WADA finansierar detektering av gendopning

WADA meddelade den 15 september 2025 att Dr Daniel Hershtain, chef för Israels nationella antidopningsbyrå, har påbörjat ett samarbete med ledande forskare inom genetik – professorerna Kyle Cromer och Shai Carmi – för att utveckla en känslig, skalbar och icke-invasiv metod för att upptäcka genredigeringar kopplade till dopning.

Cromer vid University of California, San Francisco, är expert på terapeutisk genomeditering och genbaserade interventioner, och Carmi vid Hebreiska universitetet i Jerusalem är en ledande forskare inom statistisk och populationsgenetik med banbrytande arbete inom medicinsk genomik. Med Hershtain som styr projektet mot de praktiska behoven inom global antidopning har gruppen nyligen tilldelats ett forskningsanslag från Världsantidopningsbyrån (WADA).

I takt med att dopningsmetoder blir alltmer sofistikerade vill WADA ligga steget före genom att finansiera banbrytande forskning om ny teknik som kan hjälpa idrottare att tänja gränserna för mänsklig prestation. När det gäller gendopning – att förändra sin genetiska uppsättning för att förbättra egenskaper som muskelmassa eller antalet röda blodkroppar – är det dock annorlunda. Metoden har funnits på WADA:s lista över förbjudna substanser och metoder sedan 2003, och organisationen har länge efterlyst detektionsstudier, även om inga bekräftade fall ännu finns.

Liksom många vetenskapliga genombrott kan genterapi – som ofta betraktas som ”den heliga graalen” inom medicinen – användas i icke-terapeutiska syften av idrottare som hoppas slå systemet. Till skillnad från traditionella dopningsmetoder, som kräver upprepade doser för att upprätthålla substansnivåer, kan gendopning vara en engångsbehandling i form av en injektion med DNA-förändrande protein. Och till skillnad från prestationshöjande läke-medel som lämnar spår kan genterapi än så länge undgå upptäckt i vanliga dopningstester.

Ett jämförande exempel är erytropoietin. Även om substansen endast kan upptäckas under en kort tidsperiod i urin eller blod, riskerar idrottare ändå att åka fast vid regelbundna tester både i och utanför tävling. Med genterapi kan man förändra genen som producerar erytropoietin i kroppen, eller genen för dess receptor, Detta innebär att en idrottare inte behöver ta hormonet, eftersom kroppen själv kommer att producera effekten.

Till skillnad från tidigare metoder, som bara kunde upptäcka gendopning efter 56 dagar, arbetar det nya teamet med att retroaktivt kunna avslöja manipulationer. Teamet arbetar på en lista för att avgränsa de mest troliga målgenerna. Förutom att öka antalet röda blodkroppar för bättre syretransport till musklerna kan ökad muskelmassa och bentäthet vara andra tänkbara mål för manipulation.

Även om intag av prestationshöjande läkemedel redan är riskfyllt varnas nu för att gendopning kan vara ännu farligare, eftersom DNA-strukturen förändras permanent. Till skillnad från läkemedel, som individen kan sluta ta, innebär detta att biverkningar blir mycket svårare att behandla – och de kan inkludera cancer, organskador och till och med död.