språket. Det är också möjligt (om än sällsynt i praktiken) att välja ett icke-officiellt språk. Slutligen kan parterna uttrycka sig på vilket annat språk som helst under förhandlingen, förutsatt att de står för tolkningskostnaderna. Valet av språk är en teknisk men viktig fråga som kan påverka kostna-derna och varaktigheten av förfarandet (till exempel om översättningar och tolk behövs i komplexa fall) men också valet av skiljeman: eftersom en stor majoritet av skiljemännen talar engelska kan valet av ett icke-engelskt språk avsevärt minska urvalet av tillgängliga skilje-män.

Val av skiljemän och invändningsförfaranden

Precis som i civil skiljedom är valet av skiljemän och utnämningen av domstolsmedlemmar ett viktigt procedursteg i CAS-förfaranden. Det speciella med CAS är att det arbetar med en obligatorisk lista över skiljemän som sammanställs av ICAS medlemskommission. Det finns en “allmän lista” över CAS-skiljemän som kan tjänstgöra i både vanliga och överklagande-förfaranden samt andra speciallistor. När skiljemän är med på den allmänna listan får de inte agera som ombud eller experter inför CAS. Det har förekommit kritik men också beröm för den obligatoriska listan, som syftar till att säkerställa expertis inom idrottsrelaterade frågor och öka kostnads- och tidseffektiviteten.

En annan specifik lista som ingår i CAS allmänna lista är “fotbollslistan”, som består av personer med expertis i fotbollsrelaterade frågor och som utgör majoriteten av CAS överklagandeförfaranden. Enligt CAS Code utser AD-ordföranden en skiljeman från denna lista i fotbollsrelaterade ärenden, såvida inte parterna kommer överens om något annat eller det finns exceptionella omständigheter. Parterna i ett överklagandeförfarande kan endast utse en skiljeman från den allmänna listan över skiljemän. Parterna kan också komma överens om en ensam skiljeman, eller så kan AD-ordföranden besluta detta om parterna inte enas om panelens sammansättning och efter att ha beaktat omständigheterna i ärendet.

Valet av skiljeman är ett avgörande moment som ska lämnas in tillsammans med överklagandeanmälan eller inom den tidsgräns som AD-ordföranden fastställer; om detta inte sker anses överklagandet vara återkallat. Skäl som talar för en ensam skiljeman är ofta begränsade budgetar och avsaknad av faktiska och juridiska komplexiteter i ärendet. I alla andra fall är det lämpligt att välja en domstol med tre skiljemän. Enligt CAS Code utser varje part en skiljeman (tillsammans med överklagandeanmälan för klaganden och inom tio dagar efter att svaranden tagit emot överklagandeanmälan), och panelens ordförande utses av AD-ordföranden. Valet av en partutsedd skiljeman är inte en enkel uppgift för ombud; utöver att göra noggranna kontroller och en inledande filtrering baserat på förfarandets språk är det klokt att undersöka tidigare erfarenhet, CAS-beslut och vilka typer av ärenden skiljemannen har varit inblandad i, samt vilka parter som tidigare har utsett honom eller henne.

Ex parte-kommunikation före en skiljemans utnämning (till exempel för diskussion om even-tuella intressekonflikter eller om skiljemannen anser sig väl lämpad att hantera det specifika ärendet) bör inte vara tillåten. Emellertid är ett sådant beteende inte uttryckligen förbjudet. I alla fall måste skiljemän, vid sin utnämning av parterna, fylla i formuläret “Skiljemannens förklaring om oberoende och opartiskhet”, där de måste redovisa alla skäl som kan ge upphov till tvivel om deras oberoende/opartiskhet; de måste även bekräfta att de har kvalifi-kationerna och tillgängligheten för att skyndsamt hantera ärendet.

Utnämningen av skiljemannen av den motstående parten är en ännu känsligare fråga. Ombud måste genomföra en fullständig due diligence så snart skiljemannens namn blir känt och i varje fall efter att skiljemannen fullständigt redogjort för sitt oberoende genom formuläret för förklaringen om oberoende. Detta “devoir de curiosité” åligger parternas ombud, vilket har upprepats av den schweiziska högsta domstolen (SFT). En annan viktig aspekt är tidsfristen för att lämna in potentiella invändningar mot utnämningen av motpartens skiljeman. Denna tidsfrist är sju dagar efter att grunden för utnämnimngen har blivit känd, trots den aktuella ändringen i den allmänna rättsliga ramen som fastställts i den schweiziska lagen om internationell privaträtt (PILA). SFT anser att utgångspunkten för “kännedom” om grunder som kan ge upphov till tvivel om skiljemannens oberoende börjar löpa från det ögonblick som parten/partens ombud fick denna kännedom, och likställer därmed kunskap hos partens ombud med partens egen kunskap.

ICAS utmaningskommission fattar beslut om invändningsframställningen efter att ha konsul-terat parterna och skiljemännen. Det motiverade beslutet kan inte överklagas omedelbart, men det kan överklagas till SFT tillsammans med skiljedomen. Trots den pågående skyldig-heten att redovisa information har SFT fastställt att underlåtenhet att avslöja pågående nya utnämningar inte nödvändigtvis innebär brist på oberoende, såvida inte motparten kan bevisa avsiktlig undanhållning, vilket kan vara svårt i praktiken.

En annan intressant fråga i CAS-överklagandeförfaranden är de återkommande utnämning-arna av vissa skiljemän av internationella idrottsförbund, till exempel FIFA, som ofta är involverad i överklaganden som medpart. Detta gäller särskilt vid överklaganden av beslut fattade av dess tvistlösningsorgan. I de flesta fall är FIFA en “passiv” svarande och är inte aktivt involverad i ärendet eftersom de endast namnges som medpart (det vill säga organet som fattade det överklagade beslutet). SFT har fastställt att, i fråga om antalet tidigare utnämningar av skiljemän enligt IBA:s riktlinjer, bör endast direkta utnämningar räknas (sammanförda förfaranden bör inte betraktas som flera utnämningar). Samtidigt bör en åtskillnad göras mellan utnämningar som panelordförande av AD-ordföranden och utnäm-ningar gjorda av parterna.

Alla ovanstående överväganden gällande kontroll av intressekonflikter och vederbörlig omsorg gäller lika mycket för båda parter vid utnämningen av domstolens ordförande som görs av AD-ordföranden. Om parterna accepterar en sådan utnämning eller inte lämnar in en invändningsframställning inom de givna tidsfristerna, kommer AD-ordföranden att gå vidare med att bekräfta domstolens sammansättning. Först från denna stund anses panelens sammansättning vara fullständig. Sedan den senaste ändringen i november 2021 har CAS-koden uttryckligen lagt till vissa kriterier för val av panelordförande eller ensam skiljeman (expertis, mångfald, jämställdhet och rotation av skiljemän).

Ekonomi

Samtidigt som överklagandeinlagan lämnas in måste klaganden betala en icke återbetal-ningsbar avgift till domstolskansliet på CHF 1 000. Detta belopp beaktas vid fastställandet av de slutliga kostnaderna. Förutom inlämningsavgiften fastställer CAS domstolskansli en förskottsbetalning för kostnader i ett tidigt skede av förfarandet. Båda parter (eller genom att klaganden betalar för båda parterna) måste betala hela beloppet för att förfarandet ska kunna fortsätta. Eftersom vissa överklaganden kan vara av rent fördröjande natur, och för att undvika onödiga juridiska kostnader, kan svarandens ombud begära en tidsfrist för inlämning av svar efter att förskottsbetalningen har betalats av klaganden.

Det bör noteras att CAS skiljedomare normalt inte får förskottsbetalning från CAS utan de betalas efter att CAS-förfarandet avslutats och skiljedomen utfärdats. Denna skillnad från civil skiljedom kan förklaras med att CAS överklagandeförfaranden i allmänhet är mycket snabbare än cicilrättsliga skiljedomsförfaranden. En särskild egenskap hos CAS över-klagandeförfaranden är att vissa typer av mål är avgiftsfria, nämligen överklaganden av beslut från internationella förbund i ärenden av “enbart” disciplinär karaktär. Enligt CAS-koden innebär “avgiftsfri” att parterna inte behöver betala avgifterna och kostnaderna för CAS skiljedomare (som betalas enligt CAS avgiftsskala, som finns tillgänglig online) och de olika administrativa kostnaderna för CAS. Parterna måste dock fortfarande betala domstolskansliets avgift på CHF 1 000 samt kostnaderna för parternas ombud, vittnen, experter och tolkar, om tillämpligt.

Tillsammans med domen kan panelen besluta att beordra ett bidrag till juridiska avgifter och andra utgifter efter eget gottfinnande och även utan specifik begäran från parterna. Panelen tar dock hänsyn till parternas beteende, förfarandets komplexitet och andra faktorer. Förutom förfarandet enligt villkoren i CAS-koden är det möjligt för fysiska personer utan ekonomiska medel att ansöka om ekonomiskt stöd från Rättshjälpsfonden, som finansieras av den olympiska rörelsen. Denna fond fungerar enligt Rättshjälpsriktlinjerna och administreras av en särskild ICAS-kommission som kallas Rättshjälpskommissionen. Rättshjälp är möjlig för alla typer av förfaranden (ordinära, överklaganden och doping) för fysiska personer som saknar tillräckliga medel för att täcka processkostnaderna. De täcker processkostnaderna, förskottsbetalningen, ett ombud från CAS pro bono-lista, eventuella rese- och boendekost-nader för den berörda parten samt vittnen, experter, tolkar eller pro bono-ombud.

Sedan den senaste ändringen av CAS-koden i november 2022 finns det också en separat rättshjälpsfond finansierad av fotbollsintressenter specifikt för tvister relaterade till fotboll. CAS rättshjälpssystem har kritiserats av vissa individer för att inte vara tillräckligt för att ge adekvat representation för parterna i disciplinära förfaranden och som ett medel för att ogiltigförklara skiljeavtalet. Vid minst två tillfällen har SFT bekräftat att rättshjälpen ligger utanför området för inhemsk (och internationell) skiljedom. I en dom efter Pechstein har SFT slagit fast att CAS rättshjälpsmekanism uppfyller rätten till tillgång till rättvisa.

Sammanfattande kommentarer

CAS är en internationell skiljedomsinstitution specialiserad på idrottsrelaterade tvister och administrerar flera hundra fall varje år. Ursprungligen skapad av IOC 1984, har CAS blivit oberoende från IOC och andra intressenter genom flera institutionella reformer och processuella ändringar. SFT, statliga domstolsbeslut och även Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har erkänt detta oberoende. Som en skiljedomsinstitution med säte i Lausanne faller CAS under det allmänna tillämpningsområdet för det 12 kapitlet i den schweiziska PILA och dess förfaranden regleras av CAS-koden.

CAS hanterar främst tvister som en överklagandeinstans mot beslut fattade av de interna tribunalerna i idrottsförbund. CAS överklagandeförfaranden uppvisar flera särdrag jämfört med civil skiljedom, inklusive – men inte begränsat till – skiljeklausulen i ett idrottsförbunds regler (som särskilt i dopingsärenden har betraktats som tvingad skiljedom), en obligatorisk lista över skiljedomare, dess kostnadsfria disciplinförfaranden och dess rättshjälpsfond. Även om dess bevisföringssystem är en unik blandning av civilrättsliga och common law-praktiker följer CAS-domstolar ofta mjuka rättsverktyg som är vanliga i kommersiell skiljedom, såsom IBA:s riktlinjer. En ytterligare särart hos CAS-förfarandena är det effektiva självverkställande system som idrottsförbundens regler har etablerat. Baserat på CAS-avgöranden har Schweiz rättsväsende meddelat flera viktiga domar som påverkar inte bara idrottsskiljedom utan internationell skiljedom i allmänhet. Trots att SFT har accepterat särdragen i idrottsskiljedom i förhållande till skiljeklausulen genom hänvisning verkar det dock inte villigt att anta en specifik uppfattning om allmän ordning eller anpassa de andra ogiltighetsgrunderna till idrottsskiljedomens särdrag.

Ett oberoende CAS

CAS har sitt säte i Lausanne, Schweiz, och grundades 1984 på initiativ av Juan Antonio Samaranch, dåvarande ordförande för Internationella Olympiska Kommittén (IOC), samt domare Kéba Mbaye, en IOC-medlem och domare vid Internationella Domstolen.Trots att CAS etablerades som en oberoende skiljedomstol väckte vissa farhågor under början av 1990-talet att CAS kanske inte skulle uppfattas som verkligt oberoende gentemot IOC med tanke på de organisatoriska och ekonomiska kopplingarna mellan de två organisationerna. Dessa farhågor uttrycktes som sidoinformation i en dom från schweiziska federala domstolen (Schweiz högsta domstol) i ett mål som involverade en tysk ryttare och Internationella Ridsportförbundet. I detta mycket viktiga beslut för CAS erkände den federala domstolen CAS självständighet och gav det effektivt en juridisk stämpel av godkännande.

Dock påpekade den federala domstolen ett antal “organiska och ekonomiska” kopplingar som fanns mellan CAS och IOC. Som ett resultat ändrade CAS avsevärt sin organisatios-struktur 1994 för att skapa en styrande organisation med administrativa funktioner och ansvar för att ändra CAS:s regler för hur arbetet skulle bedrivas. CAS:s oberoende från IOC bekräftades sedan av den schweiziska federala domstolen 2003 när den, genom att avvisa en utmaning mot ett CAS-beslut av två ryska längdskidåkare mot IOC och Internationella Skidförbundet, hänvisade till CAS som “den verkliga världsidrottens högsta domstol” och angav att CAS erbjöd alla garantier för självständighet och opartiskhet för att betraktas som en verklig skiljedomstol, vars beslut är jämförbara med domar från en statlig domstol.

CAS arbetsordning

Reglerna för idrottsrelaterad skiljedom och medling (CAS-koden) är de processregler som styr CAS-arbetsordning. Även om folk automatiskt tänker på överklaganden mot doping-avstängningar eller fotbollstvister när de hör talas om CAS, fastställer CAS-koden faktiskt fyra olika typer av förfaranden:

Det vanliga skiljeförfarandet: detta förfarande styr tvister i första instans. De typer av ärenden som tilldelas den vanliga divisionen är klassiska internationella kommersiella skiljedomstolsfall och inkluderar tvister som rör sponsorskapsavtal, licensiering samt sändnings- och medierättigheter

Överklagandeförfarandet: detta förfarande reglerar överklaganden mot beslut från idrottsorgan, inklusive överförings- och kompensationstvister relaterade till fotboll samt disciplinära sanktioner för dopingsregelöverträdelser

Ad hoc-divisionen: under olympiska spelen och andra stora idrottsevenemang8 inrättar CAS en ad hoc-division på plats vid evenemanget; i praktiken innebär detta att en skiljedomspanel är beredd att höra överklaganden när de uppstår och fatta beslut inom 24 timmar efter att överklagandet har lämnats in

Medling: detta används inte så mycket men erbjuds alla parter innan de ingår i ett vanligt skiljeförfarande.

Majoriteten av CAS:s arbetsbe – cirka 90 procent hanteras av överklagande-skiljedomstolen. Överklaganden behandlas av en panel bestående av en eller tre skiljemän, valda från en sluten lista över 264 CAS-medlemmar. Listan är geografiskt representativ och alla CAS-medlemmar måste ha fullständig juridisk utbildning, erkänd kompetens inom idrottsrätt och/eller internationell skiljedom, god kunskap om idrott i allmänhet samt en god behärskning av åtminstone ett av CAS:s arbetsspråk. CAS utser skiljemän till listan baserat på förslag från alla intressenter inom idrotten – inklusive IOC, internationella idrottsförbun och nationella olympiska kommittéer – för en förnybar period av fyra år. Den slutna listan är föremål för viss kritik, inklusive på grund av den uppenbara begränsningen av en parts val att nominera sin skiljeman och farhågor att den tillåter en elitklubb av skiljemän att utvecklas.

Motargumentet är att tvister som behandlas av CAS överlämnas till juridiska experter inom området idrottsrätt. Dessa experter har erfarenhet och kunskap om tillämpningen av regler och förordningar för idrottsorgan med en förståelse för hur idrottsvärlden fungerar; detta främjar CAS grundläggande mål: att säkerställa att den bäst lämpade panelen löser parternas tvist på ett kompetent och snabbt sätt. En titt på CAS-listan kommer att avslöja ett varierat utbud av advokater med bakgrund som tidigare idrottare och olympier samt juridikprofessorer och erkända ledare inom internationell kommersiell skiljedom.

CAS jurisdiction

Såsom med all skiljeförfarande är parternas samtycke till CAS-skiljedom av högsta vikt. En överklagan mot beslutet från ett idrottsförbund, förening eller en idrottsrelaterad organisation kan lämnas in till CAS om stadgarna eller reglerna för den nämnda organisationen så föreskriver, eller i den mån parterna har ingått en specifik skiljedomsöverenskommelse och om den klagande har uttömt de lagliga medel som står till hans förfogande innan överklagandet, i enlighet med stadgarna eller reglerna för den nämnda idrottsrelaterade organisationen.

Dessutom är det ofta en förutsättning för deltagande i idrottsevenemang att idrottaren undertecknar en anmälningsblankett som inkluderar en bestämmelse för CAS-skiljedom. Den senare formen av skiljedomsöverenskommelse väcker frågor om samtycke verkligen ges på ett giltigt sätt när idrottarens enda alternativ är att vägra att underteckna anmälningsblanketten och därigenom stänga av sig själv från att tävla i det relevanta idrottsevenemanget. Emellertid har den schweiziska federala domstolen konsekvent hållit fast vid att behovet av ett snabbt och enhetligt tvistlösningsystem inom internationell idrott väger tyngre än idrottarens rätt att få sitt fall prövat av ordinära domstolar, förutsatt att tvistlösningsystemet iakttar de grundläggande kraven för rättssäkerhet. Dessutom grundade den schweiziska federala domstolen sitt godkännande av ”skiljedom genom hänvisning” för idrottsfall på grunden att “det främjar snabb avveckling av tvister, särskilt inom idrotten, genom specialiserade skiljedomstolar som erbjuder tillräckliga garantier för oberoende och opartiskhet.” Den federala domstolen har uttalat att skiljeklausulen måste uppfylla kraven enligt Art. 178 PILA.

Den federala domstolen granskar parternas överenskommelse att vända sig till en skiljedomstol i idrottsärenden med viss ”välvilja”; detta görs för att främja snabb avgörande av tvister genom specialiserade tribunaler som, likt CAS, erbjuder adekvata garantier för oberoende och opartiskhet. Generositeten som präglar den federala domstolens praxis i detta sammanhang framträder i bedömningen av giltigheten av skiljeklausuler genom hänvisning. Den federala domstolen har således funnit vissa gånger att en allmän hänvisning till skiljeklausulen i en förenings stadgar är giltig. Således ansåg domstolen i fallet med en fotbollsspelare som var medlem i en nationell federation det som juridiskt giltigt att hänvisa till skiljeklausulen i FIFA:s stadgar enligt bestämmelsen i stadgarna som krävde att idrottarna som tillhörde federationen måste följa FIFA:s regler.

Idag erkänner alla olympiska internationella federationer och flera icke-olympiska federationer CAS som sista instans för överklaganden av internationella tvister, med uteslutning av nationella domstolar. Ett anmärkningsvärd undantag där CAS inte har jurisdiktion är i förhållande till nordamerikanska professionella idrottsligor, som har sina egna former av skiljeförfarande.

Grunden för bildande av Court of Arbitration for Sport (CAS)

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet utmanade en idrottare efter en annan som hade testats positivt IAAF inför nationella domstolar, och förbundet spenderade mycket resurser på rättegångar. I ett försök att ta hand om problemet med eskalerande rättskostnader inkluderade IAAF i sin konstitution ett “skiljeförfarandepanel” som högsta myndighet för att lösa tvister inom friidrotten. Detta kunde inte hindra idrottare från att föra sina fall till nationella domstolar, men skiljeförfarandepanelen fungerade som en modifie-rande instans. Detta skedde 1982 och ett år senare skapade IOC Domstolen för skilje-förfarande för idrott (CAS), vilken idag ingår i WADA-koden som det sista överklagande-organet i dopingsfrågor.

Det finns exempel på enorma rättskostnader efter att en idrottare har fått positivt provsvar. IAAF beordrades av en distriktsdomstol i USA att betala 27,4 miljoner dollar i skadestånd till världsrekordhållaren på 400 m, Harry “Butch” Reynolds, efter att deras panel hade diskvalificerat honom för steroiddoping 1990. Beslutet upphävdes av kretsrätten, och högsta domstolen vägrade att behandla fallet. Således förlorade Reynolds fallet (och pengarna) efter flera års rättslig strid, men IAAF förlorade också mycket pengar. Vinnarna var advokaterna på varje sida. På senare år försvarade WADA framgångsrikt testosteronana-lysen inför CAS efter att den hade utmanats av Tour de France-vinnaren Floyd Landis efter hans positiva test. Försvarskostnaden för WADA var cirka 2 miljoner dollar. De ständigt ökande rättskostnaderna utgör en stor utmaning för idrottsorganisationer och en verklig hot mot kampen mot doping, men kan i någon mån mildras av CAS arbete.

CAS tidigaste historia (1983-1994)

I början av 1980-talet noterades allt fler internationella idrottskonflikter och det var tydligt att det saknades någon överordnad juridisk instans som kunde handlägga dessa. Strax efter att Juan Antonio Samaranch blivit vald till IOCs president tog han initiativ till en arbetsgrupp för internationella idrottsjuridiska frågor och vid ett möte i Rom 1982 åtog sig en domare vid den Internationella domstolen i Haag, tillika medlem av IOC, Kéba Mbaye, att leda en arbetsgrupp för det som strax kom att kallas the Court of Arbitration for Sport (CAS), det vill säga ”Idrottens medlingsdomstol.” Man såg att det fanns ett behov av en speciell domstol som på en fristående bas skulle kunna bilägga internationella idrottstvister på ett rättvist, billigt och snabbt sätt. Redan från början poängterades att domstolen inte fick kunna påverkas vare sig av idrottsutövarna eller de internationella idrottsförbunden.

1983 ratifierades stadgarna för CAS, vars verksamhet kunde starta 30 juni 1984. Stadgarna revideras något 1990. CAS styrelse bestod då av 45 personer som utsågs av IOC, de nationella olympiska kommittérna och de internationella idrottsförbunden som utsåg 15 representanter var. Dessutom fick IOCs president – då Samaranch – utse 15 styrelse-medlemmar, vilken inte fick tillhöra de andra tre organisationerna. IOC stog för alla CAS kostnader.

Förutom ett mer regelrätt domstolsförfarande kunde CAS åta sig att stadsfästa en förlikning samt kunde ge generella råd om hur man skulle se på idrottstvister av olika slag.

1991 publicerade CAS en första “Guide” om hur man skulle kunna medla i idrottstvister. Där slog man fast att den som ansökte om hjälp med ett domstolsförfarande hos CAS åtog sig också att inte föra tvisten vidare i civila domstolar:

“Any dispute arising from the present Statutes and Regulations of the … Federation which cannot be settled amicably shall be settled finally by a tribunal composed in accordance with the Statute and Regulations of the Court of Arbitration for Sport to the exclusion of any recourse to the ordinary courts. The parties undertake to comply with the said Statute and Regulations, and to accept in good faith the award rendered and in no way hinder its execution.”

Detta var också första steget på det överklagandesystem som gradvis införts när ett nationellt beslut överklagas till CAS, vilket har inneburit att CAS verksamhetsområde – och arbetstyngd – kraftigt ökats.

Efterhand kan man se att en rad olika typer av tvistemål förts till CAS, exempelvis

Anställningskontrakt

TV-rättigheter

Sponsorfrågor

Ett av de viktigaste skälen till förhandlingar i CAS har varit när enskilda idrottsutövare eller idrottsförbund överklagat nationella dopingdomar.

Kritik mot CAS struktur

Internationella skiljedomstolen för idrott CAS i Lausanne har dömt i tvister inom sport sedan 1984. Kritiken mot CAS har på senare tid blivit starkare och starkare. Idrottsrepresentanter och advokater har ansett att den internationella idrottsdomstolen inte är tillräckligt oberoende – idrottsförbunden har för stort inflytande. En domstol i Belgien har försvagat CAS ställning, efter att ha slagit fast att skyldigheten att lösa tvister inom idrott endast inför CAS är olaglig. Det handlade i det fallet om en stämningsansökan som väckts av den belgiska fotbollsklubben FC Seraing.

Endast ett fåtal domare avgör majoriteten av målen

En liten krets av personer vid Internationella domstolen CAS bestämmer avgörande utvecklingen av idrottslagstiftningen. Denna “inre cirkel” bestämmer över framtiden för individuella idrottare. Efterforskning visar vilka dessa personer är och varför denna maktkoncentration kan vara svår.

Officiellt finns det runt 400 domare vid den internationella skiljedomstolen för idrott. Men de flesta får så gott som aldrig några fall sig tilldelade. Johan Lindholm, professor i idrottsrätt i Sverige, har presenterat resultaten av en studie som visar att det finns en “inre krets” bland domarna på idrottsdomstolen. “Vi har 17 personer som får ungefär hälften av uppdragen. Dessa 17 personer, som namnges om och om igen, har givetvis stort inflytande på CAS rättspraxis”, säger Lindholm.

En av de mest använda domarna är den schweiziska advokaten Michele Bernasconi. Hon anses vara extremt inflytelserik. Däremot finns det tillräckligt många domare som skulle vilja användas oftare.

Om domarna slumpmässigt tilldelades målen skulle det andra problemet också lösas.

Samtidiga intressen

Det finns flera dokumenterade fall där domare teoretiskt sett kunde ha fört in sina personliga intressen i ett ärende. Mest imponerande är fallet med CAS-domaren Efraim Barak. Från 2015 till 2017 arbetade han som extern rådgivare för Israel Football Association i en tvist som FIFA skulle avgöra. Medan han hoppades på en dom till förmån för sin förening, hjälpte han till att avgöra minst fyra fall på CAS som påverkade FIFA. Barak själv ser ingen intressekonflikt i detta. CAS meddelade skriftligen: “Information om Mr Barak är allmänt tillgänglig på CAS webbplats och var offentligt tillgänglig 2015. Om parterna i de fall där Mr Barak var domare hade ansett att han inte borde ingå som sittande i panelen hade de kunnat bestrida det.”

Teoretiskt är det möjligt. Parterna som är inblandade i ett mål kan be CAS att byta domare. Men Lucien Valloni, en schweizisk advokat som ofta representerar idrottare inför CAS, är försiktig: “I många fall vill du göra det, men du vill inte nödvändigtvis starta en process och förolämpa den domaren om du inte är nästan 100 procent säker på att han kommer att röstas bort.” Enligt CAS har det varit 20 överklaganden mot en domare i mer än 1 500 fall under de senaste tre åren. Ingen av dem var framgångsrik.

Generalsekreteraren

Matthieu Reeb är generalsekreterare för skiljedomstolen men kan också ses som representant för en dold maktstruktur i CAS. Alla domar måste presenteras för Reeb, vilket gör schweizaren till den kanske viktigaste personen i organisationen. Han kan föreslå ändringar till domarna. På begäran uppger Reeb: “Varken jag eller mina kollegor i CAS-förvaltningen har någonsin ändrat ett domslut. Endast domarna själva kan besluta om de ska ändra utkastet till domslutet mot bakgrund av den information som erhållit.”

Status som en oberoende skiljedomstol

För parterna inför CAS är det inte exakt klart vilken roll generalsekreteraren spelar i förfarandet. Advokaten för skridskoåkaren Claudia Pechstein, Thomas Summerer, anser att denna förordning är oacceptabel: “Domarnas oberoende kan undergrävas av en skyldighet att underkasta sig en generalsekreterarens granskning. Det skulle vara som att en delstatsdomare vid Münchens högre regionala domstol måste överlämna sin dom, när han har skrivit klart den, till en avdelningschef i justitiedepartementet innan det tillkännages.”

Thomas Summerer är på ett stort uppdrag mot CAS på uppdrag av Claudia Pechstein. Han har gått inför den tyska federala författningsdomstolen för att få CAS att återkalla sin status som en oberoende skiljedomstol. Internationella idrottsdomstolen är under granskning.

Stora kostnader

Ett ytterligare problem för CAS legitimitet är de stora kostnaderna. Skiljedomsavgiften per fall är 40 000 schweizerfranc. Det är en orimlighet att idrottare på internationell nivå bara kan utmana dopingbeslut hos CAS. De som är sanktionerade av internationella organisationer kan då hänföra sin dom gratis till CAS men de som sanktioneras av nationella antidopingsorgan måste betala. Dessa stora summor leder till att många idrottare inte är beredda att hävda sin rätt i högsta instans på grund av ekonomiska skäl.

CAS (Court of Arbitration for Sport) får nytt reglemente från 1 juli 2025

Från och med den 1 juli införs nya regeländringar för CAS, vilka påverkar tidsramar, procedurer och själva definitionen av idrottslig rättvisa. Denna avgörande uppdatering kan omforma hur idrotten styrs och uppfattas.

När Idrottens skiljedomstol, känd under sin franska förkortning TAS, gav den sydafrikanske friidrottaren Oscar Pistorius tillstånd att delta i OS i London 2012 – efter att ha granskat huruvida hans proteser gav honom en otillbörlig fördel – förändrade beslutet inte bara en tävlingskalender. Det förändrade också hur miljoner människor förstod begreppet tävlings-mässig rättvisa.

Detta fall är bara ett av många som illustrerar den verkliga påverkan denna domstol har. Utan kameror eller arenor avgör den karriärer, regler, evenemang och rykten. Från den 1 juli 2025 kommer denna domstol att arbeta enligt en reviderad version av sin Skiljedomsstadga, ett grundläggande dokument som reglerar domstolens funktion. Reformerna syftar till att effektivisera processer, öka transparensen och stärka legitimiteten i varje beslut.

För utomstående kan förändringarna verka tekniska eller avlägsna. Men en snabb blick på några kända namn avslöjar deras betydelse. Det var hos CAS som indiska sprintern Dutee Chand lyckades få reglerna kring hyperandrogenism tillfälligt upphävda; där Michel Platini överklagade – och fick reducerat – sitt straff som fotbollstjänsteman; och där FIFA, Internationella Olympiska Kommittén, WADA och dussintals idrottsförbund avgör sina mest känsliga tvister. Inget som sker i Lausanne är betydelselöst. Varje beslut som fattas där får återverkningar i hela idrottsvärlden – både för det vi tittar på och för dem som lever i det.

En av de viktigaste förändringarna är den officiella valideringen av det digitala inlämnings-systemet (e-filing). Enligt nya artikel R31 får digitala inlagor full rättslig giltighet om de uppfyller fastställda krav. I fall som Simona Haleps dopingförsvar, där vetenskapliga bevis behövde lämnas in snabbt, blev detta digitala verktyg ett effektivt försvarsinstrument – inte bara en formalitet – och potentiellt avgörande för en rättvis dom.

Samtidigt kommer artikel R54 att omdefiniera kriterierna för att utse skiljedomare. När den nya koden träder i kraft måste divisionsordföranden uttryckligen ta hänsyn till erfarenhet, mångfald och rotation vid bekräftelse av vilka domare som – ensamma eller tillsammans – skall avgöra fall. För sporter med särskilda regler och förutsättningar ska domare som är väl isatta i dessa ges företräde – om det inte finns en väl motiverad anledning att frångå det.

Denna punkt är särskilt viktig i ljuset av fallet med Caster Semenya, där tvisten om testosteronnivåer och rätten att tävla väckte global debatt och blottlade spänningar mellan regler, identitet och biologi. Här blir sammansättningen av panelen inte längre en teknisk bagatell – från juli kommer de nya reglerna att stärka dess betydelse genom att förankra dessa kriterier i CAS normsystem.

Den nya koden inför också ett påskyndat förfarande enligt artikel R44.4. Om båda parter samtycker, kan skiljedomarpanelen fastställa kortare tidsfrister och agera snabbare. Detta kan vara avgörande vid turneringar med nära förestående matcher – eller i fall som Manchester Citys överklagan mot uteslutning från europeiskt spel. Där var det inte bara domen, utan den snabba hanteringen, som räddade tävlingen. I skiljeförfaranden – liksom i all rättvisa – kan timing vara lika viktig som innehåll. En försenad dom kan göra varje rättsmedel meningslöst och i vissa fall orsaka oåterkallelig skada.

I samma anda av att säkerställa snabbhet som en strukturell garanti, och utan att kräva parternas samtycke, kommer artikel R46 för första gången att införa formella maxgränser för beslutstider: tre månader från det att ärendet mottagits, med en möjlig förlängning på en månad. Överskrids denna gräns kan panelen bytas ut och dess arvoden minskas. Det gör kravet på effektivitet till en rättslig skyldighet. Liksom all annan rättvisa har idrottens rättvisa inte råd att vara sen.

Även ekonomisk transparens stärks. Artikel R64.4 förpliktar CAS att specificera alla kostnader för skiljeförfarandet – inklusive arvoden, resor, sakkunnigutlåtanden, administrativa avgifter, vittnesmål och tolkning – och att meddela detta inom rimlig tid. Detta förbättrar förutsägbarheten i kostnader, särskilt viktigt för idrottare och organisationer med begränsade resurser.

Den sista stora förändringen är att CAS nu får publicera sina skiljedomar, såvida de inte omfattas av sekretessavtal. Det innebär att CAS inte bara agerar – utan också blir synligt, begripligt och granskningsbart. I en tid då legitimitet väger lika tungt som regler markerar detta ett steg mot institutionell modernisering och möter en mer informerad och krävande publik som efterfrågar öppenhet i beslut som påverkar sportens ekonomi, värderingar, identitet och känsloliv. Varje dom avgör inte bara en tvist, utan lämnar också ett avtryck i den gemensamma idrottshistorien.

Den nya koden kommer inte att skriva om varje fall, men lära av dem för att skapa tydligare regler för framtiden. Att döma i idrott handlar i dag om att bemöta aktuella utmaningar, brådskande frågor och föränderlig känslighet. Det viktiga – ofta tysta – arbetet börjar tidigt, redan i hur reglerna formuleras.

CAS STÄLLNING VISAVI CIVILA DOMSTOLAR

CAS ställningstagande till bedömning av doping i civil spansk domstol

Ibai Salas Zorrozua (född 4 juli 1991 i Bilbao) är en spansk elitcyklist som dock aldrig vunnit någon större internationell tävling, men som blivit känd genom den avstängning på grund av onormalt blodpass (Athlete Biological Passport) som han överklagade till CAS. Detta var den tredje avstängningen som gällde en cyklist i cykellaget Burgos BH under samma år, efter att David Belda och Igor Merino stängts av för att ha testats positivt för tillväxthormon och erytropoietin.

Det poängterades i CAS-förhandlingen att den hematologiska modellen (den ursprungliga delen av blodpasse)n avser att finna avvikelser i blodbilden som kan tyda på bloddoping. Däremot kan blodpasset inte användas för att ange vilken typ av bloddoping som påvisats:

Behandling (hittills i princip injektioner) med blodbildningsstimulerande medel, det vill säga erytropoietin och dess analoger, eller nyare, mer sofistikerande, påverkansmetoder som inandning av xenon, tillförsel av Hypoxia Inducible Factor (HIF) och liknande

Blodtransfusioner; återtransfusion av eget blod (autolog transfusion) eller annans blod (allogen transfusion)

Infusion av andra syrgasbärande substanser, oftast kallade haemoglobin-based oxygen carrier (HBOC) eller perfluorocarboner (HGB)

(i princip skulle man också kunna ta upp viss gendoping i detta sammanhang, men det har hittills inte varit aktuellt i praktiken)

Det dataprogram som används för att beräkna varje individs ”normalområde” för de parametrar som används i blodpasset kallas för the Adaptive Model. Det baseras på en algoritm som tar hänsyn till:

Den normala variabiliteten i en normalpopulation (friska, odopade individer) av de parametrar som används

Faktorer som under normala förhållanden kan påverka parametrarna, som exempelvis ålder, kön, etnicitet, typ av idrott och höjd över havet

Idrottsutövarens tidigare värden, i första hand de fem närmast föregående blodproven

Slutresultatet balanseras till 99 procents ”specificitet” med vilket menas att en av 100 idrottsutövare som inte är dopad ändå kommer att bli utpekad för doping, eller – uttryckt annorlunda – att det är en risk på 100 att slumpen visar ett värde utanför det som angivits för individens normala variationsområde (om man med säkerhet visste att något skulle ske med 99 % procents säkert skulle man vanligen känna sig mycket trygg – men fortfarande finns en liten, liten risk att det går fel). Men … algoritmens resultat tas sedan om hand av en mänsklig expertkommitté på tre personer som då kan ta in ytterligare fakta för sin bedömning. Enbart resultatet av datorns processande av blodprovsvärdena är således inte tillräckligt för att fastställa att ett dopingbrott är begånget. Ju längre utanför 99-procentsgränsen som det angivna värdet ligger, desto större är sannolikheten att det rör sig om doping.

Enligt riktlinjerna skall därefter – om expertkommittén ser doping som den mest sannolika orsaken – den misstänkte idrottsutövaren få ta del av alla de data som expertkommittén haft tillgång till (an ABP Documentation Package) och hans eller hennes förklaring efterfrågas. När en antidopingkommitté sammanställer data inför en eventuell anmälan till den dömande instansen har man således tagit både kvalitativa och kvantitativa data i beaktande.

I det aktuella fallet kom den spanska anitdopingorganisationen “Agencia Española de Protección de la Salud en el Deporte” (AEPSAD) fram till att det rörde sig om bloddoping baserat på:

I prov ett passerades under gränsen för reticulocyter och övre gränsen för OFF-score

I prov fyra passerades övre gränsen för retikulocyter, lägre gränsen hemoglobin och lägre gränsen för OFF-score

Tidsförloppet för koncentrationen av hemoglobin, retikulocyter och OFF-score var onormala upp till minst 99,9 procentsnivån

Expertkommittén påpekade särskilt att ett högt OFF-scorevärde ses typiskt när man transfunderat röda blodkroppar och får en hög koncentration av röda blodkroppar samtidigt som kroppen slutar att producera mer röda blodkroppar) låg mängd av retikulocyter).

Det påpekades också att retikulocyter inte mäts som en koncentration utan som en andel av de röda blodkropparna, vilket innebär att värdet inte påverkas av plasmavolymsändringar, exempelvis vid förflyttning från hög till låg höjd och omvänt eller på grund av kraftig svettning vid hård tävling eller träning. Det är också väl belagt att retikulocytantalet inte påverkas av vare sig hård träning vid ett engångstillfälle eller upprepat.

Meta-analyser har visat att metabara ökningar av den totala mängden av röda blodkroppar (total red cell mass) kan påvisas efter ungefär 400-500 kmh (kilometer x antal timmar), vilket innebär att ”höghöjsträning” blir det först efter 2½ vecka på 1000 meter eller 10 dagar på 200 meters höjd. Då måste emellertid beaktas att ju högre man förflyttar sig desto längre tid tar det att adaptera sig så att man kan börja träna effektivt.

Det finns också starka evidens för att det krävs ett visst gränsvärde för höjd över havet för att det skall gå att mäta några blodbildsförändringar på längre sikt. Således är det visat att även människor som bor på upp till 1800 meters höjd vanligen har samma blodvolym och antal röda blodkroppar som de som bor på havsnivåhöjd.

Det är också intressant att notera att då en person kommer ner från höghöjdsträning till havsnivå så kommer kroppen inte bara att stoppa nyproduktionen av röda blodkroppar – minskad mängd retikulocyter – utan det finns till och med studier som visar att en del av de redan till blodbanan nyligen frisläppta blodkropparna förstörs (neocytolys). Det ger minskad mängs retikulocyter med normaliserad eller endast lätt förhöj hemoglobinkoncentration, vilket således ger ett ökat OFF score. Ett sådant ökat värde är oftast tydligast efter 5-6 dagar efter förflyttningen till havsnivå.

I det aktuella fallet noterades den spanske cyklisten för ett OFF score på 141 i ett av sina prover – en ökning från 90 till 141 jämfört med provet närmast innan – vilket statistiskt sett kan inträffa hos en frisk, odopad man i högst ett fall på 10 000 även om man tar in höghöjdsträning, analysosäkerhet, med mera i kalkylen.

Ett problem för den spanska AEPSAD var att enligt den civila spanska lagen – vilken i de flesta avseenden är mycket strängare avseende dopingbrott än den svenska – måste en bestraffning basera sig på att idrottsutövaren belagts med “usage, use, or consumption of a prohibited substance or method”. Något sådant är inte möjligt att påvisa med hjälp av blodpass.

När det gäller blodpass innebär metoden i sig nämligen att man inte försöker ta reda på vad som förorsakad de onormala i variablernas svängningar utan enbart att svängningarna påvisas och visas inte kunna förklaras av tillåtna orsaker (CAS jämförde med att man kan döma någon för att ha slagit en annan person i huvudet utan att man kan fastställa vilket tillhygge som använts). Denna komplicerande faktor gjorde att WADA fick efterfråga blodpassdata och sedan överklaga avsaknad av dom till CAS. Överklagandet riktade sig således både mot den spanske cyklisten och mot den spanska antidopingorganisationen, eftersom den inte kunnat bestraffa idrottsmannen trots det WADA ansåg vara en hög grad av bevisning. Överklagan inlämnades av WADA den 27 mars 2019.

Även inför CAS blev den spanska civila lagen ett problem eftersom den tilltalade cyklisten såg att utlåtanden från CAS skulle kunna påverka även en eventuell civil doping dom, varför han inte ville medverka vid någon muntlig förhandling. CAS fick därför åta sig att vara skiljedomare enbart baserat på inkomna handlingar.

Ytterligare en besvärlig faktor var att om cyklisten fick något straff för sin dopingöverträdelse av den civil spanska domstolen så kunde den ju enbart gälla i Spanien, medan WADAs och CASs domar gäller över hela världen. Den ena domen (civilrättslig) kan således inte ”ersättas” av en annan (WADAs). CAS kan heller rimligen inte överpröva ett beslut taget i en civil spansk domstol, utan måste rättspröva eventuella dopingbrott parallellt med en civil domstol – vilket blir svårt för en åtalad att förhålla sig till. Det anges särskilt att “The Administrative Court of Sport [TAD]” i Spanien är ett helt fristående organ visavi WADA och inte är en signatär av WADAs regelverk (”WADA-koden”).

I CAS-förhandlingarna diskuterades också den ”Adaptiva Modellen.” Metoden är vetenskapligt validerad upprepat och ”peer reviewed”, men själva algoritmen i sig är inte allmän egendom utan behålls otransparent. Motiveringen till detta är i första hand att om algoritmen skulle vara känd skulle den kunna analyserats på ett sådant sätt att den sedan skulle kunna manipuleras i viss mån av de som dopats sig. Det skall då ställas mot att de som anklagats för bloddoping inte helt klart kan veta vad som ligger till grund för anklagelserna och såldes inte kan försvara sig mot denna del. Skiljedomstolen förklarade dock att den Adaptiva modellen var så väl beprövad att man ansåg sig kunna vara trygg med att algoritmen fungerade tillfredställande trots att de exakta ingående data och behandling förblir okända:”the model is a reliable and valid means of establishing an ADRV.”

Såväl WADA som det spanska NADO använder samma definition på bloddoping: ”missbruk av vissa tekniker och/eller substanser som ökar idrottsutövarens mängd av röda blodkroppar (red blood cell mass), vilket tillåter kroppen att transportera mer syrgas till musklerna ledande till ökad prestationsförmåga).

Det underströks också upprepat att det är den utredande funktionens uppgift att påvisa att ett brott mot regelbrott har begåtts. Däremot har den åtalade rätt att lägga fram förklaringar till vad som skett, och åklagarsidan är då skyldig att väga detta mot de fakta som själva åtalet bygger på.

Efter en lång diskussion beslutade Court of Arbitration for Sport den 4 augusti 2020 att:

CAS var behörigt att döma i det aktuella fallet

Utslaget av WADA (27 mars 2019) gentemot dels den spanske cyklisten Ibai Salas Zorrozuga, dels Spaniens NADO (Spanish Agency for Health Protection in Sport) faställdes

Ibai Salas Zorrozua befanns skyldig till regelöverträdelse av dopingreglerna

Ibai Salas Zorrozua döms till fyra års avstängning

Alla tävlingsresultat för Ibai Salas Zorrozua från och med den 25 januari 2017 tills avstängningsperioden slut strykes, innebärande att alla medaljer, poäng och prispengar förlorades

Europeiska domstolen utmanar CAS

En av de högsta europeiska domstolarna har den 16 januari 2025 utfärdat ett rättsligt yttrande som kan leda till ytterligare en utmaning mot de nuvarande främsta idrottsorganens auktoritet i Schweiz.

EU-domstolen offentliggjorde sitt preliminära yttrande i ett mål som en belgisk fotbollsklubb har väckt mot FIFA, vilket kan utmana det etablerade rättsliga systemet inom den olympiska idrottsvärlden. Domstolens generaladvokat föreslog att nationella domstolar i EU:s medlems-länder bör kunna granska domar från den Schweiz-baserade idrottens skiljedomstol (CAS).

CAS, som grundades 1984, är utformad för att tillhandahålla ett enhetligt och bindande rättsligt forum för att lösa tvister och överklaganden inom den olympiska idrotten. Domstolen är baserad i Lausanne, Schweiz, utanför EU. Under de senaste 14 månaderna har samma domstol i Luxemburg fattat två betydande beslut enligt EU:s konkurrenslagstiftning, ett i Super League-fallet och ett annat i Lassana Diarra-övergångstvisten, som utmanar FIFA:s och UEFA:s auktoritet.

Det senaste yttrandet fortsätter en tio år lång rättsstrid som den belgiska klubben RFC Seraing och investeringsfonden Doyen Sports driver mot FIFA:s regler som förbjuder tredjepartsägande av en spelares registrering och övergångsrättigheter. De begärde 2015 att en handelsdomstol i Bryssel skulle granska om FIFA:s regler bryter mot EU-lagstiftningen.

Om detta bekräftas av domarna i Luxemburg, vilket sannolikt sker i ett beslut som skickar tillbaka fallet till Bryssel, skulle det öppna för nationella domstolar att granska CAS-domar, som idrottare, tjänstemän och klubbar för närvarande är bundna att acceptera.

“FIFA:s skiljedomsbestämmelser är obligatoriska,” sammanfattade EU-domstolen och återspeglade generaladvokat Tamara Ćapetas yttrande. “CAS domar som utfärdas under detta system kan därför inte begränsas till frågor om allmän ordning och måste vara öppna för fullständig rättslig prövning.” Domstolen tillade att EU:s medlemsländer “måste möjliggöra direkt tillgång till en domstol med befogenhet att rättsligt pröva FIFA:s regler för deras förenlighet med EU-lagstiftningen.”

CAS och FIFA avböjde att kommentera på torsdagen. Fotboll är den största klienten i CAS ärendemängd, med cirka 950 fall registrerade varje år. År 2023 bidrog FIFA med 2,5 miljoner schweizerfranc (2,75 miljoner euro) till CAS, vilket utgör mer än 10 proent av domstolens intäkter. CAS-domar kan endast överklagas på begränsade procedurgrunder i Schweiz högsta domstol i Lausanne och omkullkastas sällan. Seraing och Doyen förlorade i Schweiz federala domstol 2018.

De tidigare besluten i Luxemburg tvingade FIFA och UEFA att ändra regler som tidigare hindrade kommersiella konkurrenter från att föreslå nya tävlingar samt att utarbeta tillfälliga övergångsregler för kontrakt som avslutats av goda skäl.

AV CAS FRAMHÅLLNA SÄRSKILT VIKTIGA DOMSLUT

Betydelsen av ”Väsentlig Assistans” för nedsättning av dopingstraff

Varje halvår presenterar CAS några särskilda fall som de anser har särskilt bidragit till att förklara de tidvis svårtolkade antidopingreglerna. Hösten 2024 var ett av de fallen CAS presenterat CAS 2021/A/8296 som behandlade hur man skall se på begreppet ”Väsentlig assistans” som kan åberopas för att få strafflindring vid ett påvisat fall av doping.

Introduktion

Samarbete från idrottare, stödpersonal och andra personer som erkänner sina misstag och är villiga att avslöja andra antidopingsregelöverträdelser är viktigt för en ren idrott.

För att främja ren idrott och uppmuntra idrottare och andra individer att lämna information de kan ha om potentiella dopingsförseelser begångna av andra personer, tillåter artikel 10.7.1 i WADA:s regelverk WADC en avkortning av en del av perioden av avstängning om det har funnits ”väsentlig assistans” för att upptäcka eller fastställa WADC-överträdelser. Med andra ord kan personer som effektivt har hjälpt relevanta disciplinära organ i antidopingsutred-ningar behandlas mer förmånligt när deras egna dopingsärenden hanteras, vilket kan leda till en kortare avstängningsperiod än annars.

Att sätta villkor för väsentlig assistans kräver d¨noggrann avvägning. Å ena sidan är det viktigt att fördelarna för individer som har begått överträdelser inte ges för lättvindigt. Å andra sidan bör tröskeln inte vara så hög att incitamenten blir uppenbart ouppnåeliga. Utmaning-arna med denna avvägning återspeglas också i artikel 10.7.1 i WADC, som är mer än tre sidor lång och förklarar villkoren för väsentlig assistans och ger vägledning om dess tillämp-ning. Eftersom bestämmelsen är ganska bred och detaljerad har CAS också upprepade gånger granskat fall baserat på den. När artikel 10.7.1 i WADC fungerar som avsett, ger den disciplinära organ inom det universella dopingskontrollsystemet en chans att avslöja antidopingsregelöverträdelser (ADRV) och andra brott som annars hade förblivit outredda, vilket förbättrar integriteten hos ren idrott. Nedan kommer att granskas några av de viktigaste juridiska implikationerna av ”väsentlig assistans” i ljuset av ett specifikt CAS-avgörande.

Fakta

År 2013 genomgick Vladimir Obukhov, en då 21-årig fotbollsspelare i Torpedo Moskva FC, ett test utanför tävling i Ryssland, efter vilket den ryska nationella antidopingsorganisa-tionen rapporterade ett negativt resultat i Anti-Doping Administration & Management System (ADAMS). Under en lång period förblev situationen oförändrad, och spelaren fortsatte sin professionella karriär. Åtta år senare meddelade FIFA spelaren om en möjlig ADRV, efter att WADA:s rättsmedicinska utredningar visat att ett förbjudet ämnet i provet hade dolts. Spelaren erkände därefter sin ADRV och uttryckte sin vilja att ge väsentlig assistans. En samarbetsöverenskommelse undertecknades mellan spelaren och FIFA disciplinnämnd (FIFA DC). I sitt efterföljande beslut fann FIFA DC att spelaren hade gett fullständig och trovärdig assistans angående lagläkarens bedrägliga medicinska rutiner och reducerade därför avstängningsperioden från två år till sex månader, som föreslagits av spelaren. WADA överklagade beslutet till CAS och hävdade att det inte hade funnits någon väsentlig assi-stans, att FIFA inte hade kompetens att besluta om avkortningar och att avkortningen i vilket fall som helst var överdriven.

Villkor för att hitta väsentlig assistans

  1. TidpunktFörst måste det disciplinära organ som hanterar ärendet vara medvetet om det specifika tidsfönstret inom vilket väsentlig assistans kan tillämpas. Om det inte är öppet, behöver de ytterligare formella och materiella villkoren i WADC inte bedömas mer i detalj. Artikel 10.7.1.1 i WADC börjar så här:

En antidopingsorganisation med ansvar för resultatförvaltning vid en antidopingsregelöverträdelse kan, före ett överklagandebeslut enligt artikel 13 eller utgången av tiden för att överklaga, avkorta en del av konsekvenserna (…)” Om det disciplinära beslutet i första instans har överklagats och ett beslut om överklagandet har fattats, har tidsfristen för att hitta väsentlig assistans definitivt löpt ut. Om däremot inget överklagande har gjorts, är tidsfristen för den potentiella tillämpningen av väsentlig assistans densamma som tidsfristen för överklagandet. De specifika tidsfristerna för att lämna in överklaganden för andra parter än WADA anges i reglerna för varje behörig antidoping-organisation. WADA tidsfrist är vanligtvis tjugoen dagar efter den sista dagen som den andra parten kunde ha överklagat.

  1. Fullständigt utlämnande av information och fullt samarbete under förfarandet

De formella och materiella kraven för väsentlig assistans är baserade på artikel 10.7.1 i WADC och WADC-bilaga 1 (definitioner). För det första ställer definitionen av väsentlig assistans två kumulativa villkor på idrottaren, relaterade till omfattningen av den information som ska lämnas och hur idrottaren ska agera när han eller hon ger väsentlig assistans. Enligt definitionen ska idrottaren:

fullständigt avslöja i ett undertecknat skriftligt uttalande eller inspelad intervju all information han/hon har om regelöverträdelsen, och

fullt ut samarbeta med utredningen och prövningen av alla ärenden relaterade till denna information.

Definitionen innebär att den information som lämnas bör omfatta all relevant information om potentiella dopingsförseelser i skriftlig form. Det är alltså inte tillräckligt att till exempel endast lämna en utvald del av den information man har. Det senare kravet i definitionen understryker också att individen systematiskt ska ge myndigheterna stöd, till exempel genom att vittna vid en förhandling. Med andra ord finns det inget utrymme för att ändra sig när man väl har bestämt sig för att ge väsentlig assistans. Annars kan de ursprungliga konsekven-serna inträffa.

Väsentlig assistans som en ”viktig del” eller en ”tillräcklig grund” för att upptäcka eller fastställa överträdelser’

Vidare, med tanke på de materiella kriterierna för ”väsentlig assistans”, är minimikravet för resultatet av väsentlig assistans att det ska leda till att en ADRV eller att annan tillämplig förseelse ”upptäcks eller lyfts fram”. Som det anges i CAS rättspraxis är detta krav en hörnsten, eftersom det annars inte skulle finnas något incitament för en antidopingsmyndig-het att tillämpa lindrigare påföljder, om den inte fick något tillbaka som bidrar till att bekämpa doping inom idrotten.

Denna hörnsten utvecklas ytterligare i bilaga 1 (”Definitioner”) av WADC, enligt vilken den information som lämnas som väsentlig assistans ska:

utgöra en viktig del av ett ärende som initieras eller

utgöra en tillräcklig grund för att ett ärende skulle kunna ha väckts.

Trots förtydligandet lämnar dessa alternativa nödvändiga villkor utrymme för tolkning beroende på ärendet. När det gäller den så kallade lägre gränsen för de nämnda förut-sättningarna har CAS konsekvent hävdat att för att väsentlig assistans ska anses föreligga måste konkret och inte endast spekulativ information tillhandahållas. Dessutom verkar det tydligt i ljuset av rättspraxis att en enkel antydan om samarbete som hypotetiskt skulle kunna leda till upptäckt av en ADRV inte är tillräcklig. Det kan vidare konstateras att den konkreta information som ges (åtminstone) antingen bör resultera i att en ADRV (eller annan relevant förseelse) upptäcks, oavsett dess senare ”fastställande”, eller anses tillräcklig för att väcka ett ärende, även om informationen, hur viktig den än må vara, kan behöva ytterligare bekräftelse för att säkra en fällande dom mot en annan person.

Med andra ord behöver informationen i sig inte vara en tillräcklig grund för en fällande dom – det vill säga för att fastställa en ADRV eller annan dopingsförseelse – utan bara för att väcka ett ärende. Med hänsyn till detta kan man ganska säkert säga att det för att en effektiv väsentlig assistans ska kunna fastställas bör finnas en sannolikhet, men inte nödvändigtvis en säkerhet, för en dopingsförseelse. Typen av information och samarbete som tillhanda-hålls utvärderas mer noggrant från fall till fall. Om den minimigräns som beskrivs ovan överskrids, beaktas deras praktiska betydelse vid bedömningen av omfattningen av avstängningen.

I Obukhovs fall fann CAS-panelen att spelaren i sin redogörelse – som lästes tillsammans med uttalanden från fyra andra individer samt liknande händelser relaterade till en annan tidigare lagmedlem – gav relevanta detaljer om lagläkarens metoder och den olagliga behandling som spelaren utsattes för runt det datum då han lämnade urinprovet som visade sig vara positivt. CAS-panelen drog sedan slutsatsen att de uttalanden som läkaren själv gav indirekt bekräftade trovärdigheten i spelarens påståenden om de felaktiga medicinska rutinerna som följdes i klubben. Därefter ansåg panelen att spelarens redogörelser verkade tillräckliga för att ”ett ärende kunde ha väckts” mot läkaren. Vad som är särskilt viktigt är CAS-panelens slutliga kommentar, som säger att: ”det faktum att inget ärende slutligen väcktes ligger utanför spelarens kontroll och ansvar.” Detta är en logisk slutsats av defini-tionen av väsentlig assistans; det är generellt sett tillräckligt om ett ärende skulle ha kunnat väckas baserat på den väsentliga assistansen. Detta innebär dock inte direkt att tröskeln för väsentlig assistans är låg. Tvärtom, med tanke på att det finns flera kumulativa formella, procedurmässiga och materiella kriterier, verkar tröskeln för att fastställa väsentlig assistans vara ganska hög.

Konsekvenser av en fastställande av väsentlig assistans

  1. Minskning eller avstängning?Om väsentlig assistans fastställs ska den disciplinära instansen sedan överväga i vilken utsträckning assistansen har bidragit till att bekämpa doping, bristande efterlevnad av regler och/eller andra former av oärlighet relaterade till idrott. Utvärderingskriterierna anges i artikel 10.7.1.1 i WADC enligt följande:

I vilken utsträckning den annars tillämpliga perioden av inaktivitet kan suspenderas ska baseras på allvaret av den anti-dopingsregelöverträdelse som begåtts av idrottaren eller annan person och betydelsen av den väsentliga assistans som lämnats av idrottaren eller annan person för arbetet med att eliminera doping inom idrotten, bristande efterlevnad av koden och/eller brott mot idrottens integritet.”

Det är viktigt att notera ordet ”suspendera”. I Obukhovs fall minskade FIFA DC spelarens avstängning. WADA hävdade i sitt överklagande att FIFA ADR (liksom andra WADA-efterlevande anti-dopingsregler) endast tillåter FIFA DC att ”suspendera” en del av inaktivitetsperioden. Beslutet i första instansen i detta fall är inte exceptionellt, eftersom disciplinära organ och CAS-paneler under åren också har minskat den annars tillämpliga avstängningen baserat på väsentlig assistans. Men inom ramen för WADC 2021 har suspension och minskning olika betydelser – och inte bara i en semantisk mening, som hävdades av FIFA och spelaren i de efterföljande förhandlingarna inför CAS. För att omformulera det ovanstående, till skillnad från en minskning, lämnar en suspension dörren öppen för allvarligare sanktioner (det vill säga de ursprungliga konsekvenserna) om personens beteende förändras under processen. Suspension är därför av villkorlig natur. Så, precis som CAS-panelen fann i Obukhovs fall, är de disciplinära myndigheternas handlingsutrymme begränsat till suspensioner.

  1. Kriterier för att bestämma omfattningen av suspensionenVid bestämning av omfattningen av avstängningen enligt artikel 10.7.1 i WADC har de disciplinära instanserna i första instans en ganska bred diskretionär makt. Detta innebär att om ärendet överklagas till CAS bör denna diskretion ges förtur. Som angavs i CAS 2017/A/5000 måste en CAS-panel begränsa sina ändringar till fall av grov och uppenbar disproportion i förhållande till överträdelsen. Av denna anledning är CAS rättspraxis avse-ende väsentlig assistans begränsad, vilket minskar möjligheten till långtgående slutsatser om bedömningen av omfattningen av den potentiella suspensionen.

  2. Allvarlighetsgraden av dopingsförseelsenSom anges i artikel 10.7.1.1 i WADC är ”allvaret av den antidopingsregelöverträdelse som idrottaren begått” och ”betydelsen av den väsentliga assistans som idrottaren tillhandahållit” de faktorer som ska utvärderas när det gäller att avgöra vilken fördel som ska ges till den person som tillhandahåller väsentlig assistans. Vid bedömningen av överträdelsens allvarlig-hetsgrad är det nödvändigt att överväga var den ursprungliga konsekvensen (utan väsentlig assistans) skulle ha hamnat inom det tillämpliga konsekvensintervallet. Längden på avstäng-ningen fungerar som en direkt indikator på hur allvarlig överträdelsen ska anses vara i jäm-förelse med andra dopingförseelser inom antidopingssystemet. Ju mer allvarlig straffskalan är för den aktuella överträdelsen och den sanktion som har ålagts på grundval av denna, desto allvarligare bör också överträdelsen anses vara vid bedömningen av den potentiella avstängningen. Vid bedömningen av överträdelsens allvarlighet spelar graden av skuld hos den person som begått överträdelsen också en roll. Allvarligheten varierar från en avsiktlig överträdelse till lätt vårdslöshet. Detaljerade regler finns för att bedöma en individs grad av skuld. Dessa har vidare klargjorts i många CAS- och andra fall.

  3. Betydelsen av väsentlig assistansSom nämnts ovan föreskriver bestämmelserna om väsentlig assistans i WADC att en individ måste avslöja all information relaterad till dopingförseelser i sin helhet och fullt ut samarbeta i varje utredning relaterad till sådan information. Dessutom måste den tillhandahållna informa-tionen vara trovärdig och utgöra åtminstone en väsentlig del av ett ärende eller en pågående process. Den nuvarande utgåvan av WADC innehåller inga andra uttryckliga bestämmelser som underlättar bedömningen av assistansens betydelse. Däremot fanns det i 2009 års version av WADC en medföljande kommentar som gav ytterligare förtydliganden och väg-ledning i denna fråga. Kommentaren i fråga användes också som riktlinje av CAS-panelen i Obukhov-fallet. Den lyder:

Faktorer att beakta vid bedömningen av betydelsen av väsentlig assistans inkluderar exempelvis antalet individer som är inblandade, dessa individers status inom idrotten, om det handlar om en plan som involverar handel enligt artikel 2.7 eller administrering enligt artikel 2.8 och om överträdelsen rörde ett ämne eller en metod som inte är lätt att upptäcka vid testning. Den maximala suspensionen av inaktivitetsperioden ska endast tillämpas i mycket exceptio-nella fall … Generellt sett, ju tidigare i resultatförvaltningsprocessen som väsentlig assistans ges, desto större andel av den annars tillämpliga inaktivitetsperioden kan suspenderas.

Med hänsyn till ovanstående kan det hävdas att bedömningen av betydelsen av väsentlig assistans har två element. Det första elementet är allvaret av de överträdelser som avslöjas genom väsentlig assistans. Vid denna bedömning är det relevant att utvärdera faktorer som antalet individer som är inblandade i den avslöjade överträdelsen, dessa individers fram-trädande roll inom idrotten eller på annat sätt, allvaret i de avslöjade överträdelserna och betydelsen av den berörda sporten eller evenemanget. Det andra elementet är vikten av de bevis som utgjorde den väsentliga assistansen. Vid bedömning av denna aspekt är det viktigt att avgöra om de åtgärder som utgjorde den väsentliga assistansen initierade utredningen eller endast gav kompletterande information till en redan pågående undersökning och om samma information skulle ha kunnat erhållas från andra källor.

  1. Gemensam bedömning av kriteriernaEfter att ha utvärderat de två kriterierna separat bildar de disciplinära organen en slutlig uppfattning om den potentiella avstängningen av konsekvenserna av en ADRV. Eftersom bestämmelsen om väsentlig assistans behandlar de två ovan nämnda kriterierna lika (det vill säga utan att prioritera något av dem), skulle det vara rimligt att betrakta deras vikt som lika i den övergripande bedömningen av suspensionens omfattning. Följaktligen antyder en konsekvent tillämpning att ju mindre allvarlig den överträdelse är som begåtts av den bidrag-ande individen och ju mer betydelsefull den väsentliga assistansen är, desto längre bör avstängningen vara, vilket kan sträcka sig till den maximala suspension som tillåts av reglerna, nämligen 75 procent av den annars ålagda avstängningsperioden. Omvänt, om individens egen överträdelse är allvarlig och den väsentliga assistansen, även om den bedöms som sådan, är relativt liten, bör avstängningen vara proportionellt kortare jämfört med den annars specificerade avstängningsperioden. Även i sådana fall kan avstängningen dock fortfarande vara avsevärd om den underliggande inaktivitetsperioden är exceptionellt lång. Det är dock nödvändigt att ha i åtanke att minimalt bidrag inte rättfärdigar någon lindring. Med tanke på mångfalden av faktiska omständigheter kan disciplinära organ också behöva flexibilitet att avvika från det beskrivna tillvägagångssättet i enskilda fall, vilket gör det möjligt för ett av kriterierna att väga tyngre än det andra. Samtidigt måste de disciplinära organen dock vara konsekventa och behandla individer lika.

Slutsats

I Obukhovs fall fann CAS slutligen att även om den information som spelaren tillhandahöll kvalificerades som väsentlig assistans, ledde den inte till någon ålagd eller anklagad ADRV och visade sig därför vara av liten betydelse. Därför ansåg CAS skiljedomstol att spelarens fall inte var ”mycket exceptionellt” och inte stödde den maximalt tillåtna suspensionen på 18 månader. CAS konstaterade dock att spelaren omedelbart lämnade och erhöll all information som var inom hans kunskap och kontroll, vilket därmed uppfyllde ett av villkoren för en förmån till en idrottare från sådant samarbete. Dessutom rörde informationen en läkares praxis, det vill säga en individ med särskilda ansvar inom en fotbollsklubb, och den avslöjade en potentiell överträdelse som kunde ha involverat ett antal andra spelare och individer. Mot bakgrund av det ovanstående beslutade CAS att den annars tillämpliga avstängningen på två år skulle minskas till tolv månader. Således var suspensionens omfattning femtio procent av det ursprungliga straffet.

Obukhov-fallet är ett välkommet tillskott till det relativt begränsade antalet skiljedomar om väsentlig assistans. Det ger användbara verktyg för framtida tillämpning av artikel 10.7.1 i WADC. Fallet bekräftar också att beviljande av suspensioner av konsekvenser vid ADRV:s bör övervägas noggrant och måttligt, men utan att glömma incitamentet för individer att tillhandahålla väsentlig assistans. Sammantaget skulle mer betydande suspensioner kunna leda till positiva resultat i antidopingsarbetet.

CAS bedömning av fall rörande vistelserapportering

Bland de fall som CAS själv tagit ut som ett särskilt intressanta finna ett avseende vistelserapportering (CAS 2021/A/8391)

Introduktion

Möjligheten att testa idrottare, ibland helt oväntat, utanför tävlingar är en integrerad del av ett effektivt antidopingssystem. Som redan konstaterats i CAS 2006/A/1165, “de relevanta myndigheterna tar tillhandahållandet av vistelseinformation mycket seriöst eftersom det är en avgörande del i den pågående kampen mot doping inom idrotten”. Idrottare som tillhör en så kallad Registrered Testing Pool (RTP) är skyldiga att kontinuerligt tillhandahålla vistelse-information till antidopingsorganisationer. Vistelseinformationen, som vanligtvis lämnas in via det elektroniska systemet ADAMS, används av antidopingorganisationerna för att lokalisera idrottare för effektiv dopingskontroll utanför tävlingar.

Skyldigheten att lämna vistelseinformation grundar sig på artikel 5.5 i WADC och är närmare kodifierad i WADA:s Internationella Standard för Testning och Undersökningar (ISTI). Kraven på inlämning av vistelseinformation för idrottare är ganska omfattande och betungande och inkluderar exempelvis detaljer om idrottarens adress och tävlingar, samt ett 60-minuters tidsfönster för varje dag då idrottaren kommer att vara tillgänglig för testning. Underlåtenhet att uppfylla de ovan nämnda inlämningsskyldigheterna kan utgöra en inlämningsmiss eller ett missat test om idrottaren varit otillgänglig för testning på den plats och tid som angetts i 60-minuters tidsfönstret i deras vistelseinformation. Enligt artikel 2.4 i WADC utgör en kombi-nation av tre missade tester och/eller inlämningsmissar, enligt definitionen i ISRM, inom en tolvmånadersperiod en ADRV. I ett sådant fall kan påföljden vara en period av avstängning från ett till två år.

I det följande kommer att granskas mer i detalj vilken typ av information som är tillräckligt exakt och korrekt för att anses vara korrekt vistelseinformation.

Fakta

I september 2020 befann sig Andrejs Rastorgujevs, en skidskytt i världsklass, från Lettland, på sitt halvårslånga träningsläger i östra Alperna i Italien. Han hade lämnat vistelseinfor-mation för ändamålet att genomföra tester utanför tävling sedan 2013. År 2020 tillhörde idrottaren RTP och hade redan två vistelsemissar inom de senaste tolv månaderna (ett missat test och en inlämningsmiss). Därför skulle ett tredje misslyckande potentiellt leda till sanktioner. Platsen för idrottarens träningsläger var Passo Stelvio-området, och han bodde också på hotellet Hotel Passo Stelvio. Under sitt träningsläger lämnade idrottaren följande information angående sin övernattningsadress: “Passo Stelvio, Passo Stelvio, Italien”. Ganska snart därefter, i oktober 2020, skickade Internationella Testorganisationen (“ITA”, på uppdrag av IBU) ett mejl till idrottaren och begärde förklaringar för en uppenbar inlämnings-miss på grund av att han inte lämnat tillräcklig och korrekt vistelseinformation för att ITA skulle kunna lokalisera honom för testning under träningslägret.

Efter en granskning av idrottarens förklaringar och en utredning av ärendet fann ITA att idrottarens handlingar, eller snarare bristen på handling, utgjorde en tredje vistelsemiss inom tolv månader. Därför utfärdade IBU ett meddelande om anklagelse och beslut om tillfällig avstängning. Ärendet hänvisades sedan till CAS ADD för avgörande. CAS ADD fann att idrottaren hade begått en ADRV och straffade honom med en avstängningsperiod på arton månader. Idrottaren överklagade beslutet till CAS. Han hävdade att vistelseinformationen mellan den 8 och 28 september 2020 angående Passo Stelvio, Italien, borde anses vara tillräcklig. Därför hade ingen ADRV faktiskt inträffat, och den tillfälliga avstängningen som påförts honom borde hävas. Han argumenterade bland annat för att han vid tidigare vistelser i Passo Stelvio hade angett samma adressinformation i ADAMS och att det inte hade varit några problem.

Följaktligen var en av de aktuella frågorna som CAS behövde utvärdera huruvida idrottarens angivna plats i ADAMS var tillräckligt exakt för att uppfylla kraven enligt regler och tillämplig CAS-praxis.

Krav på tillräcklig vistelseinformation

  1. Relevanta krav i antidopingsreglernaDe mer detaljerade kraven för inlämning av vistelseinformation anges i artikel 4.8.8 i den nuvarande ISTI. Nedan fokuseras på kraven avseende platsinformation. Enligt artikel 4.8.8.2(c) ska vistelseinformationen innehålla:

För varje dag under det kommande kvartalet den fullständiga adressen till den plats där idrottaren kommer att bo över natten (till exempel hem, tillfälligt boende, hotell, etc.

Kravet avseende idrottarens plats kompletteras av artikel 4.8.8.5 i ISTI, som lyder:

Det är idrottarens ansvar att säkerställa att de lämnar all den information som krävs i en vistelserapport enligt artiklarna 4.8.8.2 och 4.8.8.3 korrekt och i tillräcklig detalj för att göra det möjligt för vilken antidopingsorganisation som helst som vill göra det att lokalisera idrottaren för testning på vilken given dag som helst under kvartalet på de tider och platser som idrottaren angett i sin vistelserapport för den dagen, inklusive men inte begränsat till under det specificerade 60-minuters tidsfönstret för den dagen i vistelserapporten

Med andra ord, och som ytterligare förklaras i paragraf (a) i artikeln, måste informationen vara sådan att en dopingskontrollant (DCO) som anländer på platsen (även hypotetiskt) för ett test utanför tävlingar, utan svårigheter, kan hitta platsen, få tillgång till platsen och hitta idrottaren på platsen utan förhandsbesked till idrottaren. Om något av dessa steg misslyckas kan resultatet bli en inlämningsmiss och/eller, där omständigheterna motiverar det, undvi-kande av provtagning. Det bör understrykas att det inte är nödvändigt för ADO att alltid göra en “kontroll på plats” av den information som idrottare lämnat in till ADAMS. Det kan istället vara tillräckligt för den behöriga myndigheten att från informationen i sig avgöra att den är otillräcklig.

Det är också värt att notera att enligt artikel 4.8.14.3 i ISTI har idrottarna rätt att delegera, genom ömsesidig överenskommelse, uppgiften att lämna sin vistelseinformation till en tredje part, som en tränare eller en manager. Idrottarna är dock i slutändan ansvariga för informa-tionens korrekthet och fullständighet samt för att vara tillgängliga för testning. En försvarslinje baserad på att misslyckandet orsakades av en tredje part bör därför generellt inte lyckas.

CAS har betonat denna grundprincip i ett nyligen avgjort ärende rörande Mikael Ymer, en svensk tennisspelare, som hävdade att han antagit att varje skillnad mellan hans faktiska och deklarerade vistelse skulle korrigeras av hans agent eller av tennisförbundet.

De kumulativa kriterierna för att definitivt fastställa en inlämningsmiss anges i artikel B.2.1 i ISRM. Dessa inkluderar krav på att myndigheterna informerar idrottarna om deras inklude-ring i RTP och de därmed följande inlämningskraven samt de potentiella konsekvenserna av inlämningsmissar. På samma sätt är myndigheterna skyldiga att ge idrottarna besked om tidigare inlämningsmissar och en möjlighet att undvika en efterföljande innan de vidtar ytterligare åtgärder mot dem. När det gäller noggrannheten i vistelseinformationen finns viktig information i kommentaren till artikel B.2.1(b) i ISRM. Enligt denna kommentar miss-lyckas en idrottare med att uppfylla kravet att lämna vistelserapport

om de inte gör någon sådan inlämning eller inte uppdaterar den som krävs enligt artikel 4.8.8.6 i ISTI

om inlämningen eller uppdateringen inte innehåller all nödvändig information

om de inkluderar information i den ursprungliga inlämningen eller uppdateringen som är felaktig (till exempel en adress som inte existerar) eller otillräcklig för att möjliggöra för ADO att lokalisera dem för testning

Slutligen, enligt det sista kriteriet, måste idrottarens misslyckande med att lämna information vara åtminstone vårdslöst. Idrottarna antas ha begått misslyckandet vårdslöst om det bevisas att de underrättades om kraven men ändå inte följde dem. Med andra ord kan ett oavsiktligt misstag av en idrottare, efter att ha blivit tydligt informerad, leda till sanktioner.

  1. Att dra gränsen mellan tillräcklig och otillräcklig platsinformation i praktikenTrots att listan över krav på tillräcklig och korrekt vistelseinformation är ganska omfattande ger antidopingsreglerna i sig ytterst få praktiska exempel på vad som bör anses otillräckligt och vad som inte bör det. Detta är förståeligt eftersom omständigheterna varierar, och avgörandet bör lämnas till en helhetsbedömning i varje enskilt fall.

Det är dock värt att notera att kommentarerna till ISTI-artiklarna erbjuder två scenarier där den lämnade informationen inte anses vara tillräcklig. Enligt kommentaren till 4.8.8.5 (a): “(…) uttalanden som ‘springer i Schwarzwald’ är otillräckliga och kommer sannolikt att resultera i en inlämningsmiss. På samma sätt är det sannolikt att specificera en plats som DCO inte kan komma åt (till exempel en byggnad eller ett område med begränsat tillträde) kommer att resultera i en inlämningsmiss. När det gäller det senare scenariot föreskriver dock ISTI riktlinjer för provtagning att om testförsöket äger rum vid en bostadsadress eller en plats med grindar eller säkerhetstillträde, bör idrottarna även ge specifik information om hur provtag-ningsteamet kan nå idrottaren. Detta kan inkludera en tillgångskod eller särskilda instruk-tioner om hur man får tillgång till en byggnad med säkerhetspersonal närvarande. Därför, i motsats till vad den ovan nämnda kommentaren i ISTI antyder, skulle en idrottare potentiellt kunna undvika en inlämningsmiss eller ett missat test om de ger tillräckligt detaljerade instruktioner för tillgång till en byggnad med begränsat tillträde.

Det är dock viktigt att notera i detta sammanhang att den citerade ISTI-riktlinjen är högst på tredje nivå av juridiska källor, och att förlita sig på den för att bedöma tillräckligheten av inlämnad vistelseinformation bör ske med försiktighet.

Fallet med Rastorgujevs

Den relevanta platsen för dopingskontrolländamål var, eller borde åtminstone ha varit, hans hotellboende i Italien. Som nämnts ovan hade idrottaren lämnat följande adressinformation till ADAMS: “Passo Stelvio, Passo Stelvio, Italien”. Med detta menade idrottaren att han bodde på ett hotell som heter “Passo Stelvio” i Passo Stelvio-området i Bormio kommun.

Efter att ha analyserat fallet instämde CAS med CAS ADD och fastställde att ordet ”hotell” hade en särskild betydelse i fallet. CAS påpekade att den information som idrottaren lämnat lämnade helt öppet var han faktiskt bodde i Passo Stelvio-området. Enligt CAS kunde idrottaren ha bott på vilket som helst av de andra hotellen i bergspasset eller någon annan-stans i Passo Stelvio-området. CAS tillade att idrottaren hade en rättvis möjlighet att fylla i avsnitten ”Mer information” och ”Ytterligare information” för att vara precis och korrekt, men att han inte använde den möjligheten.

CAS ADD, som hade kommit till samma slutsats, betonade också betydelsen av ordet “hotell” i sitt beslut. Dessutom noterade CAS ADD att de dokument som idrottaren själv tillhandahöll antydde att hotellet där idrottaren bodde, utan undantag, officiellt kallades Hotel Passo Stelvio.

Förutom felaktigheterna i idrottarens vistelserapport påverkade också andra faktorer bedömningen av graden av idrottarens vårdslöshet. CAS noterade att han redan hade underrättats den 26 november 2019 om att “Passo Stelvio” inte var en tillräcklig adress för vistelseändamål. Han hade också uttryckligen fått veta i april 2019 att han skulle vara så exakt som möjligt när han angav sin adress och inte anta att DCO skulle ringa honom för att hitta honom.

Slutsats

Av dessa skäl fann CAS att idrottaren hade agerat vårdslöst eftersom han, trots underrättelser och tidigare vistelsemissar, inte hade eliminerat i förväg alla möjliga svårigheter som en DCO kunde stöta på vid den specifika platsen och inte hade uppfyllt sin skyldighet att vara noggrann med att fylla i informationen om bostadsplatsen med tillräcklig precision för att DCO skulle kunna hitta den utan någon särskild ansträngning. Därför ansåg CAS att en allmän angivelse “Passo Stelvio, Passo Stelvio” inte gav den information som krävdes av ISTI och var inte tillräcklig för att lokalisera idrottaren för testning.

Vistelserapporteringsfel i CAS-praxis – en fallsammanställning

Antidopingsregler säkerställer att idrottare tävlar på lika villkor och i linje med idrottens grundläggande värden. Tillämpningen av dessa regler – både i och utanför tävling – är därför avgörande. Vistelserapportering spelar en viktig roll för att möjliggöra att antidopingsorgani-sationer (”ADOs”) kan utföra kontroller på idrottare utanför tävling.

Ett missat test definieras som “En underlåtenhet av idrottaren att vara tillgänglig för testning på den plats och vid den tid som anges inom den 60-minutersperiod som specificerats i hans/hennes vistelserapporteringsr för den aktuella dagen…”. Ett inlämningsfel definieras som “En underlåtenhet av en idrottare (eller en tredje part som idrottaren delegerat uppgiften till) att lämna in en korrekt och fullständig vistelserapporterings som gör det möjligt att lokalisera idrottaren för testning vid de angivna tiderna och platserna, eller att uppdatera vistelserapporteringsrna vid behov för att säkerställa att de förblir korrekta och fullständiga…”.

Straffet för idrottare som begår ett vistelserapporteringsfel är en period av avstängning på ett till två år, ”beroende på idrottarens grad av skuld”. Som CAS uttalat, ”är antidopingsreglerna nödvändigtvis strikta för att fånga idrottare som faktiskt fuskar genom att använda droger, och reglerna kan därför ibland ge resultat som många kan uppfatta som orättvisa. Detta fall bör fungera som en varning till alla idrottare att de relevanta myndigheterna tar tillhanda-hållandet av platsinformation mycket allvarligt, eftersom det är en viktig del av den pågående kampen mot doping inom idrotten”.

Trender

CAS-medarbetare har analyserat 14 publicerade CAS-fall som behandlar brott mot vistelse-rapporteringskravet. De visar följande trender: Idrottsorganisationer fick rätt i majoriteten av de analyserade fallen. Idrottsorganisationer fick rätt i cirka 70 procent (10 av 14) av fallen, vilket ledde till avstängningsperioder för idrottare och böter för klubbar. Den vanligaste avstängningsperioden för vistelserapporteringsfel är 18 månader. Av de 14 analyserade fallen ledde 9 till avstängningsperioder för idrottare. Av de nio fallen påfördes den minsta avstängningsperioden på ett år i två fall, den maximala avstängningsperioden på två år i 3 fall, och en ”mellannivå” på 18 månader i de återstående 4 fallen.

De analyserade fallen täckte ett brett spektrum av länder även om de flesta fall rör idrottare från Europa. De analyserade fallen täckte ett brett spektrum av sporter med friidrott och simning i ledningen.

Med på listan tills man inte längre är med på listan

Idrottare som ingår i en registrerad testgrupp är alltid ansvariga för att säkerställa korrekta och fullständiga vistelserapportering. Till exempel fann CAS att så länge en idrottare är inkluderad i den nationella listan över registrerade testgrupper, och i avsaknad av något officiellt uttalande eller meddelande om att denna idrottare tagits bort från listan, måste idrottaren följa kraven för vistelserapportering, även om idrottaren inte längre är medlem av landslaget.

Bevisstandard och bevisbörda

Den relevanta bevisstandarden i alla fall av vistelserapporteringsfel är högre än en ren sannolikhetsövervikt, men lägre än standarden för bortom rimligt tvivel. Det är idrotts-organisationens ansvar att bevisa att ett antidopingsbrott har inträffat, varefter bevisbördan övergår till idrottaren att bevisa motsatsen.

I ett fall konstaterade CAS att det finns ”praxis som innebär att en DCO minnesbild av händelser antas vara korrekt, om inte väsentliga motbevis kan presenteras för att motsäga den (se CAS 2019/A/6302, punkt 68 och CAS 2016/A/4700, punkt 57)”. Samtidigt hänvisade det senare fallet till Christian Colemans fall, där man mer allmänt konstaterade att ”det är panelens uppgift att bilda sig en uppfattning om bevisen och väga dem utifrån dess sammanhang och omständigheter”.

Relevanta kriterier för ett platsangivelsefel (“filing failure”)

I ett annat fall klargjorde CAS att ”en platsangivelse måste vara tillräckligt noggrann och detaljerad för att möjliggöra för vilken antidopingsorganisation som helst att lokalisera idrottaren för testning vilken dag som helst under kvartalet, vid de tider och platser som idrottaren angett i sin platsangivelse för den dagen, vilket inkluderar men inte begränsas till den 60-minutersperioden. Särskilt måste idrottaren ge tillräcklig information för att möjliggöra för DCO att hitta platsen, få tillträde till platsen och hitta idrottaren. Det duger inte att ange en plats med begränsad tillgång, det riskerar att leda till ett inlämningsfel”.

I Christian Coleman fall fann CAS att ”idrottaren måste vara närvarande på den plats som han eller hon angett och inte någon annanstans, även om det någon annanstans är en fem minuters bilresa bort”.

I Andrejs Rastorgujevs fall fick idrottaren en tidigare varning om att hans angivelse var otillräcklig för att lokalisera honom, då han endast angett att han skulle vara i Bromio vid ”Passo Stelvio, Italien”, medan sektionerna ”Mer information” och ”Ytterligare information” lämnats tomma. CAS fann att även om idrottaren tidigare hade testats framgångsrikt på den platsen och fått korrespondens på den angivna adressen i ADAMS, var informationen i platsangivelsen inte så detaljerad som den borde vara och inte tillräcklig för att lokalisera idrottaren för teständamål.

Relevanta kriterier för ett platsangivelsefel (“missed test”)

I Christian Coleman fall fastställde CAS ett femstegs-test för att fastställa ett missat test:

”För det första, att när idrottaren underrättades om att han hade utsetts att ingå i den registrerade testgruppen, informerades han om att han skulle kunna ådraga sig ett missat test om han inte var tillgänglig för testning under den 60-minutersperiod som specificerats i hans platsangivelse vid den plats som angetts för den perioden.

För det andra, att en DCO försökte testa idrottaren genom att besöka den plats och den tid som idrottaren angett i sina platsangivelser för den dagen.

För det tredje, att DCO under den angivna 60-minutersperioden gjorde vad som var rimligt under omständigheterna (givet platsens natur) för att försöka lokalisera idrottaren, utan att förvarna honom om testet.

För det fjärde, att idrottaren har fått meddelande om tidigare misslyckade försök att testa honom.

För det femte, att idrottarens underlåtenhet att vara tillgänglig för testning på den angivna platsen under den angivna 60-minutersperioden åtminstone var försumlig; och i detta avseende finns en motbevisbar presumtion om att idrottaren varit försumlig om de omständigheter som anges i punkterna 1 till 4 bevisas. Denna presumtion kan motbevisas av idrottaren om han kan bevisa att något misslyckande från hans sida inte orsakades (eller bidrog till) av hans försumlighet.”

Idrottare kan inte förlita sig på delegering av vistelserapporteringen

En idrottare som är föremål för vistelserapporteringskav har en skyldighet att säkerställa att platsangivelserna är korrekta och fullständiga. Denna skyldighet ligger kvar hos idrottaren även om den delegeras till en tredje part. Till exempel hade Karam Gabers fru akut blivit inlagd på sjukhus i en annan stad och den tredje parten som ansvarade för att uppdatera hans platsangivelse misslyckades med detta. CAS fastställde, i enlighet med reglerna, att idrottaren ansvarar för noggrannheten i platsangivelserna, även om det beror på en tredje parts misslyckande.

På samma sätt bekräftade CAS i Albert Subirats fall att även om en idrottare kan välja att delegera inlämning av sina platsangivelser till en tredje part, bär idrottaren fortfarande ansvaret oavsett graden av tredjepartens försumlighet. I det fallet hade idrottaren alltid lämnat sina platsangivelser till Venezuelas simförbund (VSF) (det vill säga en tredje part), som normalt skickade dem vidare till FINA i tid. VSF misslyckades dock med att göra detta i Q1 2010, Q4 2010 och Q1 2011, vilket ledde till att idrottaren ansågs ha begått tre inlämningsfel på grund av VSF:s försumlighet.

Idrottare måste informeras korrekt

Idrottsorganisationer och antidopingsorganisationer är skyldiga att ge korrekta meddelan-den till idrottaren om att han eller hon har begått ett inlämningsfel. Om en antidoping-organisation till exempel meddelar en idrottares vistelserapporteringsfel till dennes nationella förbund, måste den säkerställa att idrottaren faktiskt får meddelandet från det nationella förbundet. Om inte kan idrottaren inte förklaras ha begått ett inlämningsfel. I Zofie Kvackovas och Zdenek Frantisáks fall innehöll akten inga bevis på formella skriftliga varningar som skickats till de berörda idrottarna, och därför fann CAS att det var mer sannolikt än inte att förbundet inte vidarebefordrade varningarna till idrottarna. Dessutom kan en idrottare inte meddelas om ett efterföljande vistelserapporteringsfel om idrottaren inte har informerats om det tidigare påstådda felet eller felen. Till exempel i Albert Subirats fall informerade FINA VSF om de tre inlämningsfelen genom brev den 25 februari 2010, 11 november 2010 och 2 februari 2011. Emellertid underrättade VSF idrottaren först vid det tredje felet – den 2 februari 2011. Genom att finna att dessa meddelanden var bristfälliga resonerade CAS-domstolen att ”idrottaren måste informeras tillräckligt så att han eller hon har en verklig möjlighet att rätta till de brister i platsangivelserna som uppstått”.

Försvar och rättfärdiganden

Utöver att åberopa ansvareller försumlighet eller bådadera hos delegerade (vilket, som tidigare förklarats, konsekvent avvisades av CAS), har idrottare använt olika typer av försvar och rättfärdiganden. I Christian Coleman fall angav CAS att ”en nödsituation eller en oförutsedd händelse av något slag (till exempel en akut läkarbesök), eller en familjesituation eller kris” kunde betraktas som ett rättfärdigt försvar för ett missat test.

I Anthony Labellos fall hävdade International Skating Union (ISU) att idrottaren misslyckats med att lämna in sina obligatoriska kvartalsvisa platsangivelser vid tre tillfällen. Idrottaren förnekade inte dessa påståenden och blev avstängd i den första instansens förhandlingar. Vid överklagan till CAS presenterade idrottaren nya exculpatoriska bevis – en faxkopia som skickats till ISU med idrottarens platsangivelseinformation för den relevanta perioden. CAS-panelen fann att ISU inte kunde bevisa att dokumentet i fråga var förfalskat eller konstgjort, och därför bedömde panelen att det var mer sannolikt än inte att platsangivelsen skickades och mottogs i tid.

I Karam Gabers fall fann CAS att det faktum att idrottaren hjälpte sin fru under hennes sjukhusvistelse inte utgjorde en rättfärdig och exceptionell omständighet som skyddade honom från ansvar för ett platsangivelsefel, eftersom idrottaren kunde meddela en tredje part ansvarig för platsangivelsen att han hade ändrat sin plats, men den tredje parten misslyckades med att uppdatera platsangivelsen.

I Andrejs Rastorgujevs fallklargjorde CAS att ”Syftet med ett telefonsamtal är inte att bjuda in idrottaren för testning, utan att eventuellt bekräfta att idrottaren inte är närvarande”, och att ”avsaknaden av ett sådant samtal utgör inte ett försvar för påståendet om ett missat test. Det tillåter inte heller en idrottare att hävda att en annars bristfällig adressangivelse är reparerad genom möjligheten till ett telefonsamtal från en DCO”. Detta bekräftades också i Christian Coleman fall där CAS behandlade idrottarens argument att han förväntade sig ett samtal baserat på tidigare erfarenhet med DCO, och fann att ”idrottaren är skyldig att vara närvarande på den plats han eller hon angett och inte någon annanstans, även om det någon annanstans är en fem minuters bilresa bort”.

I Bayer 04 Leverkusen konflikt med UEFA fann CAS att en klubbs misslyckande att rapportera förändringar i spelarnas platsangivelser i tid på grund av händelser som inte kan tillskrivas force majeure eller oförutsedda händelser, utan enbart administrativ förvirring, är otillräckliga för att befria klubben från ansvar.

Sanktioner

Överträdelser av vistelserapporteringsplikten är föremål för en period av avstängning från ett till två år. Vid fastställandet av den exakta perioden beaktar CAS idrottarens beteende och avsikt samt en rad faktorer, särskilt:

idrottarens erfarenhet

om idrottaren är en minderårig

särskilda överväganden som funktionsnedsättning

den grad av risk som idrottaren borde ha uppfattat

den omsorg och undersökning som idrottaren visade i förhållande till den risk som borde ha uppfattats.

I Mikael Ymers fall hänvisade CAS till ”den hypotetiska erfarna tennisspelaren, en nivå som rimligen kan förväntas uppfyllas av alla idrottare som ingår i IRTP, och som är mycket medveten om risken för avstängning vid den tredje platsangivelseöverträdelsen inom en 12-månadersperiod”. I detta fall fick idrottaren en avstängning på 18 månader. I Alice Fiorios fall minskades den nationella antidopingdomstolen idrottarens avstängning från ett år till sex månader på grund av att idrottaren inte hade betydande skuld eller vårdslöshet. Vid överklagandet konstaterade CAS att artikel 2.4 i WADA-koden redan innehöll ett spann på 1–2 års avstängning beroende på idrottarens skuld och att en minskning av avstängningen till under minimiperioden på ett år baserat på graden av skuld skulle innebära att mildrande omständigheter räknades två gånger. Därför borde en minsta period på ett år tillämpas vid en platsangivelseöverträdelse.

I Alex Rasmussens tvist med Dansk Idraetsforbund) fann CAS att idrottaren visade ett uppenbart åsidosättande av sina platsangivelseplikter, vilket motiverade en avstängning betydligt högre än minimiperioden på ett år. Samtidigt erkände CAS att det inte fanns några indikationer (än mindre bevis) på att idrottaren begick platsangivelseöverträdelsen för att undvika tester. Genom att väga dessa överväganden ansåg CAS-panelen att en proportionell avstängning skulle ligga i mitten av spannet – 18 månader.

I Andrejs Rastorgujevs fall beaktade CAS idrottarens omfattande erfarenhet av doping-kontroller, hans skuld avseende de två första platsangivelseöverträdelserna samt hans vårdslöshet avseende det tredje vistelserapporteringsfelet särskilt i ljuset av den varning han fått. CAS noterade att om den första instansens avstängning hade varit två år skulle den sannolikt inte ha minskats, men ”i avsaknad av en specifik överklagan som begär en skärpning av avstängningen ska panelen upprätthålla avstängningen på 18 månader”.

Slutsats

CAS rättspraxis kring vistelserapporteringsöverträdelse utvecklas kontinuerligt. Fallen är mycket faktaspecifika och avgörs vanligtvis från fall till fall med få eller inga hänvisningar till tidigare avgöranden. Sammanfattningsvis har förbunden hittills segrat i de allra flesta överklaganden till CAS, med de flesta avstängningarna satta över minimiperioden på ett år.

CAS bedömning av upptag av dopingpreparat genom huden

CAS brukar varje termin göra en sammanställning av de fall som haft störts principiell betydelse avseende diskussionen kring domskälen. Hösten 2024 gör ett av dem upptag av ett dopingklassat preparat via huden (2022/ADD/53).

Inledning

Den grundläggande antidopingsregelöverträdelsen (ADRV) är att en eller flera förbjudna substanser eller dess metaboliter eller markörer påträffas i en idrottares prov. Bestämmelsen inbegriper principen om strikt ansvar, som konsekvent upprätthålls av CAS, vilket innebär att det inte är nödvändigt att visa att avsikt, skuld, vårdslöshet eller medveten användning från idrottarens sida har förekommit för att fastställa en ADRV. Det finns inget utrymme för att avvika från en konstaterad ADRV när närvaron av en förbjuden substans är fastställd. Där-emot tillåter det disciplinära systemet att sanktionen i vissa fall reduceras eller elimineras på grund av omständigheterna.

Enligt artikel 10.2.1 i WADA:s regelverk (WADC) ska perioden för avstängning vid en påträffad förbjuden substans vara fyra år, om ADRV inte involverar en specificerad substans eller metod, såvida inte idrottaren kan visa att ADRV inte var avsiktlig. Dessutom beaktas idrottarens grad av skuld vid fastställandet av konsekvenserna av deras ADRV enligt artikel 10 i WADC. Till exempel, om idrottaren inte har någon skuld eller vårdslöshet, ska avstäng-ningsperioden elimineras. Definitionen för ingen skuld eller vårdslöshet kräver att:

Idrottaren eller annan person visar att han eller hon inte visste eller misstänkte, och rimligen inte kunde ha vetat eller misstänkt, ens med största försiktighet, att han eller hon hade använt eller blivit administrerad den förbjudna substansen eller förbjudna metoden eller på annat sätt brutit mot en antidopingsregel”. Viktigt är att förutom i fallet med en skyddad person eller motionär, måste idrottaren för varje överträdelse av artikel 2.1 också visa hur den förbjudna substansen kom in i idrottarens system

En rad CAS-fall har dessutom fastställt att en idrottare måste fastställa substansens källa och hur substansen kom in i deras kropp för att kunna hävda avsaknad av avsikt. Endast under mycket exceptionella omständigheter kan idrottare få en reducerad sanktion utan att fastställa källan. I det aktuella fallet tillämpades detta sällsynta undantag.

Fakta

Vicky Annett Schlittig är en elittyngdlyftare från Tyskland. Hon har tävlat i internationella evenemang sedan 2019. Idrottaren deltog i IWF:s (Internationella Tyngdlyftningsförbundets) junior-EM 2021 som hölls i Rovaniemi, Finland. Den 26 september 2021 valdes hon ut för en dopingskontroll under tävling som visade sig vara positiv för dehydroklormetyltestosteron (DHCMT), en potent anabol steroid och en icke-specificerad substans i 2021 års WADA-förbudslista. ITA informerade idrottaren om att hon hade begått en ADRV-

Idrottaren observerade dock först att det i proverna inte fanns några typiska långsiktiga metaboliter, till skillnad från alla jämförbara DHCMT-fall under de senaste tre åren. För det andra var det upptäckta värdet nära minimigränsen, vilket antydde att substansen metabo-liserades strax innan den samlades in och inte skulle ha haft någon prestationshöjande effekt. För det tredje påpekade idrottaren att hon genomgått dopingstester omedelbart före och efter den 26 september 2021 och testade negativt i båda fallen. Slutligen, och mest intressant, hävdade idrottaren att formen av substansen i hennes prov antydde att den potentiellt kunde ha uppstått genom transdermal överföring (överföring genom huden). Hon noterade att det fanns flera möjligheter till kontakt mellan henne och andra idrottare, tränare och stödpersonal av olika nationaliteter under tävlingen, vilket kunde vara ursprunget till metaboliten. Idrottaren ansåg att hon inte hade någon skuld eller vårdslöshet. ITA hänsköt ärendet till CAS för prövning.

Potentiella källor till kontaminering i rättspraxis

Som nämnts ovan har det i CAS-rättspraxis fastställts att, i enlighet med WADC:s definition av “ingen skuld eller vårdslöshet”, är huvudregeln att en idrottare måste fastställa substan-sens källa och hur den kom in i deras system för att kunna åberopa avsaknad av skuld eller vårdslöshet. CAS-rättspraxis har sett en mängd olika källor och rutter på hur förbjudna substanser oavsiktligt har administrerats av idrottare. Vanliga fall är de där källan är en medicin eller ett tillskott, föreskrivet eller inte. När idrottaren emellertid frivilligt väljer att inta produkten bär de konsekvenserna av att de inte har uppfyllt sin skyldighet att utöva den nödvändiga försiktigheten. Ibland är produkter felmärkta eller kontaminerade, men ibland har idrottarnas förklaringar visat sig vara fabricerade.

På liknande sätt finns det många fall där en förbjuden substans har funnits i maten eller i dryck som en idrottare har konsumerat. Dessa inkluderar fall av köttkontaminering: det är allmänt känt att i vissa länder, som Kina och Mexiko, används clenbuterol och andra tillväxtmedel för att öka köttvikten hos boskap, vilket kan resultera i att rester av dessa ämnen också hamnar i människokroppen när köttet konsumeras. Det finns även exempel på fall där den förbjudna substansen har kommit in i idrottarens kropp genom kranvatten på grund av otillräcklig vattenreningsinfrastruktur.

Dessutom har CAS bekräftat att nära kontakt med en annan person kan leda till att en förbjuden substans kommer in i kroppen. Till exempel har en annan persons saliv bekräftats som en källa till en förbjuden substans. Redan 2009 åberopade Richard Gasquet, en professionell fransk tennisspelare, framgångsrikt att han hade kysst en kvinna som erkänt att hon hade tagit kokain. År 2016 lämnade Shawn Barber, en kanadensisk stavhoppare, ett dopingsprov som innehöll kokain bara veckor före OS i Rio. Han fick dock tävla eftersom han bevisade att substansen kom in i hans kropp genom en kyss med en kvinna som hade använt kokain. I båda fallen vittnade kvinnorna om att de hade använt kokain och kysst idrottarna därefter. Detta gjorde det lättare för idrottarna att med en sannolikhetsövervikt bevisa att administrationen av substansen skett utan skuld eller vårdslöshet. Lyckan med dessa typer av påståenden är mycket beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, precis som i andra fall enligt artikel 2 i WADC.

Undantag: Oidentifierad källa till en förbjuden substans

Som ovan visat är det möjligt att få avstängningen eliminerad eller reducerad när källan till den förbjudna substansen är fastställd. Det har dock också upprepade gånger bekräftats av CAS att avsaknad av skuld kan föreligga även utan att källan till den förbjudna substansen är fastställd. I CAS 2016/A/4534 befanns den peruanska simmaren Mauricio Fiol Villanueva ha begått en ADRV då hans prover innehöll stanozolol. Idrottaren framförde en teori om kontaminerat hästkött, vilket inte övertygade panelen. Förutom detta fanns det inga bevis som idrottaren kunde förlita sig på för att bevisa avsaknad av avsikt. Panelen konstaterade därför: “Allt som återstod var hans protester om oskuld, karaktärsvittnesmålen från hans tränare, lögndetektortestet, hårprovsanalysen och hans blotta påstående att hans senaste förbättringar i tider för sina tävlingar uppnådda före Pan-Am-spelen var resultatet av bättre konditionsträning.”

Panelen var tvungen att bedöma om sådana omständigheter kunde användas för att framgångsrikt bevisa oavsiktlighet. Panelen vägde bevisfrågorna noggrant när den bedömde om fastställandet av källan till den förbjudna substansen i idrottarens prov är en nödvändig förutsättning för att bevisa frånvaro av avsikt. Som ett argument till förmån för att bevisa källan hänvisade panelen bland annat till ett tidigare CAS-fall enligt vilket denna förutsättning “är viktig och nödvändig; annars skulle en idrottares grad av noggrannhet eller avsaknad av skuld bedömas i relation till omständigheter som är spekulativa och som kan vara delvis eller helt påhittade. Att tillåta någon sådan spekulation om de omständigheter under vilka en idrottare intagit en förbjuden substans skulle underminera reglerna om strikt ansvar som ligger till grund för WADC, och därmed motverka deras syfte”. Trots detta ansåg panelen att de faktorer som talade emot detta krav var mer övertygande. Den viktiga faktorn som talade emot var att de tillämpliga antidopingsreglerna inte uttryckligen krävde fastställandet av källan till den förbjudna substansen. om det är oklart i detta avseende eller på annat sätt, måste bestämmelserna i den relevanta disciplinära koden i princip tolkas contra proferentem. Vidare hänvisade panelen till juridisk litteratur där det anges att även om substansens ursprung kan förväntas utgöra en viktig, eller till och med avgörande, faktor, ges paneler flexibilitet att granska alla objektiva och subjektiva omständigheter i ärendet och avgöra om en bedömning att överträdelsen inte var avsiktlig är motiverad. Baserat på dessa och andra faktorer använde panelen en passande metafor för att beskriva undantagets begränsade räckvidd: “Om en idrottare inte kan bevisa ursprunget, lämnar det den smalaste av korridorer som idrottaren måste passera för att uppfylla den börda som åligger honom.”

I detta specifika fall avslog panelen Villanuevas överklagande. Efter Villanueva-fallet har CAS antagit samma resonemang i motsvarande ärenden och funnit att det i extremt sällsynta fall kan vara möjligt för en idrottare att visa avsaknad av avsikt även om de inte kan fastställa den förbjudna substansens ursprung. Panelerna har föreställt sig den teoretiska möjligheten att de kan övertygas av en idrottares enkla påstående om oskuld när de beaktar inte bara idrottarens uppträdande, utan även deras karaktär och historia. En skiljedom betonar att “i alla utom de sällsynta fallen är frågan akademisk.” Det kan därför dras slutsatsen att även om fastställandet av den förbjudna substansens ursprung i idrottarens prov inte är ett villkor för att bevisa avsaknad av avsikt, är idrottarens chanser i sådana fall extremt begränsade.

CAS-domslut i Schlittig-fallet

I Schlittig-fallet lyckades idrottaren slutligen passera den ovan beskrivna smala korridoren, eftersom CAS fann att hon inte bar någon skuld för det positiva provet som innehöll DHCMT-metaboliten. CAS tycktes ha förlitat sig starkt på expertvittnesmål. För det första fann CAS att, baserat på samstämmigheten mellan båda parternas expertvittnen, visade den exklusiva upptäckten av DHCMT i låga eller spårmängder, utan närvaro av tillhörande metaboliter, att transdermal applicering hade skett inom några timmar till några dagar före den 26 september 2021. CAS noterade sedan att expertvittnena var överens om att de två negativa testerna, ett taget tjugo dagar före och det andra åtta dagar efter det positiva testet, starkt indikerade att någon farmakologisk manipulation av DHCMT inte skulle ha förbättrat prestationen eftersom DHCMT kräver regelbunden administration kombinerad med fysisk ansträngning. Idrottarens expert påpekade också att upptäckten av DHCMT-metaboliten skiljde sig markant från alla andra DHCMT-dopingsfall under de senaste tre åren vid det tyska dopingsanalysinstitutet.

Med hänsyn till ovanstående observationer var CAS övertygad om att detta var ett exceptio-nellt fall där de tidigare och efterföljande negativa testerna och de låga/spårmängderna av DHCMT indikerade sannolikheten för oavsiktlig transdermal administrering. Eftersom CAS fann att transdermal administrering var möjlig, var de tvungna att analysera om idrottarens föreslagna möjliga källor översteg tröskeln av sannolikhetens övervikt. De bevis som idrottaren presenterade i detta avseende hänvisade inte till en specifik situation utan till de många mänskliga kontakter som ägde rum under flera dagar under tävlingen. Idrottaren vittnade om att hon på sin flygning från Helsingfors till Rovaniemi den 23 september 2021 satt bredvid många idrottare, tränare och stödpersonal från olika länder. Efter ankomsten till Rovaniemi transporterades de sedan i en trång buss till en COVID-teststation. Dessutom hade hon de följande dagarna omfattande kontakt med andra idrottare under busstran-sporter, invägning, träning, luncher och middagar. Idrottaren hävdade att dessa kontakter under tävlingen sannolikt resulterade i en transdermal överföring av DHCMT.

Baserat på de vetenskapliga fakta samt idrottarens vittnesmål och bevis på de nära kontakter som skedde under de få dagarna före ADRV, bedömde ADD att det var sannolikt att idrottaren hade utsatts för oavsiktlig, transdermal administrering av DHCMT som inte var avsiktlig. ADD beslutade att ingen period av avstängning skulle åläggas idrottaren.

En liten varning

Vid tidpunkten för skrivandet av denna artikel (november 2024) är fallet fortfarande under prövning av CAS överklagningsavdelning. Den framtida skiljedomen har potential att bli ett vägledande fall för kontaminering genom mänsklig kontakt.

CAS principiella utlåtande avseende fall av dubbelgångare

Bland de fall som CAS tar fram för att spegla principiella fall finns ett där man diskuterar dubbelgångare, med vilket menas att en odopad idrottsutövare skickas fram för att genomgå dopingtest istället för den dopade idrottsutövare som testarna i själva verket önskar testa. Detta fall avgjordes 2023 (CAS 2022/A/8802)

Fallbeskrivning

Nijat Rahimov är en elittyngdlyftare och olympisk guldmedaljör från 2016. Idrottaren har tävlat i internationella tyngdlyftningsevenemang sedan 2009. År 2013 testade idrottaren positivt för två förbjudna anabola steroider och blev avstängd av Internationella tyngdlyft-ningsförbundet (IWF) under två år. Efter att hans avstängningsperiod löpte ut den 19 juni 2015 bytte idrottaren nationalitet för att tävla för Kazakstan. Idrottaren vann guld i herrarnas 77 kg-kategori vid IWF-världsmästerskapen 2015 i Houston, USA. Vid det tillfället genomgick han en dopingskontroll under tävlingen där ett urinprov med togs av United States Anti-Doping Agency (USADA) på uppdrag av IWF. Inga förbjudna substanser upptäcktes i det provet. Mellan mars och juli 2016 var idrottaren föremål för riktad testning som utfördes av den nationella antidopingsorganisationen i Ungern (HUNADO) på uppdrag av IWF:

Den 15 mars 2016 togs ett urinprov med nummer 3986455 (”15 mars 2016-provet”) som påstås ha lämnats av idrottaren i närvaro av idrottarens tränare och Kazakstans landslags-tränare under en dopingskontroll utanför tävling på ett träningscenter i Almaty, Kazakstan. Provet visade inga förbjudna substanser. Nitton andra kazakstanska tyngdlyftare lämnade också prover under det besöket av HUNADO.

Den 10 juni 2016 togs ett urinprov med nummer 3987560 (”10 juni 2016-provet”) som också påstås ha samlats in från idrottaren i närvaro av Kazakstans landslags huvudtränare under en dopingskontroll utanför tävling på ett träningscenter i Almaty, Kazakstan. Provet visade inga förbjudna substanser. Sju andra kazakstanska landslagslyftare lämnade också prover under det besöket av HUNADO. HUNADO dopingskontrollant (DCO) rapporterade emellertid att tränarna hade tagit med en annan person än idrottaren för att lämna provet.

Den 17 juli 2016 togs ytterligare ett urinprov med nummer 4045254 (”17 juli 2016-provet”) som påstås ha samlats in från idrottaren i närvaro av idrottarens tränare och Kazakstans landslagstränare, under en dopingskontroll utanför tävling på Kazzhol Hotel i Almaty, Kazakstan. Provet visade inga förbjudna substanser. Sex andra kazakstanska landslags-lyftare lämnade också prover under det uppdraget.

På dagen för varje av dessa testuppdrag var idrottaren registrerad i sitt ADAMS vistelse-rapporteringsssystem för att befinna sig på sin hemadress mellan kl. 8 och 9, cirka 500 meter från det nationella träningscentret i Almaty, Kazakstan. Den 18 juli 2016 togs ett urinprov med nummer 3950218 (”18 juli 2016-provet”) som påstås ha samlats in från idrottaren av och under auktoritet av Kazakstans nationella antidopingsorganisation (”KAZ-NADO”) under en dopingskontroll utanför tävling för idrottare som valts ut att tävla i de olympiska spelen 2016 i Rio de Janeiro, Brasilien. 18 juli 2016-provet visade inga förbjudna substanser.

Den 10 augusti 2016 vann idrottaren guldmedaljen och slog olympiskt och världsrekord i herrarnas 77 kg-kategori vid de olympiska spelen i Rio. Efter tävlingen genomgick han en dopingskontroll under tävlingen där ett urinprov med nummer 6222194 (”olympiska provet”) togs av Internationella Olympiska Kommittén. Olympiska provet visade inga förbjudna substanser.

I september 2019 inledde WADA:s avdelning för underrättelser och utredningar (”WADA I&I”) en utredning kallad ”Operation Arrow” om förekomsten av urinsubstitution vid tidpunkten för provtagning inom tyngdlyftningssporten. Som en del av den utredningen genomgick negativa prov som tillhandahållits av tyngdlyftare sedan 1 januari 2012, där de var tillgängliga, DNA-testning för att upptäcka om något av dessa negativa prov som påstods ha lämnats av en viss idrottare faktiskt lämnats av en annan person, vilket indikeras av skillnader i DNA mellan de olika proverna som tillskrivits den idrottaren.

När det gäller den aktuella idrottaren fanns världsmästerskapsprovet, provet från den 10 juni 2016 och det olympiska provet tillgängliga för DNA-analys. Däremot hade provet från den 15 mars 2016, provet från den 17 juli 2016 och provet från den 18 juli 2016 kasserats och var därför inte tillgängliga för DNA-testning. En jämförelse av DNA-analyserna av världsmäster-skapsprovet och det olympiska provet visade att de kom från Idrottaren. En jämförelse av DNA-analysen av provet från den 10 juni 2016 visade däremot att det provet kom från en annan person, det vill säga inte från Idrottaren. Eftersom DNA-analys inte var möjlig för de ytterligare proven, lät WADA I&I undersöka Idrottarens biologiska pass (”ABP”) för att analysera steroidprofildata som registrerats från dessa prov. Hans Geyer, chef för Athlete Passport Management Unit vid det WADA-ackrediterade laboratoriet i Köln, drog i en expertutlåtande daterat den 27 mars 2021 slutsatsen att testosteron/epitestosteron-kvoterna i provet från den 15 mars 2016, provet från den 17 juli 2016 och provet från den 18 juli 2016 visade liknande låga testosteron/epitestosteron-kvoter som provet från den 10 juni 2016, vilka var under den individuella lägre referensgränsen för Idrottaren och därför atypiska för Idrottaren. Dr Geyer drog slutsatsen att provet från den 15 mars 2016, provet från den 17 juli 2016 och provet från den 18 juli 2016 kom från andra individer.

Den 18 januari 2021 delgav International Testing Agency (”ITA”), på uppdrag av IWF, misstanken om att proverna manipulerats till Rahimov. Den 3 mars 2021 meddelade denne ITA att han bestred den påstådda dopingsförseelsen. Ärendet hänskjöts då till CAS Antidopingsdivision (”CAS ADD”). Den 22 mars 2022 meddelade CAS ADD ett beslut där Idrottaren befanns skyldig till en dopingsförseelse för användning av en förbjuden metod Rahimov överklagade beslutet till CAS. Den 22 september 2022 hölls en förhandling vid CAS huvudkontor i Lausanne, Schweiz.

Urinsubstitution

Rahimov hävdade att eftersom det var ostridigt mellan parterna att han inte var närvarande vid dopingskontrollerna den 15 mars 2016, den 10 juni 2016 och den 17 juli 2016 och att dopingskontrollformulären (DCF) som signerades vid dessa dopingskontroller faktiskt signerades av en annan person än honom själv, hade inget urinprov samlats in från honom vid dessa kontroller, och det var därför materiellt omöjligt att hans urin hade blivit utbytt. Enligt Rahimovs uppfattning avsåg urinsubstitution i syfte att fastställa användningen av en förbjuden metod (M2) det scenario där den berörda idrottaren lämnar ett urinprov som senare manipuleras genom att bytas ut mot ett annat prov; omständigheterna i det aktuella fallet låg uppenbart utanför tillämpningsområdet för förbjuden metod M2. Panelen fann att definitionen av termen ”Fysisk och kemisk manipulation” under klass M2 i WADAförbudslista inte uteslöt möjligheten att en idrottares urin byts ut vid provtagningstillfället genom att ersätta den person som lämnade provet (en dubbelgångare). Mer specifikt krävde defini-tionen inte i sig att urinsubstitution nödvändigtvis avsåg åtgärden att ersätta redan insamlad urin med annan urin. Substitution av prov kunde ske genom att byta eller ändra urinen i en flaska med annan urin eller genom att ersätta flaskan som innehåller urinen med en annan flaska.

Det fanns således ingen anledning att inte anse att det var reglernas avsikt att förbjuda metoden som innebär att ersätta den mänskliga kroppen som innehåller urinen med en annan mänsklig kropp som tillhandahåller en annan urin. Detta utöver att inkludera andra accepterade metoder för urinsubstitution i definitionen. Dessutom innebar användningen av termerna ”inklusive, men inte begränsat till” tydligt att ”Manipulering, eller försök till manipulering, för att förändra integriteten och giltigheten av prover insamlade under dopingskontroll” kunde ta olika former och att omfattningen av fysiska manipulations-metoder potentiellt var bred.

Idrottarens ansvar för användning av en dubbelgångare

IWF hävdade att artikel 2.2 i IWF ADP föreskrev strikt ansvar för idrottaren för användning av förbjudna metoder och att det därför inte var nödvändigt att visa att Idrottaren hade faktisk eller konstruktiv kännedom om sannolikheten att hans prov skulle lämnas av någon annan. Domstolen påminde om att det i ett tidigare fall hade beslutats att de villkor som måste upp-fyllas för att en idrottare skulle anses skyldig till användning av en förbjuden metod genom provsubstitution styrdes av behovet av att undvika ett scenario där ”en tredje part som är helt orelaterad till idrottaren, och som idrottaren inte har någon kännedom om eller kontroll över, senare byter ut innehållet i idrottarens prov”. Enligt domstolens uppfattning var denna resonemang tillämplig även i det aktuella fallet där Rahimov hävdade att han inte hade blivit direkt underrättad om dopingskontrollerna och därför – åtminstone teoretiskt – inte kunde ha känt till att en dubbelgångare skulle presentera sig i hans ställe vid sådana doping-kontroller.

Som ett resultat ansåg CAS att en idrottare var ansvarig för användning av en dubbel-gångare vid dopingskontroller där han skulle testas om

han hade begått en handling eller underlåtelse som möjliggjorde användningen av en dubbelgångare; och

om han hade gjort det med faktisk eller konstruktiv kännedom om sannolikheten för att substitution skulle ske

I det aktuella fallet hade Rahimov enligt medvetet lämnat falsk vistelserapport, vilket fick DCO att tro att han tränade i Almaty och var tillgänglig för testning den dagen i Almaty, medan han faktiskt tränade i ett träningscenter i Tekeli (cirka 300 km bort). Genom att lämna vilseledande vistelserapporter och inte närvara vid dopingskontrollerna den 15 mars 2016, den 10 juni 2016, den 17 juli 2016 och den 18 juli 2016 hade Idrottaren möjliggjort att provsubstitution kunde ske. Dessutom ansåg Panelen att tränarna organiserade provsubsti-tutionen med hjälp av en dubbelgångare vid dopingskontrollerna istället för Rahimov, och att Idrottaren, som en professionell idrottare på hög nivå som tidigare hade befunnits skyldig till en dopingsförseelse och befann sig i förberedelsefasen för de olympiska spelen i Rio 2016 i en sport under noggrann granskning för dopingsfall, klart – eller åtminstone borde ha varit – medveten om sannolikheten för frekventa dopingskontroller. Det var helt enkelt inte trovärdigt att Idrottaren hade varit omedveten om dopingskontrollerna och förekomsten av dubbelgångare (som hans tränare erkänt) vid dopingskontrollerna.

Tillämpning av artikel 2.5 istället för artikel 2.2 i WADA-reglerna

Med tanke på Rahimovs inblandning och kännedom om provsubstitutionsprocessen genom användning av dubbelgångare avvisade CAS argumentet att IWF borde ha övervägt att åtala Rahimov enligt artikel 2.5 istället för artikel 2.2 i IWF ADP. Domstolen påminde om att kommentaren till artikel 2.5 i WADA-koden förklarade att denna artikel förbjuder beteende som undergräver dopingskontrollprocessen men som annars inte skulle ingå i definitionen av förbjudna metoder. Eftersom urinsubstitution var en förbjuden metod enligt artikel 2.2 i WADA-koden i samband med M2.1 i den förbjudna listan, var tillämpning av artikel 2.5 i WADA-koden utesluten i ett sådant fall.

Avvikelser från testningsstandarder

Idrottaren hävdade att HUNADO hade misslyckats med att personligen meddela honom om provtagningen samt att rapportera till WADA att proverna inte hade lämnats av Idrottaren och att snabbt utreda identitetsfrågan. Som ett resultat av dessa allvarliga avvikelser från ISTI, särskilt i anmälningsprocessen och granskningen av provlämnarens identitet, kunde dessa tester inte få negativa konsekvenser för honom. Enligt Panelens uppfattning, även om det kunde bevisas att Idrottaren inte hade blivit underrättad om dopingskontrollerna som ägde rum den 15 mars 2016, den 10 juni 2016, den 17 juli 2016 och den 18 juli 2016, hade det inte fastställts att en sådan underlåtenhet att meddela Idrottaren rimligen kunde ha orsakat provsubstitutionen genom användning av dubbelgångare. Idrottaren måste ha varit medveten om provsubstitutionsverksamheten och sannolikheten för användning av dubbelgångare vid dessa dopingskontroller; han hade också underlättat provsubstitutionen genom att använda vilseledande information i sin vistelserapportering, vilket hade lett till att HUNADO antog att han var tillgänglig i Almaty de dagar de testade där. Detsamma gällde de andra påstådda avvikelserna från testningsstandarder av HUNADO. Även om dessa skulle vara motiverade – en fråga som kunde förbli olöst – ansåg domstolen att i det aktuella ärendet, där Idrottaren borde ha varit medveten om provsubstitutionsverksamheten och sannolikheten för användning av dubbelgångare vid hans dopingskontroller och hade underlättat en sådan användning, möjliga avvikelser från testningsstandarder – även om de beaktades tillsammans – i vilket fall som helst inte kunde ha orsakat ett positivt prov.

Villkor för att fastställa en överträdelse av användning av förbjudet ämne

Tyngdlyftningsförbundet hävdade att Idrottarens provsubstitution genom användning av dubbelgångare gav övertygande indirekta bevis för att han också hade begått ett regelbrott bestående av användning av ett förbjudet ämne, eftersom användningen av ett förbjudet ämne var den enda förklaringen till Idrottarens användning av en förbjuden metod för urinsubstitution i detta fall. CAS ansåg att, även om det kunde verka möjligt eller till och med sannolikt att Rahimovs frånvaro från de fyra dopingskontrollerna, och användningen av någon annan i hans ställe, hade varit för att låta honom dra nytta av att inta förbjudna ämnen oupptäckt, var det inte tillräckligt övertygat för att dra den slutsatsen i frånvaro av andra bevis.

Dessutom var inte heller de fakta att Idrottaren tidigare hade begått ett dopingbrott som han dömts till avstängning för, att han hade presterat exceptionellt väl vid de olympiska spelen 2016 och därefter upplevt en betydande prestationsminskning – även sammantagna – tillräckligt övertygande för att domstolen skulle vara bekväm med att fastslå att Idrottaren hade använt förbjudna ämnen i det aktuella ärendet. Kort sagt, för att fastställa en överträdelse av användning av ett förbjudet ämne måste antidopingsorganisationer presentera mer än bara spekulationer om användning; de måste kunna visa vad som hade använts och att det fanns i proverna, även om det inte kunde detekteras, när dessa prover togs, och att ämnet som användes var förbjudet i eller utanför tävling, beroende på vad som var tillämpligt.

Beslut

Baserat på allt ovanstående fann CAS att Rahimov hade begått en ADRV för användning av en förbjuden metod enligt artikel 2.2 i IWF ADP, för vilket en period av avstängning på fyra år skulle påföras enligt artikel 10.2 i IWF ADP, men att ADRV för användning av ett förbjudet ämne enligt artikel 2.2 i IWF ADP inte hade fastställts. Som ett resultat, eftersom Idrottaren redan hade fått en tvåårig avstängning för användning av anabola steroider den 18 november 2013, och därför att den ovan nämnda ADRV var Rahimovs andra ADRV, skulle perioden av avstängning vara “dubbelt så lång som den period som annars skulle gälla för den andra dopingsförseelsen, behandlad som om det vore en första förseelse, utan att beakta någon minskning enligt artikel 10.6” enligt artikel 10.7.1 (c) i IWF ADP – det vill säga en avstängningsperiod på åtta år.

CAS syn på hur strikt 60-minutersregel är vid vistelserapportering

Natalia Maliszewska är en polsk kortbaneskridskoåkare. Hon ingår i den registrerade testpoolen (”RTP”) hos polska antidopingorganisationen POLADA. Den 12 januari 2022, efter att ha lämnat in felaktiga bostadsuppgifter i WADA:s Anti-Doping Administration and Management System (”ADAMS”), meddelade POLADA idrottaren sitt beslut att registrera ett anmälningsfel (”Det första anmälningsfelet”). Den 24 oktober 2022 meddelade POLADA idrottaren om ett annat potentiellt anmälningsfel, som gällde dagarna mellan den 16 och 22 oktober 2022. Idrottaren uppmanades av POLADA att förklara omständigheterna som orsakade felet att korrekt ange sina bostadsuppgifter i ADAMS. Den 14 november 2022 meddelade POLADA idrottaren sitt beslut att registrera ett andra anmälningsfel (”Det andra anmälningsfelet”). I sitt beslut förklarade POLADA att detta var idrottarens andra anmälningsfel inom en tolvmånadersperiod och att varje kombination av tre (3) missade tester och/eller anmälningsfel under en sådan period skulle utgöra ett brott mot antidopingsreglerna (ADRV).

Mellan den 18 och 20 november 2022 hölls ISU Junior Challenge International Skating Competition i Bialystok, Polen. Isbanan var den vanliga träningsplatsen för idrottarens klubb. Idrottaren är medlem i det polska landslaget. Idrottarens hemadress ligger också i Bialystok, Polen. Avståndet mellan isbanan och idrottarens hem är 1,9 km, vilket tar cirka 5 minuter med bil. På grund av tävlingen förändrades idrottarens träningsschema. Den 19 november 2022 flyttades idrottarens kvällsträning (19:00 till 20:30) med kort varsel till morgonen, 06:30 till 08:00. Ordföranden för idrottarens klubb informerade tränaren för det polska landslaget om denna förändring på kvällen den 18 november 2022. Tränaren skickade sedan ett sms till idrottaren, som påstås ha läst meddelandet mitt i natten, mellan klockan 02:00 och 03:00.

Som en idrottare som tillhör POLADA RTP var idrottaren skyldig att i sin vistelserapportering ange ett specifikt 60-minuters tidsfönster varje dag per kvartal då hon skulle vara tillgänglig på en viss plats för testning (se Art. 4.8.6.2 b) i WADA International Standard for Testing and Investigations 2021 (ISTI)). Idrottaren hade angett tidsfönstret mellan 07:00 och 08:00 vid sin hemadress för den 19 november 2022. Det är ostridigt att idrottaren inte uppdaterade sin vistelserapportering i ADAMS efter att hon fått kännedom om träningsförändringen. Därmed angav ADAMS fortfarande att idrottaren skulle vara tillgänglig för testning vid sin hemadress i Bialystok, Polen, mellan 07:00 och 08:00 den 19 november 2022, medan hon i verkligheten tränade 1,9 km bort på isbanan under den tiden.

Den 19 november 2022, klockan 07:00, försökte Paulina Rapalski, dopingskontrollant (DCO), lokalisera idrottaren för testning vid hennes angivna hemadress. DCO ringde på porttelefonen vid idrottarens ytterdörr flera gånger men fick inget svar. DCO gick vidare till idrottarens lägenhet och knackade på dörren flera gånger utan att få någon respons. Ungefär klockan 07:55 och 07:59 ringde DCO idrottaren på hennes mobiltelefon, utan att få något svar. Ungefär klockan 08:00 ringde idrottaren tillbaka till DCO och bekräftade att hon var på väg hem från isbanan och skulle vara tillgänglig för testning om några minuter. DCO ringde sin handledare, och båda kom överens om att DCO skulle vänta på idrottaren och låta henne genomgå dopingstestet. Idrottaren anlände hem omkring klockan 08:10. Ett urinprov och ett blodprov togs från henne, och dessa visade inga spår av förbjudna substanser. Därefter skapade DCO en rapport om ett misslyckat försök, där hon förklarade händelserna.

Den 23 november 2022 informerade POLADA idrottaren om att hon eventuellt hade begått ett missat test (“Missed Test”) med hänsyn till omständigheterna kring hennes dopingskontroll den 19 november 2022. Idrottaren uppmanades att antingen acceptera det missade testet eller förklara varför hon inte accepterade det. Den 24 november 2022 lämnade idrottaren sina förklaringar till POLADA om det missade testet, inklusive ett uttalande från hennes klubb. Hon förklarade att kontrollen genomfördes, att hon följde principerna för dopingskontroll och att hon hade blivit försäkrad av DCO att “det inte var något att oroa sig för”. Hon förklarade vidare att hon, som redan hade två varningar, var medveten om de möjliga konsekvenserna av att undvika ett test och inte skulle ha gjort det.

Den 30 november 2022 meddelade POLADA idrottaren sitt beslut att registrera ett missat test och den 7 december 2022 lämnade idrottaren in en begäran om administrativ prövning av POLADAs beslut. Den 14 december 2022 meddelade POLADAs disciplinära nämnd sitt beslut där det ansågs att “de förklaringar som idrottaren Natalia Maliszewska lämnat är välgrundade och hennes överklagande är berättigat.” Den disciplinära nämnden fastställde att “de omständigheter som idrottaren befann sig i samt hennes förklaringar möjliggör en slutsats att det inte var hennes försummelse som orsakade att hon inte uppdaterade sina vistelsedata och inte tillhandahöll ny information om platsen där hon skulle vara tillgänglig för testning under den angivna 60-minutersperioden den aktuella dagen.” Det konstaterades vidare att dopingskontrollen ägde rum samma dag, på den plats hon angett, och att “situationen därför inte kan klassificeras som ett missat test”.

Den 7 februari 2023 lämnade WADA in en överklagandeskrift till CAS mot det överklagade beslutet (CAS 2023/A/9423). Skälen WADA hävdade att idrottaren borde ha ansetts ha begått ett missat test enligt definitionen i den internationella standarden för resultathandläggning (ISRM) och att detta borde ha registrerats av POLADA. POLADA höll med WADA och ansåg att dess disciplinära nämnd helt ignorerat bestämmelserna i ISRM och baserat det överklagade beslutet enbart på ISTI. POLADAs disciplinära nämnd ignorerade ordalydelsen och meningen i artikel 4.8.8.5 c) i ISTI.

Idrottaren hävdade att det skulle vara orättvist att hålla henne ansvarig för en potentiell dopingregelöverträdelse, särskilt eftersom hon aktivt och i god tro samarbetade med DCO som gick med på att vänta för att ta provet trots den “lätta” överskridningen av tidsfönstret. Idrottaren hävdade vidare att hon inte hade fått korrekt utbildning om sina skyldigheter gällande vistelsedata.

Definitioner av vistelsemisslyckande och missat test

Eftersom huvudfrågan fokuserade på om idrottarens handlingar utgjorde ett missat test kopplat till ett misslyckande relaterat till hennes skyldigheter för vistelsedata, fann domaren det viktigt att påpeka de relevanta reglerna för detta ändamål. Domaren påminde om att för artikel B.2.4 i ISRM föreskriver att en idrottare endast kan förklaras ha begått ett missat test om resultathandläggningsmyndigheten kan fastställa vart och ett av följande:

Att när idrottaren fick besked om att denne hade blivit utsedd att ingå i en registrerad testpool, informerades denne om att hon skulle hållas ansvarig för ett missat test om hon var otillgänglig för testning under den 60-minutersperiod som angetts i hennes vistelserapportering på den plats som angetts för den perioden

Att en DCO försökte testa idrottaren en viss dag under kvartalet, under den 60-minutersperiod som angetts i idrottarens vistelserapportering för den dagen, genom att besöka den angivna platsen för den perioden

Att under den specificerade 60-minutersperioden gjorde DCO vad som var rimligt under omständigheterna (det vill säga med hänsyn till den angivna platsens natur) för att försöka lokalisera idrottaren, utan att ge idrottaren något förhandsbesked om testet

Att idrottarens otillgänglighet för testning på den angivna platsen under den angivna 60-minutersperioden åtminstone var vårdslös

Krav på vistelserapportering för idrottare i den registrerade testpoolen

När det gäller idrottares skyldigheter angående vistelserapportering ansåg domaren att dessa skyldigheter var betungande eftersom de krävde att man gör kvartalsvisa vistelse-rapporter som anger, för nästkommande kvartal, adressen där de kommer att bo över natten, samt adresserna för varje plats där de kommer att träna, arbeta eller utföra någon annan regelbunden aktivitet, tillsammans med vanliga tider. Hon betonade vidare att idrottare måste specificera en 60-minutersperiod mellan kl. 5:00 och 23:00 varje dag då de kommer att vara tillgängliga för att genomgå testning.

Domaren förklarade att i enlighet med artikel 4.8.6.3 i ISTI var testning inte begränsad till den 60-minutersperiod som idrottaren angivit, utan testning kunde utföras när som helst, men att idrottaren under den specificerade 60-minutersperioden måste vara tillgänglig på den specifika plats som angivits i ADAMS-systemet för den perioden. Domaren noterade också att ISTI erkänner att vistelserapporter kan bli felaktiga och kräver uppdatering enligt artikel 4.8.8.6, som föreskriver att “idrottaren ska lämna in uppdateringen så snart som möjligt efter att de blivit medvetna om förändringen i omständigheterna, och under alla omständigheter innan den 60-minutersperiod som angetts i deras rapportering för den aktuella dagen”.

Begreppet ”vårdslöst beteende”

WADA hävdade att idrottaren inte kunde motbevisa presumtionen om vårdslöshet och därför var vårdslös enligt artikel B.2.4 e) i ISRM. Domaren noterade att det överklagade beslutet fastställde att idrottarens underlåtenhet att uppdatera sin vistelserapportering inte var vårdslös. Idrottaren hävdade att hon inte begått ett Missat Test eftersom hon motbevisade presumtionen om vårdslöshet enligt artikel B.2.4 e i ISRM.

Domaren ansåg att för att motbevisa presumtionen om vårdslöshet enligt artikel B.2.4 e i ISRM, måste idrottaren fastställa att inget vårdslöst beteende från hennes sida orsakade eller bidrog till hennes underlåtenhet att

vara tillgänglig för testning på den angivna platsen under den angivna tidsperioden och

uppdatera sin senaste vistelserapportering för att meddela en annan plats där hon istället skulle vara tillgänglig för testning under den angivna tidsperioden på den aktuella dagen

När det gäller innebörden av uttrycket “vårdslöst beteende” hänvisade domaren till några CAS-avgöranden (CAS 2022/A/9031 & 9137) som angav att det inte bara ska behandlas synonymt med definitionen av “fel” i WADA-reglerna utan att “vårdslöshet” ska ges sin vanliga innebörd, vilket innebär ett underlåtande att uppfylla den omsorgsplikt som förväntas av en rimlig idrottare i en liknande situation. Domaren fann att idrottaren misslyckades med att motbevisa presumtionen om vårdslöshet eftersom hon inte kunde visa att hon gjort varje möjlig ansträngning för att undvika det missade testet. Domaren noterade också att idrottaren under förhandlingen hade lämnat motsägelsefulla ursäkter i detta avseende, vilket inte övertygade domaren. Särskilt argumentet att inte tänka på behovet av att ändra adressen, även om en sådan förändring orsakades av händelser med kort varsel, är inte en giltig ursäkt för erfarna professionella idrottare, särskilt eftersom idrottaren var fullt medveten om de två redan registrerade vistelsemisslyckandena och hennes vetskap om att ett tredje vistelsemisslyckande potentiellt skulle kunna utlösa en ADRV.

Skiljedomaren betonade att inte minnas sin skyldighet att lämna in uppdateringen ”så snart som möjligt efter att ha blivit medveten om förändringen i omständigheterna” (Artikel 4.8.8.6 i ISTI), inte uppfyllde den omsorgsstandard som förväntas av professionella idrottare som den andra svaranden i denna specifika situation, med två tidigare registrerade misslyckanden med rapportering är anmärkningsvärt. När omständigheterna förändras måste idrottare alltid överväga vilka konsekvenser detta har för deras vistelserapporter, särskilt med tanke på att det bara tar några minuter att göra nödvändiga ändringar via en (mobil) applikation.

Domaren hade en stark åsikt att idrottare måste känna till reglerna och att okunskap inte i sig är en ursäkt. Särskilt med tanke på idrottarens känsliga situation med två redan registrerade vistelsemisslyckanden underströk domaren att idrottaren borde ha undersökt omfattningen av sina rapporteringsskyldigheter genom att läsa de relevanta reglerna eller genom att proaktivt be om individuell antidopingutbildning. Därför drog skiljedomaren slutsatsen att idrottaren tydligt hade misslyckats med att göra varje möjlig ansträngning för att undvika det Missade Testet, och att domaren under dessa omständigheter inte hade något annat val än att avvisa tanken på att presumtionen om vårdslöshet hade motbevisats.

Strikt tolkning av 60-minutersperioden för testning

Sklijedomarendomaren noterade att idrottaren också hävdade att hon inte var ansvarig för det Missade Testet eftersom hon lyckades lämna ett prov på den exakta platsen som registrerats i hennes vistelserapportering, bara några minuter efter att den angivna tidsperioden hade löpt ut. WADA hävdade att kraven för ett Missat Test var uppfyllda och att det faktum att ett dopingstest senare genomfördes inte var relevant för bedömningen av ett Missat Test. I denna fråga betonade domaren att reglerna var tydliga och inte lämnade något utrymme för tolkning, och att artikel 4.8.6.3 i ISTI innehöll en enkel förtydligande att testning av antidopingmyndigheter inte var begränsad till 60-minutersperioden men kunde utföras vid andra tider under dagen.

Från domarens synvinkel försvagade dock inte ett sådant förtydligande idrottarnas särskilda skyldigheter under 60-minutersperioden. Skiljedomaren förklarade att det av artikel 4.8.9.1 i ISTI framgick tydligt att idrottare i en RTP ”måste specifikt vara närvarande och tillgängliga för testning under den 60-minutersperiod som anges för den dagen i deras vistelserappor-tering, på den plats som idrottaren har specificerat för den perioden”. Som framhävs i artikel 4.8.8.5 c i ISTI, ”om en idrottare inte är tillgänglig för testning under sin specificerade 60-minutersperiod på den angivna platsen för den dagen, kommer de att hållas ansvariga för ett Missat Test även om de hittas senare samma dag och ett prov framgångsrikt samlas in från dem”.

Även om omaren var medveten om att konsekvenserna av att strikt tillämpa reglerna kunde vara hårda för idrottare, ansåg hon att det aktuella fallet var ett illustrativt exempel på detta eftersom idrottaren genomgick testning på den registrerade platsen bara 10 minuter efter att tidsperioden hade löpt ut, och provet hon lämnade var rent. Sklijedomaren betonade dock starkt att vistelsemisslyckanden inte kan upphävas genom efterföljande bevis på (verkliga eller hypotetiska) rena prover, eftersom detta skulle äventyra hela rapporteringssystemet. I vilket fall som helst påminde domaren om att de potentiellt hårda effekterna av det strikta systemet mildras av det faktum att det krävs tre vistelsemisslyckanden inom ett år för att utgöra en ADRV. Vidare noterade ensamdomaren att artikel 10.3.2 i WADC generellt och artikel 10.3.2 i POLADA ADR i synnerhet tillåter att minska perioden av avstängning till ett år beroende på omständigheterna.

Som ett resultat av ovanstående fann domaren att idrottarens underlåtenhet att vara närvarande för testning på den plats som registrerats i hennes vistelserapportering mellan kl. 7 och 8 den 19 november 2022 utgjorde ett Missat Test.

Beslut

Mot bakgrund av det ovanstående biföll skiljedomaren överklagandet. Hon fann att Natalia Maliszewska hade begått ett Missat Test den 19 november 2022 enligt reglerna.

Tramadol år 2022 gav diskvalifikation av cykelförbundet men inte straff av CAS

Bland de fall som CAS varje termin tar fram som särskilt viktiga togs våren 2024 ut fallet CAS 2022/A/9113 där den colombianske – erfarne – cyklisten Nairo Alexander Quintana Rojas ansåg cykelförbundets förbud mot tramadol inte behövde följas eftersom WADA vid den tidpunkten inte förbjudit preparatet,

Fallbeskrivning

Nairo Alexander Quintana Rojas är en cyklist från Colombia som tävlar i landsvägscykling. Bland större tävlingar har cyklisten deltagit i Tour de France, Giro d’Italia (som han vann 2014) och Vuelta a España (som han vann 2016). Union Cycliste Internationale (UCI) är det internationella cykelförbundet-

Tramadol är en syntetisk opioidanalgetika som ordineras för behandling av måttlig till måttligt svår smärta. Det är ett centralt verkande smärtstillande medel som verkar genom att binda till opioidreceptorer i hjärnan för att blockera smärtuppfattningen och ger också en euforisk effekt. Det kan ha biverkningar, såsom yrsel, dåsighet och illamående, och kan även vara vanebildande. Det är en prodrug med två aktiva metaboliter, O-desmetyltramadol (M1) och N-desmetyltramadol (M2). Det är metaboliten M1 som huvudsakligen bidrar till läkemedlets opioida effekt.

UCI utfärdade den 1 mars 2019 i sina regler “Medicinska regler” där Kapitel III av de handlade om “Skydd och Främjande av Cyklistens Hälsa”, och avsnitt 6 i kapitel III hade titeln “Förbud mot Tramadol under Tävling” som bland annat föreskrev ett förbud mot användning av tramadol under tävling.

Tour de France 2022 hölls från 1 till 24 juli 2022. Cyklisten deltog i evenemanget och slutade på sjätte plats totalt. Omedelbart efter den 7 och 11 etappen av evenemanget, den 8 och 13 juli 2022, genomgick cyklisten kontrolltester i enlighet med UCI Medicinska Regler, där han lämnade ett torkade blodprov. Testerna utfördes för UCI av International Testing Agency (ITA) vid Laboratoriet för Klinisk Farmakologi och Toxikologi i Genève (LCPT). Analysen visade närvaro av tramadol i båda proverna. LCPT skickade proverna för granskning till Centrum för Forskning och Expertis inom Antidopingsvetenskap vid Universitetet i Lausanne (REDS).

Enligt artikel 13.3.068 punkt a (i slutet) i UCI:s Medicinska Regler är det tillräckligt med enbart närvaron av tramadol och dess metaboliter för att fastställa en överträdelse av förbudet mot tramadol under tävling. Det är däremot inte nödvändigt att fastställa avsikt, skuld eller vårdslöshet hos cyklisten. Med andra ord sker en överträdelse av förbudet mot tramadol under tävling när tramadol påträffas i en kroppsvätska, oavsett skäl, inklusive om cyklisten avsiktligt eller oavsiktligt använde tramadol.

Den 26 augusti 2022, i enlighet med artikel R48 i reglerna för Sportrelaterad skiljedom, lämnade cyklisten in en överklagan till Idrottens skiljedomstol (CAS).

Överklagandet

Huvudtvisten gällde kategoriseringen av Klaganden och de efterföljande konsekvenserna för Svarandens rätt till träningskompensation. Cyklisten hävdade att UCI Medicinska Regler endast var en uppsättning rekommendationer och riktlinjer och inte kunde ligga till grund för en sanktion mot honom. Han hävdade att han endast kunde bestraffas enligt Världsanti-dopingskoden (“WADC”). Cyklisten ifrågasatte också kedjan för förvaring av proverna och hävdade att hans grundläggande rätt som idrottare till “B-provsöppning” hade kränkts efter-som tramadolkontrollen inte tillhandahöll detta. Dessutom hävdade cyklisten att proverna inte hade analyserats av ett WADA-ackrediterat laboratorium. Slutligen ansåg cyklisten att hans rätt att bli hörd hade kränkts, eftersom han inte blivit inbjuden att framföra sin ståndpunkt innan beslutet fattades, vilket han ansåg vara ett krav enligt UCI:s medicinska regler.

UCI underströk å sin sida att det inte fanns något tvivel om att tramadol hade påträffats i cyklistens prover. UCI påpekade vidare att förbudet mot tramadol under tävling inte handlade om en antidopingsfråga. Dessutom hävdade UCI att testningen följde UCI:s procedur, inklusive kedjan för förvaring och analysen av proverna.

Innebörden av UCI:s medicinska regler

Cyklisten hävdade att UCI:s medicinska regler grundade sig på den olympiska rörelsens medicinska kod som han ansåg vara ett icke-bindande dokument och därmed att UCI medicinska regler bara var en uppsättning förslag och riktlinjer, och inte kunde utgöra grund för en sanktion mot honom. Han menade att han endast kunde bli avstängd enligt den världsomfattande antidopingskoden (WADC). UCI hävdade å sin sida att genom att begära sin licens hos UCI, underkastade sig cyklisten UCI tävlingsreglemente, vilket därmed var bindande för honom. Domstolen betonade att UCI:s medicinska regler är bindande som en del av UCI:s tävlingsreglemente, som cyklisten godkände när han ansökte om licens hos UCI. Detta anges uttryckligen i Tramadolkontrollen: “Genom att ansöka om en licens godkänner och förbinder sig varje cyklist att följa dessa regler och erkänner uttryckligen att tramadol är förbjudet under tävling. I detta avseende godkänner varje cyklist att underkasta sig tävlingskontroll av tramadol enligt detta kapitel.”

Giltighet av avstängning under Tramadolkontrollen

Cyklisten ansåg att Tramadolkontrollen tydligt var en dopingskontroll utförd av ITA på uppdrag av UCI. Han hävdade att Tramadolkontrollen var olaglig, eftersom WADC, utfärdad av WADA, är den enda uppsättning regler som idrottsinstitutioner har rätt att använda för att stänga av en idrottare för närvaro av förbjudna substanser “eller någon substans som kan reglera och förbättra hälsa.” UCI påpekade å sin sida att Tramadolkontrollen inte var en antidopingsfråga, som cyklisten påstod. UCI hävdade att förbudet mot tramadol under tävling var en hälso- och säkerhetsfråga, särskilt på grund av tramadols allvarliga biverk-ningar. UCI betonade vidare att WADA:s beslut att inkludera tramadol på den förbjudna listan från och med 2024 inte påverkade Tramadolkontrollens natur som en hälso- och säkerhets-fråga för idrottare. Dessutom förklarade UCI att det hade beslutat att använda ITA för att genomföra Tramadolkontrollen “för enkelhet, effektivitet och praktiska överväganden”, efter-som ITA redan hanterade andra tester för respondenten och därför redan var på plats.

Domstolen påpekade först att processen för insamling, transport och analys av prover styrs av UCI tekniska regler för tramadol, som trädde i kraft den 1 mars 2019 med Tramadolkon-trollen. Som tidigare betonats att UCI:s medicinska regler tillsammans med Tramadolkon-trollen blev bindande för cyklisten när han ansökte om sin licens hos UCI. Dessutom ansåg skiljedomarna att det faktum att ITA utförde kontrollen inte i sig gjorde UCI medicinska regler och Tramadolkontrollen till antidopingsregler. Domstolen analyserade sedan syftet med Tramadolkontrollen och fastställde att den, inom ramen för UCI:s medicinska regler, infördes på grund av UCI oro för användningen av tramadol bland enskilda cyklister och säkerheten i tävlingar i allmänhet (inklusive risken för nedsatt vaksamhet eller yrsel som kan leda till eller bidra till olyckor).

Domstolen påminde också om att internationella förbund, som UCI, har ett visst utrymme för bedömning när det gäller att avgöra vilka faktorer som är relevanta och nödvändiga för att säkerställa hälsa och säkerhet för alla tävlande samt vilka regleringsåtgärder som krävs för att uppnå detta. Med hänsyn till detta bedömningsutrymme ansåg skiljedomarna att UCI var berättigad att anse att cyklisternas hälsa och säkerhet, både individuellt och kollektivt, krävde att de förbjöds att använda ett syntetiskt opioidanalgetikum med farliga biverkningar, särskilt yrsel, och som kan vara beroendeframkallande. Med hänsyn till allt ovanstående ansåg panelen att UCI hade rätt att förbjuda en substans av hälso- och säkerhetsskäl och att detta inte stred mot UCI:s skyldigheter som undertecknare av WADC. Panelen påminde om att WADA själv hade skriftligen bekräftat att UCI:s medicinska regler inte var antidopingsregler och att respondenten inte bröt mot WADC genom att införa dem.

Avsaknad av B-prov och användning av ett oackrediterat laboratorium

Cyklisten hävdade att det inte fanns någon bestämmelse i Tramadolkontrollen som tillät en idrottare att begära analys av ett B-prov. “Öppnandet av ett B-prov är en grundläggande rättighet för idrottaren. I detta fall fanns det ingen möjlighet att öppna ett B-prov eftersom det inte fanns något B-prov. Det är ofattbart hur en så viktig rättighet för en idrottare ignoreras.” Cyklisten hävdade vidare att eftersom proverna inte analyserades av ett WADA-ackrediterat laboratorium var analysen ogiltig. UCI hävdade att argumentet om att Tramadolkontrollen borde ha innehållit en B-provsanalys inte var relevant eftersom det inte rör sig om en antidopingsprocess. De rättsfall som åberopats i detta avseende är irrelevanta eftersom processen är medicinsk och inte antidoping. Skiljedomarna ansåg att även om Tramadol-kontrollen inte innehöll någon bestämmelse om ett B-prov, innebar detta inte att kontrollen var ogiltig. Domarna ansåg att det var tydligt att Tramadolkontrollen var en medicinsk kontrollprocess och inte en antidopingsprocess, och därför fanns det ingen fristående rätt till ett B-prov och ingen uttrycklig skyldighet i UCI:s medicinska regler för UCI att erbjuda skyddet av ett B-prov. Domstolen drog därför slutsatsen att UCI inte bröt mot några skyldigheter genom att inte göra detta. Domstolen använde samma logik för att fastställa att det inte fanns något krav på att UCI endast skulle använda WADA-ackrediterade laboratorier för testning och analys inom Tramadolkontrollen, eftersom det inte var en antidopingprocess utan en medicinsk kontrollprocess.

Rätt att bli hörd

Cyklisten ansåg att UCI bröt mot artikel 13.3.070 i UCI:s medicinska regler och samtidigt mot en av hans grundläggande rättigheter, eftersom han inte fick möjlighet att framföra sin ståndpunkt om resultaten från Tramadolkontrollen innan UCI:s medicinske direktör fattade beslut. UCI hävdade att cyklisten hänvisade till fel bestämmelse i UCI:s medicinska regler, då det gällde artikel 13.3.070(b) som endast avser “icke-analytiska fall”, medan det i fall som rör förekomst av tramadol, vilket var det aktuella ärendet, faktiskt inte fanns någon sådan skyl-dighet. I dessa fall tillämpades artikel 13.3.070 i UCI:s medicinska regler, som föreskriver att “I enlighet med artikel 12.5.004 i UCI:s reglemente är UCI:s medicinske direktör behörig att besluta och sanktionera alla fall av förekomst av tramadol vid en första överträdelse”.

Domstolen påpekade först att artikel 13.3.070 föreskriver följande:

Förekomst av tramadol i en cyklists prov. I enlighet med artikel 12.5.004 i UCI:s reglemente är UCI medicinske direktör behörig att besluta och sanktionera alla fall av förekomst av tramadol vid en första överträdelse

Undvikande av Tramadolprovtagning, manipulering eller försök till manipulering av Tramadolprovtagningen, vägran eller underlåtenhet att genomgå Tramadolprovtag-ning eller underlåtenhet att infinna sig på Tramadolkontrollstationen inom den tids-gräns som anges i artikel 13.3.067 utan tvingande skäl. Innan beslut fattas kan UCI:s medicinske direktör bjuda in cyklisten att framföra sin ståndpunkt angående den rapporterade överträdelsen.

Med detta i åtanke ansåg domstolen att artikel 13.3.070 var tillämplig på det aktuella ärendet – förekomsten av tramadol i cyklistens prover – och att det i detta fall inte fanns något angivet krav på att UCI:s medicinske direktör skulle ge cyklisten möjlighet att bli hörd innan sanktioner infördes. I stället är UCI: medicinske direktör “behörig att besluta och sanktionera alla fall” av en första överträdelse när det gäller förekomst av tramadol. I vilket fall som helst betonade skiljedomstolen att även om rätten att bli hörd är en grundläggande och allmän princip som härrör från de grundläggande reglerna om naturlig rättvisa och rättssäkerhet, hade eventuellt misslyckande från UCI:s medicinske direktör att låta cyklisten förklara sin ståndpunkt åtgärdats genom den de novo-prövning som CAS genomförde i detta överklagande. Domstolen drog slutsatsen att det inte hade skett något brott mot cyklistens “grundläggande rätt” att bli hörd.

Beslut

Mot bakgrund av det ovanstående avslog panelen överklagandet från Nairo Alexander Quintana Rojas mot beslutet från UCI:s medicinske direktör som fattades den 17 augusti 2022. De sanktioner som UCI:s medicinske direktör utfärdat i beslutet den 17 augusti 2022 bekräftades – men han blev inte avstängd!

Den colombianska cyklisten fråntogs sin totala sjätteplats vid årets Tour men eftersom det är Quintanas första brott är han fortfarande berättigad att delta i tävlingen. Förutom att han diskvalificerades från Tour de France, bötfälldes Quintana, tvåfaldigt tvåa, med 5 000 schweiziska franc (£4 400).

CAS-avgörande: Det räcker inte att fråga idrottsläkaren ”om det är doping”

CAS har avgjort ett fall där den grekiske proffsbasketspelaren fälldes för bruk av den anabola steroiden metandieon, trots att det är sannolikt att han inte visste att det var det hans ”läkare” givit honom (CAS 2023/A/9518, utfärdat den 18 mars 2024).

Konstantinos “Dinos” Mitoglou, född 1996, är en grekisk professionell basketspelare och vicekapten för Panathinaikos i den grekiska basketligan och EuroLeague. Han är en 2,10 m lång. Under sommaren 2021 beslutade han sig för att ta hjälp av en medicinsk expert för att förbättra sin allmänna hälsa och stärka sitt immunsystem. Efter rekommendationer från flera personer, inklusive andra idrottare som han tränade regelbundet med, träffade idrottaren läkaren Ilektra Gerou, en mikrobiolog och patolog – således knappast någon kliniker utan snarare laboratorieläkare – från hans hemstad i Grekland. Vid det första mötet påstår Nitoglou att han informerade Dr. Gerou om sin status som professionell basketspelare och att han därmed måste följa Basketförbundets antidopingsregler samt klubbens interna testregler.

Under tiden juli 2021 till februari 2022 behandlade Dr. Gerou basketspelaren med intravenösa “seroterapier” vid ungefär sex tillfällen.

Den 31 oktober 2021 genomgick Mitoglou ett antidopingstest under tävling av den italienska antidopingsorganisationen (“NADO Italia”). Testet resulterade inte i några avvikande analytiska fynd (AAF). I november 2021 bröt han det femte mellanfotsbenet i sin vänstra fot och genomgick en operation. Därefter gav Dr. Gerou honom en flaska med omärkta gula tabletter för att påskynda återhämtningen.

Den 4 mars 2022, efter en EuroLeague-match mellan Olimpia Milano och Panathinaikos, genomgick idrottaren ett antidopingstest under tävling. Urinen analyserades av ett av WADA ackrediterat laboratorium i Köln, Tyskland. Analysen rapporterade förekomst av metandienon-metaboliten 17beta-hydroxymetyl-17alfa-metyl-18-norandrost-1,4,13-trien-3-on.

Metandienon är en icke-specifierad substans som listas under klass S.1 (anabola androgena steroider) i WADA:s förbjudna lista för 2021 och 2022. Denna substans är förbjuden vid alla tidpunkter.

Basketförbundet meddelade den 22 mars idrottaren om det positiva provet. Samtidigt informerades idrottaren om sin rätt att begära analys av B-provet och att inkomma med en förklaring till AAF senast den 11 april 2022.

Idrottaren inkom med en förklaring där han angav att han trodde att det positiva testresultatet den 4 mars 2022 berodde på tabletterna och/eller IV-terapierna han fått av Dr. Gerou mellan juli 2021 och februari 2022. Idrottaren påstod också att han inte var medveten om att IV-terapi som överstiger 100 ml inom en 12-timmarsperiod utgör en förbjuden metod. Han redogjorde vidare för omständigheterna kring hur Dr. Gerou rekommenderade honom att ta tabletterna för att återhämta sig från operationen.

Den 29 juni informerade idrottaren Basketförbundet om sin avsikt att väcka disciplinära och/eller straffrättsliga åtgärder mot Dr. Gerou. Han lämnade sedermera in klagomål mot Dr. Gerou till åklagaren i Aten, Atens läkarförening och den nationella antidopingsorganisa-tionen.

Den 4 augusti 2022 anklagade Basketförbundet formellt Mitoglou för att ha begått en överträdelse av antidopingsreglerna på grund av förekomsten av metaboliten till metandienon i det prov som samlades in under testet den 4 mars 2022 samt för användning av intravenösa infusioner och/eller injektioner som överskrider 100 ml inom en 12-timmarsperiod. Samtidigt föreslogs följande bestraffning:

en avstängningsperiod på tre med start den 28 mars 2022 (dagen då idrottaren tillfälligt avstängdes), förutsatt att idrottaren undertecknar och returnerar formuläret för godtagande av konsekvenser inom de närmaste tjugo dagarna

diskvalificering av alla tävlingsresultat uppnådda från den 4 mars 2022 fram till starten av avstängningsperioden, inklusive indragning av medaljer, poäng och priser.

Den 17 oktober 2022 lämnade idrottaren in sin skriftliga redogörelse till Basketförbundet. I denna upprepade han sina tidigare förklaringar angående källan till metandienon-metaboliten i sin kropp och tillade följande:

I början av oktober 2022 hade den grekiska idrottsåklagaren hänvisat Dr. Gerous fall till direktoratet för finanspolisen, då det fanns misstankar om att Dr. Gerou varit inblandad i ytterligare kriminella aktiviteter, inklusive illegal handel med mediciner och penningtvätt

Den 11 oktober 2022 hade idrottaren vittnat inför direktoratet för finanspolisen angående Dr. Gerous verksamhet

Den 14 oktober 2022 hade Atens läkarförening bekräftat för idrottaren att en utredning mot Dr. Gerou pågick hos styrelsen till följd av idrottarens klagomål

Den 18 november in en rapport från finanspolisens avdelning om husrannsakan och beslag, enligt vilken flera läkemedelsprodukter (både med och utan äkthetsband från den nationella läkemedelsorganisationen) hittades och beslagtogs från Dr. Gerous bostad. Det lämnades också in ett arresteringsprotokoll rörande Dr. Gerou daterat 1 november 2022 och en order från 23:e undersökningsdomaren i Aten som ålägger Dr. Gerou att inställa sig på polis-stationen i sin hemort de första fem dagarna varje månad samt en lista över falska recept som utfärdats av Dr. Gerou.

Den 8 december 2022 skickade Dr. Gerou, oombedd, e-postmeddelande till Basket-förbundet. I detta påstod hon att hon aldrig hade varit inblandad i idrottarens rehabilitering efter hans skada och att metandienone inte kan administreras genom intravenös terapi. Hon förnekade att ha tillhandahållit några piller till idrottaren och påstod att idrottaren inte skulle kunnat ha testat positivt i mars 2022 på grund av tiden som förflutit mellan skadan och testet den 4 mars 2022.

Den 6 februari 2023 beslöt Basketförbundets ”dopingdomstol” att:

Mr. har begått en överträdelse av antidopingsreglerna.

Mr. Konstantinos Mitoglou stängs av från tävling i en period på fyra år. Avstängningsperioden börjar den 6 februari 2023, men Mr. Konstantinos Mitoglou tillgodoräknas den provisoriska avstängning som han avtjänat sedan den 28 mars 2022.

Mr. Konstantinos Mitoglous avstängningsperiod reduceras med 16 månader på grund av det väsentliga bistånd han har tillhandahållit.

De resultat som uppnåtts av Mr. Konstantinos Mitoglou från juli 2021 till den 28 mars 2022 diskvalificeras.

Alla andra och/eller längre räckande begäranden avslås.

Domen överklagades till CAS. Den 4 juli 2023 hölls en muntlig förhandling i Lausanne. För sitt försvar framhöll Mitoglou:

Enligt CAS-praxis kan brist på indirekt uppsåt fastställas om en idrottares beteende inte var vårdslöst, utan endast omedvetet; dessutom kan indirekt uppsåt endast fastställas utifrån omständigheterna i fallet

Idrottaren hade inte faktisk kunskap om att det fanns en betydande risk att de behandlingar han mottog från Dr. Gerou skulle kunna resultera i en överträdelse av antidopingsreglerna

Dr. Gerou var en etablerad mikrobiolog och patolog som var välkänd för att behandla professionella elitidrottare som omfattas av antidopingsregler och framstod därför som en betrodd och pålitlig källa

Innan han accepterade behandling från Dr. Gerou, informerade Mitoglou henne om att han var en professionell basketspelare som var föremål för drogtester och antidopingsregler

Dr. Gerou lovade den klagande att hennes behandlingar var helt säkra och fria från förbjudna substanser. Strax efter att ha blivit Dr. Gerous patient, valdes han ut för drogtester medan han mottog serumbehandlingar från Dr. Gerou på månadsbasis, vilket bekräftade hans uppfattning om att han kunde lita fullt ut på Dr. Gerou

När Dr. Gerou gav Mitoglou tabletterna och det serumet för att rehabilitera hans brutna fot, försäkrades basketspelaren specifikt av Dr. Gerou att hon inte gav honom något som kunde bryta mot antidopingsreglerna, och Dr. Gerou lovade återigen att tabletterna och det serumet var säkra att använda

Den klagande var helt ovetande om att Dr. Gerou hade förbjudna substanser i sin ägo, än mindre att hon handlade med illegala läkemedel/substanser och gav dem till klienter utan deras vetskap som en del av ett större upplägg

Med tanke på ovanstående hade Mitoglou ingen kännedom eller förståelse för att behand-lingarna från Dr. Gerou kunde innebära en betydande risk för att utgöra en antidoping-regelöverträdelse. I detta avseende stöds hans ståndpunkt av flera tidigare fall där liknande agerande inte kvalificerats som vårdslöst. Särskilt hänvisar den klagande till följande fall:

CAS 2012/A/2822, där panelen fann att idrottaren agerade utan indirekt uppsåt när han tog ett kosttillskott som han inte visste innehöll en förbjuden substans, trots att han inte undersökte produktens innehåll, erkände att han inte förstod något om produkten och tydligt använde den för att förbättra sin idrottsprestation

CAS 2019/A/6249, där panelen fann att idrottaren agerade utan indirekt uppsåt bland annat på grund av att han sökte råd från lagläkaren, vilket inte var ett orimligt tillvägagångssätt för att informera sig om substansens legitimitet

När det gällde källan till det positiva dopingprovet hävdade Mitoglou i synnerhet att:

Han aldrig medvetet tagit någon förbjuden substans, vare sig oralt eller genom intravenösa injektioner

Under månaderna före sitt positiva test var de enda kosttillskott som Mioglou använde och som kan ha varit källan till metandienon de som tillhandahölls av Dr. Gerou, det vill säga de intravenösa infusionerna eller de gula tabletterna

Det finns inga bevis som tyder på att smärtstillande och antiinflammatoriska mediciner som togs under den relevanta perioden och som inte tillhandahölls av Dr. Gerou innehöll metandienon

De gula tabletter som Dr. Gerou gav till den klagande överensstämmer till utseendet med metandienontabletter. Vidare överensstämmer effekterna/fördelarna med tabletterna, som beskrevs av Dr. Gerou – en “mirakulös medicin från Ryssland” som snabbt skulle påskynda den klagandes återhämtning från sin skada – med metandienon

Dr. Gerou vägrade att tillhandahålla den klagandes medicinska journaler trots upprepade förfrågningar

Dr. Gerou har arresterats och åtalats för illegal handel med läkemedel, administrering av förbjudna substanser till idrottare, lagring och distribution av olagliga substanser och kemikalier, samt innehav av falska/förfalskade läkemedel

Den intravenösa vätskan och tabletterna som tillhandahölls av Dr. Gerou saknade etiketter och en lista över ingredienser. Därför var det enda sättet för Mitoglou att fullt ut fastställa innehållet i varje kosttillskott genom oberoende tester, vilket sannolikt skulle ha varit kostsamt och opraktiskt.

Skiljedomstolens diskussion

Enligt WADA:s regler krävs enligt Mitoglous advokater inte att man bevisar källan för att visa att en idrottare agerade oavsiktligt. I detta avseende hänvisar klaganden även till en rad publikationer och rättspraxis som diskuterar möjligheten att fastställa att en idrottare saknade avsikt även utan att bevisa källan till den förbjudna substansen.

Basketförbundet å andra sidan hävdar att fastställandet av källan till den förbjudna substansen är avgörande för bedömningen av avsikt och att Mitoglou misslyckats med att fastställa källan till den förbjudna substansen i hans prov eftersom han enbart påstått att han “aldrig medvetet tagit någon förbjuden substans” och att de “enda kosttillskott han använt som kunde ha varit källan till metandienone var de som tillhandahölls av Dr Gerou”.

I detta sammanhang noterar skiljedomstolen att enligt dopingsreglen i 10.2.3 i WADC, “’Avsiktlig’ används i artikel 10.2 för att identifiera de idrottare eller andra personer som ägnar sig åt ett beteende som de visste utgjorde en överträdelse av anti-doping-reglerna eller visste att det fanns en betydande risk att beteendet kunde utgöra eller leda till en överträdelse av anti-dopingsreglerna och uppenbart bortsåg från denna risk.”

Eftersom idrottaren har bevisbördan att visa att överträdelsen inte var avsiktlig enligt anti-dopingsreglerna har en hel rad CAS-fall slagit fast att det följer att idrottaren nödvändigtvis måste fastställa hur den förbjudna substansen kom in i hans eller hennes kropp (CAS 2017/A/5248, para. 55, CAS 2017/A/5295, para. 105, CAS 2017/A/5335, para. 137, CAS 2017/A/5392, para. 63, CAS 2018/A/5570, para. 51). Skiljedomstolen är dock också medveten om att vissa CAS-paneler har avvikit från denna praxis och funnit att en brist på avsikt teoretiskt skulle kunna fastställas utan att fastställa ursprunget. CAS är dock starkt övertygad om att en sådan börda endast kan uppfyllas under omständigheter där en idrottare kan visa, med objektiva, specifika och trovärdiga bevis, att ett avsiktligt regelbrott kan uteslutas.

Detta innebär inte att idrottaren helt enkelt kan hävda brist på avsikt utan att ge övertygande förklaringar för att bevisa, med en balans av sannolikheter, att han inte deltog i ett beteende som han visste utgjorde en betydande risk för att detta skulle kunna utgöra eller resultera i ett antidopingsregelbrott och att han inte uppenbart bortsåg från denna risk. Panelen upprepar att idrottaren, “även om han inte är skyldig att bevisa källan till det förbjudna ämnet, måste visa, baserat på de objektiva omständigheterna kring regelbrottet och sitt eget beteende, att specifika omständigheter föreligger som motbevisar hans avsikt att dopa sig” (CAS 2017/A/5036, punkt 124).

När det gäller begreppet indirekt avsikt noterar CAS att CAS-skiljedomstolar, redan före införandet av det juridiska begreppet “avsikt” i 2015 års upplaga av WADC, hade utvecklat begreppet “indirekt avsikt” eller “dolus eventualis”, och denna panel ser ingen anledning att avvika från detta.

För att begreppet indirekt avsikt ska vara tillämpligt måste två förutsättningar vara uppfyllda. För det första måste idrottsutövaren ha vetat att hans eller hennes agerande innebar en betydande risk. För det andra måste idrottaren uppenbart ha bortsett från denna risk. För att motbevisa antagandet om att han agerade avsiktligt måste idrottaren antingen visa (med en balans av sannolikheter) att han inte visste att hans agerande innebar en betydande risk eller att han inte uppenbart bortsåg från denna risk.

Det är välkänt inom idrottsvärlden att särskild försiktighet krävs av idrottare vid användning av mediciner eller behandlingar, eftersom risken för att ett förbjudet ämne ska komma in i idrottarens kropp är hög. Därför, och i motsats till Mitoglous argument, behöver en idrottare ingen specifik antidopingsutbildning för att veta att förbjudna ämnen kan komma in i idrottarens kropp genom förtäring, huden eller blodomloppet.

Skiljedomstolen noterar att basketspelaren i detta fall har tillräcklig antidopingsutbildning för att känna till riskerna med användning av näringstillskott. I sitt överklagande medgav han att han ”är extremt noggrann med sin träning och förberedelse som idrottare, inklusive sin användning av kosttillskott och behandlingsmetoder” och att han även är ”medveten om farorna med kosttillskott om de inte väljs noggrant”. Dessutom noterade Greklands landslagsassisterande tränare i sitt skriftliga uttalande att idrottaren ”aldrig har använt något kosttillskott som inte föreskrivits av hans klubb eller landslaget”.

Därför finner skiljedomstolen det svårt att acceptera att idrottaren inte skulle veta att intag av oetiketterade och omärkta tabletter, som sägs vara ett ”mirakelmedel från Ryssland”, och administration av intravenösa behandlingar skulle innebära en betydande risk för ett positivt dopingstest. Särskilt eftersom IV-terapi administreras genom intravenös injektion och därför definitivt inte kan ges av misstag. I ett sådant sammanhang kan Mitoglou varken förlita sig på att Dr Gerou framstod som en pålitlig och trovärdig källa, eller att idrottaren innan han accep-terade behandling från Dr Gerou informerade henne om att han var föremål för dopingtester och antidopingsregler.

I ljuset av ovanstående drar panelen slutsatsen, med bekvämt beviskrav, att idrottaren visste att det fanns en betydande dopingsrisk med att inta oetiketterade och omärkta tabletter som påstods vara ett ”mirakelmedel från Ryssland” samt att genomgå intravenösa behandlingar utförda av en mikrobiolog och patolog som tidigare inte var känd och som rekommenderades av ospecificerade personer, inklusive andra idrottare. När det gäller det andra förutsättningen, det vill säga om idrottaren uppenbart ignorerade risken, finner panelen att detta inte bör accepteras lättvindigt med tanke på de allvarliga konsekvenserna av avsiktlig doping.

Naturen av de intravenösa infusionerna som Dr Gerou gav borde ha varit en ytterligare varning för idrottaren, särskilt med tanke på att IV-terapin uttryckligen beskrivs på Dr Gerous webbplats som följande: ”FÖRBÄTTRING AV IDROTTSPRESTATIONER Förbättra trötthet; Ökad uthållighet under fysisk aktivitet; förbättra idrottsprestationer; öka styrkan och kraften i kroppen; optimera metabolismen; öka hormonproduktionen; förbättring av energi.”

Mer generellt noterar panelen också att den rättspraxis som åberopats av appellanten varken är relevant eller tillämplig i det aktuella fallet. I synnerhet noterar panelen att Mitoglou litade på en mikrobiolog och patolog som han inte tidigare kände till, som saknade verifierbar erfarenhet inom idrottsmedicin och som rekommenderades av ospecificerade personer och att han inte konsulterade lagets läkare innan han accepterade Dr Gerous behandlingar.

Mot bakgrund av ovanstående finner skiljedomstolen att idrottarens beteende inte bara var extremt vårdslöst utan faktiskt hänsynslöst och att det bröt mot hans skyldigheter som idrottare enligt antidopingreglerna. Idrottaren ignorerade alla varningssignaler och accepterade den uppenbara. Domstolen drar således slutsatsen att idrottaren uppenbart ignorerade den betydande risken att de behandlingar som ordinerades honom skulle resultera i ett positivt dopingprov och därmed begick han överträdelsen med indirekt avsikt eller åtminstone misslyckades med att övertygande visa för panelen att överträdelsen inte begicks avsiktligt. En avstängning på fyra år är därför i princip motiverad.

Sammanfattningsvis finner skiljedomstolen att slutsatsen att idrottaren begick överträdelsen avsiktligt utesluter möjligheten att eliminera avstängningstiden baserat på ingen betydande vårdslöshet eller försumlighet.

Det vara ostridigt mellan parterna att Mitoglou har rätt till en reducering av sin avstängningstid med hänsyn till de anklagelser som riktats mot Dr Gerou och det faktum att förbjudna substanser beslagtagits från hennes ägo. Däremot rådde oenighet mellan parterna om längden på en sådan reducering i förhållande till det betydande bistånd som idrottaren lämnat. Med detta sagt anges kriterierna för att fastställa i vilken utsträckning den annars tillämpliga avstängningstiden kan reduceras:

allvaret i antidopingöverträdelsen

betydelsen av det den dopingfällde bidragit till underutredningen

högst tre fjärdedelar av den annars tillämpliga avstängningstiden kan reduceras

När det gäller allvaret i överträdelsen anser skiljedomstolen att idrottarens positiva dopingprov är mycket allvarlig. Dock minskar detta allvar inte värdet av det betydande bistånd som idrottaren lämnat, med hänsyn till att detta är Mitoglou första överträdelsen och idrottaren inte dopade sig med direkt avsikt, utan som ett resultat av att ignorera mycket tydliga varningar, vilket ledde till en felaktig bedömning av omständigheterna i fallet.

Generellt sett kan fastslås att ju tidigare i resultathanteringsprocessen det betydande biståndet lämnas, desto större del av den annars tillämpliga avstängningstiden kan reduceras. I det aktuella fallet noterar panelen att det betydande biståndet lämnades i tid av idrottaren (det vill säga mindre än två månader efter att han fått meddelande om sitt positiva test). gällde en läkares praxis som behandlade ett stort antal idrottare och därför hade särskilda ansvar inom idrottssektorn och möjliggjorde avslöjandet av ett komplext system för olaglig medicinhandel.

Under förhandlingen fick emellertid skiljedomstolen intrycket att idrottaren hade mer information om andra idrottare som använde sig av de (olagliga) tjänster som Dr. Gerou tillhandahöll. Dock var han inte villig att lämna någon information i detta avseende, vilket naturligtvis är hans rätt.

Mot bakgrund av ovanstående, särskilt allvaret i den doping som begicks av idrottaren och det mycket betydande bistånd som tillhandahölls, anser panelen att det är lämpligt att den annars tillämpliga avstängningstiden på 4 år reduceras med 32 månader på grund av det betydande biståndet som idrottaren lämnat.

Idrottaren framhöll att en avstängning längre än 12–18 månader sannolikt skulle sätta hans basketkarriär i fara och därmed vara oproportionerlig. Eftersom panelen har reducerat den 48 månader långa avstängningstiden med 32 månader, ligger den faktiska avstängningstiden inom det intervall som idrottaren själv anser proportionerligt, och en ytterligare bedömning av proportionaliteten blir därmed överflödig.

Slutsats

Som ett resultat finner skiljedomstolen, genom att utöva sin de novo-rätt att ompröva fakta och lag enligt CAS-koden, att den annars tillämpliga avstängningstiden på 48 månader att reduceras med 32 månader baserat på det betydande bistånd som idrottaren lämnat.

Därför ska den del av avstängningstiden som inte reducerats löpa från den 28 mars 2022 (tillfällig avstängning), med hänsyn tagen till den tid av avstängning som redan avtjänats enligt det överklagade beslutet, och avslutas den 28 juli 2023.

Alla tävlingsresultat som idrottaren uppnått från tidpunkten för provtagningen med det positiva resultatet fram till starten av hans tillfälliga avstängning, diskvalificeras.

IDROTTSUTÖVAREN MÅSTE KUNNA TROLIGGÖRA VAR DOPINGSUBSTANSEN KOMMER IFRÅN

Idrottsutövaren vill inte gissa var metylefedrinet kommit ifrån och blev dömd

Hiromasa Fujimori (född 7 augusti 1991) är en japanska tävlingssimmare som specialiserat sig på individuellt medley. Han kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 2016 i Rio de Janeiro på 200 meter individuellt medley efter att ha klarat kvaltiden med 0,05 sekunder. Han slutade 4a i finalen, 0,16 sekunder efter bronsmedaljören (guldet vanns av Michael Phelps).

Fujimori dopingtestades vid kortbane-VM 2018 (där han var lagkapten för det japanska laget) den 14 december varvid urinprovet visade 16 mikrogram per milliliter metylefedrin. Metylefedrin är ett derivat av efedrin. Det har isolerats från växten Ephedra distachya och är dopingklassat liksom efedrin. Efedrin har en avslappnande effekt på luftvägarnas glatta muskulatur, och metylefedrin kan vidga luftvägarna. Båda medlen ingår ofta i preparat som säljs i avsikt att lindra förkylning, men det vetenskapliga underlaget för att påvisa effekt är mycket svag. Tidigare har substansen använts både för att lindra astmaanfall och i viktminskningssyfte. Både efedrin och metylefedrin har en viss stimulerande effekt och kan användas i illegal framställning av amfetamin. Ur dopingsynpunkt kan man klassa den prestationshöjande effekten av metylefedrin som säkerställd, men effekten är svag jämfört med flertalet andra mer vanligt använda dopingpreparat.

Fujimorei diskvalificerade och avtjänade en 24 månaders avstängning av Fédération Internationale de Natation (FINA) från januari 2019 till december 2020 och han missade därmed OS i Tokyo (hans hemmaplan). Fujimori diskvalificerades från en bronsmedaljplats på 100 meter medley, men fick behålla bronset på 200 medley som vunnits tre dagar tidigare varvid hans dopingkontroll testade negativt.

Efter att också B-provet mätts uppges i CAS handlingar att halten av metylefedrin i det aktuella provet var 17 mikrogram per milliliter vid en specifik vikt på 1.025 (vilket är ett uttryck för hur mycket restprodukter från kroppen som finns i urinen, där referensområdet oftast ligger mellan 1,002 och 1,030). Omräknat till en specifik vikt på 1,020 – för vilket gränsvärdet 11 mikrogram/milliliter skall anges enligt regelanvisningarna – blir då halten knappt 14. Simmaren ifrågasatte inte mätvärdena.

Anmärkningsvärt är dock enligt avsnitt S6 på WADAs förbjudna lista att metylefedrin endast är förbjudet vid en koncentration i urin som är högre än tio mikrogram per milliliter. När halter i denna storleksordning bestämmes är det ofta svårt att säkerställa hur säker mätningen är. “En mätning av ett tröskelämne i ett prov ska rapporteras som en AAF – ett positivt dopingprov – när värdet (uttryckt som en koncentration, kvot eller poäng av uppmätta analytiska värden) överskrider, med en lämplig konfidensnivå (95 %), tröskelvärdet för det förbjudna ämnet (eller förhållandet eller kombinationen av ämnen eller markörer) enligt definitionen av WADA”, står det i WADAs tekniska dokument avseende beslutsgränser för kvantifiering av tröskelämnen. Fujimoris prov var nära att nå den tröskelgränsen.

Vid förhandlingar med dopingansvariga i Internationella simförbundet, FINA, avböjde Fujimori att skylla på ett tillskott eller förkylningsmedicin som kunde ha resulterat i en sannolik sex månaders avstängning (3-6 månaders avstängning har varit det vanliga straffet då förekomst av metylefedrin påvisats i dopingprov). “Herr Fujimori har bibehållit sin integritet, ett rent samvete och visat sig vara en individ av hög karaktär och etisk standard”, skrev FINA-panelen då och beklagade sin “brist på uttrycklig auktoritet för att inom regelverket minska Fujimoris sanktion i detta fall. FINAs antidopingansvariga medgav således att Fujimori skulle ha fått tre till sex månaders avstängning på grund av tidigare AAF-utslag för metylefedrin i Japan om han hävdat att källan var en förkylningsmedicin, men det vägrade han eftersom han sa sig inte veta varifrån den dopingklassade substansen kommit in i honom. FINA påpekade emellertid att ”There is no basis to find ways outside of the rules to circumvent the application of the provisions of the 2015 WADC and to impose “alternative solutions” to a decision based on the simple application of the rules and regulations in force.” Man sa sig således tvungen att utfärda en tvåårig avstängning från den 1 januari 2019, eftersom Fujimori inte kunde bevisa källan till metylefedrin, trots att det tydligt framgår att den domavkunnande instansen inte trodde att det rörde sig om någon medveten doping. Fujimori skulle således förlora sin plats vid OS i Tokyo 2020 för att han varit ärlig om att inte veta källan till metylefedrin i sin urin.

FINAs antidopingansvariga påpekar också att metylefedrin är relativt allmänt förekommande (ubiquitous) i kosttillskott och receptfria läkemedel (även om det inte alltid framgår av innehållsförteckningen), vilket kan vara en förklaring till det man påvisat i dopingtesten – men inte heller FINA kunde naturligtvis veta att det rört sig om ett ”misstagsdopingfall” och kunde således inte döma efter en sådan hypotes.

Fujimori tog fallet till CAS (2019/A/6541).

Också i CAS skriftliga redovisning av fallet påpekas att FINAs antidopingansvariga uttryckt beundran för Hiromasa Fujimoris personliga resning, men “Regrettably, however, even though the substance at issue is a “Specified Substance”, meaning that it is a substance categorized by WADA as “more likely to have been consumed by an Athlete for a purpose other than the enhancement of sport performance”, the rules do not permit a downward departure from two years ineligibility without Mr. Fujimori having identified the source of his positive test.”

Det påpekades också att det positiva provet inte meddelades Fujimori förrän efter ungefär två månader efter att provet lämnats, vilket gjort det svårt för simmaren att komma ihåg vad han ätit de aktuella dagarna respektive att det vore orätt av en domstol att övertyga den åklagade om att han ätit exempelvis en förkylningsmedicin vilket kunnat leda till ett kortare straff om han inte själv verkligen kunnat erinra sig händelsen.

Fujimori beskriver också för CAS vilka följder avstängningen fått för honom själv och hans närstående. Han förlorade alla sponsorer och saknade därmed försörjning, och kände sig helt utelämnad “as if I am a living dead”. Han hade aldrig haft något intresse annat än simning, vilket gjorde att han nu saknade även privat sysselsättning. Han påpekade också att han uppmanats att tala osanning – att han fått i sig substansen via någon medicin mot förkylning – men att hans samvete förbjöd honom att göra det även om det skulle förbättra hans liv drastiskt och ge honom en möjlighet att delta i olympiaden I hans eget hemland.

Det anfördes också av Fujimori att han tidigare i karriären dopingtestats 52 gånger och att alla testerna tidigare varit negativa.

Han redovisade också för CAS mycket exakt var han varit, vad han gjort och vad han ätit och druckit under tiden mellan tävlingarna – motsvarande tiden mellan det negativa dopingtestet (11 december) och det 71 timmar senare positiva. Fallet är unikt genom att det positiva testet togs så kort tid efter ett negativt, och att händelseförloppet mellan de båda testerna så väl går att definiera. Efter att ha redovisat exakt vad han gjort och ätit under de 71 timmarna återstod – vad han sa sig kunna förstå – att risbollar han ätit innehållit metylefedrin. Fujimori redovisade att han ätit tre handgjorda kinesiska risbollar som han fått av en japansk vän som han hade fullt förtroende för. Den sista risbollen åt han cirka fem timmar före dopingtestet. Risbollarna var gjorda i en lokal affär i Hangzhou “Chushin-ya” av personal som inte använde vare sig munskydd eller handskar.

I Kina säljs metylefedrin receptfritt både som tabletter och i pulver med indikationer som snuva, allergi, astma, förkylning, diarré, feber och huvudvärk. I Zhejiangprovisen i Kina (där Hangzhou är belägen) innehåller 170 saluförda mediciner efedrin och ”förkylningsmediciner” innehållande metylefedrin kan köpas utan recept eller andra begränsningar. Vanligen används 160-200 mg per dygn på de redovisade indikationerna.

WADAs medicinske expert, Martial Saugy (tidigare föreståndare för Lausannes WADA-ackrediterade dopinglaboratorium men vid den aktuella förhandlingen föreståndare för

REDs (Research and Expertise in anti-doping sciences), påpekade att om det rörde sig om oavsiktlig kontamination borde halten varit i storleksordningen en tusendel av det nu uppmätta. En mängd på 17 mg/mL i urinen skulle motsvara ungefär konsumtionen av 25 mikrogram 12 timmar tidigare, och hänvisade till en japansk studie som visat dessa numeriska värden efter en ”terapeutisk” dos på just 25 milligram (Kojima et al; Drug Test. Analysis, 8, 189-198, 2016). Saugy hävdad således att den halt av metylefedrin som man funnit I det aktuella fallet kunde förväntas av intag av 20-30 mikrogram 12-24 timmar innan dopingtestet eller en mindre dos närmre testet.

Det påpekades också att gränsvärdet för över vilket metylepinefrin skall rapporteras är helt godtyckligt valt, och sannolikt mer beroende av mätmetodikens begränsningar än baserat på någon biologisk effekt eller prestationsökande verkan.

Ett teknik-metodiskt problem är att metylefedrin är lätt att mäta i sur urin men inte i alkalisk. Det behövs ett signifikant större intag av metylefedrin för att kunna påvisa substansen i urinen om den är alkalisk än om den är sur. Hur urinen var i detta avseende i det aktuella fallet är inte känt – men uppenbarligen kan här föreligga en betydande felkälla.

Det redovisades också att risbollar skall ses som en högst vardaglig maträtt i Japan och att det aldrig tidigare redovisats att just risbollar varit kontaminerade med dopingklassade substanser.

Om man kunnat säkerställa att någon av de risbollar som Fujimori ätet varit kontaminerad med metylefedrin skulle straffet hamnat från en reprimand till som högst 12 månaders avstängning – beroende på vilken grad av oaktsamhet som idrottsutövaren kunnat beläggas med.

I sin argumentation ville inte FINA hävda att Fujimori dopat sig avsiktligt, men ville hävda att han inte kunde visa hur han fått den förbjudna substansen i sig, vilket kan tyckas vara en relativt liten skillnad, men ur juridisk synvinkel kan skillnaden vara avgörande. FINA ansåg att det vara för många ovanliga faktorer som skulle sammanfalla för att förklaringen skulle vara sannolik. Eftersom metylefedrin är förbjudet enbart under tävling och inte är en ”Specified Substance” hade det räckt med att idrottsutövaren hade kunnat förklara hur vederbörande fått i sig substansen utanför tävling för att bli utan straff.

Skiljedomaren argumenterar i den skriftliga redovisningen att det föreslagna scenariet med kontaminerade risbollar innehåller en rad osannolika sammanträffanden. Först skulle en restauranganställd ta medicin innehållande metylefedrin medan han iordningställde risbollarna och sedan skulle i principen hela dosen medicin hamna i just den risbollen som Fujimori åt utan att den restauranganställde märkte det. Detta skulle ske just fem timmar före Fujimoris tävling.

Skiljedomstolen beslutade därför att förkasta Fujimoris förklaring och vidhöll FINA:s domskäl och fastställde den tvååriga avstängningen.

Lerduveskytten Quigelys dom i CAS 1995 vägledande för ”stict liability”

Begreppet och regeln om ”strict liability” kan på papper se tydlig och avgränsad ut, men blir trots allt diskuterad i ytterlighetsfall om det är uppenbart att idrottsutövaren inte haft för avsikt att dopa sig och inte kunnat avvärja att få ett dopingklassat ämne i sig. Av intresse är då ett prejudicerande utslag av CAS från 1995. Efter sedvanlig noggrann utredning och muntlig förhandling beslutade således CAS den 29 maj 1995 i ett principiellt viktigt mål (CAS 94/129) avseende hur antidopingreglerna skall tolkas när det gäller ”strikt ansvar (strict liability):

Om strikt ansvar ska tillämpas, måste detta klart anges. Det faktum att Idrottens skiljedomstol har sympati för principen om strikt ansvar innebär inte att CAS kan skapa en sådan regel där den inte existerar.

Kampen mot doping är svår, och den kan kräva strikta regler. Men de som skapar och tillämpar reglerna måste börja med att vara strikta mot sig själva. Regler som kan påverka engagerade idrottares karriärer måste vara förutsägbara. De måste härröra från behöriga organ och antas på ett konstitutionellt korrekt sätt. De bör inte vara resultatet av en dunkel process av tillskott. Idrottare och tjänstemän ska inte behöva hantera en djungel av regler som ömsesidigt kvalificerar eller till och med motsäger varandra och som endast kan förstås utifrån de facto-praktiken under många år av en liten grupp insatta personer.

Om “muntlig förhandling” i ett visst fall var otillräckligt i första instans, är det faktum att så länge det finns möjlighet till fullständig överklagan till Idrottens skiljedomstol, kan bristen avhjälpas.

George Quigley (född 1 februari 1968) var en lerduveskytt (skeet) som tävlade för USA vid OS i Atlanta 1996. Han hade varit reserv för det amerikanska OS-laget 1988. Bland övriga meriter kan nämnas att Quigley vann guld i skeet vid Världscupen i Kairo 1993. Han kom på andra plats vid de amerikanska mästerskapen 1995.

Det här aktuella var att han var medlem i USA:s lag i skeet för herrar, vilket arrangerades under Union Internationale de Tirs (UIT) överinseende i Kairo i april 1994. Skeet-tävlingen hölls över två dagar. Efter första dagen låg Quigley på andra plats. Han hade känt sig sjuk i flera dagar men hans tillstånd försämrades kraftigt den natten. Han hade feber och hostattacker och hallucinerade. Han kunde inte sova. Vid cirka kl. 03.00 ringde han upp tränaren för USA:s lag som omedelbart tillkallade hotelläkaren, Efter en grundlig undersökning diagnostiserade läkaren en luftvägsinfektion. Han gick för att hämta medicin och återvände med antibiotika och hostmedicin. Quigley vittnade inför panelen att flaskan med hostmedicin kom i en låda med vad som verkade vara arabiska skrivtecken, som han inte förstod. Själva flaskan var, enligt hans utsago, omärkt.

Det amerikanska Olympiska Kommitténs läkemedelskontrollkort visades för hotelläkaren.. Detta kort innehåller en lista över läkemedel, där förbjudna ämnen är markerade i rött och tillåtna ämnen i blått. Det förklarades för läkaren att Quigeley tävlade i en världscuptävling, att han inte fick ta något av de förbjudna ämnena, och att det fanns en betydande risk att han skulle bli dopingtestad dagen därpå. Läkaren hade goda kunskaper i engelska. Han verkade granska kortet noggrant. Han noterade att antibiotika var markerade i blått och därför tillåtna. Kanske såg han inte att det klart listades under rubriken “Förbjudet – Förkylningsmediciner” referenser till “efedrin, pseudo-efedrin …”. Alternativt var han inte medveten om att den hostmedicin han hade ordinerat, av märket “Bronchophane”, faktiskt innehöll efedrin. Oavsett det sade läkaren till Quigley och hans tränare att varken antibiotika eller hostmedicinen var upptagna på den förbjudna enligt läkemedelskontrollkortet. Han undertecknade en handskriven notering där det stod att Quigley hade klagat över “luftrörskatarr och luftvägsinfektion med hosta” och att han (hotelläkaren) hade behandlat honom med “Duricef” (antibiotika) och “Bronchophane-sirap”. Quigley tog några klunkar av hostmedicinen den natten och sedan ytterligare några nästa morgon.

Quigley fortsatte att vinna guldmedaljen i skeetskytte senare samma dag. Som medaljör var han tvungen att genomgå ett dopingstest. Han och hans tränares assistent undertecknade dokumentet “Record of Doping Control” på UIT-formuläret, som tydligt anger i utrymmet för “medicinering använd… under de senaste sju dagarna,” att Quigley hade tagit Duricef och Bronchophane. Den 19 maj 1994 informerade UIT generalsekreterare USA Shooting per brev att “A”-provet hade testat positivt. USA Shooting blev tillfrågade om de ville använda sin rätt att utse en tredje part att representera dem vid testningen av “B”-provet. På grund av kostnader valde USA Shooting att inte göra detta, men gick med på att UIT ordföranden för UIT:s medicinska kommitté, att agera som deras “surrogatobservatör”. I och med detta avstod USA Shooting inte från ”någon rätt att bestrida giltigheten av testprocessen eller resultatet av varken A- eller B-proven”.

Testningen genomfördes den 22 juni 1994 av professor Donike på hans laboratorium i Köln. På begäran av USA Shooting testades B-provet inte bara för att fastställa om efedrin fanns närvarande utan även nivån av efedrin och om andra komponenter i hostmedicinen Bronchophane fanns närvarande i provet. Resultaten bekräftade närvaron av efedrin (på en till synes hög nivå – 85 ppm) tillsammans med närvaron av de andra ämnen som tillverkaren listar som komponenter i Bronchophane.

Den 1 augusti 1994 informerade UIT USA Shooting om verkställande kommitténs beslut enligt följande: “Analyserna har visat att förhållandet mellan Efedrin och de andra substanserna i Bronchophane-sirapen är sådant att ingen ytterligare Efedrin har tagits förutom hostmedicinen Bronchophane. Verkställande kommittén antog därför att de uppgifter som skytten och hans tränare och hans rumskamrat lämnat stämmer. Verkställande kommittén är övertygad om att Quigley inte hade för avsikt att använda förbjuden medicinering för att förbättra sin prestation och få en fördel över sina konkurrenter. Hans ära som skytt ifrågasattes inte av verkställande kommittén. Ändå var verkställande kommittén tvungen att beakta det faktum att skytten tävlade under påverkan av Efedrin i en avsevärd mängd. Principen om lika behandling av alla idrottare har alltid följts av verkställande kommittén. Det har bekräftats av medicinsk forskning från IOC och UIT medicinska kommittéer att efedrin kan ha en positivt stimulerande effekt på kvaliteten på skjutpresta-tionen och därför har verkställande kommittén med enhälligt beslut och en nedlagd röst beslutat att stänga av Quigley för oavsiktlig användning av en förbjuden medicinering i 3 månader, det vill säga från den 7 april till den 6 juni 1994. Skyttens resultat i skeetskytte-tävlingen annullerades och han ombeds vänligen att återlämna medaljen och diplomet.”

1994 års tävling i Kairo var utpekad som ett evenemang vars vinnare för sitt land erhöll en av tre möjliga kvotplatser i skeetskytte för OS 1996. Som ett resultat av Quigleys diskvalificering förlorade därför USA Shooting automatiskt en olympisk kvotplats.

Quigely och USA Shooting överklagade beslutet till Idrottens skiljedomstol (CAS) i Lausanne den 7 oktober 1994. Argumentation för överklaganden bygger på fyra påståenden:

att Quigely inte begick brottet “doping” som definieras i UIT anti-dopingsföreskrifter. Klagandena hävdar att definitionen kräver inte bara att idrottaren har tagit en förbjuden substans, utan även att han gjorde det med avsikt att förbättra sin prestation. Klagandena åberopar artikel 2 i UIT anti-dopingsföreskrifter: “Doping betyder användning av en eller flera av de substanser som nämns i den officiella UIT Anti-Doping Listan med målet att uppnå en prestationsökning genom injektion, oral eller annan administrering, och oavsett om substansen tillförs av tävlanden själv eller om substansen förs in i tävlandens kropp av en annan person.”

att, eftersom idrottaren inte var skyldig och ingen konkurrensfördel erhölls, det inte borde finnas (eller endast lätta) sanktioner även under en strikt ansvarsstandard. Klagandena åberopar Internationella Olympiska Charteren mot Doping i Idrott som säger: “Det är möjligt för en tävlande att ta en beredning utan att veta att den innehåller en eller flera substanser från en förbjuden klass, eftersom i många länder kanske inte sammansättningen av vissa läkemedelsberedningar anges på etiketten. Således är en viss flexibilitet nödvändig angående de beslut som en idrottsstyrelse kan vilja fatta när ett laboratorium rapporterar om en förbjuden substans av denna typ.”

klagandena hävdar att svaranden inte har tillhandahållit tillräcklig dokumentation för att visa att procedurerna för provtagning, förvaring och testning beskrivna i Internationella Olympiska Charteren mot Doping i Idrott har följts, och att svaranden inte har följt vissa aspekter av sina egna regler som fastställs i UIT anti-dopings-föreskrifter.

att mötet i UIT:s verkställande kommitté som beslutade att stänga av Quigley inte uppfyllde kraven på en opartisk utfrågning enligt Internationella Olympiska Charteren mot Doping i Idrott.

Union Internationale de Tirs (Internationella Sportskytteförbundet) å sin sida hävdar konsekvent att den påvisade förekomsten av en förbjuden substans i en idrottares kropp rättfärdigar och faktiskt kräver en disciplinär åtgärd. Huruvida idrottaren hade uppsåt att bryta mot reglerna bör inte vara relevant. Den disciplinära instansen bör inte behöva avgöra om idrottaren medvetet sökte uppnå en otillåten konkurrensfördel. UIT: verkställande kommitté påpekade att ”En mycket detaljerad övervägning av verkställande kommitténs medlemmar resulterade i åsikten att sedan införandet av antidopingsreglerna vid generalförsamlingen 1982 har inte en enda medicinsk förskrivning av en förbjuden medicin någonsin accepterats som en ursäkt av verkställande kommittén. I alla fall, som hade beslutats tidigare, betraktades endast det faktum att en förbjuden medicin hittades i idrottarens kropp som en grund för bestraffning.” Följaktligen önskar UIT att panelen tillämpar ett strikt ansvar, trots att man erkänner att ett strikt ansvarstest kan vara orättvist i vissa enskilda fall, som i fallet med Quigeley, där idrottaren kan ha tagit medicin som resultat av felaktig märkning eller felaktig rådgivning som han eller hon inte är ansvarig för – särskilt under omständigheterna av plötslig sjukdom i ett främmande land.

Sportskytteförbundet påpekar emellertid också att det i någon mening är “orättvist” för en idrottare att få matförgiftning inför en viktig tävling. Ändå kommer reglerna för tävlingen i inte att ändras för att åtgärda orättvisan. Precis som tävlingen inte kommer att skjutas upp för att vänta på att idrottaren ska återhämta sig, kommer förbudet mot förbjudna substanser inte att lyftas med hänsyn till oavsiktligt intag. Tävlingens föränderlighet, liksom livets i allmänhet, kan skapa många typer av orättvisor, vare sig det är av en olycka eller genom oaktsamhet från oansvariga personer, som lagen inte kan åtgärda.

Vidare verkar det vara ett lovvärt policyobjektiv att inte reparera en oavsiktlig orättvisa mot en individ genom att skapa en avsiktlig orättvisa mot hela gruppen av andra tävlande. Detta skulle hända om förbjudna prestationshöjande substanser tolererades när de absorberas oavsiktligt. Dessutom är det troligt att även avsiktligt missbruk i många fall skulle undgå sanktioner på grund av brist på bevis för skyldigt uppsåt. Och det är säkert att ett krav på uppsåt skulle bjuda in kostsamma rättsprocesser som kan förlama förbund – särskilt de som drivs med blygsamma budgetar – i deras kamp mot doping.

Skiljedomstolens resonerande

Av ovanstående skäl skulle panelen i princip kunna vara beredd att tillämpa ett strikt ansvarstest. Domstolen är medveten om att argument har framställts om att en strikt ansvarsnorm är orimlig, och faktiskt i strid med naturlig rättvisa, eftersom den inte tillåter den anklagade att etablera moralisk oskuld. Det har till och med hävdats att det är en överdriven begränsning av handel. Panelen är inte övertygad av sådana invändningar och anser att de höga målen och de praktiska nödvändigheterna i kampen mot doping i princip rättfärdigar tillämpningen av en strikt ansvarsnorm.

Om en sådan norm ska tillämpas måste den tydligt formuleras. Här når vi kärnan i problemet i detta fall. Artikel 2 i UIT:s antidopingsregler har titeln “Definition” och börjar med följande ord: “Doping betyder användning av en eller flera substanser nämnda i den officiella UIT Antidoping List med syfte att uppnå en ökning av prestationen …” Ändå står det i brevet från den 1 augusti 1994 där beslutet att avstänga Quigley tillkännages, att UIT som sett ovan utan tvivel säger: “Verkställande kommittén är övertygad om att Quigley inte hade för avsikt att använda förbjuden medicin för att förbättra sin prestation och erhålla en fördel över sina konkurrenter.”

UIT bemöter att den lämpliga regeln borde baseras på strikt ansvar. Den tillägger att, även om den medger att det “kan finnas behov av att ändra” artikel 2-definitionen, har den ändrat sin praxis för att vara i linje med IOC:s regelverk. Skiljedomstolen har granskat UIT:s argument med förståelse för målen och de praktiska svårigheterna i dess antidoping-program. Faktumet att panelen har förståelse för principen om en strikt ansvarsnorm tillåter dock uppenbarligen inte panelen att skapa en sådan norm där den inte existerar. Inte heller skulle det faktum att UIT sägs vara i färd med att anpassa sina regler till en av IOC inspirerad strikt ansvarsnorm rättfärdiga bestraffning baserat på regler som ännu inte existerar, och som faktiskt strider mot den nu gällande regeln.

Skiljedomstolen har noggrant undersökt de textuella argumenten som UIT försöker använda för att kringgå det som idag tydligt ses som en olycklig definition som överlever i dess regler. Som vi nu ska se, håller inget av dessa argument. Det faktum att artikel 1 i UIT:s antidoping-regler uppger att de är “baserade på” IOC:s regler kan inte betyda att någon bestämmelse i några IOC-regler som strider mot UIT-reglerna kommer att ha företräde.

Det är upp till UIT, om de så önskar, att säkerställa att dess regler verkligen införlivar relevanta IOC-texter. Personer som omfattas av UIT:s regler kan dock endast förväntas läsa vad som sägs. De kan inte förväntas överväga att någon eller alla av UIT:s regler faktiskt kan vara ogiltiga på grund av existensen eller uppkomsten av ospecificerade IOK-regler. Det hjälper inte heller UIT att åberopa tillägg C i sina antidopingsregler. Det är sant att detta tillägg säger att: “Oavsiktlig användning av förbjudna dopingssubstanser såsom efedrin … ska bestraffas.”

UIT hävdar att detta uttalande bör läsas som att det går före eller åsidosätter definitionen av doping i artikel 2 som kräver uppsåt. Men för att detta argument ska lyckas måste reglerna själva förklara att tillägg C har en sådan effekt. Detta resultat kunde ha uppnåtts med korrekt utformning (även om man inte kan uppmuntra en idrottsfederation att anta en utformningsstil som åsidosätter på ett ställe vad den har fastställt på ett annat, vilket skapar fällor för den oinvigde). Ingenting av detta slag framgår dock i reglerna.

Rekommendationer för straffnivåer för dopingsförseelser från IOC medicinska kommission bör antas i intresset av att tillhandahålla ett enhetligt förfarande för alla idrottare. Denna passage ogiltigförklarar UIT:s argument på två sätt. För det första, när den hänvisar till “straffnivåer för dopingsförseelser”, försöker den inte ändra definitionen av brottet, utan behandlar helt enkelt straffet när brottet har fastställts. För det andra, i motsats till de tre omedelbart följande styckena, som använder det enkla imperativa tempus “ska tillämpas”, “ska diskvalificeras” och “ska träda i kraft”, indikerar orden “bör antas” en avsikt att lagstifta och inte en lagstiftningsakt.

Under sina muntliga inlagor hänvisade UIT också till följande omnämnande som finns i slutet av reglerna, omedelbart efter listan över “Bilagor till dessa regler”: “Not: Bilagor utfärdas omedelbart vid mottagande av officiella ändringar i information och är en officiell del av denna bilaga (sic).” Att sträcka sig till ett så svagt argument är praktiskt taget en medgivande av nederlag. Det kan vara möjligt genom en noggrant utformad klausul att tillhandahålla någon form av löpande anpassning av regler, till exempel genom att hänvisa till en lista över förbjudna substanser som kan “revideras då och då” av en definierad auktoriserad myndighet. Att föreställa sig att varenda regel, oavsett hur grundläggande den är, kan transformeras eller utrotas “vid mottagande av officiella (sic) ändringar i information” skulle dock vara att förneka den ordentliga konstitutionella funktionen av en internationell federation, som måste vara ordnad, förutsägbar och transparent.

Skiljedomstolen har övervägt om någon annan bestämmelse i artikel 10 i reglerna kan sägas rättfärdiga tillämpningen av en strikt ansvarsnorm. Själva fokuseringen på artikel 10 är i sig ett problem, eftersom artikel 10 har titeln “Straffprocess” och därför inte är platsen där man ska behöva leta för att hitta en kvalifikation (för att inte tala om en transformation) av brottsdefinitionen. Vad gäller de specifika avsnitten: även om artikel 10.1 verkar överväga “bestraffning” vid blotta “upptäckten” av “dopingssubstanser”, förblir reglerna således cirkulära eftersom begreppet dopingssubstans uppenbarligen leder läsaren tillbaka till definitionen av doping; beträffande den mycket dåligt formulerade artikel 10.7, som panelen läste många gånger innan den kunde gissa dess betydelse, presenterar den samma problem att i slutändan leda tillbaka till definitionen av “doping”.

Varje rättsligt system bör försöka göra det möjligt för dess subjekter att bedöma konsekven-serna av sina handlingar. Även om det skulle vara naivt att förvänta sig att den genom-snittliga idrottaren alltid bär i åtanke specifika bestämmelser i tillämpliga regler, är faktum att samhället av personer som omfattas av en samling regler gradvis utvecklar en viss förståelse av dessa.

När en idrottare i Quigleys situation på sitt hotellrum i Kairo tidigt på morgonen den 7 april 1994 förstår att han är föremål för regler som kommer att straffa honom endast om det fastställs att han hade för avsikt att ta en prestationshöjande substans, kan han legitimt förväntas agera på ett visst sätt, med en viss förståelse för konsekvenserna av sina handlingar. På samma sätt kan hans medarbetare ge honom råd på ett visst sätt, återigen med en viss förståelse för konsekvenserna av hans handlingar. Alltså kan idrottaren ha övervägt att, i en situation där:

han deltog i en tävling där han presterade bra och kunde förvänta sig att bli testad nästa dag,

han led av intensivt obehag i ett främmande land mitt i natten,

han (eller hans medarbetare) kände att de kunde förklara övertygande att de hade gjort sitt bästa genom att kontakta hotellets läkare och understryka vikten av att förskriva medicin som var tillåten enligt drogkontrollkortet,

hostmediciner inte är kända för att innehålla ämnen vars effekter är gynnsamma för bra prestationer i hans sport,

han avsåg fullt ut att informera att han hade tagit den medicin som identifierats av läkaren, oddsen var gynnsamma för att han inte skulle hållas skyldig för en dopingsförseelse, även om det visade sig att den okända läkarens försäkran om hostmedicinen var opålitlig.

I Quigleys fall skulle denna analys faktiskt ha varit helt korrekt, eftersom UIT uttryckligen fastställde att han inte hade agerat med skuldmedvetenhet.

Om han hade varit underkastad ett fundamentalt annorlunda system, det vill säga strikt ansvar, skulle hans förståelse ha varit annorlunda och hans beteende därmed också ha varit annorlunda. Han kanske hade uppbådat modet att undvika mediciner som förskrivits av en främling. Med andra ord kan hans beteende ha påverkats av hans uppfattning om en större risk för sanktion. Detta är en fråga om legitima förväntningar, och det är avgörande för varje anständigt rättssystem.

Kampen mot doping är mödosam och kan kräva strikta regler. Men regelmakarna och de som tillämpar reglerna måste börja med att vara strikta mot sig själva. Regler som kan påverka karriärerna för hängivna idrottare måste vara förutsägbara. De måste emanera från vederbörligen auktoriserade organ. De måste antas på ett konstitutionellt korrekt sätt. De bör inte vara resultatet av en oklar process av tillväxt. Idrottare och tjänstemän bör inte konfronteras med en djungel av ömsesidigt kvalificerande eller till och med motstridiga regler som endast kan förstås på basis av de facto-praktik under många år av en liten grupp insatta.

Vid läsningen av UIT:s regler (så som de för närvarande framstår) i ljuset av dessa önskemål har panelen inget annat val än att komma till slutsatsen att UIT saknade laglig grund för de sanktioner som uttalades mot appellanterna. Sanktionerna måste därför upphävas.

Den sanktionerade idrottaren hävdar att även om UIT hade antagit en regel om strikt ansvar, borde den ha tillämpats med flexibilitet, vilket skulle ha inneburit att idrottaren inte skulle ha straffats under de omständigheter som förelåg i detta fall, där hostmedicin administrerades i ett främmande land utan någon trovärdig förbättring av prestationen.

Varje idrottare som av sitt förbund anses ha testat positivt för en förbjuden substans har en absolut rätt att kräva att detaljerad laboratoriedokumentation presenteras som utan tvivel fastställer att varje aspekt av provtagning/kontroll/testning har följts till punkt och pricka. Eftersom de frågor som tagits upp är av sådan grundläggande betydelse och förekommer, och sannolikt kommer att fortsätta förekomma, i de flesta om inte alla dopingsfall, kan det dock vara lärorikt för panelen att göra några observationer om de argument som framförts.

Quiegley framför i huvudsak två punkter. Den första (som är den viktigaste av de två) är att UIT har misslyckats med att följa (eller åtminstone har misslyckats med att visa att den har följt) testproceduren beskriven i den Internationella Olympiska Stadgan mot Doping i Sport. För det andra påstår de att det förekommit brott mot förfarandet för förvaring och kontroll som föreskrivs i UIT;s antidopingsregler. UIT kan endast framvisa några av de dokument som skulle kunna visa att den följt sina egna procedurer och de som beskrivs i IOC:s stadga. UIT hävdar att full tilltro bör ges till rapporten daterad den 24 juni 1994 av Dr Donike, i vars laboratorium i Köln testningen av B-provet utfördes och som bekräftade att B-provet innehöll “85 ppm efedrin”, samt till de handlingar som skickats till svaranden av laboratoriet. Testningen utfördes i ett av IOC ackrediterat laboratorium, och dessutom ett högt ansett sådant. På denna grund hävdar den att dess resultat inte bör ifrågasättas. Eftersom Quigley dessutom har erkänt (både i drogtestformuläret som lämnades till dopingskontrollanten efter tävlingen i Kairo och under den muntliga förhandlingen) att han tog Bronchophane som utan tvekan innehåller efedrin och därmed att han tog en förbjuden substans, behöver den procedurmässiga korrektheten i drogtestet inte bevisas.

Skiljedomstolen är i princip sympatiskt inställd till argumentet om IOC:s stadgas relevans och tillämpbarhet, även om (liksom med definitionen av doping) IOC:s praxis och regler inte bör presenteras som överordnade motstridiga regler utfärdade av det behöriga internationella förbundet. Skillnaden mellan den första åberopade grunden för upphävande och denna grund är att det i det senare fallet inte finns några sådana motstridiga regler. UIT:s regler ger nästintill ingen vägledning om testproceduren, utan anger bara att testningen ska äga rum i ett IOC-ackrediterat laboratorium. Detta behöver inte innebära att varje steg i proceduren som beskrivs i stadgan (och särskilt i dess bilagor) måste följas. Många uppfattningar om vad som krävs för att uppnå pålitliga resultat härstammade faktiskt från definitioner av vad laboratorier måste kunna göra för att få IOC-ackreditering. Det verkar finnas en tydlig konceptuell skillnad mellan de kapaciteter ett laboratorium måste visa att det har för att bli ackrediterat och vilka av dessa kapaciteter som måste användas för att bevisa doping i ett enskilt fall. Man får inte tappa bort faktumet att bördan av alltför strikta krav faller på internationella förbund som i många fall, på grund av kostnader och administrativ börda att uppfylla sådana krav, skulle behöva minska testfrekvensen.

Detta skulle vara fallet även om den berörda idrottaren hade erkänt att han eller hon tagit en förbjuden substans. Det vore olyckligt för en idrottare som ärligt har lämnat detaljer om intagna mediciner (som Quigley gjorde omedelbart efter tävlingen i sitt testformulär) att hamna i en sämre position än en idrottare som inte säger något: en idrottare bör inte straffas eller missgynnas för att ha varit ärlig. Om två idrottare tog samma substans i mängder som inte räcker för att ge ett positivt testresultat, måste det vara fel att straffa den som har erkänt att han eller hon tagit (eller trodde sig ha tagit) en förbjuden substans, medan den andra går fri. Det är av denna anledning som en korrekt utformad definition av doping kommer att kräva att ett test som fastställer närvaron av en förbjuden substans i en idrottares kropp.

Quigley fick inte tillgång till all testdata, han gavs ingen möjlighet att vara representerad inför UIT:s exekutivkommitté och han fick inte tillgång till protokollet från mötet där beslutet att stänga av honom fattades (dessa protokoll presenterades för domstolen av idrottsförbundet under förhandlingen). Återigen är skiljedomstolen inte skyldig att avgöra denna fråga för att kunna fatta sitt beslut i detta ärende. Å andra sidan är det uppenbart för skiljedomstolen att Quigleys argument i detta avseende inte skulle hålla; och det kan vara nyttigt för detta beslut att förklara varför. För det första är domstolen inte övertygad om att grundläggande processuella rättigheter inkluderar rätten att bli hörd i samband med ett fysiskt möte. Faktum är att Idrottens skiljedomstol (CAS) tidigare haft anledning att överväga frågan om en anklagad persons “rätt att bli hörd”. I beslutet i ärende nr 92/84, som fattades den 27 februari 1993, beslutade panelen att om en anklagad har beviljats rätten att bli hörd måste bedömas från fall till fall, men att en anklagad kan “höras” antingen personligen eller genom skriftliga inlagor.”

Dessutom, även om ”förhandlingen’ i ett visst fall var otillräcklig i första instans – till exempel av UIT:s exekutivkommitté – så är faktum att så länge det finns en möjlighet till full överklagan till CAS, kan bristen avhjälpas. (Det vore självklart klokt att säkerställa att anklagade tävlande får en tillfredsställande möjlighet att bli hörda från början, så att de inte känner sig tvungna att överklaga på grund av frustration, men det är en annan fråga). Därför skulle i detta fall Quigleys argument om ”rättssäker process”, även om det var giltigt, inte ha kunnat stå på egen hand. Det kunde inte heller tillföra något till någon av de andra tre grunderna för upphävande, inklusive den som accepterades.

Beslut

CAS beslutar således

att återinsätta Quigley som vinnare av 1994 års UIT Cairo World Cup, berättigad att behålla guldmedaljen från den tävlingen

att USA Shooting således i princip hade rätt till den olympiska landskvotplats som tjänades in som ett resultat av Quigleys prestation (det erkänns dock att denna plats inte kan användas i praktiken eftersom USA:s idrottare redan har nått maximalt antal på tre platser för ett och samma land).

Brasilianske förre volleybollproffset Leandro Neves fälld för bruk av klomifen

Leandro Visotto Neves, född den 30 april 1983, är en före detta professionell volleyboll-spelare av brasiliansk nationalitet. Idrottaren var aktiv vid tidpunkten för provtagningen. Den 9 december 2022, under FIVB:s världsmästerskap i klubbvolleyboll för herrar 2022, genom-fördes ett dopningsprov i samband med tävling på idrottaren. Analysen visade på förekomst av klomifen, ett ämne som vid tillfället och fortfarande är listat som en förbjuden substans enligt WADA:s förbudslista (S4.2 – Antiöstrogena ämnen [Antiöstrogener och selektiva östrogenreceptormodulatorer, SERM:s) och som klassificeras som en specificerad substans.

Den 3 februari 2023 begärde idrottaren förlängd tidsfrist för att bland annat begära öppning av B-provet, få tillgång till laboratoriedokumentation samt inkomma med förklaring till den analyserade avvikelsen (AAF). Den 6 februari 2023 informerades idrottaren av FIVB att laboratoriet uppskattat koncentrationen av klomifen till cirka 1,8 ng/mL, och att hydroxy-klomifen (en metabolit) också påvisats. Idrottaren uppgav att AAF troligen orsakats av kontaminering från ett läkemedel som hans fru använde.

Analysen av B-provet bekräftade resultatet från A-provet. Den 19 december 2023 informerades parterna om sammansättningen av FIVB:s disciplinära domstol, och idrottaren uppmanades att inkomma med svar senast den 15 januari 2024.

FIVB:s domstol beslutade om en avstängning på två år.

Den 25 september 2024 lämnade idrottaren in sitt överklagande till Idrottens skiljedomstol (CAS) i Lausanne, Schweiz. Den 26 februari 2025 hölls en förhandling via videolänk. De enda frågor CAS skulle pröva var längden på avstängningen samt från vilket datum den skulle börja gälla (CAS 2024/A/10891).

Vad gäller dopningsöverträdelsen (ADRV), vilken idrottaren inte bestrider, argumenterade han för att FIVB:s disciplinära panel själv accepterat att den troliga orsaken till klomifen i hans system var att han av misstag tog en tablett som tillhörde hans fru, som genomgick fertilitetsbehandling. Enligt honom förväxlade han tabletten med en Aspirin-tablett som han ordinerats efter en hjärtoperation 2012 mot arytmi. Han hade regelbundet tagit Aspirin i över ett decennium.

Enligt CAS rättspraxis finns det två nivåer av skuld som ger bestraffning:

Normal grad av oaktsamhet, vilket ger en sanktion på 12–24 månader, där standarden är 18 månader

Låg grad av oaktsamhet, vilket ger 0–12 månader, med standard på 6 månader.

Idrottaren hade försökt säkra hemmiljön genom att förvara sin medicin på ett sätt som minimerade risk för kontaminering och var oåtkomlig för barnen. Tabletten han tog av misstag hade samma storlek, vikt och liknande färg som Aspirin. Han hade därför ingen anledning att misstänka att det inte var Aspirin.

Domstolen ansåg dock att idrottaren brustit i yttersta försiktighet:

Han kontrollerade inte innehållet i blisterförpackningen

Han bar inte glasögon, trots synnedsättning

Han tog tabletten i ett dåligt upplyst rum (tvättstugan), utan att tända lampan eller gå till bättre ljus

Hans medicin förvarades tillsammans med familjens övriga mediciner.

Dessa omständigheter, både enskilt och sammantaget, visade på betydande oaktsamhet, vilket innebär att kriterierna för “ingen betydande oaktsamhet” inte var uppfyllda.

Samtidigt accepterade panelen att intaget av klomifen var oavsiktligt. Dock, eftersom idrottaren uppvisat betydande oaktsamhet, fanns ingen grund för att sänka avstängningen under 24 månader.

Slutsats: Det överklagade beslutet bekräftas i den del som fastställer en tvåårig avstängning.

FÖRKORTADE ELLER UPPHÄVDA AVSTÄNGNINGAR

Tennisspelaren Mariano Puertas dopingstraff sänktes från åtta till två år

Ett intressant fall var det som redovisades av International Tennis Federation (“ITF”) avseende Mariano Puertas positiva dopingstestresultat som han lämnade den 5 juni 2005 under Franska öppna mästerskapen på Roland-Garros, Paris.

Puertas bestred inte närvaron av en förbjuden substans, etilefrin, i urinen. Däremot hävdade han att han inte hade “Något Fel eller Försummelse” avseende överträdelsen, enligt definitionen i artikel M.5.1 i tennisens antidopingregler. Alternativt påstod han att han inte hade “Något Signifikant Fel eller Försummelse” för överträdelsen, enligt artikel M.5.2. Därför begärde spelaren en muntlig förhandling, som ägde rum i London den 6 och 7 december 2005. I protokollen från denna kan läsas:

Mariano Puertas var medborgare i Argentina och föddes den 19 september 1978. Han hade varit professionell tennisspelare sedan cirka 1995. Han började tävla i ATP i juni 1997. I november 2000 träffade han Sol Nazarena Estevanez, som nu är hans fru. Hon har en äldre bror, Diego Estevanez, som för närvarande är tv-producent. Sedan cirka 15 års ålder hade fru Puerta tagit läkemedlet Effortil på sin läkares råd. Hon använder detta läkemedel för att behandla ”hypotensiva episoder”, särskilt under menstruation. Effortil kan köpas receptfritt på apotek i vissa länder, inklusive Argentina och Spanien.

Preparatet säljs också i Sverige som Effortril®. Den verksamma beståndsdelen är etilefrin, som är ett direktverkande sympatomimetiskt medel med hög affinitet för alfa1- och beta1-receptorer. beta2-Receptorer kan också aktiveras vid högre doser. Därmed har den förmågan att öka hjärtkontraktiliteten samt minutvolymen genom att öka slagvolymen. Dessutom ökar den ventonus, centralt ventryck och den cirkulerande blodvolymen. Den positiva inotropa effekten har visats hos patienter med normal eller något nedsatt hjärtfunktion. Läkemedlet ökar det systoliska trycket mer än det diastoliska och en svag kronotrop effekt har noterats. Vid funktionella kardiovaskulära sjukdomar, som till exempel ortostatism, kan läkemedlet därför leda till en förbättring av de subjektiva symtomen (såsom yrsel, trötthet och svimningstendens) och en stabilisering av hemodynamiska parametrar. Några moderna kliniska effekt-säkerhetsstudier finns dock inte.

Etilefrin är förbjudet enligt WADA. Det Effortil som används av fru Puerta fanns i en flaska. Enligt hennes vittnesmål står det på flaskan att den innehåller etilefrin. Innehållt består av färglösa, luktfria droppar som inte har någon eller nästan ingen smak när de blandas med vatten. Fru Puerta tog normalt Effortil genom att droppa cirka 20 droppar av läkemedlet i vanligt vatten. Hon gjorde detta upp till tre gånger om dagen när hon känner att hon behöver det, särskilt när hon hade sin månatliga period och i tider av onormal stress, som när hennes man spelar viktiga matcher.

Etilefrin har potentiellt förmågan att förbättra idrottsprestationer på kort sikt, även om ingen direkt studie av dess effekt på idrottsprestation har utförts. Det skulle potentiellt kunna förbättra idrottsprestationer till viss grad om det tas i terapeutiska doser, såsom normalt intas av fru Puerta. Etilefrin elimineras snabbt från kroppen. Dess farmakokinetik och urin-utsöndring efter de första 24 timmarna efter intag är inte kända. Den har en halveringstid på cirka två till fyra timmar, troligen närmare två timmar, beroende på individens metabolism.

Etilefrin har vissa egenskaper gemensamma med efedrin, vilket är förbjudet när koncen-trationen i urinen överstiger 10 mikrogram per milliliter och är en “Specificerad substans” enligt WADA:s lista. Men det finns viktiga skillnader: efedrin passerar “blod/hjärnbarriären” och ger därmed stimulans till centrala nervsystemet samt ökar kardiovaskulär prestanda, medan etilefrin inte gör det. Efedrin är mindre potent än etilefrin som en agent för att öka kardiovaskulär prestanda. Efedrin är fortfarande allmänt tillgängligt utan recept, även om tillgängligheten begränsas på grund av dess användning vid tillverkning av illegala droger, särskilt i USA.

Från cirka 2001 eller tidigare var Mariano Puertas medveten om att hans fru tog medicin och att hon tog den oftare i stressiga situationer, som när han spelar viktiga matcher. Hon följde honom ofta till matcher och reste med honom till många delar av världen. Den 13 februari 2003 testades spelaren positivt för clenbuterol, en förbjuden anabol substans, vid en turnering i Chile. Vid den tiden styrdes den turneringen av ATP:s regler, inklusive dess dåvarande antidopingsregler. Enligt dessa regler var clenbuterol en klass 1 förbjuden substans som medförde en obligatorisk två-fyra-årsavstängning, om inte spelaren kunde göra gällande ett “exceptionellt omständigheter”-försvar. Å andra sidan var etilefrin en klass 2 förbjuden substans enligt dessa regler, vilket medförde en obligatorisk tre månaders avstäng-ning för första överträdelsen och en obligatorisk ett års avstängning för en andra över-trädelse, återigen med modifiering för “exceptionella omständigheter.”

Den 1 december 2003 ägde de muntliga förhandlingarna rum i Miami inför en antidopings-domstol som leddes av professor Richard McLaren, en framstående idrottsjurist, tillsammans med två vetenskapliga experter. Panelen meddelade sitt beslut skriftligt den 29 december 2003. Puertas hävdande av ”exceptional circumstances” accpterades inte av domstolen, som dömde spelaren en avstängning på nio månader. Den beslutade att inte tillämpa den rekommenderade tvååriga avstängning som föreskrivs i reglerna utan tillämpade proportio-nalitetsprincipen.

Den 1 januari 2004, trädde WADA-koden i kraft med stor publicitet över hela idrottsvärlden. Puertas avtjänade då sin nio månader långa avstängning, som skulle avslutas den 1 juli 2004. Spelaren var medveten om koden och kände till listan över förbjudna substanser enligt 2004-versionen av programmet. Han fick ett plånbokskort som innehöll detaljerad information om förbjudna substanser. Enligt kodens regler var clenbuterol en förbjuden substans under klass S.1 (anabola medel), vilket medförde en obligatorisk tvåårig avstängning för första dopingsöverträdelsen, om inte försvaret “Inget fel eller försumlighet” eller “Ingen betydande fel eller försumlighet” kunde styrkas av spelaren. I sådana fall kan perioden av otillgänglighet minskas till en minimiperiod av ingen otillgänglighet (där det inte finns något fel eller försumlighet) eller en ettårig period av otillgänglighet (där det inte finns något betydande fel eller försumlighet). Således är sanktionerna enligt koden i fallet clenbuterol inte olik de som tillämpades på spelaren i det tidigare fallet enligt de gamla ATP-reglerna.

Puerta var medveten om sin frus medicin och insåg skarpt att han måste vara försiktig. Han visste att den innehöll etilefrin och var medveten om att etilefrin var en förbjuden substans enligt WADA:s lista, liksom det hade varit enligt ATP-reglerna som gällde 2003. Han hade kontrollerat informationen på förpackningen eller etiketten på sin frus Effortil och läst på en webbplats. Han var således medveten om behovet av att undvika att oavsiktligt inta sin frus Effortil. Han hade sett henne ta Effortil, men hon brukade ta det när han inte var närvarande för att minimera risken för att kontaminera honom med det.

Efter sitt återvändande till tennis från den 1 juli 2004 tränade Puerta hårt, spelade bra och uppnådde goda resultat. Hans ranking förbättrades. Vid starten av Roland Garros i maj 2005 låg han bland de 30 bästa i världen. Den högsta ranking han hade uppnått var 10:e i världen. Han förstod att han kunde riskera livstidsavstängning om han ansågs ha begått ytterligare en dopingsoverträdelse efter avslutad avstängning. Han var försiktig. Han tog kosttillskott, men endast de han var bekant med och som aldrig hade resulterat i positiva testresultat vid tester. Han deklarerade alltid alla substanser på dopingkontrollformulär vid tester, efter att ha inte ha deklarerat den medicin som innehöll clenbuterol 2003. Han testades cirka tre gånger mellan juli 2004 och maj 2005, varje gång med negativt resultat.

På ett okänt datum, förmodligen i mars eller tidigt april 2005, fyllde spelaren i en anmälnings-blankett för att delta i Roland-Garros. Han var inte särskilt noggrann när han fyllde i formuläret. Han specificerade inte vilka tävlingar han ville delta i. Han skrev inte datumet bredvid sin underskrift, och han skrev inte ens sitt namn. Han undertecknade av misstag även den del av formuläret som skulle innebära att han drog sig ur tävlingen. Han förväntade sig inte att nå finalen i Roland-Garros. Hans mål var att nå den andra veckan av tävlingen och det uppnådde han. Förlorarna i kvartsfinalen och semifinalerna, men inte vinnarna, testas som en självklarhet. Både vinnaren och förloraren i finalen testas. Därför skulle en spelare som vinner en semifinal i Roland-Garros (till skillnad från en spelare som förlorar) inte förvänta sig att testas då, utan endast efter finalen. Dock skulle en spelare som avancerar genom de sista tre omgångarna veta att han måste testas förr eller senare. På fredagen den 3 juni 2005 spelade spelaren i semifinalen och vann. Han testades inte.

Fru Puerta berättades i sitt vittnesmål att hon inte tog Effortil den dagen. Professor Forrest, den expert som spelaren anlitade för att bistå domstolen , accepterade att det var möjligt – även om han ansåg det osannolikt med tanke på den låga koncentrationen av etilefrin som hittades i spelarens A- och B-prover – att spelaren kunde ha tagit eller förorenats med Effortil i en hög dos (relativt doseringen om förorenad på finaldagen) på dagen för semifinalen.

Finalen skulle äga rum två dagar senare, söndagen den 5 juni 2005. Fru Puertas vittnesmål är att hon började menstruera tidigt på morgonen den 5 juni 2005 och att hon tog Effortil vid cirka 7.30 på morgonen den 5 juni, men inte i närvaro av spelaren. Spelaren reste med fru Puerta från deras hotell till stadion och vid cirka 12 på dagen värmde spelaren upp på banan. Han duscha de sedan och åt lunch i herrarnas omklädningsrum. Han visste att finalen skulle börja kl. 15.00. Han tillbringade sedan tid med att sitta med sin familj i spelarcafeterian. Fru Puerta, hennes bror Diego Estevanez, hennes brors fästmö och hennes mamma var närva-rande. Spelaren drack kaffe och mineralvatten. De satt vid ett litet bord där det fanns kaffe-koppar och glas med vatten, alla med samma utseende. Många människor kom för att hälsa på spelaren. Atmosfären blev alltmer kaotisk ju närmare finalen kom. Spelaren var livlig och satt inte stilla på sin stol. Matchens början var fortfarande en bit bort. Puerta lämnade sedan för att spela i finalen utan att träffa fru Puerta igen.

Fru Puertas berättade att efter att spelaren hade gått men innan hon gick på toaletten, satt hon i stolen som tidigare hade intagits av honom och hällde cirka 20 droppar Effortil i ett glas som hon trodde var det glas som hon själv, inte hennes man, hade använt; att hon sedan tillsatte vatten och drack blandningen, tömde eller nästan tömde glaset. Spelarens vittnesmål är att när han återvände till bordet och mötte Mr Estevanez ensam – damerna hade gått på toaletten – hällde han lite vatten från en flaska han hade med sig – en flaska han inte hade lämnat obevakad och oöppnad – i glaset från vilket han hade druckit några minuter tidigare, och drack det. Hans vittnesmål är att glaset verkade tomt för honom, men att han nu tror att det innehöll en mycket liten mängd Effortil och vatten.

Domstolen accepterade spelarens uppgifter att han inte medvetet dopade sig själv och accepterade att spelarens intag av Effortil var oavsiktlig. Man trodde inte att han skulle vara så ointelligent att riskerade sin karriär, även om han spelade den största matchen i sitt liv den 3 juni 2005. Man tog hänsyn till de negativa testerna som spelaren genomgick efter avslutad avstängning. Man tog också hänsyn till professor Forrests åsikt att det vore osannolikt att något etilefrin skulle finnas kvar i spelarens kropp till kvällen den 5 juni när testet utfördes. Man fann det således sannolikt att spelaren förorenades av Effortil och att detta inträffade under perioden cirka en till två dagar före finalen, vid en tidpunkt och plats som är okänd, och med en dos som är okänd, och under omständigheter som är okända förutom att man finner att källan var fru Puertas medicin.

Mängden etilefrin i Puertas kropp var för liten för att ha någon effekt på hans prestation. Det visade sig senare att den ungefärliga koncentrationen låg på cirka 192 ng/ml, vilket är cirka 50 gånger mindre än rapporteringsgränsen på 10 mikrogram per milliliter för efedrin. Efter matchen lämnade spelaren ett urinprov kl. 19.24. Han deklarerade olika kosttillskott och koffein på sitt dopingkontrollformulär. A-provet analyserades vid det WADA-ackrediterade laboratoriet i Frankrike och visade sig innehålla etilefrin. Koncentrationen fastställdes inte. Analyscertifikatet var daterat den 20 juni 2005. Den fullständiga laboratorierapporten mottogs av International Doping Tests and Management (“IDTM”) i Sverige den 5 juli 2005. Spelaren tävlade i Sopot, Kanada och Cincinnati under första halvan av augusti och fick inte brevet förrän den 21 augusti när han återvände till Buenos Aires innan han reste till US Open. Den andra raden i brevet informerade honom om att ämnet som hittades i A-provet var “etilefrine.” Förekomsten av etilefrine bekräftades i B-provet. Den 21 september 2005 åtalades spelaren formellt för doping. Spelaren fortsatte att tävla efter att ha fått besked om sitt positiva testresultat, vilket han har rätt att göra men inte uppmuntras göra enligt programmet. Han spelade i US Open på Flushing Meadow i slutet av augusti och början av september 2005 samt i turneringar i Ungern, Vietnam, Japan, Spanien och Frankrike från september till november 2005. Han tjänade betydande prispengar och rankingpoäng från singel- och dubbelkonkurrenserna där han deltog. Från Roland-Garros tjänade han 552 000 amerikanska dollar från singel tävlingen, och lite över 4 000 amerikanska dollar från dubbel tävlingen. I efterföljande singel tävlingar tjänade han ungefär 306 000 amerikanska dollar, och i efterföljande dubbeltävlingar ungefär 24 700 amerikanska dollar.

Här har spelaren lyckats bevisa med övervägande sannolikhet att källan till etilefrin var hans frus medicin och att han blev kontaminerad av sin frus medicin genom att inta den i flytande form, under en period på cirka 48 timmar före Roland-Garros-finalen. Eftersom spelaren har bevisat källan till etilefrin, anser vi att han har gjort tillräckligt för att frånta honom bördan att visa med övervägande sannolikhet hur den förbjudna substansen kom in i hans system. Omständigheterna under vilka kontamineringen inträffade är dock inte klara, och man kan inte se hur den alls behövde inträffa om spelaren hade utövat yttersta försiktighet. Det är väl etablerat att idrottaren är ansvarig för vad han intar, och eventuell försummelse från hans frus sida måste för detta ändamål tillskrivas honom, eftersom hon utgör en del av hans krets av följeslagare. Puerta stod inför en svårare uppgift än de flesta idrottare när det gällde att skydda sig mot kontaminering. Risken för kontaminering ökade också av det faktum att hon tar det i form av droppar, inte tabletter. Slutligen bör beaktas att detta inte var ett fall där spelaren inte utbildat sig avseende antidopingreglerna. Han hade tagit sig tid att sätta sig in i de relevanta antidopingreglerna, kontrollerat listan över förbjudna ämnen, fastställt att etilefrine fanns med på listan, gjort sig besväret att fastställa den aktiva ingrediensen i sin frus medicinering och medvetet ansträngt sig för att skydda sig mot kontaminering. Han var inte nonchalant i sitt förhållningssätt till antidopingreglerna.

När det gäller förlusten av prispengar hävdade ITV att det skulle vara fel i princip för dom-stolen att ta hänsyn till beloppet av pengar som står på spel, eftersom det skulle innebära att en höginkomsttagande idrottsman skulle behandlas mer fördelaktigt enligt reglerna än en låginkomsttagande idrottsman. CAS har i sin praxis många gånger accepterat att det måste finnas automatisk diskvalificering av resultat i en tävling där ett dopingbrott begås under tävlingen. Från den stund etilefrine kom in i hans system under Franska Öppna förlorade spelaren sin rätt till det prispenning han annars skulle ha haft rätt till.

Domstolens resultat och slutsatser fram till denna punkt leder oundvikligen till tillämpligheten av Artikel M.2 och Artikel M.5.2 i regelverket. Det är enighet om att om de tillämpas på denna dopingsoverträdelse och om de ska tillämpas som de är skrivna är den kombinerade effekten av dessa bestämmelser att spelaren måste vara föremål för en avstängning på minst åtta år. Spelarens företrädare hävdade att proportionalitetsprincipen, som utvecklats i CAS rättspraxis, innebar att det skulle vara olagligt att tillämpa reglerna i deras fulla stränghet på detta brott, där en åttaårig avstängning skulle vara helt oproportionerlig mot allvaret i spelarens överträdelse. Han pekade särskilt på avsaknaden av någon avsikt att förbättra prestanda och den mycket låga koncentrationen av etilefrin i det aktuella fallet, vilket var oförenligt med någon förbättring av prestanda. Han noterade att om ämnet hade varit efedrin (en specifierad substans) och inte etilefrin, var koncentrationen så låg att den skulle ha varit ungefär en femtiondel av rapporteringsgränsen.

Vid analysen av det aktuella fallet övervägde domstolen i vilka andra omständigheter där ingen betydande fel eller försumlighet hittas skulle en avstängningsperiod på åtta (eller mer) år anses inte vara alltför sträng eller accepteras som proportionerlig utan tvivel. Domstolen höll inte med om att detta är ett extremt och unikt fall. Enligt domstolens mening, om tillämpningen av reglerna ska fördömas som oproportionerlig i det aktuella fallet, måste den också vara oproportionerlig i många andra fall och skulle i praktiken vara nästan obrukbar. I många sådana fall med andra brott kommer förmildrande omständigheter att inkludera faktorer som de som spelaren åberopar här: en låg koncentration i urinen, brist på avsikt att förbättra prestationen, ett ärligt misstag, en låg grad av fel och så vidare. Den verkliga frågan är om det är möjligt för internationella idrottsförbund att anta regler som föreskriver en åtta års avstängning för två regelöverträdelser begångna av misstag, det vill säga om åtta år för två misstag är proportionerligt?

Under omständigheterna i den krävande kampen mot doping inom idrotten är domstolen övertygade om att det är så. Därför beslutade den att påföra spelaren en avstängningsperiod på åtta år i enlighet med Artikel M.2 och M.5.2 i regelverket och förlust av alla prispenagr. Domstolen avslutade med ”Vi gör det med ett tungt hjärta. Vi är medvetna om att vårt beslut sannolikt kommer att överklagas till CAS. Vi välkomnar det.”

Fortsatt förhandling i CAS

Idrottens skiljedomstol beslutade den 12 juli 2006 (CAS 2006/A/1025) att:

Överklagandet som lämnats in av Mariano Puerta bifalls delvis.

Beslutet från Internationella tennisförbundets oberoende antidopingstribunal, daterat 21 december 2005, ogillas delvis.

Alla resultat som uppnåtts av herr Puerta i både singel- och dubbeltävlingar måste diskvalificeras med avseende på Franska Öppna, och som en följd av detta måste prispengarna (hälften av prispengarna som tilldelats dubbelparet, i fallet med dubbelkonkurrensen) och rankingpoängen som Mariano Puerta erhöll förverkas.

Alla individuella resultat av Mariano Puerta i alla tävlingar efter Franska Öppna måste diskvalificeras, och alla prispengar och rankingpoäng i dessa tävlingar måste förverkas.

Mariano Puerta stängs av i två år från och med den 5 juni 2005.

Australiensisk simmare fick förkortad avstängning då hon gjort det troligt hur hon fått i sig förbjuden substans

Den 26 juni 2019 gjorde en dopingtest under träningsförhållanden (out-of-competition, OOC) på den australiensiska elitsimmaren Shayna Jack varvid man fann en metabolit till Ligandrol (di-hydroxy LGD-4033). Ligandrol är förbjudet under klassen S1.2 (anabolt verkande medel). B-provet gav samma resultat som A-provet. Den 19 november gavs simmerskan en 4-årig avstängning (CAS 2020/A/7579 och 7580).

Den 2 januari 2020 överklagade simmerskan domen med motiveringen att även om hon inte visste hur hon fått i sig substansen så var detta ett exceptionellt fall eftersom det måste rör sig om någon form av misstagsdoping – med vilket hon menade att hon på något sätt fått in substansen i kroppen utan någon intention att dopa sig.

Den 16 november lämnade CAS sitt utslag: Två års avstängning, det vill säga en halvering av straffet i den nationella underdomstolen. Skiljedomaren motiverade sitt utslag enbart på vad man fått fram vid förhören med den tilltalade. Domaren ansågs således att den sammantagna utredningen starkt talade för att simmerskan inte hade haft för avsikt att dopa sig – ”the sole arbitrator was persuade on a balance of probability that the athlete did not intentionally ingest Ligandrol” – och att intaget således skett utan uppsåt, trots att hon inte kunde förklara hur substansen kommit in i kroppen (vilket han tydligt uttryckt inte var ett obligatoriskt krav). Det angavs vidare:

Domaren hade observerat att idrottsutövaren var empatisk och att det också på den grunden var sannolikt att hon inte tagit den dopingklassade substansen med avsikt

Det framhölls också att hon tidigare alltid hade bemödat sig om att följa alla antidopingprotokoll och att hon visat sitt förakt för doping

Skiljedomaren ansåg att simmerskan gjort vad hon kunnat för att fastställa hur hon kunnat få i sig den förbjudna substansen

Han säger sig också lägga vikt vid vittnesförhör avseende simmerskans goda allmänna uppförande (”character”)

Han framhöll också skriftligen att man måste vara försiktig med att tro på vad den tilltalade säger med samtidigt inte utgå från att den tilltalade talar osanning

Skiljedomaren påpekade också att det inte fanns några tecken på ett regelbundet bruka av den påvisade substansen – man kan ju jämföra med tidigare och senare dopingprov – men också att det var vetenskapligt tveksamt om Ligandrol över huvud taget kunde vara prestationshöjande hos kvinnor

I CAS-domens avslutande ”Concluding comments” finns också en tänkvärd sentens: It is the nature of the relevant rules that they are inflexible in principle yet applied to a great variety of circumstances on a one-size-fits-all basis. The sanctions are uniform in their definition but not in their effect; years of eligibility have different impact on athletes depending the kind of physical prowess their sport happens to require.

Vilken nedsättning av straffet kan man få om man samarbetar med antidoping-organisationerna för att lösa ytterligare dopingfall?

Vladimir Obukhov är en professionell fotbollsspelare av rysk nationalitet född den 8 februari 1992. Vid tidpunkten för dopingskontrollen spelade spelaren för Torpedo Moskva FC (“Torpedo” eller “Klubben”), en klubb knuten till det ryska fotbollsförbundet (FUR), den officiella styrande kroppen för fotbollssporten i Ryssland. FUR är i sin tur medlem i FIFA, världens styrande organ för fotboll.

Den 20 mars 2013 genomgick spelaren en dopingskontroll under träning i Novogork (Ryssland). Den 30 augusti 2013 rapporterade National Anti-Doping Laboratory i Moskva ett negativt resultat för provet under kodnummer i Anti-Doping Administration Management System (ADAMS).

Den 11 mars 2021 (alltså 8 år senare!) skickade FIFA spelaren, genom FUR, ett meddelande om möjlig överträdelse av antidopingsregler avseende den förbjudna substansen metandienon (en anabol steroid). Enligt FIFA fanns det då övertygande bevis för att det gjordes ansträngningar för att dölja det positiva provet genom en särskilda procedurer på dopinglaboratoriet (i en rutin som gjordes med många ryska idrottares prov) och sedan göra sig av med spåren av manipulationen.

Som en konsekvens av manipulationen riskerade Obukhov att bli avstängd från spel i fyra år om han inte kunde fastställa att dopingen inte var avsiktlig. Samma dag, den 11 mars 2021, meddelade FIFA även en annan före detta spelare i Torpedo, Ivan Knyazev, om en möjlig överträdelse av antidopingsreglerna avseende ett prov som samlades in den 28 maj 2013, rapporterat som negativt av Moskvas laboratorium, trots att det hade resulterat i ett analytiskt fynd av den förbjudna substansen metandienon, det vill säga samma substans som den som påträffades i Obukhov prov.

Den 22 mars 2021 erkände spelaren, i ett brev till FIFA, sin överträdelse av antidoping-reglerna och uttryckte sin avsikt att lämna väsentlig assistans till FIFA. Obukhov angav följande: “… det är avgörande att nämna att spelaren starkt tror att det vid den aktuella tidpunkten fanns en sofistikerad dopingsplan på FC Torpedo Moskva, där spelaren var anställd vid den tiden, vilket inkluderade manipulationer med de förbjudna ämnena som gavs till fotbollsspelarna av lagläkaren och som täcktes av alla inblandade personer. Mot denna bakgrund, notera att spelaren är villig att lämna väsentlig assistans till FIFA eftersom han besitter information som kan resultera i att en annan person, särskilt FC Torpedo Moskvas läkare, begår en överträdelse av antidopingsreglerna. Följaktligen ber spelaren härmed vänligen FIFA att tillåta honom att lämna sådan information med förbehåll för en överenskommelse utan prejudikat. Spelaren är villig att fullt ut samarbeta med FIFA och FUR för att avslöja dopingsmanipulationerna och de ansvariga.”

Efter diskussion begärde Obukhov att FIFA:s disciplinkommitté skulle minska den annars förväntadeavstängningen och påföra honom en period på sex månaders för väsentlig assistans, med grund i följande information (den “4 maj-förklaringen”):

”Den 8 februari 2013 lånades jag ut från FC Spartak, Moskva, till FC Torpedo, Moskva. Redan vid början i den nya klubben märkte jag att i FC Torpedo tog alla spelare en stor mängd olika mediciner enligt rekommendationer från den medicinska personalen. Klubbens läkare, Alovskiy Vladimir Alexandrovich, förklarade för spelaren att de mediciner han ordinerade var vitaminer. Dessutom märkte jag när jag var på läkarens kontor att tillverknings- och utgångsdatum på de mediciner han ordinerade hade suddats ut manuellt. Den 9 februari 2013 åkte jag till träningslägret i Turkiet med klubbens lag. Vid återstarten av fotbollssäsongen i ryska fotbollsligan återvände jag till klubbens träningsanläggningar. Den första matchen som jag deltog i som en del av klubbens nya trupp var matchen mellan FC Torpedo och FC Metallurg-Kusbass, som hölls den 19 mars 2013. Den 18 mars 2013 – en dag före matchen – bad läkaren mig att komma till läkarens hotellrum. På hotellet beordrade läkaren mig att ta cirka 10 mediciner och även förbereda sig för de injektioner som läkaren skulle ge. jag blev förbryllad över detta beteende och hela situationen, därför beslutade jag mig att fråga klubbens spelare om samma sak hände regelbundet. Spelarna berättade för mig att läkaren regelbundet genomförde sådana procedurer med spelarna i klubben. Jag bad läkaren att förtydliga vilka exakta produkter som gavs till mig. Läkaren svarade att medicinerna var enkla vitaminer och injektionerna var glukos. Den 19 mars 2013, på morgonen före matchen, uppmanades jag tillsammans med mina lagkamrater att dricka en oidentifierad substans som smakade som tvål och ta tre mediciner enligt läkarens anvisningar. På eftermiddagen gav läkaren spelarna ytterligare medicin, som inte heller identifierades av klubbens spelare. Efter ovanstående händelser deltog jag i matchen.”

Den 20 mars 2013 åkte spelaren till träningslägret med Rysslands ungdomslandslag i fotboll. Efter att ha återvänt till klubben fortsatte läkaren att ge spelaren oidentifierade mediciner och utföra intravenösa injektioner dagen före en match samt på matchdagarna. Av dessa skäl försämrades spelarens hälsotillstånd dramatiskt. Spelaren upprepade flera gånger för läkaren att spelaren ville minska intaget av produkter och mediciner som gavs till honom på grund av den negativa påverkan på spelarens hälsa. Läkaren varnade dock spelaren att ta de mediciner som gavs av klubbens medicinska personal var spelarens skyldighet enligt anställningskontraktet.

Under nästa besök hos läkaren vägrade spelaren att ta några mediciner eller produkter från läkaren. Läkaren svarade att han skulle informera klubbens huvudtränare om denna situation och att spelaren skulle förlora rätten att spela för klubben. Trots utpressning och hot från läkaren vägrade spelaren att ta någonting innan han återvände till FC Spartak efter slutet av fotbollssäsongen 2012/2013. Spelaren antar på ovan nämnda grunder att läkaren Alovskiy begick en anti-dopingregelöverträdelse och hade de förbjudna ämnena samt gav dem till spelarna i FC Torpedo, inklusive spelaren och Mr. Ivan Knyazev. Spelaren testades aldrig positivt, blev inte avstängd och underrättades inte om någon påstått positivt dopingprov före eller efter de aktuella händelserna.

Under samtalen med de andra spelarna i FC Torpedo visade det sig att samma händelseförlopp inträffade för varje spelare i klubben år 2013. Enligt spelarnas skriftliga uttalanden gav läkaren alla spelare i klubben olika typer av medicinska produkter. Spelarna vittnade om att läkaren inte bara gav dem många olika piller, utan också gjorde injektioner med en oidentifierad substans. Spelarens minnen av de aktuella händelserna bekräftades av de andra spelarna, eftersom de också minns att läkaren gav spelarna i klubben en okänd substans som smakade som tvål dagen före matchen och precis innan matchen började. Därför kunde alla spelare som vittnade se möjligheten att klubbens medicinska personal och särskilt läkaren gav spelarna förbjudna ämnen regelbundet.

Tre tidigare spelare i FC Torpedo, Denis Voynov, Denis Bolshakov och Vladimir Ponomarev lämnade skriftliga bekräftelser på att medicinutdelning i klubben skett som Obukhov. Det hävdade också att många spelare försökte undgå att ta de mediciner som påbjöds.

År 2013 var Alovskiy Vladimir Alexandrovich (född den 09.01.1952) huvudläkare vid Football Club Torpedo, där han var ansvarig för de medicinska undersökningarna av spelarna, behandlingen av skador samt för lagets idrottsfarmakologi gällande inköp, förskrivning och kontroll av användningen av mediciner av fotbollsspelarna. Förutom Alovskiy ingick ytterligare två personer i det medicinska teamet vid Football Club Torpedo 2013: läkare Proyaev Anatoly Semenovich och massör Zavgorodnev Aleksey Borisovich. Senare anslöt sig ännu en läkare till klubbens medicinska team: Grishanov Andrey Vikentievich. Det medicinska teamet vid Football Club Torpedo var underordnat huvudtränaren samt klubbens president. Enligt Alovskiy köptes alla mediciner enligt en lista som upprättats av klubbens läkare, specifikt med Alovskiys medverkan. Han hade inte längre tillgång till dessa listor. Medicinerna köptes av klubbens anställda på specialiserade sportapotek, men Alovskiy kunde inte ge exempel på namnen på sådana apotek. Enligt Alovskiy fick fotbollsspelarna i laget intravenösa injektioner en gång i veckan i en acceptabel dos om 100 ml, vilket inkluderade följande ämnen: glukos, neoton, koksalt, multivitaminer. Alovskiy utförde proceduren själv, kontrollerade substansdoseringen och skrev ner all information. Dock behöll han inte dessa uppgifter. När det gäller ämnet metandienon (anabola steroider) som hittades i dopingsprovet från Obukhov och Knyazev, hävdade Alovskiy att han inte visste hur detta ämne kunde komma in i nämnda fotbollsspelare. Han hävdar att han inte gav några instruktioner om att föreskriva denna medicin till fotbollsspelarna. Därför antog Alovskiy att dopingpreparaten kunde ha föreskrivits för fotbollsspelarna av någon av läkarna Proyaev eller Grishanov. Alovskiy menade även att spelarna själva kunde ha tagit de förbjudna produkterna.

Den 27 maj 2021 beslutade FIFA:s disciplinkommitté att spelaren hade gett fullständig och trovärdig betydande assistans angående sitt fall och ansåg att en förkortning av ett avstängningsstraff på sex månader, som föreslagits av spelaren, låg inom det acceptabla intervallet. Disciplinkommittén beslutade att både spelaren och FIFA skulle underteckna ett samarbetsavtal, som därefter skulle valideras av FIFA:s disciplinkommitté, för att bekräfta att villkoren för att ge fullständig och trovärdig information. Den 4 juni 2021 beslutade disciplinkommittén att provisioriskt avstänga spelaren för att undvika irreparabel skada som eventuellt kunde orsakas honom genom eventuella fördröjningar i förhandlingarna och slutsatsen av samarbetsavtalet.

Den 14 juli 2021 beslutade FIFA:s disciplinkommitté att Obukhov skulle vara avstängd under en period av sex månader från den 2 juni 2021 till den 2 december 2021. Den 8 september 2021 lämnade emellertid WADA in sin överklagandestämningsansökan till CAS för att få beslutet ogiltigförklarat.

Den muntliga förhandlingen ägde rum via videolänk den 17 mars 2022. Den enda fråga som då skulle utredas var om Obukhovs information var tillräcklig för att han skulle får sin avstängning så kraftigt minskad som FIFA givit honom. WADA hävdade att en nedsättning med 75 och av avstängningstiden var alltför mmycket för en information som enbart var spekulativ och inte kunde beläggas med några bevis. Dessutom hade inte informationen lett till att något annat brott mot dopingreglerna kunnat uppdagas. Både FIFA och spelaren ansåg å sin sida att det var orimligt att begära ”bevis” när något hänt nio år tidigare.

Domstolen såg det som tydligt att spelaren blivit offer för dopingsupplägget inom klubben som orkestrerats av läkaren, när Obukhov var ung och oerfaren. Han hade ingen avsikt att begå en överträdelse av anti-dopingreglerna och erhöll ingen fördel relaterad till sin idrottsprestation.

Spelarn och FIFA ansåg att den lämnade informationen var betydande: FUR inledde en utredning baserad på den information som lämnats av spelaren, vilket ensamt utgjorde tillräcklig grund för att upptäcka en anti-dopingöverträdelse begången av läkaren, även om ytterligare fastställande och väckande av åtal mot honom visade sig vara omöjligt, främst på grund av att mycket tid redan hade gått.

I allmänhet gäller att ju tidigare i resultatadministrationen betydande assistans tillhandahålls, desto större del av den annars tillämpliga perioden av otillgänglighet kan skjutas upp. Panelen noterar att frågorna som rör tillämpningen av bestämmelserna om ”betydande information” har varit föremål för ett antal CAS-avgöranden som parterna åberopat, även om de har kommit till olika slutsatser. Som en startpunkt underströk domstolen att den befintliga proceduren är avsedd att vara väsentlig i kampen mot doping.

Enligt WADA uppfylls inte villkor för att få en minskad avstängning på grund av den lämnade ”väsentliga informationen”, eftersom, enligt WADA:s uppfattning, FIFA:s slutsats att det förelåg betydande assistans var baserad på ren spekulation, otillräcklig för att styrka en anklagelse mot läkaren. Om spekulationer var tillräckliga för att utgöra betydande assistans skulle vilken idrottare som helst kunna få en del av sin otillgänglighetsperiod upphävd, vilket underminerar sanktionssystemet enligt WADC och utgör ett allvarligt bakslag för kampen mot doping. Dessutom anges det i själva definitionen att betydande information måste resultera i att en överträdelse av antidopingsreglerna upptäcks eller fastställs av en annan person.

Domstolen var emellertid inte övertygad av WADA:s argumentation, som tillämpas på spelarens fall. Domstolen noterar också att tvisten i detta skiljedomsförfarande i själva verket gäller det slutliga elementet, nämnt ovan, som måste vara uppfyllt för att fastställa att betydande assistans har lämnats, det vill säga. om “den tillhandahållna informationen … utgör en viktig del av varje fall som initieras, eller om, om inget fall initieras, … ha utgjort en tillräcklig grund för att ett fall skulle ha kunnat väckas”. De andra punkterna är inte föremål för tvist.

När det gäller detta element anser panelen, baserat på den klara läsningen av de relevanta bestämmelserna, att det inte var nödvändigt att den information som lämnades av spelaren var i sig själv en tillräcklig grund för att säkerställa en fastställelse av en dopingregel-överträdelse. Det är sant att enligt reglerna skall ett avkortat straff ges till spelaren för “betydande information … vilket resulterar i … upptäckt eller fastställande av en överträdelse av antidopingsreglerna”, och att hänvisningen till “fastställande av en överträdelse av antidopingsreglerna” kan förstås som likvärdig med “erbjudande av grund för fastställande av en överträdelse av antidopingsreglerna”.

Domstolen noterar att frågorna rörande tillämpningen av bestämmelserna om betydande assistans har varit föremål för flera CAS-avgöranden som parterna åberopat, även om de har kommit till skilda slutsatser. I alla fall står denna panel fast vid observationen i CAS 2011/A/2518 (punkt 10.23), att varje fall måste avgöras utifrån sina egna fakta och “trots att konsekvens … är en dygd, förblir rättvisan en högre”.

Som en startpunkt understryker panelen att den befintliga mekanismen är avsedd att vara väsentlig i kampen mot doping. Det är därför viktigt att målet med artikel 20 , det vill säga att uppmuntra idrottare att träda fram om de känner till dopingöverträdelser begångna av andra personer, inte undermineras av en alltför restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Samtidigt är det viktigt att “fördelarna” för idrottare inte tillämpas alltför lättvindigt, utan tydliga bevis för betydande information: kampen mot doping är en allvarlig fråga. Domstolen är därför inte övertygad av WADAs argumentation, som den tillämpas på spelarens fall.

När det gäller den sista skrivningen i regeln anser domstolen, baserat på enkel läsning av relevanta bestämmelser, att det inte var nödvändigt att den information som spelaren gav var i sig själv tillräcklig för att säkerställa en bedömning av en dopingsregelöverträdelse. Emellertid kan betydande assistans enligt Artikel 20 även resultera i “upptäckt” av en dopingsregelöverträdelse – oavsett dess efterföljande “fastställande”, för vilket ytterligare bevis kan behövas. Denna slutsats stöds av kravet att informationen måste vara “trovärdig.” Med andra ord är det inte nödvändigt att informationen utgör tillräcklig grund för en fällande dom, utan endast för att utreda ett fall – vilket innebär att det finns en sannolikhet, och inte nödvändigtvis en säkerhet, för en överträdelse.

Sammanfattningsvis måste konkret (och inte bara spekulativ) information tillhandahållas för att betecknas som betydande information, vilken (minst) skulle anses tillräcklig för att utreda ett fall – även om denna information, hur viktig den än är, kan behöva ytterligare bevisning för att säkerställa en bedömning mot en annan person. På denna grund har CAS, som sagt, inte övertygats av WADAs argumentation. Faktum är att domstolen noterar att spelaren, så snart han meddelades om sin potentiella överträdelse av antidopingsreglerna, avlade den 4 maj-förklaringen där han gav detaljer om läkarens praxis och behandling som han genomgick kring den dag då han lämnade urinprovet som testades positivt. En sådan förklaring ska läsas tillsammans med de uttalanden som undertecknats av fyra andra personer, lämnade av spelaren tillsammans med den 4 maj-förklaringen, samt med händelserna gällande en annan spelare i klubben som testade positivt för samma substans som spelaren. Läkarens egna uttalanden till ryska fotbollsförbundet, trots deras självförsvar, bekräftar indirekt trovärdigheten i spelarens uppgifter om den medicinska rutinen som följdes i klubben. Med andra ord förefaller spelarens uttalanden enligt domstolen erbjuda “en tillräcklig grund på vilken ett fall skulle ha utredas väckts” mot läkaren. Det faktum att inget fall slutligen väcktes av FUR eller FIFA ligger bortom spelarens kontroll och ansvar.

Om FIFA:s disciplinkommitté önskade att spelaren endast skulle avtjäna 6 månaders avstängning, var den tvungen att påföra ett straff på 24 månader och suspendera en del av denna period motsvarande 18 månader. I den 2009 års version av WADC noteras sedan att faktorer som ska beaktas för bedömningen av den period av avstängningen som ska minskas inkluderar till exempel allvaret i dopingsbrottet och eventuell prestationshöjande nytta som personen som lämnar väsentlig assistans kan tänkas ha kvar samt antalet individer som är inblandade och dessa individers status inom sporten. I allmänhet gäller att ju tidigare i processen för resultatshantering den väsentliga informationen lämnas, desto större får andelen av den annars tillämpliga perioden av avstängningen vara som dras av. Domstolen anser att FIFA, med beaktande av de relevanta faktorerna, klart överskred den bedömningsmarginal som fanns gällande måttet av förmånen som skulle ges till spelaren för den väsentliga assistans han tillhandahöll. Faktiskt tillämpade FIFA en reduktion med den maximala åtgärd som tilläts enligt reglerna (det vill säga i 18 månader).

Domstolen anser emellertid att spelarens fall inte är “mycket exceptionellt” och motiverade inte en så stor minskning av avstängningstiden. Som ett resultat finner domstolen, att reduktionen av avstängningstiden endast bör vara 12 månader.

CAS bestämmer således att

Obukhov skall stängas av i 24 månader för sitt dopingbrott

Avstängningstiden skall minskas med 12 månader på grund av att Obukhov har samarbetat på ett väsentligt sätt för att utreda detta och andra dopingbrott

Avstängningstiden skall räknas från den 2 juni 2021.

WADA skall betala en liten del av rättegångskostnaderna (1000 CHF)

Det som särskilt belystes i domen var:

  1. Varje fall måste avgöras utifrån sina egna omständigheter. Även om konsekvens är en dygd, förblir rättvisa en högre dygd.

  2. Väsentlig assistans i utredning av ett misstänkt dopingbrott är en del i kampen mot doping. Det är därför viktigt i målet att uppmuntra idrottare, som är under utredning av brott mot dopingreglerna, att träda fram om de känner till dopingsbrott begångna av andra personer. Samtidigt är det dock viktigt att de “förmåner” en idrottare kan få genom att på ett väsentligt sätt bidra i utredningen inte tillämpas alltför lättvindigt. Klar evidens för väsentlig assistans måste gälla och endast effektiv assistans i dess strävan kan berättiga en idrottare att få förmån avseende reducerad avstängning han/hon måste avtjäna för sin egna dopingsregelöverträdelse.

  3. För att väsentlig assistans ska kunna anses föreligga krävs det inte att informationen i sig utgör tillräcklig grund för att säkerställa att en dopingsregel-överträdelse kan fastställas, utan endast för att leda till en utredning – vilket innebär att det finns en sannolikhet, och inte nödvändigtvis en säkerhet, för en överträdelse. En väsentlig assistans kan även resultera i “upptäckt” av en dopingsregelöver-trädelse – oavsett dess efterföljande fastställande, för vilket ytterligare element (såsom en muntlig förhandling av den åtalade) kan behövas. Sammanfattningsvis måste konkret (och inte bara spekulativ) information lämnas, som (minst) skulle anses tillräcklig för att leda till en utredning – även om denna information, hur viktig den än är, kanske behöver ytterligare bekräftelse för att säkra en bedömning mot en annan person.

  4. En bedömning av väsentlig assistans får endast medföra att en del av avstängningstiden minskas, och inte en reduktion av påföljden. Med andra ord kan beslutsorganet inte direkt påföra en reducerad påföljd, det måste påföra hela avstängningen som ska avtjänas för dopingsregelöverträdelsen och därefter minska en del av en sådan period.

  5. Kriterierna som ska beaktas vid bedömningen av i vilken utsträckning den annars tillämpliga otillgänglighetsperioden får avstängas är

allvaret i dopingsregelöverträdelsen

betydelsen av lämnad väsentlig information

förutsättningen att inte mer än tre fjärdedelar av den annars tillämpliga avstängningen berörs

  1. Vid bedömningen av betydelsen av väsentlig assistans ska beaktas

antalet inblandade personer

dessa personers status inom idrotten

om smuggling eller administrering av dopingmedel förekommit

om överträdelsen innefattade en substans eller metod som inte är lätt att upptäcka vid tester, beaktas.

I allmänhet gäller att ju tidigare i resultatshanteringprocessen informationen lämnas, desto större andel lättnad i avstängningstiden kan tillämpas.

Den amerikanske brottaren Nathan Jackson frikändes trots positivt dopingprov

En skiljedom i CAS (2022/ADD/46) den 29 november 2022 rörde den amerikanske brottaren Nathan Dyamin Jackson, som vunnit mer än 100 brottningsmatcher för Indiana University och som var inne på sin sjätte säsong som assisterande tränare för Princeton wrestling team under läsåret 2022-23. Han hävdade att han fått i sig den anabola steroiden boldenon genom kontaminering av kött. Jackson argumenterade för att boldenon används som tillväxt-promotor i boskap i USA och att koncentrationsnivåerna av boldenon i hans prov var förenligt med sådant kontaminerat kött.

Jackson lämnade en in-competition dopingkontrolltest den 29 maj 2021 vid Senior Pan American Championships där han vann i fristil, 92 kilosklassen. Provet lämnades efter finalen. Analysen av provet visade boldenon och en metabolit till blodenon.

Idrottaren anlände till Guatemala City, Guatemala, den 25 maj 2021. Innan han kom till Guatemala City befann sig idrottaren i Belle Mead, New Jersey, USA. Idrottaren bodde på Hotel Conquistador tillsammans med resten av det amerikanska brottarlaget där han säger att han åt de flesta av sina måltider dagarna före provtagningen. Jackson angav på sitt doping-kontrollformulär (”DCF”) att han inte hade använt några mediciner eller kosttillskott under de sju dagarna före sin dopingkontroll.

Den 29 juni 2021 meddelade det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal, Kanada (Laboratoire de contrôle du dopage INRS - Centre Armand Frappier Santé Biotechnologie), där provet analyserades, att idrottarens A-prov hade gett ett positivt resultat för boldenon och metabolit (uppskattad till 4 ng/mL respektive 1 ng/mL). A-provet redovisades som: “IRMS-resultat som är förenliga med boldenons exogena ursprung (-29.5 ‰) gentemot pregnanediol (-17.4 ‰) och 16-enol (-17.6 ‰). I enlighet med WADA:s tekniska dokument (Detection of Synthetic Forms of Endogenous Anabolic Androgenic Steroids by GC/C/IRMS, TD2021IRMS), måste prover med en koncentration av boldenon och metaboliter mellan 2.5 ng/mL och 30 ng/mL genomgå GC/C/IRMS-analys för att fastställa om substansens källa är exogen eller endogen. Laboratoriet utförde en GC/C/IRMS-analys, som bekräftade det exogena ursprunget av den förbjudna substansen boldenon. Idrottaren framförde att hans prov rapporterades under 5 ng/mL, och när det justerades för specifik vikt (1.029l) skulle den uppskattade koncentrationen av boldenon vara ännu lägre.

Idrottaren hade inte lämnat några andra antidopingsprover före den 29 maj 2021. Även om det är ovanligt att en idrottare i denna ålder och med denna erfarenhet skulle kunna genomföra hela sin idrottskarriär efter college utan en antidopingtest, kastar frånvaron av sådana tester inga tvivel över idrottaren.

Den 9 december 2021 – 7½ månad efter meddelandet om det positiva provet – begärde idrottaren analys av sitt B-prov. Samma dag framskaffades menyn från Hotel Conquistador, som angav maten som serverades under de dagar som idrottaren bodde där med sitt lag.

Han påpekade också att det är väl känt att boldenon används allmänt i Guatemalas boskaps-uppfödning, inklusive fjäderfä, och att han visste att åtminstone ett annat dopingsprov rapporterades positivt vid en tävling i landet, vilket innebar att risken för kontaminering av boldenon-kött för idrottare som tävlar vid tävlingen redan var dokumenterat.

Genom brev daterat den 4 januari 2022 gav idrottaren en redovisning angående boldenon och dess metaboliter som påträffades i hans prov. Han angav att han aldrig avsiktligt intagit boldenon, och han hade inte tagit någon produkt som han trodde kunnat innehålla boldenon. Innan han kom till Guatemala bodde han i New Jersey och hans diet var omnivor och rik på protein. Hans kost under tiden i Guatemala bestod främst av olika kötträtter tillsammans med potatismos och ris till lunch och middag, samt mycket frukt vid varje måltid, men han minns inte att han åt fisk. De tre måltider han åt utanför Hotel Conquistador var en kyckling-quesadilla på en restaurang i Antigua, Guatemala, den 26 maj 2021 och en hamburgare (Hamburguesa Hyatt Centric Guatemala) den 28 maj 2021 på restaurangen Zamat. Hela det amerikanska herrarnas fristillslag deltog på denna restaurang, men Jackson var den enda idrottaren som beställde en hamburgare. Den tredje måltiden, en biff, konsumerades efter att han hade lämnat sitt urinprov den 29 maj 2021. Trots försök från idrottaren att kontakta Ta’Cool Mexican Fusion-restaurangen i Antigua, där han åt en kycklingquesadilla den 25 maj 2021, kunde ingen information fås från restaurangen om varifrån råvarorna kom. Vidare kunde källan till köttet som användes i hamburgaren som idrottaren konsumerade den 28 maj 2022 på restaurangen Zamat inte identifieras baserat på informationen som tillhanda-hölls av Hyatt-hotellet, där Zamat-restaurangen är belägen.

Enligt Jackson var den enda rimliga förklaringen till hans positiva test var att det orsakades av hans intag av boldenonkontaminerat kött i Guatemala dagarna före det positiva testet. Den mycket låga koncentrationen av boldenon i hans prov var förenlig med konsumtionen av kontaminerat kött nära tiden för provinsamlingen enligt honom. Det faktum att andra idrottare som tävlade i samma tävling tydligen också testade positivt för boldenon, var också förenligt med scenariot om kontaminerat kött. Andra positiva dopingtester för boldenon i Latinamerika har dessutom bedömts ha orsakats av kontaminerat kött (exempelvis tennisspelaren Robert Farah i Colombia 2020 FISA och Arriaga Gomez i motorsport 2015 i Mexiko).

Jackson begärde analys av sitt B-prov. Han sökte även information angående andra idrottsutövares prover vid tävlingen där boldenon detekterades. Den 14 april 2022 svarade International Testing Agency (ITA) på idrottarens begäran om information: “Förutom Jacksons prov innehöll två andra prover som samlades in från brottare under 2021 Pan-American Championship boldenon eller någon boldenonmetabolit. Dessa två andra prover rapporterades av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal som Atypiska fynd (“ATF”) i enlighet med WADA:s tekniska dokument – alltså inte som positiva prov – som var i kraft vid den tiden. De uppskattade koncentrationerna som rapporterades i de två proven var ungefär 0,3 ng/mL av boldenonmetaboliten. I enlighet med det tekniska dokumentet ska närvaron av boldenon eller dess huvudmetabolit vid en koncentration under 5 ng/mL rapporteras som ATF om resultaten av IRMS-analysen inte entydigt fastställer det förbjudna ämnets exogena ursprung. Det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal bekräftade att nivån av boldenon-metabolit i de två andra proven var för låg för att genomföra IRMS-analys. Efter en utredning enligt beslutade ITA att inte kalla dessa ATF som uppenbara dopingsregelöverträdelser eftersom det inte vetenskapligt kunde bekräftas att det förbjudna ämnet som upptäcktes i idrottarnas prover kom från en exogen källa. Det påpekas att Jacksons resultat är ett positivt fynd för boldenon (4 ng/mL boldenon och 1 ng/mL boldenonmetaboliten) och analysen bekräftade det exogena ursprunget för den förbjudna substansen. Detta var den avgörande skillnaden mellan Jacksons fall och de två ATF:erna.”

Den 24 april 2022 genomförde det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal, Kanada, analys av B-provet och rapporterade att idrottarens B-prov bekräftade närvaron av exogent boldenon och dess metabolit i A-provet.

Ärendet gick till skiljeförfarande inför CAS som ett förenklat fall med snabbproceduren, så att det operativa beslutet skulle meddelas senast den 13 maj 2022 (när det var dags för en viktig kvalificeringstävling).

Baserat på en experts, professor Saugys, åsikt att ett positivt prov av denna storleksord-ningen kunde ha orsakats av en enda dos boldenon några dagar före provtagningen (38-62 timmar före), skulle det innebära att idrottaren antingen måste ha rest till Guatemala med boldenon eller skaffat det där eller att det orsakades av kontaminerad mat.

Skiljedomaren fann det slående att under Panamerikanska mästerskapen testades så många idrottare, fyra totalt exklusive idrottaren, positivt för clenbuterol och boldenon som används inom djuruppfödning. Alla behandlades som ATF (analytical positive finding), förutom Jackson – i fallet med boldenonpositiven på grund av att IRMS-testning inte var möjlig på grund av otillräcklig volym. Enligt idrottarens oemotsagda beräkningar motsvarade andelen boldenonpositiva resultat vid mästerskapen 10 procent av det totala antalet testade idrottare. När det lades till det positiva resultatet för clenbuterol uppgick detta till 17 procent av den totala kohorten av idrottare som testats positivt för ämnen som är kända för att användas som tillväxtsubstanser för djur. Att sådana förbjudna substanser upptäcktes bland olika medlemmar i olika nationella lag är, även om det inte är avgörande, en relevant faktor i sammanhanget av fallet som helhet.

Den fördröjda anmälan av det positiva testet till idrottaren är en faktor att beakta. Jackson testades den 29 maj 2021, Montreal-laboratoriet fick provet den 3 juni 2021, och idrottaren meddelades om det analytiskt positiva resultatet den 2 december 2021. Bevisinsamlings-processen försvårades av den fördröjda anmälan. Tidsintervallet förklarades inte tillfredsställande. Skiljedomaren höll med idrottaren om att följderna av tidsfördröjningen mycket väl kan ha gjort potentiellt relevant bevis om källan till den förbjudna substansen otillgängligt för honom. Antidopingsystemets intention är att ärenden ska hanteras snabbt och därför är oförklarliga förseningar oförenliga med den ståndpunkten – förseningen bör tolkas till idrottarens fördel.

Baserat på de övertygande indicierna som lämnats in, fastställde skiljedomaren att Jackson hade visat det var sannolikt att köttet som konsumerades dagen före provtagningen troligen var kontaminerat med den förbjudna substansen och att intaget av dopingsubstansen därför var oavsiktlig. Efter att ha fastställt att Jackson således inte var ansvarig för något fel eller försummelse skulle han inte stängas av. Däremot diskvalificeras alla hans tävlingsresultat från Panamerikanska mästerskapet i maj 2021, inkluderande förlust av eventuella medaljer, poäng och priser.

Charline van Snick – dopingtesten saboterad av tredje part enligt CAS

Många dopade idrottare hävdar att de är offer för sabotage. Den belgiska judokan Charline van Snick är den första idrottaren som har övertygat idrottens skiljedomstol CAS om detta.

Charline van Snick, född den 2 september 1990 i Liège i Belgien, är en belgisk judoutövare. Hon tog OS-brons i damernas extra lättvikt vid. Vid Olympiaden 202/21 i Tokyo vann hon mot Ecaterina Guica i den första omgången i halv lättvikt och därefter även Gili Cohen i den andra omgången. van Snick förlorade kvartsfinalen mot Odette Giuffrida men fick en plats i återkvalet, där det blev förlust mot Chelsie Giles.

Charline van Snick utkämpade sin tuffaste kamp bortom mattan. Hon upplevde en chock vid Judovärldsmästerskapen 2013: Nyss dekorerad med brons genomgick hon en dopingstest: positivt där man hittade kokain. Van Snick hävdade redan från början att hon var oskyldig. “Jag är hundraprocentigt säker på att det är en sabotaghandling”, förklarade hon för massmedia. Det är emellertid nästan omöjligt att leda oskyldighet bevis efter ett positivt dopingprov – bevisbördan ligger helt och fullt på idrottaren. Hon blev således avstängd av Internationella Judo-förbundet (IJF) i två år för doping från och med 3 januari 2014.

Den 29 oktober 2013 meddelades det att en håranalys som van Snick beställt från det toxikologiska laboratoriet vid Katholieke Universiteit Leuven visade negativt resultat för regelbunden kokainanvändning. Toxikologisk forskning visade närvaron av 2,3 pikogram kokain per milligram i håret under perioden från 10 augusti till 10 oktober 2013, vilket är 200 gånger mindre än mängden i ett prov från en regelbunden användare, och fullständig frånvaro av kokain i hårdelen före 10 augusti.

Dock meddelades det den 30 november 2013 att det officiella omtestet också visade positivt för kokain.

Spår av ämnet hittas däremot slutligen i en av hennes doser med isotonisk sportdryck. Det övertygade CAS skiljedomare som bedömde att det mest sannolika scenariot var “sabotage av en illvillig tredje part”. Domarna ansåg att avsiktlig intagning av kokain var utesluten, vilket även stöddes av den påvisade låga koncentrationen av ämnet. Den 4 juli 2014 upphävde CAS avstängningen mot Charline van Snick. Hennes VM-bronsmedalj från 2013 blev återkallad eftersom diskvalifikationen i tävlingen upprätthölls enligt reglerna för IJF – hade dopingprovet tagits under träning hade det varit mer sannolikt att hon skulle fått behålla medaljen.

Charline van Snicks misstankar riktas mot hennes tidigare tränare. “Jag ville skiljas från honom innan VM och det skedde mycket konfliktfyllt med förbundet och honom”, rappor-terade Van Snick. Tränaren förnekade anklagelserna. En rättegång mot honom avvisades på grund av brist på bevis för hans medverkan i brottet.

Det var första gången i CAS historia som termen “sabotageakt” nämndes i ett prejudi-katfall. Ur CAS slutgiltiga beslut från den 4 juli 2014 kan hämtas:

Idrottens skiljedomstol (CAS) har meddelat sitt beslut efter överklagandet som lämnats in av den belgiska judokan Charline van Snick mot beslutet som utfärdats av Internationella Judoförbundets (IJF) verkställande styrelse i december 2013, där judokan erkändes skyldig till en regelöverträdelse inom antidoping (kokain). CAS har erkänt förekomsten av en regelöverträdelse inom antidoping, men har delvis bifallit idrottarens överklagande och ansett att hon förmodligen var offret för sabotage. Följaktligen har CAS upprätthållit upphävandet av resultaten som Charline van Snick uppnådde under Judo World Championships i Rio de Janeiro 2013, men har upphävt den tvååriga avstängningen som IJF införde mot idrottaren.

Den 26 augusti 2013 deltog Charline van Snick i judo-VM i Rio de Janeiro, Brasilien, i kategorin -48 kg. Efter sin seger i bronsmedaljmatchen i sin kategori genomgick hon en antidopingkontroll som avslöjade närvaron av kokainmetaboliter. Analysen av B-provet bekräftade närvaron av kokain, och IJF:s verkställande styrelse diskvalificerade idrottaren från VM 2013 och avstängde henne i två år. Den 29 januari 2014 överklagade Charline van Snick beslutet till CAS för att begära upphävande av sanktionerna, med tanke på att hon var offer för sabotage och inte var skyldig till något fel eller försumlighet.

En förhandling ägde rum den 16 maj 2014 vid CAS:s huvudkontor i Lausanne i närvaro av idrottaren och IJF-representanter, samt deras respektive ombud. Den skiljedomstol som ansvarade för ärendet har granskat parternas argument och noterat att närvaron av kokain i idrottarens kropp var fastställd, men i mycket låg mängd, och att det utgjorde en överträdelse av gällande antidopingsregler. Dessutom har den kommit fram till att idrottaren inte var en kokainanvändare, varken regelbundet eller sporadiskt, och att frivillig konsumtion av sådan substans under judo-VM var mycket osannolik. Därför ansåg den skiljedomstol att existensen av sabotage mot idrottaren var det mest sannolika scenariot, med hänsyn till några oroande fakta som framkommit för domstolen under förfarandet, särskilt existensen av en anmälan om trakasserier som lämnats in av idrottaren mot en medlem av hennes krets och, efter det positiva antidopingtestet, en brottsanmälan mot X (för närvarande under utredning).

Skiljedomstolen ansåg att scenariot med sabotage av en illvillig tredje part var det mest sannolika, enligt sannolikhetsavvägningen. Med hänsyn även till den mycket låga mängden kokainmetaboliter som detekterats och den sannolika kronologin av händelser ansåg skiljedomstolen att Charline van Snick inte var skyldig till något fel eller försumlighet enligt bestämmelserna i WADA:s och IJF:s antidopingregler. Eftersom överträdelsen av antidoping-reglerna under tävling är fastställd, kräver artikel 9 i Världsantidopingskoden och FIJ:s antidopingregler upphävande av resultaten som idrottaren uppnådde under VM 2013 och alla följder därav. Dock upphävs den tvååriga avstängningen av CAS.

Sabotage genom ecstacy i maten till ett OS-testande spanskt landhockeylag

Fallet med det spanska damlandslaget i landhockey 2008 är ett av de mest spektakulära i ARD:s dopingredaktions nya dokumentär.

Det började vara en helt vanlig kväll den 17 april 2008 på Park Inn Hotel i Azerbajdzjans huvudstad Baku. “Jag minns specifikt att jag åt ärter”, berättar den spanska hockeyspelaren Silvia Bonastre om en middag under en olympisk kvalificeringsturnering. Spanien var nära att kvalificera sig för Olympiska spelen i Peking. Den kvällen hände emellertid konstiga saker. Under och efter middagen kände sig plötsligt många spelare sjuka. Några av dem var tvungna att lägga sig, andra sprang plötsligt rastlöst runt på hotellet. “Det var kaos, totalt kaos”, minns Maria Romagosa, som då också var spelare i laget.

Även andra medlemmar i den spanska delegationen påverkades – till och med förbundets 77-årige president och hans fru. “Han hade redan blivit yr och kunde inte längre resa sig från bordet”, beskriver Bonastre de dramatiska scenerna.

Trots allt besegrade spanjorerna värdnationen Azerbajdzjan några dagar senare med 3-2 i finalen av kvalificeringsturneringen för Olympiska spelen. Hemmapubliken svarade med att kasta plastflaskor på det spanska laget.

Spanjorskorna trodde att de hade kvalificerat sig för OS. Men sedan kom en chockerande nyhet: Vid dopingkontrollerna under turneringen testades två spelare positivt för MDMA, huvudkomponenten i partydrogen ecstasy, förbjuden inom elitidrotten. Enligt de dåvarande reglerna innebar detta att Spanien förlorade sin plats i OS och istället fick Azerbajdzjan delta i Peking.

Det spanska landhockeyörbundet undrade om det hade något att göra med händelserna kring middagen på hotellet? Fjorton hårprover från spelare analyseras, inkluderande de två spelare som testad positivt: Bonastres och Romagosas. Elva av de testade spelarna hår innehöll spår av MDMA plus läkarens och fötbundspresidentens fru. En officiell rapport från internationella landhockeyförbundet FIH drog slutsatsen att “endast förklaringen” är att de alla måste ha intagit substansen under middagen.

Ännu mer mystiskt blev det när man närmre undersökte de positiva resultaten av spelarnas urinprover som togs under turneringen: Experter är överens om att en av de drabbade med tanke på den höga mängden MDMA i hennes urin omöjligt kunde ha utövat idrott – för att inte tala om en internationell hockeyturnering. Man drog slutsatsen att hennes urinprov måste ha manipulerats i efterhand. De två testade spelarna frikändes.

Azerbajdzjans hockeyförbund förnekade allt ansvar och överklagar beslutet till CAS – dock utan framgång. Det spanska laget fick behålla sin plats i OS men slutade till sist på 7:e plats i Peking-spelen.

Efter det hände emellertid ingenting: Ingen undersökning och ingen ansträngning för att hitta de ansvariga för den påstådda dopingattacken. Varför är oklart, men vid den tiden var en av huvudsponsorerna för FIH, det internationella landhockeyförbundet, det azerbajdzjanska företagskonglomeratet ATA Holding. I spetsen för detta stod då en man som var medlem både i landhockeyförbundet och i landets regering. Detta ledde dock inte ens till en utredning. WADA har aldrig redogjort för varför man inte gick vidare med fallet.

Det är inte första gången som WADA:s agerande i relation till Azerbajdzjan verkar tveksamt: Tidigare påstås den tidigare presidenten för Internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF), Tamás Aján, ha försökt dölja totalt 23 positiva tester från azerbajdzjanska idrottare under 2013, samtidigt som han var medlem i WADA:s styrelse. WADA verkade då acceptera Ajáns världsförbunds ursäkter för fördröjningen av dopingfallen och förklarade att de inte kunde se något felaktigt beteende. Aján avgick år 2020 i samband med korruptionsutredningar som utlösts av ARD-dokumentären “Topphemligt: Dopingens mästare”.

I en vetenskaplig artikel är hela händelseförloppet relaterat:

Den förkvalificerande turneringen i landhockey hölls mellan den 12 och 20 april 2008. Vinnaren skulle få en plats i sommar-OS 2008 i Peking. Under turneringen spelade det spanska laget mot Vitryssland (12 april, seger 4–0), Chile (13 april, seger 5–0), Ukraina (15 april, seger 3–1), Azerbajdzjan (16 april, seger 4–0) och Kenya (18 april, seger 9–0) och säkrade en plats i finalen mot det lag som var värd för turneringen (det vill säga Azerbajdzjan) den 20 april. Det spanska laget vann finalen med 3–2 och kvalificerade sig därmed för en plats i OS.

Dock, den 21 maj informerade Fédération Internationale de Hockey (FIH) det spanska laget i landhockey att A-proverna från två spanska spelare, tagna under turneringen och analyserade senare i antidopinglaboratoriet i Moskva, visade ett positivt resultat. Dessa två prover motsvarade dopingkontrolltesterna som utfördes den 18 april (Spelare 1) och 20 april (Spelare 2). Båda spelarna testade positivt för samma substans, 3,4-metylendioximetamfetamin (MDMA), som hittades i deras urin vid olika koncentrationer. Spelare 1 hade en MDMA-urinkoncentration på 4 mikrog/mL, medan Spelare 2 hade 60 mikrog/mL. B-proverna analyserades den 30 maj i Moskva. Den 4 juni meddelade FIH att B-provernas resultat bekräftade A-provernas, och därmed fastställdes ett brott mot antidopingsreglerna enligt koden. Spelarna i fråga begärde en muntlig förhandling av FIH Judicial Commission eftersom, enligt artikel 11.1 i FIH:s antidopingspolicy, “om mer än en lagmedlem i ett lagidrottsteam anses ha begått ett brott mot antidopingsreglerna under evenemanget kan laget vara föremål för diskvalificering eller annan disciplinär åtgärd”. Detta innebär att om båda spelarna i det spanska laget bevisades skyldiga till brott mot antidoping-reglerna skulle hela laget diskvalificeras från turneringen, och Azerbajdzjans herrlandslag skulle då kvalificeras för sommar-OS.

Kontroversen i detta fall började när det spanska landslagets läkare lämnade in en rapport kvällen den 17 april, där det framgick att samma dag (det vill säga dagen före semifinalmatchen mot Kenya) hade 12 medlemmar i det spanska landslaget samtidigt rapporterat känslor av yrsel, svaghet i benen, illamående och skakningar efter att ha ätit middag på hotellet. De medlemmar med dessa symtom inkluderade sju av lagets spelare (inklusive Spelare 1 som testade positivt för MDMA dagen efter händelsen, den 17 april), tillsammans med presidenten för Real Federación Española de Hockey (RFEH), hans fru, tränaren, tränarens assistent och läkaren själv. Enligt rapporten var luftkonditio-neringen ovanför det spanska lagets bord påslagen under middagen på hotellet. Laget hade begärt att luften skulle stängas av, men innan de hade avslutat sin middag sattes luftkonditioneringen på igen. Senare under natten började ovan nämnda medlemmar uppleva symtom och behandlades med en oral H1-receptorantagonist, Ebastine, som vanligtvis används för att lindra symtom som allergisk rinit. Under följande morgon lindrades deras symtom, även om vissa medlemmar fortfarande rapporterade symtom. Lagets medicinska rapport lämnades in samma natt, en månad innan RFEH fick kännedom om de ogynnsamma dopingresultaten, eftersom laget då hade allvarliga misstankar om avsiktlig luftburen kontaminering i luftkonditionerings-ventilerna – möjligtvis avsedd att negativt påverka spelarnas prestation under kvalifikationsmatcherna. Lagmedlemmar som var närvarande vid middagen rapporterade också att under måltiden föll ett “vitt pulver” på dem, vilket de inte hade kopplat till ett dopingförsök vid den tiden. Dessutom, som tidigare beskrivits, hade spelarna i det spanska laget tidigare protesterat till organisationen att de inte kunde sova efter att ha fått flera telefonsamtal i sina hotellrum.

Den 11 maj, efter bekräftelse av de två positiva dopingproverna för de spanska spelarna, begärde RFEH att all dokumentation som var kopplad till resultaten skulle skickas till FIH. RFEH beslutade också att genomföra håranalyser av 14 lagmedlemmar för att ge ytterligare bevis på det avsiktliga dopingsabotaget som hade inträffat under turneringen (urin- och blodprover ingick också i denna analys). En representant från FIH var närvarande under insamlingen av hår-prover som ägde rum den 26 maj, och proverna skickades till Institut Hospital del Mar d’Investigacions Mèdiques (IMIM) i Barcelona och till Forensisch Toxikologisches Centrum (FTC) i München för oberoende analyser. Undersök-ningen som utfördes vid dessa institut visade att alla urinprover testade negativt för MDMA, men flera hårprover testade positivt eller innehöll spår av MDMA, alla i den 0–2 cm långa delen av håret (inget hårsample innehöll spår i intervallet 2–6 cm). Mer specifikt testade tre prover positivt för MDMA (inklusive hårstråna från Spelare 1, en annan spelare som inte testades för doping under turneringen, och lagets tränare), fem innehöll spår (inklusive hårstråna från lagets läkare och presidentens fru), och ytterligare fem testade negativt (inklusive hårstråna från Spelare 2). Enligt FTC-rapporten var dessa fynd förenliga med en möjlig användning/kontaminering av MDMA under månaden före insamlingen av hårsamplena, vilket överensstämde med hypotesen om sabotage formulerad av det spanska herrlandslagets läkare och RFEH.

Den 2 juni föreslog RFEH:s advokat till FIH att det fanns tillräckligt vetenskapligt bevis för att överväga ett scenario med kontaminering genom hotellets luft-kanaler den 17 april. Som svar på detta meddelade FIH sitt beslut den 9 juni och meddelade att de två spelarna skulle få en 2-årig sanktion, deras medaljer skulle tas bort, och hela det spanska herrlandslaget i hockey skulle diskvali-ficeras från turneringen, vilket automatiskt skulle kvalificera det azerbajdzjanska herrlandslaget i hockey för Olympiska spelen.

Även om mängden MDMA som påträffades i Spelare 1:s urin, erhållet för dopingstestet, kunde förklaras av hypotesen om luftkontaminering, väckte den betydande mängden MDMA som hittades i Spelare 2:s urinprov, som inte uppvisade några symtom och påstås inte ha varit närvarande vid middags-bordet, möjligheten till manipulering av provet. Dessutom var mängden MDMA som hittades i Spelare 2 nära den dödliga dosen. För att bevisa hypotesen om manipulering av provet skickades de ursprungliga urinproverna som erhållits under turneringen, vilka hade mätts och övervakats vid antidopinglaboratorium i Moskva, tillsammans med ett nytt, autentiserat urinprov från Spelare 2, till det WADA-ackrediterade laboratoriet i Köln för att studera steroidprofilen för de två proverna. Steroidprofilen mäter koncentrationen av endogena anabola androgena steroider över tid och kan avslöja användningen av dopingsmedel. Även om WADA introducerade det urinsteroida modulen för idrottarens biologiska pass först i januari 2014, användes steroidprofilen i detta fall för att jämföra identiteten i urinproverna eftersom det inte var genomförbart att utföra en korrekt DNA-autentisering av proverna. Resultaten från steroidprofilen visade att proverna inte tillhörde samma person, vilket pekade på en form av provmanipulering genom införandet av MDMA i Spelare 2:s urinprov. Denna förklaring förklarade den överfysiologiska koncentrationen av MDMA i Spelare 2:s urinprov under turneringen – denna spelare som inte var vid lagmiddagen den 17 april, som testade negativt i håranalysen och hade en annan steroidprofil än urinprovet som analyserades vid Moskvas antidopinglabora-torium.

Ett överklagandemöte begärdes då av RFEH och ägde rum i Lausanne, Schweiz. Håranalysen och den icke-överensstämmande steroidprofilen (mellan Spelare 2:s autentiserade urin och urinprovet som testade positivt för MDMA under turneringen) presenterades. Den 15 juli släppte FIH ett officiellt uttalande på sin webbplats om Spelare 1:s dopingstest den 18 april och angav att “FIH Judicial Commission fann att det hade begåtts ett brott mot antidopingreglerna men att det inte fastställts någon skuld eller försummelse från hennes sida, så det finns inget krav på att påföra någon avstängning.” För Spelare 2 sa FIH, “FIH Judicial Commission fann att ingen överträdelse av antidopingsreglerna hade begåtts.” Efter att FIH meddelat sitt slutliga beslut begärde det azerbajdz-janska herrlandslaget i landhockey (AFHF) formellt den 19 juli en kopia av FIH-beslutet och allt stödjande dokumentation. I ett brev som skickades den 22 juli vägrade FIH att ge AFHF en kopia av beslutet och motiverade att AFHF inte var berättigad att överklaga beslutet.

Efter att AFHF inte hade fått ett positivt svar från FIH, lämnade de tillsammans med spelarna från det azerbajdzjanska damlandslaget i landhockey och Azerbajdzjans nationella olympiska kommitté (ANOC) in en ansökan till ad hoc-divisionen för Idrottens skiljedomstol (CAS) den 31 juli. Den 2 augusti, en vecka före öppningsceremonin för sommar-OS 2008, beslutade CAS att, med hänsyn till FIH:s antidopingspolicy, hade det azerbajdzjanska damlandslaget i landhockey ingen rätt att överklaga det beslut som FIH:s disciplinkommission hade fattat. Vid en senare CAS-förhandling den 8 augusti 2008 beslutade CAS att det azerbajdzjanska damlandslaget i landhockey skulle anklagas för dopingssabotaget mot det spanska laget.

Det kan också påpekas att det också finns en tidigare vetenskaplig rapport i en ansedd tidskrift om händelserna, rapporterar 2008. ,

CAS upphäver avstängningen av brasilianska fotbollsspelaren Gabriel Barbosa

Idrottens skiljedomstol (CAS) godkände den 4 jui 2025 ett överklagande från Gabriel Barbosa Almeida (allmänt känd som Gabigol) mot União Federal do Brasil (UNIÃO) och den brasilianska antidopingsmyndigheten (ABCD) gällande ett misstänkt brott mot antidopingsreglerna. Den 24 månader långa avstängningen som ålagts Barbosa upphävs därmed.

Barbosa deltog i ett dopingstest utanför tävling som genomfördes av ABCD på flera spelare i Clube de Regatas do Flamengo den 8 april 2023. De prover som Barbosa lämnade analyserades och visade inga spår av otillåtna substanser.

Den 30 maj 2023 underrättades Barbosa om en potentiell dopingsförseelse (ADRV) för att ha manipulerat dopingskontrollen och försökt “försvåra hela kontrollprocessen”. Barbosa förnekade anklagelsen, som därefter hänsköts till den brasilianska antidopingsdomstolen (BADT). Den 25 mars 2024 beslutade BADT att stänga av Barbosa i 24 månader för försök till manipulation, vilket skulle gälla till den 7 april 2025.

Barbosa överklagade beslutet till CAS den 2 april 2024, tillsammans med en begäran om tillfälliga åtgärder för att stoppa avstängningen. CAS beviljade detta den 30 april 2024, vilket innebar att avstängningen pausades medan förhandlingarna pågick. Överklagandet syftade till att helt upphäva BADT:s beslut och att CAS skulle fastslå att ingen manipulation eller försök till manipulation hade skett.

En muntlig förhandling hölls i Rio de Janeiro, Brasilien, den 3 och 4 april 2025. Domstolen granskade händelserna den 8 april 2023, där Barbosa inte omedelbart infann sig vid dopingskontrollstationen efter att han fått informationen om att han skulle testas, inte hade eskort samt uppvisade en respektlös attityd mot dopingskontrollanterna (DCO).

CAS slog fast att även om Barbosas uppträdande var fullständigt osamarbetsvilligt, så utgör det inte “manipulation” enligt Världsantidopingskoden (WADC) och når inte upp till tröskeln för en dopingförseelse. Panelen betonade att beteendet kunde ha utgjort en doping-förseelse om kontrollanterna hade meddelat Barbosa på ett korrekt sätt, eller varit tydligare med att de inte skulle tolerera några förseningar eller obstruktivt beteende.

Mot bakgrund av dessa överväganden fann CAS att ingen sanktion behöver utdömas mot Barbosa. Överklagandet godkänns och BADT:s beslut upphävs.

INTE FÖRKORTADE AVSTÄNGNINGAR

CAS i ett fall där hävdande av kontamination av kött inte var trolig

Andrea Iannone (född 9 augusti 1989 i Vasto, Italien) är en italiensk roadracingförare. Han tävlade från 2005 till 2019 i världsmästerskapen i Grand Prix Roadracing i klasserna 125GP, Moto2 och MotoGP. Från säsongen 2005 tävlade Iannone i 125GP-VM på en Aprilia. Han tog sin första seger i ett VM-lopp vid Kinas MotoGP-lopp den 4 maj 2008. Han tävlade i Moto2-klassen 2010-2012 och blev trea i VM alla tre åren.

I MotoGP där Iannone tävlade från 2013 till 2019 som fabriksförare för Ducati, Suzuki och säsongen 2019 för Aprilia Racing Team Gresini.

I roadracing-VM 2013 steg Iannone således upp i MotoGP-klassen i Ducatis satellitteam Pramac Racing. Säsongen 2014 gick bra och Iannone fick kontrakt med Ducati Corse till 2015. Han tog tre pallplatser och blev femma i världsmästerskapen. Iannone fortsatte hos Ducati Corse 2016. Han tog sin första MotoGP-seger 14 augusti 2016 i Österrikes Grand Prix på Red Bull Ring, vilket förblivit hans största framgång någonsin. Slutet av 2016 blev dock inte så bra för honom. Han skadade en ryggkota vid San Marinos Grand Prix och missade flera tävlingar och kom först på nionde plats i sammanlagda VM. Han avslutade dock säsongen och sin Ducati-karriär med en tredjeplats vid Valencias Grand Prix.

Vid roadracing-VM 2017 körde Iannone för Suzuki MotoGP. Det blev hans dittills sämsta säsong i MotoGP med en trettonde plats i VM. Iannone bytte då till Suzukis fabriksteam 2018. Trots en förbättring av resultaten med en andraplats och tre tredjeplatser och en total tiondeplats i VM var ändå placeringen sämre än stallkamraten Álex Rins och Iannone fick inte kontraktet förlängt med Suzuki.

Till 2019 fick Iannone istället kontrakt att köra för Aprilia Racing Team Gresini. Han kom på 16e plats i VM, slagen av sin stallkamrat Aleix Espargaró.

Den 3 november 2019 gjordes en dopingtest (in-competition) efter VM-deltävlingen på Sepangbanan i Malaysia. Man fann spår av drostanolon (1,5 ng/mL – en mycket liten mängd) som är en förbjuden anabol steroid. En provisorisk avstängning utfärdades från och med den 17 december 2019. När B-provet analyserades befanns det också innehålla drostanolol, n u i koncentrationen 1,2 ng/mL.

Den 20 januari skrev Iannone till Fédération Internationale de Motocyclisme (FIM) och angav att han trodde ha fått i sig den förbjudna substansen genom att äta kött kontaminerat med steroiden. Efter utredning skrev FIMs International Disciplinary Court (CDI) om Iannone:

“strong consumer of meat, both red and white meat, including during his stay in Malaysia and Singapore, and that [contamination] of meat by anabolic steroids in Asia, including Malaysia, is very likely”.

Disciplinkommittén fann därför en möjlighet (probability) att scenariet att idrottaren hade fått i sig kontaminerat kött var sant och att regelöverträdelsen således inte behövde vara avsiktlig. Å andra sidan fastslog CDI att Iannone på grund av sina matvanor “was expected to exercise caution as regards eating meat when travelling and staying in Asia for a longer period of time.” Det påpekades att det inte krävde någon mer omfattande sökning på internet för att finna att kött i denna del av Asien kan vara kontaminerat av anabola steroider.

Sammanfattningsvis fann det internationella motorcykelförbundets disciplinkommitté att det var fastlagt att Iannone hade en anabol steroid i dopingprovet men att hans straff kunde nedsättas från 24 till 18 månaders avstängning eftersom:

De påvisade halterna av drostanolon varit så låga att de väl kunde överensstämma med hypotesen om att idrottaren fått i sig substansen via kontaminerat kött

En håranalys – som idrottsutövaren själv låtit utföra – inte visade förekomst av någon anabol steroid, vilket starkt talade emot ett vanemässigt bruk av drostanolon

Idrottsutövaren var inte i närheten av den plats och matställen där han vanligen åt och kunde känna sig säker på att matens råvaror inte innehöll något förbjudet

Idrottsutövaren bodde på ett första klassens hotell och då kunde förutsätta att dess restaurang lagade mat på goda råvaror, vilket inte inkluderar kontaminerat kött

Sammanfattningsvis fann CDI att det fanns anledning till nedsättning av avstängningen från 24 till 18 månader, men han kunde inte undgå bestraffning.

Avstängningstiden överklagades till CAS av både idrottsutövaren och WADA. Den 15 oktober 2020 hölls förhandlingarna som ett hybridmöte med utgångspunkt från Lausanne, Schweiz.

Under förhandlingarna framhöll Iannone att maniI andra fall (CAS 2019/A/6443 och CAS 2019/A/6593) tagit hänsyn till ”personality and credibility of the athlete” vid bedömningen om det fanns en intension att dopa sig. Iannone ansåg att han kunde uppvisa en bild av att han alltid varit lojal mot dopingreglerna och verkat mot doping. Han var testad många gånger och hade då aldrig haft någon förbjuden substans i dopingproverna.

WADA å sin sida hävdade att det fanns ett flertal CAS-fall före 2019 som fastslog att för att ett positivt dopingtest skulle anses som inte avsiktligt trots att man inte kunde förklara hur idrottsutövaren fått i sig substansen så var det möjlig bara i “extremely rare cases” och under “exceptional circumstances.” I detta fall förelåg inga exceptionella omständigheter.

WADA påpekade också att bruket av drostanolon vid nötboskapsuppfödning i Malaysia var mycket litet, medan däremot drostanolon hade visat sig vara den tredje mest använda anabola steroiden i dopingfall den aktuella tiden, och man sett hög användning av just denna steroid vid positiva dopingprov hos bodybuildare.

Skiljedomstolens diskussion kretsade helt kring frågan om hur troligt det var att idrottaren fått i sig drostanolonet genom kontaminerat kött. Domstolen fann att Iannone emellertid inte hade lämnat några data för att han fått i sig det förbjudna medlet via kontaminerat kött annat än att

drostanolon kan användas i köttdjursuppfödning, men däremot inte att det exempelvis förekom i Malaysia vid den aktuella tidpunkten

drostanolon verkligen förekommit i kött som marknadsfördes i Malaysia vid den aktuella tidpunkten eller att drostanolon förekommit i just det kött som idrottsutövaren ätit

Skiljedomstolen beslöt således den 10 november 2020 att det förelåg ett dopingfall vars straffvärde var fyra år eftersom det inte fanns några förmildrande omständigheter. Slutresultatet av att ta fallet till CAS – av idrottsutövaren och av WADA – blev att avstängningen förlängdes från 18 månader till 48 månader.

I och med att förbudet skulle upphöra i december 2023 – vilket i praktiken avslutade sin racingkarriär – har Iannone i massmedia öppnat upp ett flertal gånger om vilken inverkan avstängningen har haft på hans liv och hur avstängning av en elitidrottsutövare som idrotten som yrke förlorar all fast mark under fötterna både ekonomiskt och socialt. Han har dock sagt att han har fortsatt sin träning: “Jag saknar hastigheten, vad MotoGP ger mig kan jag inte hitta någon annanstans. Jag slutade aldrig träna, och kör fortfarande på min motorcykel när jag kan.” Trots den långa avstängningen och att han vid avstängningstidens slut är 34 ämnar han försöka komma tillbaka till elitidrotten igen.

Det är idrottsutövaren som skall visa att det var misstagsdoping

Den internationellt sett moderat framgångsrika tjeckiska simmerskan Kateřina Kašková blev avstängd (CAS 2019/A/6213) i en skiljedom från WADA den 23 september 2019 efter att ha haft metandienon i urindopingprovet.

Metandienon klassas som en non-specified substance, vilket är ett språkbruk som är svårt att förstå enligt klassisk (svensk) logik. Indelning baseras emellertid på följande semantik:

En specified substance är en substans som om den påträffas i ett dopingprov det generellt sett är mest sannolikt att den har kommit dit utan att det rört sig om doping

Non-specified substances är de substanser där det inte finns någon rimlig generell förklaring till att de finns i dopingprovet förutom att det förekommit doping.

Enligt WADA-regeln 10.2.1.1 skall avstängningstiden för ett dopingbrott vara fyra år, såvida det inte rör sig om en specified substance – och förutsatt att idrottsutövaren på ett trovärdigt sätt kan visa att överträdelsen skett utan egen förskyllan (establish that the violation was not intentional). Så medan det är antidopingorganisationens uppgift att bevisa att det förelegat en regelöverträdelse är det alltid idrottsutövaren som har ansvar för att visa att förekomsten av den förbjudna substansen i urinen (eller blodet) inte hade syftet att dopa personen i fråga.

Skiljedomstolen anger särskilt att man inte kan dra slutsatsen om avsaknad av dopingavsikt av

idrottsutövarens eget hävdande av sin oskuld (även om den i sig kan verka trovärdig)

avsaknad av incitament för dopingen

misslyckade försök att få reda på hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen på idrottsutövaren

idrottarens i övrigt avklarade dopingprover och avståndstagande från doping

För att skiljedomstolen skall kunna fatta beslut om att det rör sig om ”misstagsdoping” måste de inlagor, dokument och andra bevis som idrottsutövaren stödjer sig på övertygande visa att det är mer troligt att det inte förelegat någon doping än att substansen har sin grund i ett dopingförsök. Det räcker således inte enligt reglerna att anta att substansen kommit in i kroppen på ena eller andra sättet utan idrottsutövare måste lägga fram mer konkreta underlag. Det innebär att idrottsutövaren måste visa att just ett specifikt läkemedel eller ett specifikt kosttillskott som idrottsutövaren säger sig ha tagit innehållet just den förbjudna substansen. Exempel på vad som kan stärka idrottarens förklarande utsaga är kvitton på inköp av medlet eller en anteckning i formuläret vid dopingkontrollen om intag av medicin eller kosttillskott.

Benämningen “misstagsdoping” är oftast missvisande eftersom det relaterar till att det inte finns någon skuld hos den som dopar sig – ”allt var ett misstag.” Oftast rör det sig i stället om att en idrottsutövare tagit något kosttillskott eller liknande och inte säkerställt att det inte innehöll någon dopingklassade substans, eller – som i det här aktuella fallet – att idrotts-utövaren gissar att intaget skett genom något kosttillskott eller liknande och gissar att det innehöll den förbjudna substansen.

I det aktuella fallet togs ett dopingprov på Kateřina Kašková vid en större simtävling i Jhilava i Tjeckien den 4 november 2017. Såväl A- som B-provet visade att det fanns metandienone i urinen, vilket heller inte bestreds av simmaren. Den 6 december beslöt den tjeckiska nationella antidopingkommittén (Czech Anti-Doping Committee, CADC) om avstängning under utredning. Den 2 juli blev simmerskan avstängd i två år. Efter ett första överklagande fastställdes domen i en första tjeckisk instans den 20 oktober 2018. Den 21 mars 2019 anmälde WADA det tjeckiska förbundet och simmerskan till CAS med syftet att få en längre avstängning (fyra år).

De tre parterna enades om att ärendet kunde avgöras utan ett fysiskt möte och således enbart på basen av inlämnade dokument.

I förhandlingarna medger WADA att i mycket speciella fall (extremely rare cases) kan man godta att en idrottsutövare kan påvisa att det inte förelegat något dopinguppsåt trots att vederbörande inte kan förklara hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen. WADA ansåg inte att det förelåg några sådana förutsättningar i detta fall.

Kateřina Kašková angav att det enda sätt hon själv kunde tro att hon fått i sig metandienonet var via kosttillskottet Ginseng Kianpi Pil (“Ginseng”), som hon fått av sin pappa för att motverka trötthet och dålig aptit. Dessvärre hade hon inget kvar av ginsengpreparatet för att testa om det verkligen innehöll metandienon, vilket det naturligtvis inte borde göra i ett ginsengpreparat. Ett problem var dock att hon undertecknad formuläret vid dopingkontrollen utan att skriva att hon tagit ginsengpreparatet.

CADC framhöll skriftligen att man i Tjeckien visserligen full tut var beredd att följa WADAs regler, men att det också finns en passus i reglerna om värdet av förebyggande arbete, och att det skulle vara svårare att uppehålla ett sådant nationellt arbete om det inte gavs utrymme för en individualisering av avstängningstider vid dopingförseelser.

Kateřina Kašková sände inte in några ytterligare inlagor under CAS-proceduren utan vidhöll de invändningar mot avstängningen som hon haft vid de två tidigare överklagandena.

Det rör sig om ett fall som avgjorts i CAS (2019/A/6213) och där tjeckiska simförbundet (CSF) dömt simmerskan Kateřina Kašková för att ha tagit metandienon (17β-hydroxymethyl-17α-methyl-18-nor-androst1,4,13-triene-3-one, en icke-specificerad anabol steroid som var i den förbjudna kategorin S.1.1a i WADAs Förbjudna Lista 2017). CAS dömde den 23 september 2019 enligt Simförbundets linje.

Den intressanta delen av domstolsutlåtande är diskussionen om hon tillräckligt kunnat visa att det kosttillskott hon tagit innehöll den förbjudna substansen och att hon verkligen tagit just det kosttillskottet.

Efter det att det kunde konstateras att simmerskan hade den förbjudna substansen i sin urin gällde frågan om hon kunde få någon nedsättning från grundavstäningen om fyra år. I det fallet gäller det emellertid för idrottsutövaren att visa att regelbrottet inte var avsett som doping. Det spelar då ingen roll om vederbörande själv förklarar sig oskyldig, om vittnen betygar hennes avståndstagande från doping, om medlet hon haft i kroppen inte rimligen skulle givit någon prestationshöjning, et cetera.

Det är däremot avgörande om idrottsutövaren kan visa på vilket sätt den förbjudna substansen kommit in i kroppen. I det aktuella fallet angav simmerskan att hon tagit kosttillskottet Ginseng Kianpi Pil och att det var det enda sätt hon kunde tänka sig att hon fått i sig metandienon. Hon hade emellertid inte ens ett kvitto på att hon verkligen hade köpt ginsengpreparatet, var det var producerat och vad det innehållit och än mindre kunnat visa upp någon rest av förpackningen eller dess innehåll. Besvärande var också att hon på dopingprotokollet inte angivit att hon tagit preparatet. Hon kunde heller inte visa att någon annan förpackning med ginsengpreparatet innehållit metandienon som kontamination.

CAS fastslog att det inte räcker med att en idrottsman tror att han eller hon av misstag fått i sig ett förbjudet preparat av en viss sort – det måste på något substantiellt sätt visa sig att det är troligare att det gått till på det sättet än att det inte gjort det.

CAS fastslog efter sin skriftliga slutplädering att det tjeckiska beslutet att stänga av Katerina Kašková i bara två år stred mot WADAs regler eftersom det inte fanns något underlag för någon nedsättning och dömde till avstängning i fyra år med start från den 7 december 2017.

CAS avseende bruk av kräm innehållande tillväxthormonstimulerande medel

Ashley Kratzer (född 8 februari 1999) är en vänsterhänt amerikansk kvinnlig tennisspelare, som blev antagen som en medlem i International Tennis Federation i december 2016 och som fick ett wild card till US Open 2017, men som bäst endast nått plats 200 på WTAs ranking. Hon blev aktuell för CAS (2020/A/7536, med dom 15 juni 2021) sedan hon använt en kräm innehållande ett tillväxthormonstimulerande hormon (GHRP-6).

I CAS utlåtande lades särskild vikt vid skillnaden i regeltextens reckless (hänsynslöst) och oblivious (omedvetet) uppförande. Det poängterades också att inom elitidrotten krävs det av varje idrottsutövare att vara särskilt noggrann varje gång någon medicin används eftersom det i princip är idrottsutövarens ansvar att se till att ingen förbjuden substans används. Om en idrottsutövare skall kunna anses ha handlat omedvetet eller bara försumligt krävs att idrottsutövaren inte ens insett möjligen av regelbrott för att nå sin önskvärda prestation. För att kunna skilja omedveten från (indirekt) avsiktlig handling måste man – särskilt – beakta frivilligheten i handlingen, vilket i efterhand är svårbedömt. Som en generell regel kan man dock säga att ju mer avlägsen insikten om regelöverträdelsen är hos den som gjort den, desto mindre bör man anse att personen har skuld till den och desto mindre kan man anse att avsiktligheten varit. Skillnaden mellan ett avsiktlig och ett oavsiktligt handlande behöver således inte vara stor och att avgöra vilket som gäller är en fråga om helhetsbedömning av situationen – vilket innebär bland annat vad idrottsutövaren gjort för att undvika en doping-situation.

Det redovisades att Krazer deltagit i ITF-tävlingar sedan 2014 och att hon deltagit i antidopingutbildning, i vilken ingår att hon är ansvarig för bland annat all mat som hon äter och annat som hon får in i sin kropp. Ett återkommande problem för tennisspelaren hade varit smärtande blåsor på hälarna, tårna och sidorna av fötterna, vilket lett till svåra smärta och öppna sår. Hon har upprepade gånger behandlats med olika hudkrämer för detta, men aldrig givits någon specifik diagnos. I april 2019 var hon i Kina och tränade inför the Kunming Open Tennis Tournament som hölls i Anning. Hon tränades då av en lokal tennistränare, Mr Zhang, som sa sig vara ansluten till kinesiska tennisförbundet och regelbundet tränade kinesiska idrottsutövare. Under träningen fick hon ånyo blåsor på fötterna och Mr Zhang gav henne en omärkt förpackning hudkräm som enligt tränare innehöll “Chinese antibacterial cream” också kallad “Chinese Neosporin” (neosporin är ett antibiotikum som enbart saluförs i USA). Eftersom hon behövde tejpa hälarna för att kunna spela använde hon inte krämen förrän hon hade blivit utslagen ur turneringen och tog sedan med den till hemmet i USA där hon använde den i ytterligare fem dagar två gånger per dag. Därefter använde hon krämen cirka en gång per månad då hon fick nya problem under tiden april 2019 till januari 2020.

I januari 2020 förberedde hon sig för ytterligare en stor tävling, nu på hemmaplan i Newport Beach i Kalifornien och fick då ånyo stora blåsor på fötterna och använde då igen den kinesiska hudkrämen. Hon använde den också den 27 januari på morgonen inför sin första match i tävlingen och efter den blev hon uttagen för dopingkontroll (det var den andra gången under tenniskarriären som hon dopingtestades). På dopingkontrollformuläret angav hon inte att hon hade använt den kinesiska krämen. Den 14 februari 2020 svarade WADA-laboratoriet i Montreal att man funnit Growth Hormone-Releasing Peptide 6 (“GHRP-6”), som återfinns på WADAs förbjudna lista under rubriken S2, och tennisspelaren fick beskedet den 18 mars. Hon blev provisoriskt avstängd från och med den 28 mars. B-provet gav samma resultat och ITFs antidopingkommitté dömde då Krazer till en fyraårig avstängning med start från den provisoriska avstängningens datum. Domen överklagades av Krazer till CAS.

Den 14 oktober 2020 genomfördes en första muntlig förhandling via videolänk. Man var enig om att den förbjudna substansen GHPR-6 med all sannolikhet kommit från den kinesiska krämen och att det innebar ett brott mot dopingreglerna. Skiljedomstolen slog fast att det var den anklagade tennisspelaren som var ansvarig för att visa att hon inte hade haft för avsikt att dopa sig. Därefter föregick en skriftväxling mellan i första hand domstolen och den anklagade. Den 4 maj hölls en andra förhandling via videolänk.

Tennisspelaren framhöll särskilt att hon använt en hudkräm – således inte tagit någon medicin i tablettform eller liknande – vilket i sig utgjorde ett tydligt indicium för att hon inte hade för avsikt att dopa sig. Hon påpekade också att eftersom burken med krämen inte hade någon innehållsförteckning kunde hon inte söka efter förbjudna substanser via internet. Dessutom förelåg betydande språksvårigheter när man besöker ett land som Kina.

Av visst intresse är att tennisspelaren använde sig av den kinesiska krämen eftersom hon tyckte att den var bättre än andra krämer hon använt – kanske borde detta ha givit upphov till ytterligare eftersökningar av vad den innehöll.

Det framgick att Krazer hade fått den aktuella krämen från en kinesisk medborgare vars fulla namn hon inte kände till och som hon enbart känt ett fåtal dagar. Hon hade inte försäkrat sig om att det rörde sig om en certifierad tränare utan hade trott på hans ord, och hon visste inte om tränaren hade någon medicinsk utbildning eller erfarenhet. Trots det tog hon emot en burk med kräm på vilket det inte fanns något namn eller innehållsförteckning. Det fanns också ett långt tidsutrymme (augusti 2019-januari 2020), vilket borde ge goda möjligheter att i hemlandet ta reda på vad som fanns i den kinesiska krämen eller byta till en kräm med innehållsförteckning. Skiljedomstolen ansåg att tennisspelaren i och med detta inte hade gjort ens ett basalt försök att försäkra sig om att krämen inte innehöll något förbjudet medel, vilket innebar att domstolen inte behövde bedöma om hon avsiktligt dopat sig eller om det var en ”misstagsdoping.”

Skiljedomstolen fastslog att Ashley Kretzer begått ett brott mot dopingreglerna och att hon inte gjort vad hon borde för att undvika det. Därför stod avstängningen på fyra år kvar och hon förlorade de prispengar och titlar hon erhållit efter den 28 mars 2020.

Fotbollspelaren Bauyrzhan Islamkhan och metylhexanamin

Den 16 mars 2022 avgjorde CAS fallet med den kazhakiske fotbollspelaren Bauyrzhan Islamkhan – spelade i Förenade Arabemiraten – som visat ett positivt dopingprov för metylhemanamin.

Den 18 september 2020 spelade landslagsspelaren (Kazhakstan) Bauyrzhan Islamkhan i en fotbollsmatch mellan hans klubb, Al Ain FC, och Al Sadd SC i Doha, Qatar, i den afrikanska Champions League och fick då lämna ett dopingprov. Spelaren undertecknade formuläret för dopingkontroll och listan över förskrivna mediciner. Den enda medicinska deklarationen som lämnades på listan var konsumtionen av en inflammationshämmande medicin, “Arcoxia”. Den 2 november 2020 meddelade Anti-Doping Laboratory Qatar att man funnit metylhexanamin i urinprov A. Islamkhan avstod uttryckligen analysen av urinprov B. Ordföranden för FIFA:s disciplinära kommitté utfärdade en provisorisk avstängning.

Den 14 december 2020 lämnade Bauyrzhan Islamkhan in en skriftlig redogörelse till sitt försvar. Han bestred inte fyndet av metylhexanamin i dopingprovet, men angav bland annat att han var uttagen till läger med Kazakstans landslag i Almaty, Kazakstan, från den 29 augusti 2020 till den 7 september 2020. Under sin vistelse bodde han på landslagets anläggning och åt endast den mat som tillagades för hela landslaget. Därutöver fick han kosttillskott från landslagets läkare, bestående av produkterna “Uni Sport” (Nutrend Sports Drink), “53% Protein Bar” (Multipower) och “Magnesium” (Power System). Han använde också näsdroppar som kallas “Xymelin Extra” för sin säsongsallergi under denna tid i Kazakstan.

Islamkhan återvände till sin klubb i Förenade Arabemiraten den 8 september 2020. Han stannade i Förenade Arabemiraten från den 8 till den 11 september 2020 och flög den 11 september 2020 till Qatar med klubben för att spela i Champions League. Laget gick igenom tullkontrollen vid gränsen, där all mat, vätskor, medicin och tillskott beslagtogs, utom lagläkarens ”första hjälpen utrustning.” Under sin vistelse i Qatar var han inlåst på hotellet, han använde inte rumservice, han hade inte någon laddad minibar på sitt hotellrum och han åt och drack endast mat och dryck som var tillagad för hela laget. Klubbens näringsrådgivare påstods ha gett näringskosttillskott till spelaren och resten av laget, inklusive “Easy Iron”, “Vitamin C 1000 mg”, “Long Energy Drink”, “Electrolyts”, “Kalcium-magnesium-zink”, “Coq-10” och “High Energy.” Inget av dessa tillskott innehöll några förbjudna ämnen enligt deras etiketter.

Den 18 september 2021, under första halvlek av matchen, ådrog han sig en mindre skada och fick en inflammationshämmande och smärtstillande medicin som heter “Arcoxia” av klubbens läkare.

Den uppskattade koncentrationen av metylhexanamin, med hjälp av en kvalitativ metod, uppgick till Den uppskattade koncentrationen, med hjälp av en kvalitativ metod, uppgick till endast 90 ng/mL. Spelaren hävdade att det dopingklassade ämnet, med hänsyn till dess mycket låga koncentration, troligen kommit från någon kontminerad produkt som tillhandahållits av klubben, antingen kosttillskott eller Arcoxia.

Fotbollspelaren hävdade vidare att omständigheterna i fallet och CAS-rättspraxis krävde en reprimand och inte en avstängning eller möjligen en kort avstängning (0 till 8 månader). Dessutom insisterade spelaren på att klubben inte hade samarbetat med honom i fallet och nämnde att han “upprepade gånger hade sökt klubbens, läkarens och näringsrådgivarens samarbete i den för-rättsliga processen utan framgång”. Klubben avvisade påståendena om icke-samarbete som framförts av spelaren. Klubben uppgav också att den hade uteslutit möjligheten att medicinen “Arcoxia” kunde vara källan till det positiva dopingprovet efter att ha genomfört en “omfattande granskning”. Den nämnde särskilt att “Arcoxia” tillverkades av Merck-Sharp & Dohme Limited (MSD), som inte använder eller tillverkar metylhexanamin i sina produktionsanläggningar någonstans i hela världen, inklusive i sin brittiska produktion, där “Arcoxia” tillverkades. Dessutom hade den amerikanska livsmedels- och läkemedels-administrationen (FDA) förbjudit amerikanska företag att tillverka, använda och marknadsföra MHA.

Den 21 december 2020 hölls en förhandling via videokonferens inför fotbollens egna skiljedomstol. Den 23 december 2020 meddelade domstolen att spelaren var avstängd från att delta i någon form av fotbollsrelaterad verksamhet (vilket inkluderar, bland annat, alla inrikes, internationella, vänskapliga och officiella matcher samt träning) i två år. Avstäng-ningen skulle börja den 9 november 2020, vilket är det datum då den provisoriska avstängningen meddelades.

Den 27 december 2020 mottog spelaren ett uppsägningsbesked för sitt anställningsavtal från klubben.

Den 17 februari 2021 meddelade domstolen skälen till den tvååriga avstängningen:

Spelaren hade accepterat att dopingprovet var positivt.

Spelaren kunde inte påvisa vilka av de produkter han påstod att han hade konsumerat faktiskt innehöll den relevanta förbjudna substansen och ingen laboratorieanalys hade tillhandahållits för någon av de produkter klubben och det nationella laget använt eller av näsdropparna.

Man kunde inte utesluta att spelaren hade konsumerat andra produkter än de som specifikt nämnts, och det fanns en möjlighet att han därför kunde vilseleda domstolen.

Spelaren lyckades inte påvisa hur den förbjudna substansen kom in i hans kropp. Om han hade kunnat det hade han därigenom kunnat slippa avstängningen eller få en minskning.

Spelaren identifierade 12 produkter och tillskott som den potentiella orsaken till hans positiva test. Han specificerade dock inte exakt vad han hade konsumerat och när. Spelaren kunde endast presentera spekulation och kunde inte presentera något vittnesmål som kunde styrka hans påståenden.

Den andra spelaren som eventuellt hade intagit klubbens produkter testades negativt vid samma dopingkontroll efter matchen.

Spelarens påstående om bristande samarbete från klubben kan inte beaktas eftersom det hade skett ett utbyte av information och kommunikation med klubben och en korrekt identifiering av klubbens produkter efter det positiva provet.

CAS-praxis som spelaren nämnde avseende andra fall var inte tillräckligt liknande det aktuella ärendet.

Klubbens produkter var inte den enda möjliga källan till den förbjudna substansen. Av någon anledning gjorde emellertid spelaren minimal ansträngning för att utesluta det nationella lagets produkter och näsdroppar från övervägande om att det positiva provet kom därifrån. Dessutom hade spelarens egen expert “framhållit osäkerheten med att isolera källan till den relevanta förbjudna substansen och identifiera mängden som konsumerats”. Slutligen misslyckades det nationella lagets läkare med att närvara vid den muntliga förhandlingen och stod inte till förfogande för korsförhör.

Den 10 mars 2021 lämnade Bauyrzhan Islamkhan in sitt överklagande av det överklagade beslutet till Internationella skiljedomstolen för sport (CAS).

Den 5 maj 2021 informerades CAS domstolskontoret om att det gjorts arrangemang med Anti-Doping Laboratory Qatar för att testa de preparat som spelaren fått av klubben, men testerna kunde inte påvisa MHA i någon av dem. Spelaren bestred dessa resultat på grund av olika tekniska avvikelser i de gjorda testerna.

Spelaren själv identifierade tre möjliga källor till sitt positiva prov och skyller på klubbens produkter enligt följande:

Spelaren tog vissa kosttillskott som tillhandahölls av landslagets läkare under sin vistelse; dessa kosttillskott innehöll emellertid inga förbjudna ämnen, vilket styrktes av läkarens vittnesmål och ingrediensförteckningen

Laboratorieanalys av samma partier som de som gavs till spelaren av landslaget var omöjligt inom den relevanta tidsperioden eftersom läkaren bor i en liten by i Belarus utan internetanslutning och inte gick att nå

Spelarens MHA-koncentration i urin, endast 90 ng/ml, är lägre än det minsta kravet för upptäckt och identifiering av tröskelsubstanser enligt WADAs riktlinjer

Expertutlåtandet från läkaren Oleg Talibov konstaterar att den mest sannolika orsaken till det positiva provet, med tanke på den låga nivån av MHA, är en oavsiktlig förorening; ändå är föroreningen av landslagets produkter mycket osannolik, med tanke på att identifiering av MHA i urin är nästan omöjlig fem dagar efter tillförseln (i det aktuella fallet togs dopingtestet 10 dagar senare)

Landslagets preparat är således den minst sannolika källan till MHA

Spelaren tog inte några läkemedel eller kosttillskott under sin flygning från Kazakstan till Förenade Arabemiraten

Spelaren kunde inte ta med sig produkter som innehöll MHA till Qatar på grund av tullrestriktioner

Spelaren kunde inte köpa några produkter som innehöll MHA i Qatar. Han var särskilt begränsad från att lämna sitt rum på grund av COVID-19-restriktioner och han talar inte engelska

Kontaminering av klubbens produkter är således det mest sannolika scenariot. Detta scenario stöds inte bara av ovanstående faktorer utan också av klubbens beteende, särskilt:

Klubbens visade ovilja att samarbeta. Analyserna av klubbens produkter av det qatariska laboratoriet gav inte några entydiga bevis, eftersom klubben medvetet listade endast europeiska WADA-ackrediterade laboratorier (som alla kontaktades utan framgång av spelaren), medan de själva arrangerade sina egna tester i Qatar strax därefter. WADAs internationella standard för laboratorier tillåter inte laboratorier att utföra analyser av kommersiellt material eller produkter om det inte begärs av en antidopingsorganisation eller en domstol eller en idrottare; i det senare fallet måste specifika villkor följas (förseglade förpackningar, etc.).

Det är oklart om produkterna som testades var från samma partier som de som gavs till spelaren eftersom de relaterade fakturorna inte tillhandahölls; dessutom indikerade klubbens nutritionist under förhandling att just dessa partier inte sparades

Klubbens läkare, som fyllde i dopingskontrollformuläret på spelarens vägnar, underlät medvetet eller vårdslöst att ange några av klubbens produkter

Minst fyra fler spelare i klubben testade positivt för stimulantia efter den aktuella spelarens positiva prov enligt medierapporter; tre andra spelare uteslöts också plötsligt från truppen från februari 2021 och framåt; bara en av dessa spelare spelar fortfarande för klubbens första lag

Det finns också vetenskapliga fakta som stödjer spelaren utsago

Statistik och studier om förekomsten av kontaminerade produkter (till exempel en studie som visar att kontaminerade kosttillskott orsakar mellan 6,4 och 8,8 procent av alla positiva dopingtester inom tävlingsidrotter).

MHA kan inte detekteras i urinprover längre än 144 timmar. Följaktligen kunde källan till MHA i spelarens kropp inte vara någon av landslagets produkter eller nässprayen;

MHA-koncentrationen på 90 ng/ml visar att MHA förmodligen intogs 3 till 4 dagar före dopingtestet, nämligen under spelarens vistelse i Qatar.

Dessutom hävdar spelaren att beviströskel inte bör sättas orealistiskt högt, enligt CAS rättspraxis. I synnerhet bör idrottaren kunna begränsa sig till att följa samma försiktighets-åtgärder som vilken annan rimlig människa som helst. Han måste inte “utföra varje tänkbar åtgärd för att fastställa säkerheten för ett kosttillskott”, och han bör ha rätt att delegera vissa sådana uppgifter till läkare eller näringsfysiologer. I det aktuella fallet utövade spelaren rimlig försiktighet och anförtrodde sitt medicinska stöd till klubbens läkare och nutritionist, som båda var erfarna och ansedda.

Spelaren upprepade också sitt förtroende för klubbens personal som en del av bedömningen. Han uppmärksammade dessutom sin egna situation, inklusive brist på anti-dopingutbildning och kunskaper i engelska, god tro och öppet beteende under hela processen.

Spelarens motpart(er) ansåg att teorin om förorening av klubbens produkter motbevisas av flera faktorer:

Metylhexanimin är förbjudet i Schweiz, Storbritannien och USA.

Enligt klubbens näringsfysiolog genomgick flera andra medlemmar i laget doping-tester vid eller omkring tidpunkten för den aktuelle spelaren dopingstestutan att dospingprovet var positivt för MHA. En annan spelare testades samtidigt som appellanten och testade inte heller positivt för MHA. Fotbollsklubben är heller inte medveten om några positiva testresultat från andra spelare under denna period.

Klubbens produkter har testats av ett WADA-ackrediterat laboratorium, som bekräftade att inga av klubbens produkter innehöll MHA.

Det hävdades också att polygrapptestet som utförts av spelaren inte har något bevisvärde inför schweiziska domstolar och CAS (i enlighet med de många referenser som lämnades).

Enligt CAS tidigare domar kan idrottare inte bara förlita sig på sina läkare. En sådan förskjutning av ansvar skulle sätta stopp för all meningsfull kamp mot doping. Detta gäller särskilt när det har funnits varningar från WADA som betonar risken för förorening i

Det är tveksamt om spelaren någonsin intog klubbens kosttillskott, med tanke på informationen som lämnades i hans antidopingsformulär och de många frågor som hans rådgivare ställde till klubben i detta avseende.

MHA-koncentrationen i spelarens urinprover som rapporterats i studien korrigerades inte för specifik vikt; rapporten ger heller ingen information i detta avseende. Det hävdades att MHA-koncentrationen som hittades i spelarens prov kan uppskattas till 95 ng/mL eller 112 ng/mL (om den korrigeras för specifik vikt). Med tanke på vetenskapliga bevis kan tidsfönstret för intag vara så långt som fjorton dagar i fall av avsiktligt intag och fyra eller fem dagar i fall av kontamination.

Vid den muntliga förhandlingen som hölls den 24 november 2021 påpekade spelaren att metylhexanamin bara var förbjuden under tävlingssammanhang och att han med all sannolikhet fått i sig substansen “utanför tävling”, vilket gjorde straffet orättfärdigt. Han hänvisade i stöd till UEFA:s antidopingsregler, som definierar “utanför tävling” som perioden som börjar minst 24 timmar före matchen som spelades.

Vid förhandlingarna bekräftade den medicinske experten, professor Talibov, sin skrivna rapport. Det fanns således i princip tre möjliga hypoteser för det positiva testet:

intag av en vanlig träningsdos (40-50 mg MHA) 3-4 dagar före dopingtestet genomfördes

intag av suboptimala doser (mindre än 40-50 mg MHA) som en enda intag eller kontinuerligt

daglig kontinuerlig intag av ett tillskott med MHA.

Det påpekades att en oavsiktlig förorening av intagna produkter med MHA (alternativ 3) enligt medicinsk litteratur är “lika sannolik som de andra två alternativen”.

Professor Aishah A. Latiff (expertvittne för fotbollsklubben) påpekade också att hon hade bott i Doha, Qatar, i sju år och bara blev kontrollerad en gång för tillskott på flygplatsen av cirka trettio flygningar (till och från). Hon klargjorde att individer som tar MHA samtidigt kan få olika dopingtestresultat beroende på hur lång tid det tar för deras kropp att utsöndra ämnet. Hon bekräftade att specifik gravitation vanligtvis beaktas av dopinglaboratorier.

Spelaren förtydligade att han flög till Dubai, Förenade Arabemiraten, den 8 september 2020, på morgonen, och stannade där från den 9 till den 11 september 2020. Under sin vistelse tog han inte några kosttillskott eller medicin, men drack juice och tog två tabletter.

Näringsrådgivaren framhåller vid flera tillfällen att det inte finns något som talar för att hans produkter (energikakor, drycker, etc) skulle innehålla något dopingklassat, men också omöjligheten att kontrollera den exakta användningen av varje spelares kosttillskott. Alldeles i slutet av sitt förhör anger han sedan, i samband med de partier som administrerades till spelarna mellan den 11 och 18 september 2020, att produkterna ställdes till spelarnas förfogande, inklusive appellanten, tills lådorna var slut.

Enbart förnekande, påståenden om oskuld och ansträngningar att lokalisera källan räcker inte för att uppfylla den krävda regelkraven för att undvika doping. Idrottaren ge faktiska bevis istället för enbart spekulation. Därför är det otillräckligt att fastställa att ett scenario är möjligt för att fastställa ursprunget för den förbjudna substansen. Som exempel fann domstolen “att sabotage-teorin var möjlig, men inte sannolik och definitivt inte grundad på något verkligt bevis.”

Klubben utförde tester på sina egna produkter på egen hand på Anti-Doping Laboratory Qatar, ett WADA-ackrediterat laboratorium (i själva verket samma laboratorium där spelarens prov testades), enligt spelarens önskemål. Klubben angav i sitt svar att man hade bevarat en uppsättning av de prover som testats av laboratoriet för spelaren.

Även om man antar att så inte var fallet, är det oförklarligt att spelaren, assisterad av erfarna advokater, inte kunde ordna en analys med ett ackrediterat laboratorium från den 4 november 2020 (datumet för meddelandet om hans positiva dopingtest) till den 30 april 2021 (datumet för hans brev till CAS-domstolens kansli), innan dessa partier användes upp. Teorin att klubben frivilligt administrerade den förbjudna substansen utan spelarens vetskap, som framkom helt plötsligt allra sist under förhandlingen, saknar i sin tur helt bevis. Det finns heller inga bevis för att några andra spelare i klubben har klagat i detta avseende eller för några andra positiva dopingprov som ett resultat av en sådan påstådd åtgärd.

Domstolen fann att detta fall skiljer sig på många sätt från de CAS-domar som spelaren hänvisade till, både vad det gäller det påvisade ämnet, omständigheterna som hindrade idrottaren från att tillhandahålla det krävda beviset och det stora antalet potentiellt använda produkter.

Spelaren försökte begränsa den tidsperiod som skulle övervägas för den konsumerade produkten. Spelaren hävdade att klubbens produkter är den mest troliga källan till MHA på grund av den tidsperiod under vilken MHA skulle ha utsöndrats från hans kropp (högst 144 timmar, det vill säga sex dagar) och hans vistelseort, enligt följande:

träningsläger med sitt landslag i Kazakstan från den 29 augusti 2020 till den 7 september 2020

vistelse i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten med sin klubb från den 8 till den 11 september 2020

vistelse i Doha, Qatar med sin klubb från den 11 till den 18 september, inklusive matchen och dopingtestet den 18 september 2020.

Klubben och spelaren var överens om att den vanliga utsöndringstiden för en enstaka dos på 50 mg MHA var cirka sex dagar, jämfört med fem till sex dagar vid regelmässig användning. Klubben åberopade ett längre utsöndringsfönster på grund av specifik vikt. Domstolen observerar att de två andra möjligheter som nämns innebär uppsåt. Spelarens opponenter argumenterade utförligt för men identifierade inte den möjliga källan till MHA. Man hänvisade till “klubbens produkter” som helhet och kunde inte peka ut en specifik produkt bland de många kosttillskotten som han konsumerade. Detta är uppenbart otillräckligt när man försöker fastställa ett fall med balans mellan sannolikheter.

Vidare kom resultaten av analysen av klubbens produkter från ett WADA-ackrediterat laboratorium tillbaka negativa för MHA. Även om detta i sig inte är avgörande underminerar alla de andra spelarna som genomgick dopingskontrolltestet samma dag som honom och som inte testade positivt för MHA allvarligt teorin om klubbens produkter som källa till det positiva dopingstestet.

Under förhandlingarna uppgav klubbens läkare att spelaren rapporterade till honom att han hade fått en PRP (Platelet Rich Plasma)-injektion två gånger på fem dagar medan han var med sitt landslag. På samma sätt kan spelaren ha konsumerat andra produkter under sin vistelse i Förenade Arabemiraten från den 8 till den 11 september 2021, antingen genom import eller genom att köpa dem lokalt, med eller utan hjälp av sin tolk. Följaktligen drog domstolen slutsatsen att spelaren inte har lyckats visa källan till MHA som hittades i hans prov med balans mellan sannolikheter eller över huvud taget

Eftersom spelaren misslyckades med att fastställa källan till MHA kan han inte dra nytta av de mekanismer som anges i artikel 21 för att kräva en reduktion av avstängning.

Slutligen, enligt CAS konsekvent praxis, är en idrottares förlitande på sina lagläkare generellt sett inte tillräckligt för att kräva en minskning av ett straff. Även om man medger en förorening av klubbens produkter skulle spelarens ansvar vara högt, eftersom han tycks ha konsumerat alla möjliga näringsämnen utan att kontrollera deras innehåll och märkning.

Efter noggrann granskning av parternas inlägg och bevis beslutar panelen att avvisa överklagandet. Den anser att appellanten inte har uppfyllt sin bevisbörda avseende källan till hans positiva dopingprov med balans mellan sannolikheter och under omständigheterna inte kan dra nytta av en minskning av sin otillgänglighetsperiod utan fel eller utan väsentligt fel.

CAS beslutade således:

Överklagandet som ingavs av Bauyrzhan Islamkhan mot beslutet från fotbolls-förbundet disciplin- och etikkommitté den 23 december 2020 avvisas. Beslutet från Disciplin- och etikkommitté den 23 december 2020 bekräftas.

Det som särskilt prövats i detta fall är:

  1. Standarden för sannolikhetsvärdering kräver att den tilltalade spelaren bevisar att hans hypotes är mer sannolik än andra förklaringar och/eller åtminstone med 51 procents sannolikhet ha inträffat. Han måste fastställa att den påstådda händelsekedjan är mer trolig än inte att ha hänt, genom att presentera faktiska och/eller vetenskapliga bevis, inte bara möjliga scenarier och spekulationer.

  2. Spelaren som har svårigheter med att bevisa “negativa fakta” kan rimligtvis förvänta sig att hans tidigare klubb, som han anklagar för att ha tillhandahållit honom förorenade produkter, ska samarbeta i utredningen och, om så inte sker, teoretiskt sett dra nytta av dess negativa attityd vid bedömningen av bevisningen. Han kan dock inte gå så långt som att åberopa en omfördelning av bevisbördan, vilket skulle sätta honom i en alltför fördelaktig position, och han kan inte kalla klubben som en försvarande part som är föremål för sanktioner, i avsaknad av en laglig eller regelmässig grund i detta avseende. Dessutom kan han inte gömma sig bakom den så kallade förseningen av provet hanterat av laboratoriet som ansvarar för testet, när förseningen är motiverad av den sanitära situationen som är kopplad till COVID-19-utbrottet och i linje med de särskilda normer som antagits för detta ändamål.

  3. Spelaren som bara misstänker de många kosttillskott han konsumerade genom sitt tidigare klubbmedicinska team, utan att peka ut en specifik produkt eller klargöra de oklara områdena kring olika produkter som tillhandahålls av andra intressenter, lyckas inte bevisa källan till hans dopingsregelöverträdelse på sannolikhetsvärderingen eller överhuvudtaget. Han kan heller inte överföra sitt ansvar till sitt lagläkar- eller näringsrådgivningsteam efter att ha intagit alla möjliga näringsämnen utan att kontrollera deras innehåll och märkning, vilket strider mot hans skyldighet att säkerställa att inga förbjudna ämnen kommer in i hans kropp.

  4. Påståenden enligt vilka tidigare lagkamrater är föremål för disciplinära förfaranden eller till och med har bestraffats för doping har liten tyngd om de inte stöds av tydlig dokumentation eller vittnesmål från dessa spelare. Bristen på bevis i detta avseende, liksom frånvaron av andra vittnen som kallas till hörförhöret, gör att en djupgående diskussion i detta avseende inte är nödvändig.

  5. Polygraftester (”lögndetektortester”) betraktas vanligtvis av domstolar som otillförlitliga. De kan ha mycket begränsat bevisvärde i specifika fall, särskilt när de stöds av andra starka bevis eller är filmade. Deras relevans är ytterligare begränsad när de visar ett resultat som anses osäkert.

Elitlöparen Shelly Houlian angav att hon ätit nadrolonkontaminerat kött

Shelby Houlihan (född 8 februari 1993) är en amerikansk elitlöpare som tog sig till final på 5000 meter vid olympiska sommarspelen 2016 . Houlihan har (2021) det amerikanska rekordet på både 1500 meter och 5000 meter. Hon sponsades av Nike. 2020 anklagdes hon för doping med nandrolon och efter dom i det internationella friidrottsförbundet (World Athletic) togs fallet till CAS (CAS 2021/O/7977).

Houlian lämnade ett dopingprov under träningsförhållanden (out-of-competition) den 15 december 2020 i Oregon, USA. Provet visades innehålla 19-norandrosteron (nandrolon). Den 27 januari analyserades B-provet som också visades innehålla nandrolon i dopingklassade mängd.

Houlian anförde att hon måste ha fått i sig den förbjudna substansen då hon åt en burrito (en vetetortillas fylld med bönor, kött, ris och eventuellt annat) innehållande inälvsmat från ett gatukök på kvällen (19:30) innan dopingprovet togs 10 timmar senare.

Den 7 maj försökte löparen få upphävt den provisoriska avstängningen så att hon skulle kunna ställa upp i uttagningstävlingarna för det kommande OS avseende 10 000 meter. Anhållan avslogs dock.

En skiljedomare utsågs och den 4 juni hölls en videosession där sammanlagt två vittnen hördes för åklagarsidan och fem för svarandesidan.

Som sitt expertvittne kallade Houlian bland andra en amerikansk läkare, Emmanuel Strahm (som tidigare arbetat på Dopinglaboratoriet i Huddinge), som framförde att kvoten mellan 19-norandrosteron och 19-noreticholanolon (en metabolit till nandrolon) motsvarade ett intag cirka 10 timmar efter intag av nandrolon så som det skulle vara efter kontaminerat griskött eller -inälvor.

Åklagarsidan gjorde det osannolikt att gatuköket av misstag skulle ha serverat Shelby Houlihan kött från en okastrerad gris (som är den enda typen av gris som naturligt skulle kunna ha såg höga nadrolonvärden i sig spontant att det skulle ge utslag i en dopingtest om köttet åts av en idrottsutövare), eftersom kött från sådana djur inte kunde köpas in på det sätt som gatuköket vanligen inköpte kött. Man hävdade också att om det rörde sig om svinmage som Houlian ätit (vilket hon uppgivit) finns det betydligt mindre i magens muskulatur än i andra muskler från svin, och långt mindre än i exempelvis grisens njurar och lever.

Man diskuterade också halterna av nandrolon i Houlians urin och fann att den var 2-3 gånger högre än vad som någonsin uppmätts i vetenskapliga försök efter intag av betydligt mer kött från okastrerade grisar. Den isotopsignatur som påvisades avseende nandrolonet skiljde sig också signifikant från vad som vanligen ses hos kommersiellt majsuppfödda grisar i USA men stämmer väl överens med de medicinska tabletter innehållande nandrolon som tillhandahålles i USA.

Svarandesidan ansåg att laboratoriet borde utfört kompletterande analyser så snart Houlian hade hävdat att hon fått i sig den förbjudna substansen genom griskött, men laboratoriet hävdade att de följt regelboken.

Löparen hade också gjort en håranalys, där man inte hade funnit något spår av nandrolon. Hon framförde också att hon blivit dopingtestad mycket ofta och att ingen av de tidigare testerna visat tecken på doping. Argumenet avvisades dock.

Dock hade analyserna från tidigare dopingtester genomgående visat en annan carbone isotope signature än den som visades i det nu aktuella dopingprovet. Från åklagarsidan påpekades också att the carbone isotope signature var annorlunda avseende nandrolonet jämfört med androsteron och preganediol som också påvisades som naturliga steroider och att signaturen från nadrolonet i det aktuella dopingprovet var ”extremely unlikely” i kött som kom från någon djuruppfödare i USA.

I sammanfattningen av skiljedomarens bevisvärdering befanns det osannolikt att ätandet av den diskuterade burriton skulle kunna resultera i ett positivt dopingprov. Man fann också att ”sanningstest” (polygraph) inte kan användas för att indikera att intaget av den förbjudna substansen var utan avsikt.

Således fastslogs att Houlian had failed to establish the source of the 19-NA detected in her urine sample to the applicable standard of proof, och således skulle intaget av den förbjudna substansen betraktas som medvetet (intentional).

Hon dömdes således till fyra års avstängning.

En schweizisk löpare som testade positivt för trenbolon och hävdade att det kom från kött han ätit

Under olympiaden i Tokyo sammanträdde the Court of Arbitration for Sport (CAS) – det finns vid varje olympiad en färdig CAS-domstol för att reda ut eventuella regelbrott på plats – och avgjorde ett fall (CAS OG 20/06 och CAS OG 20/08) där en schweizisk sprinter (Alex Wilson) hävdade att han fått i sig den anabola steroiden trenbolon genom att äta kött innehållande steroiden.

Alex Wilson (född 19 september 1990) är en schweizisk sprinter som föddes i Kingston på Jamaica. 2011 slog han schweiziskt rekord för löpare under 23 år på 20,51 på 200 m och kvalificerade sig till 2011 års världsmästerskap i Daegu, där han dock misslyckades med att avancera från sitt heat. Han var en del av det schweiziska laget i de olympiska sommar-spelen 2012 och tävlade på 200 meter där han gick vidare till semifinalen och slutade sjua i den andra semifinalen. Han tog sig också till semifinal på 200 m i EM 2012. Han slutade trea vid EM 2018 på 200 meter.

Inför OS i Tokyo var han uttagen i det schweiziska laget på 100 och 200 meter, där det första försöket skulle börja den 31 juli 2021. Den 15 mars 2021 togs ett träningsdopingtest (OOC, out-of-competition) och den 28 april (44 dagar senare) meddelades Alex Wilson att man vid analysen funnit trenbolon (förbjudet under sektion S1 – anabola steroider – på WADAs lista), eller egentligen trenbolonets huvudmetabolit epitrenbolon och han blev med omedelbar verkan interimistiskt avstängd.

Den 7 maj överklagade Wilson beslutet om interimistisk avstängning och hävdade att orsaken till det positiva provet var att han på den jamaikanska restaurangen “Vybz” i Las Vegas den 11 ätit 500 gram oxsvans och sex biffar av nötkött och den 12 mars 500 gram oxsvans.

Den 18 maj upphävde den schweiziska olympiska kommitténs disciplinkommitté avstäng-ningen i väntan på att idrottsutövaren skulle komma med belägg för sina påståenden. Det framgår tydligt i beslutet att disciplinkommittén då också tog hänsyn till att säsongen för utomhustävlingar just skulle starta och därmed uppladdningen inför Tokyo-OS.

Trots att inget nytt tillkommit i fallet fick Wilson förlängd tid den 15 juni och den 2 juli upphävde disciplinkommittén slutgiltigt den interimistiska avstängningen. Information om detta lämnades till World Athletic (”internationella friidrottsförbundet”) den 8 juli och till WADA den 20 juli. Den 22 juli överklagade World Athletic och WADA den schweiziska olympiska kommitténs disciplinkommittés inhibition av avstängningen (CAS OG 20/06 & CAS OG 20/08).

I CAS inledande diskussion påpekades att under det gällande regelverket skall skiljedoms-förfarande avseende frågor som rör deltagare i olympiska spel inom 10 dagar för spelen – och under spelen – handläggas av en särskild ”ad hoc”-kommitté av CAS som sätts upp just vid olympiska spel. Det förelåg dock en längre diskussion om från vilken tidpunkt ett ärende anses ha startat: från då den eventuella förseelsen inträffade, när den första domen föll, när överklagandet gjordes, etc – CAS-skiljedomstol åtog sig emellertid efter diskussionen ärendet eftersom det annars inte kunde ha avgjorts innan den aktuella OS-tävlingarna.

I förhandlingarna i CAS lades stor möda ned på diskussionen huruvida det var rätt av det schweiziska NADO att stänga av provisoriskt, och domstolen fann att så var fallet – ett NADO har inte bara rätt utan är skyldiga att stänga av en idrottsutövare om man funnit en icke-specificerad substans som trenbolon (artikel 7.4.1).

Det ägnades också tid åt att diskutera om det var rimligt proportionellt att stänga av respektive häva avstängningen med hänvisning att sprintern hävdat att det positiva provet berott på kontaminerat kött. Det är idrottsutövarens skyldighet att visa att hans åsikt (att köttet var kontaminerat med trenbolon) är mer trolig än otrolig för att hans avstängning skall hävas. CAS beslutade att avgöra hela fallet direkt och behövde således aldrig ta ställning till den provisoriska avstängningen.

I förhandlingarna framkom att man numera inte injicerar trenbolon på köttdjur utan att man opererar in en liten kapsel som sedan under lång tid utsöndrar hormonet och ökar köttillväxten. Det har varit lätt att både legalt och illegalt komma åt trenbolonkapslar (avsedda för köttdjur men aldrig för människa). I USA och Canada för cirka 90 procent av alla köttdjur minst en kapsel trenbolon infört i sig. Tillförseln sker i underhuden i örat på djuret, och efter slakten betraktas örat som avfall – det är således ingen risk att människan som äter djurets kött kan få i sig själva kapseln.

En vetenskaplig expert kunde göra det sannolikt att även stora mängder köttintag endast kan ge upphov till små mängder trenbolon/epitrenbolon i urinen och i det aktuella fallet översteg de mängder trenbolon idrottsutövaren hade i urinen denna mängd med minst 50 och kanske 200 procent.

Det påpekades också att när ett positivt test förelegat som i det aktuella fallet är det enligt reglerna den som ertappats som har skall lägga fram bevis eller indicier för att provet varit positivt trots att idrottsutövaren inte har gjort något signifikant fel. Detta ställer mycket stora krav på idrottsutövaren, och det räcker inte att göra antaganden om hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen. I det aktuella fallet ansåg CAS därför att den schweiziska disciplinkommittén gjort en felaktig regeltolkning eftersom idrottsutövaren inte hade inkommit med någon förklaring som kunde underbyggas med några faktiska data. Det är då att observera att CAS inte tagit ställning till om idrottsutövarens förklaring kunde räcka för att fria den ursprungliga frågeställningen vid en slutlig bedömning, utan gällde enbart frågan om den intermistiska avstängningen.

I reglerna står emellertid också att the Panel, as the case may be, shall consider whether the relief is necessary to protect the applicant from irreparable harm, the likelihood of success on the merits of the claim, and whether the interests of the applicant outweigh those of the opponent or of other members of the Olympic Community. Det innebär att skiljedomstolen måste ta i beaktande att en intermistisk avstängning kan ge orimliga följder om den slutgiltiga processen visar att idrottsutövaren inte skulle bestraffas.

I den medicinska diskussionen påpekas att 90 procent av alla köttdjur i USA och Canada får en injektion av trenbolon för att öka muskeltillväxten, men att injektionen alltid gör i ett öra och att detta kastas efter slakt. Trots den utbredda användningen är det ytterst sällsynt att trenbolon eller dess metaboliter påträffas hos idrottsutövare i prov tagna i USA. Den medicinska experten ansåg också att de doser som påvisades i det aktuella fallet 3-4 dagar efter köttintag aldrig hade påvisats i kött från trenbolonbehandlade djur och att om man räknade högt så skulle i vart fall allt trenbolon som ätits tillsammans med köttet ha lämnat idrottsutövarens kropp inom 12 timmar.

Efter sina överläggningar redovisade CAS den 27 juli att den funnit att den schweiziska disciplinkommitténs beslut om att upphäva den interemistiska avstängningen för felaktig, eftersom det fanns rimliga skäl att tro att idrottsutövaren skulle kunna bli fälld för doping och inte hade lämnat några signifikanta data för att han skulle frias. Alex Wilson blev således fortsatt avstängd och fick inte ställa upp i OS. World Athletic och WADA fick rätt i sina överklaganden.

Släggkastaren Adriàn Annu undvek dopingprov efter guldmedalj

Adrián Annus (född 28 juni 1973 i Szeged, Ungern) är en ungersk släggkastare, som fråntogs sin guldmedalj vid de olympiska sommarspelen 2004 i Aten för ett brott mot doping-reglerna i en mycket uppmärksammad skandal. Diskvalificeringen fick ökad uppmärksamhet, eftersom den kom i hälarna på flera dopingavslöjanden vid spelen i Aten varav en drabbade Annus lagkamrat, diskuskastaren Róbert Fazekas som också fråntogs sin OS-titel för ett dopingbrott. Händelsen uppmärksammades också, eftersom Annus i flera månader vägrade att lämna tillbaka sin guldmedalj och gav efter först efter att Internationella olympiska kommittén satte press på den ungerska olympiska kommittén och hotade med sanktioner.

Annus växte upp i Gyula och flyttade till Szombathely 1989. En av hans första tränare var Pál Németh. Annus första betydande resultat kom 1992, då han slutade elva i diskus vid juniorvärldsmästerskapet i Seoul.

1998 slutade Adrián Annus åtta i slägga vid EM i Budapest. Detta resultat gjorde Annus till en potentiell utmanare till en medalj vid de olympiska sommarspelen 2000, men han lämnades initialt utanför laget på grund av hård konkurrens. Han fick så småningom en plats i laget på grund av en annan idrottares skada, men var inte i toppform för att vara en riktig utmanare och slutade på sjuttonde plats. 2002 och 2003 var hans bästa år. 2002 vann han EM och 2003 tog han silver vid VM.

År 2004 prioriterade Annus att vinna vid OS i Aten, där han också kastade längst. Han fråntogs emellertid sin guldmedalj bara några dagar efter segern. Internationella olympiska kommittén drog slutsatsen att hans urinprover – tagna före och efter tävling – tillhörde olika personer, vilket tydde på manipulation av urinproverna. Däremot fanns det inga doping-klassade substanser i något av urinproven.

Annus var planerad att flyga tillbaka till Ungern den 25 augusti 2004 med det ungerska olympiska laget. Den 24 augusti 2004, ungefär klockan 08:00, lämnade han emellertid den olympiska byn för att köra hem till Ungern med bil. Samma dag klockan 12.50 försökte Aten Olympic Games Organizing Committee (ATHOC) skicka ett dopingskontrollmeddelande för målinriktad testning. Eftersom Annus redan hade lämnat den olympiska byn och var på väg hem med bil, kunde han inte lokaliseras.

Följande dag, den 25 augusti 2004, bad IOC den ungerska olympiska kommittén att senast kl. 21.00 tillhandahålla detaljerad och korrekt “vistelselinformation” för Annus. Viss information lämnades, såsom adresser och mobiltelefonnummer till Annus, hans tränare och hans chef. Den 26 augusti 2005 insisterade IOC, eftersom de dopingansvariga inte var nöjd med informationen från Ungerns olympiska kommitté, på att få information om “var idrottaren kan lokaliseras från och med nu och hans återkomst till sin hemadress, inklusive exakta datum och tider.” I enlighet med denna begäran informerade Annus IOC via om att han kunde träffas i sitt hem i Jak, Ungern, den 26/27 augusti 2005, mellan 23:00 och 01:00.

Klockan 23.00 den 26 augusti 2005 körde två dopingkontrollanter till Annus bostad för att ta ett urinprov från honom. De fann sig konfronterade av ett antal journalister och fans, några av dem med motorcyklar, som hade samlats utanför Annus hus. De kände sig hotade av folkmassan och beslutade att inte kontakta guldmedaljören. Följaktligen lämnade de platsen utan urinprov.

När dopingskontrollanterna återvände på morgonen den 27 augusti 2005, denna gång tillsammans med två lokala poliser, hade Annus redan lämnat sitt hem. Samma dag levererade IOC en officiell anmälan om testning till Annus. Underrättelsen krävde att Annus “skulle göra sig tillgänglig för dopingkontroll senast kl. 16.00 (16.00) idag, den 27 augusti. Platsen för testning kommer att vara polisstationen vid BUCSUs gränskontroll (österrikiska sidan), där dopingkontrollanterna kommer att vänta.” Klaganden anmälde sig inte till den identifierade dopingkontrollstationen.

Den 29 augusti 2004 fattade IOC:s styrelse följande beslut:

“I Idrottaren Mr Adrian Annus (Ungern), Friidrott:

(i) i enlighet med artiklarna 2.3 och 9.1 i reglerna, diskvalificeras från tävlingen för mäns slägga, där han placerade sig först;

(ii) är utesluten från spelen i den XXVIII olympiaden 2004;

(iii) ska få sin olympiska identitet och sitt ackrediteringskort indragna.

II International Association of Athletics Federations (IAAF) uppmanas att modifiera resultaten från ovannämnda tävling i enlighet med detta.

III Den ungerska olympiska kommittén beordras att så snart som möjligt återsända guldmedaljen och diplomet som tilldelats idrottaren i samband med ovannämnda evenemang till IOC.

IV Det disciplinära förfarandet kommer att fortsätta med avseende på en påstådd överträdelse av antidopingsregeln, i enlighet med artikel 2.5 i reglerna (manipulation, eller försök att manipulera, med någon del av dopingskontrollen).”

IOC fastställde aldrig officiellt hur det var möjligt för Annus att lämna prover som tillhörde olika personer, men friidrottsinsiders hävdade att han sannolikt använde en anordning, som inkluderade en behållare för urin och en falsk penis och tömde behållaren i testflaskan. när det krävdes för att tillhandahålla ett prov.

Både Annus och Fazekas överklagade till CAS men fick inget gehör. Den 16 september (2004) lämnade Annus därför in ett överklagande till Court of Arbitration for Sport (CAS) mot beslutet från Internationella olympiska kommitténs (IOC) styrelse av den 29 augusti 2004 (CAS 2004/A/718).

Den 8 och 9 februari 2005 hölls en muntlig förhandling för CAS i Lausanne.

Annus angav att hade lämnat Olympic Village den 24 augusti 2004 med tillstånd från ungerska olympiska kommittén och efter att ha checkat ut officiellt. Vid denna tidpunkt hade han inte, och kunde inte ha, varit medveten om att en dopingkontrollant skulle leta efter honom några timmar senare. När han den 25 augusti 2004 hade blivit officiellt ombedd att lämna information om var han befann sig, hade han till fullo efterkommit denna begäran. Under natten mellan den 26 och 27 augusti 2004 hade han inte blivit kontaktad av någon dopingkontrollant i hans hus. Han hade varit ovetande och oinformerad om att han hade kallats till ett dopingprov vid den ungerska gränsen den 27 augusti 2004 senast klockan 16.00. Han hade informerats om detta faktum först från kvällsnyheterna den 27 augusti 2004.

Han hävdar vidare att antidopingsreglerna som tillämpades Olympiaden XXVIII i Aten 2004, inte var de man skulle följa utan WADA:s antidopingregler från 2003. Han hävdar att i det fall att antidopingsreglerna som var tillämpliga på spelen vid den XXVIII olympiaden i Aten 2004 var tillämpliga, krävde dess artikel 2.3, när den läses tillsammans med artikel 3.1 i bilaga 2 till dopingkontrollguiden, ett personligt meddelande till idrottaren att han har valts ut för provinsamling. Sådan personlig underrättelse hade aldrig lämnats. Slutligen hävdar han att ATHOC, i enlighet med artikel 5.2.1 i antidopingsreglerna, hade utsetts till ansvarig för planering och genomförande av dopingskontroll under de olympiska spelen; Därför hade inte WADA rätt att göra dopingtester.

IOC å sin sida hävdade att Annus specifikt hade blivit föremål för testning eftersom det hade förekommit rapporter om att han hade använt en metod för att lämna falska urinprov vid tidigare kontroller. Han undvek således medvetet att underkasta sig ett urinprov vid fyra olika tillfällen. Annus förklaring till hur han hade lyckats undvika att testas av IOC vid alla dessa tillfällen ansåg IOC vara farsartad och otrolig.

I det aktuella fallet framförde CAS att Annus, som ett villkor för deltagande i spelen, hade undertecknat en anmälningsblankett. Han accepterade därmed att han var skyldig att följa IOC:s antidopingsregler som var tillämpliga på spelen vid den XXVIII olympiaden i Aten 2004. Annus invändningar om att IOC underlåtit att meddela honom sitt beslut och inte översatt beslutet till ungerska skulle endast vara relevant om han därigenom hade drabbats av en nackdel, till exempel om han hade missat datumet för att lämna in sitt överklagande. Eftersom så inte är fallet behöver dessa invändningar inte prövas närmare.

CAS fann sammanfattningsvis efter att ha tagit del av all dokumentation och efter att ha förhört vittnen att Annus faktiskt hade informerats om det planerade dopingtestet vid ungerska gränsen. Annus misslyckades således med att infinna sig till den planerade dopingkontrollen vid ungerska gränsen, även om han visste att han var skyldig att göra det. Det fanns ingen rimlig motivering för hans agerande. Hans “no show” och hans allmänna beteende ledde till att panelen drog slutsatsen att den klagande undvek provtagning och därigenom begick ett dopingsbrott enligt artikel 2.3 i tillämpliga antidopingsregler.

Ett brott mot antidopingsregeln som inträffar under eller i samband med de olympiska spelen kan leda till diskvalificering av alla idrottarens individuella resultat som erhållits i de olympiska spelen med alla konsekvenser, inklusive förverkande av alla medaljer, poäng och priser, förutom vad som anges i artikel 9.1.1. CAS drog därför slutsatsen att de sanktioner som IOC:s styrelse infört var tillräckliga (domen föll 31 mars 2005(.

Kostnaderna för skiljeförfaranden för överklaganden regleras av artikel R65 i koden. Förutom domstolens kontorsavgift på 500 CHF som betalas av förloraren i målet är förfarandet gratis (artikel R65.1 i koden). Till detta kommer emellertid kostnaderna för parterna och i vilken proportion parterna ska dela på dem. I detta fall ansåg panelen att det var rättvist att Annus skulle bidra till kostnaderna för IOC med ett belopp av 15 000 CHF.

Efter avvisandet av överklagandet stängdes Annus av i två år. Efter förbudet började Annus träna och tävla 2007 men han har ingen resultat angivna i internationella media efter detta datum.

Tio år efter dopingen fick ryska löparen Yelena Korobkina sin dom

Den 27 september 2023 meddelade CAS sitt utslag avseende den ryska medel- och lång-distanslöparen Yelena Korobkina (CAS 2023/O/9401). Hon deltog i EM och VM 2013-2014 som rysk landslagslöpare.

Domen baseras på Korobkinas inkludering i den så kallade Moscow Washout Schedule, det vill säga positiva tester som uppkommit från (officiella och inofficiella) dopingskontroller 2013 och 2014, och som också framgår av Laboratory Information Management System (“LIMS”) från Moskva-laboratoriet (databasen som användes av Moskva-laboratoriet för att lagra testresultat från prover), samt hennes inkludering i den så kallade Clean Urine Bank 2015.

Moscow Washout Schedules har beskrivits av professor Richard McLaren i hans första rapport, inlämnad den 16 juli 2016 (“First McLaren Report”), samt i hans andra rapport, inlämnad den 9 december 2016 (“Second McLaren Report”) och det underliggande bevismaterialet (“EDP-bevis”). De viktigaste resultaten i den första McLaren-rapporten sammanfattades enligt följande:

Moskva-laboratoriet fungerade, för att skydda dopade ryska idrottare, inom ett statligt dikterat system, som i rapporten beskrivs som Disappearing Positives Methodology (“DPM”). Sotji-laboratoriet drev en unik metod för provutbyte för att möjliggöra att dopade ryska idrottare kunde tävla vid spelen. Idrottsministeriet styrde, kontrollerade och övervakade manipulationen av idrottarnas analytiska resultat eller provutbyte, med aktivt deltagande och assistans från den ryska federala säkerhetstjänsten, Centrumet för förberedelse av nationella lag i Ryssland och både Moskva- och Sotji-laboratorierna. Den andra McLaren-rapporten bekräftade dessa nyckelfynd och innehöll en beskrivning av den så kallade washout testing inför vissa stora evenemang, inklusive OS i London 2012 och VM i Moskva 2013. Enligt professor McLaren började washout-testning 2012, när Grigory Rodchenkov, tidigare chef för det WADA-ackrediterade laboratoriet i Moskva, utvecklade en hemlig cocktail kallad Duchess med ett mycket kort detektionsfönster. Enligt den andra McLaren-rapporten är “denna process med förtestning för att övervaka om en dopad idrottare skulle testa ‘ren’ inför en kommande tävling känd som washout-testning.”

Den andra McLaren-rapporten beskrev vidare att washout-testning användes för att avgöra om idrottarna som deltog i ett dopingsprogram sannolikt skulle testa positivt vid OS i London 2012. Vid den tiden lämnade de relevanta idrottarna, enligt rapporten, prover i officiella dopingskontroll BEREG-Kits. Medan resultaten av laboratoriets initiala testprocedur (“ITP”), som visade förekomsten av förbjudna substanser, registrerades på washout-listan, rapporterades proverna automatiskt som negativa i Anti-Doping Administration and Management System (“ADAMS”), som beskrivs i den andra McLaren-rapporten. Den andra McLaren-rapporten förklarade vidare att täckningen av falsifierad ADAMS-information endast fungerade om provet förblev under kontroll av Moskva-laboratoriet och senare förstördes. Eftersom BEREG-Kits är numrerade och kan granskas eller också beslagtas och testas, insåg Moskva-laboratoriet att det bara skulle vara en tidsfråga innan det avslöjades att innehållet i proverna inte överensstämde med uppgifterna i ADAMS. Därför, enligt den andra McLaren-rapporten, utvecklades washout-testningsprogrammet inför VM i Moskva 2013. Det beslutades att washout-testning inte längre skulle utföras med officiella BEREG-Kits, utan med behållare valda av idrottarna själva, såsom Coca-Cola-flaskor och nappflaskor fyllda med deras urin. Idrottarens namn skrevs på den valda behållaren för att identifiera provet.

Den andra McLaren-rapporten fortsatte att förklara att detta “under bordet”-system bestod av att samla in prover med jämna mellanrum och sedan testa dessa prover för mängder av förbjudna substanser för att avgöra i vilken takt dessa mängder minskade, så att man kunde vara säker på att idrottaren skulle testa “ren” vid tävling. Om washout-testningen visade att idrottaren inte skulle testa “ren” vid tävling, skickades denne inte till tävlingen. Enligt den andra McLaren-rapporten utvecklades ett schema av Moskva-laboratoriet för att hålla reda på de idrottare som var föremål för detta inofficiella washout-testningsprogram, och det kallas “Moscow Washout Schedule”. Detta Washout-schema uppdaterades regelbundet när nya washout-prover anlände till laboratoriet för testning.

I oktober 2017 mottog WADA ett utdrag av LIMS-data från Moskva-laboratoriet från en visselblåsare. Detta utdrag rörde prover som erhållits under perioden januari 2012 till augusti 2015 (“WADA LIMS” eller “2015 LIMS”). WADA LIMS-kopian visade sig innehålla presumtiva negativa analytiska fynd (“PAAFs”) gjorda vid ITP av prover som inte hade rapporterats i ADAMS eller följts upp med bekräftelsetester. Inom ramen för återinförandeproceduren för den ryska antidopingsbyrån (“RUSADA”) som överensstämmande med WADC, fick ett WADA-expertteam tillträde till Moskva-laboratoriet mellan 10 och 17 januari 2019 för att kopiera data från Moskva. Mer än 23 terabyte data samlades in, inklusive en kopia av LIMS-databasen (“Moscow LIMS” eller “2019 LIMS”). I april 2019 skickade de ryska myndigheterna ett stort antal prover som hade förvarats i Moskva-laboratoriet till WADA.

Den 17 december 2021 informerade Athletics Integrity Unit, på uppdrag av WA, Yelena Korobkina om att de bevis som professor McLaren och LIMS-datan tillhandahållit indikerade att hon potentiellt hade begått flera antidopingsregelbrott (“ADRV”) registrerade i LIMES:

31 juli 2013: ostarine

25 juli 2014: trenbolon och oxandrolon

2015: namnet förekommer på listan över Clean Urine Bank

Idrottaren dömdes för doping i en första insats varefter hon överklagade till CAS En muntlig förhandling på video hölls den 28 ju

Korobkinas försvar

Mellan juli 2012 och slutet av 2015 har hon tränat och tävlat under långa perioder utanför Ryssland och har inte bara varit tillgänglig för antidopingstester utförda av andra myndigheter än RUSADA, utan har också blivit testad många gånger utan att något av dessa tester, analyserade av andra WADA-ackrediterade laboratorier än Moskva-laboratoriet, har avslöjat någon antidopingsregelöverträdelse (ADRV). Dessutom finns det för många av de prover som testats av Moskva-laboratoriet inga LIMS-data som visar ett positivt resultat, och det finns inga bevis för att Moskva-laboratoriet felaktigt rapporterat dessa prover som negativa.

Åklagarens argument är oklara och snarare förvirrande, eftersom den påstådda ADRV endast baseras på indirekta bevis. Frågan är om någon av de bevis som föreligger i detta fall är tillräckliga, antingen individuellt eller tillsammans, för att fastställa med skiljedomarens fulla övertygelse att idrottaren använde förbjudna substanser vid relevanta tidpunkter. Bevisvärdet för varje bevis ska utvärderas i den mån det relaterar till omständigheterna och anklagelserna i idrottarens individuella fall och stödjer en slutsats att idrottaren personligen begick den specifika ADRV för “användning” som åklagaren har påstått.

Eftersom åklagaren bygger på presumtionen att Moskva-laboratoriet 2013 och 2014 genomförde sina provanalyser och procedurer i enlighet med den internationella standarden för laboratorier (ISL), skulle det vara tillräckligt för idrottaren att fastställa, med en sannolikhetsövervikt, ett avsteg från ISL som rimligen skulle kunna ha orsakat ett presumtivt negativt analytiskt fynd (AAF). Således, när idrottaren fastställer avsteget med en sannolikhetsövervikt, är idrottarens börda för att visa orsaken något lägre bevisstandard – “rimligen skulle kunna ha orsakat”. Om idrottaren uppfyller dessa standarder, övergår bevisbördan tillbaka till käranden att till den fulla övertygelsen av skiljedomaren bevisa att avsteget inte orsakade det presumtiva AAF.

Liten vikt kan läggas vid Rodchenkovs skriftliga vittnesmål, då han personligen var ansvarig för den systematiska mörkläggningen, manipulationen av prover och andra oegentligheter i Moskva-laboratoriet, och har ansetts vara ett icke trovärdigt vittne av den WADA-oberoende kommission och professor McLaren själv. Även CAS-paneler har ansett att endast begränsad vikt bör ges till hans vittnesmål. Samma gäller för den digitala bevisningen som Rodchenkov tillhandahöll, eftersom det är möjligt att viss data han avslöjade för WADA kan ha manipulerats. Det finns inga rättsmedicin-ska bevis som visar att de valda sidorna från hans dagböcker, som presenterats i detta fall, representerar sanna kopior av de ursprungliga dagböckerna eller att dagboksanteckningarna gjordes av Rodchenkov själv och på de datum de hänvisar till. Vidare, i avsaknad av äkta digitala skanningar av de kompletta dagböckerna, är det omöjligt att fastställa att ingen annan information relevant för detta fall har utelämnats från bevispaketet. Skanningarna av dagböckerna är otillåtna bevis då de inte är rättsmedicinskt tillförlitliga och ofullständiga.

LIMS-datan hade inga funktioner för att säkerställa dess dataintegritet och säkerhet, och trots existensen av LIMS fortsatte Moskva-laboratoriet att registrera vissa delar av arbetsflödet för prover på papper. Följaktligen, vid alla relevanta tidpunkter, för ett “förekomst”-antidopingsfall, skulle endast pappersdokument (som förvarades av laboratoriet) ha juridiskt värde. Om det skulle uppstå någon konflikt mellan en LIMS-post och en papperspost, skulle pappersposten ha företräde. Därför bör endast begränsad vikt ges till någon LIMS-data (2015 LIMS och 2019 LIMS) såvida inte datan stöds av andra tillförlitliga bevis.

Att 2015 LIMS, i bästa fall, är användbar information som måste bekräftas av andra tillförlitliga bevis för att kunna användas i ett antidopingsförfarande, bland annat eftersom det är okänt vem som tillhandahöll denna data och hur den överlämnades. Det är också okänt om LIMS-dumpen innehöll några PDF-filer eller råa analysfiler – eller annan data från Moskva-laboratoriet, då beviskedjan avbröts mellan datumet för dumpningen (3 september 2015) och datumet då WADA tog emot USB-enheten (31 oktober 2017).

Att äktheten av 2019 LIMS och den påstådda manipulationen av datan som den innehåller ligger utanför ramarna för dessa förfaranden. Skiljedomarens granskning, vad gäller LIMS-data, bör endast begränsas till bevisen om presumtiva AAF i proverna från 2013 och 2014 och bortse från bevisen om påstådd manipulation av LIMS-data efter 2016.”

Att bevisvärdet av de analytiska filerna (PDF eller råformat) relaterade till proverna från 2013 och 2014 är högre än LIMS-datan och andra ”indirekta” bevis. Det verkar dock vara obestritt mellan WADA och ryska myndigheter att vissa PDF-filer från Moskva-laboratoriet har manipulerats, och WADA:s påstående att vissa obearbetade analytiska filer har manipulerats baseras endast på logiskt resonemang och indirekta bevis.

Att bevisvärdet av idrottarens datapaketsamling, bestående av en samling LIMS-poster, avskurna LIMS-filer, PDF- och råfiler relaterade till proverna från 2013 och 2014, undermineras av att grundläggande rättsmedicinska regler för kedjan av bevisning inte följts. Vidare är det inte fastställt att WADA har extraherat all data relaterad till proverna från 2013 och 2014 från 2015 LIMS, och att ingen annan LIMS-data har gjorts tillgänglig av WADA gällande andra tester som samlats in från idrottaren och analyserats av Moskva-laboratoriet mellan 2012 och 2015 undergräver LIMS-bevisningens integritet i detta fall.

När det gäller Moskva-laboratoriet hävdar Korobkina att laboratoriet inte följde ISL-standarden och/eller inte var analytiskt tillförlitligt 2013 och 2014. Till stöd för detta argument påpekar hon (i) att det inte finns något större brott mot ISL än den DPM som utfördes av Moskva-laboratoriet vid de relevanta tidpunkterna, (ii) att McLaren-rapporterna och Rodchenkovs vittnesmål visar att laboratoriet utförde hemliga tester, (iii) att testerna gällde prestationshöjande droger, (iv) att det fanns en risk för mänskliga och tekniska fel som kunde påverka de analytiska testernas tillförlitlighet vid Moskva-laboratoriet, (v) att WADA:s antagande att Moskva-laboratoriet inte kunde skilja mellan dubbelblindprover och det externa kvalitetsbedömningsprogrammet (“EQAS”) och rutinprover motbevisas, bland annat, av EDP-emailen och Rodchen-kovs bok “The Rodchenkov Affair”, (vi) att efter en granskning av Moskva-laboratoriet 2013 noterade WADA:s hälsokommitté att “flera korrigerande åtgärder behöver slutföras”, (vii) att i november 2013 beslutade WADA:s disciplinnämnd att dra in ackrediteringen för Moskva-laboratoriet i sex månader om vissa korrigerande åtgärder inte var genomförda senast den 1 december 2013 och den 1 april 2014, vilket visar att WADA inte var nöjda med Moskva-laboratoriets kvalitetslednings-system eller tillförlitligheten i de resultat som rapporterades av laboratoriet, (viii) att det finns bevis, i EDP-emailen, att i juni 2015 inträffade en massiv kontaminering av prover – och resulterande analytiska misstag – som visar att vid olika tidpunkter inträffade misstag och opålitliga analytiska resultat vid Moskva-laboratoriet.

Angående de aktuella LIMS-datan anser Korobkina att (i) det finns inget i LIMS-datan som stöder identifiering och kvantifiering av Ostarine i provet från 2013 och av Trenbolon- och Oxandrolon-metaboliter i provet från 2014; (ii) testerna vid Moskva-laboratoriet har varit av dålig kvalitet; (iii) granskningen av råfilerna har visat att volymen av injektionen av proverna var 0,00 μL, vilket betyder ingen injektion; (iv) dessa inkonsekvenser förhindrar alla påståenden om AAF och därmed karaktäriseringen av ADRVs i både 2013 och 2014 års prover.

Angående Moskvas washout-scheman från 2013 argumenterar Korobkina bland annat att dessa scheman framstår som förvirrande och opålitliga eftersom (i) idrottaren testades fem gånger i juli 2013 (inklusive de inofficiella washout-proverna), men endast fyra av dessa tester finns med i Moskvas ‘washout-scheman’, och (ii) ‘Washout 1’ den 2 juli 2013 påstås ha haft en mycket hög koncentration medan de andra tre testerna i juli 2013 inte visade några spår av Trenbolone, trots att denna anabola steroid har en mycket lång utsöndringstid. Även om skiljemannen skulle anse att Moskvas ‘washout-scheman’ har något bevisvärde, innebär det inte att de utgör slutgiltiga bevis för att idrottaren använde förbjudna substanser i eller omkring juli 2013. Det finns nämligen inga direkta fysiska bevis eller vittnesmål som styrker åklagarens påståenden om att idrottaren ska ha lämnat tre inofficiella urinprover, såsom de framgår av Moskvas ‘washout-scheman’. Åklagaren bygger helt på indirekt material.

När det gäller händelserna 2014 hävdar Korobkina att Rodchenkovs anklagelser om presumtiva fynd av förbjudna substanser i provet från 2014 endast bygger på hans “förståelse” och inte på direkt kunskap, samt på hans “tolkning” av EDP-bevisen. Dock skulle ingen av dessa anklagelser vara styrkta av några andra vittnen eller dokumentära bevis.

Angående Clean Urine Bank betonar den andra svaranden att den relevanta frågan är om idrottaren verkligen lämnade rent urin 2015 i syfte att byta ut sina urinprover efter användning av en förbjuden substans. Dock finns det inga direkta fysiska bevis eller vittnesmål som styrker kärandens påstående i detta avseende. Bland annat (i) har inga anklagelser riktats mot idrottaren för användning av förbjudna substanser eller manipulation av prover från och med 2015; (ii) käranden specificerar inte datum eller plats där idrottaren påstås ha lämnat ren urin för detta ändamål; (iii), Rodchenkov bevittnade inte personligen insamling eller testning av idrottarens rena urinprov och kan inte heller tillhandahålla några bevis för att detta urin användes för framtida utbyten; och (iv) inga bevis har presenterats om någon kommunikation som skickats av eller till idrottaren som hänvisar till insamling, överföring, lagring eller användning av rent urin i syfte att byta ut urin.

När det gäller det som åklagaren lagt fram, tillägger Korobkina slutligen att det i detta fall inte finns några bevis för någon direkt inblandning av idrottaren, i någon form, i det påstådda skyddssystemet eller för någon användning av förbjudna substanser.

Skiljemannens bedömningar

Mot bakgrund av det ovanstående anser skiljemannen att Moskvas washout-scheman är en samtida redogörelse för det washout-testningsprogram’som genomfördes av Moskvas laboratorium och att de dokument som lagts fram i detta ärende är äkta och kan tillskrivas ett bevisvärde. Skiljemannen noterar att Korobkina namn förekommer i Moskvas washout-scheman i samband med fyra (4) olika prover, daterade respektive 02/07, 17/07, 25/07 och 31/07. Det har inte hävdats att namnet Korobkina som visas i detta washout-schema skulle referera till någon annan idrottare än den andra svaranden. Vidare visar analysen enligt Moskvas washout-schema att det första av dessa prover visade förekomst av trenbolon, medan analysen av det sista av dessa prover visade förekomst av ostarin. Skiljemannen anser därför att Moskvas washout-schema visar att Korobkina använde trenbolon omkring den 2 juli 2013 och ostarin omkring den 31 juli 2013. 120. När det gäller det första av dessa prover noterar skiljemannen att den Korobkinas argument, enligt vilket fyndet av trenbolon (en stor mängd) skulle motsägas av att inget trenbolon hittades i provet från den 17 juli 2013 – trots att trenbolon har mycket lång utsöndringstid’– har motsagts av Rodchenkov och expertvittnet Ayotte under förhöret. Båda uppgav nämligen, i huvudsak, att en period på fjorton (14) dagar skulle vara tillräcklig i ett fall som idrottarens för att trenbolon skulle sköljas ut ur systemet. Med tanke på Rodchenkovs och professor Ayottes höga expertis och erfarenhet inom detta område ser skiljemannen ingen anledning att inte ta dessa uttalanden som sanna.

När det gäller provet daterat den 31 juli 2013 noterar skiljemannen att fyndet av ostarin i det provet verkar bekräftas av LIMS-data från 2015. När det gäller tillförlitligheten hos 2015 års LIMS förlitar sig käranden främst på det gemensamma uttalandet från experter, som hävdar att 2015 års LIMS är tillförlitligt och att det tillsammans med Moskvas LIMS visar hur personalen vid Moskvas laboratorium manipulerade LIMS-data för att dölja positiva resultat. Idrottaren hävdar å sin sida att LIMS-data inte är tillförlitlig eftersom LIMS inte var utformat för att säkerställa dataintegritet och säkerhet. Vidare kunde det inte uteslutas att LIMS-data från 2015 manipulerades innan den överlämnades till WADA.

Efter en ingående diskussion fann skiljedomaren att “2015 års LIMS är en exakt, autentisk och samtida redogörelse för originaldata” och att “dess innehåll kan betraktas som pålitligt och giltigt.”

Fyndet att idrottaren var en “skyddad idrottare (protected athlete)” bekräftas i sin tur av det faktum att testprocedurerna för proverna 2809282 och 2917629 stoppades efter den initiala testproceduren (ITP) och att inget bekräftande test (CP) inleddes i relation till dessa två prover. Dessutom, som käranden med rätta påpekade, rapporterades båda proverna som negativa i ADAMS trots att det, enligt de bevis som åklagaren lagt fram, inte fanns något specifikt “rädda”-mejl för idrottaren. Detta tillvägagångssätt motsvarar i hög grad, enligt skiljedomarens uppfattning, vad Rodchenkov beskrev i sitt vittnesmål som det första scenariot i DPM (Duchess Processing Method). Enligt detta uttalande, “Det första scenariot inträffade när provkoder för kända skyddade idrottare skickades till Moskva-laboratoriet. När provkoder för skyddade ryska idrottare kommunicerades till Moskva-laboratoriet, avslutades urinanalysen efter initiala testprocedurer och resultaten rapporterades som negativa i ADAMS. Skyddade idrottares provkoder kommunicerades vanligtvis till Moskva-laboratoriet via textmeddelande … från involverade ryska tjänstemän eller via budbärare till Moskva-laboratoriet som ett dokument innehållande en tabell med idrottarnas provkoder. Om laboratorieanalytikerna upptäckte förbjudna ämnen, rapporterades dessa fynd till vice idrottsministern, Yury Nagornykh …”

När det gäller åklagarens påstående att idrottaren var en “skyddad idrottare”, finner skiljedomaren att, utöver de ovan nämnda bevisen, jämförelsen mellan 2015 års LIMS och 2019 års LIMS, som beskrivits av två experter i deras gemensamma vittnesmål, ger starka indikationer på att den andra svaranden faktiskt var en “skyddad idrottare”. De relevanta delarna av detta uttalande lyder som följer:

Efter slutförandet av en analys av ett prov skapas en [ITP] rådatafil av det analytiska instrumentet. En PDF genereras sedan från rådatafilen. En PDF innehåller information som rådata och instrumentdatorns namn, samt operatörens namn och datum för analysen. Viktigare är att PDF-filen visar om förbjudna substanser upptäcktes i provet.

PDF-filerna kopplade till analysen av konjugerade fraktioner (till exempel ostarine) i prov 2809282 och anabola steroider (till exempel Trenbolone, Oxandrolone) i prov 2917629 hade raderats från Moskva-datan vid ett okänt datum av en okänd person inom Moskva-laboratoriet. Detta motsvarar att två PDF-filer raderats.

Trots raderingen återfann vi, med hjälp av specialiserad programvara och digitala forensiska experter, kopior av de två raderade PDF-filerna (de “manipulerade PDF-filerna”) från “utskurna” filer på filservern.

Undersökning av de manipulerade PDF-filerna visade att varje fil hade selektivt manipulerats (från positiv till negativ). Mer specifikt hade de ursprungliga kromatogrammen för de förbjudna substanser som upptäcktes i proverna ersatts med kromatogram som hade “klippts och klistrats” in i PDF-filen. De ersatta kromato-grammen visade nu att inga förbjudna substanser upptäcktes i proverna. De ursprungliga kromatogrammen kunde inte återställas. De manipulerade PDF-filerna återfanns även utan metadata. Med andra ord, information om deras skapelsedatum, manipuleringsdatum och slutliga radering fanns inte längre i filerna.

Med hjälp av digitala forensiska experter genomfördes en integritetsbedömning av alla PDF-filer kopplade till proverna 2809282 och 2917629. De manipulerade PDF-filerna är de enda PDF-filerna som är kopplade till respektive prover som har manipulerats (från positiv till negativ). Mer specifikt, för prov 2809282 hade det ursprungliga kromatogrammet för Ostarine ersatts med ett annat kromatogram (som hade “klippts och klistrats” in i PDF-filen. Med andra ord, signalen som visas i denna PDF för detta kromatogram är inte den verkliga signalen för substansen som Moskva-laboratoriet ursprungligen baserade sin bedömning på i prov 2809282.

Med avseende på prov 2917629 hade den ursprungliga kromatogrammen för Trenbolonmetaboliten Epitrenbolon och substansen Oxandrolon ersatts med kromatogram som hade “klippts och klistrats in” i PDF-filen. Med andra ord representerar “signalen” i den amnipulerade PDF-filen för dessa kromatogram inte de verkliga signalerna för de substanser som Moskva-laboratoriet ursprungligen baserade sin bedömning på i prov 2917629.

Sammanfattningsvis stödjer de manipulerade PDF-filerna inte förekomsten av Ostarine i prov 2809282, eller Oxandrolon och Trenbolonmetaboliten Epitrenbolon i prov 2917629. Med andra ord korrelerar dessa PDF-filer med de förfalskade uppgifterna i 2019 års LIMS-kopia för respektive prov och inte med de sanna uppgifterna som registrerades i 2015 års LIMS-kopia.

Denna inkongruens i innehållet i de manipulerade PDF-filerna stämmer överens med mönstret av skydd vi har observerat i relation till andra skyddade ryska idrottare, ett skydd som inkluderade manipulation av rådata från “positiv” (där en förbjuden substans upptäcktes) till “negativ” (där det nu framstår som att en förbjuden substans inte upptäcktes).

Vi hävdar att de Manipulerade PDF-filerna raderades från Moskva-data eftersom vi i många fall har observerat att denna metod för skydd var märkbar för blotta ögat och därmed lätt upptäckbar. Som en följd raderades PDF-filerna i sökandet efter ett mindre upptäckbart sätt att skydda idrottarna.

I det aktuella fallet, även om den andra svaranden hävdade att bland annat påståendet att 2019 års LIMS visade att viss data relaterad till idrottaren hade raderats saknar betydelse för frågan om hon begått en överträdelse för “bruk” av en förbjuden substans, framförde Korobkina inte något argument riktat mot bevisen i vittnesmålen. Vidare anser skiljedomaren att detta argument i sak sammanfaller med argument att “autenticiteten av 2019 års LIMS, samt den påstådda manipulationen av ‘Moskva-data’, ligger utanför rättegångens omfattning”. Dock förlitar sig åklagaren huvudsakligen på 2019 års LIMS för att fastställa att idrottaren var en “skyddad idrottare”, vilket i sin tur kan vara relevant vid bedömningen av försvårande omständigheter i det aktuella ärendet.

Slutligen, beträffande påståendet att idrottarens namn hittades på en lista för ren urin som utfärdades 2015, och där ett urinprov var registrerat, noterar skiljedomaren att denna lista ingår i EDP-bevisningen (EDP0757) och därmed kan anses som tillförlitlig. Även om det hävdats att Korobkina aldrig tillhandahållit ren urin för byte och argumenterade att det inte finns några bevis för när eller hur hon skulle ha tillhandahållit provet som visas i den rena urinbanken, noterar skiljedomaren att det förblir oklart för vilket annat syfte än det som åklagaren åberopar, eller som förklarats av Rodchenkov under förhöret, det vill säga att ha ren urin med samma steroidprofil som ett prov som inte var rent för att byta ut proverna, som denna lista/bank skulle ha skapats. Vidare leder det faktum att Rodchenkov i sitt svar på frågor från den andra svarandens advokat medgav att han bland annat inte personligen bevittnat att idrottaren tillhandahöll ett inofficiellt rent urinprov och att han inte haft direktkontakt med idrottarna, i det aktuella fallet inte till slutsatsen att Rodchenkovs vittnesmål endast är hörsägen, eftersom hans vittnesmål och utsaga huvudsakligen är relaterade till dokument och e-postmeddelanden som han har förstahandskunskap om och där han antingen varit personligen involverad eller nära associerad. Dock håller skiljedomaren med om argumentet att (i) inga anklagelser har riktats mot Korobkina för “bruk” av några förbjudna substanser eller manipulation av prover från och med 2015, och (ii) åklagaren specificerar inte datumet eller platsen där idrottaren påstås ha tillhandahållit provet som finns i den rena urinbanken. Därför anser skiljedomaren att det faktum att idrottarens namn finns i den rena urinbanken i detta fall högst endast är relevant för att fastställa om idrottaren var en “skyddad idrottare” och saknar relevans för att avgöra om idrottaren begått en överträdelse för “bruk” av förbjuden substans.

Skiljedomarens beslut

I ljuset av ovanstående överväganden är skiljedomaren övertygad om att Korobkina, runt juli 2013, använde trenbolon och ostarin, och runt den 25 juli 2014 använde trenbolon och oxandrolon, vilka alla var förbjudna substanser vid tidpunkten för användningen.

Idrottarens avsikt att dopa sig eller vetskap om att hon dopade sig är inte nödvändig för att fastställa att en överträdelse av antidopingsreglerna (ADRV) inträffade enligt regel 32.2(b) i IAAF tävlingsregler från 2012 och 2014, eftersom, enligt denna bestämmelse, räcker det att en förbjuden substans har använts, vilket i detta fall har bevisats genom tillgänglig bevisning.

Dock, med tanke på att användningen av de ovan nämnda substanserna under den aktuella tidsperioden, och med resultatet att idrottaren, varje gång hon testades utanför Ryssland, testade negativt, kräver ett välorganiserat och planerat dopingsschema eller program, måste idrottaren, enligt skiljedomaren, anses ha begått överträdelserna medvetet. Vidare anser skiljedomaren att med tanke på att idrottaren under flera år tog flera olika förbjudna substanser och att ingen av hennes officiella antidopingstester utförda i Ryssland någonsin avslöjade ett positivt testresultat, måste idrottaren ha förstått eller åtminstone rimligtvis inte kunnat ignorera att hon var en “skyddad idrottare”, som drog nytta av DPM och var en del av ett övergripande dopingsschema.

Yelena Korobkina straffas således med en avstängningsperiod på fyra år, med start från datumet då detta beslut meddelas (7 september 2023). Alla tävlingsresultat som uppnåtts av Yelena Korobkina från och med den 2 juli 2013 till och med den 24 juli 2016 ska diskvalificeras, med alla resulterande konsekvenser.

Lidiia Hunko skrev inte på förhandlingsprotokollet under krigstillståndet

Lidlia Hunko är en professionell internationell bob-idrottare har hon tävlat i internationella evenemang sedan 2019 i enmans-bob. Hon var medlem i All-Ukrainian Bobsleigh and Skeleton Federation, ansluten till International Bobsleigh & Skeleton Federation (IBSF), vid tiden då den påstådda antidopingsregelöverträdelsen (ADRV) inträffade.

Hunko lämnade ett prov i ett dopingstest under tävling, under överinseende av IOC (kvalificeringstävling inför OS I beijing), som var positivt (AAF) förmetaboliter till den dopingklassade substansen dehydroklormetyl-testosteron (DHCMT).

Ärendet hanterades först av IOC enligt de antidopingsregler som gällde för spelen. Under de påföljande förhandlingarna ifrågasatte inte den svarande det positiva resultatet och accepterade diskvalificeringen av sina tävlingsresultat vid spelen. Då hänsköt IOC ärendet till IBSF för att fastställa avstängningstiden. Denna avstängning ska fastställas enligt IBSF antidopingsregler (ADR).

Den 21 februari 2022 införde ITA (International Testing Agency på uppdrag av IBSF) en provisorisk avstängning. Avstängningen skulle gälla även efter perioden för de Olympiska vinterspelen i Beijing 2022. Den 9 mars 2022 utfärdade ITA (på uppdrag av IOC) en anklagelseakt och ett dokument med titeln “Agreement on Consequences” (överens-kommelse om konsekvenser).

Den 23 mars 2022 lämnade Hunko sina förklaringar till ITA och påstod att källan till den förbjudna substansen kunde vara användningen av kontaminerade kosttillskott, men hon uppgav att hon inte längre hade kosttillskotten med sig för att kunna testa dem. Därefter, den 29 mars 2022, undertecknade och återlämnade Hunko en överenskommelse om konsekvenser, varigenom hon uttryckligen accepterade konsekvenserna av sin ADRV enligt IOC:s antidopingsregler.

Den 28 juli 2022 utfärdade ITA (på uppdrag av IOK) ett sanktionsbeslut enligt artikel 7.8.3 i IOK;s antidopingsregler, där det fastslogs att svaranden hade begått en antidopingregel-överträdelse. Som ett resultat diskvalificerades svarandens resultat vid de Olympiska vinterspelen i Peking 2022, och ärendet hänsköts till IBSF-

Den 8 augusti 2022 informerade ITA (på uppdrag av IBSF) Hunko om att förfarandet skulle fortsätta enligt IBSF:s antidopingsregler. ITA meddelade henne att hon hade begått en antidopingsregelöverträdelse och förklarade de tillämpliga IBSF-reglerna, inklusive standardperioden för avstängning och grunderna för att mildra avstängningsperioden. Vidare fick svaranden möjlighet att lämna förklaringar till de omständigheter som ledde till förekomsten av den förbjudna substansen i hennes prov.

Den 26 augusti 2022 svarade Hunko på IBSF: meddelande och uppgav bland annat att hon aldrig hade använt någon förbjuden substans och inte visste hur den förbjudna substansen hade kommit in i hennes system, att hon hade vägrat att testa sitt B-prov eftersom hon hade förtroende och tillit till laboratoriets arbete, och att hon före sitt positiva testresultat hade testats “negativ” den 24 december 2021, 14 januari 2022 och 10 februari 2022, vilket enligt henne bevisade hennes ärlighet.

Den 12 december 2022 lämnade Hunko ett svar till ITA där hon återigen hävdade att hon aldrig hade använt en förbjuden substans och hänvisade återigen till sina tre negativa testresultat före dopingskontrollen den 14 februari 2022. Hon uppgav vidare att hon, som en följd av sin ståndpunkt om den militära aggressionen i Ukraina, hade fått “hotfulla meddelan-den” och uttryckte tvive” om den antidopingsanalys som genomfördes på hennes prov, samt att hon inte skulle ta på sig skulden för en överträdelse av antidopingsreglerna.

Den 30 maj 2023 informerade ITA svaranden om att ärendet skulle hänskjutas för prövning till CAS ADD och att det skulle vara upp till CAS ADD att fastställa de tillämpliga och lämpliga konsekvenserna av hennes ADRV (CAS 2023/ADD/62).

Den 5 juli 2023 noterades att Hunko inte hade begärt någon muntlig förhandling och att ärendet därför skulle avgöras på de handlingar som fanns tillgängliga.

Den springande punkten – som gör att fallet väcker intresse – var emellertid att Hunko aldrig gav något samtycke hur fallet skulle avgöras. CAS ADD skickades till parterna den 24 juli 2023 en förhandlingsordning. Åklagaren undertecknade förhandlingsordningen den 27 juli 2023, men inget svar mottogs från Hunko. CAS ADD skrev återigen till Hunko den 14 augusti 2023 och uppmanade henne att underteckna och returnera förfarandeordern senast den 18 augusti 2023. Inget svar mottogs före detta datum. Den 28 augusti 2023 påmindes svaranden återigen skriftligen av CAS ADD att underteckna och returnera förfarandeordern. Hittills har inget svar mottagits från henne.

Förhandlingsordningen innebar bland annat att parterna, genom att underteckna ordern, bekräftade sitt samtycke till att skiljemannen får avgöra ärendet baserat på parternas skriftliga inlagor samt att parterna bekräftade att deras rätt att bli hörda har respekterats. Ordningen angav vidare att i enlighet med artikel A19.3 i ADD-reglerna “anser sig skiljemannen vara tillräckligt väl informerad för att avgöra detta ärende utan att behöva hålla en muntlig förhandling”. Ordern omfattade också följande frågor: jurisdiktion, utnämningen av skiljemannen, kommunikation, att skiljedomsorten är Lausanne, Schweiz, att skiljedom-språket skulle vara engelska, att tvisten skulle avgöras i enlighet med Världsantidopings-koden och de tillämpliga antidopingsreglerna eller i enlighet med lagarna i en viss jurisdiktion vald genom parternas överenskommelse eller, i avsaknad av ett sådant val, enligt schweizisk lag. Andra procedurfrågor noterades också i ordningen.

ADD-reglerna för sportrelaterad skiljedom föreskriver att under de rådande omständlig-heterna, inklusive det faktum att svaranden inte har lämnat in sitt svar på åklagarens ansökan inom den tid som anges i ADD-reglerna och inte har undertecknat förhandlings-ordningen, kan CAS ändå fortsätta med skiljedomsförfarandet och utfärda en dom.

Hunkos försvar

Hunkos ståndpunkt i frågan framgår av hennes korrespondens till ITA daterad den 25 november 2022 och den 10 december 2022.

Den 25 november 2022, i samband med ITA förslag att påskynda förfarandet och erbjuda svaranden ett avtal om konsekvenser som innebar en avstängningsperiod på tre år på grund av ett snabbt medgivande, uppfattade svaranden detta förslag som ett försök att sätta press på henne. Hon uttalade bland annat:

“Jag har redan svarat er flera gånger att jag aldrig har använt den substans som ert laboratorium fann i mitt dopingsprov. Mina ord bekräftas av de tidigare tre (!!!) negativa proverna som jag lämnade den 24.12.2021, 14.01.2022, 10.02.2022. Ni sätter press på mig att erkänna mig skyldig till handlingar jag aldrig har begått. Jag är inte säker på att det här är vad ärlighet och rättvisa innebär – att erkänna skuld för handlingar jag aldrig har begått.”

Hunko uttalade vidare att anklagelserna var extremt smärtsamma för henne eftersom hon hade ägnat många år åt sporten och aldrig hade brutit mot fair play, och hon hävdade att anklagelserna och försöken att övertala henne att erkänna sig skyldig till ett brott hon aldrig hade begått var en form av våld mot en försvarslös idrottare.

Efter att ITA omedelbart svarade på denna korrespondens genom att betona att beslutet om huruvida svaranden var villig att acceptera det föreslagna avtalet om konsekvenser var helt frivilligt från hennes sida, svarade svaranden den 10 december 2022 bland annat: “Ja, jag uppfattar verkligen ITA:s försök att övertyga mig att erkänna mig skyldig till att ha använt förbjudna substanser som ett tryck på mig. Jag har redan svarat er många gånger, och jag har aldrig använt några substanser som är förbjudna inom idrott.”

I samma korrespondens uttalade svaranden vidare sin uppfattning om orättvisan i processen och de tvivel som väckts bland idrottare och sportfans om antidopingsmyndigheternas integritet, samt det faktum att det finns statligt sponsrade dopingsprogram som negativt påverkar principerna för rättvis idrott. Hon uttalade:

“Med tanke på min fasta ståndpunkt mot den militära aggressionen mot mitt land, med tanke på mina intervjuer med media i början av de Olympiska vinterspelen 2022, med tanke på vissa privata hotfulla meddelanden jag fick efter mina intervjuer, med tanke på trycket från ITA och försök att skrämma den ukrainska bob- och skeletonfederationen att erkänna ett brott jag aldrig begått, ifrågasätter jag integriteten och transparensen i den antidopings-analys som genomfördes den 14.02.2022. Jag tror att det fanns ett ingripande av inflytelserika externa krafter i ITA:s arbete under min antidopingsanalys den 14 februari 2022…”

Hon avslutade korrespondensen med att uttala att hon aldrig skulle gå med på att ta skulden för en antidopingsöverträdelse och att hon alltid hade varit ärlig mot sina konkurrenter.

Inga ytterligare uttalanden eller inlagor mottogs därefter från svaranden till dags dato.

Inget av Hunkos argument föranledde någon ändring av besluten; det pågående kriget påverkade inte bslutet och inte heller att hon inte skriftligen accepterat skiljedomsförfarandet

Idrottens skiljedomstol (CAS) beslutade att:

Begäran om skiljedom, inlämnad den 31 maj 2023 av International Testing Agency (ITA) på uppdrag av Internationella bob- och skeletonförbundet (IBSF), bifalls.

Lidiia Hunko befinns ha begått en överträdelse av antidopingreglerna enligt artikel 2.1 (och/eller 2.2) i IBSF antidopingregler.

Lidiia Hunko åläggs en period av fyra års avstängning i enlighet antidopingregler, med start från datumet för detta beslut.

Lidiia Hunko ska erhålla kreditering för den period av provisorisk avstängning som avtjänats från den 21 februari 2022 mot den avstängningsperiod som påläggs genom detta beslut.

Ett års avstängning för skridskoåkare efter erkännande men negativ testning

(OBS. Detta fall har inte behandlats av CAS utan endast av den högsta idrottsjuridiska instansen i USA)

USADA meddelade den 22 augusti 2024 att en oberoende skiljeman har fattat beslut i fallet med 19-åriga skridskoåkaren Kamryn Lute från South Jordan, Utah. Hon har varit uttagen till USA:s Short Track National Team 2022-24 och var reserv för USA:s lag till OS i Peking 2022. Vid en dopingtest angav hon att hon använde supplement HG Healthgevity, vilket innehåller BPC-157 och dehydroepiandosterone (DHEAE).

Efter en muntlig förhandling den 13 augusti 2024, där både Lute och USADA fick full möjlighet att presentera sina fall och vittnen inför den oberoende skiljemannen, beslutade skiljemannen att Lute kommer att få ett års avstängning efter att ha använt ett kosttillskott innehållande BPC-157 som rekommenderades av en vårdgivare. Lute testade aldrig positivt för BPC-157 eller någon annan förbjuden substans, men hon deklarerade användningen av kosttillskottet innehållande BPC-157 och erkände att hon använt tillskottet under USADA:s utredning.

BPC-157 (även känd som PL 14736) är en oligopeptid som består av en kedja av femton aminosyror. Den har aminosyrasekvensen Gly-Glu-Pro-Pro-Pro-Gly-Lys-Pro-Ala-Asp-Asp-Ala-Gly-Leu-Val. I PumMed finns 185 publikationer om substanser sedan 2003, under senare år huvudsakligen rörande sårläkning av muskler och senor samt medel mot magsäckssår. Substanser har kallats Body Protecting Compound och härrör från en del av ett protein som finns i mänsklig magsaft. Denna peptid förefaller ha mycket låg toxicitet. Viss forskning talar för antiinflammatoriska egenskaper hos BPC-157 och dessutom neuroprotektiva förmåga, vilket kan vara särskilt fördelaktigt vid tillstånd som traumatisk hjärnskada. Det finns några preliminära prekliniska studier på djur och in vitro som tyder på möjlig nytta vid sårläkning och tarmsjukdomar även om alla dessa studier kommer från en enda kroatisk forskargrupp.

Från och med 2022 är peptiden förbjuden av World Anti-Doping Agency under kategorin S0.

I fall som involverar ett positivt test eller användning av en specificerad substans som BPC-157 är standardavstängning två år. Lute fick en ettårig reduktion enligt artikel 10.7.2 i koden som tillåter en sådan reduktion när en idrottare erkänner ett antidopingregelbrott i avsaknad av andra bevis. Skiljemannen beslutade att ingen annan reduktion var lämplig eftersom Lute inte kunde visa att hon var ansvarig för användningen och inte tillräckligt försiktig.

Lutes ettåriga period av avstängning började den 10 april 2024, datumet då hon blev provisoriskt avstängd. Artikel 10.10 i koden föreskriver att alla tävlingsresultat en idrottare uppnår från datumet för regelbrottet till datumet för den provisoriska avstängningen ska diskvalificeras, om inte rättvisa kräver annat. Skiljemannen avstod från att diskvalificera Lutes tävlingsresultat som erhölls mellan den 7 maj 2023 (datumet då Lute först deklarerade användning av kosttillskottet innehållande den förbjudna substansen) och den 10 april 2024 (datumet då USADA meddelade Lute om hennes regelbrott och införde en provisorisk avstängning).

Ur ”New Era Award” nummer 24062102 kan hämtas:

År 2021, vid sjutton års ålder, började svaranden uppleva en mängd olika hälsoproblem (det framgår inte vilka enligt domslutet utan anges särskilt att hälsoproblemens art och grad inte hade betydelse för skiljedomarens beslut). Från 2021 till 2024 besökte svaranden flera läkare, inklusive ett antal medicinska specialister, och genomgick en rad medicinska diagnostiska tester för att fastställa orsaken till hennes symtom. Svaranden ordinerades en mängd olika mediciner för att behandla sina hälsoproblem.

Den 6 april 2023 träffade svaranden Dr. Ruth C. Johnson från Genesis Medical Diagnostics, beläget i New York City. Under besöket lämnade hon ett blodprov, som analyserades av ACCU Medical Reference Lab i Linden, New Jersey. Dr. Johnson erbjöd sedan en personligt behandling för välbefinnande genom ”funktionell medicin.”

Den 11 april 2023 var Lute en andra gång hos doktor Johnson. Under den konsultationen gick läkaren igenom resultaten från svarandens blodprover och rekommenderade ett behandlingsprogram. Ett av de kosttillskott som doktor Johnson rekommenderade att svaranden skulle ta var HG Healthgevity. Vid slutet av konsultationen fick Lute en påse med kosttillskott, som inkluderade HG Healthgevity. Foktor Johnson rekommenderade också att svaranden skulle genomgå intravenös vitaminterapi och intravenös ozonterapi. Lute tog kosttillskottet, men genomgick inte den intravenösa vitaminterapin eller den intravenösa ozonterapin eftersom hon var orolig för riskerna med sådana procedurer enligt USADA: riktlinjer. Påfyllningar av HG Healthgevity-tillskottet kunde erhållas genom att läkarens kontor, gå online direkt till tillverkaren eller använda en recepttjänst.

Lute inkluderades i USADA:s registrerade testpool (“RTP”) i oktober 2021, vilket krävde att hon skulle rapportera sin vistelseort till USADA för att underlätta tester utanför tävling. Hon är fortfarande kvar i RTP idag.

USADA tillhandahöll antidopingutbildningar till svaranden varje år som hon var i RTP. Genom dessa utbildningar informerade USADA svaranden om att hon var ansvarig för allt som gick in i hennes kropp. USADA betonade riskerna med kosttillskott och instruerade svaranden att noggrant granska varje produkt innan användning. Varje utbildning inkluderar ett onlineprov som alla idrottare måste klara med 100 procent rätt. Varje år identifierade Lute korrekt strikt ansvar som konceptet att idrottare är ansvariga för allt de äter och dricker.

Förutom de årliga utbildningarna gav USADA också svaranden ytterligare information i form av nyhetsbrev via e-post och ”idrottsråd” som uttryckligen nämnde BPC-157. Den 15 oktober 2021 skickade USADA ett sådant råd till svaranden via e-post som förklarade de kommande förändringarna i 2022 års förbjudna lista från WADA, vilket inkluderade tillägget av BPC-157. USADA skickade månatliga nyhetsbrev till svaranden den 29 oktober 2021 och den 17 december 2021 som upprepade detta råd. Den 22 april 2022 skickade USADA ett annat idrottsnyhetsbrev till Lute med en rubrik i fetstil som löd: “BPC-157: Experimentiellt peptid förbjudet enligt 2022 års regler.”

Den 18 april 2023 mottog svaranden ett “Declaration Courtesy Letter” via e-post från USADA. Detta brev informerade svaranden om att hon hade deklarerat prednison på sitt dopingskontrollformulär (“DCF”) den 4 april 2023. Brevet påminde svaranden om att prednison var förbjudet under tävling, och även om det användes utanför tävling kunde det stanna kvar i en idrottares system under en tid och därefter orsaka ett positivt resultat vid tester under tävling.

Lute började ta HG Healthgevity-tillskottet den 11 april 2023. “HG Healthgevity,” “BPC+PEA 500” och “BPC-157 + Palmitoyletanolamid” stod tryckt på framsidan av tillskottets flasketikett. På baksidan av etiketten stod “Supplemental Facts,” och som en av ingredienserna var “Body Protective Compound (som BPC-157 Arginate Salt) 500 millicg” listad.

Lute lämnade dopingprov den 7 maj 2023, 26 maj 2023, 13 november 2023, 30 januari 2024 och 29 februari 2024. Som en del av insamlingsprocessen fylls i ett DCF (Doping Control Form). På varje DCF, förutom andra mediciner och tillskott, angav svaranden att hon använde följande: “HG Healthgevity BPC+PEA 500, 1 kapsel, en gång dagligen.”

Vid granskning av svarandens DCF från den 29 februari 2024 fastställde USADA att “BPC+PEA 500” matchade namnet på ett tillskott som listade BPC-157 på produktetiketten. USADA granskade sedan svarandens tidigare DCF och upptäckte att svaranden hade deklarerat samma substans på sina DCF från den 7 maj 2023, 26 maj 2023, 13 november 2023 och 30 januari 2024.

På begäran av USADA överlämnade svaranden den 8 mars 2024 två flaskor av HG Healthgevity-tillskottet, en öppen behållare och en förseglad behållare, till Sports Medicine Research & Testing Laboratory (“SMRTL”), ett WADA-ackrediterat laboratorium beläget i South Jordan, Utah, för testning. Den 2 april 2024 rapporterade SMRTL att både den öppna och den förseglade behållaren innehöll BPC-157, med en koncentration på 200 mikrogram per kapsel i den öppna behållaren och 290 mikrogram per kapsel i den förseglade behållaren. SMRTL rapporterade också att både den öppna och den förseglade behållaren innehöll DHEA, med en koncentration på 8,5 mikrogram per kapsel i den öppna behållaren och 0,4 mikrogram per kapsel i den förseglade behållaren. DHEA var inte tryckt på framsidan av flasketiketten eller listad som en ingrediens på baksidan av flasketiketten.

Både BPC-157 och DHEA är förbjudna substanser enligt WADA. BPC-157 är en specificerad substans enligt definitionen i WADA:s lista över förbjudna substanser. DHEA är inte en specificerad substans enligt WADA:s definition.

Dopingestresultaten från det ackrediterade WADA-laboratoriet den 7 maj 2023, 26 maj 2023, 13 november 2023, 30 januari 2024 och 19 februari 2024 var negativa för förekomst av förbjudna ämnen, inklusive negativa för både BPC-157 och DHEA.

Lute lämnade in en skriftlig förklaring och medicinska journaler till USADA den 20 mars 2024, där hon beskrev olika hälsoproblem och förklarade att HG Healthgevity-tillskottet hade rekommenderats till henne av doktor Johnson.

Det anges också särskilt i domslutet att BPC-157 inte är en laglig kosttillskottssubstans i USA, och att det därför är olagligt att marknadsföra eller sälja detta som ett kosttillskott. Det finns inte någon juridisk grund för att sälja BPC-157 som ett läkemedel, livsmedel eller kosttillskott, och Food and Drug Administration bekräftar att det inte heller finns någon juridisk grund för apotek som blandar läkemedel att använda BPC-157 i blandade mediciner. Det finns inga data som talar för att BPC-157 skulle ha eller inte ha någon positiv effekt på en idrottsprestation i de doser som här var aktuella.

DHEA (dehydroepiandrosteron, Prasteron® eller 3beta-hydroxy-androst-5-en-17-one) är alltid förbjudet under S1 Anabolic Agents-kategorin på WADA:s lista sedan dess införande 2003. Precis som med alla anabola androgena steroider, är de huvudsakliga anabola effekterna vanligtvis kategoriserade som: att främja proteinsyntes och muskeltillväxt samt motsvarande styrkeökningar, erytropoes (stimulering av produktionen av röda blodkroppar), och ökar fettfri muskelmassa genom en minskning av kroppsfett. DHEA produceras endogent av den mänskliga kroppen, vilket komplicerar dess upptäckte för antidoping-ändamål. DHEA-innehållet i kosttillskott varierar avsevärt, men ligger vanligtvis inom intervallet 25 till 200 mg/dos. Den DHEA som påträffades i Lutes HG Healthgevity-behållare är nästan 3 000 gånger lägre per kapsel än i en standarddos.

Lute diskuterade vid minst ett tillfälle sitt medicinbruk med skridskolandslagets läkare, doktor Albano. Detta var föranlett av att hon tog kortison (prednisolon), vilket bara är tillåtet efter dispens. Dr Albano visste då att hon använde HG Healthgevity, men kommenterade det då inte, vilket av Lutes togs som ett passivt godkännade.

Det framgår också av handlingarna att USADA får in cirka 6000 dopingkontrollformulär per år och att det på dessa anges ungefär 56 000 olika preparat som idrottare uppgivit att de tar. Det var sagt som en förklaring av Lute inte blev påkommen vid första tillfället hos skrev att hon tog det förbjudna preparatet – USADA hinner helt enkelt inte granska all DCF i detalj.

Skiljedomaren fann sammanlagt att Lute inte hade varit tillräckligt försiktig när hon tog kosttillskott, hennes handlande ligger under den försiktighetsgrad som förväntas av en elitidrottare och hon har inte uppfyllt sin bevisbörda för att visa att hon inte är väsentligt klandervärd eller vårdslös. I synnerhet bör det därvid beaktas att hon genomgått USADA:s utbildning och fått specificerad information om att substansen BPC-157 var förbjuden och att hon inte ens diskuterade att hon var elitidrottare när hon gick till en ny läkare och fick kosttillskott.

Eftersom Lute aldrig har testats positivt för BPC-157 och det för närvarande inte finns något test för att upptäcka BPC-157 i en idrottares urinprov, är den enda bevisningen för Lutes överträdelse av antidopingsreglerna är hennes egna avslöjanden. Lute hävdar att dessa avslöjanden utgör en frivillig erkännande av hennes överträdelse, och att svaranden därför är berättigad till en förkortning av sin avstängningstid. Skiljedommaren ser en förkotning av avstängningstiden på samma sätt.

USADA uppger att eftersom nästan varje ämne på förbudslistan kan detekteras i en laboratorieanalys, har det aldrig tillämpat artikel 10.7.2 enbart för att en idrottare har gjort en deklaration på idrottarens dopingkontrollformulär (DCF). USADA förklarar att en idrottares deklarerade användning av ett förbjudet ämne på ett dopingkontrollformulär normalt inte skulle vara grund för tillämpning av artikeln, med tanke på att idrottaren förväntar sig att testa positivt för ämnet. USADA medger dock att det här fallet är unikt eftersom BPC-157, när det tas oralt, är praktiskt taget oidentifierbart i urin vid denna tidpunkt. Detta bekräftas ytterligare av att USADA inte är medveten om några positiva tester för BPC-157 från något WADA-ackrediterat laboratorium i världen sedan det lades till på förbudslistan 2022.

Under förhandlingen förklarade Lute hur en lång avstängning skulle påverka hennes karriär. Hon uppgav att lagträningen börjar i augusti och påpekade att det är avgörande att åka skridskor med andra idrottare för att förbereda sig för tävlingar, med tanke på den korta bana tävlingarnas natur. Hon sade att om hon kunde börja träna omedelbart skulle hon kunna fortsätta arbeta mot sitt mål att komma med i det amerikanska laget och tävla i vinter-OS. Om inte, och hon fick en lång avstängning, skulle det sannolikt avsluta hennes karriär. Skiljedomare förklarade dock att detta var en ovidkommande faktor som inte kunde få påverka henne avstängningstid.

Avslutningsvis dömdes således Kamryn Lute till två års avstängning för anväöndande av ett förbjudet preparat, men hon fick en nedsättning av tiden med ett år eftersom det var hennes egen utsago som var den enda indikationen att hon begått ett dopingbrott-

Att märka är att Lute med all sannolikhet också fått DHEA i sig, men eftersom hon inte medgivit detta och inte testat positivt för substansen tas DHEA-inatget inte ens upp till diskussion.

I domen står också att om det finns något att lära sig av det här fallet är det att användning av kosttillskott är riskabelt:

Inget kosttillskott kan garanteras vara fritt från förbjudna ämnen, antingen för att det förbjudna ämnet är en avsiktlig ingrediens eller för att tillskottet är kontaminerat. Idrottare som tar kosttillskott måste vara på sin vakt.

Man måste läsa tillskottets etikett och vara noggranna i sin sökning för att säkerställa att tillskottet inte innehåller ett förbjudet ämne.

Man bör vara säker på att tillskottet är nödvändigt och kommer att ge verkliga hälsofördelar.

Man bör tala med personer som är kunniga och som kan ge uppriktiga råd om riskerna med kosttillskott.

Man bör inte ta ett tillskott bara för att det är ordinerat av en läkare.

UNGA IDROTTARE

Den unga ryska konståkaren i OS Beijing

Under vinter-OS i Beijing var det stora samtalsämnet under en stor del av tiden dopingav-stängningen följt av den upphävda avstängningen av den blott 15-åriga (född den 26 april 2006) ryska konståkerskan Kamila Valieva relaterat till ett positivt dopingprov för trimetazidin. Det finns nu tre beslut från CAS i frågan.

Valieva deltog i de ryska mästerskapen i konståkning i Sankt Petersburg den 25 december varvid det togs ett dopingprov på henne i samband med tävlingen.

Den 7 februari deltog Valieva i lagtävlingen i konståkning i OS för det ryska laget. Samma dag kom svaret för Dopinglaboratoriet i Huddinge – 44 dagar efter att det tagits (fördröjningen enligt Huddingelaboratoriet beroende på personalbrist i samband med covid-pandemin) – att man påvisat trimetazidin i Valievas prov. Trimetazidin står på WADAs lista över förbjudna substanser under kategorin S4, Hormone and metabolic medualtors. Koncentrationen bestämdes till 2,1 ng/mL. Enligt WADAs laboratoriestandard ska resultat rapporteras inom 20 dagar.

Den 8 februari meddelade RUSADA, den ryska nationella antidopingkommittén, att man inlett en utredning om dopingregelöverträdelse och stängde av Valieva provisoriskt från klockan 11:36.

Den 9 februari meddelade RUSADA att man haft ett första, provisoriskt förhör (hearing) på konståkerskans begäran och att man därefter upphävt avstängningen. Som förklaring till det positiva provet angavs Valievas mammas vittnesmål:

Flickans morfar brukar regelmässigt köra flickan till de två första träningarna och sedan köra henne hem för lunch varvid flickan och morfadern sedan är tillsammans under lunchpausen. Morfadern använder trimetazidin regelbundet efter hjärtkirurgi och alltid bär med sig medicinen. Det anges också att flickan och morfadern kan ha druckit ur samma glas.

Det angavs också att Valieva lämnat ett betydande antal negativ dopingprov 24 augusti 202 till den 7 februari 2022, och det anges specifikt 30 oktober, 13 januari och 7 februari.

En medicinsk expert kallad av svarandesidan hänvisade till en polsk artikel i den ansedda tidskriften ”Drug Testing and Analysis” som hävdade att en dos motsvarande 2 ng/mL kunde motsvara en tablett trimetazidin minst 5 eller 7 dagar för testet. Han var också en av de två experter som hävdade att en halt i urinen av den angivna storleksordningen kunde bero på kontamination.

I förhandlingen påpekades också att Valieva är underårig och som sådan skall betraktas som ”a protected person”, för vilken särskilda regler gäller. Det innebär bland annat att det krävs lägre bevisgrad för att bevisa ”balance of probability” för att ett dopingbrott begåtts, och att straffskalan för ett eventuellt regelbrott sätts lägre. Jämfört med vuxna som hävdar att de inte gjort något fel trots ett positivt dopingprov finns det inget krav på en underårig att förklara hur den förbjudna substansen har kommit in i kroppen i sådana fall.

Det hävdades också i förhandlingarna att koncentrationen av det positiva provet (2,1 ng/mL) är lägre än vad som anges som den tekniskt säkra lägsta gränsen (10 ng/mL) för metoden.

Ytterligare framfördes att det inte på något sätt vid denna tidpunkt kunde anses säkert att konståkerskan var skyldig till ett regelbrott och om hon trots allt befanns vara skyldig att hon skulle bestraffas med avstängning (straffet kunde utmätas till en tillrättavisning). Det vore då orimligt om hon inte fick fortsätta att tävla om de individuella medaljerna i konståkning, eftersom tävlingstillfället aldrig kan återuppstå.

Den 11 februari på kvällen lämnade Internationella Olympiska Kommittén in en protest mot RUSADAs upphävande av avstängningen till den speciella domstol som CAS öppnar vid alla olympiska spel för att snabbt försöka avgöra regelfrågor under spelen. WADA inkom med en liknande begäran samma dag och Internationella skridskoförbundet morgonen därpå – således sammanlagt tre anmälningar, vilka dock kunde behandlas tillsammans. WADA har vid Olympiska Spel så kallade ”Independent Observers”, vilka ansökte om att få vara med vid förhandlingen, men blev nekade detta.

Den 13 februari klockan 20:30 avgjordes ärendet via en videokonferens.

Den 14 februari kom beslutet att IOCs, WADAs och Internationella Skridskounionens överklagan av avstängningen avslås – Valieva skulle således få fortsätta tävla under OS. Det skall dock observeras att detta inte var ett beslut huruvida konståkerskan skall bli friad från eller bestraffas för dopingbrott eftersom det skall behandlas i annan ordning och först efter en vidare utredning (och då inte av CAS utan av en lägre instans).

Hela protokollet – 41 sidor – finns att läsa oavkortat på nätet.

Kamila Valievas dopingöverklagande har nått CAS för slutlig dom september 2023

Den brittiske advokaten James Drake, baserad i Storbritannien, har utsetts till ordförande för domstolen i CAS, som senare i september ska avgöra om den ryska konståkaren Kamila Valieva brutit mot antidopingsregler och bör diskvalificeras från fjolårets vinter-OS i Peking meddelades den 15 september.

Vid sidan av Drake kommer amerikanen Jeffrey Mishkin och framsmannen Mathieu Maisonneuve att ingå CAS-panelen, båda utsedda av Internationella skridskounionen (ISU) och WADA. Den muntliga förhandlingen, som ska äga rum bakom stängda dörrar, kommer att hållas i Lausanne den 26, 27 och 28 september med en reservdag den 29 september. Valieva kommer inte att resa till den schweiziska staden för att närvara vid förhandlingen och kommer istället att lämna sitt vittnesmål via video, meddelade CAS.

I januari 2023 fastställde en oberoende disciplinkommitté inom den ryska antidopingsbyrån (RUSADA) att Valieva hade testat positivt för det stimulerande och dopingklassade medlet trimetazidin och diskvalificerade resultaten vid de ryska mästerskapen den 25 december 2021, datumet för provtagningen men gav på grund av “avsaknad av eget fel eller egen vårdslöshet” ingen ytterligare bestraffning. WADA, RUSADA och ISU överklagade beslutet och begärde ytterligare sanktioner. WADA vill ha fyra års avstängning för Valieva, inklusive diskvalificering av hennes resultat i Peking 2022. Detta skulle också ta bort ryska olympiska kommitténs (ROC) guld i konståkning i lag vid vinter-OS.

Valieva söker emellertid ett utslag från CAS om att domarna saknar jurisdiktion över WADAs, ISU:s och RUSADAs påståenden och att hon inte begått ett dopingsbrott och bör återinsättas i resultaten vid de ryska mästerskapen. Alternativt söker hon ett utslag om att hon inte har gjort något eget fel eller vårdslöshet eller att regelbrottet inte var avsiktligt, så att avstängningen blir högst blir två år och att inga resultat diskvalificeras. Vid Peking 2022 var Valieva bara 15 år och hjälpte det neutrala ryska laget till guld genom en felfri prestation. Hon var favoriten för singeltiteln, men medaljerna delades inte ut för lagtävlingen. Valieva gjorde sedan en felfylld insats i friåkningen och föll till femte plats. Andraplacerade USA, tredjeplacerade Japan och fjärde-placerade Kanada kan alla uppgraderas i lagtävlingen beroende av CAS beslut.

Drake, australiensare från födelsen men nu baserad på 7 King’s Bench Walk i London, har varit involverad i olika högprofilerade CAS-fall tidigare, flera som involverar Ryssland. Dessa inkluderade en CAS-överklagan 2021 av många idrottare som var avstängda som ett resultat av WADA:s bevis som upptäcktes under utredningen om ryskt statssponsrad doping och en utmaning mot World Athletics beslut att suspendera det auktoriserade neutrala idrottarprogrammet före de omdaterade olympiska spelen 2020 i Tokyo. Ryssland förlorade båda gångerna. Han var också ordförande för CAS-panelen som behandlade fallet med den amerikanske kortdistanslöparen Christian Coleman inför Tokyo 2020 mot en avstängning på ett år på grund av upprepade brister i vistelserapporteringen. Drakes domstol minskade en gången Colemans avstängning till ett år, men han missade ändå OS.

Mishkin var tidigare chefsjurist för National Basketball Association innan han blev chef för idrottsavdelningen på en advokatfirma. Maisonneuve är professor i juridik vid Aix Marseille University och medlem av Frankrikes olympiska kommittés idrottstvistkammare.

Bland argumenten som Valieva förväntas presentera är att det förbjudna läkemedlet kunde ha kommit in i henne efter att hon druckit ur ett glas som hennes farfar hade tagit föreskriven medicin från. ” Det var klart oavsiktligt”, sa Philipp Shvetsky, läkare i Rysslands konståkningsteam vid Peking 2022, till landets officiella statliga nyhetsbyrå TASS i juli. “Vi pratade med Institutet för farmakologi och fick informationen om att för fullständig eliminering av denna dosering tar det från 24 till 72 timmar, inte mer.”

Enligt CAS beräknas förhandlingarna börja den 26 september med korta inledande uttalanden från varje part, följt av förhör av faktavittnen. Nästa dag kommer domarna att höra sakkunnigvittnen och den 28 september kommer de att höra parternas slutpläderingar och repliker. Om ytterligare tid behövs har domstolen och parterna reserverat den 29 september.

CAS-domstolen beslut blir slutgiltigt och bindande, med undantag för parternas rätt att överklaga till schweiziska federala domstolen inom 30 dagar av begränsade processuella skäl.

En sent inkommen begäran från medlemmar i det amerikanska konståkningslaget, som har möjlighet att bli uppflyttade till OS-guld om Kamila Valieva förlorar sitt fall, att bli representerade vid CAS-förhandlingen har avvisats.

Kritik mot CAS bedömning av Valieva-fallet

Den 25 december 2021 togs den då 15-åriga (född den 26 april 2006) ryska konståkerskan Kamila Valieva i samband med ryska mästerskapen i konståkning ut till dopingprov. På grund av bland annat coronasjukdom vid Dopinglaboratoriet i Huddinge vara analysen inte klart förrän den 7 februari 2022, vilket innebar att Valieva redan hade gjort sin individuella insats i konståkningslagtävlingen i OS. Provet påvisade trimetazidin, vilket stått på WADAs förbjudna lista sedan 2014 och enligt reglerna för en sådan non-specified substance skall det leda till en provisorisk avstängning under utredningstiden så vida inte idrottsutövaren kunnat visa att det positiva provet varit resultatet av en så kallat contaminated product. Valieva blev regelriktigt avstängd av det ryska idrottsförbundets antidopingorganisation, RUSADA. Beslutet blev emellertid omedelbart överklagat och efter en förhandling med RUSADA drogs avstängningen tillbaka. Den 11 februari överklagades detta beslut av Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och WADA och dagen efter av Internationella Skridskoförbundet (ISU). Ärendet avgjordes då av CAS som vid varje olympiad har en skiljedomstol beredd att avgöra fall från OS.

CAS beslöt att RUSADAs beslut skulle gälla, det vill säga att Valieva fick fortsätta tävla under utredningen och IOC, WADA och ISU fick inte gehör för sin överklagan. Skiljedomstolen hänvisade till Valievas låga ålder vilket innebar att hon var en “protected person” enligt WADAS regler och att det fanns en lucka i reglerna avseende provisorisk avstängning av sådana personer. CAS fastslog således att denna ålderskategori skall ha mildare straff enligt reglerna, att kraven på deras bevisning för att de inte varit dopade kan sättas lägre och att rätten till integritet är större än för andra idrottsutövare eftersom de har mindre ansvar för sina eventuella regelöverträdelser. CAS menade också att en provisorisk avstängning kunde vara oproportionerlig med tanke på att en full utredning faktiskt skulle kunna utmynna i en reprimand utan någon avstängning alls – varvid hon de facto förvägrats möjligheten till framgångar (kanske till medaljer) i ett tävlingstillfälle som ju aldrig kommer tillbaka. CAS hävdade att när regelstiftarna formade reglerna hade denna problematik aldrig aktualiserats och proportionaliteten aldrig beaktats avseende underåriga.

I sitt skriftliga utlåtande hävdar CAS att den bara gjort en tolkning av WADA-reglerna och att den inte försökt skriva nya regler och understryker att “it does not see itself as a policymaker or rulemaker, but it is properly called upon, as are courts around the world, to interpret rules and how they work.”

Publicerad kritik mot beslutet (1)

CAS beslut om att låta Kamila Valieva fortsätta tävla i OS fick snabbt kritik från många delar av den olympiska rörelsen, inkluderande enskilda idrottsutövare, idrottskunniga jurister och nationella olympiska kommittéer, som framhöll att de var bekymrade över robustheten i antidopingreglerna. Den starkaste kritiken kom dock från WADA där man hävdade att CAS tolkade WADAs regler (WADC) på ett sätt som vare sig var avsett av de som skrivit reglerna eller som något intressenterna (stakholders) framförts då 2021-versionen av reglerna fastlades.

WADAs kritik påminner om den kritik som domstolar får när de ogiltigförklarar lagar för att skydda individers rättigheter, med vilket menas att de överskrider sina roller att tolka och tillämpa lagar och därigenom inkräktar på de demokratiskt valda lagstiftarna (vanligen parlament) som skall representera ”folkets vilja.” Författaren i denna kritiska artikel förstärker kritiken med att påpeka att CAS bildades för att försäkra att de internationella – starka – idrottsorganisationerna (nationella och idrottsgrensbaserade) kan hållas ansvariga för att idrottsutövarnas fundamentala rättigheter upprätthålls och att idrottsutövarna har en möjlighet att delta i idrottens utveckling. Idrottsorganisationerna har nästan utan undantag helt formellt demokratiskt korrekta regler, men blir i praktiken ofta fåmansvälden där de enskilda idrottarna knappast får möjlighet att göra sig hörda.

Av intresse kan vara att notera att alla som deltar i olympiska spel måste signera ett formulär skrivet av IOC vari ingår att eventuella tvister under OS skall hänföras till CAS. Eftersom CAS är lokaliserat i Lausanne i Schweiz är CAS i sin tur bunden till den schweiziska Private International Law Act, och CAS beslut kan överklagas till Schweiz federala lag.

CAS instututionella roll

Skiljedomstolens fundamentala princip om proportionalitet mellan brott och straff är avgörande för legitimiteten i CAS roll i den internationella idrottsrörelsen. Man bör komma ihåg att idrottsrörelsens institutioner inte är representativa eller politiskt ansvariga inför idrottsutövarna på samma sätt som i andra demokratiska institutioner trots att idrottarna i sig är den ultimata anledningen till att institutionerna – inkluderande CAS – finns. Det borde vara så att idrottsutövarnas bästa och inte idrottsorganisationernas bästa överensstämmer, men så är inte alltid fallet.

Man bör också inse att WADA inte är en sammanslutning av ett antal idrottsorganisationer och nationer utan är en stiftelse som leds av en 38-personers styrelse med hjälp av en 14-personers executive board och flera standing committees. I dessa har idrottare haft ett litet inflytande och det var först 2021 som antalet idrottare ökade från fyra till sex i Foundation Board och från en till två i exekutivkommittén.

Denna politiskt-demokratiska svaghet i representativiteten avseende idrottsutövare gör att idrottarna måste i första hand förhålla sig till juridiska regler i antidopingsammanhang. Å andra sidan så ger förhandlingarna i CAS idrottsutövarna en möjlighet att framföra sina åsikter på ett sätt som blir dokumenterat. Det finns heller inte någon möjlighet eller önskan för CAS att vara repressiva om den klagande idrottsutövaren framkastar obekväma åsikter.

Konkulsion

Skiljedomstolens beslut i Valieva-fallet är ett gott exempel på CAS verkliga auktoritet vad gäller idrottens regelverk, och den är egentligen den enda institutionen som i verkligheten är satt att granska idrottsrörelsens regler. Inte minst då det gäller hur idrottens regler förhåller sig till civil lagstiftning och mänskliga rättigheter har CAS en viktig uppgift – snarare än att försöka tolka de regler som finns så att de passar en viss åsiktsinriktning.

Publicerad kritik mot beslutet (2)

I en kanadensisk kritisk rapport tas CAS beslut upp till diskussion mer specifikt. Författaren argumenterar i första hand för att avsaknad om att när det inte står något särskilt i paragrafen om underåriga avseende provisorisk avstängning så betyder det inte att reglerna om provisorisk avstängning inte skall tillämpas.

Ingen plats för undantag

I diskussionen framhålls att regeln om att underåriga skall särbehandlas skrevs in i WADAs regelverk så sent som i den version som började tillämpas vid årsskiftet till 2021. Det finns inget i den nya regelboken som kan undanta Valieva från denna regel – hon är så ung att hon skall särbehandlas.

Å andra sidan hävdade WADA att eftersom trimetazidin är en substans som är förbjuden både under tävling och träning så leder det till en ökad bevisbörda från idrottsutövaren – att hon fått substansen i sig av misstag – för att kunna slippa den provisoriska avstängningen.

En lucka i regelverket

Den del av CAS beslut som väckt mest uppmärksamhet är hur skiljedomstolen diskutera med utgångspunkt att det saknas en bestämmelse i regelverket – det står ingenstans hur man skall behandla under underårig avseende provisoriska avstängningar – och i vad mån då skiljedomstolen kan besluta i frågan. När det gäller WADAs regler (WADC) finns det ju ingen stående kommitté som kan tillfrågas när det gäller regeltolkningar, utan WADC revideras gradvis inför varje årsskifte för att med ojämna, längre, mellanrum genomlysas mer systematiskt. CAS har då de facto blivit den instans som inte bara skall tolka vad som står i regelverket utan också vad som inte står där om det nu finns några särskilda luckor.

Man har i civil rätt definierat en lucka i lagen (lacuna) som att en sådan finns om det inte finns någon regel att hänvisa till när man söker lösning på ett specifikt fall. Om då skiljedomstolen fyller luckan genom ett visst resonemang riskerar dock resultatet att bli till ett prejudikat för liknande, kommande fall. Detta gör att CAS måste vara extra omsorgsfull i sina beslut i dylika fall. I de aktuella CAS-förhandlingarna framkom det att de som skrev regeltexten avseende protected persons aldrig övervägde om det på något sätt skulle påverka regeln om provisoriska avstängningar.

Likheter och olikheter

Man måste också ha i åtanke att regeln avseende underåriga personer ger en grund för att alla eventuella avstängningar för regelbrott ungefär kommer att halveras jämfört med vuxna. Samtidigt finns det ingen regel som säger att regelbrott av de unga skall utredas snabbare än äldre, vilket leder till att om unga stängs av för ett regelbrott som vanligen ger ett tämligen milt straff så är risken står att den provisoriska avstängningen blir lika lång eller längre än den i slutändan utdömda avstängningen.

Oreparerbart?

CAS lägger – enligt denna kritiska artikels författare – ner mycket kraft på att förklara att en provisorisk avstängning av Valieva skulle kunna leda till en skada som aldrig kan repareras om hon till slut befinnes inte ha gjort något straffbart. Det påpekas också att under ett pågående OS är tiden alltid mycket knapp, och att få fram ett heltäckande försvar för misstanken om ett dopingbrott kan vara omöjligt, vilket talar för att man skall vara försiktig med att utdela provisoriska avstängningar i ett fall som detta. Någon egentlig regelhänvisning för detta är emellertid inte gjord, och i regelboken anges faktiskt att vid substanser som den Valieva misstänktes ha tagit skall provisorisk avstängning tillämpas.

I detta sammanhang bör också det motsatta förhållandet diskutera – om en idrottsutövare med ett positivt dopingprov tillåts fortsätta tävlandet kommer det att riskera att icke-dopade idrottare att gå miste om medaljer eller placeringar under tävlingen under förutsättningen att individen med det positiva prover senare blir dömd. Det finns knappast någon generell regel som anger att den ena intressentens rätt är viktigare än den andres.

Balans av ansvarsfördelningen

Det finns också en intressant diskussion om ansvaret mellan å ena sidan idrottsutövaren och å andra sidan WADAs institutioner. Det kan tyckas som besvärande att man har mycket strikta regler för idrottsutövarna (strikt ansvar för vad man får i sig, vistelserapportering, bestämda tidsgränser för det mesta som rör ansvar, etc) men när laboratoriet i Huddinge lämnar ett provsvar efter mer än 40 dagar efter provet, trots att det står i International Standard for Laboratories att svaret skall lämnas inom 20 dagar, säger WADA att tidsgränsen bara rör sig om en rekommendation. Denna obalans är svår att acceptera ur idrottsutövarnas synvinkel, liksom varför de explicita regler som finna laboratorieriktlinjerna endast kan kallas för rekommendationer. Den kritiske författaren ser att dylika tolkningar av skrivna ord kan underminera hela regelverkets trovärdighet.

En generell princip

Om det nu finns ett gap i regelverket finns det ändå en generell princip för hur man skall agera om en dylik situation uppstår under ett olympiskt spel när det råder stor tidspress. Enligt paragraph 17 I CAS regler för olympiska spel anges: “the Panel shall rule by virtue of the Olympic Charter, the applicable regulations, the general principles of law and the rules of law whose application it considers appropriate” respektive “Applying the overarching principle of justice and proportionality on which all systems of law, and the WADC itself, is based.”

Konklusion

Pavots sammanfattande analys är att skiljedomstolens argument är bristfällig. Det CAS gjort motsvarar inte vad den att sagt att den skulle göra, CAS följer inte prejudikat i frågan och följer inte tidigare definitioner om vad som skall kallas för en lucka i lagen. I många avseende tycks det författaren som beslutet kom först och att man konstruerade argumenten i efterhand.

Han avslutar också med att citera WADA Independent Observer Report från Tokyo-OS som beklagar “an insufficient level of anti-doping knowledge by some members of the CAS ADD, specifically their understanding of some provisions of the Code, the International Standard for Results Management, as well as CAS jurisprudence on strict liability, burden of proof, and responsibility of that burden.” Om det blir en lika tuff skrivning efter Beijing-OS återstår att se.

DEN RYSKA DOPINGHÄRVAN

CAS om Rysslands överlämnande av data till WADA

När WADA stängde av den ryska nationella dopingorganisationen, RUSADA, på grund av oegentligheter tog RUSADA det till skiljedomstolen för att få avstängningen upphävd (CAS 2020/O/6689). Rent kvantitativt är detta det största mål som föredragits i CAS genom att skiljedomstolen förelades sammanlagt cirka 48 000 sidor text. I utlåtandet hänvisas dock endast till ett urval av texterna; ett urval som kan förklara grunderna för WADAs beslut.

Den del som WADA således avgjorde 2020 var huruvida RUSADA inte hade följt föreskrifterna i the International Standard for Code Compliance by Signatories (the ISCCS) när data skulle lämnas till WADA från det ryska dopinglaboratoriet (the Moscow AntiDoping Laboratory). WADA hävdade att RUSADA hade brutit mot en rad bestämmelser, medan RUSADA hävdade motsatsen. Förhandlingarna kom således att handla om:

Huruvida WADA hade stöd i ISCCS för att kräva ut grundläggande data från Moskvalaboratoriet?

Huruvida RUSADA hade följt reglerna i ISCCS?

Huruvida det skulle få konsekvenser – och i så fall vilka – om RUSADA inte följt föreskrifterna

Det noterades inledningsvis att the World Anti-Doping Code (WADC) godkändes av the WADA Foundation Board den 5 mars 2003 och gällde från och med 1 januari 2004. Det var denna version av regelverket som RUSADA signerade då organisationen anslöt sig till WADA den 27 september 2008. I artikel 23.6 av WADC 2003 tilläts tillägg till den ursprungliga koden om de efter hörande av signatärerna godkändes av en två-tredjedelmajoritet av WADAs Foundation Board. Sådana tillägg föreligger från 2009, 2015, 2019 och 2021. Giltigheten av dessa tillägg har dock ifrågasatts av RUSADA. I samtliga regelsamlingar (”koder”) från 2003, 2009 och 2015, anges utvecklingen av mer detaljerade International Standard for Laboratories (“ISL”) varav den senast gällande – då denna förhandling genomfördes – är daterad 1 januari 2019.

I CAS historieberättande framhålls den tyska TV-dokumentären från december 2014 som startskottet för avslöjandet av systematisk statskontrollerad doping i Ryssland. Som en följd av de tyska avslöjandena tillsatte WADA en utredning ledd av den kanadensiska advokaten Richard Pound (the Independent Commission). Dess rapport presenterade sin mer än 300-sidiga rapport den 9 november 2015 där det fastslogs att man hade ”… identified systemic failures within the IAAF and Russia that prevent or diminish the possibility of an effective anti-doping program, to the extent that neither ARAF, RUSADA, nor the Russian Federation can be considered Code compliant … confirmed the existence of widespread cheating through the use of doping substances and methods to ensure, or enhance the likelihood of, victory for athletes and teams.“ Rapporten slog också fast att det ryska dopinglaboratoriet inte höll sig till reglerna och därför borde bli av med sin ackreditering. De 18 november 2015 beslutade WADA att RUSADA och det ryska dopinglaboratoriet var non-compliant.

I maj 2016 publicerade New York Times anklagelser från Moskvalaboratoriets förre chef, Dr Grigory Rodchenkov, om ett sofistikerat ryskt allomfattande program i Ryssland för statsledd doping. WADA tillsatte då en ny utredning, denna gång under ledning av den kanadensiske juristprofessorn Richard McLaren (som tidigare deltagit i Richard Pounds undersökning). Den 18 juli 2016 redovisades utredningens första rapport (the “First McLaren Report”). Den hade tre huvudpunkter:

Det ryska dopinglaboratoriet i Moskva skyddade dopade ryska idrottutövare inom ett statsdikterat felsäkert system (a State-dictated failsafe system), som beskrevs i rapporten som ”the Disappearing Positive Methodology”.

Det under OS i Sochi upprättade laboratoriet använde en speciell utbytesmetodik som gjorde det möjligt för dopade ryska idrottsutövare att delta i olympiaden

Det ryska idrottsministeriet övervakade och kontrollerade manipulationerna av idrottsutövarnas provers analysresultat och utbyte av prover med hjälp av den ryska underättelsetjänsterna FSB (the Russian Federal Security Service) och CSP (the Center of Sports Preparation of National Teams of Russia).

The disappearing positive methodology beskrevs som att dopinglaboratoriet i Moskva först gjorde en preliminär analys – screening – av de ryska idrottsutövarnas dopingprov. Om analysen då gjorde det sannolikt att det fanns en förbjuden substans i provet fick RUSADA redan på vem provet tillhörde och rapporterade till Rysslands vice idrottsminister Yuri Nagornykh som då bestämde om provet skulle spara eller sättas i karantän (“quarantined”). Om provet skulle sparas innebar det att man inte gjorde några ytterligare analyser men rapporterade falskeligen provet som negativt i WADAs rapporteringssystem Anti-Doping Administration & Management Systems (ADAMS) såväl som i Moskva-laboratoriets egna register.

Det redovisas också i rapporten hur dopingprov vid OS i Sochi byttes ut genom ett litet hål i laboratoriets vägg – ”ett mushål” – till det rum där dopingproven förvarades. Proverna byttes ut nattetid när laboratoriet skulle vara tömt på personal (det var förbjudet att vara i laboratoriets lokaler nattetid, vilket sedan detta OS förbytts i det motsatta: det måste finnas personer i lokalerna dygnet om).

Samma dag som rapporten presenterades – den 18 juli 2016 – fastslog WADAs exekutiv-kommitté att RUSADA inte uppfyllde reglerna enligt WADA för en nationell antidoping-organisation – non-compliant – och RUSADA blev således avstängt av WADA.

Den 9 december 2016 kom professor McLarens andra rapport (”the Second McLaren Report”). I denna rapport bekräftas iakttagelserna från den första, och dessutom påpekas att

en institutionell stämpling i avsikt att dopa ryska idrottsutövare både i sommar- och vinteridrotter förelåg med stöd av Ryska Idrottsministeriet och dess infrastruktur, inkluderande RUSADA, CSP, Moskvas dopinglaboratorium och FSB.

Idrottsutövarna dopades inte som individuella personer utan dopades inom en organiserad verksamhet av hela grupper

I rapporten påpekades att McLaren hade eftersökt den server där det fanns data tillhörande Moskvalaboratoriet men att han trots upprepade försök inte hade kunnat få tillgång till data. Det sas till McLaren att data, liksom sparade prover, hade tagits om hand av the Investigative Committee of the Russian Federation (CKP, en myndighet som skall utreda korruption inom andra myndigheter, polis etc, och som svarar direkt till president Putin) och därför inte kunde lämnas ut till McLaren.

Den 18 november 2015 hade RUSADA förklarats inte uppfylla reglernas krav – non-compliant – och nu (januari 2017) upprepade WADAs Foundations Board (den 38 personer starka del av WADA som utgör det högsta beslutande organet) att Rysslands RUSADA fortfarande skulle vara avstängt. Man gav emellertid samtidigt en tydlig anvisning (roadmap) för vad som krävdes för att RUSADA skulle anses vara godtas igen. Anvisningarna reviderades efterhand, men den 10 november 2017 var huvudpunkten att den ryska regeringen måste ge WADA tillgång till de sparade dopingprover (urinprover) som förvarades av Moskvalaboratoriet samt alla elektroniska data för analyser 2011-2015 i laboratoriet. WADA hade då i sin ägo en kopia av elektroniska data från Moskvalaboratoriet, vilka man erhållit av en visselblåsare i oktober 2017 och som visade att laboratoriet under den aktuellatiden påvisat positiva prover – det vill säga prover med dopingklassade substanser – vilka inte hade rapporterats till ADAMS och inte följts upp med analyser av B-prov.

I svar från den ryske sportministern Pavel Kolobkov daterade 1 och 2 november 2017 till WADA förklarade ministern att WADA inte kunde få det begärda eftersom det ryska CKP hade inlett en undersökning om kriminella förhållanden efter McLarenrapporten och det då skulle bryta mot rysk lag att skicka i väg de bevarade dopingproverna eftersom de sågs som bevis i den pågående utredningen. Idrottsministern hade således inte ens tillgång till proverna. I breven besvarades inte begäran om de elektroniska filerna.

Den 5 december 2017 beslöt IOC Exekutiva kommitté att suspendera den ryska olympiska kommittén (ROC) och dess president och utestängde alla representanter från det ryska idrottsministeriet från OS i PyeongChang 2018 och bötfällde ROC till 15 million amerikanska dollar. Samtidigt redovisade man regler för hur rysk idrottsutövare som bevisligen inte dopat sig skulle få ställa upp under rubriken “Olympic Athletes from Russia”. Den ryska olympiska kommittén accepterade domen utan att överklaga.

I maj 2018 konstaterade att RUSADA inte hade uppfyllt några av de krav som uppställt och ryssarna förblev således uteslutna.

Den 22 juni 2018 skickade WADA ett nytt brev till idrottsminister Kolobkov avseende de felande elektroniska data och dopingproven.

Den 13 september svarade Kolobkov att om RUSADAs avstängning upphävdes och den ryska antikorruptionsmyndigheten gav sin tillåtelse skulle WADAs expert – om denne tillfredställde ryssarnas krav – få tillgång till den eller de datorservrar som man kunde få fram analysresultaten från:

After the re-instatement of RUSADA and the consent of the Russian Investigative Committee, we will provide as soon as possible to an independent expert, agreeable to WADA and the Investigative Committee, the access to the analytical equipment to retrieve (under the supervision of the Russian Investigative Committee and under conditions that preserve the integrity of the evidence) an authentic copy of the LIMS data and of the raw analytical data mentioned in your letter. If based on the LIMS data and the raw data, potential Adverse Analytical Findings are identified in respect of samples stored in the laboratory sealed by the Investigative Committee we will work in a spirit of cooperation with WADA and the Investigative Committee and in compliance with the Russian Criminal Procedural Code to enable the independent re-testing of these samples in accordance with the International Standard for Laboratories.

Trots att WADA inte hade fått sina krav uppfyllda förklarades då RUSADAs avstängning upphävd från den 20 september 2018 under förutsättning att WADA fick tillgång till data senast den 31 december 2018 och att reanalyser av misstänkta dopingprover skulle vara gjorda senast den 30 juni 2019.

WADAs representanter (”technical team”) besökte Moskva den 28 november och 17 december, men man fick inte de önskade filerna eftersom WADAs representanter och ryssarna inte kunde komma överens om hur data skulle lämnas ut. Slutligen – 10-17 januari 2019 – fick WADAs expertteam möjlighet att kopiera 23 terabytes data och ta med till WADA för analys. Dessa data analyserades av WADA tillsammans med experter från the Institute of Forensic Science of the University of Lausanne.

I april 2019 skickade de ryska myndigheterna 2 262 urindopingprov till WADA.

Under 2019 skrev WADA flera rapporter om hur undersökningarna fortskred:

Preliminary Report into the Authenticity of the Moscow LIMS data, 13 maj

Report into the CRC mandated investigation of the Moscow Data, 6 september

Preliminary Report into the Russian Forensic Investigation. 11 november

Final Report into the Russian Forensic Investigation, 15 november

Final Report to the CRC regarding the Moscow Data, 20 november

Rättsmedicinarna från University of Lausanne skrev samtidigt flera rapporter:

Examination Report, 3 maj

Examination Report, 15 augusti

Forensic Analysis of Content Alterations, 8 november

Evaluative Interpretation, också 8 november

Authentication of ICR Disks, likaledes daterad 8 november

Forensic Analysis of New Data, 13 november

Overview of Digital Forensic Findings, 6 februari 2020

Efter den preliminära rapporten i maj 2019 hölls ett stort antal “officiella” möten mellan olika grupperingar från WADA och dess rättsmedicinska exporter å ena sidan och Ryska Idrottsministeriet, ryska rättsmedicinska exporter och ryska antikorruptionsmyndigheten å den andra. Också den rysk idrottministern inbjöds särskilt till minst ett av dessa möten.

Den 5 september anklagade WADA RUSADA – och la fram underlaget för anklagelserna – för att de datafiler som erhållits i Moskva visade tecken på:

back-dating

disk formatting

deletions of database back-ups

secure erasing of files

selective removal of user action commands from command logs

replacement of databases

deletion of records

removal of tables

missing command logs

Efter en viss skriftväxling mellan de ryska myndigheterna och WADA förklarade WADA den 17 november 2019 att de data man erhållit vid besöken Moskva med uppsåt (“intentionally”) hade ändrats.

Den 27 december 2019 förklarades RUSADA inte uppfylla regelverket var således ånyo förklarade non-compliant.

Den 9 januari 2020 blev det inträffade ett fall för CAS (CAS 2020/O/6689) – förhandlingarna utan bilagor redovisas i 176 sidors text.

Efter långa skriftväxlingar hölls slutligen förhandlingar den 2-5 november 2020 som ett hybridmöte där de inblandade gavs möjlighet att medverka på plats i Lausanne eller via video.

Den 20 december 2020 kom skiljedomstolens utslag:

WADAs utslag slås fast, vilket innebär att RUSADA fortsatt är non-compliant på grund av att Moskvas dopinglaboratorium inte givit autentiska data till WADA för granskning

Avstängningen får ett antal konsekvenser, vilka gäller under två år från den 20 december 2020:

Inga ryska representanter får vara styrelsemedlemmar i någon WADA-kommitté eller subkommitté

Representanterna kan inte bli ackrediterade till OS eller paraolympiader eller till något VM (inkluderar dock inte kvaltävlingar till VM) (det redogörs i detalj vilken rang dylika de avstängda personer måste ha för att inte vara valbara till kommittéer eller att få vara med vid OS och VM).

Inga idrottsutövare från Ryssland får delta i någon av tävlingarna ovan, men får vara med i kvaltävlingar

Ovanstående gäller dock inte medlemmar i Internationella Olympiska och Paraolympiska kommittéerna eller av värdlandets statsöverhuvud inbjudna representanter för andra stater

Ryssland får inte erbjuda sig att vara värdland för något OS, para-OS eller VM. Om det för avstängningstiden redan planerats för att tävlingen eller någon deltävling (men gäller inte kvalificeringstävlingar) skulle avgöras i Ryssland måste tävlingen flyttas av det aktuella internationella idrottsförbundet

Den ryska flaggan får inte bäras vid ovanstående tävlingar på idrottsarenan och ryska nationalsången får inte spelas

Vid tävlingar med ryska idrottare som förklarats dopingfria skall de tävla som “neutral athlete” och detta skall framgå i bokstäver minst lika stora som ”Ryssland”

RUSADA skall till WADA betala 1270 000 amerikanska dollar för kostnader WADA haft för att delta i skiljedomsförfarandet.

RUSADA skall göra allt det kan för att återställa orginaldata som ansågs manipulerade från Moskvas dopinglaboratorium

RUSADA skall också bistå WADA på alla sätt (in good faith) och hjälpa WADA och andra antidopingorganisationer att få fram data för alla de som möjligen felaktigt kan ha släppts igenom det ryska dopinglaboratoriet

En internationell observatör skall finnas hos RUSADA och RUSADAs verkställande direktör skall varje kvartal lämna en rapport om RUSADAs oberoende gentemot de ryska myndighetern

RUSADA får inte interferera med andra dopingtestare, exempelvis the International Testing Agency, International Doping Tests & Management, och Professional Worldwide Controls, när det gäller dopingtester i Ryssland

RUSADA skall betala böter till WADA motsvarande 10 procent av sina intäkter 2019 eller 100 000 dollar inom 90 dagar

Kostnaden för CAS arbete skall betalas till 80 procent av RUSADA och 20 procent av WADA

CAS om domslut gjort av en avstängd (rysk) antidopingorganisation

Jekaterina Viktorovna Galitskaya (född 24 februari 1987 i Rostov-on-Don i Ryssland nära gränsen till Ukraina) var en rysk häcklöpare. Hon började träna friidrott som 11-åring men hade redan som 13-åring hunnit specialisera sig på häcklöpning. Hon hade stora nationella framgångar redan vid ung ålder. Vid olympiska sommarspelen 2012 tävlade hon i damernas 100 meter häck och nådde semifinalen.

I februari 2019 blev hon avstängd i fyra år för doping, från och med 1 februari 2019 och med alla hennes resultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificerade. Det hade då uppdagats ett schema för doping med desoxymethyltestosteron, methasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och nandrolon, men det fanns inget positivt dopingprov. Efter överklagande till CAS (2019/A/6167) reducerades hennes avstängning från fyra år till tre år den 6 april 2021, det vill säga att den slutgiltiga dopingdomen kom 8-9 år efter brottet.

Det speciella med detta fall är att själva bevisningen består av den rapport som professor Richard McLaren (”McLaren rapporten”) skrev efter en ingående utredning baserad på anklagelser av den tidigare verksamhetschefen vid Moskvas antidopinglaboratorium, Grigory Rodchenkov, som lämnade Ryssland i november 2017. I den första McLaren-rapporten (inskickad till WADA 16 juli 2016) konkluderas:

Moskvas dopinglaboratorium verkade aktivt för att skydda dopade ryska idrottsutövare från att bli upptäckta genom ett statligt stött program kallat the Disappearing Positive Methodology.

Dopinglaboratoriet i Sochi använde utbytesmetoden av dopingprov för att låta dopade ryska idrottare delta i olympiaden

Det Ryska Idrottsministeriet styrde, kontrollerade och hade översikt av manipulationen av resultaten av idrottsutövarnas dopingtester med hjälp av de ryska statliga underrättelseorganisationerna FSB och CSP samt dopinglaboratorierna i Moskva och Sochi.

Den andra McLaren-rapporten (inskickad till WADA den 9 december 2016) gav ytterligare information och evidens för det som rapporterats i den första rapporten. Enligt denna rapport meddelade laboratorierna systematiskt positiva fynd (adverse analytical findings, AAFs) avseende ryska idrottare till det Ryska Idrottsministeriet, som sedan beslutade antingen att ”save” idrottsutövaren eller att ”quarantine” vederbörande. Om man valde alternativet ”save” innebar det att det positiva provet rapporterades som negativt i Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS). Grigory Rodchenkov omtalade under den här aktuella CAS-förhandlingen att han kände till åtminstone 100 positiva prover avseende friidrottare som rapporterades som negativa i ADAMS. Om Idrottsministeriet i stället beslöt enligt alternativet ”quarantine” fortgick analysen som vanligt och det positiva provet rapporterades på vanligt sätt. Om man fann att ett dopingprov var negativt (A-provet) kunde man också välja att byta ut B-provet med icke-positiv urin från samma idrottare, som lämnat ett negativt prov – kontrollerat – sedan tidigare. En viss svårighet förelåg att ta bort det förseglade locket till provkärlet och sedan efter urinbytet sätta på det igen men det sköttes av den ryska säkerhetstjänsten FSB, där de som skötte detta kallades för magicans. Denna utbytesmetod påbörjades med ett begränsat antal idrottsutövare redan vid Friidrotts-VM i Moskva 2013 för att mer fulländat användas under vinter-OS i Sochi 2014. En bank med ren urin från de ryska elitidrottarna handhades av dopinglaboratoriet i Moskva.

Det ryska förbundet hade också ett program redan innan London-OS 2012 för ”Washout testing”, vilket innebar att man följde dopade elitidrottsutövare över tid med dopingprov för att lära sig hur lång tid det tog efter ett intag av dopingsubstanser för att den individuelle idrottsutövaren att kunna undgå ett positivt dopingprov efter doping. Testningen gjordes systematiskt och om det fanns risk att ett dopingprov skulle utfalla positivt blev idrottsutövaren inte uttagen till stortävlingen. Det finns mer än 1000 sidor e-mail som stödjer autenticiteten av de data man fått fram om Washout testning.

Internationella friidrottsförbundets (IAAFs) Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade Jekaterina Galitskaya den 24 november 2017 att hon riskerade bli anklagad för doping baserat på McLaren-rapporterna och gav henne en möjlighet att skriftligen förklara vad som hade hänt. Det fanns två prover i London Washout testing som var positiva för desoxymetyltestosteron (DMT) och fyra prover i Moscow Washout testing som var positiva för metasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och norandrosteron. DMT har beskrivits som en “designer, black-market steroid.” AIU ansåg således att det fans besvis för att Galitskaya hade använt flera förbjudna substanser under 2012 och 2013. Eftersom dopingen ansågs systematisk och eftersom flera olika substanser använts ansåg AIU att det förelåg försvårande omständigheter, vilket borde ge en dubblering av avstängningstiden (vid den tidpunkten från 2 till 4 års avstängning).

IAAF meddelade Galitskaya att om hon erkände dopingen innan den 8 december 2017 fanns det underlag för att uppfattade som att hon underlättade utredningen, vilket skulle kunna ge en strafflindring från 4 till 2 år. Den 8 december förnekade idrottaren emellertid all doping.

Ett juridiskt-tekniskt problem blir här tydligt. Det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF), som var den organisation som initialt utrett fallet och som skött den första delen av skriftväxlingen mot Galitskaya var vid tidpunkten för att en eventuell avstängning skulle verkställas, själv avstängt av IAAF från att vara med i den internationella friidrottsfamiljen på grund av McLaren-rapporten. Naturligtvis hade RUSAF fortfarande auktoritet över ryska idrottare i Ryssland, men inte utomland. Där var det bara IAAF som kunde döma friidrottare till avstängning internationellt. Det blev därmed också högst osäkert om vart en rysk idrottare som blivit avstängd av sitt eget förbund skulle vända sig vid en eventuell överklagan. CAS var emellertid i ett sådant fall en möjlighet eftersom denna skiljedomstol inte är underställd någon annan idrottsmyndighet som IAAF, WADA, IOC eller liknande. I den skriftliga rapporten från CAS uttrycks tydligt att CAS anser sig ha rätt att döma RUSAF-medlemmar vare sig RUSAF fortfarande är medlem av IAAF eller inte.

Efter viss skriftväxling anmäldes fallet till slut den 26 april 2018 (5-6 år efter påstådda dopingen) till CAS. IAAF anmälde då både det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF) och Jekaterina Galitskaya för brott mot dopingreglerna. Förhandlingarna inför skiljedomstolen skedde i Lausanne 4-5 mars 2020 (7-8 år efter dopingen) varvid Galitskaya och några av experterna deltog via video. Delvis samtidigt avhandlades likartade skiljedomsstolsmål mot ytterligare fyra ryska idrottsutövare.

Under förhandlingarna diskuterades särskilt om provsvar Washout testing-försöken kunde anses vara bevis för doping. Dessa provsvar finns visserligen tydligt och klart angivna avseende analysresultaten, men de var inte tagna på det sätt och med den juridiska säkerhet som krävs för ordinarie dopingprov. Det var heller inte säkerställt hur proverna samlats in, vilka metoder som använts i analyserna, hur de förvarats, om de omtestats (”B-prov”), etcetera. McLaren hade inte hänvisat till några sparade prover eller vittnen, och det enda som kopplade Galitskaya till proverna var att hennes namn stod vi ett positivt provs registreringsnummer. Vid åtminstone ett av provtagningstillfällen som angivits ansåg Galitskaya att hon bevisligen inte i Ryssland utan i Tallinn (Estland) – det bevis som förelåg var emellertid endast att hon passerat Estland-Rysslandgränsen den dagen – men det redovisas å andra sidan att det datum som står angivet för proverna inte nödvändigtvis behöver vara ett provtagningsdatum utan väl kan vara det datum som provet registrerades i Moskva. Den utredning som McLaren gjort syftade dessutom inte heller till att fastställa dopingbrott av en enskild idrottsutövare, utan var avsedd att särskåda det korrupta systemet i Ryssland.

Det diskuterades under förhandlingen också Grigory Rodchenkovs trovärdighet som uppgiftslämnare. Han hade ju erkänt att han deltagit i det ryska systemet för statsdoping och att han tagit emot mutor från enskilda idrottsutövare. Sedan han flytt till USA hade han till betydande del försörjt sig genom att för pengar från massmedia låta sig intervjuas, vilket kan tänkas påverka vilka uppgifter som lämnas ut. Det påpekades också att han med tiden till någon del lämnat olika fakta.

Den anklagade ryskan framhöll också att hon inte kunde göras ansvarig för de administrativa rutiner som tillämpades i Ryssland vid den aktuella tidpunkten eftersom hon enbart lämnat urinprov på uppmaning men inte hade haft – eller kunnat ha – något inflytande på hur proven användes.

I det som kallas Moscow Washout förefaller Jekaterina Galitskaya ha lämnat urin för dopingtestning 28 juni 2013 varvid man fann sex olika anabola steroider, däribland metasteron. Mängden anges inte. Den 6 juli (8 dagar senare) finns det dock bara en anabol steroid antecknat i analysresultatet, nämligen en metasteronmetabolit, då med mängden 900 000 (vilken absolut halt detta innebär framgår inte, men på ett ställe anges att det borde motsvarar 1,0 ng/mL). Den 14 juli finns det fortfarande metasteronmetaboliten i halten 170 000 och den 26 juli 70 000 i proverna. Detta tyder naturligtvis på ett intag av en anabol steroid som bryts ned mer långsamt än de andra, och borde således var ett viktigt bidrag i ett försök att bestämma hur länge en dopad idrottsutövare måste vara bort från idrott för att inte fastna i en dopingkontroll.

Ett år efter London-OS omtestades en rad dopingprov och då kunde man påvisa DHCMT (dehydrochlormetyltestosteron) hos 13 ryska idrottare varav 10 fanns identifierade i London Washout-programmet. Det stödjer tillförlitligheten i Galitskayas testresultat i samma program. Av de 20 idrottare som finns identifierade i London Washout-programmet har sedermera åtta blivit fällda för doping baserat på positiva dopingprov från andra sammanhang.

Professor Michael Graham (rättsmedicinare från St Louis) angav att de upptäckta anabola steroiderna hade följande tider för att kunna upptäckas i urinen efter en singeldos:

Desoxymetyltestosteronmetaboliter 14 dagar

Metasteronemetaboliter10-13 dagar (halveringstid 12 timmar)

Trenbolon månader (halveringstid 36 dagar)

Boldenone förekommer naturligt

1-Testosterone (Dihydrotestostosterone) förekommer naturligt

Nandrolonmetaboliter 33 dagar till 6 månader

På basen av de kända halveringstiderna och de tider under vilka metaboliterna anses kunna mätas ställde han sig mycket tvivlande till de halter som redovisats i London- och Moscow Washout-programmen. Hans samlade expertutlåtande avslutades med “Looking at some of the pharmacokinetic excretion of alleged product, they don’t follow classical pharmacokinetic or pharmacodynamic decrements or depreciation, but some of them do follow normal kinetic delay. Some of them are straight-line graphs; some of them would be a normal expectation. A straight-line graph wouldn’t be expected and look as though they are fabricated … I thought some of the results were too good to be true, and then others were so bizarre as to be implausible, I made the assumption that they were not credible.”

Professor Christiane Ayotte som är Scientific Director of the Doping Control Laboratory i Quebec, Canada, hade en helt annan uppfattning om provernas bevisvärde än Graham. Hon påpekade bland annat att det 2012-2013 inte fanns någon standard för metaboliter till de substanser som här var aktuella, varför halterna som uppgivits måste ses som mycket approximativa. Hon underströk också att man inte hade de aktuella dopingprogrammen tillgängliga – vare sig dos, administrationssätt, om det var engångsdos eller upprepade doser och om det var efter den sista dosen som dopingtesterna gjordes – vilket gjorde alla antaganden spekulativa. I synnerhet saknade hon uppgift om proven specifika vikter. Hon hade invändningar mot i princip alla Grahams slutsatser om utsöndringstider, och ansåg att det fanns vetenskapligt underlag för att tolka de tillgängliga data annorlunda – det vill säga som trovärdiga tecken på doping.

Grigory Rodchenkov rapporterade att i Moscow Washout-programmet instruerades idrottsutövarna att ta en cocktail av tre anabola steroider som gick under namnet the Duchess Cocktail (innehållande trenbolon, metenolon och oxandrolon) men att många redan använde andra dopingprotokoll och fortsatte använda dem.

Rodchenkov hävdade också att elitidrottarna alltid hade ett rör med dopingfri urin med sig oavsett om han eller hon var hemma eller på någon idrottsanläggning för den händelse att de skulle råka ut för någon oanmäld dopingtest.

Skiljedomstolen sammanfattade med att detta var ett helt avvikande andra ärenden som CAS har avhandlat när det gäller doping. Det finns således inga positiva dopingprover analyserade enligt den standard som föreskrivs av WADA och det finns inga B-provsanalyser. Skiljedomstolen måste i stället ta ställning till det som finns skrivet i dokument som är avsedda att vilseleda antidopingorganisationerna. Ur idrottsutövarens synpunkt hamnar hon i en näst intill orimlig situation då hon skall försvara sig mot anklagelser som baseras på dokument av osäkert bevisvärde och som hon själv inte kan analysera. Å andra sidan står det i IAAFs regler 2012, paragraf 33.3 att överträdelse av dopingreglerna kan hänföras till “any reliable means, including but not limited to admissions, evidence of third persons, witness statements, experts’ reports, documentary evidence, conclusions drawn from longitudinal profiling and other analytical information”.

I domslutet har CAS en lång diskussion dels om den har rätt att döma i målet, dels om man kan använda okontrollerade och okontrollerbara data för att avstänga en elitidrottare från doping. Dessutom diskuterades ingående i vilken grad domstolen kunde lite på att dokumenten inte var förfalskade och i vilken grad man kunde anta att den anklagade visste att hon ingick i ett större, systematiskt dopingprogram.

CAS beslöt dock slutligen, den 6 april 2021 (8-9 år efter dopingbrotten), att

Ekaterina Galitskaya skulle anses ha brutit mot dopingreglerna

det tidigare utdömda straffet omvandlas till avstängning i tre år med start 1 februari 2019

alla tävlingsresultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificeras, innebärande förlust av titlar, medaljer, prispengar och liknande

HUR LÄNGE SKALL DOPINGDOMAR BEAKTAS

CAS avseende betydelsen av en 27 år gammal dopingavstängnings betydelse

Tyngdlyftning – tillsammans med boxning och modern femkamp – stryks ur OS-programmet på OS i Los Angeles 2028. Internationella olympiska kommittén (IOK) har varnat det internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) flertalet gånger då grenen kantats av korruption och dopingskandaler. Vid OS i Tokyo 2021 fanns det dock kvar på programmet.

Maxim Oktyabrinovich Agapitov (född den 13 maj 1970) är en före detta internationellt tävlande rysk tyngdlyftare. Han började träna tyngdlyftning som 10-åring, tränad av sin far, som var nationell tyngdlyftningstränare. Agapitov tävlade internationellt mellan 1992 och 2000 och var rysk mästare 1993 och 1997 samt världsmästare 1997.

1994 avstängnings han i två år för doping.

Efter karriären arbetade han också som nationell tränare, 2003-2008. Agapitov var då också delegat i styrelsen för International Weightlifting Federation (IWF) och tillförordnad ordförande för European Weightlifting Federation (EWF) samt president för den ryska tyngdlyftningsfederationen (RFUF) sedan 2016.

Agapitov förklarade 2021, när han redan satt i IWFs styrelse, sin avsikt att ställa upp som president för IWF, men blev nekad detta. Ryssland var nämligen en av ett antal nationer, kanske så många som 11, som hade informerats om att de inte var berättigade att nominera kandidater på grund av flera sanktioner för dopingsbrott, av vilka några avstängningar ägt rum för många år sedan.

Artikel 13.12 anger en tidsram under vilken varje nation med sex eller fler sanktioner för ett antidopingsregelbrott (ADRV) är “förbjudet att nominera någon kandidat” för en vald roll i direktionen och i kommissioner och kommittéer. Denna tidsram sträckte sig från två veckor före de senaste olympiska spelen – i det här fallet den 22 juli 2016 – fram till deadline för nomineringar till en valkongress, som var den 21 september i 2021. På grund av tidpunkten för omanalys av lagrade prover från de olympiska spelen i Peking 2008 och London 2012, togs vissa överträdelser som begicks 2008 respektive 2012 med i beräkningen. Även om brotten är historiska, infördes sanktionerna inom tidsramen 2016-2021. I Rysslands fall har många fler historiska fall behandlats under tidsramen, några av dem 10 år gamla. 2017-2021 hade Rysslands tyngdlyftning haft två dopingbrott, men hade haft 18 sanktioner för historiska brott

Listan inkluderade bland annat också Kazakstan, Thailand, Rumänien och Egypten, som alla, liksom Ryssland, redan hade representanter invalda i IWFs styrelse vid valet 2017. Under perioden sedan dess, och särskilt under de senaste två åren, 2019-2021, hade tyngdlyftningen varit i kaos efter avslöjanden om korruption inom det internationella förbundet. Det hade redan förlorat mer än hälften av sina tävlingsklasser vid de Olympiska spelen sedan 2016 och har ständigt hotats om att tas bort från programmet.

Ovanpå detta fick Agapitov först sig tillsänt en ackreditering till Tokyo-OS som en del av IWF-delegationen i mitten av juni 2021, men fick den 15 juli 2021 – just inför tävlingarna – sin ackreditering indragen. Orsaken till den ändrade ackrediteringen var att han “inte uppfyllde kriterierna för ackreditering av tjänstemän från Internationella Tyngdlyftningsförbundet (IWF).” IOK lyfte fram villkoret att tjänstemän “inte får ha en personlig historia kopplad till någon överträdelse av antidopingsregeln och/eller sanktioner”. Agapitov tog då fallet till CAS (CAS OG 20/04).

Den 22 juli avgjordes fallet efter en videokonferens

Agapitov fick stöd i sitt CAS-fall av Richard McLaren, den kanadensiske advokaten som gjorde så mycket för att avslöja statligt sponsrat fusk inom rysk idrott, och som även publicerade en chockerande rapport om korruption i tyngdlyftning förra året. McLaren berömde skriftligen Maxim Agapitovs insatser i dennes kamp mot det korrupta systemet som funnits i många år inom IWF.

Agapitov påpekade också att han bestraffades 1994-1996 för en överträdelse av dopingreglerna och att det inte var rimligt att han skulle bestraffas för samma brott en gång till – 27 år senare. Han hade dessutom fortsatt sin dopingkarriär efter avstängningen utan av bli anklagad för ytterligare dopingbrott. Dessutom anges i WADAs regler artikel 17 (“statute of limitations”) att ingen bestraffningsutredning får påbörjas om inte den dopinganklagade blivit informerad om utredningen inom tio år räknat från det att den misstänkta regelöverträdelsen inträffade. I regeln anges att efter 10 år är brottet preskriberat och den misstänkte kan ”start from a clean state.” För övrigt ansåg Agapitov att det var anmärkningsvärt att han skulle bli fälld för regler som bara skapats för att bestraffa ett litet antal länders representanter.

IOC hävdade å sin sida att den hade full rätt att utdela ackrediteringar till vem den vill och på de kriterier den bestämmer. IOC påpekar dessutom att det finns dubbla skäl att inte tilldela Agapitov någon ackreditering:

Han har personligen varit avstängd för doping

Han är ordförande i den ryska tyngdlyftningsorganisation som lyder under speciella regler på grund av doping

Skiljedomarna ansåg dock att en regel utan någon begränsning i tid inte är rimlig och att därför en avstängning 27 år tidigare inte kan ligga till grund för nya begränsningar av en idrottsledares möjligheter att delta i idrottsrörelsen senare – att inte ge en ackreditering till OS på grund av detta är oproportionerlig. Dessutom påpekade skiljedomarna att det inte finns något samband mellan punkt 1 och punkt 2 ovan, och att argumenten således inte samverkar. Därutöver är ackreditering till OS inget som behandlas i WADAs regelverk. Vart för sig är de heller inte en rimlig grund för att Agapitov inte skulle få vara ledare representerande Världstyngdlyftningsförbundet vid OS i Tokyo.

Agapitov fick således behålla sin ackreditering till OS.

PROVISORISKA AVSTÄNGNINGAR

En interimistisk avstängning kan drabba också tredje part

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2020/A/6781) beslöt den 21 juli 2020 i ett mål där Internationella skidförbundet (FIS) stängt av en estnisk skidledare (Andreas Veerpalu) inför utredningen för dopingförseelse genom att ha bidragit till bloddoping av idrottsutövare.

Förhandlingen rörde i första hand de konsekvenser en provisorisk avstängning kan ge för den avstängde. En provisorisk avstängning av en idrottsutövare eller -ledare kan göras under utredningstiden av ett misstänkt dopingbrott, vilket innebär att den misstänkte inte exempelvis kan delta i tävlingar under avstängningstiden. Detta kan då drabba någon som annars kunde ha deltagit i stora tävlingar (till exempel VM och OS) och som då inte kan kompenseras för om den misstänkte inte befinns skyldig.

Andrus Veerpalu är en tidigare skidåkare i världsklass men slutade 2011. Vid tiden för det misstänkta dopingbrottet var han ledare i skidsammanhang och särskilt då för sina barn, som då tävlade på nationell och internationell nivå i juniorsammanhang. Veerpalu hävdade att avstängningen därför inte bara drabbade honom utan också hans barn, av vilka således några blev straffade trots att de i detta sammanhang var oskyldiga.

Vid skid-VM i Seefeld 2019 ingrep den österrikiska polisen den 27 februari med en husrannsakan och påvisade pågående bloddoping. Vid tillslaget pekades en gruppskidåkare från Estland och Kazakstan ut och flera skidåkare i Team Haanja erkände bloddopingen och uppgav att bland annat Andrus Veerpalu var en av deras coacher. Fyra skidåkare och en ledare blev avstängda av FIS i fyra år och blev också föremål för en civilrättslig process i Österrike.

Veerpalu blev under utredningen provisoriskt avstängd men försökte få den avstängd av CAS, vilket då avslogs. Tre av hans barn (18, 14 och 9 år gamla) tog fallet till civilrättslig domstol i Schweiz (Thun), men också där avslogs begäran dock beroende på att domstolen inte ansåg att den hade jurisdiktion i fallet. Det påpekades dock också att barnen tränat som vanligt medan deras pappa varit avstängd.

CAS avslog Veepalus begäran om att den provisoriska avstängningen skulle upphävas eftersom IS hade goda skäl att anta att det faktiskt förelegat ett brott mot dopingreglerna. Att detta eventuellt kunde drabba också den misstänkte – oskyldiga – barn ansåg sig inte CAS behöva ta hänsyn till. Det spelade heller ingen roll att han var coach för idrottare som skulle delta i avgörande tävling under avstängningstiden, vilket således kunde sägas drabba ytterligare idrottsutövare som var oskyldiga till samröre med dopingbrottet.

CAS om provisoriska avstängningar och om Andrus Veerpalu gånger två

Andrus Veerpalu, född 8 februari 1971 i Pärnu, Estland, är en framgångsrik före detta estnisk längdskidåkare. Veerpalu vann 15 kilometer i klassisk stil både vid OS 2002 i Salt Lake City och fyra år senare vid OS 2006 i Turin. Veerpalu missade nästan hela säsongen 2007 efter att ha kommit tillbaka för snabbt från en artroskopisk knäoperation 2006. Han vann dock samma distans som tidigare vid VM i Liberec 2009 då det var mycket svårvallat och Veerpalu för första gången i sin karriär tävlade på vallningsfria skidor.

Dock omgärdades Veerpalu under stora delar av sin karriär av dopingsrykten. Den estniska stjärnan hade hela tiden nektat till att ha tagit olagliga preparat, trots att han kopplats till bland annat blodcentrifugen i Lienz i Österrike i samband med avslöjandet av cyklisten Bernhard Kohl och flera andra som avslöjats för bloddoping.

Just innan karriärens slut togs han fast i en dopingskontroll. Veerpalu och den estniska federationen underrättades om det positiva A-provet den 15 februari för humant tillväxthormon, hGH, men svaret hölls hemligt. Just den dagen visar CAS protokoll att det estniska förbundets president, Toomas Savi, ringde Sarah Lewis, generalsekreterare i FIS. Savie berättade enligt uppgift Lewis att Veerpalus karriär tog slut omedelbart på grund av en knäskada och bad att FIS inte avslöja det positiva testet för allmänheten förrän efter VM i Oslo hade avslutats. Lewis svarade ja och gick också med på att undersöka om B-provet kunde undersökas efter VM, inte genast som i de flesta andra dopingsfall. Savi förklarade sedermera för pressen att han hade velat skydda andra medlemmar av det estniska skidlaget; hade mediestormen börjat före världsmästerskapen, oroade han sig för att andra idrottare skulle ha blivit distraherade och att hela laget inte skulle ha presterat bra.

FIS och estländarna trodde var och en att de hade någon form av överenskommelse, och fortsatte enligt den. Veerpalu meddelade att han drog sig ur världsmästerskapen i Oslo och att han omedelbart avslutade skidkarriären. “Vi har förberett oss för skid-VM och hela laget har lagt ner mycket arbete, men hälsan, och förmodligen också åldern, har skickat signaler som även den mest ambitiösa idrottsutövaren måste ta hänsyn till”, sa han i ett uttalande just då. “Jag skulle så innerligt ha velat avsluta en karriär på ett bra sätt vid världsmästerskapen, men det verkliga livet är något annat.” När världsmästerskapen fortskred, och ryktena om Veerpalu började snurra, förnekade FIS att ett positivt test hade inträffat.

“Jag har hört rykten om det påstådda dopingsfallet mot Veerpalu, men…vi har inget fall mot honom nu”, sa FISs antidopingsadministratör Sarah Fussek till norska tidningen Aftenposten den 4 mars. Fyra dagar senare meddelade FIS det estniska förbundet att det skulle gå vidare med undersökningar, och det stod snart klart att Savis telefonsamtal hade utlöst något slags missförstånd. Veerpalu och det estniska förbundet förnekade doping.

B-provet var en annan stridspunkt. Estländarna trodde tydligen att FIS hade gått med på att tillåta provet att öppnas senare; de svarade på skrivelsen genom att begära att B-provet skulle undersökas. FIS påpekade dock att den period under vilken idrottaren kunde begära att provet skulle analyseras hade stängts den 24 februari. Men “med tanke på prestationerna av idrottsutövaren som en före detta mästare,” accepterade de begäran ändå. Veerpalu och en vetenskapsman som han hade valt var närvarande vid öppningen av B-provet, som också visades vara positivt för hGH.

Den 4 april 2011 skrev den estniska tidningen Postimees att Veerpalu hade testats positivt för humant tillväxthormoin. Provet skulle ha tagits på träningslägret i Otepää i januari 2011 inför VM i Holmenkollenn. Den 7 april blev det positiva provet bekräftat av det Internationella Skidförbundet, FIS. Veerpalu stängdes av i tre år. Själv hade Veerpalu då redan skyllt på knäproblem och sagt att han slutade karriären direkt – bara ett par dagar innan VM skulle börja.

Domen överklagades dock och i CAS hävdades att det använts fel värden för tillväxthormon och att det alltså fanns fel i proceduren. CAS bekräftade detta och enligt CAS kunde inte testmetoden användas som ett fullvärdigt bevis för dopinganvändande. CAS menade att mycket tydde på att Andrus Veerpalu faktisk hade använt växthormoner, men att FIS inte följde upp proceduren genom att använda korrekta tröskelvärden.

Veerpalu hävdade att eftersom mer än de rekommenderade 36 timmarna hade förflutit mellan det att hans blodprov samlades in och det att det centrifugerades, borde resultatet vara ogiltigt. Under utfrågningsprotokollet noterade Dr Osquel Barroso att den längre förseningen skulle leda till underrapportering av den verkliga koncentrationen av hGH i blodet, inte till en falsk postiv. Förvirrande nog är testfönstret för hGH cirka 36 timmar, varefter injicerade hormoner sällan längre kan detekteras i blodomloppet om ett prov tas. Veerpalu talar dock om en 36-timmars fördröjning mellan provinsamling och bearbetning, vilket är en separat fråga. Veerpalu hävdade också att det långa träningspasset han just avslutat måste ha förändrat hans blodkemi.

En studie från 1999 visade dock att träning ökade hGH-nivåerna i blodomloppet med mer än tio gånger, var nedgången däremot dramatisk efter att träningen upphört. Forskarna rapporterade att halveringstiden i blodet för hGH bara är tjugo minuter, vilket betyder att om Veerpalu upplevde en normalstor topp i hGH, när han testades två timmar senare skulle koncentrationen i hans blod ha återgått till det normala när provet togs. En estnisk forskare vid namn Anton Terasmaa påstod sig dock ha sekvenserat Veerpalus DNA och avslöjat en mutation. “Andrus Veerpalu uppvisar en unik stark produktion av tillväxthormon efter ansträngning,” sa han till Estonian Public Broadcasting i slutet av augusti. “Det blev uppenbart att medan andra skidåkare hade en tiofaldig ökning av tillväxthormonnivån, var det hundrafaldigt i Veerpalu.” Terasmaa, som är genetiker vid universitetet i Tartu och arbetar med möss, sa att han hade skickat sin analys till FIS, men att panelen hade förseglad den tills nyligen. Skiljedomstolen skrev dock i sitt protokoll att “idrottaren inte har tillhandahållit några bevis som skulle tyda på existensen av den genetiska särarten.” Det är oklart om panelen menade att den aldrig fick de dokument som Terasmaa hänvisade till, eller att den inte fann dem övertygande. Utan de faktiska dokumenten är det svårt att bedöma legitimiteten i Terasmaas påståenden.Sammantaget menade CAS man inte kunde bibehålla avstängningen av Veerpalu. Han blev således friad från dopinganklagelsen den 26 mars 2013, men hade då redan avslutat sin aktiva skidåkarkarriär. FIS dömdes också betala över 60.000 kronor i skadestånd till Veerpalu för att bland annat täcka rättegångsutgifterna.

….

Andrus äldste son, Andreas Veerpalu (född 24 maj 1994 i Otepää, Estland) representerade Estland i längdskidåkning i vinter-OS 2018. Hans syster Anette är också längdskidåkare för Estland.

Den 27 februari 2019, under VM i längdskidåkning i österrikiska Seefelt, greps tränaren Mati Alaver tillsammans med fem skidåkare (Estlands Andreas Veerpalu och Karel Tammjärv , Kazakstans Alexey Poltoranin och österrikarna Max Hauke ​​och Dominik Baldauf), misstänkta för att ha använt bloddoping med hjälp av den tyske idrottsläkaren Mark Schmidt. När de släpptes från polisens arrest erkände de fem skidåkarna och Mati Alaver att de använt bloddoping. De blev avstängda – både ledaren och skidåkarna – i fyra år, och accepterade straffen utan överklagande. Mati Alaver fick sedermera ett års fängelse av civil domstol i Estland plus 18 månaders villkorligt straff

Senare riktades också starka misstankar mot Andrus Veerpalu om bloddoping och han blev ”provisoriskt avstängd” under utredning, och om den kom senare ett överklagande den 21 juli 2020 till CAS att handla (CAS 2020/A/6781).

Provisorisk avstängning (provisional suspensions) innebär att idrottsutövaren inte får vara med i några tävlingar, av vilka några är av den arten att de inte kommer att återupprepas. Om man som exempel då tar OS och VM så kan det innebära att om en idrottsutövare blivit provisoriskt avstängd – vanligen innebärande avstängd under utredningstiden – så kan man tänka sig situationen att idrottsutövaren faktiskt senare blir frikänd men då ändå har ”blivit straffad” genom att vederbörande inte fått möjligheten att tävla i en tävling då samma möjlighet aldrig kommer att upprepas.

Om en person blivit provisoriskt avstängd och sedermera fälld för doping brukar det definitiva straffet räknas från första datum för den provisoriska avstängningen, vilket i så fall vanligen är till den dömdes fördel. En skillnad mellan en provisorisk avstängning och en definitiv avstängning är att den sistnämnda är tidsbestämd med ett fixerat slutdatum, medan en provisorisk avstängning gäller ”under utredningstiden”, vilket i flera fall visat sig vara mycket lång tid. Ur teoretisk synvinkel bör därför tröskeln för provisorisk avstängning vara högre än för definitiv avstängning, eftersom den förra görs innan alla fakta finns tillgängliga och eftersom den – i de fall utredningen leder till ett frikännande – leder till skador som inte kan göras ogjorda.

I reglerna anges att det inte räcker för den som får en provisorisk avstängning att peka på att den kan leda till irreparabla skador – exempelvis att inte få ställa upp i OS eller VM – för att få avstängningen upphävd, utan det krävs. Det krävs av den avstängde att han eller hon framlägger bevis för avgörande skada om den provisoriska avstängningen inte upphävs (the mere allegations of irreparable harm, without corroborating proof, fail to satisfy the appellant’s burden of proof to show substantial damage if the appealed decision is not set aside and if the provisional suspension thus remains).

I det aktuella fallet misstänktes således Andrus Veerpalu efter tillslaget i Seefelt (där han själv inte var en av de som erkände efter det spektakulära tillslaget) för bloddoping och den 28 september öppnade Internationella Skidförbundet (FIS) ett fall mot honom och meddelade Veerpalu att man ämnade avstänga honom under utredningen. Han hade då meddelat att han avbrutit sin idrottskarriär men att han deltog i arbetet runt längdskidåkare (som a service staff member and skiing coach), men också som särskild mentor till sina barn som tävlade på internationell juniornivå.

Den provisoriska avstängningen trädde i kraft den 30 november 2019, men Veerpalu överklagade den 18 november avstängningen och krävde att den genast togs bort. Den 31 januari 2020 meddelades FIS (FIS Independent Anti-doping Delegate) att begäran avslogs. Den 21 februari överklagade Veerpalu till CAS.

Samtidigt överklagade Andreas Veerpalu tillsammans med tre av sina fyra barn direkt till den civila schweiziska domstolen (under vilken CAS lyder), det vill säga innan fallet avgjorts hos CAS. Avseende de tre barnen (18, 14 och 9 år gamla) dömde den regionala domstolen i Thun att CAS var rätt instans för att avgöra fallen och att den schweiziska domstolen var “obviously not competent” i det aktuella fallet. Domstolen tillfogade dessutom att detta inte var ett fall som skulle skötas mer skyndsamt än andra (lack of urgency) eftersom barnen hade fortsatt sin träning sedan september 2019, även sedan deras far – och ordinarie tränare – hade blivit avstängd.

Efter viss skriftväxling avslog den biträdande domaren hos CAS i det aktuella fallet den 6 mars 2019 att den provisoriska avstängningen skulle stå kvar tills en fullständig prövning gjorts, bland annat med skälen:

Den avstängdes barn hade under avstängningen inte blivit hindrade från att ställa upp i de tävlingar de önskade

Den avstängdes karriär som tränare inte av den provisoriska avstäningen behövde blir ”definitiv och kort” på samma sätt som en idrottsutövare skulle kunna bli av en avstängning

Den avstängde hade inte aktivt ifrågasatt sin provisoriska avstängning under fem månader

Då båda parterna – den avstängde och FIS – godkände att CAS avgjorde fallet utan någon formell förhandling där parterna var närvarande.

Andreas Veerpalu hävdade inför avgörandet bland annat:

under utredning finns det möjlighet att stänga av den misstänkte men det är på inte sätt obligatoriskt. Avsikten med den provisoriska avstängningen är ju först och främst att den misstänkte inte skall vara med i någon tävling där andra idrottare skulle kunna få sina möjligheter att vinna minskade. Det var ju inte aktuellt i detta fall då denn anklagade inte tävlade längre

sannolikheten för att ett brott mot dopingreglerna förelegat (“reasonable possibility” of an ADRV) var låg

den skriftliga rapporten från den österrikiska polisen efter tillslaget i Seefldt innehäll delar som på intet sätt vara verifierade och dessutom hade den anklagade inte fått någon möjlighet att lämna synpunkter på det skrivna, varför denna rapport inte kunde ligga till grund för den provisoriska avstängningen

den anklagade kände inte till något om den aktuella bloddopingaffären och han hade inte på något sätt deltagit i någon aspekt av den

avstängningstider (bans) utan tidsbegränsning är inte tillåtet enligt schweizisk lag

trots att det inte fans några materiella bevis eller indicier för anklagelsen om bloddoping blev aldrig den anklagade förhörd innan den provisoriska avstängningen fastställdes

Andrus Veerpalu hade varit ackrediterad hos FIS vid internationella tävlingar sedan säsongen 2014/2015. Vid VM 2019 var han ackrediterad som ledare för det kazahkiska laget. Enligt artikel 13.3 i FIS antidopingreglemente är han därmed skyldig att följa FIS regler.

Mot Veerpalu talade att han under Seefelt-VM delat rum med Alexey Poltoranin, som sag tatt det givits blodtransfusioner i just detta rum. I polisrapporten angavs också att man funnit attiraljer för blodtransfusioner i rummet. FIS angav det bland annat på dessa grunder att det var osannolikt att inte Veerpalu var involverad i bloddopingen och att det därför var sannolikt att han hade begått ett regelbrott och att han således borde stängas av provisoriskt.

Skiljedomstolen slog den 21 juli 2020 fast att det var rätt av FIS att utförda en provisorisk avstängning av Andrus Veerpalu. I slutpläderingen slår CAS således fast:

As for the balancing of interests, it is clear that the relatively approximate nature inherent in decisions relating to provisional measures involve consideration of fairness to the entire community represented of individuals whose sporting activities are subject to regulation by international sports federations such as FIS. The federation makes assessments that reflect the self-evident general interest in provisionally preventing individuals who appear to have committed violations from continuing to compete. The Appellant invokes distress caused to his family, but the possibility of such subjective adverse consequences are inherent in the environment of international sports competitions that take place in the public eye. In any event, challenges to the federation’s findings of ADRVs must find their ultimate resolution, one way or the other, in plenary determinations on appeal. There is no basis on which to exempt the Appellant from his provisional suspension with respect to particular events in which his children may compete.

MANIPULATION AV DOPINGPROV

CAS två förhandlingar rörande den kinesiske simmaren Sun Yang

Den kinesiske simmaren Sun Yang föddes 1 december 1991 i Hangzhou, Zhejiang. Speciellt med honom är bland annat att han är mycket lång, 198 cm, vilket ur simmekanisk synvinkel lär vara en stor fördel. Hans far, Sun Quanhong, var basketspelare för Anhui Tigong och är också lång. Hans mamma, Yang Ming, var volleybollspelare för Zhejiang och är idrottstränare. Sun började simma 1998, och hans stora potential upptäcktes nästan genast. Sun gjorde dock sin internationella debut först vid världsmästerskapen 2007 i Melbourne, Australien där han slutade 32:a på 400 meter fritt och 23:a på 800 meter fritt.

Den 3 november 2013 körde Sun utan körkort vid en kollision i hemstaden Hangzhou . Han häktades i sju dagar av polisen och bötfälldes på 5 000 yuan. Den 4 november utfärdade han en offentlig ursäkt: “Jag borde ha varit en förebild som idrottsman och en offentlig person, men jag bröt mitt ansvar … jag är djupt ledsen för det jag har gjort och kommer att reflektera över mitt beteende.” Den 24 april 2014 fick Sun åter godkännande för idrottsträning och ”yrkesförbudet” för att tävla i simning upphävdes som ett resultat av “bra uppförande”.

I juli 2014 tog Sun examen från Zhejiang University med en kandidatexamen i idrottsstudier. Enligt FINA “har Sun studerat för en magisterexamen i fysisk utbildning vid Soochow University.” 2018 började han studera för en filosofie doktorsexamen i rörelselära vid Shanghai University of Sport.

Vid VM i Shanghai 2011 satte Sun Yang världsrekord på 1500 meter frisim med tiden 14.34,14, och slog därmed Grant Hacketts tio år gamla världsrekord, det äldsta världsrekordet i simning vid denna tid. Vid OS i London 2012 förbättrade Yang rekordet ytterligare till 14.31,02. Sun är den första manliga simmaren i historien att vinna OS- och VM-guld på varje fristilsdistans från 200 till 1500 meter.

Vid olympiska sommarspelen 2012 ansågs Sun vara en favorit på 400 meter och 1500 meter frisim, samt utmanare till guldmedalj även på 200 meter frisim. I sin första deltävling, 400 meter frisim, vann han guld med tiden 3:40,14, och slog det olympiska rekordet som tidigare innehas av Ian Thorpe och blev därmed den första kinesiska manliga simmaren att vinna en guldmedalj vid OS. Hans tid var också den tredje snabbaste i historien, 0,07 sekunder från världsrekordet, och han satte ett nytt asiatiskt rekord. Efter en dags återhämtning tävlade Sun på 200 meter frisim. Han vann en silvermedalj i finalen. Följande dag simmade Sun ankarsträckan i 4x200 meter stafett och hjälpte det kinesiska laget att vinna brons, Kinas första olympiska medalj i en stafettävling i simning för män. Efter stafetten återvände Sun inte till bassängen förrän den sista tävlingsdagen för att tävla på sin favoritdistans, 1500 meter frisim. Han hade kvalificerat sig till finalen med snabbast tid. Vid den inledande uppställningen på startblocken utfärdades ett nedtrappningskommando på grund av buller från publiken, men i stället för att gå tillbaka reagerade Sun genom att dyka i vattnet, vilket dock inte klassades som tjuvstart och Sun fick fortsätta i tävlingen (vilket var en mycket välvillig tolkning av regelverket). Han vann loppet med en tid på 14:31.02 och slog sitt eget världsrekord med över tre sekunder. Han kom i mål mer än åtta sekunder före tvåan, kanadensaren Ryan Cochrane.

I maj 2014 stängdes Sun av i tre månader av det kinesiska simförbundet (CSA) efter att han testats positivt för trimetazidin, en substans (ett läkemedel i vissa länder utanför USA och Västeuropa, som förbjudits fem månader tidigare WADA – samma medel som blev aktuellt i OS i Beijing rörande den 15-åriga ryska konståkerskan Kamila Valijeva). Sun hävdade att en läkare ordinerade läkemedlet till honom för att behandla hjärtklappning, ett tillstånd som han lidit av sedan 2008. KINADA (Kinas antidopingsbyrå) biträdande direktör Zhao Jia sa att “Sun lämnade tillräckliga bevis att han inte hade för avsikt att fuska, vilket bidrog till att minska hans avstängning till tre månader”, men han fråntogs sin vinst i 1500 meter frisim vid 2014 års kinesiska mästerskap. WADA meddelade efter att ha granskat ärendet av avstängningen skulle stå fast.

Vid världsmästerskapen 2015 vann Sun silver på 200 meter frisim samt guld på 400 och 800 meter frisim. På 1500 meter frisim, där han var den tvåfaldiga försvarande mästaren, drog Sun sig ur tävlingen med anledning av hjärtproblem efter en uppvärmning. Vid världsmästerskapen anklagades Sun av brasilianska tränare för att ha misshandlat en av deras kvinnliga simmare, Larissa Oliveira. FINAs verkställande direktör Cornel Marculescu förklarade att bråket som ledde till ett klagomål mot Sun berodde på trängsel i uppvärmningspoolen och inte motiverade ytterligare åtgärder.

I juni 2016 tävlade Sun vid Arena Pro Swim Series-finalen i Santa Clara, Kalifornien.

Upptakten till 400 meter frisim var kantad av kontroverser. Sun anklagades för att ha stänkt vatten i rivalen Hortons ansikte under träningen. Horton anklagade Sun för att försöka distrahera honom. Sun och Xu Qi, den kinesiska simteamchefen, förnekade anklagelserna och sa att det måste ha varit ett missförstånd. Horton svarade med att anklaga Sun för att vara ett “drogfuskare”, med hänvisning till hans avstängning 2014. Det kinesiska simförbundet begärde en ursäkt för anklagelsen och angav att Hortons påståenden “avsevärt har skadat idrottsbanden mellan Kina och Australien och skadat bilden av australiensiska idrottare”, men begäran avslogs.

Vid världsmästerskapen 2019 – under tiden som den nedan refererade tvisten pågick – slutade Sun 2:a efter litauen Danas Rapšys på 200 meter frisim. Efter att loppet var över diskvalificerades Rapšys för en tjuvstart, vilket gav Sun guldet och hans tredje raka medalj i tävlingen vid världsmästerskapen. Sun stötte ihop med Duncan Scott under 200 meter fristilspresentationen. Både det brittiska och australiska lägret hade varit kritiska till Suns agerande året innan. Scott vägrade att dela pallen med Sun, och ingen av konkurrenterna skakade hand, varefter Sun kunde ses gestikulera och skrika mot Scott. I en liknande incident några dagar tidigare hade den australiensiske simmaren Mack Horton också vägrat att dela pallen med Sun. Horton fick en officiell varning av FINA. Efter medaljceremonierna fick Horton, Scott och Sun brev av FINA som varnade dem för deras beteende. I ett uttalande sa FINA: “Även om FINA respekterar principen om yttrandefrihet, måste den genomföras i rätt sammanhang … idrottare bör inte använda FINA-evenemang för att göra personliga uttalanden eller gester.”

En inte förhandsanmäld dopingtest påbörjades på kvällen den 4 september 2018, när FINAs tre utsedda representanter kom till Sun Yangs villa. Vad som hände under kontrollen har rapporterats helt olika av dopingtestarna och Sun Yang, men man kan konstatera att något urinprov aldrig blev taget, väskan som skulle transportera det tagna blodprovet i blev sönderslagen och blodprovet togs om han av Sun Yangs personliga läkare.

Sun Yangs förklaring till dispyten under den flera timmar långa dopingtesten var att dopingtestarna inte hade rätt certifiering. Rent praktiskt utfördes testen på uppdrag av FINA av International Doping Tests and Management (IDTM), ett företag med 25 års erfarenhet av dopingtester och med huvudkvarter i Stockholm och som har 500 utbildade Doping Control Officers (DPO) runt om i världen. IDTM samlade in 13 500 dopingprov för FINAs räkning 2016-2018, varav minst 60 från just Sun Yang. Testföretaget och den testade hade således god kännedom om varandra. Den kvinnliga DPO som ledde trepersonersgruppen hade under testproceduren telefonkontakt med huvudkvarteret i Stockholm. Det kan anmärkas att i CAS protokoll nämns aldrig namnen på de tre testarna utan enbart deras titlar hos IDTM ”av säkerhet för testarna.”

I enlighet med vistelserepporteringssystemet skulle Sun Yang vara tillgänglig mellan klockan 10 och 11 på kvällen, men dopingtestarna blev stoppade av vakter utanför bostaden när de kom den utsatta tiden och fick vänta tills simmaren kom strax före klockan 11. Han kom då tillsammans med sin mamma och man kom överens om att testerna skulle lämnas i ett clubhouse i närheten. Blodprovet togs utan några problem, men därefter vidtog diskussionerna om dopingtestarnas rättighet att ta proverna. Det blev också en diskussion huruvida de foton som togs av Sun Yangs villa skulle ses som bevis för att den väntande dopingtestpatrullen var vid rätt tidpunkt vid rätt plats, varvid Sun Yang såg fotona vara av den typen som tas av paparazzi.

Utgången av detta blev att Sun Yang vägrade att låta den manlige dopingkontrollanten att närvara vid vattenkastning och eftersom det inte fanns någon annan manlig doping-kontrollant tillgänglig kunde inte något urinprov samlas in. De tagna blodproven kunde heller inte tas med av dopingtestarna eftersom Sun Yang och hans medarbetare vägrade signera de dokument som visade att blodproven tagits på rätt sätt.

Under denna långa diskussion behövde Sun Yang kasta vatten men vägrade då ånyo testarna att närvara vid vattenkastningen varför således inte något urinprov kunde tas, vilket annars kan tyckas hade löst problematiken (i denna diskussion fanns många ytterligare förvecklingar).

Sun Yangs personliga läkare anslöt cirka klockan 01 på natten. Dr Ba hävdade då också att den dopingkontrollant som tagit blodprovet inte var auktoriserad att ta blodprov enligt kinesisk lag och att därför blodprovet inte var lagligt. Detta verifierades också av en av läkarens överordnade som kontaktades per telefon mitt i natten.

I detta läge föreslog dopingkontrollanterna att blodprovet skulle sändas till det WADA-ackrediterade laboratoriet i Beijing, men detta avslogs av Sun Yangs medarbetare som ansåg att provet skulle förvaras hos dr Ba. Då man inte kom till någon lösning tog en av Sun Yangs medarbetare en hammare och slog sönder låsanordningen på den väska som innehöll blodprovet och dr Ba tog hand om blodprovet. Dopingkontrollanten förhindrades att ta bilder på den förstörda väskan. Simmaren själv rev sönder dopingkontrolldokumentet. Testpatrullen lämnade lokalen klockan 03 utan sin testutrustning, och blodprovet sades då vara i dr Bas förvar.

Det slutade således med att något prov att något urin- eller blodprov att analysera aldrig kunde tas med från dopingtestet. Det internationella simförbundet, FINA, anmälde då Yang för brott mot WADAs och FINAs dopingreglementes artikel 2.3 (vägran eller underlåtenhet att lämna dopingprov) och artikel 2.5 (manipulering eller försök till manipulering av dopingprov). FINA tillsatte en skiljedomstol som den 3 januari 2019 dock friade simmaren från anklagelserna med hänvisning till tveksamheter i dokumenten som visade auktorisationen av dopingtestarna.

Enligt Suns australiensiske tränare Dennis Cotterell var testet som genomfördes den 4 september 2018 simmarens nionde drogtest på två veckor. Sun hade precis avslutat sin tävling i Asian Games i Jakarta, Indonesien två dagar tidigare. Sun Yang hade där tävlat och vunnit guldmedaljer på 200, 400, 800 och 1 500 meter frisim. Under Asian Games hade han testats fem gånger och hade klarat alla tester utan några negativa fynd.

I januari 2019 publicerade The Sunday Times en artikel som rapporterade att Sun och hans team krossade flaskor med blodprov med en hammare framför antidopingstestarna och att han kan bli livstidsförstängd. Suns advokater beslutade att vidta rättsliga åtgärder mot The Sunday Times och stämde tidningen.

WADA överklagade FINAs beslut till CAS (CAS 2019/A/6148) den 14 februari 2019 och lade senare även till FINA som anmäld part. CAS tillsatte en skiljenämnd, mot vars sammansättning Sun Yang protesterade, och efter viss skriftväxling byttes en skiljedomare ut. Simmaren protesterade även mot den nyutnämnde, men hans invändningar hörsammades inte och i mitten av juli 2019 var skiljedomstolens medlemmar fastställda.

Under denna tillsättningstid framförde Sun Yang ytterligare två invändningar mot förfarandet. För det första ansåg han att domstolsförfarandet skulle avbrytas och avslutas på grund av senfärdighet (tardiness) och för det andra på grund av intressekonflikt inom WADAs styrelse, som därför handlagt ärendet utan att behörighet att representera hela WADA. Både invändningarna avslogs.

Suns advokater berättade för Associated Press att han bad att Suns CAS-förhandling skulle vara offentlig och “fullständigt transparent för att fria hans namn”. CAS rapporterade den 20 augusti 2019 att den överklagandeförhandling som WADA planerade mot Sun och FINA i september hade skjutits upp på grund av ”en parts personliga omständigheter.” Det tillkännagavs också att förhandlingen skulle flyttas till en ny plats och göras öppet för allmänheten, inklusive för media, enligt önskemål.

Den 15 november 2019 hölls den offentliga utfrågningen på CAS i Montreux, Schweiz. Den sändes online under sammanlagt 10 timmar. Utfrågningen påverkades av att det mesta måste översättas men det trots det var oklart hur mycket av vittnesmålen och frågorna som förstods, och både domare och båda sidors advokater uttryckte frustration.

Den 18 november sa testets DCA, som förblev anonym och inte var fysiskt närvarande vid förhandlingen, att han var en byggnadsarbetare snarare än en utbildad dopingtestare. Enligt nyhetsbyrån Xinhua hade han lämnat in sitt skriftliga vittnesmål på kinesiska till CAS och WADA flera dagar före förhandlingen. WADAs representant Richard Young hänvisade till “oro över hot och avsaknad av personligt skydd”, medan WADAs andre representant Brent Rychener under korsförhören av vittnen lyfte fram hoten och varningarna från medarbetarna i Suns omgivning gentemot dopingkontrollanterna, inklusive uttalanden från simmarens mamma, Dr. Ba Zhen (chefen för det kinesiska simförbundet), och Dr. Han Zhaoqi (chefen för Zheijangs antidopingcenter). WADA lämnade också vittnesutlåtanden från doping-kontrollanterna, som sagt att de hade blivit kontaktade av Suns medarbetare och var “oroade för sina och för deras familjemedlemmars välbefinnande.” De angav att de var “rädda för att, om de skulle gå med på att vittna i detta förfarande, skulle de drabbas av betydande vedergällning i någon form.”

En muntlig förhandling hölls i Montreux den 15 november 2019, och den 28 februari 2020 fann CAS tre domare enhälligt Sun skyldig till att ha vägrat att samarbeta med dopingtestarna och stängde av honom från all idrott fram till februari 2028. Det åttaåriga förbudet, maximalt vad CAS kan dela ut, utdömdes eftersom det var Suns andra avstängning (den första kom 2014).

Domarna uttalade att “det är en sak att, efter att ha lämnat ett blodprov, ifrågasätta testpersonalens ackreditering samtidigt som man håller de intakta proverna i dopingtestarnas besittning; det är en helt annan sak, efter långa diskussioner och varningar om konsekvenserna, att agera på ett sådant sätt att det resulterar i att provbehållarna förstörs och därigenom eliminerar varje möjlighet att testa provet i ett senare skede. Det var slående att idrottaren under sitt vittnesmål inte vid något tillfälle uttryckte någon ånger över sina handlingar, eller att det, med facit i hand, kunde ha varit bättre för honom att ha agerat annorlunda. Snarare försökte han skylla på andra för de uppenbara bristerna som inträffade. Inte vid något tillfälle … diskuterade han möjligheten att han kan ha överreagerat i sina handlingar.”

CAS förklarade emellertid att Sun inte skulle fråntas någon av hans medaljer eftersom “dopingstester som utfördes på idrottaren kort före och efter den avbrutna dopingkontrollen i september 2018 var negativa” och “i avsaknad av några bevis för att idrottare kan ha ägnat sig åt doping sedan den 4 september 2018, inklusive i samband med FINA World Championships i Gwangju, Sydkorea i juli 2019, bör de resultat som idrottaren uppnådde under perioden innan CAS-utmärkelsen utfärdades inte diskvalificeras.”

Sun Yang överklagade till Schweiz federala domstol (CAS, Court of Arbitration in Sport, arbetar under schweizisk lag) eftersom han ansåg att det förelåg en partiskhet hos skiljedomstolens ordförande genom uttalanden denne gjort bland annat i sociala media. Den 20 december 2020 biföll den federala domstolen simmarens framställning, och den federala domstolen hänvisade således fallet till skiljedomstolen för en förnyad prövning, men nu med ny domare. Samtliga två övriga medlemmar i den aktuella skiljedomstolen avgick då trots att det bara var en som kunde betraktas som jävig.

Den nedan diskuterade CAS-förhandlingen är således en helt ny skiljedomstol, vilken började om från början igen (2019/A/6148).

Det kan påpekas att WADA från början anmälde också FINA för brott mot dopingreglerna men att FINA underförhandlingarna ”bytte sida” och ansåg att Sun Yang hade brutit mot både artikel 2.3 och 2.5 och således blev åklagare i stället för svarande under förhandlingens gång.

I förhandlingarna som följde påpekade skiljedomstolen att Sun Yang som elitsimmare hade dopingtestats ett mycket stort antal gånger och att han därför kunde förutsättas veta hur dopingtestningar gick till (i handlingarna uppges att Sun har blivit testad 180 gånger, varav 60 av IDTMs representanter).

Det underströks också att auktorisationshandlingar för dopingtestare av praktiska måste se olika ut vid testningar som görs vid tävlingar (in competition) eller oannonserat (out of competition). Vi de senare tillfällena måste den skrivna handlingen vara av mer allmän karaktär och gälla typen av uppdrag snarare än ett enskilt uppdrag – vilket däremot kan vara fallet vid tävlingsuppdrag.

När det gäller hur själva insamlingen av dopingprov skall ske måste skiljedomstolen till stor del förlita sig på WADAs ”models of best practice”, vilket innebär att det inte finns exakta regler av hur vissa delar skall gå till utan bara rekommendationer – sannolikt beroende på att det finns för många tänkbara scenarier som dåligt låter sig beskrivas.

Skiljedomstolen slog efter sina överläggningar fast att:

dokumentation för dopingtestarna var tillräcklig

dopingtestarna identifierade sig på ett tillfredställande sätt

dopingtestarna hade tillräcklig utbildning för att utföra testen (särskild vikt hade då lagts på att blodprovstagaren var kvalificerad för sitt arbete)

Mot denna bakgrund fann skiljedomstolen att Sun Yang bröt mot både artikel 2.3 och 2.5.

Eftersom Yang hade haft en avstängning för brott mot dopingreglerna tidigare (3 månader, 2014) skulle avstängningstiden för de nu aktuella regelbrottet fördubblas.

I WADAs regler finns det emellertid angivet en ”normalgrad” av bestraffning, men att skiljedomstolen kan nedsätta avstängningstiden om den finner anledning att nedsätta straffet ner till en nedre gräns. Det innebär att för det brott som här är aktuella har domstolen att ta ställning till var i ett spann av möjliga avstängningstiden brottet skall bestraffas. Dessutom har skiljedomstolen att bestämma från vilken datum som bestraffningen skall gälla.

I det aktuella fallet minskade då sklijedomstolen avstängningen från 8 år till 4 år och tre månader, med början den 28 februari 2020 (Sun Yang kan således börja tävla igen vid halvårsskiftet 2024).

Domen avkunnades den 22 juni 2021.

WADA undersöker emellertid 2021-2022 ånyo anklagelser mot den kinesiska idrottaren. Tidningen Times rapporterade att Sun fotograferats i en “elitidrottsanläggning” finansierad av den kinesiska regeringen nära hans hem i Zhejiang. The Times presenterade vad som verkade vara en selfie efter simning som delats av Sun på en social medieplattform. Idrottare som är avstängda för doping är förbjudna att träna med sina lag. FINA vidtog snabbt åtgärder. “Vi kontaktar de kinesiska myndigheterna för att söka förklaring och kommer att upprepa att det är absolut nödvändigt att alla avstängda idrottare följer WADA-koden”, sa en talesman till The Times. Koden säger, i artikel 10.14.1, att avstängda idrottare inte får delta i “organiserade aktiviteter eller evenemang” som är “finansierade av en statlig myndighet”. Idrottare har däremot rätt att träna på egen hand, förutsatt att det inte är en del av en organiserad tränarregim eller som en del av en registrerad klubb. Detta har ännu (maj2022) inte lett till någon förlängd avstängning.

Sun har 3,8 miljoner följare på Douyin och över 30 miljoner följare på Sina Weibo. För en kort tid i rampljuset för skönhetsprodukter fick Sun enligt uppgift hem en lönecheck över 500 000 USD, enligt Kinas Global Times.

Mexikanskan Lupita González lämnande av oriktiga uppgifter

Den mexikanska gångaren María Guadalupe González Romero (född 9 januari 1989), är mer känd som Lupita González. Hon påbörjade sin gångarkarriär med att tävla 2013. Hon var guldmedaljör vid Pan American Games 2015 och vann silver vid olympiaden 2016 i Rio de Janeiro på 20 km. Hon är mexikansk rekordhållare i 20 kilometer gång. Hon är yrkesmilitär.

Lupita Gonzáles dopingtestades oannonserat (out-of-competition) den 17 oktober 2018, under en tidsperiod då det inte var aktuellt med några tävlingar utan skulle ses som en uppbyggnadsdel av säsongen. Nästa aktuella tävling skulle ske först i april ett halvt år fram i tiden. Laboratoriet påvisade epitrenbolon – en metabolit av den förbjudna anabola steroiden trenbolon – i en halt av 1 ng/mL (en mycket låg halt). Den 16 november 2018 meddelade friidrottarnas speciella antidopingorganisation, the Athletics Integrity Unit (AIU), att man funnit den förbjudna substansen i gångarens urin och stängde av henne under utredningen. I sitt svarsbrev daterat den 23 november angav González att den enda förklaring till det positiva provet som hon såg som möjligt var att det rörde sig om att hon ätit kontaminerat kött innehållande trenbolon.

När B-provet analyserades den 3 december fann man metaboliten av trenbolon även där. Internationella Friidrottsförbundet fann Gonzáles skyldig och dömde henne den 9 maj 2019 till fyra års avstängning och förlust av medaljer och prispengar sedan den 17 oktober 2018. Den 7 juni – ett halvt år efter det internationella förbundets dom – överklagade Lupita Gonzáles till CAS (CAS 219/A/6319).

Förhandlingarna påbörjades den 11 november 2019 i Lausanne, Schweiz, med huvudpersonerna närvarande på plats medan eventuella vittnen kunde få höras per videolänk. Redan innan förhandlingarna meddelade Lupita González att hon i Mexico hade stämt två av AIUs vittnen och påstod att de hade lämnat falsk vittnesbörd.

Under förhandlingen påpekade Lupita González att trenbolon sällan har använts som dopingmedel i elitidrott, och i de fall trebolon förekommit i CAS handlingar har det alltid varit tillsammans med andra preparat. I de få fall trenbolon avslöjats som dopingpreparat har det alltid rört sig om styrkeidrotter och aldrig i uthållighetsidrotter. Hon redovisade också att trenbolon används i Mexico för att öka köttvikten hos slaktdjur och att det därför kan förekomma i kött för konsumtion. I Mexico har myndigheterna till och med angivet ett övre gränsvärde för trenbolon i kött, över vilken gräns köttet inte får säljas. Gonzales tog detta som ett bevis för att det inte var osannolikt att hon fått i sig substansen genom köttkonsumtion (tacos). Den halt som påvisades i hennes urin var också rimlig i förhållande till intag av kött, medan sannolikheten för att det skulle vara en rest av doping var mycket mindre eftersom trenbolon vanligen säljs i dosen om 100 mg/mL.

Det påpekades också att den mexicanska tennisspelaren Marcela Zacarías, som hade haft en koncentration på 0.6 ng/mL epitrenbolone, blev frikänd från doping eftersom man ansett det troligt att hon fått i sig den förbjudna substansen genom att äta kontaminerat kött.

Det påpekades också att halveringstiden för trenbolon i kroppen är 8-12 timmar, att den högsta koncentration i urinen uppmäts 6-12 timmar efter intaget och den maximala utsöndringen av trenbolon sker 24-72 timmar efter intaget.

Gonzáles påpekade också att hon blivit dopingtestad ett mycket stort antal gånger under sin idrottskarriär – både vid tävling och vid träning – och att hon tidigare aldrig testat positivt.

Under förhandlingarna framkom det oklarheter om vem som varit närvarande när urinprovet togs – olika uppgifter framfördes av olika personer – men CAS fastställde att det dopingkontrollformulär (DCF) som signerats av de närvarande var det som gällde. När det väl signerats är det tecken på att den dopingtestade godkänt innehållet i formuläret, och något ifrågasättande kan sedan inte tas upp till diskussion. Att den ansvarige dopingtestaren är gift med den andre dopingkontrollanten är inget skäl till att ogiltigförklara testproceduren.

Det påpekades – återigen – att för att påvisandet av en förbjuden substans i en idrottsutövares urin (eller blod) skall kunna klassas som ”misstagsdoping” så fodras att idrottsutövaren kan troliggöra hur substansen kommit in i kroppen. Reglerna är i detta avseende helt klara (men tycks i fall efter fall i CAS vara lika svåra att acceptera för den åklagade).

Under förhandlingen framkom att Lupita Gonzáles hade farit med osanning om vad hon ätit vid tidpunkten och omedelbart före dopingprovet. I förhandlingarna läggs det betydande tid på att hon först uppgivit att hon ätit en viss sorts tacos och sedan förnekat det – sammanlagt finns det minst tre olika versioner av vad hon sagt och skrivit. Hon bad om ursäkt för att hon hade lämnat osanna uppgifter och hävdade att hon hade blivit rådd till detta av sina juridiska experter. Hon hävdade således initialt att hon hade ätit tacos med lever, men tog sedan tillbaka det (trots att hon signerat ett dokument där hon redovisade att hon ätit lever i förhandlingarna i den första dopingdomstolsinstansen – intag av lever skulle göra det än troligare att hon fått i sig trenbolon av misstag eftersom substansen laddas upp i levern).

Gonzales lämnade också in en polygraf test (”lögndetektor”) för att understryka sin senaste version om köttintaget. Skiljedomstolen lämnade dock denna test utan avseende, och förklarade att hennes trovärdighet var oreparabelt befläckat av att hon initialt lämnat falska uppgifter.

CAS påpekade att Gonzales under förhandlingarna inte kunde styrka att hon hade ätit tacos innehållande kött, inte vilken mängd kött dessa tacos innehöll, inte att köttet i så fall var kontaminerat av trenbolon och inte varifrån köttet som gatutrestaurangen serverade hade kommit ifrån. CAS ansåg det således inte tillräckligt att veta att det finns kött i Mexico som innehåller rester av trenbolon.

Sammanfattningsvis fastslog CAS att Lupita Gonzáles inte kunnat tillfredställande visa hur hon fått i sig den förbjudna substansen trenbolon, vilket innebär att hon skulle vara avstängd från idrott i fyra år och att titlar, medaljer, prispengar, etc från 17 oktober 2018 till 16 november 2018 skulle vara förverkade. Utöver detta straffades hon för att ha förfalskat dokument i avsikt att få den initiala domen upphävde. Hon är således avstängd till den 15 november 2026 (en fördubbling av det ursprungliga straffet).

Vem är skyldig vid förfalskade intyg vid dopingutredningar?

Den 5 oktober 2022 var den ryska boxaren Anastasiia Kirienko inte tillgänglig vid den tidpunkt hon själv hade angett i Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS), det vill säga mellan kl. 05.00 och 06.00 på morgonen, för ett dopingstest utanför tävling. Testförsöket genomfördes av en dopingskontrollant från RUSADA (Doping Control Officer, DCO), som besökte den adress som idrottaren angett i ADAMS-systemet, nämligen hennes lägenhet i Moskva, Ryssland, där hon bor tillsammans med bland annat sin morfar. Hennes frånvaro rapporterades som ett missat test (“Missed Test”), vilket utgjorde idrottarens andra missade test. Detta ifrågasätts inte i den aktuella skiljedomsprocessen.

Det är också obestritt att ett falskt läkarintyg samt en handskriven förklaring skriven av idrottaren lämnades in till RUSADA i ett försök att rättfärdiga det missade testet. Däremot är det föremål för tvist vem som faktiskt lämnade in dessa dokument. Den handskrivna förklaringen som överlämnades till RUSADA lyder, översatt till engelska:

Jag, Anastasia Maksimovna Kirienko, var inte närvarande under den angivna tidsperioden, mellan kl. 05.00 och 06.00 den 5 oktober 2022, på grund av mitt hälsotillstånd. Jag besökte en släkting i Smolensk-regionen och planerade att återvända i tid, men drabbades av plötslig akut feber (snabbt stigande temperatur), varpå jag i akut tillstånd fördes till ett distriktssjukhus i Smolensk-regionen. Efter poliklinisk vård stabiliserades mitt tillstånd, och först därefter kunde jag ta mig hem. Det var inte möjligt att ge en timmes förvarning eller meddela i förväg på grund av den plötsliga försämringen av mitt hälsotillstånd. Vänligen beakta detta fall som en sjukdomsrelaterad händelse och registrera det inte som en överträdelse. Jag bifogar ett officiellt dokument till denna förklaring.

Det falska läkarintyget löd, översatt till engelska:

OGBUZ ‘Ugranskaya CRH’ i Smolensk-regionen Poliklinik

CERTIFIKAT

Utfärdat till: Kirienko Anastasiya Maksimovna, född 01.10.2003

Bekräftar att han/hon har genomgått poliklinisk (slutenvård) behandling

Från 05.10.2022

Diagnos: akut luftvägsinfektion, förvärrad kronisk bronkit.

Har varit sjuk i 3–4 dagar

Avdelningschef

Behandlande läkare

(Två stämplar, underskrift)

Den 26 oktober 2022 begärde RUSADA att sjukhuset skulle bekräfta intygets äkthet. Sjukhusets representant svarade att underskriften på läkarintyget inte tillhörde den läkare som påståtts ha utfärdat det, att läkaren i fråga förklarade att idrottaren “inte hade kontaktat henne personligen”, att hon “tvivlade på äktheten av sin personliga stämpel”, att idrottaren inte fanns i sjukhusets databas, att en äldre version av intyget hade använts samt att sjukhuset ansåg att “detta intyg inte kan erkännas som giltigt”.

Den 20 januari 2023 underrättade RUSADA idrottaren om en möjlig överträdelse av artikel 4.5 i de ryska antidopingsreglerna (ADR), det vill säga manipulering. Idrottaren blev dock inte provisoriskt avstängd. Den 2 mars 2023 fattade Disciplinary Anti-Doping Committee (DADC) beslutet att stänga av Kirienko under två år.

Beslut i första instans

DADC fann att idrottaren hade brutit mot artikel 4.5 i de ryska antidopingsreglerna. Dock ansåg DADC att det fanns exceptionella omständigheter som motiverade en reducering av sanktionen till två års avstängning enligt artikel 12.3.1(b) i de ryska antidopingsreglerna:

Efter granskning av ärendet, samt efter att ha hört idrottarens förklaringar och RUSADA:s ståndpunkt, drog disciplinnämnden slutsatsen att det falska scenariot kring det missade testet hade utformats och genomförts av idrottarens mor. Följande bevis har presenterats i ärendet: vittnesmål, kontoutdrag samt skärmdumpar från WhatsApp-konversationer, vilka bekräftar att idrottarens mor var initiativtagare och utförare av förfalskningen av det medicinska intyget.”

Idrottaren ansågs således inte aktivt ha deltagit i brottet genom egna handlingar, kände inte till att det förfalskade intyget skickades vid tidpunkten för dess insändande och kunde inte förhindra detta eftersom hon inte befann sig på samma plats som sin mor. DADC tog också hänsyn till idrottarens ålder (född den 1 oktober 2003), hennes ekonomiska och andra beroenden av sin familj, samt den livsstil som har utvecklats inom hennes familj, där familje-medlemmarna spelar en betydande roll i utvecklingen av hennes idrottskarriär.

Under dessa omständigheter ansåg DADC att de åtgärder som idrottaren vidtog – det vill säga att hon inte samtyckte till att skicka det förfalskade intyget till RUSADA samma dag och försökte skjuta upp insändandet tills situationen var löst – var tillräckliga för att dra slutsatsen att hon agerade rimligt utifrån omständigheterna. Det skulle vara en orimlig börda att kräva att idrottaren kontrollerar alla sina anhörigas handlingar för att förhindra en regelöverträdelse.

Samtidigt beaktade DADC att idrottaren var medlem av det ryska landslaget i boxning, har vunnit priser i nationella och internationella tävlingar och har titeln “Master of Sports”. Efter-som hon inte är minderårig, har en hög idrottslig nivå och har genomgått antidopingut-bildning, borde hon ha varit medveten om att det finns sanktioner för förfalskning av doku-ment och ha informerat sina anhöriga om detta, särskilt eftersom de aktivt deltar i hennes idrottsverksamhet.

Mot denna bakgrund anser DADC att det i detta fall föreligger exceptionella omständigheter som motiverar en reducering av den normala avstängningsperioden

Beslut i andra instans

Den 7 juli 2023, efter att RUSADA och idrottaren överklagat beslutet i första instans, fattade National Sports Court of Arbitration (NSCA) följande beslut:

Att avslå RUSADAs yrkande.

Att avslå Anastasia Maksimovna Kirienkos yrkande.

Att fastställa RUSADA DADC:s beslut #45/2023 av den 2 mars 2023.

Gällande idrottarens påstådda överträdelse av artikel 4.5 i de ryska antidopingsreglerna anges följande i beslutets motivering:

Idrottaren bekräftade att hon skrivit den förklarande anteckningen för hand, men hävdade att hon gjorde detta under stark press från sin mor och att hon inte hade för avsikt att skicka anteckningen och intyget till RUSADA. Idrottaren och hennes mor (I.N. Kirienko) uppgav under ärendets behandling att anteck-ningen och intyget skickades till RUSADA av idrottarens mor utan idrottarens vetskap, via idrottarens smartphone, medan de befann sig på ett tåg från Krasnodar till Moskva. Idrottaren hävdar att hon vid detta tillfälle vistades i en annan vagn tillsammans med en vän.

Mot bakgrund av detta anser idrottaren att hennes agerande inte utgör en överträdelse av artikel 4.5 i regelverket, eftersom hon själv varken skaffade det förfalskade intyget eller skickade det till RUSADA, inte kände till att hennes mor agerade på detta sätt och inte hade någon faktisk möjlighet att förhindra det. Hon påpekar dock att hon tidigare uttryckt sitt missnöje gentemot sin mor över att ett sådant agerande ens kunde komma i fråga.

Domstolen var emellertid kritisk till idrottarens påstående att hon inte ville skicka dokumenten till RUSADA och att hon inte hade någon faktisk möjlighet att förhindra sin mor från att skicka dem. Efter att ha skrivit förklaringen den 21 oktober 2022, baserat på information i det förfalskade intyget och under sin mors påverkan, hade idrottaren – om hon verkligen inte ville att dokumenten skulle skickas till RUSADA – kunnat förstöra dem redan samma kväll eller under de följande dagarna, fram till den 24 oktober 2022 då hennes mor skickade dem. Detta gjorde hon dock inte.

Dessutom, med kännedom om att hennes mor avsåg att skicka det falska intyget och förklaringarna till RUSADA, samt med vetskap om att modern hade tillgång till hennes smartphone, vidtog idrottaren inga åtgärder för att göra enheten otillgänglig för I.N. Kirienko. Hon lämnade telefonen i sin mors kupé, gick till en annan vagn för att träffa sin vän och ändrade inte lösenordet för att begränsa åtkomsten till sin smartphone.

Vidare beaktar panelen att idrottaren inte informerade sin mor om det samtal som hölls på eftermiddagen den 5 oktober 2022 med antidopningskoordinatorn vid det ryska boxnings-förbundet, där den verkliga orsaken till det missade testet angavs. Panelen tar även hänsyn till att idrottaren, trots att hon fick veta av sin mor den 25 oktober 2022 att det förklarande brevet och det falska intyget hade skickats, inte omedelbart kontaktade RUSADA. Först den 7 november 2022 skickade hon en rättelse av den tidigare inskickade informationen till antidopningsorganisationen via sin e-post. Genom detta möjliggjorde hon en oansvarig attityd (vårdslöshet) som ledde till att hennes mor skickade de falska dokumenten till RUSADA i idrottarens namn, vilket därmed utgör en överträdelse av punkt 4.5 i de Allryska antidopningsreglerna. Panelen beslutade därför att avslå idrottarens yrkanden.

Domstolen konstaterade emellertid också att idrottaren bor i samma lägenhet som sina släktingar (morfar, funktionshindrad mormor, mor och sin mosters familj), att hon uppfostrats utan sin far och fortfarande är helt ekonomiskt beroende av sin mor. Hon har inga vänner utöver sin enda vän, Anna Nikitina, och står under konstant kontroll från sin mor, inklusive övervakning av hennes kommunikation och korrespondens. Trots att hon är myndig befinner sig idrottaren därmed i ett betydande ekonomiskt och moraliskt beroende av sin familj. Mot bakgrund av detta drog panelen slutsatsen att det i detta fall föreligger exceptionella omständigheter: moderns aktiva roll i att konstruera den falska versionen av orsaken till idrottarens missade test, samt den familjesituation och livsstil som råder i idrottarens hem, vilket utgör skäl för att reducera avstängningsperioden.

Domstolen fastställde således den tidigare avstängningen på två år.

WADA;s överklagan (CAS 2023/A/10045 WADA mot RUSADA & Anastasiia Kirienko)

Förhandlingen skulle hållas den 30 augusti 2024 via videokonferens. Den 30 juli 2024 begärde idrottaren språklig assistans under förhandlingen. Hon begärde också att följande fyra vittnen skulle höras.

Beslutet överklagades av WADA vars överklagan kan sammanfattas enligt följande:

WADAs överklagan riktar sig enbart mot DADC:s och NSCA:s beslut att reducera idrottarens avstängning till två år på grund av exceptionella omständigheter. De förklaringar som idrottaren lämnat är helt otillfredsställande och, även om de tas för sanningsenliga, når de inte upp till tröskeln för att betraktas som “exceptionella” enligt rättspraxis. Det fanns ingen grund för att reducera idrottarens avstängning, och den ordinarie avstängningsperioden på fyra år borde ha tillämpats.

Enligt de ryska antidopningsreglerna gäller att om reglerna ålägger idrottaren bevisbördan för vissa fakta eller omständigheter, ska beviskravet vara “en övervägande sannolikhet”. Det är alltså idrottarens ansvar att styrka att exceptionella omständigheter föreligger för att motivera en reducering av avstängningsperioden från fyra år.

Omständigheterna kring det missade testet är motsägelsefulla och oklara. Idrottaren och hennes farfar hävdar att hon sov när dopningskontrollanterna kom för att testa henne. Enligt e-postmeddelandet som skickades till RUSADA verkade dock idrottaren stå bredvid sin farfar vid dörren men kunde inte övertala honom att öppna den.

Idrottaren påstås ha fått reda på den 25 oktober 2022 att hennes mor hade skickat det falska medicinska intyget till RUSADA. Hon har dock inte kunnat förklara varför hon väntade tills RUSADA genomförde en utredning om det medicinska intyget och skickade henne resultaten av den utredningen, innan hon berättade sanningen och erkände att intyget var förfalskat. Det har senare framkommit, den 6 februari 2024, att idrottaren skickat en förklaring där hon angav att: “Telefonen från vilken detta obegripliga intyg skickades till RUSADA tillhör INTE mig (jag bifogar ett dokument från mobiloperatören som bekräftelse).” Detta skiljer sig väsentligt från de uppgifter som idrottaren och hennes mor lämnade till DADC och NSCA, där de uppgav att idrottarens mor skickade förklaringen och det medicinska intyget till RUSADA via idrottarens e-postadress samt skickade ett WhatsApp-meddelande från idrottarens telefon till det ryska boxningsförbundet för att meddela att dokumenten hade skickats.

När det gäller bristerna i bevisningen begärde WADA att skiljedomaren skulle ålägga idrottaren att tillhandahålla specifika dokument som kunde styrka hennes berättelse om moderns roll i anskaffandet av det falska medicinska intyget, särskilt punkterna 7-10. Idrottaren underlät dock att tillhandahålla sådana dokument eller vägrade att göra det och hävdade istället att: “För att ta många bilder på telefonerna var jag tvungen att radera allt som inte behövde raderas från dem, inklusive WhatsApp-chattar, som också tar upp minne.” Bortsett från den anmärkningsvärda tillfälligheten att idrottaren tydligen raderade alla relevanta WhatsApp-meddelanden från både sin egen och sin mors telefon, har hon aldrig förklarat varför hon inte kunde tillhandahålla relevanta e-postmeddelanden.

Kort sagt, inget utesluter möjligheten att idrottaren själv anskaffade och skickade in intyget och i efterhand fabricerade en berättelse där hon framstod som ett oskyldigt offer för att undvika anklagelsen. Detta kan helt enkelt inte vara tillräckligt för att idrottaren ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Även om det var idrottarens mor som, utan idrottarens vetskap, skaffade och beslutade att skicka det falska medicinska intyget till RUSADA, kvarstår det faktum att idrottaren gick med på historien i minst 17 dagar (från den 21 oktober 2022, när idrottaren påstås ha fått veta om det falska medicinska intyget, till den 7 november 2022, när idrottaren erkände för RUSADA att förklaringarna och det medicinska intyget som lämnades in den 24 oktober 2022 innehöll falsk information).

WADA yrkande således på att Anastasiia Kirienko skulle stängas av i fyra år, räknat från det datum då CAS beslut träder i kraft.

RUSADA;s svar på WADA:s överklagan

Den obligatoriska sanktionen för en manipulationsöverträdelse är en avstängning på fyra år, om inte idrottaren kan bevisa att exceptionella omständigheter föreligger, varpå avstängningsperioden kan reduceras till två år. Bevisbördan ligger på idrottaren att visa att det finns exceptionella omständigheter.

Som påpekats av WADA i dess överklagandeskrivelse har idrottaren i viss mån ändrat sin förklaring under överklagandet. Detta gjordes genom ett e-postmeddelande från idrottaren den 6 februari 2024. Denna ändring avsåg i huvudsak sättet på vilket de falska medicinska dokumenten tillhandahölls WADA. Idrottaren har också lämnat ytterligare information om avsaknaden av någon samtida korrespondens från oktober 2022 angående det falska medicinska intyget. RUSADA hävdar att även om de exakta omständigheterna kring anskaffandet av det falska medicinska intyget fortfarande kan vara oklara, kvarstår betydande tvivel om att det överlämnades till RUSADA som ett sätt att bortförklara det missade testet den 5 oktober 2022 på det sätt som idrottaren hävdar.

Om idrottarens bevis skulle accepteras, uppstår frågan om dessa utgör “exceptionella omständigheter”. Denna term är inte definierad i de ryska antidopningsreglerna eller WADA-koden. Den måste därför ges sin naturliga betydelse. Omständigheterna måste vara ovanliga och utöver det normala för att betraktas som “exceptionella” – termen i sig hänvisar till behovet av att omständigheterna ska vara ett “undantag” från vad som normalt skulle förväntas. Detta är en subjektiv bedömning. DADC och Nationella Centrumet för Sport-skiljedom ansåg att omständigheterna var exceptionella. Det blir upp till CAS:s skiljedomare att avgöra om de hade rätt i detta.

Anastasiia Kirienkos svar på WADA:s överklagan

Kirieno tog upp sakfrågan genom två separata e-postmeddelanden som hon skickade till CAS Court Office under processens gång.

E-post från 18 november 2023:

Ärade damer och herrar, som svar på er begäran vill jag informera er om att jag varken letade efter ett medicinskt intyg, köpte det eller skickade det till någon. För det första eftersom det saknar all logik och sunt förnuft:

Den 5 oktober 2022 missade jag dopningstestet eftersom min morfar, Nikolaj Vladimirovitj Kulakov, låste alla dörrar i huset och gjorde det omöjligt för mig att höra dörrklockan klockan fem på morgonen när jag sov. Han blev rädd och var säker på att de som ringde på kom från militärens mönstringskontor för att hämta min brorson Konstantin, eftersom det några dagar tidigare hade kommit personer därifrån.

På eftermiddagen berättade min morfar för mig om samtalet vid dörren klockan fem på morgonen. Jag ringde omedelbart RUSADA:s koordinator, Dina Merselevna Sadykova, och bad henne informera RUSADA om detta. På min begäran skickade Dina Merselevna ett e-postmeddelande till RUSADA. Hur skulle jag kunna rapportera en helt annan version till RUSADA några veckor senare? Jag är en normal och förnuftig person och genomgår en omfattande medicinsk undersökning var sjätte månad som bekräftar att jag är frisk både mentalt och fysiskt.

För det andra var detta en andra missad testning, inte den tredje, vilket innebar att det inte ledde till något allvarligt för mig. Därför rapporterade jag det omedelbart genom koordinatorn till RUSADA och vidtog inga ytterligare åtgärder.

Som jag fick veta senare skickade min mamma ett intyg (som jag aldrig har sett i mitt liv) till RUSADA från sin egen telefon (jag bifogar ett dokument som bekräftar detta). Hon gjorde detta utan att veta att jag redan hade informerat RUSADA den 5 oktober 2022 om att min morfar inte hade öppnat dörren. Hon gjorde det eftersom Moskvas landslags huvudtränare, Ivan Sergejevitj Konikov, ringde henne och sa att detta missade test var mycket allvarligt. Min mamma blev rädd och gjorde denna ologiska och felaktiga handling med intyget!

Jag är en dopingfri idrottare (vilket bekräftas av alla mina prover).

E-post från 6 februari 2024:

På grund av att RUSADA diskvalificerade mig, har jag blivit fråntagen alla ekonomiska ersättningar och försörjningsmöjligheter. Jag har tränat i åtta år (nästan halva mitt liv) och levde på idrottslön. Jag har nu blivit fråntagen denna inkomst. Jag stod ensam, utan försörjning och utan juridiskt skydd i rätten.

Vid alla träningsföreläsningar och seminarier fick vi strikta instruktioner att hantera alla frågor med RUSADA ENDAST genom koordinatorn. Detta gjorde jag exakt enligt de instruktioner vi fått.

Det finns vittnesmål från en extern person som visar att jag INTE köpte eller skickade intyget till RUSADA (jag bifogar dessa vittnesmål som bekräftelse).

Telefonen från vilken detta obegripliga intyg skickades till RUSADA tillhör INTE mig (jag bifogar ett dokument från telekommunikationssalongen som bekräftelse).

Jag lyckades samla ihop lite pengar för att skicka dokumenten till en översättningsbyrå.

CAS slutsatser och dom

Av domstolens skriftliga plädering framgår att man har svårt att acceptera att den unga boxarens mamma skulle ha agerat helt utan att informera dottern. En försvårande faktor är dessutom att Kirieno gradvis ändrat sina uppgifter, vilket minskar hennes trovärdighet betydligt. ”Ungdomligt oförstånd” kan dessutom inte åberopas av någon som har fyllt 18 år.

Domaren påpekar också att man måste se mycket alvarligt på förfalskade dokument i dopingutredningar eftersom antidopingbyråerna har begränsade resurser och begränsad jurisdiktion att undersöka inlämnade dokument – man måste ha rätt att utgå från att inlämnade instrument är överensstämmande med sanningen. Av detta skäl bör straff för förfalskade dokument vara kraftiga.

Baserat på ovanstående fastställer CAS skiljedomare att:

Anastasiia Kirienko har brutit mot antidopningsreglerna

En avstängningsperiod på fyra år åläggs idrottaren, med start från den 2 mars 2023

Alla tävlingsresultat som idrottaren uppnått sedan den 24 oktober 2022 diskvalificeras, med alla tillhörande konsekvenser, inklusive förlust av medaljer, poäng och priser

FELAKTIGA DOMAR

Marko Strahija – det värsta tänkbara CAS-fallet

Dopingstestning kan ha kliniska, rättsliga och etiska konsekvenser och är mycket viktigt ur etisk synvinkel. När det gäller dessa konsekvenser kan man granska fallet med den kroatiske simmare Marko Strahija. Han föddes den 28 maj 1975 i Zagreb, Kroatien, och blev en framgångsrik ryggsimmare. Han fick stipendium till The Ohio State University och höll universitetsrekordet på 100 och 200 ryggsim under lång tid. Han tävlade i tre sommar-OS mellan 1996 och 2008. I Atlanta, USA, slutade han på 11:e plats (B-final) i herrarnas 200 m ryggsim men blev utslagen i kvalheaten i herrarnas 4 × 200 m frisimstafett. Strahija vann silver, bakom Aaron Peirsol från USA, på 200 m ryggsim vid FINA Short Course World Championships (kortbane-VM) 2002.

År 2002 testades han positivt för beta-hCG i två av tre prover tagna vid träning. hCG (humant choriongonadotroping) är ett kroppseget protein som stimulerar till ökad halt endogent testosteron i blodet och som därför missbrukats särskilt av idrottare som fått låga testo-steronnivåer efter att använt anabola steroider.

Eftersom hCG är en känd tumörmarkör påpekade laboratoriet att det fanns en möjlighet att Strahija hade en medicinsk sjukdom, som gav honom ett positivt dopingtest. Han genomgick därför medicinska tester som inte visade några tecken på tumör. Han hävdade sin oskuld och ifrågasatte vetenskaplig validitet av tester för hCG. Trots detta fick han en tvåårig avstängning 2003.

Efter att ha gjort comeback testade Strahija återigen positivt för hCG i oktober 2007. vilket ledde till att han missade European Short Course Championships som hölls i december samma år. Den här gången hittades testikelcancer i efterföljande medicinska tester, och Strahija genomgick omedelbart kirurgi. I februari 2008 frikände Internationella simförbundet Strahija och hävde hans provisoriska avstängning. Han återhämtade sig framgångsrikt och deltog i sommar-OS 2008.

Detta illustrerar konsekvenser av dopingtestning, inklusive olika kliniska, rättsliga, etiska och rättsliga aspekter. Strahijas fall har ofta citerats i litteraturen eftersom det öppnar upp ett antal etiska frågor och rättssäkerheten, men också idrottares beroende av resultat för att kunna ha idrotten son yrke, otillräcklig medicinsk vård för professionella idrottare, etc. Som illustrattion till detta redovisas nedan delar av Strahijas förhandlingar i skiljedomstolen 2003 (CAS 2003/A/507 med dom den 9 februari 2004.

…

Principen om en rättvis muntlig förhandling garanterar inte bara parternas rätt att framföra sin åsikt till skiljedomstolen, utan också deras rätt att bemöta den andra sidans faktiska påståenden. Enligt lex mitior måste de sanktioner som är mest fördelaktiga för idrottaren enligt de senaste reglerna tillämpas om ett brott mot reglerna har begåtts. I det aktuella fallet var det internationella simförbundets (FINA:s) regler som skulle tillämpas. Bördan att lämna in och bevisa oavsiktlig doping åligger idrottaren. Genom att bara påstå att han inte tog det förbjudna ämnet gör idrottaren inga substantierade påståenden om frågan om hCG är särskilt känsligt för oavsiktlig doping. Vidare, enligt reglerna måste idrottaren fastställa att användningen av ett angivet ämne inte var avsedd att förbättra idrottsprestationen. Genom bara att hävda att han aldrig har använt detta ämne har idrottaren inte uppfyllt ett sådant krav.

Den 26 mars 2002 genomgick Marko Strahija en dopingtest under träning (den “26 mars-testet”). Provet skickades till IOC-ackrediterade laboratoriet i Dresden, Tyskland (den “Dresden Lab”) för analys. Dresden Lab testade A-urinprovet och rapporterade till svaranden en mängd human koriongonadotropin (hCG) i en koncentration som översteg det normalt förväntade intervallet för värden hos män. De rapporterade koncentrationerna, baserade på två olika immunoanalyser, var 28 mIU/ml och 38 mIU/ml. Närvaron av en onormal koncentration av hCG i en tävlares urin utgör ett regelbrott om det inte har bevisats vara resultatet av en fysiologisk eller patologisk tillstånd. FINA:s dopingkontrollgransknings-styrelse (DCRB), som genom ett brev daterat den 14 juni 2002, lämnade följande utlåtande:

  1. Dessa resultat utgör ett positivt dopingtest men inte nödvändigtvis en dopingsöverträdelse. För att ytterligare undersöka fallet vill DCRB vilja ha ytterligare laboratorieinformation, särskilt testosteron- och epitestosteron-koncentrationerna i A-provet.

  2. Två ytterligare oanmälda prover bör samlas in under de närmaste två eller tre veckorna och utsättas för snabb laboratorieanalys (resultat tillgängliga inom 5 arbetsdagar). Rapporten från dessa analyser bör specifikt beskriva nivåerna av hCG, testosteron och epitestosteron som finns i proverna. Om det inte är möjligt att genomföra sådana tester inom den angivna tidsperioden bör ordföranden för DCRB omedelbart informeras. Laboratoriet bör ombedjas att tillhandahålla detaljer om de immunoassay “kit” som användes vid analysen av proverna. Mer specifikt bör följande information sökas:

(i) specificiteten hos antikropparna i kittet (vilka epitoper erkänns av antikropparna)

(ii) populationsvärden för negativa resultat som erhållits med dessa kit bör tillhandahållas.

Den 11 juli 2002 och 22 juli 2002 genomgick Strahija ytterligare två utom dopingtester under träning. Båda proven skickades till IOC-ackrediterade laboratoriet i Barcelona. Analysen av provet den 11 juli 2002 gav ett negativt resultat. Provet från den 22 juli 2002-testet (den “22 juli-testet”) anlände till Barcelona Lab den 24 juli 2002. A-provet från den 22 juli-testet öppnades den 25 juli 2002. Analysrapporten anger att integriteten hos provet vid mottagningen var korrekt och att provet visade “närvaron av en onormalt förhöjd koncentration av koriongonadotropin (eta-hCG)”. Dessutom anger rapporten att analysen utfördes genom två olika immunoanalyser som producerade medelvärden på 27 mLU/mL och 30 mLU/mlL

Den 27 november 2002 beslutade FINA:s verkställande organ, efter ytterligare samråd med DCRB, att provisoriskt avstänga appellanten från och med samma dag “tills en muntlig förhandling inför FINA:s dopingspanel kan genomföras efter resultatet av B-provet”. På begäran av Strahija analyserades B-provet från den 22 juli-testet den 15 januari 2003. Eftersom Strahija inte önskade närvara vid öppnandet av B-provet öppnades och analyserades det i hans frånvaro. Analysen av B-provet utfördes igen genom två olika immunoanalyser som upptäckte beta-hCG i värden av 24,7 mLU/mL och 32,1 mLU/mlL respektive.

Den 29 januari 2003 hänvisades ärendet till FINA:s dopingspanel.

En muntlig förhandling ägde rum den 15 juli 2003 i Barcelona. I denna förhandling hördes doktor Larry Bowers, som är medlem i DCRB och tidigare chef för det IOC-ackrediterade dopingskontrollaboratoriet i Indianapolis, USA, som expertvittne. Strahija informerades inte innan förhandlingen om att Dr. Larry Bowers skulle höras som expertvittne.

FINA dopingpanel fattade sitt beslut samma dag som den muntliga förhandlingen (15 juli 2003) och påförde Strahija en avstängning på fyra år, med början den 27 november 2002 och slut den 26 november 2006. Dessutom påförde dopingpanelen en retroaktiv sanktion, som ogiltigförklarade alla resultat som Strahija hade uppnått i tävlingar under perioden före den 26 november 2002 och som sträckte sig tillbaka till den 22 januari 2002.

I slutet av sitt beslut konstaterar FINA DP: “Dopingpanelen är väl medveten om att FINA-kongressen den 11 juli 2003 antog nya regler som dock träder i kraft först den 11 september 2003. Den kortaste avstängningstiden i de gamla reglerna överensstämmer inte med den kortare sanktion som föreskrivs i de nya reglerna. Dessutom ger de nya reglerna inte längre någon retroaktiv sanktion. Panelen har dock ingen befogenhet att tillämpa de nya reglerna redan nu.”

Den 8 oktober 2003 informerades emellertid Strahija att hans avstängning skulle minskas till en period av två år (löpte ut den 26 november 2004). Detta som ett resultat av de nya reglerna som trädde i kraft den 11 september 2003.

Den 11 augusti 2003 lämnade Strahija in en överklagan till CAS mot beslutet som utfärdades av FINA den 15 juli 2003. Den muntliga förhandlingen ägde rum i Lausanne, Schweiz, den 16 december 2003. Det ägnades mycket utrymme åt en diskussion om hur tillförlitlig metoden (immunoassay) för att mäta hCG i urin var, men efter hrande av expertid godtog skiljedomstolen de mätvärden som rapporterats. Strahijas försvarare hävdade att “Kvantitativa hCG-bestämningar utförs främst på serumprover, och mycket få kommersiella hCG-bestämningar har validerats för bestämning av urinprover. Betydande försiktighet måste därför iakttas vid användning av sådana analyser för att analysera urinprover för doping-kontroll”. Domstolen ansåg dock att det av detta inte går att dra slutsatsen att screening-metoden som användes av Barcelona-laboratoriet inte var tillförlitlig.

Det diskuterades också en vetenskaplig essä som Strahija har lämnat in från år 2002 men den bedömdes irrelevant. I essän påpekar författaren problemet med “falskt positiva hCG-test”. Essän fokuserade främst på användningen av olika testkit för att upptäcka sjukdomar (trophoblastiska sjukdomar). I detta sammanhang påpekade domstolen att detektionen av ökade hCG-värden i patientens kropp med hjälp av vissa testkit inte automatiskt tillåter slutsatsen om denna sjukdom. Inte bara följde Barcelona-laboratoriet den föreskrivna screening- och bekräftelseproceduren, det fanns heller inget avsteg från rekommenda-tionerna från IOC:s medicinska kommission avseende rapportering av resultat. Detta gäller både för antidopinganalysrapporten för A-provet från den 18 december 2002 och för antidopinganalysrapporten för B-provet från den 15 januari 2003. I det aktuella fallet uttryckte då skiljedomstolen att den var övertygad om att FINA fullständigt hade uppfyllt sin bevisbörda genom att visa att det fanns förhöjda hCG-värden i Strahijas urin.

Det framhölls emellertid samtidigt att det i reglerna inte anges någon exakt tröskel för ett positivt test. De kräver “förekomsten av en onormal koncentration”. Dock utgör en onormal koncentration inte ett dopingsbrott om det “har visats vara resultatet av ett fysiologisk eller patologisk tillstånd”. Det står dock i domslutet att hCG är ett hormon som generellt sett inte finns i män eller endast i mycket låga koncentrationer. Ett undantag gäller vid vissa sjukdomar. Till exempel kan hCG-nivån i urinen hos en person med en tumör stiga. Det negativa dopingstestet från den 11 juli 2002 stöder emellertid uteslutandet av denna möjlighet.

Vidare skrives i domen att eftersom möjligheten till ett fysiologiskt eller patologiskt tillstånd hade uteslutits var frågan att besvara om koncentrationen av hCG som hittats i idrottarens urin var normal eller onormal. Svaret på denna fråga beror på en jämförelse med värdena i en referenspopulation. Barcelona-laboratoriet avgjorde denna fråga baserat på över 1000 olika urinprover. Den genomsnittliga koncentrationen av hCG i deras manliga referens-populationen var 0,51 mLU/mL (0 och 5,5 mLU/mL). Dock hade ungefär 96 procent av referenspopulationen ett värde på mindre än 2,02 mIU/ml och 99 procent hade ett värde mindre än 3,22 mIU/ml. Koncentrationen av hCG som hittades i kärandens A-prov med hjälp av MEIA-metoden hade ett genomsnittsvärde i screeningtestet på 27,0 mIU/ml (första testkörningen 27,7 mIU/ml, andra testkörningen 26,3 mIU/ml). Värdena för B-provet var 24,7 respektive 32,1 mIU/ml. Det var därför bortom allt tvivel att de mätta värdena i Strahija urin var helt utanför värdena som normalt återfinns i den manliga populationen.

Efter att således fastställt att FINA har uppfyllt sin bevisbörda för att ett dopingsbrott har begåtts, återstår att hantera påförandet av sanktion. Som nämnts ovan gäller principen lex mitior i detta fall. De regler som har mer förmånliga sanktioner för idrottaren måste tillämpas i detta fall, vilket innebär att straffet för en första dopingsöverträdelse är två års avstängning. Om en tävlande emellertid kan fastställa att användningen av ett förbjudet ämne inte avsåg att förbättra idrottsprestandan, ska avstängningen på två år ersättas enligt följande:

Första överträdelsen: Som minimum varning och tillsägelse och ingen avstängning från framtida tävlingar, och som mest, ett års avstängning

Denna bestämmelse gäller emellertid endast om ämnet är markerat i förteckningen över förbjudna ämnen som anges som ”ospecificerade”, det vill säga att de inte används inom reguljär sjukvård. hCG finns dock inte på denna lista. hCG är upptaget som en “specificerad” dopingsubstanser. Det finns således ingen anledning att tro att hCG är särskilt känsligt för oavsiktlig doping. De trovärdiga uttalandena från experterna tyder på att intag av hCG sannolikt kommer att öka nivån av testosteron samt förhållandet testosteron/epitestosteron. Därför är avsiktlig doping mycket mer sannolik än oavsiktlig doping i fall där hCG bevisats finnas i en idrottares kroppsvätskor.

Idrottens skiljedomstol beslutade därför:

Överklagandet som lämnades in av Marko Strahija den 11 augusti 2003 avslås.

Beslutet av FINA:s dopingspanel den 15 juli 2003 bekräftas med ändringar som trädde i kraft med de nya reglerna den 11 september 2003.

Följaktligen är avstängningstiden två år.

…

Detta är således ett exempel på en oskyldig men dopingavstängd idrottare. Tilläggas bör dock att skiljedomstolen tog ett rimligt beslut på det underlag som fanns vid tiden för domslutet.

Huruvida Marko Strahija fått någon uppgörelse eller gottgörelse i efterhand är inte känt.

CAS underkänner Indiska NADO:s friande efter positiva prov på clenbuterol

Radhika Radhika är en kvinnlig indisk brottare, född 2 juni 2000, från Israna. Hennes mest framstående resultat var silver vid Asiatiska Mästerskapen 2024.

Den 1 oktober 2022 genomgick idrottaren en dopingkontroll i samband med tävling, under vilken ett urinprov togs. Den 1 november 2022 rapporterade Indiens nationella dopningstestlaboratorium (NDTL) ett fynd av clenbuterol i det första provet. Enligt en rapport som NDTL lämnade in den 23 november 2022 var den uppskattade koncentrationen av clenbuterol i det första provet 0,01 ng/mL.

Den 23 december 2022 genomgick idrottaren ännu en dopningskontroll i samband med tävling, under vilken ett urinprov med nummer togs. Den 5 januari 2023 rapporterade NDTL att inga förbjudna substanser fanns i det andra provet.

Den 6 maj 2024 genomförde NADA Indien en intervju med idrottaren via videokonferens. En rapport utfärdad av NADA Indien sammanfattar intervjun och annan information som samlats in i ärendet:

Under intervjun informerade idrottaren att hon inte besökt något av länderna Kina, Mexiko eller Guatemala i oktober 2022 och att hon inte tagit några läkemedel under 2022

Hon följer en normal diet och äter regelbundet fårkött och kyckling samt fisk då och då

NADA Indien beslutade trots det positiva fyndet att inte gå vidare fyndet och ”frikände” således Radika.

WADA:s synpunkter

Den 28 maj 2024 begärde WADA att få ta del av ärendets beslutsunderlag. Efter att ha mottagit delar av ärendet den 6 augusti 2024 skickade WADA en ytterligare begäran den 22 augusti 2024 och mottog fler dokument den 23 augusti 2024.

WADA påpekade att eftersom det första provet innehöll clenbuterol under MRL (minimi-gränsvärdet), artikel 5.2.1 i ISRM att NADA Indien i rollen som resultatansvarig organisation skulle genomföra den nödvändiga undersökningen. Kommentaren till denna artikel anger att NADA Indien “kan kontakta WADA för att fastställa vilka undersökningsåtgärder som bör vidtas. Dessa undersökningsåtgärder kan fastställas av WADA i ett särskilt meddelande eller annat dokument”. Reglerna klargör att dessa steg är ett minimikrav, och att ytterligare utredning kan krävas från fall till fall. Om antidopingorganisationen efter avslutad under-sökning är övertygad om att det positiva fyndet orsakats av oavsiktlig konsumtion av föro-renat kött, ska inga ytterligare åtgärder vidtas mot idrottaren. Om undersökningen däremot inte kan fastställa ett sådant scenario, ska fyndet rapporteras.

Överklagande behandlades som CAS 2024/A/10872.

WADA anser således att NADA Indien inte undersökte det positiva fyndet tillräckligt noggrant. I synnerhet:

Det finns inga indikationer på att NADA Indien genomförde Steg 3, vilket kräver en granskning av idrottarens steroidhistorik i hennes biologiska pass (Athlete Biological Passport, “ABP”) och tidigare testhistorik för eventuella avvikelser.

Steg 4–6 kräver insamling av information om idrottarens vistelseort och köttkonsum-tion före “insamlingen av provet som resulterade i det atypiska fyndet.” Trots att NADA Indien intervjuade idrottaren och hon lämnade viss information om sin generella kost, finns det inga tecken på att NADA Indien specifikt efterfrågade uppgifter om de 72 timmarna före insamlingen av det första provet (enligt vad som krävs i Steg 6). Det saknas även information om exakt vilken typ av kött hon påstås ha ätit under den perioden, samt när.

Likaså finns inga bevis för att idrottarens uttalanden på något sätt har undersökts eller kontrollerats, eller att NADA Indien utrett ursprunget till det kött som påstås ha konsumerats.

Det finns inte heller någon indikation på att NADA Indien har undersökt möjligheten att kött i Indien skulle kunna vara förorenat med clenbuterol, vilket krävs enligt Steg 6–8.

I ett liknande fall erkände NADA Indien att clenbuterol är olagligt att använda på köttdjur som tillväxtfrämjare, vilket fick dem att spekulera i att ämnet ändå kan användas illegalt. I det nu aktuella fallet finns inga tecken på att denna fråga ens har utretts.

Det är värt att notera att det i Indien under 2022 endast rapporterades ett enda positivt fynd för clenbuterol av totalt 3 867 prov – detta fall. På samma sätt rapporterades under 2023 endast sex fynd av clenbuterol av totalt 5 606 prov, varav fem gällde samma idrottare. Om kött förorenat med clenbuterol verkligen vore ett problem i Indien, är det uppenbart att betydligt fler positiva prov skulle ha rapporterats.

I verkligheten baserades det överklagade beslutet enbart på det faktum att det andra provet var negativt. Detta säger dock mycket lite – om något alls – om huruvida det positiva fyndet i det första provet kunde ha orsakats av köttkontaminering, vilket är den centrala frågan i den aktuella rättsliga prövningen. Att samla in ytterligare ett prov efter ett ATF är bara ett av många steg, och dessutom endast ett preliminärt steg.

Dessutom är det obegripligt att NADA Indien väntade i 19 månader innan man ens intervjuade idrottaren. En sådan tidsfördröjning fritar inte NADA Indien från sitt ansvar att följa de föreskrivna stegen i WADA:s regelverk, för att kunna bedöma om källan till det positiva fyndet troligen var köttkontaminering.

NADA Indien misstolkade även reglerna när man beslutade att avsluta ärendet med motiveringen att “ingen ytterligare undersökning kan genomföras” (enligt en undersöknings-rapport som till synes föregick det överklagade beslutet). Faktum är att om undersökningen inte producerar några bevis som stödjer teorin om köttkontaminering (vilket gäller i detta fall), så är reglerna tydliga: ett positivt analytiskt fynd ska då behandlas som ett ogynnsamt analytiskt fynd – inte tvärtom.

Som en följd av ovanstående ska det överklagade beslutet ogiltigförklaras och ärendet återförvisas till NADA Indien för korrekt hantering enligt gällande resultatförvaltningsrutiner.

Alternativt, givet att det saknas konkreta bevis för köttkontaminering, ska idrottaren anses ha begått en antidopningsregelöverträdelse enligt artiklarna 2.1 och/eller 2.2 i ADR, med alla tillämpliga konsekvenser – särskilt en avstängningsperiod på fyra år.

NADA Indiens synpunkter

NADA Indien menar att de angivna stegen inte kan betraktas som miniminivåer. Detta följer särskilt av att stegen “inte är avsedda att utgöra en uttömmande lista över potentiellt relevanta utredningsåtgärder”.

I stället ges den resultatansvariga organisationen flexibilitet att utforma sin egen utredning, under förutsättning att den övergripande processen följs, vars syfte är att undvika orättvisa mot oskyldiga idrottare. Till skillnad från WADA:s påståenden har NADA Indien noggrant utrett möjligheten till köttkontaminering:

I enlighet med Steg 2 genomförde NADA Indien ett oanmält test efter att det ursprungliga positiv fyndet hade registrerats. Detta test visade ett negativt resultat, liksom alla sju tester som genomfördes på idrottaren efter den 1 oktober 2022.

Därefter intervjuade NADA Indien idrottaren, som lämnade information om sin kost och bekräftade att hon inte hade rest till Kina, Guatemala eller Mexiko före oktober 2022. NADA Indien utfärdade därefter en undersökningsrapport som rekommenderade att ingen ytterligare undersökning skulle genomföras, eftersom samtliga efterföljande tester hade varit negativa.

För tydlighetens skull har även de två tester som genomförts av United World Wrestling – och vars resultat inte fanns tillgängliga i ADAMS när undersökningsrapporten skrevs – nu också rapporterats som negativa.

Ovanstående, i kombination med det faktum att halten clenbuterol i det första provet uppmättes till 0,01 ng/mL, visar tydligt att det positiva provet kan ha orsakats av konsumtion av kontaminerat kött. Det aktuella fallet befinner sig i en ”gråzon” – ett fall där bevisningen leder till rimligt tvivel, vilket bör tolkas till idrottarens fördel.

Idrottarens synpunkter

Idrottaren lämnade inga egna inlagor i detta skiljeförfarande. Skiljedomaren anser dock att hon blev korrekt informerad om förekomsten av skiljeförfarandet och att hon gavs tillräcklig möjlighet att svara på överklagandet.

CAS beslut

För fullständighetens skull noterar skiljedomaren att både klaganden och den svaranden uttryckligen har bekräftat CAS behörighet genom att underteckna processordern. Mot bakgrund av det ovanstående finner skiljedomaren att han har behörighet att pröva det aktuella fallet.

Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar skiljedomaren att det överklagade beslutet strider mot tillämpliga regler, eftersom NADA Indien, innan de beslutade att avsluta ärendet, inte utrett det atypiska fyndet (ATF) i enlighet med gällande regler. Därför måste det överklagade beslutet upphävas.

Skiljedomaren godkänner således WADA:s primära yrkande att ärendet ska återförvisas till NADA Indien för vidare utredning. Skiljedomaren anser att detta är det lämpligaste tillväga-gångssättet, i stället för att han själv skulle fatta beslut i nuläget om huruvida idrottaren har begått en antidopningsregelöverträdelse.

Idrottaren ska inte missgynnas i detta skiljeförfarande på grund av brister i NADA Indiens utredning. I synnerhet är detta skiljeförfarande inte rätt forum för att genomföra utrednings-steg som enligt regelverket ska ske innan en ADRV ens hävdas mot idrottaren – och vars resultat skulle göra det möjligt för idrottaren att fatta informerade beslut under det resultatförfarande som bör äga rum innan något beslut i första instans fattas.

Idrottens skiljedomstol (CAS) beslutar således den 30 april 2025 att:

Överklagandet från World Anti-Doping Agency (WADA) mot beslutet från National Anti-Doping Agency of India daterat den 14 maj 2024 i ärendet gällande Radhika Radhika bifalls.

Beslutet från National Anti-Doping Agency of India daterat den 14 maj 2024 i ärendet gällande Radhika Radhika upphävs, och ärendet återförvisas till National Anti-Doping Agency of India för vidare utredning angående potentiella fall av köttkontaminering, för att avgöra huruvida det atypiska fyndet bör behandlas som ett ogynnsamt analytiskt fynd.

Fall nummer två

Den 30 april 2025 (samma datum som ovanstående fall) beslöts (CAS 2024/A/10871) avseende den indiska, kvinnliga brottaren Priyanka Priyanka från Nangla (född 15 juli 2002) som lämnat ett positivt prov på clenbuterol 0,09 ng/mL den 22 juli vilket rapporterades den 8 augusti 2023 (således inte samtidigt med ovanstående brottare) i samband med tävling. Hon lämnade därefter ytterligare fyra prover:

7 september 2023out-of-competition 0,17 ng/mL

7 september (samma dag)out-of-competition0,09 ng/mL

19 oktober 2023out-of-competition 0,31 ng/mL

19 oktober (samma dag)out-of-competition0,36 ng/mL

Den 11 januari 2024 lämnade Dr Pooja Gupta, biträdande professor vid All India Institute of Medical Sciences i New Delhi, ett expertutlåtande till NADA Indien efter deras begäran. Utlåtandet lyder, i relevant del, enligt följande:

Förutsatt att provet är urin och i frånvaro av positiva prov för andra prestations-höjande medel, enligt WADA är en koncentration av clenbuterol <2 ng/mL osannolikt att vara avsiktlig.

Kosttillskotten som brottaren angivit sig h tagit är alla vanliga märken som konsumeras och det är osannolikt att de innehåller clenbuterol som förorening. Jag har slumpmässigt kontrollerat ingredienserna. Ingrediensförteckningen för dessa tillskott kan granskas för bekräftelse.

Clenbuterol har varit känt för att användas som tillväxtfrämjare på kycklingfarmer i flera länder, inklusive Indien, och är därmed en potentiell källa till positiva dopingprov..

Konsumtion av förorenat kött kan leda till positiva prov under en längre tidsperiod, särskilt om exponeringen pågår.

Clenbuteroltabletter är vanligtvis racemiska blandningar av S- och R-enantiomerer. Beroende på djurart skiljer sig förhållandet mellan enantiomererna i djurens lever och muskelvävnad.

Även om det inte är avgörande, har analys av enantiomerer i urin föreslagits, där en högre andel S i förhållande till R (>0,59) gör det mindre sannolikt att intaget skett via tabletter. En lägre andel är dock inte ett definitivt bevis på olaglig användning.

Den 6 och 8 maj 2024 sammankallades en kommitté tillsatt av NADA Indien bestående av bland andra Dr Gupta och tjänstemän från den indiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och standarder (FSSAI), för att diskutera brottarens positiva dopingprov. Mötesprotokollet lyder, i relevant del:

Mr. Ganesh Bhat([teknisk tjänsteman vid FSSAI) informerade att i Indien är användning av clenbuterol i livsmedel förbjuden sedan 2019 om köttprodukten är avsedd för försäljning. Men om missbruk sker under produktionsfasen, innan FSSAI:s tillsyn träder in, skapas en lucka som möjliggör användning av clenbuterol i kött vid produktionsnivån. Mr. Arpit Soni [forskare vid NDTL] tillade att clenbuterol stannar i kroppen under en mycket kort tidsperiod, cirka 7 dagar. Det diskuterades bland kommittémedlemmarna att även om det förekommer en liten ökning av ämnets nivåer jämfört med det första provet, är koncentrationsvärdena mycket låga för att rapporteras som ett positivt prov (5 ng/mL). Dessutom verkar det som att den låga koncentrationen inte har någon effekt på kroppen.

Dr. Pooja Gupta från AIIMS uttryckte att, förutsatt att provet är urin och frånvaro av ATF för andra prestationshöjande medel, är clenbuterolkoncentration <2 ng/mL osannolikt att vara avsiktlig.

Mr. Arpit Soni informerade att så låga koncentrationsnivåer inte kan härröra från kosttillskott eller någon form av läkemedel. Han nämnde också att detta inte skulle påverka kroppen, vare sig i luftrören eller i muskelmassans uppbyggnad. Om idrottaren hade tagit clenbuterol via injektioner eller ayurvediska läkemedel, skulle koncentrationen ha varit högre.

Det diskuterades att den rapporterade koncentrationsnivån kan härstamma från köttkontaminering. Det kommer inte att finnas någon officiell dokumentation över användning av clenbuterol i livsmedel eftersom det inte är en tillåten ingrediens.

Det diskuterades under mötet att med tanke på den uppmätta koncentrationsnivån rör det sig om ett atypiskt fynd, och det verkar osannolikt att intaget var avsiktligt – om det vore det, skulle nivåerna ha varit högre. Det diskuterades också att eftersom clenbuterol är ett förbjudet ämne i livsmedel, och om idrottaren av misstag konsumerat kött förorenat med clenbuterol till följd av oegentligheter hos vissa köttleverantörer, kan det inte betraktas som idrottarens fel.

Det är mycket sannolikt att det kött som idrottaren konsumerade var förorenat, även om det inte finns något avgörande bevis för detta. Clenbuterol elimineras från kroppen inom en vecka. De nivåer som uppmätts hos idrottaren är mycket små, vilket tyder på en mycket hög sannolikhet för köttkontaminering. Nivåerna är alltför låga för att indikera avsiktligt intag av den förbjudna substansen, varför konsumtionen kan ha skett omedvetet.

Det diskuterades också att de köttprover som samlades in för analys från köttmarknaden sannolikt inte är relevanta eftersom de inte samlades in vid den tidpunkt då idrottarens resultat rapporterades.

Det finns ingen litteratur som belyser användningen av clenbuterol i produkter på den indiska marknaden. Men enligt FSSAI är clenbuterol förbjudet i Indien. Generellt är substansen förbjuden på grund av upptäckter av kontaminering. Två möjligheter diskuterades också: antingen fanns det någon information eller rapport som ledde till att clenbuterol förbjöds, eller så kan ytterligare studier genomföras för att se om det finns någon litteratur relaterad till köttkontaminering av clenbuterol.

Mot bakgrund av ovanstående diskussion var kommittén av uppfattningen att den rappo-rterade clenbuterolkoncentrationen i uppföljningsproverna sannolikt inte är ett resultat av avsiktligt intag, eftersom den uppmätta nivån är mindre än <2 ng/mL.

WADA överklagade frikännandet.

CAS beslut i fall nummer två:

Skiljedomaren hade inga betänkligheter att konstatera att NADA Indien inte i tillräcklig utsträckning uppfyllde sin skyldighet att utreda innan beslut fattades om hur de positiva clenbuterolproverna skulle hanteras. Ärendet ska återförvisas till NADA Indien för vidare utredning snarare än att skiljedomaren i nuläget fattar beslut om huruvida idrottaren har begått en dopningsförseelse eller inte. I synnerhet är detta skiljeförfarande inte rätt forum för att genomföra undersökningsåtgärder som, enligt tillämpliga regler, bör ha genomförts innan en dopingförseelse ens påstås mot idrottaren, och vars resultat skulle ha gett idrottaren möjlighet att fatta informerade beslut under resultatförvaltningsförfarandet, vilket bör äga rum innan något förstainstansbeslut fattas.

Referentens kommentar: Detta beslut bör jämföras med ”De 23 kinesiska simmarna” där WADA inte överklagade.

VÄRDERINGAR AV BLODPASSENS (ABP:s) BEVISVÄRDE

CAS bedömning av bloddoping i gång

Aleksandr Ivanov (född 25 april 1993 i Nizhny Tagil) är en rysk gångare i elitklass. Han vann guld på 20 kilometer gång vid världsmästerskapen i friidrott 2013 i Moskva.

Som gångare i världsklass deltog Ivanov i systemet med blodpass (ingick i Internationella Friidrottsförbundets, IAAF, Registered Testing Pool), vilket innebär att man i samband med hans dopingtester – inte nödvändigtvis alla, men av praktiska skäl sannolikt var gång dopingtestningen innebar ett blodprov – gjorde bestämningar av koncentrationen av vissa ämnen i blodet och förde in dem i hans elektroniska blodpass.

CAS förklarar i sin skiljedom att siffrorna i ett blodpass (Athlete’s Biological Passport, ABP) inte i sig själva är tillräckliga för att fälla någon för dopingregelbrott – det finns inga absoluta gränsvärden giltiga för alla – utan en fällande dom måste baseras på oberoende experters bedömning av siffervärdena över tiden i ett blodpass. Blodpasset skall således endast ses som en elektronisk sammanställning av provsvar som samlats in vid bestämda tidpunkter, och att siffervärdena sedan bearbetas matematiskt i en process som startas genast då ett nytt värde matats in i blodpasset. I den hematologiska delen av sammanställningen ingår ett flertal parametrar, vilka i sig själva har en naturlig fluktuation. Det är emellertid denna naturliga fluktuation som blodpasset är avsett att ta hänsyn till genom en matematisk analys – och gör det till mer än bara en samling av siffervärden.

Blodprovssvaren i passen är endast giltiga om bestämningarna gjorts av ett WADA-ackrediterat laboratorium och om de analyserats inom 36 timmar efter blodprovet tagits. Varje analys repeteras åtminstone en gång, men det är det första analysvärdet som rapporteras till WADAs Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS) – den andra mätningen skall snarast ses som en kontroll av att apparaturen fungerar väl.

Avseende hematologimodulen tillgår det tekniskt så att varje WADA-laboratorium matar in svaren på blodpassproven i ADAMS. Det är således inte laboratoriet som avseende blodpass rapporterar avvikande värden, utan när väl de nya värdena finns i ADAMS gör systemet en ny beräkning ”av sig själv” och utan något nytt kommando – processen är avsedd att vara ostoppbar. Om beräkningarna kommer fram till att det förefaller föreligga ett matematiskt sett onormalt resultat (Atypical Passport Finding, ATPF), det vill säga att sannolikheten att det onormala värdet med minst 99,5 procents sannolikhet inte beror på slumpen, rapporteras det till den enhet som handhar blodpassen, och en expertgrupp (som inte vet vems blodpass den granskar) tar över. Systemet har då bedömt det aktuelle provsvaret mot de fem senaste proverna som rörande den aktuelle individen matats in i ADAMS, men expertgruppen kan sedan i sin bedömning ta stöd i alla värden som finns i blodpasset.

Genom att sammanställa parametrar från de fem senaste mätningar kan man således på statistisk-matematisk väg beräkna varje individs naturliga variationsområde. I den använda algoritmen ingår en 2-procentig osäkerhet i själva analysen. Om man finner signifikanta skillnader från detta variationsområde är bloddoping den sannolikaste förklaringen så vida det inte förelegat specifika sjukdomar (men det är inte sannolikt att idrottsutövare i den elitklass detta gäller tävlar vid sådana sjukdomar).

Den statistiskt sett viktigaste – men inte enda – parameter för att upptäcka bloddoping är OFF Score, med vilket menas förhållandet mellan koncentration av det röda färgämnet i blodet (hemoglobin) och de högst två dagar gamla röda blodkropparna (retikulocyter) i blodet – en normal röd blodkropp lever i genomsnitt 120 dagar, varför det såldes endast är en liten del av alla röda blodkroppar som man refererar till. Andelen retikulocyterna i blodet är en indikator på den aktuella blodbildningshastigheten. Om man tillför röda blodkroppar i dopingsyfte kommer de ju att innehålla mer än 98 procent blodkroppar som inte är retikulocyter och dessutom minskar kroppen ner produktionen av retikulocyter eftersom blodbanan innehåller tillräckligt – eller mer än tillräckligt – med röda blodkroppar. Vid bloddoping genom transfusion av blod går således hemoglobinvärdet upp och retikulocyterna ned (vid doping med erytropoietin blir relationen något krångligare att beskriva). En expertgrupp kopplas in dels om OFF score är onormalt för individen, dels om endera hemoglobin- eller retikulocytkoncentrationen hamnar utanför det som den matematiska modellen räknat ut för just denna individ.

Mellan den 9 juli 2012 och den 9 februari 2017 lämnade Alexander Ivanov 16 blodprov för ABP och som registrerades i ADAMS. Den 13 augusti 2015 informerades Ivanov av ryska friidrottsförbundet att han inte hade blivit uttagen till världsmästerskapen i Beijing 2015 på grund av misstankar om brott mot dopingreglerna. Av okänd anledning fick dock inte Ivanov genast information om exakt vari misstanken bestod, trots att han efterfrågade den. Han fick dock möjligheten att i mer generella termer ge sin förklaring på onormala blodprovssvar.

Först den 21 mars 2017 gav den nationella ryska antidopingorganisationen RUSADAs expertpanel sitt utlåtande och hävdade då att fluktuationerna i Ivanovs blodpass inte kunde orsakas av annat än bloddoping. I fem fall rörde det sig den lägre gränsen för OFF score och i ett fall gränsen för hemoglobinkoncentrationen. Ivanov fick information om misstanken den 2 maj 2017 och blev då provisoriskt avstängd från tävling och organiserad träning. Inte förrän den 11 juli 2017 fick Ivanov dock information om de exakta blodprovssvaren från de sex provtagningstillfällen på vilka RUSADA baserade avstängningen på. Det kan då noteras att i ADAMS avseende prov fem finns angivet att Ivanov hade tränat på hög höjd (>1000 m) två veckor före provtagningen. Också avseende prov sex hade Ivanov tränat på hög höjd (1800 m) 13 dagar innan provtagningen. RUSADAs Expertpanel anger i sitt skriftliga utlåtande att de tagit med i beräkningen en upp till 2 procent ändring av blodparametrarna beroende på träning på hög höjd, men att detta inte ändrar den samlade bedömningen. Expertvittnet, hemtologiprofessor Guiseppo d’Onofrio, förklarade därvid att den mindre tillgängligheten av syrgas på högre höjder leder till en ökad insöndring av eytropoietin till blodet vilket inom 7-10 dagar kan ge en mätbar ökning av hemoglobinkoncentrationen och att det just innan ökningen är mätbar kan påvisas en liten ökning av halten retikulocyter. Emellertid kan ett sådant skeende påvisas först vid vistelse på höjder på minst 2000 meter.

Enligt RUSADAs expert krävs det längre tid än 13-14 dagar för att få en signifikant ökning av de röda blodkropparnas antal vid träning på hög höjd – en så kort tid som två veckor skulle förväntas ge en ökning av hemoglobinmassan på högst cirka 2 procent, vilket vida understeg de värden Ivanov uppvisade. Det påpekades också att en ändring av OFF score vanligen ses först efter 7-14 dagars återkomst till låglandsnivåer, och i det aktuella fallen var proverna tagna 3 dagar efter träningen var avslutad på hög höjd.

Det kan också noteras att RUSADAs Expertgrupp och CAS aldrig fann några indicier i Ivanovs blodpass att något otillåtet var gjort efter den 24 september 2015. De blodprov för blodpass som registrerats efter den 24 september 2015 ansågs därför representera Ivanovs naturliga värden, det vill säga värden utan någon manipulation av blodet.

I reglerna anges att blodprov som tas för blodpass skall transporteras kylda (”kylskåpskalla”). Proverna får inte frysas och den ideala transporttemperaturen anges till 4oC, med ett tillåtet spann på 2-12 grader. Det rekommenderas – men är inte tvingande – att det vid transporten finns en fortlöpande registrering av blodprovens temperatur.

RUSADA hade i detta fall två förhandlingar med vittnen (30 augusti 2018 och 9 oktober 2018) och bedömde sedan – på basen av expertgruppens utlåtande – att Alexander Ivanovs blodpass mellan den 9 juli 2012 och 9 februari 2014 innehöll sådana signifikanta avvikelser i prov 1 och 6 att det måste ha förelegat bloddoping (höghöjdsträning eller tillfällig sjukdom kunde inte förklara avvikelserna) och dömde honom till tre års avstängning. Han fick två års avstängning för bloddoping, tillsammans med ytterligare ett år på grund av “försvårande omständigheter”, vilket resulterade i tre år.

Enligt antidopingreglerna anges att ”försvårande omständigheter” kan utgöras av: exempelvis (andra orsaker kan också finnas):

dopingen är en del i en övergripande plan (på individnivå eller på ett högre plan) av doping

dopingen innefattar flera olika preparat eller metoder

dopingen är upprepade (inom samma dopingfall)

försvårande av utredning av dopingfall

Vilken försvårande omständighet som påvisats av RUSADA i detta fall är inte angivet.

En aggraverande faktor – men inte avgörande – var att Ivanov tränades av Viktor Michailovitj Tjogin (ibland stavad Chogin) (född 3 februari 1962 i Bersenevka, Sovjetunionen), som var en rysk gångtränare, som fick avgå som förbundskapten för de ryska gångare sommaren 2015 efter att 20 av hans egna adepter hade åkt fast för doping.

I sin överklagan till CAS (2019/A/6254) begärde Alexander Ivanov ogiltigförklaring av beslutet, eftersommhan inte ansåg att det fanns några bevis för att analysen av hans blodpass (ABP) visade något brott mot antidopingsregeln (ADRV) enligt 2012 års regler.

I CAS handlingar påpekas att expertpanelen och sedermera RUSADA inte funnit något som tyder på felanalyser på laboratoriet eller någon sjukdom eller annan omständighet som kunde förklara de avvikande blodvärdena. Man fann också att de blodprov som visat signifikanta avvikelser anmärkningsvärt kom från provtagningar just inför större tävlingar och att det högsta OFF-score som observerades var de som togs närmaste tävlingarna, vilket innebar att det fanns ett inverst förhållande mellan OFF-scorvärdena och antalet dagar mellan provtagningen och tävlingarna:

prov 1: Junior World Championships 2012

prov 3: European cup 2013

prov 6: European Championships 2014

Ivanov och hans representant hävdade att det fanns en rad formella fel avseende hanteringen av blodproverna i blodpasset, exempelvis fanns ingen temperaturlog för prov 2, 3, 5 och 12. De hävdade också att den upprepade höghöjdsträningen kunde vara orsak till de onormala värdena i blodpasset respektive att den ständiga pressen en elitidrottsman har kan ha spelat roll.

Den ryske gångar påpekar också att han hade blivit dopingtestad cirka 100 gånger men att någon förbjuden substans inte en enda gång påvisats.

Court of Arbitration for Sport (CAS) biföll delvis ett överklagande som lämnats in Alexander Ivanov mot den ryska antidopingsbyrån (RUSADA) i oktober 2018. Avstängningen som ålagts Ivanov reducerades från tre år till två år, med början den 2 maj 2017. Alla tävlingsresultat för Alexander Ivanov från 9 juli 2012 till 17 augusti 2014 diskvalificerades avseende medaljer, prispengar, etc (VM-guldmedalj 2013 samt VM-silver för juniorer 2012 medalj och EM-silver 2012).

De faktiska omständigheterna som RUSADA lade fram för CAS ansågs dock inte tillräckliga för att stödja ett konstaterande av “försvårande omständigheter.” Domen fastställdes av CAS den 14 februari 2020, det vill säga många år efter det att regelöverträdelsen gjorts – vilket rimligen måste ha påverkat en elitidrottares möjlighet att återkomma till elitidrott efter avstängningen.

Enligt CAS är tidsgränsen för överklaganden (21 dagar) absolut

Den 1 juni 2018 ska den då 15-åriga idrottaren – företrädd av sina föräldrar – ha undertecknat en “Deklaration mot dopning inom idrotten” (”2018 års Idrottardeklaration”), som lyder enligt följande:

“Jag bekräftar att jag åtar mig att följa de Allryska antidopningsreglerna och bekräftar att jag kommer att följa samtliga bestämmelser i reglerna (inklusive ändringar i dem), samt andra dokument antagna av Ryska idrottsministeriet i syfte att bekämpa dopning inom idrotten, liksom förbudslistor och internationella standarder samt andra dokument antagna av Världsantidopningsbyrån. Jag erkänner förbundets och/eller den ryska antidopningsorganisationens befogenheter enligt de ryska antidopningsreglerna att tillämpa, hantera resultat och införa sanktioner i enlighet med reglerna. Jag har läst texten i denna deklaration och tagit den i beaktande. Jag sätter min underskrift frivilligt på förbundets begäran.”

Svaranden bestrider äktheten av underskrifterna.

Den 15 mars 2021 genomgick den då 18-åriga flickan en dopningskontroll i samband med en tävling. Ett urinprov togs och analysen av provet visade på förekomsten av meldonium. Idrottaren anklagades för en antidopningsregelöverträdelse i enlighet med artikel 4.1 i de ryska antidopningsreglerna från 2015 (“2015 ADR”).

Den 18 augusti 2022 hölls en förhandling inför den disciplinära antidopningskommittén (“DADC”). Den 29 september 2022 meddelade DADC sitt beslut, enligt vilket idrottaren tilldelades en reprimand men utan att någon avstängningsperiod ålades.

DADC-beslutet innehöll följande information om parternas rätt att överklaga:

Överklagandeprocessen

Den 20 oktober 2022 överklagade RUSADA DADC-beslutet till det nationella centret för idrottsskiljedom (“NCSA”) med säte i Moskva. Den 12 januari 2023 hölls en förhandling inför NCSA. Samma dag redovisade NCSA att det saknade jurisdiktion att pröva överklagandet. Motiveringen för NCSA-beslutet delgavs parterna den 1 mars 2023 och lyder i relevanta delar:

Deklarationen om kampen mot dopning inom idrotten som idrottaren undertecknade den 1 juni 2022 är inte undertecknad av idrottaren och leder därför inte till några rättigheter och skyldigheter för idrottaren. NCSA är en permanent överklagandeinstans som skapats i enlighet med skiljedomsrätten och har haft rätt att fullgöra sina uppgifter sedan den 25 april 2019. Deklarationen om kampen mot dopning inom idrotten av den 1 juni 2016 undertecknades innan NCSA etablerades och kan därför inte bekräfta idrottarens vilja att lösa tvister genom centret.”

RUSADA överklagar nu DADC-beslutet till CAS, efter att NCSA avsagt sig jurisdiktionen över överklagandet (CAS 2023/A/9515 Ryska Antidopningsbyrån (RUSADA) mot Valeria Zhabbarova)

Admissibilitet (Mottaglighet)

Artikel 13.6 i 2015 ADR anger:

Tidsfristen för att lämna in ett överklagande till CAS ska vara tjugoen dagar från det datum då den överklagande parten mottog beslutet.

DADC-beslutet delgavs parterna den 29 september 2022. RUSADA lämnade in sitt överkla-gande till CAS den 22 mars 2023, vilket ligger utanför den 21-dagarsperiod som gäller om utgångspunkten är dagen för delgivningen av DADC-beslutet.

RUSADA argumenterar dock för att tidsfristen för överklagandet först börjar löpa från delgivningen av NCSA-beslutet, vilket skedde den 1 mars 2023. Svaranden motsätter sig denna tolkning och hävdar att tidsfristen började löpa den 29 september 2022, då det överklagade beslutet delgavs. Svaranden menar att RUSADA inte kan dra fördel av sitt eget misstag att överklaga till en instans utan behörighet.

Kärnfrågan i tvisten är således om ett (i tid) inlämnat överklagande till en obehörig instans kan skjuta upp tidsfristen, så att en ny tidsfrist börjar löpa när den obehöriga instansen fastställer att den saknar jurisdiktion.

Även om CAS har framfört starka argument för den (analoga) tillämpningen av artikel 63 i den schweiziska civilprocesslagen (SCCP) i disciplinära förfaranden där ett överklagande har lämnats in till fel skiljedomsorgan, kan frågan i slutändan lämnas obesvarad här. Detta beror på att RUSADA i sig självt inte kan dra nytta av artikel 63 SCCP:s effekter, även om bestämmelsen skulle anses vara tillämplig, av följande skäl:

RUSADA initierade själv det överklagandespår som felaktigt tillämpades i det aktuella fallet. Det var RUSADA som antog 2015 års ADR (som angav CAS som överklagandeinstans), och det var RUSADA som ersatte CAS med NCSA i 2021 års ADR.

Som den nationella antidopningsorganisationen i Ryssland är det också RUSADA:s ansvar att säkerställa att idrottare underkastar sig antidopningsreglerna, inklusive dess procedurregler för disciplinära förfaranden, samt att sådan underkastelse uppdateras regelbundet.

RUSADA har tillgång till all relevant information för att avgöra vilken version av ADR som är tillämplig i dopningsförfaranden och vilken som är rätt överklagandeinstans i varje enskilt fall.

RUSADA visste att idrottaren inte hade undertecknat någon förklaring som underkastade henne en annan överklagandeinstans än CAS. Det måste ha varit tydligt för RUSADA att en allmän klausul som endast hänvisar generellt till framtida versioner av ADR inte innebär samtycke till ett helt nytt skiljedomssystem inför en annan skiljedomstol i ett annat land.

I detta fall tillämpade RUSADA sina egna regler felaktigt – med andra ord misskötte den sina egna interna föreningsangelägenheter.

Syftet med artikel 63 SCCP är att extraordinärt tillerkänna en part som agerar i god tro en rättslig förmån för att undvika oskäliga konsekvenser som uppstår till följd av en parts felaktiga tillämpning av processuella bestämmelser. En part som misslyckas med att kontrollera och korrekt tillämpa sina egna interna regler kan inte åberopa en sådan extraordinär förmån, eftersom andra parter har rätt att lita på att en förening känner till och tillämpar sina egna regler korrekt.

Det faktum att DADC-beslutet innehöll felaktig information om överklagandeinstansen utgör ingen ursäkt för RUSADA. DADC är en intern disciplinär nämnd som upprättats av RUSADA. Därför är RUSADA ansvarigt för DADC:s handlingar och misstag.

RUSADA:s argument att avvisandet av dess överklagande i detta förfarande skulle beröva det rätten att bestrida DADC:s beslut är felaktigt.

RUSADA hade rätt att överklaga detta beslut – till CAS – men var således tvungen att göra det inom den tillämpliga tidsfristen. Som en följd av det ovanstående ingavs RUSADA:s överklagande för sent.

Idrottens skiljedomstol (CAS) beslutar därför att:

Överklagandet som ingavs den 22 mars 2023 av den ryska antidopingbyrån (RUSADA) mot beslutet från den disciplinära antidopingkommittén vid RUSADA, daterat den 29 september 2022, är skall lämnas utan åtgärd.

INSTITUTIONALISERAD DOPING

Bedömning av the Nike Oregon Project

Nike Oregon Project (NOP) var ett program avsett att få USA att återkomma till världseliten i långdistanslöpning. Det initierades 2001 i Oregon av den amerikanske tidigare elitlöparen Alberto Salazar (innehaft världsrekord i maratonlöpning, vunnit New York Maraton 3 gånger och Boston Maraton en gång och avslutade sin egna löparkarriär 1995) tillsammans med den verkställande direktören för skotillverkaren Nike, Tom Clark. Även i efterhand kan man fastslå att initiativet ur idrottsresultatsynpunkt var mycket lyckat och att det till stor del var beroende på stora ekonomiska resurser som Nike ställde till förfogande och en genomtänkt organisation. Salazar var chef, ”head coach”, för NOP från dess start till dess det stängdes i oktober 2019.

CAS skiljedomsutlåtande rör åren 2009-2012 och den utredning som den nationella antidopingorganisationen i USA (USADA) gjort av förhållandena under denna tid och vad den ledde till efteråt.

De som granskades var i första hand Salazar och en läkare, Jeffrey Brown, som var specialist i endokrinologi (de inresekretoriska organens fysiologi och sjukdomar) från Houston. Fån cirka 2005 var Brown personlig läkare för flera av de löpare som ingick i NOP – inklusive Salazar – och 2008-2012 var han anställd som överläkare (”consultant”) vid NOP. Vid Peking-OS 2008 flögs doktor Brown i Nikes företagsprivatjet tillsammans med firmans dåvarande VD till tävlingarna, vilket visar hans ställning i organisationen.

Det framgår också av handlingarna att Salazar hade fått utskrivet testosteron av läkare åtminstone sedan 1991, men först av läkaren Jan Smulovits och på indikationen att Salazars egna testosteronproduktion (primär testikelinsufficiens) var upphävd “in reference to the massive exercise program that he had accomplished during his lifetime”. Det finns testresultat som visade att Salazars testosteronvärden var normala 1986 men under den undre referensnivån 1990. När Salazar då fick testosteron utskrivet blev hans testosteronvärden i blodet normaliserade. Han sökte då dispens för att få använda testosteron trots att han var tävlingslöpare, men dispensansökan avslogs. I ansökan skrevs särskilt att dispensansökan skulle hållas hemlig. Trots avslaget använde Salazar testosteron åtminstone tidvis under sin resterande löparkariär. Senare har olika läkare, inklusive Jeffery Brown, hävdat att även om Salazars testosteronvärden låg inom referensgränserna – med eller utan testosterontillförsel – så behövdes extra testosteron dels på grund av dålig sköldkörtelfunktion, dels på grund av att han åt kolesterolsänkande statiner. I CAS handlingar framgår att Salazars bruk av testosteron för eget bruk ur medicinsk synvinkel var mycket tveksamt.

Trots att det fanns och finns en betydande misstanke om en allvarlig dopingkultur i NOP har bara en liten del blivit prövad i CAS – sannolikt på grund av brist på bevis för annat. Bland det som Salazar anklagades för var att han smörjt testosterongel på sina två söners ben och sedan mätt deras testosteronhalter i urinen, ”the testosterone experiment.” Salazar hade fått testosteronet av dr Brown och förklarade sitt handlande med att han gjorde försöken för att se om någon kunde utföra sabotage genom att i hemlighet styrka på en gel (innehållande testosteron) på en motståndares ben och därigenom få denne fälld för doping.

Brown synades också försök att injicera L-carnitin intravenöst på idrottsutövare. Carnitin är visserligen inte en förbjuden substans, men injicerande av vätska utan medicinsk indikation kan vara det. Både Salazar och Brown hade enligt tilltalet sedan vidtagit åtgärder för att hindra USADA att få tillgång till uppgifter om försöken.

Efter en omfattande skriftväxling skedde en förhandling med utfrågning den 3-12 mars 2021. I CAS handlingar är det uppenbart att WADAs regler varit något olika under den diskuterade tiden. Fram till 31 december 2008 gällde en regelskrivning, en ny skrivning fram till den 31 december 2014 och därefter återigen en ny ordalydelse. Det påpekades också att brottet måste vara begånget under den tid en regel gällde:

No one shall be held guilty of any criminal offence on account of any act or omission which did not constitute a criminal offence under national or international law at the time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be imposed than the one that was applicable at the time the criminal offence was committed.

Detta blir naturligtvis ett problem om man diskutera regelbrott som begåtts över tider då reglerna ändrats.

CAS fastslog emellertid den 15 september 2021 att:

Experimentera med testosteron på sina söner är inte ett brott mot dopingreglerna och inte heller för en idrottsläkare att skaffa testosteron till sådana experiment

Att inneha testosteron för eget bruk är inget dopingregelbrott även om man är idrottstränare om det finns en av läkare skriven ordination

Att ge intravenösa injektioner utan medicinsk indikation är ett regelbrott även om den infunderade mängden är liten och den infunderade substansen inte är förbjuden. Det är metoden som är förbjuden enligt reglerna.

Det är inte bara straffbart att använda en förbjuden metod utan det är också straffbart att assistera eller uppmuntra till användning av en förbjuden metod.

Den 16 september beslöt the Court of Arbitration for Sport (CAS) att fastställa de fyra årens avstängning för endokrinologen (läkaren) Jeffrey Brown och den förre elitlöparen Alberto Salazar, som då regelbrottet begicks var huvud-coach för the Nike Oregon Project (NOP). De ursprungliga domarna utfärdades hösten 2019. De båda dömda hade önskat kortare avstängningar medan the United States Anti-Doping Agency (USADA) å sin sida hade velat se förlängda straff.

Förhandlingarna har dragit ut mycket på tiden dels beroende på mycket skriftväxling mellan parterna, dels på grund coronapandemin. Den sista domstolsförrättningen hölls 3-12 mars 2021.

Brown döms för

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Salazars innehav av testosteron

Överlämnande (artikel 2.7) av testosteron till Salazar

Användning (artikel 2.8) av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll

Salazar döms för

Innehav (artikel 2.6) av testosteron för icke medicinskt bruk

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Browns användande av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll med L-carnitin-infusioner

Det påpekades särskilt att ingen av regelbrotten rörde någon idrottsutövare direkt och inte heller att någon idrottsutövare skadligt påverkats i the Nike Oregon Project.

FÖRLIKNINGSAVTAL ISTÄLLET FÖR CAS-DOM

En överenskommelse mellan parterna kan ersätta en CAS-skiljedom

Jakub Świerczok är en professionell polsk fotbollsspelare som vid den aktuella tidpunkten var under kontrakt med klubben Nagoya Grampus från Japan. Den 17 oktober 2021 lämnade han ett dopingskontrollprov i slutet av AFC Champions League 2021-matchen mellan FC Pohang Steelers (KOR) och Nagoya Grampus (JPN). Spelarens prover skickades till det WADA-ackrediterade laboratoriet i Sydkorea. Den 29 november 2021 meddelade laboratoriet att A-provet innehöll trimetazidin (TMZ), vilket av WADA klassas som ”S4, hormon- och metabolmodulatorer/trimetazidin” och är förbjudet både vid tävling och träning. Den 3 mars 2022 analyserades B-provet vilket bekräftade det första fyndet. Efter en muntlig förhandling utfärdade fotbollsförbundets disciplin- och etikkommitté sitt beslut i ärendet den 26 oktober: fyra års avstängning. Den 8 december 2022 lämnade spelaren in sitt överklagande av det överklagade beslutet till Idrottens skiljenämnd, CAS (CAS 2022/A/9334).

Den 18 januari 2023 informerade CAS-kansliet parterna om att skiljedomstolens bemanning var klar. Den 22 februari 2023 överlämnade parterna ett undertecknat förlikningsavtal (”Förlikningsavtalet”) till CAS-kansliet och begärde att CAS skulle införliva det i ett samförståndsbeslut i enlighet med artikel R56 i CAS-koden och att utfärda det sistnämnda så snart som möjligt.

Den 2 mars 2023 skrev CAS-kansliet till parterna enligt följande:

På domstolens vägnar hänvisar vi vänligen parterna till artikel 10.3 lit. c i WADA:s internationella standard för resultathantering, som föreskriver: ”ingen förlikning inbegripen i en skiljedom som meddelas med parternas samtycke enligt R56 i CAS-koden ska ingås av en antidopingsorganisation utan WADA:s skriftliga godkännande. Om parterna i CAS-förfarandet överväger att lösa ärendet genom en förlikning inbegripen i en skiljedom som meddelas med parternas samtycke, ska antidopingsorganisationen som är part i förfarandet omedelbart underrätta WADA och förse den med all nödvändig information i detta avseende.”

Samma dag bekräftade Svaranden att WAD hade godkänt förlikningsavtalet

Förlikningsavtalet innehåller bland annat följande villkor:

Mot bakgrund av ytterligare analytisk bevisning som idrottaren presenterade med sitt överklagande, vilken han erhöll efter beslutet, är antidopingmyndigheten nu övertygad om att Produkt X som användes av idrottaren under den aktuella perioden, baserat på sannolikhetsöverväganden, var orsaken till det positiva dopingresultatet (det vill säga att antidopingorganisationen är nu nöjd med att idrottaren har lyckats fullgöra sin skyldighet att fastställa källan till den förbjudna substansen).

Nu, därför, är parterna villiga att införliva det nuvarande förlikingsavtalet i en skiljedom som meddelats med parternas samtycke (“samförståndsbeslut”) enligt artikel RSG i CAS-regelverk, enligt följande villkor:

Beslutet från disciplin- och etikkommitté daterat den 24 november 2022, som innebar en period av avstängning på fyra år för Jakub Świerczok, med start den 9 december 2021, upphävs.

Świerczok begick en antidopingsregelöverträdelse enligt antidopingsreglerna till följd av förekomsten av trimetazidin i hans prov. Dock, efter att ha erhållit ytterligare bevisning inom ramen för överklagandeprocessen i CAS, är antidopingorganisationen övertygad om att:

källan till trimetazidin som återfanns i provet har nu fastställts vara en kontaminerad produkt, där trimetazidin inte var listat som en ingrediens i den aktuella produkten

Świerczok inte medvetet eller avsiktligt intog trimetazidin

den kontaminerade produkten tillverkades av en stor och ansedd livsmedelstillverkare som påstår sig genomföra över 16 000 tester på sina produkter varje månad

Świerczok skulle endast ha kunnat fastställa att tillskottet var kontaminerat genom att få det testat av ett specialistlaboratorium

Świerczok därmed inte bär någon betydande skuld för antidopingregelöverträdelsen.

Detta var Świerczok första antidopingsregelöverträdelse. Han var avstängd från att delta i fotbollsaktiviteter sedan den 9 december 2021 och har respekterat den avstängningen. Parterna är överens om att, om överklagandet skulle behandlas av CAS, finns det en sannolikhet att varje avstängning som skulle åläggas Świerczok – i ljuset av den nya bevisning som han lagt fram under CAS-överklagandeprocessen och genom att tillämpa bestämmelserna om kontaminerade produkter i ADR – skulle vara kortare än den avstängningsperiod som Świerczok redan har avtjänat.

Därför, med hänsyn till alla ovanstående faktorer och med deras önskan att avsluta dessa förfaranden snabbt, är parterna överens (med förbehåll för WADA:s godkännande) att följande utfall ska avsluta CAS-överklagandeförfarandet:

en sex månaders period av diskvalificering ska åläggas Świerczok med retroaktiv verkan från datumet för hans provisoriska avstängning (från den 8 december 2021)

Świerczok är omedelbart behörig att delta i fotbollsaktiviteter (eftersom ovanstående diskvalificeringsperiod redan har avtjänats)

parterna är överens om att diskvalificeringsperioden som ålagts klaganden i första instans ska omedelbart och oåterkalleligt hävas, och att antidopingförfarandet kommer att avslutas när CAS-panelen har utfärdat det samtyckta beslutet som ratificerar de villkor som parterna kommit överens om i detta förlikningsavtal.

Artikel R56 punkt 2 i CAS-koden föreskriver i relevanta delar följande: “Varje förlikning kan införlivas i ett skiljedomslut som utfärdas med parternas samtycke. Det är domstolens uppgift att verifiera överenskommelsens goda tro för att säkerställa att parternas vilja inte har manipulerats för att begå bedrägeri och att bekräfta att överenskommelsens villkor inte strider mot offentliga policyprinciper eller tvingande regler i den lag som är tillämplig på tvisten.”

Skiljedomstolen är, efter att ha granskat texten i förlikningsavtalet och bevisen i CAS-akten i detta överklagande, nöjd med att förlikningsavtalet ingicks giltigt, är bindande för parterna och uppfyller ovanstående krav. Panelen noterar också att förlikningsavtalet godkändes av WADA enligt WADA:s internationella standard för resultatförvaltning (“ISRM”). Den senare bestämmelsen lyder som följer: “Ingen förlikning som införlivas i ett skiljedomslut som utfärdas med parternas samtycke enligt R56 i idrottsrelaterad skiljedomskod ska ingås av en antidopingorganisation utan WADA:s skriftliga godkännande.”

Med hänsyn till alla omständigheter ansåg CAS därför att det var rätt att ratificera förliknings-avtalet och att dess villkor införlivades i detta samtyckesbeslut.

TESTNINGAR FÖRE OLYMPIADER

Ukrainsk gångare som inte testades tillräckligt inför OS i Tokyo

Nazar Kovalenko är en ukrainsk elitgångare (men boende och huvudsakligen tränande i Bulgarien) född 1987 som började tävla i gång 2006. Han tävlade i 20 km gång vid i Daegu-VM i friidrott 2011 och vid Olympiaden i London 2012, varvid han slutade på plats 28 respektive 27.

Den 9 mars 2017 ålades Kovalenko en provisorisk avstängning på grund av brott mot antidopingsreglerna (någon abnormitet i blodpasset, vilket inte kommenteras ytterligare i de tillgängliga protokollen), vilket han accepterade. I mars 2020 föreslog Internationella Friidrottsförbundet (World Athletics, tidigare IAAF) Athletics Integrity Unit (AIU) att den sökande skulle acceptera en reducerad avstängningsperiod på 3 år och diskvalificering av alla gångarens tävlingsresultat mellan 11 maj 2012 och 17 maj 2015, vilket accepterades av den Kovalenko den 6 mars 2020. Han var fri att tävla från och med 10 mars 2021.

Han tävlade sedan den 14 mars, 18 september och 18 oktober 2020 i gångtävlingar, men från och med november 2020 till mars 2021 fann han inga tävlingar att ställa upp i beroende på covid-19-nedstängnigarna. Han deltog sedan i tävlingar 20 mars, 6 juni och 11 juni, och vid vart och ett av dom dopingtestades han (in competition test).

Den 14 juni 2021 – 39 dagar innan invigning av Tokyo OS den 23 juli och 52 dagar innan gång 20 km för herrar skulle avgöras den 5 augusti – informerades Kovalenko via World Athletics’ hemsida att han var kvalificerad för att delta i OS. AIU påminde den 22 juli det ukrainska förbundet om Regel 15 (om testning inför större tävlingar som OS och VM) och den 29 juni meddelade ukrainarna att de skulle lämna sin lista, inkluderande dopingtesterna. Listorna överlämnades den 2 juli men den 5 juli påpekade AIU att det saknades tester för en rad idrottare, inkluderande Kovalenko. Den 6 juli genomgick Kovalenko dock en oförberedd träningstest.

Den 7 juli konfirmerade den Ukrainska Olympiska Kommittén att Kovalenko var uttagen till OS, det vill säga 29 dagar innan gångtävlingen. Efter viss skriftväxling meddelade emellertid AIU den 23 juli att Novalenko inte fick ställa upp i OS på grund av avsaknad av oförberedda träningsdopoingtester.

Den 27 juli genomgick Kovalenko ytterligare ett oförberett dopingtest – precis 3 veckor efter det första, men endast 9 dagar innan gångtävlingen skulle avgöras. Den 29 juli fick Kovalenko via det ukrainska förbundet information om att han inte fick ställa upp i OS.

Den 1 augusti genomgick Kovalenko ett sista oförberett dopingtest. Alla testerna under 2021 utföll negativt med avseende på doping.

Kovalenko överklagade på grundval av att han kvalificerade sig sent inför OS och det därför inte funnits tillräckligt med tid för att testas. Han påpekade också att han aldrig hade fått information om Regel 15 samt att han inte var aktuell för att bli uttagen till OS före juni 2021 på grund av svaga tävlingsresultat och att efter att han presterat bättre det var rimligt att det tog viss tid för det ukrainska idrottsförbundet att ta ut honom till tävlingarna.

Det aktuella i CAS OG 20/12 gällde således att Kovalenko inför OS i Tokyo enligt AIU brutit mot den regel i friidrott (regel 15) som kräver att vissa nationella antidopingorganisationer måste testa sina idrottare tre gånger, utan förvarning och utanför tävling, innan de skickas för att tävla vid friidrotts-VM och Olympiska spel. Proven ska också ske med tre veckors mellanrum. Det ukrainska friidrottsförbundet misslyckades med att testa Nazar Kovalenko och han nekades därför av AIU möjligheten att tävla i Tokyo. Hans överklagade till CAS baserades på exceptionella förhållanden. CAS avgjorde fallet i den speciella skiljedomstol som upprättas vid varje Olympiad.

Den 3 augusti hölls domstolsförhandlingarna, två dagar innan den aktuella tävlingen.

Skiljedomstolen påpekade att AIUs beslut inte kunde ses som en sanktion eller en bestraffning, och att Kovalenko inte var anklagade för att ha begått något brott mot anti-dopingreglerna. Felet som var begånget var gjort av Ukrainas nationella antidoping-organisation (men konsekvenserna fick trots det tas av den enskilde idrottsutövaren).

Det diskuterades också proportionaliteten mellan det begångna felet och straffets storlek, men CAS ansåg att proportionerna var rimliga – det är så viktigt att inte dopade idrottare får delta i OS.

Det underströks också att det inte spelade någon roll att gångaren testats flera gånger vid tävling; dessa tester kan inte ersätta oanmälda tester gjorda vid träning.

Gångaren ansåg att tidsperspektiven gjorde att man kunde hänföra avsaknaden av tester till “extraordinary circumstances”, men detta godtogs inte av skiljedomstolen eftersom gångaren rankades som nummer 63 i världen efter tävlingen den 20 mars 2021 och att det var top-60 som gällde för att vara kvalificerad tillOS. Domstolen ansåg således att gångaren redan då skulle anses som ”likely to be selected” och att testningen skulle kunnat påbörjas redan då. Dåliga interna rutiner inom Ukrainas nationella antidopingorganisation kunde inte anses tillräckligt för att kalla de inträffade för extraordinära omständigheter. Att han blev uttagen av det ukrainska förbundet betecknades därför som quasi-suprising.

CAS höll således inte med gångaren om att han borde få vara med i OS med motiveringen att varje nationell antidopingorganisation ​​kan behöva testa idrottare som ännu inte finns med på de preliminära listorna inför de största friidrottstävlingarna och då detta inte var gjort var Kovalenko inte kvalificerad att ställa upp.

Det kan tillägga att World Athletics’ AIU införde Regel 15 inför 2019 års världsmästerskap i friidrott i Doha. Redan innan dess – 27 juli 2018 – skickade man ut information om att AIU hade gjort upp en lista över olika länders risk för att deras friidrottsidrottsutövare skulle vara dopade. Länderna delades in i tre kategorier – A, B och C, där kategori A innebar störst dopingrisk. Då (2018) ingick fyra länder i kategori A: Kenya, Etiopien, Belarus och Ukraina). Endast 28 procent av idrottarna anlände då till tävlingarna till VN i Doha utan att vara dopingtestade jämfört med 51 procent före London-VM i friidrott 2015.

OMANALYSER AV DOPINGPROV

Ett positivt dopingprov kan leda till återanalys av tidigare prov

Den 18 oktober 2019 fastställde CAS domen (CAS 2019/O/6153 ) mot den ryska sprintern Yulia Guschina för doping med dehydrochloromethyltestosterone. Det påpekades då särskilt att när man diskvalificerar en dömd idrottsutövares tidigare resultat så är det inte för att ytterligare straffa den dömda utan för att ge rättvisa att de som blivit av med ära och medaljer på grund av att någon fuskat.

Ett dopingprov togs på Yulia Guschina i samband med VM i Korea den 1 september och analyserades av det WADA-ackrediterade i Seoul. Analysen påvisade inte någon förbjuden substans.

En reanalys av proverna från 2011 gjordes i Lausanne den 15 december 2016 och visade då tre metaboliter av dehydrochloromethyltestosterone (“DHCMT”), vilket är en förbjuden anabol steroid. International Olympic Committee (the “IOC”) beslöt då att avvakta resultathanteringen till dess ett dopingprov taget vid OS den 3 August 2012 blivit analyserat.

Provet från 2012 visade metaboliter av DHCMT och stanozolol, men laboratoriet angav att volymen av A-provet inte var tillräckligt för en fullständig analys. Man gick då vidare med att analysera B-provet, vilket delades i B1 och B2. B1-provet visade metaboliter bara av DHCMT. Den ryska sprinten var inbjuden att både närvara vid analysen av B1 och vid en eventuellt B2-analys, men eftersom hon aldrig hördes av trots upprepade kontaktförsök blev B2-provet analyserat. Denna långdragna process to i princip hela 2017.

Slutligen återstår således två positiva prover med 11 månaders mellanrum från en och samma idrottsutövare, varvid det måste diskuteras om när avstängningen skall börja gälla och hur man skall ställa sig till resultat, medaljer, prispengar och liknande vid olika tidpunkter.

CAS fastställde en avstängning på fyra år. Eftersom hon hade blivit provisoriskt avstängd sedan den 28 mars 2017 skall avstängningen gälla från dess.

Men … idrottsdiskvalificeringen kom att gälla från 1 september 2011 till och med 31 december 2014, det vill säga 3 år och 4 månader.

Av detta kan man dra bland annat följande slutsatser:

Dopingprov sparas och kan reanalyseras när nya analysmetoder föreligger

Om ett dopingprov är positivt kan det föranleda analys av ytterligare sparade prover

Avstängningen kommer då att gälla från reanalystillfället men diskvalificeringen gäller från när det första dopingprovet togs

Avstängningstiden och diskvalificeringstiden kan ha olika längd

BLODDOPING

Fotbollsspelaren Mario Vušković stängs av i fyra år för bruk av erytropoietin

Mario Vušković är en professionell fotbollsspelare av kroatisk nationalitet, som vid tiden för CAS-förhandlingarna var anställd av den tyska fotbollsklubben Hamburger SV.

Den 16 september 2022 genomgick Vušković en dopingkontroll utanför tävling på HSV:s träningsanläggning. Analysen av idrottarens A-prov vid det WADA-ackrediterade Institutet för Dopingsanalys och Idrottsbiokemi Dresden i Kreischa, Tyskland (IDAS), påstods ha visat förekomst av erytropoietin. Detta läkemedel tillhör peptidhormoner, tillväxtfaktorer, besläktade substanser och mimetika som är förbjudna enligt S2 i WADA:s förbjudna lista. Alla ämnen som listas under S2 i WADA:s förbjudna lista är icke-specificerade substanser och förbjudna både i och utanför tävling vid alla tillfällen.

Den 9 november 2022 gjorde chefen för det WADA-ackrediterade norska dopingskontroll-laboratoriet vid Oslo universitetssjukhus, Yvette Dehnes, en “Andra bedömning av prov 0036111” och bekräftade att idrottarens A-prov innehöll erytopoietin.

Den 10 november 2022 informerade den tyska dopingmyndigheten (NADA) det tyska fotbollsförbundets (DFB:s) antidopingskommission om det avvikande analysresultatet.

Den 15 november 2022 beslutade ordföranden för DFB:s idrottsdomstol att tillfälligt stänga av idrottaren med omedelbar verkan tills DFB:s idrottsdomstol fattat ett beslut i sakfrågan.

Den 12 december 2022 öppnades idrottarens B-prov vid IDAS i närvaro av en auktoriserad representant för idrottaren. Analysen av B-provet bekräftade påstått A-provets resultat, det vill säga förekomsten av erytropoietin.

Den 14 december 2022 gjorde Dr. Dehnes en andra bedömning av provet och bekräftade att idrottarens B-prov innehöll erytropoietin.

Den 30 mars 2023 fann DFB:s idrottstribunal att den med tillräcklig säkerhet var övertygad om att analyserna av idrottarens A- och B-prov, tagna den 16 september 2022 och analyserade av laboratoriet, visade förekomst av rekombinant erytropoietin (rEPO).

DFB:s idrottstribunal noterade att analyserna genomfördes av laboratoriet med SAR-PAGE-metoden. Även om idrottaren hade ifrågasatt den vetenskapliga giltigheten av denna metod, drog DFB:s idrottstribunal, efter att ha hört expertvittnen, slutsatsen att SAR-PAGE-metoden kan anses vara vetenskapligt säker, testad flera gånger och tillämpad med korrekta resultat, även med beaktande av de specifika sannolikheterna för vetenskapliga metoder och detektionsmetoder. Denna gelelektroforesmetod för separation och identifiering av molekyler är en detektionsmetod godkänd av WADA. Det fanns inga indikationer på en felaktig eller godtycklig utvärdering av analysresultaten som skulle ha lett till ett falskt positivt fynd.

DFB:s idrottsdomstol avslog Vušković begäran om att genomföra en ytterligare analys av hans urinprov (i dagligt tal kallat “C-prov”). En sådan ytterligare analys föreskrivs inte i de tillämpliga antidopingsreglerna eller i WADA:s bestämmelser.

När det gäller proportionaliteten av den avstängningsperiod som ska åläggas fotboll-spelaren, beslutade DFB:s idrottsdomstol

Vid förekomsten av en förbjuden icke-specificerad substans föreskrivs en avstängning på fyra år

Vušković och HSV har inte bevisat att överträdelsen inte begicks avsiktligt, vilket innebär att det inte är möjligt att korta ner avstängningen till två år

Övriga möjligheter att reducera avstängningsperioden, som anges i antidopings-bestämmelserna, är också uteslutna

Idrottsdomstolen anser dock att införandet av en fyraårig avstängning i det aktuella fallet Vuskovic, som senare fastställdes i dess stadgar, inte kan förenas med proportionalitetsprincipen. Detta grundas ytterst på rättsstatsprincipen i den tyska grundlagen, vilket är en grundläggande vägledande princip i hela rättssystemet – även inom föreningsrätten. På samma sätt som inom offentlig rätt måste även inom civilrätt den ensidiga maktpositionens överdrivna utnyttjande begränsas och kontrolleras genom en proportionerlig utövning av denna position. Följaktligen måste proportionalitetsprincipen ovillkorligen beaktas i idrottsdomstolens förfaranden, även utan uttrycklig lagstadgad reglering

Vušković] ska behandlas som en förstagångsförbrytare, hos vilken en liten mängd av en förbjuden substans har påträffats. Idrottsdomstolen antar därför som mest en engångsinjektion och inte ett strukturerat, långsiktigt EPO-missbruk

Avbrottet i tävlingar och lagträning under en period på fyra år innebär vanligtvis slutet på karriären för en professionell fotbollsspelare som lagidrottare – till skillnad från en individuell idrottare. Medan en individuell idrottare kan upprätthålla sin fysiska och mentala prestation genom privat individuell träning och därmed överbrygga avstängningen, är detta inte möjligt i samma utsträckning för en lagidrottare genom individuell träning

Den ekonomiska konsekvensen av en fyraårig avstängning inom professionell fotboll är betydligt allvarligare och mer kännbar än för idrottare inom andra, mindre framstående och ekonomiskt svagare idrotter. Förlusten av den ekonomiska försörjningen skulle drabba en elitfotbollspelare avsevärt hårdare än andra idrottare.

Det bör också noteras att [idrottaren] endast är 21 år gammal, där en längre avstängning kan orsaka känsliga störningar i mognads- och utvecklingsprocessen.

Dessa väsentliga aspekter av individuell bestraffning återspeglas inte i antidopningsreglerna. När det gäller påföljdernas utdömande ligger det regulatoriska fokuset enbart på typen av förbjuden substans, graden av skuld och andra åtgärder från den berörda idrottarens sida (såsom erkännande och informationsåtgärder). Ytterligare konkreta omständigheter kopplade till gärningen eller gärningspersonen för en individuell bedömning av sanktionen, såsom ålder, idrott, inkomst, sanktionens konsekvenser etc., är inte reglerade där.

Enligt idrottsdomstolens uppfattning kan införandet av den fasta och stränga fyraåriga avstängningen i det aktuella fallet knappast förenas med de konstitutionella och rättsstatliga principerna i Tyskland. Bestämmelsen inskränker det rättsliga skyddet på sanktionsnivån och strider mot de grundläggande principerna i den nationella (civil-)rätten. Idrottsdomstolen anser därför att det finns en lucka i regelverket, som måste fyllas ut baserat på principerna om rättvisa och proportionalitet. I detta sammanhang anser idrottsdomstolen att en avstäng-ning på två år fortfarande är proportionerlig och förenlig med förbudet mot överdrivet bruk. Denna avstängning är lämplig och motiverad utifrån de specifika kriterierna för påföljds-bestämning.

Beslutet ledde till sammanlagt tre överklaganden:

CAS 2023/A/9550 Mario Vušković v. German Football Association (DFB) & National Anti-Doping Agency of Germany (NADA)

CAS 2023/A/9586 National Anti-Doping Agency of Germany (NADA) v. Mario Vušković & German Football Association (DFB)

CAS 2023/A/9607 World Anti-Doping Agency (WADA) v. German Football Association (DFB) & National Anti-Doping Agency of Germany (NADA) & Mario Vušković

Handläggning hos CAS

CAS beslutade att avhandla de tre formellt olika målen i en enda muntlig förhandling, vilken hölls 14-15 maj 2024 i Lausanne, Schweiz.

Vuškovićs framställning:

Idrottaren har aldrig tagit erytropoietin, som han anklagas för. IDAS hade helt fel när de drog slutsatsen att idrottsmannen urinprov från den 16 september 2022 innehöll syntetiskt erytropoietin. De misstag som begicks på grund av IDAS bristande erfarenhet och inkompetens förvärrades av Dr. Dehnes felaktiga andra utlåtande och Prof. Jean-Francois Nauds oskickliga och inkorrekta bedömning som lämnades in under den första instansens förhandling.

Idrottarens falska positiva resultat lyfter fram samma oroande problem som ledde till ett falskt positivt resultat i Bol-fallet, ett fall som avslutades med en anmärkningsvärd uppsättning uttalanden: Sport Integrity Australia erkände offentligt att Mr. Bols prov, som samlades in i oktober 2022, felaktigt hade rapporterats som positivt; och WADA meddelade offentligt att de skulle granska rEPO-testningsprocessen (syntetiskt EPO) i ljuset av det falska positiva resultatet i Bol-fallet.

Dr. David Chen granskade Mr. Bols laboratorieanalys våren 2023 och konstaterade att den svaga linjen eller ”smeten” ovanför Mr. Bols endogena EPO-band (uEPO) var resultatet av överbelastning, inte rEPO. I Vušković fall konstaterade Dr. Chen återigen att den svaga diffusionen eller ”smeten” ovanför atletens uEPO-band var resultatet av överbelastning, inte rEPO.

Ett andra samstämmigt expertutlåtande från Mr. Paul Scott stärker slutsatsen att detta fall handlar om IDAS misstag, inte fusk. Mr. Scott håller med Dr. Chens bedömning att överbelastning av provet ledde till en felaktig tolkning av idrottarens urinprov från den 16 september 2022 av IDAS och fastställde att riktlinjerna i laboratoriemanualen inte hade följts korrekt.

Dessutom fann Dr. Wolfgang Schillings, lagläkare för HSV, inga bevis för att atleten använde syntetiskt EPO i september 2022 efter en noggrann utvärdering av atletens blodprover tagna mellan augusti 2021 och november 2022. Mest avslöjande är att atletens blodmarkörer för perioden som inkluderar september 2022 (erytrocyter, hemoglobin och hematokrit) var helt normala, vilket leder till den obestridliga sanningen att Vušković aldrig har tagit rEPO.

Slutligen drog Dr. Keith R. Ashcroft, en polygrafexpert, slutsatsen att atleten talade sanning med mer än 99 % säkerhet när han uppgav att han aldrig hade tagit EPO och aldrig fått eller blivit administrerad EPO av en tredje part.

Sammanfattningsvis har varken NADA, WADA eller DFB någon möjlighet att med tillräcklig säkerhet övertyga förhandlingspanelen om att idrottaren tog syntetiskt EPO i september 2022. Den enda möjliga utgången av denna överklagan är en fastställan att Vušković (precis som Mr. Bol före honom) är ett oskyldigt offer, inte en skurk.

Tyska antidopingbyråns (NADA) framställan:

NADA håller inte med om idrottsmannens teori att hans prov var “överbelastat” under analysprocessen, vilket skulle ha lett till att IDAS felaktigt rapporterade provet som positivt för erytropoietin. NADA förnekar att IDAS misstolkade immunoblot-bilden av idrottarens prov.

NADA motsätter sig också idrottarens försök att dra slutsatsen från Bol-fallet att hans prov också felaktigt rapporterades som positivt. Dessa två fall skiljer sig tydligt åt, vilket NADA:s expertvittnen redogör för i sitt gemensamma expertutlåtande och ytterligare kommer att demonstrera vid förhandlingen.

Resultaten från analyserna av idrottarens rutinmässiga blodprov, tagna av hans klubb, är helt irrelevanta i sammanhanget av fyndet av erytropoietin i hans urinprov.

Hur idrottaren fick tag på erytropoietin eller hur erytropoietin administrerades är inte relevant för hans ansvar.

Slutligen, analyserades och tolkades idrottarens prov i full överensstämmelse med WADA laboratorieföreskrifter, och idrottarens slutsats att de påstådda överträdelserna ”ledde till ett falskt positivt resultat” är felaktig.

WADA;s framställan:

WADA vill inte diskutera Bol-fallet mer än nödvändigt, då det endast avleder uppmärksamheten från den verkliga frågan i detta fall, nämligen om erytropoietin korrekt identifierades i atletens prover. Kort sagt är idrottarens påståenden helt felaktiga: det har aldrig accepterats (varken av Sport Integrity Australia eller WADA) att Bol-fallet var ett falskt positivt resultat (det vill säga att inget exogent erytropoietin fanns i Mr. Bols prov), och det har än mindre accepterats att Bol-fallet inte drevs vidare på grund av överbelastning av provet. Bol-fallet togs inte vidare eftersom B-provet inte bekräftade det avvikande analysresultatet som rapporterades för A-provet. Som WADA tidigare påpekat är detta inte unikt i erytropoietin-fall (inte ens i de fall där en dopningsförseelse senare fastställts), eftersom erytropoietin inte är stabilt i urin över tid.

Faktum är att Bol-fallet snarare är till nackdel för atleten. De expertvittnen som WADA åberopar har granskat den analytiska datan från Bol-fallet och bekräftat att det är ett helt annat fall. Enligt deras bedömning visade Bol-fallet endast ett mycket svagt “smear” i A-provet och ett “smear” i B-provet som var ”för svagt” för att uppfylla identifieringskriterierna (vilket resulterade i ett atypiskt fynd). Däremot är “närvaron av erytropoietin starkare i båda proven (A + B)” från Vušković.

Kort sagt är detta ett fall där identifieringskriterierna (som inte ifrågasätts) tydligt uppfylls i både A- och B-provet. Enligt de tillämpliga reglerna kan detta avvikande analysresultat endast (eventuellt) ogiltigförklaras om idrottaren kan påvisa avvikelser som rimligen skulle kunna ha orsakat det positiva resultatet. Några sådana avvikelser finns inte i detta fall. Tvärtom är de argument som framförts av Dr. Chen, inklusive hans huvudargument om ”överbelastning”, missriktade och baserade på hans bristande expertis och praktiska erfarenhet inom detta specifika område. Hans expertutlåtande är fyllt av felaktiga antaganden och grundläggande misstag. Ett stort antal världsledande experter med både praktisk erfarenhet och akademisk expertis vittnar om att detta är ett fall där positivitetens kriterier klart och tydligt är uppfyllda.

Tyska fotbollförbundets (DFB) framställan:

Idrottarens överklagan saknar grund eftersom det inte finns några skäl att upphäva det överklagade beslutet. Beslutet fastställde korrekt att idrottaren har begått en dopningsförseelse. Idrottsmannens försök att jämföra det aktuella fallet med Bol-fallet förändrar inte det faktum att hans prov fastställdes som ett avvikande analysresultat.

I synnerhet är idrottarens försök att jämföra sitt fall med Bol-fallet helt missvisande. Det bör betonas att omständigheterna i Bol-fallet var annorlunda, eftersom Mr. Bols prov resulterade i ett atypiskt fynd, vilket innebär att det varken var positivt eller negativt. Först efter flera ytterligare analyser av Mr. Bols prover (vilket inte är aktuellt i detta fall och inte heller genomfördes) visade resultaten att vissa prover var negativa och andra atypiska. Särskilt korrigerades Mr. Bols B-prov och konstaterades vara negativt, vilket ledde till att Sport Integrity Australia beslutade att inte driva en dopningsförseelse vidare.

I det aktuella fallet ser dock omständigheterna helt annorlunda ut. Resultatet av idrottarens A-prov som ett avvikande analysresultat bekräftades genom analysen av B-provet, som utfördes i närvaro av idrottsammanes auktoriserade representant utan några invändningar från atleten vid det tillfället. Att genomföra ytterligare analyser av varje prov som innehåller erytropoietin, även när både A- och B-proven ger samma resultat, skulle endast utgöra en onödig belastning i kampen mot dopning och skapa en omotiverad försening i dopningskontrollprocessen.

Dessutom har Dr. Chen påpekat att användningen av ett 15 ml urinprov av Australian Sports Drug Testing Laboratory ledde till överbelastning av provet, eftersom 15 ml var den maximalt tillåtna mängden. I det aktuella fallet användes dock endast 10 ml urinprov. Därför motbevisas idrottarens argument om provöverbelastning av den expert som anlitats av hans juridiska ombud och motsäger även argumenten i Bol-fallet.

Vidare är idrottarens hänvisning till WADA:s uttalande om Bol-fallet vilseledande, eftersom WADA aldrig offentligt har medgett att ”dess testprocess för syntetisk EPO är bristfällig”. WADA har enbart uttalat att den aktuella granskningsprocessen kommer att utvärderas i ljuset av de specifika omständigheterna i Bol-fallet.

CAS särskilda synpunkter på att det rör sig om fotboll

CAS fastslår i sin diskussion att ”den ekonomiska påverkan av en fyraårig avstängning inom professionell fotboll är mycket allvarligare och mer omfattande för idrottaren än för idrottare inom andra, mindre framträdande och ekonomiskt mindre resursstarka sporter. Förlusten av den ekonomiska försörjningen skulle drabbafotbollsspelaren betydligt hårdare än andra idrottare.”

Domstolen anser att DFB:s sporttdomstols resonemang innehåller flera brister. För det första är det inte nödvändigtvis sant att fotboll är en mer framträdande och ekonomiskt resursstark sport än andra. Det finns andra sporter där idrottare tjänar betydande summor pengar, ibland mer än inom fotbollen. Dessutom tjänar inte alla fotbollsspelare stora summor pengar. Panelen ser därför ingen anledning att behandla dopningsförseelser (ADRV) inom fotbollen annorlunda än i andra sporter.

Panelen anser även att DFB:s sporttdomstols antydan om att idrottare med högre inkomster bör bestraffas mildare än idrottare med mer blygsamma inkomster är problematisk. Faktum är att det kan hävdas att idrottare med höga inkomster har ett större ansvar att tävla rent än idrottare med lägre inkomster.

Domstolen har heller inte fått någon insyn i atletens inkomst eller den genomsnittliga inkomsten för fotbollsspelare eller idrottare i andra sporter, vilket skulle kunna möjliggöra en bedömning av detta som en faktor vid fastställandet av idrottarens sanktion.

CAS särskilda synpunkter på att det rör sig om en ung spelare

Slutligen anges i det CAS diskussion att ”det bör också noteras att fotbollsspelaren endast är 21 år gammal, där en längre avstängning kan orsaka kännbara störningar i mognads- och utvecklingsprocessen.”

Domstolen anser dock att det inte finns någon särskild anledning att rättfärdiga hårdare sanktioner för äldre idrottare än för yngre. Även om yngre idrottare kan ha större möjligheter att återvända till professionell idrott, är detta svårare för äldre idrottare. Med en ålder på 21 anser panelen att idrottaren varken är särskilt ung eller oerfaren.

I avsaknad av specifika argument avseende idrottarens ”mognads- och utvecklingsprocess” finner domstolen att den inte kan ta detta i beaktande vid bedömningen av en eventuell reducering av avstängningsperioden.

Prof. Nolte påpekade också att enligt tysk straffrätt anses ett fängelsestraff på upp till tre år vid dopning vara proportionerligt, vilket förblev oemotsagt av både atleten och fotboll-förbundet. Jämfört med ett treårigt fängelsestraff för dopning, anser panelen att en fyraårig avstängning för avsiktlig dopning inte nödvändigtvis är oproportionerlig.

CAS dom

För de skäl som anges ovan, inte minst eftersom atleten själv inte har åberopat några förmildrande omständigheter som skulle kunna beaktas för att reducera den fyraåriga avstängningsperioden, finner panelen att det inte finns någon anledning att avvika från tillämpningen av artikel 20 i FIFA regler.

Med hänsyn till omständigheterna, särskilt det faktum att atleten har befunnits skyldig till en avsiktlig dopningsförseelse, anser domstolen att en fyraårig avstängning varken är oproportionerlig, orimlig eller orättvis. Att skapa ett tyskt undantag skulle skapa en obalans inom systemet som inte är motiverad utifrån omständigheterna i detta fall eller de rättsliga argument som har framförts.

Följaktligen finner domstolen att en fyraårig avstängning ska åläggas Mario Vušković.

Eftersom fotbollspelaren har varit provisoriskt avstängd sedan den 15 november 2022, ska perioden mellan 15 november 2022 och datumet för detta beslut räknas av från den ålagda fyraåriga avstängningsperioden. Konsekvensen av detta är att atleten påbörjade sin fyraåriga avstängning redan den 15 november 2022.

Ungersk simmare dömd för avvikelser i blodpasset

Den ungerske simmaren Tamás Kenderesi klassificeras av World Aquatics som en simmare på internationell nivå och är medlem i Ungerska Antidopingbyråns (HUNADO:s) ABP-pool. Simmaren lämnade ett antal blodprover mellan den 7 september 2014 och den 2 juli 2022, varav 46 inkluderades i idrottarens hematologiska profil.

Proverna skickades till och analyserades av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Österrike (huvudsakligen) och återrapporterades till HUNADO:s grupp för värdering av ABP (APMU=. För vissa av proverna rapporterade den adaptiva modellen atypiska värden, vilket utlöste en granskning av idrottarens ABP.

Därför skickade APMU den 28 september 2022 en begäran till Dr. Ozren Jaksic, Dr. Laura Garvican-Lewis och Dr. Jakob Mørkeberg (gemensamt kallade “Expertpanelen”) om att granska idrottarens (anonyma) blodprofil och att tillhandahålla en oberoende initial granskning. Var och en av dem genomförde detta individuellt.

Därefter begärde APMU att Expertpanelen skulle tillhandahålla ett gemensamt expertutlåtande angående idrottarens hematologiska profil, och i ett brev daterat den 28 september 2022 utfärdade de tre oberoende experterna ett “Gemensamt Expertutlåtande.” I detta utlåtande redovisade Expertpanelen sina kvantitativa och kvalitativa bedömningar av ABP enligt följande:

Prov 13: ett lågt OFF-score i juli 2017 inför världsmästerskapen

Prov 15: ett lågt OFF-score i juli 2017 inför världsmästerskapen

Prov 16: taget två dagar före de ungerska nationella mästerskapen i november 2017 visade en onormalt hög hemoglobinkoncentration på 16,2 g/dL och en låg RET% på 0,42, vilket resulterade i ett atypiskt högt OFF-score

Prov 33: visade vissa atypiska egenskaper med förhöjda Hb, RET% och omogen retikulocytfraktion (“IRF”) efter OS i Tokyo men inför en världscup i början av oktober 2021. Uppföljningsprover tagna senare samma år (men fortfarande före världscupen) visade annorlunda resultat, särskilt för Hb

Prov 42: taget den 27 april 2022 hade lågt Hboch förhöjd RET%, med ett lågt OFF-score.

Den kvalitativa bedömningen från Expertpanelen löd enligt följande:

“Prov 16, taget i november 2017, visar en onormalt hög hemoglobinkoncen-tration för idrottaren på 16,2 g/dL och en låg retikulocytprocent (%ret) på 0,42, vilket resulterar i ett atypiskt högt OFF-score. Ett högt OFF-score återspeglar en förhöjd hemoglobinmassa och låg %ret, vilket indikerar en nedreglering av erytropoesen. Detta har observerats efter upphörande av EPO (Gore et al. 2003) eller efter blodtransfusioner (Damsgaard et al. 2006). Detta prov togs två dagar före de ungerska nationella mästerskapen 2017 och efter vissa låga OFF-score-värden (Prov 13 och 14) i juli samma år. Proverna 13 och 15 togs inför världsmästerskapen 2017 och kan indikera tidigare bloduttag, såsom vid en autolog blodtransfusionsprocedur (Damsgaard et al. 2006). Dessutom visar prov 33 vissa atypiska egenskaper med förhöjt Hb, %ret och IRF efter OS i Tokyo men inför världscupen i början av oktober 2021. Uppföljningsprover tagna senare samma år (men fortfarande före världscupen) visar olika resultat, särskilt för Hb. Prov 42, taget den 27 april 2022, har lågt Hb med förhöjd %ret, vilket är högst atypiskt. Dock uppgav idrottaren en blodgivning på 450 mL dagen innan på dopingkontrollformuläret. Provet togs fyra dagar efter de nationella mästerskapen. Skälen till och dokumentationen av blodgivningen bör tillhandahållas.”

Mot bakgrund av denna slutsats registrerade HUNADO ett “Adverse Passport Finding” (“APF”) för idrottaren i WADAs Anti-Doping Administration and Management System (“ADAMS”). Den 4 oktober 2022 underrättade HUNADO idrottaren om APF. I meddelandet informerade HUNADO idrottaren om att han hade rätt att inkomma med förklaringar och stödjande dokumentation som kunde förklara APF, vilket han gjorde.

Expertpanelens granskning av förklaringarna

Den 23 november 2022 vidarebefordrade HUNADO förklaringarna till Expertpanelen för granskning, och den 11 januari 2023 utfärdade Expertpanelen ett ytterligare “Expertutlåtande.”

A. Prover 13 och 15

Idrottaren förklarar att orsaken till de låga OFF-scorena beror på en period av hård träning inför världsmästerskapen. Vi erkänner att en ökad arbetsbelastning under intensiva träningsperioder kan ha en plasma-volymexpanderande effekt, vilket är väl beskrivet i den vetenskapliga litteraturen, även hos simmare (Mackinnon et al. 1997).

Trots detta håller vi inte med om argumentet att ökad träning generellt leder till en ökning av %ret. För att stödja sin hypotes hänvisar Dr. Kováts till en studie av Dressendorfer et al. från 1991, där blodprover togs från löpare under ett 20-dagars långdistanslopp och en ökad retikulocytandel observerades under provtagningsperioden.

Dessa resultat kan dock inte överföras till simmare, där den biomekaniska belastningen och den mekaniska stressen på kroppen är mycket annorlunda. Tvärtom har studier på andra icke-viktbärande aktiviteter, såsom cykling, visat att en förändring i träningsbelastning leder till en minskning (inte en ökning) av %ret (Astolfi et al. 2021).

Oavsett detta är effekten av förändringar i träningsbelastning på %ret liten och redan inbyggd i referensintervallen och tröskelvärdena i den adaptiva modellen för det biologiska passet (ABP). Även i kombination med järntillskott, exempelvis “Mega Daily One Plus”, anser vi att det är osannolikt att %ret skulle öka.

I en frisk population av idrottare utan järnbristanemi kommer järntillskott inte att inducera retikulocytos eller förändra Hb-massan (Garvican et al. 2014). Den artikel som Dr. Kováts hänvisar till (Andrès et al. 2010) gäller järnbristpatienter, och dessa resultat kan inte överföras till en frisk idrottare.

Vi håller heller inte med om att resultaten från blodprov 15 påverkades av suboptimala transportförhållanden. Ett typiskt tecken på suboptimal förvaring är en förhöjd medel-cellvolym (MCV), vilket blir tydligt inom 24 timmar vid förvaring i rumstemperatur (Cornet et al. 2012). MCV i prov 15 var helt normalt och i linje med andra värden från idrottaren.

B. Prov 16

Idrottaren förklarar att orsaken till det låga OFF-scoren är att provet togs under ett träningspass och därför påverkades av plasmavolymkontraktion, vilket resulterade i ett högre Hb.

Träningskalendern visar att idrottaren genomförde simträning den 23 oktober 2017 mellan kl. 09.15 och 11.20, men det finns inga träningsanteckningar eller register för den dag då provet togs. Endast ett uttalande från tränaren används som bevis för att idrottaren genomförde samma träning från och med den 23 oktober 2017 och därmed även på testdagen (7 november 2017).

Provet togs kl. 10.37, alltså till synes under träningspasset. Trots detta fick idrottaren under dopingkontrollen frågan om han hade tränat under de senaste två timmarna, och han svarade “nej”.

I idrottarens svar anges att han inte rapporterade träningspasset i dopingkontrollformuläret (DCF) eftersom “han trodde att ett relativt lätt träningspass inte var värt att nämna”.

Det är välkänt att träningsintensiteten är avgörande för graden av plasmavolymförskjutning som observeras efter ett akut träningspass (Convertino et al. 1983), där högre tränings-intensitet leder till större minskning av plasmavolymen (och därmed en ökning av Hb). Därför verkar det osannolikt att ett “lätt träningspass” skulle orsaka en markant ökning av Hb.

Det är också förbryllande att idrottaren donerade blod den 23 augusti 2017 men inte nämnde detta vid dopingkontrollen.

Även om vi håller med om att en blodgivning på 450 mL två månader tidigare inte skulle påverka blodresultaten i prov 16 (Pottgiesser et al. 2008), är vi inte övertygade (baserat på den aktuella dokumentationen) om att idrottaren testades under ett träningspass.

Även om han gjorde det, skulle den akuta effekten av “lätt” träning endast ha en minimal påverkan (ökning) på Hb och inte påverka %ret, vilket delvis bidrog till det observerade onormala OFF-scoren.

Argumentet att använda citrat för att bevisa en nylig blodtransfusion eller avsaknaden av positiva EPO-tester, exempelvis från ett prov som samlades in några dagar senare, kan också avfärdas. För det första används citrat som antikoagulant i vissa, men inte alla, blodpåsekonserveringslösningar. Vidare, när lagrat blod transfunderas in i en person, metaboliseras citrat snabbt till bikarbonat. En enhet packade röda blodkroppar innehåller vanligtvis 3 gram citrat, vilket hos en individ med normal leverfunktion metaboliseras inom 5 minuter (Li et al. 2015). Det är därför högst osannolikt att förhöjda citratkoncentrationer skulle vara närvarande i ett prov som samlats in tre dagar senare.

Dessutom kommer frånvaron av rekombinant EPO i ett prov som samlats in tre dagar senare inte att motbevisa att idrottaren har använt rekombinant EPO. Ett lågt %ret-värde (som observerats i prov 16) indikerar att erytropoesen är nedreglerad på grund av ett överskott av röda blodkroppar. Detta blodmönster uppstår när användningen av rekombinant EPO har upphört i flera dagar eller veckor (Gore et al. 2003). Eftersom rekombinant EPO endast är detekterbart i några få dagar, kommer ett negativt test inte att utesluta tidigare användning av rekombinant EPO.

C. Prov 33

Idrottaren förklarar att orsaken till det höga Hb-, %ret- och IRF-värdet berodde på en låg fysisk aktivitetsnivå under en period utan tävlingar, exempelvis under lågsäsong, samt att liknande förhöjda Hb-värden har observerats under skadeperioder. Idrottaren tillhandahåller privata blodtester för att stödja denna hypotes.

Det är uppenbart att sådana privata blodtester bör granskas med försiktighet av flera skäl.

För det första finns det ingen preanalytisk eller analytisk standardisering eller dokumentation för privata prover (exempelvis 10 minuters sittande vila före provtagning, ingen träning de senaste två timmarna före provtagning). Det finns heller ingen jämförbarhet med de andra ABP-proverna i profilen.

Sådan jämförbarhet bekräftas vanligtvis av en oberoende extern kvalitetskontroll (Centre Suisse de Controle de Qualité, CSCQ), som jämför alla laboratorier som ingår i nätverket för analys av ABP-prover. Vidare kan det inte ens fastställas om dessa prover faktiskt tillhör idrottaren.

Slutligen är det alltid oklart om idrottaren presenterar alla tillgängliga privata resultat eller endast ett urval som gynnar hans fall. På grund av alla dessa skäl har tidigare beslut i ABP-ärenden stött praxis att inte acceptera privata blodtester som en del av ABP-blodprofiler.

Trots detta har en ökning av Hb under lågsäsong eller perioder av nedtrappning (Schumacher et al, 2002; Bejder 2017) tidigare dokumenterats och kan förklara den ökade Hb-nivån i detta prov, vilket också stöds av minskningen av Hb i prov 34, som samlades in tre veckor efter att idrottaren återupptagit träningen.

Däremot avfärdar vi idrottarens expertförklaring att tobaksanvändning under denna period skulle ha höjt %ret- och IRF-värdena. I studien av Schmidt et al. administrerades låga doser kolmonoxid vid regelbundna intervaller under hela dagen för att upprätthålla en CO-Hb-nivå på 5 procent kontinuerligt i tre veckor för att efterlikna den hypoxiska miljön vid höghöjdsträning.

Det är högst osannolikt att idrottarens tobaksanvändning under “festperioden” skulle vara jämförbar med en kronisk rökare, och utan kontinuerlig exponering sker ingen erytropoetisk stimulering.

D. Prov 42

Idrottaren förklarar att orsaken till det låga Hb-värdet och höga %ret-värdet berodde på en nylig blodgivning. Denna blodgivning är dokumenterad, och idrottaren rapporterade den också (i motsats till tidigare blodgivningar) i dopingkontrollformuläret under dopingkontroll-sessionen.

Denna förklaring accepteras.

Även om det ligger utanför vårt uppdrag som medicinska experter att bedöma dokumentationens autenticitet, fann vi det förbryllande att formulärkoden högst upp på blodgivningscertifikaten angav: “eProgesa form code: D0808_ V07 _2020.03.22”, vilket indikerar att formuläret utvecklades den 22.03.2020. Trots detta var två av certifikaten för blodgivningar daterade 23.08.2017 och 14.02.2018, alltså före detta datum.

Slutsats

Med hänsyn till den förklaring som idrottaren har tillhandahållit bekräftar vi vår uppfattning att sannolikheten för att de ovan beskrivna onormala %ret-värdena beror på blodmanipulation, nämligen en artificiell ökning av röda blodkroppar genom exempelvis ESAs och/eller blodtransfusioner, är hög.

Tvärtom är sannolikheten för att andra faktorer, såsom förändringar i träningsbelastning eller preanalytiska faktorer som provförvaring, skulle ha orsakat dessa avvikelser mycket låg.

Överklagande till CAS

Antidopingskommittén meddelade sitt beslut den 28 april 2023 fastslogs att idrottaren hade begått en antidopingsregelöverträdelse i strid med HUNADO:s antidopingsregler och ålades en avstängningsperiod på fyra år med start från datumet för hans provisoriska avstängning, den 23 januari 2023.

Beslutet överklagades till CAS (CAS 2023/A/9731).

Den muntliga förhandlingen i CAS genomfördes den 18 September 2024.

Skiljedomstolens diskussion

Tillförlitlighet av ABP

En invändning från idrottarens sida är att hans ABP är ofullständigt, felaktigt och/eller har manipulerats på ett sätt som gör att hans hematologiska profil är opålitlig och bör uteslutas som bevis. Det är emellertid uppenbart att HUNADO i princip får förlita sig på idrottarens longitudinella data, såsom den redovisas i hans ABP, samt på de slutsatser som Expert-panelen har dragit därifrån i syfte att fastställa den påstådda ADRV. Idrottaren har dock pekat ut olika påstådda “oregelbundenheter” i provtagningsprocessen, vilka enligt honom gör hela hans ABP otillförlitlig i frågan. Den omedelbara och avgörande svårigheten för idrottaren är dock att även om idrottaren kunde påvisa att det förekommit avvikelser från ISTI:s krav för hantering av prover, så skulle en sådan avvikelse varken ogiltigförklara eller utgöra ett försvar mot ADRV – om inte idrottaren dessutom kunde bevisa, vilket åligger honom, att en sådan avvikelse rimligen skulle kunna ha orsakat en avvikelse talande för manipulation.

Som det nu visar sig, har idrottaren inte lämnat några inlagor i detta avseende. Därmed, även om han hade kunnat påvisa någon eller alla de avvikelser han har klagat på, har han inte visat att någon sådan avvikelse rimligen skulle kunna ha orsakat den påstådda ADRV, och hans invändningar i denna del måste därmed avslås. skiljedomstolen behöver därför inte överväga detaljerna i dessa frågor. Hur som helst noterar domstolen att ingen av de påstådda avvikelserna från de internationella standarderna, som idrottaren har påpekat, är av sådan art att de rimligen skulle kunna ha orsakat de erhållna analysresultaten.

Skiljedomstolen noterar i förbigående att idrottaren under förfarandet inför antidoping-kommittén försökte åberopa privat utförda blodanalyser. Han gjorde dock inte det inför panelen, och dessa kan därför lämnas utan avseende. Det finns dessutom en etablerad praxis vid CAS, som panelen instämmer i, att det är problematiskt att förlita sig på sådana privata analyser, eftersom det saknas garantier för att proverna har analyserats med samma noggrannhet och disciplin som i ett WADA-ackrediterat laboratorium eller att det som åberopas av idrottaren ger en fullständig bild.

Ett APF (Atypical Passport Finding) innebär i sig inte att en ADRV har begåtts, utan det kräver i stället att idrottaren lämnar en förklaring till avvikelserna i hans profil – särskilt eftersom det är idrottaren, och inte HUNADO, som besitter den relevanta informationen som kan ligga till grund för en förklaring. Expertpanelen baserar sina slutsatser på sex prover inom idrottarens ABP:

Prov 13 insamlat den 11 juli 2017Prov 15 insamlat den 19 juli 2017Prov 16 insamlat den 7 november 2017Prov 17 insamlat den 3 december 2017Prov 33 insamlat den 13 september 2021Prov 42 insamlat den 27 april 2022

Skiljedomstolen noterar att Expertpanelen redan har accepterat idrottarens förklaring gällande prov 42, vilket även HUNADO har gjort. Därför behöver panelen inte längre behandla detta prov.

Enligt Expertpanelen samlades prov 13 in inför världsmästerskapen 2017 och kunde indikera tidigare bloduttag, såsom vid en autolog blodtransfusion. För sin del hävdade Idrottaren att denna analys kunde förklaras genom ökad träningsbelastning, kraftig rektal blödning och intag av rödbets- och/eller körsbärsjuice, vilka förklaringar Expertpanelen inte accepterade.

Panelen noterar att den kvantitativa bedömningen inte ifrågasattes av Idrottaren; hög RET% (1,69) och en låg OFF-score. En hög RET% indikerar en ökad produktion av retikulocyter, vilket kan vara kroppens naturliga svar på anemi eller blodförlust eller resultatet av användning av erytropoesstimulerande medel (”ESA;s”) för att öka produktionen av röda blodkroppar. En låg OFF-score tyder på högt hemoglobin och låg RET%, vilket också kan indikera nyliga blodtransfusioner eller användning av ESA:s. Expertpanelen noterade detta när de påpekade att sådana parametrar kunde indikera tidigare bloduttag, såsom vid en autolog blodtransfusion.

Ökad träning. Idrottaren hävdade att den atypiska analysen av prov 13 kunde förklaras av att han, från och med den 2 juli 2017, deltog i vad han beskrev som ”det mest ansträngande träningslägret i sitt liv”. Han föreslog att den ökade träningsbelastningen minskade hans hemoglobin-koncentration, vilket automatiskt resulterade i en ökad RET% och därmed en minskad OFF-score. Idrottaren hänvisade till en studie från 1991 där RET% hos löpare ökade under ett 20-dagarslopp. Expertpanelen höll inte med. De menade att en lång period av intensiv träning kan vara en faktor som ger tolkningssvårigheter, eftersom en ökad arbetsbelastning kan expandera blodets plasmavolym (vilket minskar den relativa hemoglobinkoncentrationen), men att ABP-trösklarna ändå reflekterar idrottarnas träningsbelastningar. Ökad träning leder generellt sett inte till en ökad RET% hos simmare. Expertpanelen ansåg att studien som Idrottaren hänvisade till gällde löpare (som upplever en destruktion av röda blodkroppar till följd av fotisättningen i aktiviteten) och inte var överförbar till simmare, där den biomekaniska belastningen och därmed den mekaniska stressen på kroppen är mycket annorlunda. Enligt Expertpanelen sjunker RET% i icke-viktbärande sporter vid ökad träningsbelastning. Hur som helst förklarade Expertpanelen att effekten av träningsbelastning på RET% är relativt liten och inte skulle kunna förklara den höga RET% som uppmättes i detta prov.

Sammanfattningsvis accepterar Panelen Expertpanelens syn att de atypiska parametrarna för detta prov sannolikt inte kan förklaras av den ökade träningsintensiteten. Panelen håller med om att även om träningen skulle kunna ha orsakat en viss ökning av RET% (det vill säga produktionen av röda blodkroppar för att möta det ökade syrebehovet), skulle ökningen ha varit relativt liten inom simning, som inte är en viktbärande sport och därmed har en mindre mekanisk påverkan som annars skulle kunna stimulera eller kräva ökad produktion av röda blodkroppar. En sådan ökning skulle dessutom vara kortvarig och skulle inte kunna förklara den höga RET% som registrerades flera dagar senare.

Rektal blödning

Idrottaren hävdade att Expertpanelen hade ignorerat det faktum att han hade (eller har) hemorrojder och att detta orsakade en episod av betydande blödning under träningslägret i 5-6 dagar från och med den 5 juli 2017, under vilken han förlorade cirka 150 mL blod. Han uppgav att han hade ordinerats Ketadex för en inflammerad axel och att förstoppning var en ”inte ovanlig” biverkning av Ketadex, vilket sedan ledde till rektal blödning. Han hävdade att episoden styrktes av ett journallblad som upprättats av eller för Dr Kováts, även om han inte uppsökte läkare vid tidpunkten eftersom han inte ville avbryta sitt träningsläger.

Expertpanelen ansåg att det var ”högst osannolikt” att de kvantitativa resultaten för detta prov berodde på Idrottarens rektala blödning. Den uppskattade blodförlusten på cirka 150 mL var inte tillräcklig för att orsaka de uppmätta parametrarna. Enligt Expertpanelen visade en nylig studie att en blodförlust på 150 mL inte ledde till någon förändring alls i hemoglobin och RET% två veckor efter blodförlusten, och en annan studie visade att 450 mL inte orsakade förändringar av den magnitud som observerades i detta prov. Därför var Expertpanelens uppfattning att en betydligt större blodförlust (>450 mL) än den uppskattade mängden [150 mL] skulle ha krävts för att ge upphov till dessa förändringar.

Expertpanelen noterade också att Idrottarens journalblad noterade hemorrojder vid tidpunkten för prov 13, 15 och 33, men att hemoglobinnivåerna för prov 13 och 15 (14,1 och 14,3) skilde sig markant från prov 33 (16,1), vilket inte kunde förklaras om hemorrojder var orsaken.

Skiljedomstolen föredrar Expertpanelens bedömning i denna fråga. Idrottaren lämnade inget underlag som kunde motsäga de inkonsekventa hemoglobin- och RET%-parametrarna mellan prov 13 och 15 å ena sidan och prov 33 å andra sidan, eller som kunde bestrida Expertpanelens slutsats att en blodförlust på 150 mL helt enkelt inte var tillräcklig för att orsaka de atypiska värdena i detta prov. Dessutom fanns det få bevis som stödde Idrottarens förklaring: journalbladet som Idrottaren åberopade ger svagt stöd (särskilt eftersom Idrottaren inte förklarade vem som hade upprättat bladet, när det gjordes eller för vilket syfte); det fanns ingen samtidig medicinsk rapport (eftersom Idrottaren valde att inte söka medicinsk rådgivning vid den tiden); den medicinska rapport som finns skrevs långt efter den aktuella episoden och noterar enbart ”hemorrojder utan komplikationer”; och Idrottaren hade aldrig deklarerat att han led av hemorrojder på någon DCF (Doping Control Form).

Vitamin B12/ Rödbetsjuice / Körsbärsjuice:

Idrottaren hävdade också att han, som en del av sin familjs praxis vid behandling av hemorrojder, hade tagit vitamin B12-tabletter två gånger dagligen samt konsumerat 0,5 liter rödbets- eller körsbärsjuice dagligen. Han hävdade att detta kunde förklara den ökade RET%. Expertpanelen var oense. Expertpanelen erkände att vitamin B12 och järn spelar en nyckelroll i bildandet av nya röda blodkroppar (erytropoes), men sade att det inte finns några bevis för att tillskott i ett icke-anemiskt tillstånd inducerar erytropoes.

CAS skiljedomstol instämmer med Expertpanelen. Vitamin B12 är avgörande för produktionen av röda blodkroppar, och en brist kan leda till anemi, vilket innebär att tillskott av vitamin B12 kan hjälpa till att producera röda blodkroppar och potentiellt normalisera RET%. Men det finns ingen vetenskaplig grund för idrottarens påstående att tillskott av vitamin B12 i sig självt, och i frånvaro av anemi, skulle höja retikulocytantalet – och definitivt inte till den nivå som observerats här.

Detsamma gäller rödbetsjuice; den kan förbättra blodflödet men leder inte direkt till en ökning av retikulocytantalet. När det gäller körsbärsjuice är det välkänt att körsbär är rika på antioxidanter, men det finns ingen vetenskaplig evidens, och ingen sådan presenterades av idrottaren, som stöder påståendet att körsbärsjuice förbättrar produktionen av röda blodkroppar.

Sammantaget accepterar därför inte skiljedomstolen de förklaringar som idrottaren har lagt fram för det atypiska provet 13, och instämmer i den tolkning som Expertpanelen har gjort – att resultaten är förenliga med och kan förklaras av en tidigare blodtappning, såsom vid en autolog blodtransfusion.

Rökning

Idrottaren uppgav att han vid tiden för provtagningen hade börjat röka och vid vissa tillfällen kunde röka “10–15 cigaretter åt gången” i sällskap med andra rökare. Han hävdade att hans kropp reagerade biologiskt genom att öka nivåerna av retikulocyter.

Expertpanelen menade att det var “högst osannolikt” att idrottarens tobaksanvändning var av omfattning så att det skulle påverka blodvärdena ”subakut.”. DOmstolen drog slutsatsen att idrottarens rökning inte kunde ha orsakat någon erytropoetisk stimulering.

Minskad träningsbelastning

Simmaren försökte även förklara de atypiska värdena i ett prov med hänvisning till hans minskade träningsbelastning vid den tiden. Som tidigare nämnts hävdade idrottaren att han, efter OS i Tokyo, var mycket besviken och slutade träna, vilket innebar att hans fysiska aktivitet minskade till noll. Han menade att detta, eventuellt i kombination med hans rökning, förklarade de atypiska värdena.

Expertpanelen accepterade att en ökning av hemoglobin under perioder av minskad träning tidigare har erkänts (i studier av Schumacher et al., Hematological indices in elite cyclists, 2002. Scan J Med Sci Sports 12, 301-308; och Bejder et al., 2017) och att detta möjligen kunde förklara en del av ökningen i idrottarens HGB-koncentration i detta prov. Expert-panelen avfärdade dock idrottarens påstående att minskad träning kunde förklara ökningen av RET% i detta prov, och hänvisade till flera vetenskapliga studier som stöder uppfattningen att en minskad träningsbelastning inte påverkar RET%. Expertpanelen höll därför fast vid sin bedömning att detta atypiska resultat förblev oförklarat av idrottaren.

Sammanfattningsvis accepterar CAS expertpanelens uppfattning att de atypiska paramet-rarna i detta prov sannolikt inte kan förklaras av den minskade träningen. Domstolen instämmer i att, även om den minskade träningsbelastningen kan ha lett till en ökning av HGB, förklarar den inte förändringen i RET% i detta prov, vilket innebär att det atypiska värdet förblir helt oförklarat av idrottaren.

Dopingscenario

HUNADO måste, för att fullgöra sin bevisbörda, kunna formulera ett så kallat “doping-scenario”. Om ett sådant scenario saknas, förblir idrottarens atypiska värden oförklarade, vilket innebär att HUNADO inte uppfyller sin bevisbörda. Frågan är därför om HUNADO har lagt fram bevis som gör det troligt att idrottarens atypiska resultat kan förklaras av användning av en eller flera förbjudna substanser eller metoder, eller en kombination därav.

I detta överklagande hävdar HUNADO (med stöd av expertpanelens bedömning) att de avvikande ABP-värdena är konsekventa och sammanfaller med idrottarens tävlingsschema, vilket tyder på någon form av blodmanipulation – det vill säga det dopingscenario som åberopas. Exempelvis:

Simmarens första argument var att blodmanipulation endast skulle vara meningsfullt om det användes för att uppnå en exceptionellt hög hemoglobinnivå precis före tävlingar, men att hans hemoglobinvärden normalt var låga inför sina stora lopp, aldrig över 15 g/dL, och att alla blodprover som togs under träningen strax före stora tävlingar hade normala hemoglobinnivåer i genomsnitt. Men detta motsägs helt enkelt av data: de atypiska värden som Adaptive Model identifierade rörde samtliga förhöjt hemoglobin inför betydande tävlingar, vilket gör att argumentet faller. Sammantaget accepterar panelen expertpanelens och HUNADOs bedömning att mönstret av atypiska värden, kopplat till idrottarens tävlings-schema, är helt förenligt med ett försök att förbättra prestationen vid flera viktiga tävlingar. Det finns, kort sagt, ett trovärdigt dopingscenario.

Slutsats

Baserat på de bevis som lagts fram för skiljedomstolen drar domstolen följande slutsatser:

Simmarens ABP innehåller tydliga avvikelser för olika markörer i proverna 13, 15, 16, 17 och 33

Idrottarens invändningar mot ABP:s tillförlitlighet är obefogade; hans ABP utgör en tillförlitlig redogörelse för hans longitudinella blodprofil under perioden 2014–2022 och är ett tillförlitligt sätt för HUNADO att fastställa de faktiska omständigheterna kring denna påstådda dopingförseelse.

Idrottaren har lagt fram ett antal förklaringar angående avvikelserna i hans blodprofil. Panelen anser dock att ingen av de framlagda omständigheterna ger en tillfreds-ställande förklaring till de upptäckta avvikelserna.

Panelen instämmer med expertpanelen i att de onormala värdena som påträffats i idrottarens hematologiska profil är symtomatiska för användning och avbrytande av en erytropoes-stimulerande substans eller en blodtransfusion.

De upptäckta avvikelserna överensstämmer med ett dopningsscenario där idrottaren har försökt förbättra sin prestation vid flera betydande tävlingar.

Som resultat av detta godtar inte panelen idrottarens förklaringar avseende de atypiska prover som HUNADO nu åberopar. Därmed accepterar panelen, utan förbehåll, expertpanelens slutsats att avvikelserna i idrottarens biologiska pass “med hög sannolikhet är ett resultat av bloddopning och osannolikt beror på någon annan orsak”.

Avstängningsperioden ska vara fyra år.

MELDONIUM

Domslut avseende avsikten med bruk av meldonium

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2019/A/6249) beslöt den 13 september 2019 i ett mål där nationella ryska dopingansvariga institutionen (Russian Anti-Doping Agency, RUSADA) dömt en rysk gångar (Roman Balandin) för dopingförseelse på grund av användning av meldonium.

Meldonium (generiskt: mildronate) togs fram 1974 på Lettlands universitet i försök att öka tillväxttakten på köttdjur. Meldoniums effekt kan spåras till cellens mitokondrier, som finns i alla celler i kroppen, vilket gör det möjligt att meldonium skulle kunna påverka alla organ i kroppen som kan ha nytta av en bättre energiomsättning. Det finns inga vetenskapliga studier i västvärlden kring meldonium trots att substansen varit känd i snart 50 år. Medlet används inte inom svensk sjukvård, och är inte listat i Farmaceutiska Specialiteter i Sverige FASS. Det lär användas i de delar av Östeueropa som tidigare styrdes av Sovjet och säljs i Ryssland utan recepttvång.

Det var meldonium som förorsakade en avstängning av den svenska löparen Abeba Aregawi, en avstängning som sedan drogs tillbaka på grund av att WADA fastställde nya bedömningsrutiner.

Grunden för det aktuella CAS-fallet var att basketspelaren hade tagit den förbjudna substansen 2016 efter klartecken från lagläkare (som fick sluta vara lagläkare på grund av den aktuella affären) efter att han såg en annons om medlet på ett apotek dit han sökt sig på grund av trötthet efter en förkylning. Efter några dagars användande fick spelaren information av en närstående att substansen var förbjuden varvid han slutade ta tabletterna.

I domstolen påpekade spelaren att han aldrig hade fått någon antidopingutbildning och han hävdade att genom att han frågat sin lagläkare om råd hade han gjort allt som kunde betecknas vara rimligt för att skydda sig från att dopa sig. Han intention var således inte att prestera bättre utan att hålla sig frisk. Det underströks också i handlingarna att spelaren var mycket ung (åldern anges inte) och inte hade någon specificerad hjälpperson (”entourage”).

CAS beslutade att detta var ett fall av dopingregelbrott. Han fick dock sitt straff sänkt från fyra till två års avstängning.

Anmärkningsvärt:

Det ryska NADO arbetar här tydligt på det sätt vi önskar

Ungdomligt oförstånd och okunnighet om dopingreglerna är inte tillräckliga skäl för att undgå bestraffning i ett dylikt fall

Straffnedsättningen betingades sannolikt i första hand på grund av att han hade frågat sin lagläkare till råds och att han genast hade slutat då han fick information om att medlet trots allt var förbjudet inom idrotten

Det är skönt att meldonium inte säljs i Sverige om det saluförs med reklamen om att bota trötthet.

Om reklamen för ett preparat är för bra för att vara sant är det troligen det

CAS-utlåtande avseende en ung idrottare som tagit meldonium

Fallet rör en ung rysk basketspelare, Roman Balandin, som vid tiden för det aktuella dopingprovet var professionell – det vill säga hade basketboll som enda inkomstkälla, men där inkomsten snarast skall klassas som lärlingsbetalning – i ett ungdomslag, Basketball Club Avtodor Saratov, som spelade om Ryska Ungdomsmästerskapen. Det som CAS särskilt diskuterade (2019/A/6249) var

relationen mellan ålder och kunskap om dopingregler

utbildning (eller brist på utbildning) i antidoping

huruvida idrottsutövaren kan och bör känna till tidigare utslag avseende en viss förbjuden substans

motivation att ta förbjudna substanser

förhållandet till lagläkaren

idrottsutövarens förklaring över tid till det positiva dopingprovet

Under hösten 2016 använde den unge basketspelaren meldonium (Mildronate®), som i Ryssland kan köpas receptfritt. Substansen finns på WADAs förbjudna lista sedan den 1 januari 2016. Den 21 april 2017 gjordes en dopingkontroll, vilken visade förekomst av meldonium. Balandin krävde inte att något B-prov skulle analyseras. Den 19 maj stängde den ryska antidopingorganisationen, RUSADA, av spelaren interimistiskt och den 28 juniavstängdes han definitivt av RUSADA för fyra år.

Den 16 april 2019 (2 år efter den positiva dopingkontrollen och 1½ år efter att avstängningen trätt i kraft) överklagade Balandin till CAS. En muntlig förhandling ägde rum i Lausanne den 25 juni 2019.

Balandin hävdade vid förhandlingen att enligt artikel 10.2.3 definieras en ADRV (AntiDoping Rule Violation) som “Athlete who cheat.” Om man skall tolka detta ordagrant kräver detta att idrottsutövaren måste veta att han eller hon vet att det rör sig om en regelöverträdelse – annars går det knappast att luras, då är det ju ingen aktiv handling. Han hänvisar då till Maria Shaparovas fall – hon fälldes ju också för att ha använt meldonium – där Internationella Tennisförbundet den 6 juni 2016 framhåller att huruvida någon luras beror ju på vad idrottsutövaren vetat och inte vad vederbörande borde ha vetat vid tidpunkten för regelbrottet.

I det aktuella fallet har Roman Balandin levt (och idrottat) långt från storstaden och långt från verklig elit och har inte förstått att meldonium kunde vara en dopingklassad substans, enligt hans egen åsikt (kan betivlas med avseende på klubbordförandes utsago nedan). Som en vanlig medborgare har han inte haft en tanke på att en medicin som rekommenderas av apotekare till en idrottsutövare kan vara dopingklassad.

Utgångspunkten var att Balandin tillsammans med sin lagkamrat Artyom Limonov, som var förkyld, hösten 2016 gick till apoteket för att i först hand köpa vitaminer för att bota symptomen. På apoteket såg de reklam för meldonium som sas minska trötthet. De båda köte meldonium till hela laget, eftersom det hade tagit av dem alla under början av 2016 på inrådan av lagläkaren (att laget slutade använda medicinen berodde enligt dem på bristande ekonomi). Innan de köpte preparatet kontrollerade de dock med lagläkaren Vladimir Syrchikov, som gav klartecken att de kunde ta meldonium. Lagkamraten Artyom Limonov fick emellertid reda på av sin far att preparatet var förbjudet varför hela laget slutade med användningen. Efter att både Balandin och Limonov testat positivt för meldonium hade läkaren Syrchikov ett samtal med klubbens president, Vladimir Rodionov, vilket ledde till att läkaren avstängdes från laget.

I förhandlingarna framkom också att ingen i laget någonsin fått någon formell antidoping-utbildning, vilket naturligtvis gjorde det ännu mer svårförståeligt att en medicin som tidigare rekommenderats av lagläkaren plötsligt inte var tillåten. Dessutom hade han tagit den viktigaste åtgärden han kunde i den situation han befann sig: att fråga den med högst idrottsmedicinsk sakkunskap han kände till, nämligen lagläkaren. Att han skulle misstro läkaren och börja söka på nätet efter ytterligare information ter sig knappast rimligt.

Avseende tröskeln för att acceptera No Significant Fault (NSF) kan den naturligtvis inte få vara hur hög som helst eftersom det då aldrig kommer att kunna påvisas någon NSF. Spelaren hänvisar då också till CAS 2016/A/4416 som uttryckt det som “CAS jurisprudence has found that the threshold of NSF is met if the athlete observes the clear and obvious precautions which any human being would take in the specific set of circumstances.” Det skrivs då också att NSF måste bedömas med hänsyn till de totala omständigheterna.

Enligt CAS 2016/A/4643 är det tillåtet att överlåta en del av följsamheten till antidoping-reglerna till en annan person, men idrottsutövaren har då kvar ansvaret för att tillse att personen man överlåtit en del av ansvaret tagit detta. I det aktuella fallet saknade idrottsutövaren medhjälpare (entourage) och menade då att ha gjort vad han kunde genom att tillfråga den läkare som officiellt var ansvarig för lagets medicinska spörsmål. Att ifrågasätta dennes medicinska kunskap var I det aktuella fallet utanför det rimligas gräns.

Vid förhör med klubbpresidenten Rodinov framkommer emellertid delvis andra sakuppgifter. Rodinov svarade på förfrågan att det inte var ovanligt att lagläkaren blev tillfrågad om preparat var tillåtna eller inte ur dopingsynpunkt. Han sa också att han inte kände till att det hållits några seminarier eller dylikt om doping i klubben, och det var lagläkarens uppgift att se till att så skedde. Rodinov ansåg också att det för A-laget sannolikt hade varit olika eftersom spelarna där har egna medhjälpare (entourage) till hjälp och att spelarna var tvungna att inför var säsong signera ett formulär om att de kände till dopingreglerna.

Avseende meldonium redovisade Rodinov emellertid att spelarna fått preparatet av klubben fram till 1 januari 2016, men att det därefter stoppats och att spelarna informerats att det var förbjudet cirka två månader innan förbudet trätt i kraft. Han hade också sagt att spelarna kunde slå upp det på WADAs lista om de så önskade.

I skiljedomstolens slutplädering framhålls att eftersom meldonium tidigare distribuerats till hela laget så var det rimligt att spelarna inte uppfattade det som ett dopingpreparat i klass med exempelvis anabola steroider. Det som talar emot den aktuelle spelaren är att inköpet och bruket av meldonium kom efter ”Shaparova-fallet” som också i ryska massmedier fick stort utrymme. För domstolen förefaller det troligt att också Balandin haft någon kännedom om den diskussionen.

Ett bekymmersamt faktum var också att de halter av meldonium som uppmättes i Balandins prover inte stämmer med farmakologiska data över utsöndringen med vad spelaren uppgivit varit doser och tider han tagit preparatet. Det fanns också tveksamheter i vad och när läkaren sagt till spelaren rörande om han kunde fortsätta ta meldonium.

Skiljedomstolen fastslår tydligt att okunnighet om dopingreglerna i sig inte är ett skäl att slippa avstängning – det är en skyldighet för alla (särskilt en professionell idrottare) att känna till reglerna. Däremot kan det diskuteras i vilken grad idrottsutövaren vidtagit åtgärder för att säkerställa att substansen han tänkte ta inte var dopingklassad. Skiljedomaren finner då att Blandin med snäv marginal (very narrowly, by a balance of probabilities) har fullgjort sin plikt att säkerställa meldoniums status genom att tillfråga lagläkaren. Samtidigt påpekar skiljedomaren att det är anmärkningsvärt att en ung, professionell idrottsutövare inte söker på intenet för att få fullständig information i en så viktig situation som att ta en medicin – som ju de facto skulle tas för att prestera bättre i idrott!

Sammanfattningsvis anger skiljedomaren att felet Balandin har begått ett dopingbrott och CAS fastslår att:

den avstängning om fyra år som RUSADA har bestämt nedsättes till hälften på grund av förmildrande omständigheter

Detta innebär praktiskt att avstängningen som påbörjades den 19 maj 2017 är avslutad i och med CAS-domslutet som kom mer än två år senare.

DIURETIKA

CAS bedömning av vätskedrivande i kampsporten sambo

Sambo är en modern kampsportsform, stridskonst och självförsvarssystem som utvecklats i det forna Sovjetunionen som en blandning av judo, jiu-jitsu och brottning. Själva ordet Sambo är ett teleskopord bildat från ryskans (SAMooborona Bez Oruzjija) som betyder “självförsvar utan vapen”. Sambo utvecklades inom NKVD (en säkerhetsavdelning inom den sovjetryska staten) och sovjetiska armén som ett hjälpmedel för soldater i närstrid. Idén var att blanda de mest effektiva teknikerna från olika kampsporter. Sporten erkändes på nationell nivå 1938.

Liksom vid brottning så bär en samboutövare antingen en röd eller en blå tävlingsdräkt. På överkroppen bärs kurtkan, som påminner om överdelen av en judoklädsel med bälte. På underkroppen bärs brottningliknande shorts och skor. Kläderna på underkroppen ska matcha färgen på överkroppen. Sambo har 9 viktklasser men gränserna skiljer sig något åt könen mellan.

Det aktuella CAS-fallet (2019/A/6122) gäller den rumänska kvinnliga idrottaren Anda-Mihaela Vâlvoi, född 21 april 1999. Hon är en professionell samboutövare. Den 17 september 2017 dopingtestades hon efter en nationell juniortävlings priscermoni i Sambo. Provet visades innehålla furosemid, vilket är en vätskedrivande medicin som är dopingklassade i kategori S5. Hon accepterade analysens resultat och ansåg att B-provet inte behövde analyseras. Efter en muntlig förhandling dömdes hon av den rumänska antidopingorganisationen till fyra års avstängning. Hon överklagade avstängningen jnom det rumänska legala systemet, vilket ledde till flera förhandlingar och till att hon till slut helt frikändes (!).

Den 4 januari 2019 översändes data från RANAD till WADA – så som det skall ske enligt reglerna – och den 14 januari kompletterades med förklaringen till frikännandet. Den 25 januari överklagade WADA till CAS och anmälde således både idrottsutövaren och den rumänska antidopingorganisationen för prövning. Det beslöts att avgörandet i skiljedomstolen gjordes utan muntlig förhandling enligt överenskommelsen mellan parterna.

Idrottsutövaren gav inte under någon del av informationsutbytet inför den rumänska antidopingsorganisationen eller inför CAS någon förklaring till hur hon fått i sig furosemid.

Ett problem som diskuterades ingående var om själva provtagningsproceduren gått till på ett tillräckligt tillfredställande sätt trots att det skett avvikelser. När idrottare lämnat sitt urinprov till chefen för provtagningen, DCO, blev hon nämligen kallad till prisceremonin. Hon gick då – utan eskort för att få sitt pris och utan att fråga om lov – och var borta från tillsyn av urinprovet i cirka en timme och förklarade detta med att hon var med om en dopingkontroll för första gången. Under den aktuella timme fanns provet i ett rum som var öppet på grund av alltför hög rumstemperatur och där en rad olika personer hade tillträde, men där någon loggbok över besöken aldrig gjordes. Detta förhållande – att man inte kunde säkerställa att provet var korrekt övervakat under denna timmes – var en av orsakerna till att överklagan till den rumänska antidopingorganisationen ledde till att idrottaren frikändes trots att dopingprovet visade att det fanns en otillåten substans i det. Skiljedomstolen fastslog att provtagningen inte gått helt rätt till, men eftersom idrottsutövaren inte anmärkt på det i dopingkontrollformuläret och inte anmärkt på proceduren vid det första överklagandet så lämnades avvikelsen utan att påverka bedömningen av själva dopingförseelsen.

Anda-Mihaela Vâlvoi påpekade att sambo är uppdelad i viktklasser, men att hon vägde precis ”lagom” för sin viktklass, varför det inte fanns någon rimlig anledning för henne att använda en viktreducerande vätskedrivande medicin av det skälet (anledningen att använda furosemid för att dölja bruket av anabola steroider diskuteras inte i de skriftliga förhandlingarna).

Enligt reglerna skall en idrottsutövares resultat inte diskvalificeras under förutsättning att det rör sig om ”misstagsdoping”, det vill säga att idrottsutövaren bears No Fault or Negligence for the violations (så vida det inte kan troliggöras att det aktuella dopingtillfället påverkat ett tävlingsresultat).

Den 27 januari 2020 beslöt CAS att

Anda-Mihaela Vâlvoi har begått ett brott mot dopingreglerna genom att det påvisats att hon hade furosemid i ett dopingprov

Trots att hon inte kunnat förklara hur furosemid kommit in i hennes kropp sätter man inte avstängningen till fyra års avstängning utan två (inte i något avseende hänvisar man till idrottsutövaren låga ålder eller bristande erfarenhet som orsak till nedsättningen utan enbart (?) det faktum att hon inte hade ökat sin prestationsförmåga genom att använda furosemid)

Avstängningstiden var i princip redan över då domen avkunnades

Trots att man således funnit en nedsättningsgrund till att halvera straffet diskvalificerar man alla hennes resultat, medaljer etc från den 17 september 2017 till den 18 januari 2018.

HÄSTSPORT

CAS avger utlåtande även i doping som gäller hästar i tävling

För de flesta som arbetar mot doping faller det sig naturligt att begränsa sig till människor – och vid ridsport då ryttarna alternativt kuskarna. Emellertid visar det sig att CAS avkunnar skiljedomar också avseende hästarna, som visas i detta fall från den 12 juli 2019 (CAS 2019/A/6186) där en häst i hoppning visat sig ha diisopropylamine i dopingprovet.

Diisopropylamin är en sekundär amin som är en färglös vätska med en ammoniakliknande lukt. Dess litiumderivat, litiumdiisopropylamid , känd som LDA är ett allmänt använt reagens och är således lätt att få tag i. Isopropylamin tillsammans med isopropanol blandat med metyldifluorfosfit bildas den mycket giftiga gasen sarin.

I hästdopingsammanhang är preparatet farmakologiskt känt som en kärldilaterare som också prövats på människa vid perifer kärlsjukdom liksom vid cerebrala sjukdomar. Det är förbjudet av Fédération Équestre Internationale (FEI) och tidigare har åtminstone tre hästar befunnits dopade med preparatet i Doha. Diisopropylamin (och isopropylamin) används inte inom humanmedicinsk verksamhet och finns inte i FASS. Det aktuella CAS-fallet har således enbart principiell betydelse, inte farmakologisk.

Fallet rör en 39-årig professionell ryttare, specialiserad i hoppridning, Mohamed Ahmed Al Owais, från United Arab Emirates (UAE). Han har erfarenheter från hästhoppning på världsklassnivå och har varit registrerad som elitryttare hos FEI sedan 2007. Sedan 2012 har han varit ekonomiskt helt sponsrad av stallet Al Shira’aa (lokaliserat i Sharjah, UAE, och Surrey, England). Han äger själv tre tävlingshästar och det företag som sköter driften av de två stallen Al Safinat Stables och Al Shira’aa Stables. Han håller också skola för nästa generations hästhoppare.

Den 16 februari 2018 lämnade hästen Tina La Bohème ett dopingprov (blod och urin) vid en tävling där blodprovet visade förekomst av diisopropylamine i såväl A- som B-prov. Den 19 mars blev Mohamed Ahmed Al Owais preliminärt avstängd. Al Owais accepterade att han var ansvarig för hästen och redovisade att diisopropylamine hade funnits i Tridenosen® som injicerats I hästen av den som huvudsakligen skötte hästen, herr Othman (med 15 års anställning i firman), kring den 13 february 2018 innan hästen skulle åka till den aktuella tävlingen. På förpackningen till Tridenosen® anges att produkten innehåller “Di-Isopropy-lamine Dichloroacetate” och på tillverkarens hemsida står: “Tridenosen Injection – VET ONLY PRODUCT – Vasodilator to improve blood flow and minimise tying-up/cramping, fatigue and muscle damage in Horses and Dogs.

Efter att ryttaren överklagat avstängningen till FEI hölls en muntlig förhandling i Lausanne den 1 februari 2019 men efter det dömdes ryttaren till 22 månaders avstängning, 6 500 schweizerfranc i böter och 3 000 franc för förhandlingens kostnader. Hela beslutet överklagades av ryttaren till CAS.

Den 14 maj 2019 hölls en förhandling hos CAS i Lausanne.

Ryttaren framhöll att han i hela sitt liv varit hästintresserad och alltid sett till hästarnas välfärd. Han erkände att felet begåtts men hävdade att det rörde sig om ett “no significant fault or negligence” och förklarade att han alltid såg till att hans hästar fick god skötsel:

Han anställde bara vana hästskötare

Varje anställd hade bara hand om 3 eller 4 hästar

Utfodringen av varje häst antecknas på ett white-board varje dag utanför stallet

Endast välrenommerade veterinärer anlitades

Alla medicinska produkter köptes endast av företag hästägaren kände väl

Intravenösa injektioner gavs alltid av veterinär medan intramuskulära injektioner också kunde ges av hästskötarna (ryttaren själv hade däremot aldrig givit någon injektion)

Mohamed Ahmed Al Owais angav att Tridenosen®, som säljs av ett australiensiskt bolag är avsett att förhindra muskelkramp, vilket enligt ryttaren är ett vanligt problem för tävlingshästar. Ryttaren hade fått preparatet rekommenderat av en känd tysk veterinär 2008 som angav att det var av värde vid tävlingar som varade flera dagar respektive till hästar som transporterades långt. Det var således av omtanke om hästarna som medlet givits och medlet användes i Ahmed Al Owais stall regelbundet. Det såldes också till stall med tävlingshästar, vilket ytterligare hade gjort att ryttaren såg det som naturligt att tro att det var tillåtet.

Han påpekade således att han använt preparatet i 10 år utan någon incident och att hans hästar gått igenom dopingtester i sex internationella tävlingar och ytterligare nationella tävlingar vilka alla hade givit negativ resultat.

Mohamed Ahmed Al Owais påpekade också att på förpckningen stod “Di-Isopropylamine Dichloroacetate” eller “Di-Isopropylamine”, med ett bindestreck, vilket gjort att det sannolikt inte hade påvisats genom slagning i FEIs förbjudna lista.

Motparten, FEI, påpekade å sin sida att det var anmärkningsvärt att det inte fanns någon anteckning om när hästen fick den intramuskulära injektionen. Det påpekades också att preparatet av tillverkaren presenterades under rubriken ”Performance”, vilket talar för att den anklagade borde ha insett att preparatet kan vara prestationshöjande. FEI ansåg således att det fanns flera varningsflaggor för att preparatet kunde vara dopingklassat:

Substansen diisopropylamin finns skrivet i innehållsförteckningen till Tridenosen®

Det framgår av tillverkarens redovisning att preparatet bara skall ges av veterinärer

Det står också ”Vasodilator to improve blood flow and minimise tying-up/cramping, fatigue and muscle damage in horses”

Preparatet har varit förbjudet sedan 2008

I februari redovisade att tre hästar i Mellersta Östen testad dopingpositiva med just detta preparat och blivit avstängda

FEI konstaterar också att den 40-åriga ryttaren deltagit i 520 internationella tävlingar och 2013-2018 har bara en av ryttarens 16 hästar blivit testad (förutom den nu aktuella) och att detta enda test var negativt. Han måste dock anses som mycket rutinerad, och som sådan – och eftersom han har det som sitt yrke – är det rimligt att han väl sätter sig in i de dopingregler som faktiskt gäller.

FEI påpekar också att bruket av den förbjudna substansen uppenbarligen pågått i 10 år, vilket är en försvårande omständighet och inte förmildrande. Att det inte fanns en loggbok över medicinering av hästarna tycker FEI inte tyder på en omsorgsfull skötsel av hästarna. Den påpekade också att det är svårt att inte ta till sig den upprepade mediadiskussion som visat att det förekommit betydande dopingproblem avseende hästar i Mellersta Östern.

Skiljedomstolen framhåller i det slutliga dokumentet att det inte räcker med att om man är ansvarig för en häst att man bara ansvarig för hästens träning och tävling, utan man är ansvarig för hela hästens omvårdnad för vad den äter. Då räcker det inte med att titta på innehållsförteckningen till fodret och jämföra med FEIs lista över förbjudna substanser – en lista som är betydligt längre än WADAs förbjudna lista – utan man måste göra en mer ingående undersökning för att utesluta dopingpreparat. Det räcker inte med en ”enstaka slagning på internet” utan man måste djupare försäkra sig om att innehållsförteckningen verkligen stämmer. Den som är ansvarig för en hästs träning och tävling är ansvarig för hela hästens omvårdnad och välmående.

Efter förhandlingarna beslöt CAS att inte bifalla Mohamed Ahmed Owais begäran om att få straffet nedsatt och avstängningen från 27 februari 2019 står kvar.

Kanotisten Jan Štěrba kunde inte överklaga ett beslut som var till hans fördel

Jan Štěrba (född 1 juni 1981 i Prag) – tjeckisk kanotiskt – är en tvåfaldig olympisk brons-medaljör .

Den 17 maj 2012, under Europeiska Kvalificeringstävlingen för OS i kanot i Poznań, Polen, genomgick den tjeckiske kanotisten Jan Štěrba en dopingkontroll. Genom brev daterat den 14 juni 2012 meddelades den Tjeckiska Kanotunionen (CCU) om ett positivt A-prov. Samma brev angav bland annat följande: “De ämnen som påträffats är: beta-Metylfenyletylamin (Grupp S6 Stimulerande medel) och dessutom en förhöjtd Testosteron/Epitestosteron-kvot på 6,19 (ICF har begärt ytterligare IRMS-analys).”

Genom ett beslut daterat den 9 juli 2012 fastslog Internationella Kanotförbundets doping-kontrollavdelning (ICFDCP) att den sökande hade begått en överträdelse av antidoping-reglerna och ålade den sökande en avstängning på sex månader, med start den 14 juni 2012 (vilket är startdatumet för den tidigare tillfälliga avstängningen som också ålades idrottaren) och fram till den 14 december 2012.

Den 16 juli 2012 lämnade Štěrba in en överklagan mot det ovan nämnda beslutet av ICFDCP till Internationella Kanotförbundets skiljedomstol (ICFCA). Den 24 juli 2012 meddelade ICFCA det operativa delen av sitt beslut, där överklagan från Štěrba bifölls, beslutet av ICFDCP upphävdes, och ersattes med följande beslut: “Ingen överträdelse av antidoping-reglerna har begåtts av Štěrba .” Beslutet med motiveringar kommunicerades den 29 juli 2012.

Den 28 juli 2012 mottog CAS ad hoc Division en ansökan från Štěrba avseende det överklagade beslutet. Ansökan bestod av ansökningsformuläret och ett dokument som den sökande kallade “Statement of Appeal,” CAS domstolskansli kommunicerade därför ansökan till WADA som svarande och tillika till ICF och COC som intresserade parter. Panelen beslutade också att bjuda in IOK som en ytterligare intresserad part.

Štěrba framhåller i sin framställa att: “… hans enda bön till CAS är att bekräfta detta beslut i sin helhet utan mer försening så att han kan vara säker på att tävla i de olympiska spelen nu.” I slutet av samma dokument begär Štěrba alternativt olika andra lättnader “om domstolen inte delar ICFCA:s uppfattning och når slutsatsen att idrottaren begick en överträdelse av antidopingreglerna.” Dessa alternativa lättnader inkluderar att eliminera den annars avstängningen eller att ersätta med en så kort avstängning som möjligt.

Efter att ha analyserat parternas inlagor, och i enlighet med artikel 15 c i Skiljedomsreglerna för de olympiska spelen, beslutade skiljedomstolen att en förhandling inte var nödvändig, eftersom de skriftliga inlagorna, enligt domstolens uppfattning, var tillräckliga för att utfärda ett beslut i detta fall. Fallet diariefördes som (CAS OG 12/005).

Innan presentationen av den sökandes inlagor ville skiljedomstolen framföra en inledande kommentar. Eftersom ansökan, som tidigare förklarats, endast är en begäran om att bekräfta det överklagade beslutet och inte ett överklagande av det överklagade beslutet, har den sökande i sina inlagor faktiskt lagt fram en lista med argument som normalt och rimligen skulle kunna förekomma i ett svar på ett överklagande av det överklagade beslutet, om så hade varit fallet. Av skäl som förklaras i diskussionskapitlet i detta beslut har panelen kommit fram till att det inte är nödvändigt att inom ramen för denna ansökan behandla dessa argument. En kort sammanfattning av dessa inlagor kommer dock att presenteras.

I korthet hävdar Štěrba följande:

Han har inte begått någon överträdelse av antidopningsreglerna eftersom hans prov inte innehöll några förbjudna ämnen.

Anklagelsen mot honom baserades på förekomsten av ett ämne (B-MPEA) som inte finns på den förbjudna listan och som inte heller kan anses vara ett ämne med liknande kemisk struktur eller biologiska effekter enligt definitionen i den förbjudna listan.

Jan Štěrba hävdar vidare att det fanns allvarliga fel i resultathanteringsprocessen för proverna, vilka var av sådan art att varje enskilt fel, och naturligtvis alla tillsammans, borde leda till slutsatsen att resultatförvaltningsprocessen ska anses vara olaglig.

Den sökande menar också att hans grundläggande försvarsrättigheter grovt kränkts av ICF.

Trots att ansökan är en begäran om att bekräfta ett beslut som helt gick i den sökandes favör, anför den sökande anklagelser mot beslutet av ICFDCP (panelen vars beslut senare upphävdes av ICFCA) och avseende påstådd partiskhet hos denna panel.

Den sökande lägger fram en lista över argument som han kallar “Särskilda omständigheter i detta fall” och hävdar att även om “CAS inte accepterar idrottarens försvar”, insisterar Štěrba på att han inte bär någon skuld eller oaktsamhet och att perioden av otillåtlighet (som redan upphävts) bör ersättas med en reprimand.

Slutligen framför den sökande olika fakta om sin karriär i allmänhet, inklusive att han aldrig har begått någon antidopningsförseelse, för att stödja sitt påstående om att han långsiktigt har varit en hederlig person med hög personlig integritet.

Baserat på dessa argument begär den sökande att CAS-domstolen bifaller hans ansökan och utfärdar ett beslut som bekräftar det överklagade beslutet (eller alternativt utfärdar ett nytt beslut baserat på de alternativa lättnader som framställts i ansökan).

I sina observationer angående ansökan anför WADA, sammanfattningsvis, följande:

WADA var aldrig en part i förfarandet vare sig inför ICFDCP eller ICFCA.

Även om WADA enligt regel 13.2.1 och 13.2.2 i ICF:s antidopningsregler har rätt att överklaga till CAS mot det överklagade beslutet, har WADA, med hänsyn till följande fakta:a) Fram till dess att WADA lämnade in sina observationer hade de inte fått någon motivering för det överklagade beslutet.b) ICF informerade WADA om att de avser att överklaga beslutet i tid så att ärendet kan avgöras av CAS före det datum då idrottaren är planerad att tävla i de olympiska spelen.

Därför avser WADA inte att självständigt utöva sin rätt att överklaga.

WADA hävdar vidare att de inte har någon ställning som svarande i ett ärende där de aldrig varit part.

Slutligen uttrycker WADA sin förståelse att det överklagade beslutet för närvarande är i kraft och att idrottaren därmed är berättigad att tävla. Enligt WADA innebär detta att överklagandet verkar vara förhastat och utan grund.

ICF lämnade, trots panelens inbjudan att lämna in sina observationer, inga svar eller kommentarer till ansökan.

I sina observationer angående ansökan anför COC (Tjeckiska Olympiska Kommittén), sammanfattningsvis, följande:

Den sökande är känd som en idrottare som tävlar på högsta internationella nivå, och COC är inte medveten om några dopnings- eller disciplinära förseelser som begåtts av honom.

Den sökande har vunnit flera utmärkelser, är ett föredöme för yngre idrottare och förbereder sig för att bli tränare.

Efter den sökandes avstängning avbröt COC hans nominering till de olympiska spelen. Men efter att det överklagade beslutet hävdes, vilket upphävde avstängningen, inledde COC omedelbart processen för en sen registrering till de olympiska spelen för honom.

Enligt COC kan processen för sen registrering inte slutföras förrän ett slutgiltigt beslut har fattats, vilket endast kan göras av CAS.

COC stöder den sökandes begäran om ett snabbt beslut och framför liknande argument som den sökande angående de ämnen som är relaterade till dopningsfallet.

Slutligen anför COC att de är överens med det överklagade beslutet och begär att CAS, om de finner att den sökande är skyldig till en dopningsförseelse, ålägger en sanktion som motsvarar liknande fall.

Slutligen framför COC att de instämmer i det överklagade beslutet och ber CAS att, om CAS finner att den sökande är skyldig till en dopningsförseelse, införa en sanktion som motsvarar liknande fall.

Jurisdiktion

Alla tvister som uppstår i samband med de olympiska spelen ska uteslutande hänskjutas till Idrottens skiljedomstol (CAS) i enlighet med reglerna för skiljeförfarande relaterade till idrott.”

Redan vid detta stadium finner skijedomstolen det viktigt att nämna att den aktuella ansökan är en begäran om att bekräfta ett beslut som redan är till fördel för den sökande. Detta föranleder en preliminär granskning av frågan om den sökandes rätt att överklaga ett beslut till sin fördel, endast för att CAS ska bekräfta detta beslut. I detta avseende är den tillämpliga lagen den olympiska stadgan, CAS ad hoc Rules (som är en del av kodexen för skiljeförfarande relaterade till idrott) samt allmänna rättsprinciper som panelen anser vara tillämpliga.

Diskussion

“Av ovanstående förklaring framgår det uppenbart att idrottaren fullt ut instämmer i det överklagade beslutet, vilket han anser korrekt, och hans enda vädjan till CAS är att bekräfta detta beslut i sin helhet …”

Precis som andra domstolar, och särskilt skiljedomstolar, kan och ska CAS inte ingripa på eget initiativ i beslut från behöriga domstolar. Därför är den enda verkliga begäran inför denna domstol är begäran att bekräfta det överklagade beslutet.

Den sökande förklarar i sin ansökan varför han ber CAS att bekräfta ett beslut som helt gått honom till fördel. Enligt den sökandes inlagor verkar ICF vägra ge sitt godkännande för den sökandes deltagande i de olympiska spelen, trots det överklagade beslutet, eftersom ICF överväger möjligheten att överklaga till CAS mot det överklagade beslutet.

Skiljedomstolen noterar att denna påstådda avsikt från ICF, även om den skulle vara sann, inte har någon juridisk inverkan i sig på giltigheten och verkställbarheten av det överklagade beslutet. Den noterar också att detta är i linje med WADA:s uppfattning. Följaktligen är domstolen vid detta stadium inte medveten om någon giltig juridisk anledning som hindrar den sökande från att delta i de olympiska spelen. Det överklagade beslutet är helt till hans fördel, då det upphävde den tidigare sanktionen som ICFDCP pålagt, och därmed är den enda fråga som ska avgöras av denna skiljedomstol om Štěrba har rätt att överklaga under sådana omständigheter.

Vid beslut om den sökandes rätt att överklaga under de specifika omständigheterna i detta fall, där den enda begäran är att bekräfta ett lagligt giltigt beslut som är helt till hans fördel, vägleds panelen av CAS:s praxis, som tydligt fastställer att “endast en part som lidit skada, har något att förlora och därmed ett konkret intresse av att ifrågasätta ett beslut som fattats av en idrottsorganisation, får överklaga detta beslut till CAS”. Detta återspeglar principen om “kravet på rättsligt intresse”.

I det aktuella fallet lämnade den sökande inte in en ansökan mot ett beslut utan begärde i stället en bekräftelse av ett beslut och, som han själv skrev, “idrottaren är helt överens med det överklagade beslutet”. Därför är det tydligt och uppenbart att den sökande inte har något konkret rättsligt intresse av att utmana beslutet. Under sådana omständigheter är den sökande inte en berörd part i den mening som avses i denna princip, eftersom han inte är en part som lidit någon skada.

Därav följer att den sökande inte har rätt att överklaga i detta fall. Med hänsyn till denna slutsats finner skiljedomstolen att det inte är nödvändigt att ta upp den andra frågan om WADA:s ställning som svarande. Dock anser panelen det viktigt att notera att denna omständighet i sig – det vill säga att den enda svaranden är en part som inte var involverad i de tidigare förfarandena och inte var en part i det överklagade beslutet – kan vara tillräcklig, i sig själv, för att avslå ansökan.

CAS Ad hoc Divisions beslut:

Baserat på det överklagade beslutet och parternas inlagor finner panelen att det för närvarande inte finns något fall eller kontrovers som hindrar den sökande från att delta i de XXX olympiska spelen.

Därför har den sökande inget rättsligt intresse och ingen rätt att överklaga beslutet som utfärdades den 24 juli 2012 av International Canoe Federation Court of Arbitration.

Därför avslås ansökan från Jan Štěrba, inlämnad den 28 juli 2012.

Vad händer om man inte svarar på antidopingmyndigheten brev (enligt CAS)

Den 29 mars 2019 slöt den Tyska Antidopingbyrån (Nationale Anti-Doping Agentur Deutschland, NADA) och Tyska Boxningsförbundet (Deutscher Boxsport-Verband, DBV) ett avtal om organisering och genomförande av dopningskontroller och resultatförvaltning samt om överföring av ansvaret för disciplinära förfaranden från DBV till NADA.

Den 25 januari 2021 meddelade NADA boxaren Kevin Boakye-Schumann via e-post att DBV hade anmält honom till den nationella testpoolen (NTP). Hans medlemskap i NTP var giltigt till den 31 december 2021. NADA informerade idrottaren om hans skyldigheter att rapportera vistelseuppgifter i WADAs globala informationssystem (Anti-Doping Administration and Management System, ADAMS) samt om konsekvenserna av att underlåta att fullgöra rapporterings- och kontrollskyldigheter. Idrottaren uppmanades att inom 14 dagar registrera sina vistelseuppgifter (“whereabouts”) i ADAMS för varje dag i det kommande kvartalet.

Idrottaren informerades även om att de kvartalsvisa vistelserapporterna ( kvartalsanmäl-ningar) i ADAMS skulle lämnas in senast den 25:e i månaden före respektive kvartal, det vill säga senast den 25 december, 25 mars, 25 juni och 25 september. NADA klargjorde också att felaktiga eller ofullständiga uppgifter kunde leda till en överträdelse av rapporterings-skyldigheten (“Filing Failure”) eller en kontrollmiss samt att en sådan överträdelse skulle resultera i en uppgradering till den registrerade testpoolen (RTP).

Trots NADAs uppmaning och hänvisning till standarden för resultatförvaltnings- och disciplinärförfaranden (SfED) skickade idrottaren ingen bekräftelse på mottagandet av NADAs e-post från den 25 januari 2021. Det är ostridigt att NADA därefter inte skickade ytterligare en e-post i detta sammanhang.

Den 9 september 2021, den 14 september 2021, den 22 september 2021 och den 27 september 2021 påminde NADA idrottaren via e-post om hans rapporteringsskyldigheter. Trots alla dessa påminnelser lämnade idrottaren inga uppgifter om sina vistelseorter.

Den 8 oktober 2021 meddelade NADA idrottaren via e-post och rekommenderat brev att han anklagades för rapporteringsförsummelse i ADAMS både för det tredje och fjärde kvartalet 2021. Därför skulle idrottaren, från och med dagen för mottagandet av detta brev, uppgra-deras till NADAs registrerade testpool (RTP). Uppgraderingen skulle gälla i tolv månader.

NADA informerade idrottaren om att om ytterligare tre rapporterings- och kontrollmissar skulle inträffa inom dessa 12 månader, skulle detta utgöra en antidopingöverträdelse, vilket skulle kunna leda till en avstängning på upp till två år, men minst ett år. NADA upplyste också idrottaren om möjligheten att begära en administrativ prövning av beslutet inom 21 dagar från mottagandet av brevet.

Trots denna uppmaning skickade idrottaren ingen bekräftelse på mottagandet av NADAs e-post från den 8 oktober 2021. Han begärde heller ingen administrativ prövning av NADAs beslut från den 8 oktober 2021.

Den 22 oktober 2021 meddelade NADA återigen idrottaren via e-post att han hade uppgraderats till RTP och att han skulle vara en del av denna fram till den 8 oktober 2022. NADA påminde honom ännu en gång om hans skyldighet att lämna uppgifter i ADAMS. Trots denna uppmaning skickade idrottaren ingen bekräftelse på mottagandet av NADAs e-post från den 22 oktober 2021 och lämnade heller inga uppgifter om sina vistelseorter.

Den 5 januari 2022 skickade NADA ytterligare ett brev till idrottaren via e-post och rekommenderat brev. I brevet informerades idrottaren om att han inte hade fullgjort sin skyldighet enligt artikel 3.1.1 i bilaga B till SfED att lämna uppgifter i ADAMS om sin vistelseort och tillgänglighet för det första kvartalet 2022 inom den föreskrivna tidsfristen, som löpte ut den 25 december 2021. Han hade fortfarande inte gjort de nödvändiga registreringarna.

NADA gav idrottaren möjlighet att inkomma med en skriftlig förklaring inom 14 dagar. Därefter skulle idrottaren meddelas om det rörde sig om en rapporterings- och kontroll-försummelse eller om ärendet skulle avslutas. Detsamma gällde om idrottaren inte lämnade någon förklaring. NADA påpekade också att idrottaren måste komplettera sina uppgifter om vistelseort och tillgänglighet i ADAMS inom sju dagar, annars skulle detta räknas som en andra rapporterings- och kontrollförsummelse inom samma kvartal. Idrottaren lämnade ingen förklaring. Trots NADAs uppmaning skickade idrottaren ingen bekräftelse på mottagandet av NADAs e-post från den 5 januari 2022.

Den 9 februari 2022 meddelade NADA idrottaren via e-post och rekommenderat brev att de nu fastställde idrottarens första rapporterings- och kontrollförsummelse, begången den 1 januari 2022. Samtidigt förlängde NADA idrottarens tillhörighet i RTP retroaktivt från den 1 januari 2022 till den 31 december 2022. NADA informerade idrottaren om att om ytterligare två rapporterings- och kontrollförsummelser skulle inträffa inom en tolvmånadersperiod från den 1 januari 2022, skulle detta enligt artikel 2.4 i NADC utgöra en antidopingöverträdelse, vilket kunde leda till en avstängning på upp till två år, men minst ett år.

Idrottaren uppmanades återigen att inom sju dagar från mottagandet av brevet lämna full-ständiga uppgifter i ADAMS. NADA informerade också idrottaren om möjligheten att begära en administrativ prövning av beslutet inom 21 dagar efter mottagandet av brevet. Idrottaren begärde dock ingen administrativ prövning av NADAs beslut från den 9 februari 2022.

Trots NADAs uppmaning skickade idrottaren ingen bekräftelse på mottagandet av NADAs e-post från den 9 februari 2022. Den 1 april 2022 skickade NADA ett hörandebrev till idrottaren via e-post och rekommenderat brev. I brevet informerades idrottaren om att han inte hade fullgjort sin skyldighet att lämna uppgifter i ADAMS om sin vistelseort och tillgänglighet för det andra kvartalet 2022 inom den föreskrivna tidsfristen, som löpte ut den 25 mars 2022. Han hade fortfarande inte gjort de nödvändiga registreringarna.

NADA gav idrottaren möjlighet att inkomma med en skriftlig förklaring inom 14 dagar. Därefter skulle idrottaren meddelas om det rörde sig om en rapporterings- och kontroll-försummelse eller om ärendet skulle avslutas. Detsamma gällde om idrottaren inte lämnade någon förklaring. NADA påpekade också att idrottaren måste komplettera sina uppgifter om vistelseort och tillgänglighet i ADAMS inom sju dagar, annars skulle detta utgöra en tredje rapporterings- och kontrollförsummelse inom en tolvmånadersperiod och därmed en överträdelse av antidopingbestämmelserna.

Vidare hänvisade NADA till konsekvenserna av rapporterings- och kontrollförsummelser enligt artikel 2.4 i NADC, där det fastställs att en kombination av tre missade kontroller och/eller rapporteringsförsummelser inom en tolvmånadersperiod utgör en antidoping-överträdelse och leder till en avstängning på upp till två år, men minst ett år.

Det första rapporterings- och kontrollförsummelsen hade fastställts med verkan från den 1 januari 2022. Om det aktuella förfarandet ledde till en andra försummelse från den 1 april 2022 och idrottaren inom tolvmånadersperioden från den 1 januari 2022 begick ytterligare en försummelse, skulle detta därmed betraktas som en överträdelse av antidoping-bestämmelserna.

Idrottaren lämnade ingen förklaring. Trots NADAs uppmaning skickade idrottaren ingen bekräftelse på mottagandet av NADAs e-post från den 1 april 2022.

Fallet anmäldes till CAS.

Förhandlingar i CAS

Idrottarens argumentation till stöd för dessa yrkanden kan i huvudsak sammanfattas som att eftersom DBV:s antidopingregler är ett regelverk som tillhör DBV, gäller det inte för idrottaren, eftersom han inte är medlem i DBV. Regler från en överordnad organisation gäller i princip endast dess medlemmar och omfattar inte automatiskt medlemmarna i en underordnad förening endast på grund av föreningens medlemskap i den överordnade organisationen.

Enligt DBV:s beslut har idrottaren redan genom anmälan och deltagande i tävlingar och ligaverksamhet erkänt DBV:s regelverk, särskilt ligastadgan och tävlingsbestämmelserna. Ligastadgan kräver varken ett skiljeavtal eller medlemskap i NADAs testpool för att delta i ligan och innehåller ingen sådan bestämmelse.

De aktuella tävlingsbestämmelserna hänvisar till en NADA-kod från innan dess senaste revidering. Det finns inte längre någon “Missed Test Policy” i någon giltig version. DBV ADO-versionen från den 1 januari 2020 är inte längre tillgänglig på internet. Det är dock klart att idrottaren inte kan hänvisas till en version av den nu gällande DBV ADO, eftersom han inte har erkänt den genom godkännande av tävlingsbestämmelserna.

Om man utgår från att den DBV ADO som gällde den 1 januari 2020 var tillämplig vid tidpunkten för det aktuella beslutet, skulle den troligtvis ha baserats på NADA-koden från 2015. I så fall skulle NADAs överklagande inte ha lagts fram för CAS, utan för DIS. Före revisionen fastställde artikel 13.2.1 i NADC 2015 att CAS endast var behörigt i sista instans för idrottare i en internationell testpool eller för fall som uppstått till följd av deltagande i en internationell tävling. Idrottaren är inte medlem i en internationell testpool, och ärendet rör inte en tävlingskontroll utan rapporteringsförsummelser.

Idrottaren anser att DBV varken hade kompetens att driva ett ärende mot honom eller att utfärda sanktioner.

Det finns därför inget beslut i den mening som avses i artikel 13.2.1 DBV ADO, och rättsmedel till CAS mot icke-beslut är inte föreskrivna.

Det saknas även de materiella förutsättningarna för en sanktionering. Villkoren för att sanktionera idrottaren är inte uppfyllda. Om en NTP-idrottare uppgraderas till RTP på grund av en rapporteringsförseelse som NTP-idrottare, och en sanktion sedan ska utdömas för tre rapporteringsförseelser som RTP-idrottare, är det avgörande om de faktiska förutsättningarna för uppgraderingen, särskilt de formella krav som, var uppfyllda. Detta säkerställer ett effektivt rättsskydd, eftersom uppgraderingen i sig inte kan bli föremål för en separat prövning. Därför måste de formella kraven för en sanktion i princip vara fullständigt och utan undantag uppfyllda.

För att en placering i en viss testpool ska vara giltig måste de av NADA fastställda förfarandereglerna ha följts. För att säkerställa transparens och rättssäkerhet kring de olika rättsliga följderna av att placeras i en viss testpool, måste NADA enligt SfED uppfylla sin egen skyldighet att korrekt informera idrottaren om testpoolstillhörigheten.

Det är ostridigt att idrottaren inte skickade någon bekräftelse på att ha mottagit e-posten från den 25 januari 2021. Det är också ostridigt att NADA inte skickade en andra e-post till idrottaren.

Det faktum att NADA har över 3 000 idrottare att hantera i sina testpooler kan inte läggas idrottaren till last.

Följden av detta är att idrottaren från och med den 26 januari 2021 inte har tillhört NTP inom NADA. Därmed har han inte varit underkastad några rapporteringsskyldigheter. Det innebär att han inte kan anses ha begått någon rapporteringsförseelse. Eftersom idrottaren inte giltigt har tillhört NTP, kan han inte ha blivit uppgraderad till RTP på grund av påstådda rapporte-ringsförseelser.

Skiljedomaren delar inte idrottarens uppfattning, av följande skäl:

Idrottarens argument bygger på antagandet att NADA;s beslut om att uppgradera honom till RTP inte kan bli föremål för en separat prövning

I sitt brev den 8 oktober 2021, som skickades till idrottaren både via e-post och rekommenderat brev, informerade NADA uttryckligen idrottaren om möjligheten att inleda ett administrativt överklagandeförfarande mot beslutet

Idrottaren hade alltså möjlighet att få NADAs beslut om sin uppgradering till RTP prövat, men valde att inte utnyttja denna möjlighet

Därför finns det ingen anledning för skiljedomaren att ifrågasätta idrottarens tillhörighet till RTP från och med den 8 oktober 2021

Denna bedömning skulle inte förändras ens om man, såsom det hävdas i det av idrottaren inlämnade skiljedomsutlåtandet från DIS den 22 november 2023, antar att möjligheten till administrativ prövning i sig endast avser fastställandet av rapporterings- och kontroll-förseelsen, men inte uttryckligen uppgraderingen i sig. Den uppgradering som sker med stöd av reglerna är nämligen en automatisk och tvingande följd av fastställandet av en rapporteringsförseelse för en NTP-idrottare.

Även om beslutet från NADA den 8 oktober 2021 om att uppgradera idrottaren till RTP inte skulle anses vara avgörande för skiljedomaren i detta ärende, skulle detta inte påverka giltigheten av idrottarens tillhörighet till RTP från och med den 8 oktober 2021.

Syftet med bestämmelsen i artikel B.7.1(a) SfED är att säkerställa att idrottare som tilldelas NTP också effektivt får kännedom om detta. Detta är utan tvekan motiverat med tanke på de skyldigheter som följer med tillhörigheten till NTP.

Därför föreskriver artikel B.7.1(a) SfED att informationen antingen ska delges via rekommenderat brev eller via e-post. Vid delgivning via e-post krävs dock att informationen skickas två gånger om idrottaren efter det första meddelandet inte skickar en mottagnings- eller läskvittens.

Idrottaren har därefter, i strid med sin skyldighet enligt artikel B.3.2.5 SfED, underlåtit (oavsett om detta skedde medvetet, avsiktligt eller av oaktsamhet) att skicka en mottagnings- eller läskvittens för NADA:s e-postmeddelande av den 25 januari 2021. Att därmed förneka den giltiga tilldelningen av idrottaren till NTP (samt den efterföljande uppgraderingen till RTP) skulle innebära att idrottaren skulle kunna dra fördel av sin egen pliktförsummelse.

Skiljedomaren delar inte heller uppfattningen att uppgraderingen till RTP utgör en sanktion, eftersom många idrottare tillhör RTP utan att någonsin ha gjort sig skyldiga till någon överträdelse.

För fullständighetens skull konstaterar skiljedomaren vidare att den uteblivna andra informationen om idrottarens NTP-tillhörighet inte på något sätt var orsak till idrottarens rapporteringsförseelser under hans RTP-tillhörighet. Det är ostridigt att idrottaren på ett korrekt sätt informerades om sin uppgradering till RTP (via rekommenderat brev och dessutom via e-post). Därmed är det också bevisat att idrottaren kände till sina skyldigheter som RTP-idrottare.

Att ogiltigförklara idrottarens tilldelning respektive uppgradering från NTP till RTP skulle dessutom innebära en sakligt omotiverad ojämlik behandling i förhållande till de idrottare som direkt, det vill säga utan att först ha tillhört NTP, tilldelas RTP. För dessa idrottare finns inga mellansteg såsom klassificering i NTP och uppgradering. Idrottaren skulle därmed kunna åberopa en utebliven procedurmässig åtgärd som överhuvudtaget inte behöver genomföras för andra idrottare.

Baserat på de ovanstående övervägandena drar skiljedomaren slutsatsen att idrottaren först giltigt tilldelades NTP och därefter giltigt uppgraderades till RTP.

På ovanstående grunder beslutadr Court of Arbitration for Sport (CAS) den 17 december 2024

Överklagan från den Nationella Tyska Antdopingbyrån mot Kevin Boakye-Schumann godtas delvis.

Kevin Boakye-Schumann befinns skyldig till att ha brutit mot Anti-Dopingreglerna enligt artikel 2.4 i Anti-Dopingreglerna för den Tyska Boxningsförbundet

Kevin Boakye-Schumann tilldöms en avstängning på 18 månader, som börjar från den dag beslutet meddelas till idrottaren

Det kommer inte att ske någon annullering av Kevin Boakye-Schumanns tävlingsresultat mellan 1 juli 2022 och den dag beslutet meddelas.

REFERENSER