Hur mycket kan en idrottare motarbeta ett dopingtest - fallet Barbosa

Hur mycket kan en idrottare motarbeta ett dopingtest: fallet Gabriel Barbosa

Gabriel Barbosa Almeida, född 30 augusti 1996 i São Bernardo do Campo, Brasilien, är en brasiliansk fotbollsspelare. Han spelar 2025 för Cruzeiro från Belo Horizonte. Han upptäckte tidig och debuterade som proffs 2013, bara 16 år gammal, när han fortfarande var känd som Gabriel Barbosa. Vid det tillfället kom han in under en oavgjord match mot Flamengo som markerade Neymars farväl. År 2014 fick han fler möjligheter, blev en startspelare och fick förtroende från Santos-fansen, som började kalla den unge anfallaren för “Gabigol”, ett smeknamn som han fick på grund av hans målstil. Gabriel var lagets bästa målskytt i Copa do Brasil och avslutade säsongen med 21 mål. Under första halvan av 2016 var Gabigol återigen lagets bästa målskytt och vann Paulista Championship. Hans goda prestationer uppmärksammades av Inter från Milano, som värvade spelaren för mer än 29 miljoner Euro. Hans tid i Italien var dock inte lyckad, vilket resulterade i ett lån till Benfica. Efter sex månader återvände han till Santos 2018, även då på lån, och hade ytterligare en bra säsong för São Paulo-klubben.

2019 lånades han ut till Flamengo, där han hade en historisk bra säsong. Gabigol utmärkte sig genom att vinna Campeonato Carioca, Campeonato Brasileiro (där han vann skytteligan med 25 mål) och Copa Libertadores, där han gjorde två mål i finalen mot River Plate och slutade som bästa målskytt i tävlingen med nio mål.  För det brasilianska landslaget deltog anfallaren i ungdomsturneringar, som U-17-VM 2013 och 2015 U-20 South American, förutom att vinna 2014 COTIF International Tournament.

Förutom sin fotbollskarriär började Gabigol 2021 en karriär som rap-artist och antog artist-namnet artistnamnet Lil Gabi.

Den 8 april 2023 deltog idrottaren i ett dopingstest utanför tävling som samtidigt genom-fördes på flera medlemmar av klubben vid klubbens träningsanläggning i Rio de Janeiro. Idrottaren valdes ut för dopingskontroll och var tvungen att lämna blod- och urinprov. Dopingskontrollformuläret för testet (DCF) undertecknat av idrottaren visar att blod- och urinprovsbehållarna förseglades klockan 13:17 respektive 14:14, med hela processen avslutad klockan 14:18. DCF innehöll följande handskrivna kommentarer från idrottaren: ”es ultimo que eu faço” och ”porque sempre sou escolhido” (motsvarande ”det här är det sista jag gör” och ”varför blir jag alltid utvald”). De prover som lämnades av idrottaren analyserades och visade negativt resultat för förbjudna substanser.

Den 8 april 2023 undertecknade dopingskontrollanten (DCO) Danilo Machado, som var ansvarig för genomförandet av testet, en kompletterande rapport till DCF enligt följande:

”Jag vill härmed rapportera idrottaren Gabriel Barbosas beteende. Idrottaren kom inte till oss när han fick veta om kontrollen före träningen. Han gick och tränade, så vi var tvungna att vänta två timmar efter träningen för att samla in proverna. Trots att vi väntat två timmar ignorerade idrottaren oss och gick i stället och åt lunch. Efter lunchen gick han till blodprovet. Han behandlade hela teamet respektlöst, och ifrågasatte varför han alltid fanns med på listan. Han lämnade tvivelaktiga uppgifter, såsom telefonnummer och sin underskrift. Underskriften såg inte ut som hans vanliga. Dessutom följde han inte de procedurer som DCO hade informerat om. Vid första försöket blev han irriterad på att DCO följde med honom till toaletten och slutade med att han inte kissade alls. Han kom tillbaka och sa att ”alla kan dra åt helvete” eftersom han skulle gå och lägga sig och att det skulle ta lång tid att genomföra det. Ungefär 90 minuter senare återvände han, tog uppsamlingskärlet och gick till toaletten utan att informera någon. DCO var tvungen att springa efter honom. Han kom tillbaka från toaletten med uppsamlingskärlet öppet, lämnade det på bordet och gick tillbaka till toaletten för att avsluta urineringen. DCO försökte ropa på honom för att verifiera att urinen var hans, men han ignorerade det. Han avslutade proceduren och sade att detta skulle bli hans sista kontroll. Med tanke på svårigheten att genomföra en standardmässig kontroll ber jag institutionen att vidta nödvändiga åtgärder.”

Den 8 april 2023 lämnade Raphael Carvalho, en annan DCO som deltog i testförfarandet, sina iakttagelser efter en informationsförfrågan från ABCD, enligt följande:

”Den 8 april 2023 beordrade den brasilianska dopingkontrollmyndigheten (ABCD) ett test utanför tävling, för att genomföra dopingsontroll på utvalda idrottare i Flamengo-laget vid träningsanläggningen. Enligt vad som rapporterats av kontrollanten Danilo Machado, samt bekräftats av ledaren och ansvarige Raphael Carvalho i e-post och i det kompletterande rapportformuläret, försökte idrottaren Gabriel Barbosa Almeida försvåra hela kontrollprocessen.”

João Antonio De Albuquerque e Souza (ordförande för BADT, ”Tribunal de Justiça Desportiva Antidopagem”, den brsailianska statens antidopingdomstolen) ansåg att överträdelse av den aktuella regeln i dopingreglementet kräver ett avsiktligt handlande från idrottarens sida, och att bevisbördan ligger hos antidopingsmyndigheterna, inte hos idrottaren. Enligt reglerna är beviskravet ”comfortable satisfaction” (bekväm övertygelse), vilket är högre än ”övervikt av sannolikhet” men lägre än ”bortom rimligt tvivel”. På denna grund kunde följande fastställas:

Ingen närvaro för provtagning före träning.

Idrottaren underlät att inställa sig för dopingskontroll när DCO:erna anlände, till skillnad från sina lagkamrater som genomförde testet före träningen. Trots att han blev underrättad, ignorerade han kontrollanterna och gick till träningen, vilket försenade blodprovstagningen med över 4 timmar och urinprovstagningen med 5 timmar. Även om fysioterapi tillfälligt kan ha förhindrat blodprovstagning, motiverade det inte hans bristande kommunikation. Hans underlåtenhet att bekräfta testförfarandet före träningen utgör ett brott mot internationella procedurer.

Att gå till lunch efter träning och svårighet att tillåta eskort vid alla tillfällen fram till provtagning.

Efter träningen gick idrottaren för att äta lunch utan full eskort, och missade därmed ytterligare ett tillfälle att lämna urinprov. Han orsakade ytterligare försening genom att vila, med hänvisning till att han ännu inte var redo att urinera och behövde vänta på blodprovstagningen. Detta utgjorde ett andra brott mot teststandarderna. Eftersom han upprepade gånger undvek DCO:erna före och efter träning samt före och efter lunch, och inte var under kontinuerlig eskort, utgör den fem timmar långa förseningen i urinprov-tagningen en underlåtenhet som kan tillskrivas honom.

Svårighet att tillåta DCO att fullt ut observera urinprovstagningen.

DCO:n som ansvarade för urinprovtagningen uppgav att idrottaren försvårade förfarandet genom att inte sänka sina shorts och underkläder tillräckligt, hålla ryggen vänd och inte lyfta på tröjan, vilket begränsade synligheten. Dessutom tog idrottaren uppsamlingskärlet och gick till toaletten utan att informera DCO:n. Trots att han visste att han måste tillåta tydlig observation, agerade han på ett sätt som hindrade processen. Detta utgör ett tredje brott mot internationella teststandarder.

Underlåtenhet att följa DCO:s instruktioner genom att lämna urinprovsbehållaren öppen, övergiven och utan lock.

Idrottaren lämnade sitt urinprov utan uppsikt och gick tillbaka till toaletten, i strid med antidopingsprotokoll.

Även om varje enskilt misslyckande kanske inte utgör manipulation i sig, tyder deras sammantagna effekt på en avsikt att förhindra dopingkontrollen. Systemet kräver att idrottare inställer sig för test vid underrättelse – inte när det passar dem. Att DCO:erna accepterade provet trots proceduröverträdelser legitimerar inte idrottarens agerande.

De Albuquerque e Souza drog därför slutsatsen: ”Jag instämmer helt i föredragandens synpunkt, inklusive avseende avstängningsperioden på två år samt att denna ska börja gälla från händelsedatumet.”

Idrottaren överklagade till CAS (CAS 2024/A/1047) den 2 april 2024.

Förfarandet inför skiljedomstolen CAS

Den 3-4 april 2025 (precis ett år efter överklagandet) hölls en förhandling i Rio de Janeiro,

Efter inledande anföranden avgav klaganden följande uttalanden som svar på frågor från parternas ombud:

När DCO:erna anlände till klubben befann han sig redan i gymmet för fysioterapi. Han informerades då av Dr Tannure om att ett test var planerat för dagen. Han blev dock aldrig tillsagd att omedelbart inställa sig hos DCO:erna, vilket han skulle ha gjort om han blivit beordrad. När han fick informationen från Dr Tannure kände han inte behov av att urinera, och kunde inte heller lämna blodprov eftersom han redan påbörjat sin fysiska förberedelse. Det är sant att Dr Tannure inte uttryckligen nämnde blodprov, men han visste att vid ett “överraskningstest” skulle både blod- och urinprov lämnas.

Han hindrade aldrig någon från att få tillgång till honom, varken i gymmet eller i matsalen. Om klubben begränsade DCO:ernas tillträde till vissa delar av tränings-centret, ligger ansvaret enbart hos klubben.

Han träffade DCO:erna första gången på väg till matsalen, då han fick tillstånd att äta lunch och lämna proverna senare.

Han fick inga instruktioner om försegling av urinprovet och ingen informerade honom om att hans beteende i samband med testet kunde betraktas som en antidopingsregelöverträdelse.

Därefter hördes följande personer som vittnen och lämnade följande uppgifter:

Dr Tannure:

När DCO:erna anlände till träningsanläggningen utan förvarning, höll idrottaren redan på med sin förträning och fysioterapi. DCO:erna bad honom därför att informera idrottaren om testet, men utan att ge några instruktioner om vad han skulle säga. De övriga spelarna som valts ut för test kunde informeras om testet vid ankomst eftersom de passerade DCO:erna vid ingången.

Efter begäran från DCO:erna informerade han idrottaren om testet, men hindrade inte DCO:erna från att följa med för att möta idrottaren. På samma sätt begränsade han inte deras tillträde till andra delar av träningsanläggningen. Efter att ha träffat idrottaren informerade han DCO:erna om att idrottaren inte kände något behov av att urinera och inte kunde lämna blodprov eftersom han redan påbörjat fysisk aktivitet. DCO:erna gder om att idrottaren omedelbart skulle inställa sig vid dopingskontrollstationen.

Mr Machado:

Han är en erfaren DCO som deltagit vid tre olympiska spel i denna roll. Under hela sin karriär hade han dock aldrig upplevt något liknande som hände vid detta test. Det var svårt för DCO:erna att röra sig fritt inom träningsanläggningen. Mr Carvalho, som ledde testet och ansvarade för notifieringen, kunde inte nå idrottaren för att underrätta honom om testet. Han mindes dock inte exakt vem inom klubben som sa till DCO:erna att de inte fick röra sig fritt inom anläggningen.

Machado träffade idrottaren första gången först när denne passerade dopingskontroll-stationen på väg till matsalen. Då bad DCO:erna honom att genomföra testet. Idrottaren stannade inte utan sa bara att han skulle göra det senare. DCO:erna kunde inte följa med in i matsalen. Ingen begärde, med någon form av motivering, tillstånd att skjuta upp kontrollen av idrottaren, vilket strider mot reglerna i ISTI.

När idrottaren återvände till kontrollstationen för ett första försök gjorde han inget seriöst försök att lämna prov. Han sänkte inte ens byxorna, kastade uppsamlingskärlet efter några sekunder och lämnade stationen utan att begära tillstånd – han bara gick därifrån.

Vid andra försöket, efter att ha lämnat provet, lämnade idrottaren urinbehållaren öppen och oförseglad på ett bord utanför toaletten, där han återvände några sekunder för att snabbt urinera färdigt. Vid detta tillfälle följde han inte DCO:ns instruktioner.

Machado kunde se urinen lämna idrottarens kropp vid det andra försöket.

Detta var inte första gången Machado testade idrottaren. Vid varje tidigare tillfälle där klubbens spelare testats har han fått testa just denne idrottare, och varje gång har idrottaren uppträtt aggressivt.

Idrottaren uppgav tvivelaktiga uppgifter till DCF. Till exempel verkade telefonnumret mycket märkligt.

Mr Phelipe Oliveira de Macedo:

de Macedo närvarade vid testet som ansvarig för blodprovstagning. När blodprovet slutligen togs samarbetade inte idrottaren fullt ut: till exempel var det han själv som behövde försegla provröret eftersom idrottaren inte gjorde det. Blodprovstagningen fördröjdes av idrottaren utan något tillstånd, vilket han hade kunnat begära genom att ange ett giltigt skäl. Vid lågintensiv fysisk aktivitet finns det inget behov av att vänta två timmar innan blodprov tas.

Blodprovet togs för att kontrollera förekomst av GH-isoformer (tillväxthormon). Syftet med testet angavs i uppdragsordern och var tydligt eftersom en del av blodet, när det väl samlats in, skulle placeras i ett särskilt provrör. Som ett resultat kunde idrottaren ha blivit informerad om testets syfte och kan ha fördröjt det för att minska spårbarheten av det förbjudna ämnet.

de Macedo deltog i andra dopingskontroller av klubbens spelare. Vid varje tillfälle mötte DCO:erna begränsningar och kunde inte röra sig fritt inom träningscentret. Dessutom uppträdde klubbens personal fientligt.

I huvudsak gör Gabriel Barbosa gällande att han fått en tvåårig avstängning för att påstått ha försökt manipulera dopingkontrollen. Han hävdar dock dels att han saknade motiv att manipulera, dels att DCO:ernas anklagelser motsägs både av idrottarens egen bevisning och vissa DCO-uttalanden. Barbosas beteende utgjorde, i endast fall, endast oförskämdhet, vilket enligt CAS-praxis inte utgör manipulation. Även om idrottarens beteende var respektlöst, utgör detta inte ett brott mot antidopin-reglerna. Enligt WADC innebär inte “tampering” (manipulation) att man uppför sig otrevligt, så länge det inte påverkar själva dopingskontrollprocessen. Idrottaren var under betydande stress inför en kommande match och må ha varit mindre artig, men detta motiverar inte en sanktion. Därför menar Barbosa att det faktum att 5 av de 9 medlemmarna i BADT röstade felaktigt innebär att det överklagade beslutet måste upphävas och att ingen sanktion ska tillämpas. På samma sätt förnekar Barbosa att hans beteende utgjorde en dopingförseelse även om han vid förhandlingen till slut medgav att denna CAS-panel hade rätt att pröva hans agerande vid testtillfället även enligt denna bestämmelse.

Principen om proportionalitet har inte respekterats. Syftet med antidopingsreglerna är att säkerställa rättvisa genom att identifiera idrottare som försöker fuska för att skaffa sig en otillbörlig fördel. Detta är inte fallet med idrottaren, som konsekvent respekterat fair play och genomgått många dopingstester under hela sin karriär. Det vore inte rimligt att bestraffa honom för påstått manipulativt beteende gentemot dopingskontrollprocessen. Den faktiska händelseutvecklingen och proportionalitetsprincipen måste beaktas vid bedömningen av detta fall. Det är uppenbart att DCO:erna missbrukade sin makt, fabricerade anklagelser och förvanskade idrottarens handlingar. Som en följd av dessa anklagelser har idrottaren blivit avstängd, vilket orsakat betydande skada på hans rykte, karriär och ekonomi. DCO:erna har däremot inte drabbats av några konsekvenser för sina handlingar.

Efter det aktuella testet genomgick han flera fler dopingkontroller under 2023, vilka han samtliga genomförde.

Antidopingorganisation hävdade att en grundläggande komponent i både bedrägeri och förseelse är skillnaden mellan den anklagades beteende och den förutbestämda standarden för provinsamling, vilket inträffade i detta fall – eftersom resultatet av en insamling utanför standard, oavsett om det är positivt eller negativt, förlorar sin presumtiva beviskraft och blir ifrågasatt. Varje avvikelse från meddelandet (notifieringen) och utan avgörande bevis för att han var auktoriserad till en sådan avvikelse – genom en motivering som godkänts av kontrollanten – kan leda till fällande dom. Det är ostridigt att idrottaren var medveten om dopingkontrollen och hans motivering har varierat över tid och inte bevisats, trots att bevisbördan låg på honom och det fanns kameror i båda de nämnda områdena. Det finns inga bevis för att klaganden fått ett “tillstånd” att vara utan följeslagare, och ansvaret för detta är personligt och icke-överförbart. Det rörde sig inte om enstaka handlingar som avvek från standard, utan ett mönster av flera handlingar som tillsammans störde proceduren. När man jämför idrottarens agerande med vad ISTI 2021 föreskriver, är det exakt detta han gjorde den 8 april 2023 – inte bara frivilligt, utan även medvetet och avsiktligt.

Principen om proportionalitet beaktades noggrant eftersom den första instansen fastställde sanktionen till 24 månader (det lägsta möjliga), inte 48 månader.

Antidopingmyndigheten, som implementerar WADC i brasiliansk rätt, definierar “bedrägeri som inkluderande avsiktliga handlingar eller försök som underminerar dopingkontroll-processen, såsom att erbjuda eller acceptera mutor för att påverka åtgärder, hindra provtagning, påverka analys, förfalska dokument, skaffa falska vittnesmål, eller andra ingrepp med syfte att påverka resultatadministrationen. Det betonades att det inte bara är materiella handlingar som att förhindra provtagning eller erbjuda mutor som är straffbara, utan även åtgärder avsedda att dölja positiva dopingsresultat, särskilt sådana från substanser med kort detektionstid, som tillväxthormon. Det finns faktiskt en betydande oro över potentiellt bedrägeri vid dopingkontroller, eftersom även små avvikelser kan undergräva hela processen. Syftet med kontrollen är inte bara att samla in prover, utan att säkerställa att idrottarens prestationer är legitima och inte resultatet av bedrägliga handlingar. Ett prov som samlas in och analyseras på rätt sätt garanterar att resultaten speglar idrottarens verkliga förmåga, och säkerställer rättvis konkurrens. Kontrollproceduren tjänar principen om “fair play” och garanterar antidopingssystemets integritet och trovärdighet. Om någon del av provtagningsförfarandet undergrävs, rubbas systemets trovärdighet, och resultaten kommer att ifrågasättas. Därför kan systemet inte tolerera ens minimala avvikelser i doping-kontrollförfaranden, eftersom antidopingssystemet inte bara måste garantera ärlighet, utan även ge intryck av ärlighet, för att upprätthålla förtroende och integritet inom idrotten.

Vid antidopingsärenden är det idrottaren som bär ansvaret att lägga fram konkreta bevis om denne hävdar procedurfel eller giltiga skäl för att inte följa en dopingskallelse. Utan avgörande bevis för att styrka sitt påstående tvingades BADT avvisa idrottarens förklaring. Idrottaren kunde enkelt ha styrkt sitt påstående om att han var sysselsatt med annan aktivitet vid notifieringen, eftersom annan övervakningsfilm fanns tillgänglig och presenterades för andra delar av ärendet. Att han inte presenterade sådan film om sin vistelseort tyder på att den inte stödjer hans version av händelserna.

BADT hänvisade till ett liknande fall (CAS 2008/A/1557), där två idrottare blev sanktionerade efter att de inte omedelbart infunnit sig till en dopingskontroll, utan i stället deltog i ett möte som höll dem utom räckhåll för kontrollanterna. Detta fall skapade ett prejudikat genom att betona att antidopingsförfaranden måste genomföras utan osuperviserade mellanrum för att upprätthålla integriteten och trovärdigheten i resultaten. Förseningar, oavsett anledning, bryter mot antidopingsreglerna när idrottaren medvetet undandrar sig kontrollantens uppsikt. Klagandens omfattande, osuperviserade försening på 4 timmar för blodprovet och 5 timmar för urinprovet gjorde kontrollen ogiltig. De strikta kraven i antidopingssystemet är i själva verket avgörande för att säkerställa att inga förbjudna substanser eller metoder döljs eller manipuleras.

I motsats till klagandens påståenden krävs det inte att bedrägeri helt omkullkastar processen, eller att idrottaren förstår att hans handlingar utgör ett regelbrott. Det räcker att han medvetet accepterar risken att hans handlingar kan störa kontrollförfarandet.

Begreppet ”Manipulation” och ”Försök till Manipulation” i CAS rättspraxis

Innan en prövning av det aktuella fallet genomförs, finner denna CAS-panel det viktigt att understryka en tolkningsfråga avseende tillämpningsområdet för artikel 2.5 i WADC. Såsom framgår tydligt av lydelsen i artikel 2.5 WADC (som hänvisar till ett ”avsiktligt beteende, eller försök till sådant, som undergräver dopningskontrollförfarandet”), kräver ”manipulation” ett avsiktligt ingripande i eller hindrande av dopningskontrollprocessen, exempelvis genom att fördröja eller försvåra utredning eller hantering av testresultat på ett konkret och meningsfullt sätt. Bestämmelsen är i själva verket avsedd att garantera dopningskontrollens integritet och därmed dess tillförlitlighet.

Denna tolkning har konsekvent upprätthållits i CAS rättspraxis, där överträdelser av typen ”manipulation” endast har konstaterats i fall som inneburit medvetna försök att vilseleda, förhindra eller underminera dopningskontrollen. Med andra ord kräver ”manipulation” en väsentlig och avsiktlig ansträngning att påverka antidopningsprocessen på ett sätt som äventyrar dess integritet. Denna tolkning stöds även av den icke uttömmande lista med exempel som anges i definitionen av ”manipulation” i WADC (§ 118). Alla dessa exempel har som gemensam nämnare att den klandervärda handlingen måste ha en allvarlig påverkan på dopningskontrollförfarandet.

CAS 2008/A/1572, 1632 & 1659: CAS-panelen slog fast att de prover som togs från en idrottare vid olika tillfällen faktiskt inte kom från samma person, utan att en dubbelgångare använts.

CAS 2008/A/1718 & 1724: CAS-panelen fann att de utom-tävlan-prover som lämnades av idrottarna inte kom från idrottarna själva.

CAS 2015/A/4128: Idrottaren lämnade in en förfalskad läkarjournal där det påstods att hon drabbats av en svår blödning orsakad av en trafikolycka, och att läkaren behandlade henne med en erytropoietin-injektion. CAS-panelen fann att inlämnandet av fabricerade bevis utgjorde ”manipulation”, eftersom det var en avsiktlig handling med syfte att vilseleda resultatförvaltningen och rättfärdiga ett positivt testresultat. Panelen betonade att idrottarens agerande i grunden underminerade det disciplinära förfarandet genom att tillföra falsk dokumentation som syftade till att försvaga utredningens integritet och påverka dess utfall.

CAS 2016/A/4700: CAS-panelen fann att ett försök att övertyga dopning-kontrollanten om att en ersättare var den faktiska idrottaren som skulle testas, alternativt att försöka få kontrollanten att testa en annan idrottare i stället, utgjorde ett försök att manipulera dopningskontrollen i den mening som avses i denna typ av regelöverträdelse.

CAS 2017/A/4937: CAS-panelen övervägde om en enkel lögn kunde utgöra ”manipu-lation”. Panelen drog slutsatsen att även om oärlighet kan vara relevant, utgör det inte automatiskt ”manipulation”. Beslutet betonade att ”manipulation” kräver en avsiktlig och väsentlig ansträngning att förhindra dopningskontrollförfarandet: att ljuga är inte detsamma som att begå ”bedrägeri” eller lämna ”bedrägliga uppgifter”. CAS-panelen betonade vikten av att beakta omfattningen av beteendet som syftar till att dölja sanningen för att avgöra om det funnits en avsikt att undergräva processen; där-för ansågs en enkel lögn i sig inte vara tillräcklig för att störa, förhindra eller försena ett antidopningsförfarande.

CAS 2017/A/5142: Det fastslogs att avsiktlig kontaminering av ett urinprov med ett ämne sannolikt underminerar effektiviteten i dopningskontrolltestet, och är förbjudet i syfte att skydda integriteten och effektiviteten i dopningskontrollen.

CAS 2018/A/6047: CAS-panelen fann att erbjudandet av en muta till en dopningskontrollant för att byta ut ett prov var ett försök att påverka dopningskontrollen.

CAS 2021/A/7983 & 8059: Idrottaren ändrade datumet på ett dokument som styrkte dagen för ett medicinskt ingrepp, i ett försök att motivera varför hon inte svarade på en dopningskontroll. CAS-panelen fann att denna manipulation direkt påverkade antidopningsprocessen genom att vilseleda utredningen och försöka undvika ansvar för ett missat test. Panelen drog slutsatsen att idrottarens agerande utgjorde ”manipu-lation”, eftersom det representerade ett avsiktligt försök att fördröja och förhindra resultatförvaltningen genom att lämna in falsk information.

CAS 2022/ADD/49: CAS antidopningsdomare fann att inlämnandet av felaktiga vistelseuppgifter i ADAMS-systemet gjordes medvetet av idrottaren, och eftersom detta skedde vid flera på varandra följande tillfällen – trots att dopningskontrollanten uppmanade honom att rätta uppgifterna – utgjorde detta en överträdelse som klassificerades som ”manipulation”.

Panelen påpekar inledningsvis att inget av de påstådda beteendena motsvarar de ”typifi-erade” (men inte uttömmande) exemplen på ”manipulation” som listas i dess definition enligt WADC: Idrottaren ändrade inte identifikationsnumren på ett DCF-formulär under testet, krossade inte B-flaskan vid analysen av B-provet (eller någon annan flaska vid något tillfälle), ändrade inte ett prov genom att tillsätta ett främmande ämne, försökte inte hota eller hotade inte ett vittne eller någon som lämnat vittnesmål eller information inom dopningsontroll-förfarandet. De handlingar som tillskrivs spelaren påstås i stället ha haft en annan påverkan på dopningskontrollen: enligt svarandena har idrottaren genom sitt agerande stört processen i syfte att undvika ett positivt testresultat, genom att fördröja kontrollen, vara utan uppsikt, försöka dölja själva urinlämningen vid provtagningen eller skapa ett potentiellt procedurfel genom att lämna provet oöppnat på ett bord i några minuter.

Flera bestämmelser i ISTI har åberopats för att visa att idrottaren försökte undergräva dopningkontrollprocessen genom de nämnda handlingarna. Till exempel hänvisas till den artikel, som anger att idrottaren har ansvar att förbli under ständig uppsikt av dopningskon-trollant (DCO) eller följeslagare från det ögonblick första kontakt tas tills proceduren är slutförd och till den artikel, enligt vilken dopningskontrollanten eller följeslagaren ska hålla idrottaren under uppsikt under hela tiden mellan första kontakt och testets genomförande; och till artiken som föreskriver att en begäran om uppskov ska avslås om det inte är möjligt att ha ständig uppsikt över idrottaren under uppskovet. Denna CAS-panel instämmer i att omedelbar rapportering till dopningkontrollstationen och kontinuerlig uppsikt är ett nödvändigt krav för dopningkontroller, då det är avsett att säkerställa kontrollens integritet och tillför-litlighet. Panelen noterar dock att detta förutsätter vissa grundläggande villkor: korrekt notifiering av den berörda idrottaren samt att det inte finns något godkännande att skjuta upp närvaron vid dopningskontrollen.

ISTI föreskriver att dopningskontrollen ska notifieras direkt till den berörda idrottaren av DCO eller följeslagare. Assistans från en tredje part kan begäras, men endast i särskilda fall: när det gäller idrottare med funktionsnedsättning, idrottare som är minderåriga eller när det krävs hjälp för att identifiera och notifiera idrottaren. I alla sådana fall gäller: ”om en tredje part måste notifieras före idrottarens notifiering, ska den tredje parten åtföljas av DCO eller följeslagare för att notifiera idrottaren.”

Reglerna beskriver sedan vilken information som ska ges till idrottaren vid notifieringen. När första kontakten tas måste dopningskontrollanten eller följeslagaren säkerställa att idrottaren informeras om:

att han eller hon är skyldig att genomgå provtagning

under vilken myndighet provtagningen sker

typen av provtagning och eventuella villkor som måste följas innan provtagningen sker

idrottarens rättigheter, inklusive rätten att ha med sig en representant, att begära ytterligare information om provtagningsprocessen och att begära uppskov med att infinna sig vid dopningskontrollstationen av giltiga skäl

idrottarens skyldigheter, däribland kravet på att förbli under ständig uppsikt av dopningskontrollanten/följeslagaren, att följa procedurerna för provtagningen och att förstå de möjliga konsekvenserna av att inte följa dessa, samt att omedelbart infinna sig för provtagning, såvida det inte finns giltiga skäl för dröjsmål

platsen för dopningskontrollstationen

att om idrottaren väljer att äta eller dricka innan provet lämnas, sker detta på egen risk

att överdriven vätskeintag bör undvikas eftersom det kan fördröja möjligheten att lämna ett godtagbart prov

att det urinprov som lämnas till dopningskontrollpersonalen ska vara det första som lämnas efter notifiering.

Möjligheten att skjuta upp testet behandlas anger att dopningskontrollanten eller följe-slagaren, efter eget omdöme, överväga rimliga begäranden från tredje part eller från idrottaren om att få fördröja rapporteringen till dopningskontrollstationen efter det att han erkänt och accepterat notifieringen, och/eller att tillfälligt lämna kontrollstationen efter ankomst. Uppskjuten rapportering eller tillfällig frånvaro från stationen kan tillåtas för följande aktiviteter i samband med testning utanför tävling:

att lokalisera en representant

att slutföra ett träningspass

att ta emot nödvändig medicinsk behandling

att hämta legitimation

andra rimliga omständigheter, enligt DCO:s bedömning, med beaktande av instruktioner från testmyndigheten.

Det är dock fastställt att dopningskontrollanten/följeslagaren endast får bevilja sådant tillstånd om idrottaren kan förbli under ständig uppsikt under uppskovet.

Domstolen är medveten om det prejudikat (CAS 2008/A/1557, beslut den 29 januari 2009) som åberopats av den åklagande antidopingmyndigheten för att stödja sitt påstående om att idrottaren begick ett antidopningsregelbrott) eftersom spelarna i det fallet blev bestraffade då de anlände till dopningkontrollstationen med 25 minuters försening och var utan uppsikt under större delen av den tiden. Den slutsatsen baserades dock på att den notifieringsform som användes då var förenlig med dåvarande praxis inom italiensk fotboll. Dessutom noterar panelen att i ett senare förfarande, där det granskades huruvida spelarna i det fallet varit medvetna om sina skyldigheter i antidopningsproceduren, upphävdes den tidigare sanktio-nen.

Enligt åklagarna visade idrottarens övriga beteende också att han hade för avsikt att sabotera dopningskontrollen. Dessa handlingar inkluderar hans respektlösa attityd gentemot DCO:erna, att han vände ryggen till när han lämnade urinprovet, det avbrutna (men i praktiken inte seriösa) första försöket att lämna urinprov, att han lämnade urinprovet oöppnat på ett bord efter det andra försöket, och hans beteende vid ifyllandet av DCF-formuläret.

Denna CAS-panel finner att dessa handlingar klart visar på ett kränkande uppförande gentemot DCO:erna (vilket idrottaren bör klandras för), men dessa handlingar når inte upp till den (ganska höga) tröskel som krävs för att fastslå att det rör sig om ett försök att sabotera dopningskontrollen. Dessutom noterar panelen att vissa av dessa påstådda handlingar inte kunde styrkas. Till exempel bekräftade Mr Carvalho vid förhöret att han hade fri sikt mot urinen när den lämnade idrottarens kropp under det andra försöket att samla provet. Det bör också noteras att, vid tveksamhet om provets ursprung eller äkthet (som till exempel kunde ha påverkats av att urinbehållaren lämnades oöppnad på ett bord), hade DCO rätt att kräva ett nytt prov. I detta fall gjorde de det dock inte. På samma sätt kunde inte ifyllandet av DCF-formuläret med ”tvivelaktiga uppgifter” styrkas, oavsett hur märkligt idrottarens telefonnummer än verkade.

Sammantaget noterar denna CAS-domstol att de skäl som åklagaren framfört för att påvisa idrottarens motiv inte är övertygande. Skiljedomstolen påpekar att även om man antar att en försening på cirka 4 timmar vid blodprovet objektivt skulle kunna hindra upptäckten av GH (vilket bestriddes av professor Cameron), så framstår det som osannolikt att idrottaren var medveten om att syftet med blodprovet var att undersöka GH-”isoformer” (eller att andra spelare skulle ha påpekat detta för honom). Det verkar också osannolikt att han var medve-ten om att GH-isoformer endast kunde upptäckas under ett kort tidsfönster efter admini-strering. Det framfördes inte heller att Dr Tannure informerat honom om detta (även om Dr Tannure kunde ha varit medveten om syftet med testet och om GH-isoformernas begränsade upptäcktsfönster – men han blev aldrig förhörd i frågan eller utredd, åtminstone inte för medverkan). Avsaknaden av trovärdig faktabas gör att experthearingen blir irrelevant.

CAS-domstolen finner att, av samma skäl som förklarats ovan avseende det påstådda dopningsbrottet, kan idrottaren inte hållas ansvarig för det regelbrott – ”underlåtenhet att genomgå provtagning” – som kan fastställas även om idrottaren till slut lämnar ett prov (CAS 2008/A/1557, dom av den 29 januari 2009). Det faktum att idrottaren till slut infann sig vid dopningskontrollstationen och genomgick testet innebär alltså inte i sig att överträdelsen kan uteslutas. Det kan inte anses att idrottaren, genom att inte omedelbart inställa sig hos DCO:erna och genom att fördröja kontrollen under en period där han inte var under uppsikt, agerade på ett sätt som han visste utgjorde ett dopningsregelbrott eller visste att det fanns en betydande risk att agerandet kunde utgöra eller leda till ett sådant brott, och ändå tydligt bortsåg från den risken.

Konklusion

Sammanfattningsvis finner CAS att idrottaren inte är ansvarig för ”undandragande, vägran eller underlåtenhet att genomgå provtagning. CAS-domstolen finner att överklagandet ska bifallas och att det överklagade beslutet ska upphävas. Som ett avslutande meddelande vill CAS dock betona att Idrottarens beteende den 8 april 2023 var fullständigt oacceptabelt på grund av bristande samarbetsvilligt. Av bevisningen framgår att idrottaren var arg över att ha blivit uttagen för dopningskontroll. Han kände sig utpekad av de brasilianska antidoping-myndigheterna, som hade valt ut honom för test upprepade gånger – betydligt oftare än hans lagkamrater. Detta framgår också av idrottarens anteckning på DCF-formuläret, där han skrev: “detta är det sista jag gör” och “varför är det alltid jag som blir vald?”. Han upplevde sig alltså orättvist behandlad. Vid förhöret uppgav han vidare att dopningskontrollanterna behandlade honom respektlöst. Det lämnades dock inga bevis som styrkte detta påstående. Som en följd av ovanstående försökte idrottaren göra livet svårt för dopningskontrollanterna.

Ett sådant beteende hade kunnat utgöra ett antidopningsbrott, om DCO:erna hade notifierat idrottaren på korrekt sätt och/eller hade intagit en mer kraftfull hållning genom att tydligt varna honom och meddela att de inte skulle tolerera ytterligare förseningar. DCO:erna valde dock en annan väg för att undvika att eskalera situationen. Även om idrottarens beteende var oacceptabelt, når det inte upp till tröskeln för ett antidopningsbrott. Det är just av denna anledning som WADC uppmuntrar antidopingorganisationer att införa en uppförandekod för att kunna sanktionera idrottares obstruerande och respektlösa beteende som inte uppfyller tröskeln för ett regelbrott. Denna CAS-panel noterar att de brasilianska antidoping-myndigheterna valt att inte införa en sådan uppförandekod.

Det aktuella fallet tyder på att det kan finnas ett ”kulturellt” problem inom brasiliansk fotboll när det gäller dopningskontroller utanför tävling. Man tolererar dopningskontroller men stöder inte de viktiga uppgifterna som de brasilianska antidopingmyndigheterna ansvarar för. Dr Tannure är ett tydligt exempel på denna attityd. Vid förhöret framförde han en – helt ogrundad – konspirationsteori om att dopningskontrollen utfördes dagen före en viktig match för att störa lagets förberedelser och sätta dem i ett underläge. Detta är naturligtvis fullständigt orimligt. Ett annat exempel på denna attityd är de begränsningar klubben ålade DCO:erna genom att förhindra dem från att komma åt stora delar av träningscentret, vilket kraftigt försvårade notifiering av spelarna och möjligheten att hålla dem under uppsikt. DCO:erna accepterade detta trakasserande beteende från klubben, trots att de borde ha motsatt sig sådana begränsningar.

Vid förhöret hörde CAS-panelen vittnen som uppgav att de svårigheter som beskrivits ovan inte är undantag, utan snarare regel när man samlar in prover i fotbollsklubbar. Denna domstol är inte i position att kontrollera riktigheten i dessa generella påståenden, men noterar att DCO:er och antidopingmyndigheter måste kräva respekt från alla aktörer inom fotbollen (klubbar, spelare, stödpersonal) – och att klubbar, spelare och stödpersonal i sin tur måste visa respekt mot DCO:erna. Till exempel bör begränsningar av deras arbete (som att försvåra tillträde till träningsanläggningar) inte tillåtas eller tolereras, annat än i vad som är strikt nödvändigt enligt dopningsreglerna. Ett respektfullt beteende ska följas och krävas. DCO:ernas instruktioner ska följas, och hinder för samarbetet ska stoppas och förebyggas från första stund.