Motionsidrott och doping ur teoretik synvinkel

Doping inom motionsidrott ur teoretisk synvinkel

Doping inom motionsidrott har länge, men på grund av skillnader i metodologiska angreppssätt i de studerade populationerna och i de faktorer som utlöser dopingsbeteende är kunskapen om dopingsförekomst, liksom om dess sociala och psykologiska bestämningsfaktorer, bristfällig och fragmenterad. I en nylig studie behandlade forskare från olika europeiska länder denna skillnad genom att genomföra den första multinationella studien om doping inom motionsidrott i Europa. En utvecklande linje av empiriska studier sedan 2005 har lyckats på ett tillförlitligt sätt uppskatta förekomsten av doping inom elitidrotten genom användning av indirekta frågetekniker.

Olika varianter av Randomized Response Technique (RRT) samt den så kallade single sample count technique användes i dessa studier. Resultaten visar att dopingsförekomsten inom elitidrott varierar mellan 10 och 75 procent, och beror främst på idrottstyp, kön och prestationsnivå. Empirisk forskning ger alltså tillförlitliga resultat om dopingens omfattning i elitidrotten i olika sammanhang, medan teoribildning som förklarar orsakerna bakom fenomenet doping fortfarande ligger efter, men få insatser har gjorts sedan dess för att överbrygga klyftan mellan teoretisk och empirisk forskning.

Jämförande forskning om motionsidrott är ännu mer begränsad än den om elitidrott. Hittills har endast två studier undersökt dopingsförekomsten inom motionsidrott med liknande metoder. Intressant nog fann dessa studier ett liknande mönster i dopingsförekomst som inom elitidrotten, beroende på graden av idrottslig framgång. Förekomsten av doping på de mest konkurrensutsatta nivåerna inom både elit- och motionsidrott var lägre än på näst högsta nivån. Dessutom minskade dopingsförekomsten inom motionsidrott på nivåer under ”andra nivån”. En förklaring till detta mönster bygger på begreppet konsumentkapital inom teorin om rationellt beroende, vilket ger upphov till en hypotes om dopingsmönster bland olika grupper. Denna modell har hittills endast testats för konsistens i en samhällsveten-skaplig simulering utan vidare empirisk prövning.

Den här redovisade studien utformades för att pröva idén att idrott är en form av konsumen-tkapital, som ökar människans kapacitet att utöva idrott i framtiden. Utifrån detta antagande kan ”doping” betraktas som en strategi för att minska risken att förlora den nytta man får av att utöva idrott. Förutom att testas mot redan tillgänglig empirisk evidens om doping-förekomst, presenterar denna nya studie det första testet av modellen med hjälp av nyligen tillgängliga data. FAIR+-projektet är den hittills största empiriska studien om doping inom motionsidrott. Urval efter ålder, kön och land korrigerades genom lämpliga viktningstekniker. Därmed fanns ett tillförlitligt datamaterial för detta empiriska test.

Hypotes 1

Utgångspunkten för utvecklingen av konsumentkapitalmodellen behandlades. I tidigare studier om doping inom elitidrott var förekomsten av doping på den näst högsta tävlingsnivån högre än på den högsta. Inom motionsidrott visade den näst högsta nivån en högre dopingsförekomst jämfört med både den högsta nivån och de lägre nivåerna.

Den direkta nyttan under själva idrottsutövandet, i träning och tävling, ökar varje gång idrotten utövas. Denna aspekt är oberoende av framgång i tävling. Andra sociala aspekter av nyttan med idrottsutövning, till exempel ökad positiv uppmärksamhet från släkt och vänner vid vinst i en tävling, beror däremot på graden av tävlingsdeltagande och på att vinna.

Att den högsta dopingsförekomsten inte uppmättes på den högsta tävlingsnivån, utan på den näst högsta, visade sig bero på sambandet mellan nedlagd tid på idrott, individuell talangnivå och prestationsdensitet, vilka skiljer sig mellan nivåerna. Denna hypotes bekräftades för ärliga ”ja”-svar, medan resultaten för ärliga ”nej”-svar var oklara. Stödet för hypotesen är dock redan lika starkt som det resultat som skulle kunna erhållas i en klassisk enkätunder-sökning med direkta frågor.

Hypotes 2

Hypotes 2 granskade en annan implikation av modellen. Om idrott förstås som ett konsumentkapital, ökar nyttan av att utöva idrott med den tid som läggs ned. Att operationa-lisera denna tid som den relativa varaktigheten under en individs livstid gör det möjligt att jämföra uppskattad ansträngning och tid som ägnats åt idrotten för motionsidrottare i olika åldrar.

För de ovan nämnda sociala aspekterna av nyttan från idrottsutövning kan risken att förlora denna nytta minskas genom användning av illegala substanser eller metoder som höjer prestationen. Denna hypotes bekräftades för ärliga ”ja”-svar, medan ärliga ”nej”-svar inte kunde tolkas entydigt.

Den ytterligare jämförelse som gjordes mellan motionsidrottare som tävlar och de som inte tävlar pekar på en viktig begränsning. Medan den ekonomiska modellen skulle förutsäga att dopingsförekomsten bland tävlande motionsidrottare är högre än bland icke-tävlande, motsäger resultaten åtminstone deskriptivt detta antagande. Detta innebär att doping inom motionsidrott inte enkelt kan förstås med samma begrepp som visat sig användbara inom elitidrotten.

Slutsatser

Resultaten stödjer i stort modellen och dess vidare utveckling, men visar samtidigt på dess begränsade förklaringskraft inom ett så komplext område som motionsidrott. En lovande tillämpning av modellen, även utanför motionsidrotten, skulle kunna vara att förutsäga effekterna av regeländringar när det gäller gränsdragningar mellan tävlingsnivåer, vilket kan möjliggöra en finjustering av reglerna så att sannolikheten att idrottare använder doping-substanser minskar.

Det finns flera begränsningar i denna studie. De flesta har sitt ursprung i begreppet ”doping” inom motionsidrott, som är lika mångfacetterat som själva motionsidrotten. Detta väcker frågan om de verktyg som använts i denna studie verkligen är lämpliga för det studerade begreppet. Detta är dock en svaghet som gäller alla studier som försöker öppna upp ett nytt forskningsfält.

En annan svaghet härrör från enkätundersökningen och urvalsteknikerna, som ledde till snedvridna svarsfrekvenser och en hög grad av uteblivna svar. Den kända snedvridningen korrigerades genom lämpliga viktningstekniker. Trots detta är den höga graden av bortfall otillfredsställande och leder till att viktning måste tillämpas på frågebasis, vilket gör jämförelser mellan olika frågor och även olika analyser av samma fråga problematiska.

I vilken utsträckning RRT (Randomized Response Technique) förstärkt dessa effekter kan undersökas i en studie som använder den nyare och fortfarande lovande Crosswise-modellen för samma population.

Resultaten i denna artikel bör generellt förstås som ett första steg mot en vetenskaplig utforskning av begreppet ”doping” inom motionsidrott. När det gäller forskningens samhälls-påverkan är detta steg försenat, eftersom antidopingorganisationer redan genomför tester inom detta område – ett område som vetenskapen, enligt våra resultat, hittills ännu inte fullt ut har förstått.

Referens: Pitsch, Werner. 2022. Doping in recreational sport as a risk management strategy. J Risk Financial Management 2022; 15: 574-88.