Finsk motorcrosstjärna fälld för anabola steroider

Miro Sihvonen (född 20 september 1998) är en finländsk motocrossförare som har tävlat på nationell och internationell nivå, bland annat i EM- och VM-klasser samt i stora tävlingar som Motocross of Nations. Sihvonen har även deltagit i MXGP-serien, som är världsmästerska-pets högsta nivå i motocross. Han har kört för lag som JWR Honda Racing och SC Sporthomes Husqvarna.

Den 14 juli 2024 var idrottaren föremål för en dopingkontroll i samband med tävling i Karkkila, Finland. Den 7 augusti 2024 visade analysen av A-provet, utförd av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Helsingfors, Finland, förekomst av drostanolonmetaboliten 2alfa-metyl-5alfa-androstan-3alfa-ol-17-on samt 19-norandrosteron. Båda dessa substanser är anabola androgena steroider som finns upptagna under S.1.1 i WADA:s förbudslista för 2024.

Den 16 augusti 2024 underrättade Finnish Center for Integrity in Sports (FINCIS) idrottaren om att hans prov hade gett ett positivt analysresultat, vilket innebar ett potentiellt brott mot antidopingreglerna. Idrottaren inbjöds att lämna sina förklaringar och informerades om att han kunde begära öppning och analys av B-provet. Vidare informerades idrottaren om att FINCIS hade beslutat att ålägga honom en provisorisk avstängning. Den 22 augusti 2024 meddelade Sihvonen FINCIS att han förbehöll sig rätten att få B-provet analyserat när de uppmätta koncentrationerna i A-provet hade kommunicerats, med vetskap om att FINCIS inte hade lämnat ut dessa koncentrationer. Han uppgav vidare att han, i avsaknad av information om koncentrationerna, inte kunde kommentera saken ytterligare.

Den 20 september 2024 informerade FINCIS idrottaren om att han åtalades för ett brott mot antidopingreglerna. FINCIS informerade vidare idrottaren om att de uppskattade koncentrationerna av de förbjudna substanserna som påträffats i hans A-prov var följande:

drostanolonmetaboliten: 0,3 ng/mL

19-norandrosteron: 19 ng/m.

Den 10 oktober 2024, som svar på åtalet, meddelade Sihvonen FINCIS att han erkände regelbrottet och begärde en förhandling. I sitt svar förklarade han i huvudsak att hans efterforskningar hade visat att lagets fysioterapeut den 9 juni 2024, under en tävling i Brasilien, administrerade honom vad han trodde var ett smärtstillande medel. I motsats till vad han hade trott bestod injektionen emellertid av 2 mL nandrolon, som enligt uppgift hade anskaffats av lagledaren via en vän, som i sin tur hade köpt preparatet i Paraguay, där det är tillgängligt utan recept. Idrottaren tillade att han vid injektionstillfället hade fått höra att det endast var ett smärtstillande medel. Han hävdade därför att hans doping inte var avsiktligt och att hans handlande inte innebar någon betydande skuld eller vårdslöshet i den mening som avses reglerna. Följaktligen ansåg han att ett ”proportionerligt avstängningsstraff i detta fall skulle vara 12-18 månader”.

Den 28 oktober 2024 gav idrottaren in skriftliga uttalanden från Pedro Bueno, hans tidigare lagledare i Brasilien, samt dennes fru Roberta Bueno, fysioterapeut i hans tidigare lag i Brasilien.

Den 16 december 2024 höll FINCIS antidopingdisciplinära nämnd en första förhandling i ärendet, varefter den beslutade att en andra omgång skriftliga inlagor var lämplig. I den andra omgången skriftliga inlagor ingav FINCIS och idrottaren bland annat vissa expertutlåtanden och vetenskaplig litteratur. Den 30 januari 2025 höll antidopingdisciplinära nämnden en andra förhandling i ärendet. Den 25 februari 2025 meddelade antidopingdiscipli-nära nämnden sitt beslut

FINCIS har vid slutet av den muntliga förhandlingen återkallat sitt yrkande om att idrottarens agerande skulle anses vara avsiktligt. FINCIS har ansett att det i ärendet, enligt den sedvanliga sannolikhetsstandarden, har visats att de förbjudna substanser som påträffats i idrottarens prov kan ha tillförts honom genom den cirka 2 mL stora nandroloninjektion som gavs av Roberta Bueno vid Interlagosmästerskapen den 9 juni 2024. Enligt FINCIS stöds detta även av koncentrationerna av de förbjudna substanserna i det prov som tagits från idrottaren.

FINCIS anförde att idrottarens agerande inte var avsiktligt och återkallade sitt yrkande om en fyraårig avstängning. Parterna var överens om att det rör sig om ett fall av vårdslöshet som ska bedömas enligt avsnitt 10.6 i koden. Nämnden ansåg att det vid handläggningen av ärendet inte har framkommit några omständigheter som skulle kräva att bedömningen grundas på andra utgångs-punkter eller omständigheter än dem som parterna gemensamt har accepterat. Nämnden delar därför parternas uppfattning att idrottaren, enligt en sanno-likhetsbedömning, har kunnat visa att de förbjudna substanserna tillfördes hans kropp genom nandroloninjektionen.

Med beaktande av det ovanstående ansåg nämnden att ett proportionerligt straff för vad som i detta fall bedöms som normal vårdslöshet från idrottarens sida är en 18 månader lång avstängning från idrottslig verksamhet. Tiden för den provisoriska avstängningen avräknas från den period av icke tävlings-berättigande som åläggs idrottaren. Idrottaren har varit tillfälligt avstängd från idrottslig verksamhet sedan den 16 augusti 2024.

Mot denna bakgrund ska idrottarens resultat vid de aktuella finländska mästerskapen i Karkkila ogiltigförklaras med alla därav följande konsekvenser. Därutöver ska tävlingsresultat som uppnåtts efter provtagningsdatumet den 14 juli 2024 och fram till dess att den tillfälliga avstängningen från idrott inleddes den 16 augusti 2024 ogiltigförklaras.

Förfarandet vid idrottens skiljedomstol (CAS)

Den 9 april 2025 gav WADA in ett överklagande (Statement of Appeal) till CAS i Lausanne, Schweiz, mot FINCIS och idrottaren avseende det överklagade beslutet (CAS 2025/A/11339). I sitt överklagande begärde WADA att ärendet skulle avgöras av en ensam skiljedomare.

Den 28 maj 2025 informerade CAS kansli parterna om att den ensam skiljedomare som utsetts för att avgöra det aktuella ärendet var herr Jacques Radoux, referendarie vid Europeiska unionens domstol, Luxemburg. Den 18 respektive 19 juni 2025 gav WADA och Sihvonen in sina svaromål.

Den 25 juli 2025 bekräftade CAS kansli att en överenskommelse hade nåtts om förhand-lingsdatumet för ett förberedande möte och informerade parterna om att förhandlingen skulle hållas den 29 september 2025 via videokonferens. Den 14 augusti 2025 hölls det förberedande mötet via videokonferens, i vilken samtliga parter deltog.Vid förhandlingens slut bekräftade parterna att deras rätt att bli hörda och deras rätt till en rättvis rättegång fullt ut hade respekterats under förhandlingen och att de inte hade några invändningar mot sättet på vilket förfarandet hade genomförts.

WADA:s inställning och yrkanden

I sitt överklagande anför WADA inledningsvis att eftersom det överklagade beslutet har meddelats med tillämpning av antidopingreglerna, är dessa tillämpliga även på det nu aktuella ärendet. I sin överklagandeskrift (Appeal Brief) noterar WADA att idrottaren i det aktuella ärendet har erkänt överträdelsen av antidopingreglerna men har bestridit uppsåt inför FINCIS antidopingdisciplinära nämnd.

Enligt reglerna ska avstängningstiden för en överträdelse av denna art vara fyra år när överträdelsen inte avser en specificerad substans, såvida inte idrottaren kan visa att överträdelsen inte var avsiktlig. Enligt fast praxis från CAS måste idrottare, för att framgångsrikt visa att en substans inte intagits avsiktligt, normalt fastställa hur substansen har kommit in i kroppen. Beviskravet för att fastställa källan till en förbjuden substans är sannolikhetsövervikt (balance of probabilities). Detta kräver, enligt CAS-praxis, övertygande och objektiv bevisning från idrottaren som visar att den förklaring som lämnas om källan är mer sannolik än osannolik. En idrottare kan inte fastställa källan genom att åberopa abstrakt eller spekulativ bevisning.

Vidare åligger det uteslutande idrottaren att visa brist på uppsåt, och enligt artikel 3.1 i ADR är även detta beviskrav sannolikhetsövervikt. För att uppfylla detta krav räcker det inte att visa att en förklaring är möjlig; idrottaren måste visa att den föreslagna hypotesen är mer sannolik än osannolik.

WADA tillägger beträffande uppsåt att det inte krävs att idrottaren har agerat med ”direkt uppsåt” för att ha begått ett regelbrott, eftersom det enligt fast CAS-praxis är tillräckligt att idrottaren har haft ”indirekt uppsåt” eller dolus eventualis. Sådant indirekt uppsåt föreligger när idrottaren (i) visste att det fanns en betydande risk för att hans agerande kunde utgöra eller leda till ett regelbrott och (ii) uppenbart bortsåg från denna risk.

WADA gör gällande att idrottaren i det aktuella ärendet inte har presenterat någon faktisk bevisning rörande den konkreta källan till de två förbjudna substanserna i hans prov. Hans förklaringar utgör inget annat än obestyrkta påståenden och är spekulativa. Beträffande nandrolon består idrottarens enda bevisning av vittnesuttalandet och vittnesmålet från Roberta Bueno, enligt vilket hon injicerade honom med 2 ml nandrolon den 9 juni 2024. Bueno har emellertid medgett att hon har administrerat förbjudna substanser till idrottare och att hon visste att detta var olagligt. Vidare finns ingen dokumentation av injektionen, ingen bevisning om vem som köpte nandrolonet eller var det köptes, inget recept och inget kvitto. WADA anser dessutom att det, även om idrottarens version godtas fullt ut, föreligger en motsägelse beträffande vem som köpte den påstådda flaskan med nandrolon. Under dessa omständigheter kan det inte anses att idrottaren har fastställt källan till det nandrolon som påträffats i hans kropp. I vart fall, även om den ensam skiljedomaren skulle finna att källan är fastställd, skulle idrottarens agerande fortfarande utgöra vårdslöshet av grovt slag och därmed indirekt uppsåt.

Som svar på argumentet att WADA inte har presenterat något alternativt händelseförlopp till det som idrottaren har anfört, har klaganden anfört att idrottaren tävlade i Brasilien under fem månader i en miljö där doping var fritt tillgänglig, där ”alla dopade sig” och där ingen testades, och att han därför mycket väl kan ha resonerat att han borde göra detsamma för att hantera sina kroniska knäproblem. Bevisbördan för att fastställa källan och brist på uppsåt åvilar emellertid idrottaren, och denne har inte uppfyllt denna bevisbörda.

När det gäller idrottarens överträdelse avseende drostanolon finns enligt WADA ingen förkla-ring alls, förutom idrottarens påstående att drostanolon måste ha funnits i nandroloninje-ktionen, det vill säga att nandrolonet på något sätt var kontaminerat med drostanolon. Expertutlåtandet från en brasiliansk idrottsläkare, som anger att det är ”möjligt med kors-kontaminering” av substanser från Paraguay, samt artikeln som hänvisar till frekvent kontaminering av steroider köpta på den illegala marknaden, är enligt WADA helt spekulativa och ska därför lämnas utan avseende.

Klaganden anser således att idrottaren inte har visat, med sannolikhetsövervikt, källan till drostanolon och nandrolon i sitt prov. Enligt WADA har idrottaren inte heller motbevisat presumtionen om att hans ADRV var avsiktlig. Enligt CAS-praxis är det endast i ytterst sällsynta fall möjligt att visa brist på uppsåt utan att fastställa källan till substansen, och då måste idrottaren ta sig igenom ”den allra smalaste av korridorer”. Det aktuella fallet är inte ett sådant undantagsfall, eftersom idrottarens förklaringar enbart bygger på spekulation – en påstådd injektion och en möjlig kontaminering – utan konkret bevisning.

Mot denna bakgrund yrkar WADA att den normala avstängningstiden om fyra år enligt artikel 10.2.1 i antidopingreglerna ska tillämpas. WADA tillägger att avstängningen får förlänga denna avstängningstid med upp till två år, eftersom idrottarens prov innehöll flera förbjudna substanser.

Mot bakgrund av det ovan anförda yrkar WADA att CAS ska besluta att Sihvonen har gjort sig skyldig till en överträdelse av antidopingreglerna och åläggs en avstängning om mellan fyra och sex år, räknat från den dag då CAS-skiljedomen träder i kraft.

Miro Shivonens inställning och yrkanden

Shivonens framhåller att det av den bevisning som åberopats av Idrottaren följer att

han har ett kroniskt knäproblem

han har genomgått frekventa behandlingar för sitt knä, bland annat i Brasilien, inklusive flera injektioner

han begärde smärtstillande medicin av Roberta Bueno den 9 juni 2024

Bueno vittnade om att hon gav Idrottaren en injektion med 2 mL nandrolon eftersom hon ibland använder detta ämne som smärtstillande medel

enligt vittnesmålen från köptes substansen i Paraguay

enligt expertutlåtandet från Dr Gilberto Kocerginsky är det möjligt att läkemedel från Paraguay kan vara kontaminerade med andra substanser

en artikel som Idrottaren hänvisar till visar att anabola steroider som erhålls från illegala marknader ofta innehåller orenheter.

Mot bakgrund av denna bevisning anser sig Shivonen, på sannolikhetsövervikt, ha visat att källan till de förbjudna substanserna var injektionen som gavs av Roberto Bueno den 9 juni 2024 och att hans antidopingregelöverträdelse inte var avsiktlig.

I förevarande ärende framgår det av handlingarna och vittnesmålen att Idrottaren hade ett fullständigt förtroende för teamet runt honom i Brasilien, det vill säga lagligheten av de substanser som Roberta Bueno gav honom. Båda Buenos vittnade om att idrottaren tydligt hade klargjort att han inte ville använda några förbjudna substanser. Med hänsyn till att Roberta Bueno var utbildad fysioterapeut, hade en egen klinik och agerade som teamets fysioterapeut, litade idrottaren på hennes kompetens i detta avseende och delegerade delvis sitt antidopingansvar till henne. Vad gäller idrottarens underlåtenhet att kontrollera etiketten på ampullen som nandroloninjektionen kom ifrån, ansåg Shivonen i huvudsak att han, mot bakgrund av språkbarriärerna, det faktum att han hade frågat fysioterapeuten om injektionen innehöll smärtstillande medel samt det faktum att han tidigare hade klargjort att han inte ville använda förbjudna substanser, rimligen kunde tro att det inte förelåg någon risk för honom.

Idrottarens skuldgrad är därför en normal skuldgrad, och den avstängningsperiod om arton månader som ålades i det överklagade beslutet är lämplig. I förevarande fall var dock

Regelbrottet inte avsiktlig

Idrottaren har inga tidigare dopingförseelser

Idrottaren har inte försökt manipulera resultaten eller dölja överträdelsen

En samlad bedömning leder därför till slutsatsen att försvårande omständigheter inte är tillämpliga i detta fall.

CAS diskussion

Som en inledande punkt erinras om att det, såsom framgår av ordalydelsen i artikel 10.2.3 i dopingreglerna, inte krävs att en idrottare fastställer hur den förbjudna substansen kom in i kroppen för att kunna göra gällande att ADRV inte var avsiktlig. Enligt fast CAS-praxis måste dock idrottare, med undantag för ytterst sällsynta fall (se CAS 2016/A/4534, CAS 2016/A/4676 och CAS 2016/A/4919), fastställa hur den förbjudna substansen kom in i kroppen för att kunna uppfylla bevisbördan avseende brist på uppsåt (CAS 2016/A/4377, CAS 2023/A/9377).

När det gäller de ”ytterst sällsynta fallen” där ett regelbrott kan anses vara oavsiktlig trots att idrottaren inte har visat källan till den förbjudna substansen, anser CAS:s domare att idrottaren i sådana fall måste visa brist på uppsåt genom annan stark bevisning, såsom möjligheten att den förbjudna substansen härrör från en viss produkt, idrottarens trovärdiga vittnesmål, bevisning från idrottarens läkare om att idrottaren saknade avsikt att använda förbjudna substanser eller orimligheten i ett scenario där idrottaren medvetet skulle ha använt förbjudna substanser

I förevarande ärende gör motorcrossföraren gällande att regelbrottet orsakades av en injektion den 9 juni 2024 av nandrolon som var kontaminerat med drostanolon. Han hävdar i huvudsak att han inte visste att hans fysioterapeut, Ms Roberta Bueno, injicerade honom nandrolon och att det därför inte förelåg något direkt uppsåt. Vidare menar han att det, mot bakgrund av att han upprepade gånger hade informerat både sin fysioterapeut och sin teamchef om att han ville tävla rent och litade på dem, inte heller förelåg något indirekt uppsåt i detta fall. Han medger att han gjorde ett misstag genom att inte be om att få se förpackningen och/eller ampullen som innehöll den injicerade substansen, men förklarar detta med att han hade mycket ont och att situationen var hektisk, eftersom det var strax före starten av tävlingen.

När det gäller frågan huruvida Idrottaren kan anses ha begått regelbrott avseende nandrolon med indirekt uppsåt, anser domaren att idrottaren inte kan anses ha agerat vårdslöst. Det är visserligen riktigt att Shivonen under förhandlingen medgav att han var medveten om att han i Brasilien tävlade i en miljö där han behövde iaktta särskild försiktighet vad gäller efterlev-naden av antidopingreglerna, men det kvarstår att båda Buenos bekräftade att de kände till att idrottaren ville tävla rent och att han före den 9 juni 2024 hade varit försiktig med den medicinering han tog eller fick administrerad. Vidare, med beaktande av att Idrottaren under flera månader hade behandlats av sjukgymnasten och visste att hon var medveten om hans önskan att tävla rent, hade han vid den tidpunkten inga skäl att tro att hon inte skulle respektera hans inställning beträffande förbjudna substanser.

Dock, och oaktat att han hade mycket ont och stod inför en nära förestående tävling, utgör idrottarens underlåtenhet att be om att få se förpackningen och/eller ampullen till den substans som sjukgymnastenvar på väg att administrera honom, samt att åtminstone översiktligt kontrollera förpackningen, ampullen eller bipacksedeln för den medicin han fick, enligt domarens bedömning, en betydande oaktsamhet i den mening som avses i antidoping-reglerna. Genom att inte göra detta underlät Idrottaren att vidta ett elementärt – om inte det mest elementära – steg för att uppfylla sin omsorgsplikt. Enligt reglernaskulle den normala avstängningsperioden avseende nandrolon därmed vara två år.

När det gäller källan till det drostanolon som påträffades i idrottarens prov, gör Idrottaren gällande att denna substans kom in i hans kropp via den nandroloninjektion han mottog den 9 juni 2024, och att nandrolonet var kontaminerat med drostanolon. Till stöd för detta påstående hävdar idrottaren att ”läkemedel från den paraguayanska svarta marknaden kan och ofta innehåller olika typer av föroreningar” samt att det är ”allmänt känt att produkter från den svarta marknaden kan innehålla i princip vad som helst”. Enbart möjligheten till kontaminering är, i avsaknad av konkret och trovärdig bevisning som går utöver spekulation, inte tillräcklig för att fastställa att sådan kontaminering är mer sannolik än inte. Dommaren finner vidare, mot bakgrund av den bevisning som förebringats i målet, att idrottaren inte har visat, på sannolikhetsövervikt, att det är mer sannolikt än inte att det nandrolon som administrerades den 9 juni 2024 var källan till det drostanolon som påträffades i hans prov.

I förevarande fall skulle det vara uppenbart att användningen av de aktuella substanserna inte hade varit rationell, eftersom deras effekter är skadliga för motocrossförare. Vidare skulle de mycket låga koncentrationerna av drostanolon som påträffats i hans prov vara förenliga med kontaminering, det vill säga ett oavsiktligt intag. Slutligen skulle det, bland annat genom vittnesmålen från sjukgymnasten, vara fastställt att han ville tävla rent och var försiktig med den medicinering han tog. Mot bakgrund av samtliga omständigheter i målet skulle det stå klart att det varken förelegat direkt eller indirekt uppsåt och att idrottarens skuld, i jämförelse med situationerna i andra CAS-avgöranden, endast borde leda till en avstängningsperiod om arton månader. Idrottarens argument att intaget av de substanser som påträffades i hans prov inte skulle ha varit rationellt har dock, i bästa fall, mycket begränsat bevisvärde.

Domaren finner emellertid att dessa omständigheter, i avsaknad av annan robust och konkret bevisning som stöder idrottarens påståenden om att regelbrottet avseende drostanolon var oavsiktlig, inte har tillräcklig tyngd för att det ska kunna anses mer sannolikt än inte att administreringen av – eller exponeringen för – drostanolon i förevarande fall var oavsiktlig. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden drar domaren slutsatsen att idrottaren, på sannolikhetsövervikt, inte har förmått motbevisa presumtionen att hans regelbrott avseende drostanolon var avsiktlig. Domaren finner därför att regelbrottet avseende drostanolon som idrottaren begick ska kvalificeras som avsiktlig i den mening som avses i reglerna och att den tillämpliga sanktionen för detta är en avstängningsperiod om fyra år.

I förevarande fall är det riktigt att två förbjudna substanser påträffades i idrottarens prov. Såsom framgår av ovanstående överväganden har domaren emellertid funnit att Idrottaren har visat att han inte medvetet begick regelbrott avseende nandrolon. Domaren anser att, under dessa omständigheter och i avsaknad av andra fakta som kan utgöra försvårande omständigheter i den ovan angivna meningen, har WADA inte visat att det föreligger försvårande omständigheter i detta fall som motiverar en förlängning av den normala avstängningsperioden. Denna del av WADA:s yrkanden ska därför avslås.

Domaren fastställer vidare att samtliga resultat som Idrottaren uppnått från och med den 14 juli 2024, det vill säga dagen för provtagningen, till och med den provisoriska avstängningen den 16 augusti 2024, ska diskvalificeras, i varje enskilt fall med samtliga därav följande konsekvenser, inklusive förverkande av medaljer, titlar, rankingpoäng och prispengar. Samtliga övriga yrkanden eller begäranden om materiell prövning avslås.