FOTBOLL

(Senast reviderad 2025-12-08)

FOTBOLL

Innehåll

INTRODUKTION

Doping i fotboll – några internationella nedslag

Användningen dopingpreparat i lagidrotter som fotboll är inte allmänt lika förknippad med sport, till skillnad från individuella sporter som cykling, tyngdlyftning och friidrott. Det kan dels beror på att i lagidrotter ger inte dopingmedel samma prestationsökning, dels att lag-idrottarna har mer intern kontroll på varandra än de individuella idrotterna. Dessutom spelar traditioner avseende doping stor roll liksom i vilken grad antidopingorganisationerna inriktar sig på de olika idrottsdisciplinerna.

När anklagelser om doping riktas mot enskilda fotbollsspelare får det alltid stort utrymme i massmedia, vare sig de senare kan beläggas som osann – som i fallet med dåvarande Real Madrid-försvararen Sergio Ramos 2018 – eller då det är troligt att de faktiskt varit sanna – som i fallet med den kamerunske Ajax-målvakten André Onana, som fick ett års avstängning av UEFA i februari 2021 efter att han testats positivt för furosemid men som av CAS fick sitt straff förkortat till nio månader.

Enligt FIFA genomfördes 33 227 dopingtester över hela världen under 2016 men med tanke på att det finns 65 000 professionella manliga och kvinnliga fotbollsspelare i världen – plus ett mycket större antal spelare som spelar elitfotboll utan att vara professionella – förstår man att risken för att bli upptäckt genom dopingtester är närmast mikroskopisk. Retrospektivt kan också nämnas att FIFA i British Journal of Sports Medicine publicerat siffor från1994 till 2005. Enligt FIFA-databasen var incidensen av positiva fall under de senaste 11 åren 0,12 %, med cirka 0,42 % 2004 (baserat på antagandet om 20 750 prover per år) och 0,37 % 2005. Särskilt viktigt i detta avseende var den extremt låga förekomsten av verkliga prestationshöjande läkemedel som anabola steroider och stimulantia. Majoriteten av kontrollerna görs i Europa och Nord- och Sydamerika. Också majoriteten av de positiva fallen upptäcktes eller rapporterades av de europeiska laboratorierna som tar emot de flesta av sina prover från de europeiska nationella sammanslutningarna [Dvorak J, Graf-Baumann T, D’Hooghe M, Kirkendall D, Taennler H, Saugy M. FIFA’s approach to doping in football. Br J Sports Med 2006; 40 Suppl 1: 3-12].

Den grundläggande inställningen från fotbollens representanters sida har dock varit att det inte funnits något dopingmedel tillgängligt som på ett avgörande sätt skulle kunna förbättra en fotbollsspelares prestationer, och därför har antidopingtestning inte prioriterats högt av fotbollsförbunden. På senare tid har det visserligen påpekats att användning av erytro-poietiner borde göra att fotbollsspelarna orkar springa länge, men mot det har invänts att ”fotboll är inte som orientering, men det gäller att kunna springa snabbt och till rätt plats när så behövs och sammanlagt blir det knappt 10 kilometer på en 90 minuter.” Oavsett om resonemanget är rätt eller inte, tycks inte erytropoietin vara något stort problem inom fotbollen trots att substansen funnits tillgänglig i många år.

Anabola steroider har också provats av fotbollsspelare runt om i världen, men tycks inte heller ha fått fäste mer allmänt. Orsaken är att en fotbollsspelare inte behöver stora muskler utan snabba respektive att stora muskler både ökar tyngden (en fotbollsspelare får då mer att ”bär på” vid snabba förflyttningar) och generellt sett är långsammare.

Det finns också ett rykte om att anabola steroider skulle läka muskelskador fortare. Det finns inga bevis för att så skulle vara fallet och om det empiriskt skulle vara sant skulle naturligtvis exempelvis ortopederna ha införlivat det i sin praxis efter de flesta operationer de gör. Så är inte fallet, vilket distinkt talar mot att anabola steroider skulle vara av värde i rehabiliteringen efter idrottsskador.

Liksom de flesta högprofilerade lagsporter lider fotboll däremot med all sannolikhet av droganvändning för rekreation, där fallet med Diego Maradona och hans förbud från 1990-91 i italienska Serie A genom att använda kokain under en match är det mest kända exemplet. Maradona stängdes av igen tre år senare av att ha använt efedrin under

Litet antal avstängda fotbollsspelare

En sammanställning redovisad 2019 visar endast 243 fotbollsspelare som uppfyllt minst ett följande kriterier:

Blivit avstängd av ett idrottsorgan (ett internationellt styrande organ, ett nationellt förbund eller en professionell liga) för användning av en illegal prestationshöjande drog och/eller förbjuden drog

Offentligt erkänd sådan användning

Befunnits ha tagit illegala prestationshöjande droger av en domstol

Har blivit avstängd av en idrottsorganisation för att ha misslyckats med att underkasta sig obligatoriska drogtester

Listan innefattar endast en svensk (Magnus Hedman), en norrman (Sveinung Fjeldstad) och en islänning (Ólafur Gottskálksson) men ingen dansk eller finländare.

Med förbehåll för att det kan vara svårt att tolka några namn förekommer endast fyra kvinnor på listan (engelskan Karen Hill som stängdes av i sex månader efter bruk av cannabis, den italienska målvakten – senare skådespelaren – Eva Russo, som också stängdes av sex månader, den australiska försvarsspelaren Anissa Tann som stängdes av i 2 år för nandrolon – sannolikt som en del i ett kosttillskott – samt den sydafrikanska försvararen Amanda Sister som stängdes av i ett år – dock ursprungligen två år).På listan förekom endast ett mycket litet antal manliga personer med namn med internationell ryktbarhet.

Diskussion kring nandrolon

Strax före fotbolls-VM i Frankrike 1998 testade ett antal välkända spelare positivt för små mängder nandrolonmetaboliter i urinen. Nandrolon (kemiskt namn nortestosteron) är en anabol steroid som ofta förekommer i bodybuildings dopingfall. I allmänhet tas nandrolon i höga doser och dess nedbrytningsprodukter (metaboliter) förblir detekterbara i urinen i upp till flera månader. Inför VM 1998 lät FIFA ett oberoende antidopningslaboratorium genomföra en samarbetsstudie för att få en sann bild av situationen inom fotbollen. Alls spelare från lagen i de två högsta nationella ligorna i Schweiz (A- och B-ligorna) testades efter en match (356 spelare totalt under två helger) i samarbete med den schweiziska antidoping-kommittén. Resultaten jämfördes med de som erhölls genom att testa amatörfotbollsspelare och studenter. Studien visade att vissa spelare hade nandrolonmetaboliter i urinen efter matchen. Spåren av metaboliter i urinen hos dessa spelare var mycket små, och alla låg under gränserna för en positiv avläsning. Med FIFA:s stöd fortsatte denna studie av nandrolon och dess derivatsubstanser. Extraordinära variationer i utsöndring visades, vilket gjorde sambandet mellan dosering, tidsfördröjning och urinkoncentration kritisk. Det fastslogs således att ”normala” odopade fotbollsspelare kan ha små mängder av nandrolon och dess metaboliter i urinprov.

FIFA

Fédération Internationale de Football Association (FIFA) är en privat förening i enlighet den schweiziska civillagen med huvudkontor i Zürich, Schweiz. Följaktligen är FIFA en juridisk person i enlighet med schweizisk privaträtt och måste följa den när de upprättar sina stadgar och förordningar.

Principerna för fel och individuell ärendehantering är väsentliga i schweizisk sanktions-lagstiftning och måste därför beaktas vid utförande av privata sanktioner. Varje sanktion innehåller en särskiljande individuell komponent, eftersom varje mening måste ta hänsyn till brottslingens fel. FIFA har följt dessa principer i sina dopingregler från början. För att basera sina beslut på expertis, begärde FIFA själv ett juridiskt yttrande från Court of Arbitration for Sport (CAS) om i vilken utsträckning WADA:s kod överensstämde med schweizisk lag i september 2005.

I sitt juridiska yttrande som publicerades i april 2006 bekräftade CAS uttryckligen FIFA:s praxis för individuella ärenden vid sanktionering av dopingbrott. Dessutom noterade CAS att FIFA:s princip om individuell ärendehantering följer World Anti-Doping Code. Samtidigt har det oberoende idrottens skiljedomsorgan, med huvudkontor i Lausanne (Schweiz), också slagit fast att FIFA:s bestämmelser när det gäller kampen mot dopning och sanktionering av dopningsbrott i största möjliga utsträckning är i linje med World Anti-Doping Code, och att de också är helt i linje med schweizisk lag.

Vidare bekräftade CAS FIFA:s inställning genom att konstatera att varken IOC eller WADA har rätt att diktera för FIFA när det gäller den senares disciplinära regler för kampen mot dopning och sanktionering av dopningsbrott. Enligt CAS står det internationella idrottsförbund fritt att fastställa sådana bestämmelser som de anser lämpliga, särskilt som CAS också noterade att World Anti-Doping Code inte är juridiskt bindande i sig. CAS rapporterade skillnader på sex områden mellan FIFA:s bestämmelser och World Anti-Doping Code, även om det bara visade på betydande avvikelser på tre av dessa punkter. CAS kom till den allmänna slutsatsen att när det gäller det tillvägagångssätt som används för att fastställa straffnivån som ska utdömas finns det inga väsentliga skillnader mellan de två regelverken, det vill säga FIFA:s och WADA:s.

Detta juridiska yttrande från CAS har lagt grunden för FIFA att självständigt göra nödvändiga justeringar av de relevanta bestämmelserna. FIFA, tillsammans med WADA, under ledning av Englands sportminister, R Caborn, har diskuterat skillnaderna på ett konstruktivt sätt för att nå en FIFA:s fullständiga överensstämmelse med WADA-koden.

FIFA har uttalat att de grundläggande syftena med dopningskontroller och antidopningspolitik är att:

upprätthålla och bevara idrottens etik

skydda spelarnas fysiska hälsa och mentala integritet

se till att alla tävlande har lika chanser.

FIFA är en global organisation som förenar över 250 miljoner fotbollsspelare i 207 länder. Cirka 40 miljoner av dessa spelare är kvinnor. För närvarande utför förbund, nationella förbund, eller båda som faller under FIFA:s ledning, sina egna dopningskontroller vid de tävlingar de arrangerar. Urin- eller blodproverna, eller båda måste dock analyseras på laboratorier som är ackrediterade av FIFA/World Anti-Doping Agency (WADA). Dessa laboratorier skickar rapporter om alla “kemiskt positiva” A-prover till medlemsföreningarna och FIFA:s huvudkontor för ledningen och WADA för information. När väl FIFA:s medicinska kontor får en positiv A-provrapport, kräver den uppföljningsinformation från det nationella förbundet/förbundet i fråga, eller båda – det vill säga resultatet av det eventuella B-provsbeslutet som fattats av den särskilda disciplinnämnden. Om informationen inte tillhandahålls vidtar FIFA:s disciplinära kommitté åtgärder. Sedan fotbolls-VM 1994 i USA har FIFA Medical Office genomfört en strikt registrering av analyserade prover.

FIFA införde dopingkontroller 1970 för att säkerställa att resultaten från nationella och internationella matcher var en rättvis återspegling av förmågan hos deltagarna. FIFA Sports Medical Committee ansvarar för att genomföra dopingkontroller vid alla FIFA-tävlingar och även för att samordna med konfederationer och medlemsförbund. Den övergripande hanteringen av dopningskontroller sköts av FIFA:s administration (Medical Office och FIFA Sports Medical Committee).

Under de senaste åren har FIFA Medical Assessment and Research Center (F‐MARC) utvecklat ett världsomspännande nätverk av specialister som är involverade i utbildningsprocessen inom förbund och nationella föreningar samt i praktiskt genomförande av dopingkontroller för nationella, internationella och FIFA-tävlingar. Läkarna/idrottsläkarna, som följer sin hippokratiska ed såväl som sina professionella och etiska värderingar, spelar nyckelroller i FIFA:s långsiktiga strategi i kampen mot dopning. Många av dessa läkare är också lagläkare i sina nationella föreningar.

Inför fotbolls-VM 2006 ratificerade FIFA-kongressen WADA:s kod, och var då den sista av de olympiska sporterna som gick med i regelverket för “antidopning.” Det Biologiska Passet, ABP, introducerades 2014.

UEFA

Vid införandet av europacuptävlingar säsongen 1955–56 tillämpades UEFA:s antidopnings-kontroll endast i sista matcher och om det europeiska styrande organet ansåg det nödvändigt. Sedan säsongen 1987–88 blev dessa kontroller obligatoriska och systematiska i alla stadier av turneringarna, och även utförda utan föregående meddelande till representativa lag på klubb- och internationell nivå.

UEFA tillkännagav tre dopningsfall för sina tävlingar säsongen 2006–07, fyra färre än under föregående säsong. De tre positiva testerna gällde två fall av cannabis och ett för en hög koncentration av betametason i ett UEFA 2008- kval. Under 2006–07 genomförde UEFA 1 662 tester i och utanför tävlingar, inklusive 938 spelare som testades för erytropoietin.

Dopinghistoria i världsmästerskap

En studie med titeln “Doping i Tyskland från 1950 till idag”, publicerad i augusti 2013, konstaterade att några medlemmar av det tyska landslaget fick injektioner under sin framgångsrika världscup 1954. Erik Eggers, som skrev om den preanabola perioden i studien, var säker på att injektionerna inte innehöll C-vitamin (“De kunde bara ha ätit en apelsin”) men antog att de innehöll Pervitin. Det stod också att Pervitin (ett preparat som också användes massivt av soldater under andra världskriget) var utbredd i tysk fotboll på 1940-talet. Studien, som är 800 sidor lång och kostar 450 000 Euro att genomföra, gjordes av Berlins Humboldt-universitet och finansierades av institutet för idrottsvetenskap.

Efter VM-finalen mellan Västtyskland och Ungern 1954 (tyskarna vann med 3-2 mot Puskas lag) fann man sprutor och kanyler i tyskarnas omklädningsrum, men den tyske lagläkaren försäkrade att man bara injicerat placebo. Det finns dock indicerar som starkt talar för att man injiceart pervitin (det metamfetamin som den tyska krigsmakten delade ut till sina elittrupper, exempelvispiloter och stridsvagnsförare).

Mohammed Kaci Saïd, Djamel Menad, Tedj Bensaoula, Medi Cerbah, Mohamed Chaib , Salah Larbès och Abdelkader Tlemçani, medlemmar av Algeriets nationella sida på 1980-talet, hävdar att de alla fick prestationshöjande droger av sin sovjetiske landslagsläkare. Lagets mest imponerande insats var att vinna över Västtyskland 1i VM 982. De misstänker att detta är anledningen till att de alla blev far till handikappade barn. Chaib, far till tre funktionshindrade barn, krävde att få se journalerna men fick veta att de inte fanns längre. Rashid Hanafi, teamläkare då, misstänkte också att det pågick misstänkta metoder. Han sa till CNN att han “inte fick ta en titt på spelarnas journaler längre när Rogov tog över som tränare 1981”. Alexander Tabartschuk, teamets huvudläkare, uppgav dock att han bara gav vitaminer. Algeriet föll offer för Disgrace of Gijón 1982 men vann Afrikacupen åtta år senare (The Disgrace of Gijón var en fotbollsmatch i fotbolls-VM 1982 och avser matchen mellan Österrike och Västtyskland på El Molinón-stadion i Gijón, Spanien, den 25 juni 1982. Matchen var den sjätte och sista matchen i grupp 2 i första omgången. På grund av reglerna i gruppspelet skulle en västtysk vinst med ett eller två mål säkerställa att både Österrike och Västtyskland gick vidare till nästa omgång. Västtyskland gjorde det enda målet under de första 10 minuterna av matchen, vilken gradvis saktades ned till att spelarna praktiskt taget stod stilla under andra halvlek. Trots utbrett fördömande och ett formellt klagomål från Algeriet – som följaktligen eliminerades – beslutade FIFA att inget av lagen hade brutit mot några regler. Den västtyska spelaren Reinhold Hontermaier erkände senare att matchen var fixad).

1987 berättade den tyske landslagsmålvakten Toni Schumacher om en enorm mängd hormoner, piller och injektioner inom fotbollen (Liesen, chef för läkarteamet, injicerade själv 3000 injektioner) som användes av nationella spelare under VM 1986 i Mexiko.

Argentina tog “snabbkaffe” inför kvalet till världscupen 1994 mot Australien, påstod Maradona i maj 2011. Det skulle få dem att springa snabbare, men orsakade också sömnproblem. Han fann det också misstänkt att endast den avgörande matchen (mot Australien) hade någon antidopningskontroll. Grondona, ordförande u test i december 1997. Det fanns inga fler oanmälda tester efter det under en lång tid. Jean-Pierre Paclet, läkare i Les Bleus 1998, nämner “onormala hematokritvärden” i sin bok. Gary Neville, tidigare engelsk landslagsman, påminde om att “några av spelarna började ta injektioner från (…) en fransman som heter Dr Rougier”. Efter att några kände en energikick blev det “kö till läkaren inför Argentina-matchen”. Vid den här tiden var många spelare oroliga för ökningen av intensitet och fysisk stress i fotboll.

Albanien

Besa-försvararen Alban Dragusha stängdes av i 24 månader av UEFA efter att ha lämnat ett positivt dopingtest den 19 juli 2007 för en hög koncentration av nandrolon efter en UEFA-cupmatch i Belgrad.

Argentina

Det utan tvekan mest uppmärksammade dopningsfallet i världsfotbollen är det av Diego Maradona vid fotbolls-VM 1994 i USA, som omedelbart stängdes av och senare avstängdes i 18 månader för intag av efedrin. Maradona stängdes också av i 15 månader 1991 efter ett dopingtest för kokain när han spelade för Napoli i Italien.

Australien

I januari 2007 testade Stan Lazaridis, som spelade för Perth Glory, positivt i ett dopingtest för receptbelagd håravfallsmedicin, som är förbjuden på grund av dess potential som maskeringsmedel för andra prestationshöjande substanser. Han befanns skyldig av Australian Sports Anti-Doping Authority och fick 12 månaders avstängning från fotboll. Han hade dock sannolikt inte tagit den förbjudna substansen för att maskera ett prestations-höjande läkemedel utan för legitima terapeutiska syften som ordinerats av hans läkare, men fälldes ändå.

Östtyskland

Till skillnad från andra sporter i det forna DDR hade fotbollen inget statligt dopingprogram på grund av att fotbollen inte sågs som tillräckligt internationellt framgångsrik för att motivera kostnaden (?). Dopingkontroller utfördes initialt sporadiskt inom fotbollen men från 1985 genomfördes dopingtester mer systematiskt. Manfred Höppner, chef för den östtyska idrotts-medicinska avdelningen, anklagade Dynamo Berlin och 1. FC Lok Leipzig för dopning. Enligt hans uttalande, i oktober 1983, när båda lagen reste utomlands för Europacupmatcher , visade ett test höga spår av amfetamin och metamfetamin i 13 av 19 Dynamo-spelare, administrerade endast två till tre dagar innan. Hos Loks spelare hittades endast små spår och endast på vissa spelare. Falco Götz, en tidigare Dynamo- spelare och senare tränare i Bundesliga för Hertha Berlin och Nürnberg, förnekade all aktiv kunskap om doping men erkände att han administrerats substanser som förklarats vara vitaminer under sin aktiva tid med klubben.

England

Det finns rykten om att Arsenal laborerade med prestationsförstärkande mediciner redan på 1920-talet, men om det verkligen gav något resultat kan så här i efterhand knappast verifieras eller förkastas.

I memoarerna skrivna av Gary Neville skriver han att landslagsspelarna vid VM 1998 fick injektioner. Vad de innehöll är fortfarande oklart.

Endast ett fåtal Premier League-spelare någonsin haft ett positivt test avseende prestationshöjande droger i en ligamatch. Den första Premier League-spelaren som blev avstängd för att använda prestationshöjande substanser, och inte fritidsdroger, var före detta Middlesbrough-spelaren Abel Xavier, som blev avstängd i 18 månader i november 2005 efter att testresultat visade att han tog anabola steroider efter en UEFA-cupmatch.

Enligt ett uttalande från en av UK Sports Independent Sampling Officers (ISO), “Om en klubb vet i förväg att vi kommer, och klubben misstänker en av deras spelare, håller de honom utanför träningen och hans namn visas inte på listan jag får.” Under säsongen 1999–2000 var testare närvarande endast vid bara 32 av de över 3 500 ligamatcherna och tog prover från två spelare från varje sida. Jämfört med andra sporter i Storbritannien, som cricket, cykling eller friidrott, är det mycket mindre benägna att testa fotbollsspelare. Ett fall av hög profil var dock Rio Ferdinand, som lämnade ett positivt dopingtest i september 2003 och blev avstängd i åtta månader.

Först i juli 2009 förde Engelska Fotbollsförbundet samtal med  WADA om att följa WADA:s internationella antidopningskod (som andra brittiska sporter som rugby, golf och tennis redan hade gjort). FA var vid den tidpunkten under press att följa koden och redovisa en lista på 30 spelarna i Englands landslag för regelbunden testning. Diskussionen handlade bland annat om reglerna kring fotbollsspelare i testpoolen: Ska fotbollsspelare göra dopingtester på slumpmässigt utvalda dagar (vistelserapportering) som i andra WADA-kompatibla sporter, eller ska testning bara ske varje gång vecka på klubbträning? WADA:s regeler accepterades slutligen.

Säsongen 2002–03 släpptes Rushden & Diamonds målvakt Billy Turley  med bara en varning efter att befunnits ha tagit den anabola steroiden nandrolon. Han blev senare dock avstängd i sex månader för att ha lämnat ett test för kokain, som anses vara en partydrog.

Middlesbroughs Abel Xavier blev avstängd i november 2005 från fotbollen i 18 månader av UEFA för att ha tagit anabola steroider efter att ha lämnat ett test för dianabol efter en UEFA-cupmatch den 29 september 2005. Han blev den första spelaren i Premier Leagues historia att bli avstängd för använda prestationshöjande substanser, i motsats till rekreationsdroger.

Rumänen Adrian Mutu från Chelsea stängdes av efter att han lämnat ett positivt test för kokain säsongen 2003–04. Han blev avstängd i sju månader och kom därefter aldrig mer att spela för Chelsea.

Den mångårige ledaren för Arsenal, Arsene Wenger berättade 2004 att ett flertal spelare som hade kommit till hans klubb från kontinenten hade påtagligt höga blodvärden, vilket var en hint om att erytropoietin då förekom inom Europas elitfotboll.

2016, efter en UEFA Europa League-match, påstods Liverpools Mamadou Sakho ha tagit en förbjuden substans för att bränna fett. Efter en utredning valde dock UEFA att avfärda alla anklagelser.

I en artikel i Mail on Sunday den 1 augusti 2023 redovisades att den brittiska antidoping-organisationen, UKAD, aldrig stängt av en Premier League-fotbollsspelare för bloddopning eller testosteron.

Det avslöjades dock samtidigt att 13 professionella fotbollsspelare i Storbritannien formellt undersöktes för förhöjda testosteronnivåer mellan 2006 och 2009, men att UK Sport, UKAD:s föregångare, avslutade alla ärenden som involverade dessa spelare utan att vidta några disciplinära åtgärder. UK Sport, som drev FA:s antidopningsprogram vid den tiden, utförde dock inga tester för att bekräfta förekomsten av syntetiskt testosteron i majoriteten av dessa fall. Man tillskrev de oregelbundna testosteronvärdena naturlig variation och slog fast att detta var förenligt med antidopingreglerna på den tiden.

UKAD samlade emellertid in bara i genomsnitt 2,5 dopingprover från varje Premier League-fotbollsspelare under de fyra säsongerna mellan 2017-18 och 2020-21. Flera prover (för provinsamlingar av urin, blod och biologiska pass för idrottare) kan ha samlats in under ett dopingtesttillfälle, vilket betyder att vissa spelare kanske kunde ha haft ett enda möte med testare varje säsong, om något. Som jämförelse samlade World Athletics 2019 in sex gånger så många prover från friidrottsidrottare som UKAD gjorde från Premier League-fotbollsspelare, trots att de hade 45 färre idrottare i sin testpool. Statistik visar också att dopingtester i engelsk fotboll har minskat sedan 2017.Som mest togs 1923 dopingprov i Premier Leauge under säsongen 2017-8. Under säsongen 2017-18 samlade UKAD in 1 923 prover från cirka 500 förstalagsspelare i Premier League. Under säsongerna 2018-19, 2019-2020 och 2020-21 minskade antalet till 1 766, 1 458 respektive 729 prover. Testernas antal påverkades av covid-19-pandemin men minskningen av tester började före 2020 .

UKAD vägrade att tillhandahålla exakta siffror för blodprov men 2021, det senaste hela året för vilket siffror finns tillgängliga, utförde UKAD endast 68 av dessa tester på de 6 943 prover som de samlade in från alla sporter. Antalet som genomförs i Premier League är därför minimalt.

I april 2022 avslöjade Mail on Sunday att 15 Premier League-fotbollsspelare hade positiva dopingtester under en femårsperiod mellan 2015 och 2020, men ingen av dem stängdes av av UKAD.

Frankrike

I Olympique Marseille skedde även dopning enligt Marcel Desailly, Jean-Jaques Eydelie, Chris Waddle och Tony Cascarino . De berättade om stimulantia som tagits innan deras stora matcher, vilket gjorde dem mer energiska och intensiva. Enligt Eydelie tog “alla (av dem) en serie injektioner” i Champions League-finalen 1993, förutom Rudi Völler. Jean-Jacques Eydelie redovisade i tidningen L’Equipe i januari 2006 att han och flera lagkamrater fick injektioner före matchen, vilket antydde överlagd dopning. Allt detta var ingen överraskning för Arsene Wenger, som sa att alla i Frankrike antog att något liknande pågick. Dessutom hävdade Desailly och Cascarino att Bernard Tapie, presidenten själv, delade ut piller och injektioner. Författaren Mondenard nämnde också “injektioner för alla”. Marseilles före detta klubbpresident Bernard Tapie vidtog rättsliga åtgärder på grund av artiklar som tydde på att spelare fått dopningsmedel. Tapie erkände bara att vissa spelare tog Captagon.

Samir Nasri stängdes av i 18 månader i ett missbruksrelaterat fall efter att det upptäcktes att han hade brutit mot dopingreglerna när han var utlånad till Sevilla 2016. Den före detta franska landslagsmannen fick först sex månaders avstängning men fick det senare förlängt med ytterligare 12 månader efter en disciplinär utfrågning av UEFA.

Tyskland

Den tyske ikonen Franz Beckenbauer berättade i en intervju för tidningen Stern 1977 att läkaren Manfred Köhnlecher tappade blod och injicerade intramuskulärt i skinkan för att ge en artificiell inflammation som ökade produktionen av röda blodkroppar. Detta skulle då inte vara mot reglerna, vilket det däremot varit tidigare då många fotbollsspelare experimenterade med blodtransfusioner.

En undersökningskommission för idrottsmedicin i Freiburg hävdar att fotbollsklubbarna Stuttgart och Freiburg i slutet av 1970-talet och på 1980-talet arbetade med anabola steroider. VfB Stuttgart ordinerade steroider minst en gång.

1987 skrev Toni Schumacher om en lång tradition av dopning i Bundesliga och hävdade att många spelare tog Captagon (fenetyllin, med varumärkesnamnen Captagon, Biocapton och Fitton, var ett centralstimulerande läkemedel för att behandla depression, ADHD och narkolepsi). Han experimenterade själv med det och noterade en ökad aggressivitet, lägre smärttröskel, ökat fokus, självförtroende och uthållighet. Bieffekten var sömnproblem. I Köln körde han sina kollegor till läkaren som gav dem piller och injektioner, förmodligen anabola steroider och stimulantia. I landslaget nämnde han en “walking chemist” och hormonbruk. Trots att han fick stöd av Paul Breitner var han tvungen att lämna Köln efter 544 matcher. Senare fick hans uttalanden om dopning i Bundesliga stöd av Per Roentved, Hans Werner Moors, Dieter Schatzscheider, Hans-Josef Kapellmann, Peter Neururer, Benno Möhlmann, Uwe Nester och Peter Geyer.

Peter Neururer, en tränare i tyska Bundesliga, anklagade spelare i sin tidigare klubb Schalke 04 för dopning och påstod att nästan alla spelare i klubben i slutet av 1980-talet tog Captagon, ett olagligt ämne i de flesta länder, inklusive Tyskland. Jens Lehmann, då en ung spelare i klubben, bekräftade anklagelserna. Tyska fotbollsförbundet bad Neururer att släppa namnen på spelare som är involverade i dopning. Schalke 04 förnekade anklagelserna. Två tidigare lagläkare i Eintracht Braunschweig erkände att de administrerade Captagon till klubbens spelare på 1970- och 80-talen.

Tysklands dåvarande landslagschef Joachim Löw insisterade dock på att han aldrig har sett ett exempel på drogmissbruk i tysk fotboll.

Dopingtester har genomförts i Bundesliga sedan 1988 och efter utvalda matcher väljs två spelare slumpmässigt ut för att lämna urinprov. Säsongen 2006–07 genomfördes tester efter 241 av 612 första- och andradivisionsmatcher. Sedan 1995 har 15 spelare från Bundesligas första och andra division anklagats för dopningsbrott.

Italien

2001, under sin tid som spelare i Brescia, dömdes Manchester City-tränaren Pep Guardiola till fyra månaders avstängning för användning av nandrolon, en typ av anabola steroider - även om spanjoren till slut fick sitt straff upphävt och anklagelserna lades ner i sex år senare.

I Serie A stängdes Parmas Manuele Blasi av efter ett positivt test för nandrolon i september 2003.

Enligt Gazzetta dello Sport var fyra före detta Fiorentina -spelares död under de senaste 19 åren misstänkt. Pino Longoni dog vid 63 års ålder efter att ha lidit av en irreversibel degenerativ sjukdom som förträngde artärerna i hans hjärna; Bruno Beatrice dog av leukemi 1987, 39 år gammal; Nello Saltutti dog efter att ha drabbats av en hjärtattack 2003 vid 56 års ålder; och Ugo Ferrante dog i november 2004 av cancer i halsmandlarna vid 59 års ålder. Den italienska tidningen hävdade att deras sjukdomar kan ha orsakats av Cortex (codein och ett antihistamin) och Micoren (kombination av cropropamide och crotethamide), läkemedel som påstås ha administrerats av Fiorentinas medicinska personal på 1970-talet. Turins åklagare Raffaele Guariniello, som ledde Italiens kamp mot drogmissbruk inom idrotten sedan 1998, uttalade dock tveksamhet om ett eventuellt samband.

På 1960-talet hade Inter från Milano sin största framgångsperiod känd som [La] Grande Inter, uppnådd när Helenio Herrera var deras manager. Han vann sju troféer med klubben. 2004 anklagade Ferruccio Mazzola , Inter-spelare under den perioden, honom för att ha distribuerat prestationshöjande droger, inklusive amfetamin, till spelarna, särskilt ersättningsspelarna “som ofta fungerade som försökskaniner för att prova nya piller och se om de fungerade.” När han fick reda på att några i teamet spottade ut dem löste han upp dem i kaffe för att se till att de var intagna, en metod som kallas Caffè di Herrera. 2010 stämde Inter Mazzola men förlorade målet, trots att det sas att domstolen trodde på honom. En av anledningarna till att han talade upp var de allvarliga medicinska tillstånden och/eller dödsfallen för några av hans tidigare medlemmar: Giuliano Taccola , då lagkaptenen Armando Picchi (död 36 år gammal på grund av cancer), Marcello Giusti, Carlo Tagnin, Mauro Bicicli, Ferdinando Miniussi, Enea Masiero och Pino Longoni. Mazzola misstänkte att drogerna var orsaken till deras lidande. 2015 erkände hans bror Sandro , som förnekade allt i början, att incidenterna hände.

Juventus vann den italienska ligan tre år i rad under 1990-talet och dessutom UEFA Champions League-finalen 1996, men segern är fortfarande kontroversiell på grund av anklagelser om dopning. Laget innehöll spelare som Vialli, Ravanelli, Deschamps, Del Piero, Vieri och Zidane – bland andra.​ Det var Romas manager Zdenek Zeman som först misstänkliggjorde Juventusspelarna för doping. Zeman ansåg att spelare som Gianluca Vialli och Allesandra del Piero växte avseende muskelmassa alldeles för snabbt. Han fick naturligtvis mycket mothugg eftersom han inte kunde bevisa något, men en åklagare i Turino (Juventus hemstad), Raffaele Guariniello, påbörjade en undersökning.

Efter två års utredande, i november 2004, dömdes klubbläkaren Riccardo Agricola till ett 22-månaders fängelsestraff och böter 2 000 euro för sportbedrägeri genom att tillhandahålla prestationshöjande droger, särskilt erytropoietin, till spelare mellan 1994 och 1998. Den ledande italienska hematolog Giuseppe d’Onofrio sa att det var “nästan säkert” att mittfältarna Antonio Conte och Alessio Tacchinardi hade tagit erytopoietin, och att det var “mycket troligt” att sju andra spelare – Alessandro Birindelli, Alessandro Del Piero, Didier Deschamps, Dimas Teixeira, Paolo Montero, Gianluca Pessotto och Moreno Torricelli – hade tagit erytopoietin i små doser. Anmärkningsvärt är att endast lagläkaren belv åtalat – både de dopade spelarna och ledarna gick helt fria.

Den argentinske mittfältaren Matias Almeyda har redovisat att han – bland andra i laget – använde dopingklassade preparat när han spelade i Parma 2000-2002.

Spanien

Den franska tidningen Le Monde hävdar att man under utredningen av Operation Puerto, en dopningutredning främst fokuserad på cykling, hittade en omfattande dokumentation om “säsongsbetonade förberedelseplaner” för Real Madrid och Barcelona som inkluderar noteringar som tyder på dopningsmetoder. Källor tyder på att av de 200 idrottsutövarna som var inblandade i Operation Puerto, var cirka 50 cyklister (inklusive kända namn som Ivan Basso och Tyler Hamilton ) och de återstående 150 var från andra sporter, inklusive fotboll. Fotbollsspelarna förföljdes aldrig i utredningen, vilket ledde till påståenden om dubbelmoral mellan sporter.

2013 hade det meddelats att den spanske läkaren Eufemiano Fuentes fick upp till 327 000 Euro årligen från Real Sociedad . Detta upptäcktes av revisorer från Ernst & Young på uppdrag av Iñaki Badiola, klubbens ordförande 2008. Dokumentationen från läkaren innehöll även inskriptionerna “RSOC” ett par gånger och “Cuentas [räkningar] Asti” vilket med största sannolikhet står för Astiazarán, klubbens president från 2000 till 2005. 2003 slutade Real Sociedad tvåa i den spanska ligan och missade titeln med två poäng. Den välkända läkaren anställdes av Real Madrid och FC Barcelona också, enligt Le Monde . De hade tillgång till konfidentiella dokument som träningsscheman. Fuentes greps 2006 när spansk polis fortsatte utredningen av Operation Puerto som främst var inriktad på cykling. Fuentes själv har erkänt att hans recept och behandlingar gick långt utöver cykling, där det första avslöjandet skedde. I en intervju i juni 2006 med radioprogrammet El Larguero sa han: “Jag har gjort samma sak med andra sporter. Jag har gett råd om behandlingar för bland annat fotbollslag, idrottare och tennisspelare.”

Den för doping inom cykelsporten ökände läkaren Luis del Moral var rådgivare i medicinska frågor åtminstone 2004 åt Barcelona och Valencia enligt vad det angavs på hans hemsida.

Nederländerna

På 1970-talet användes prestationshöjande droger regelbundet enligt vittnen åtminstone från Nederländernq, mestadels i Ajax (vinnare av Europacupen 1971, 1972 0ch 1973 med bland andra Rinus Michels och Johan Cruyff), Feyenoord och AZ Alkmaar under tävlingsmatcher, inklusive de interkontinentala cuperna 1970 och 1972 som vann de två första klubbarna. Jan Peters berättade om droganvändning inför de stora spelen. De verkade fungera eftersom han kände energiökningar och eufori. Försvarsspelaren Barry Hulshoff har redovisat att han och hans lagkamrater i Ajax 1967 ofta fick någon form av ”uppiggande piller” av doktor Rolihk, som då var lagets läkare. Johnny Rep, före detta Ajax-spelare, hävdade att “alla var på något”. Han berättade om injektioner för alla den 1 november 1979, inför en match av hans lag, Saint-Etienne, mot PSV Eindhoven. Pierre Poty, som var läkare i klubben vid den tiden, avslöjade också att han arbetade med olika substanser och resonerade med de fantastiska effekterna. Fritz Kessel, också läkare, arbetade för den holländska nationella sidan i 30 år och avslöjade att droger var vanliga i fotbolls-VM 1974 och 1978. Han sa det till Guido Derksen, författare av Voetbal Myseries , som skrev att spelare “konsumerade massor av amfetamin.”

Feyenoords dåvarande forward Jan Peters berättade (30 år senare) att i den holländska cupfinalen mellan Feyenoord och Ajax 1980 att spelarna fick både någon substans att dricka, något piller och någon injektion. Han et inte exakt vad det var man han kände så stor energi under och efter matchen att han kunde fortsätta träna direkt. Han redovisade också a han fortsatte ta substanserna när han senare spelade i Belgien, Spanien och Portugal.

Ett flertal elitspelare i Nederländerna lämnade positiva dopingprov för nandrolon 2001 och 2002: Jaap Stam, Edgar Davids, Frank de Boer, Christophe Dugarry, Fernando Couto and Josep Guardiola. Alla skyllde på kontaminerade kosttillskott.

Brasilien

Den brasilianske storstjärnan Zico erkände 1987 att han tidigare i livet fått dopinginjektioner. Exakt vad det innebar är något oklart. Det finns också starka indicier för att Ronaldo använde dopingklassificerade preparat i samband med skadeepisoder.

Peru

Perus lagkaptenkapten Paolo Guerrero testade positivt för ett ämne som är associerat med kokain och förbjöds att spela för sitt land vid fotbolls-VM 2018, vilket åsidosatte hans juridiska lags påstående att testet härrörde från att dricka traditionellt koka-te. Veteranen Guerrero var dock föremål för ett uppmärksammat överklagande som ledde till att dopingförbudet tillfälligt pausades för att tillåta honom att spela för Peru i Ryssland.

Juridik och utbildningsaspekter i Svenska Fotbollsförbundets antidopingregler

Idrottens antidopingreglemente beskriver vad som är förseelser mot dopingreglerna, vilken bevisning som krävs, påföljder och hur dopingärenden handläggs. Antidoping Sverige fungerar som åklagare och anmäler förseelser mot dopingreglerna till Dopingnämnden (DoN) som väljs av RF-stämman och är ett särskilt bestraffningsorgan. Dopingnämndens beslut får överklagas till Riksidrottsnämnden (RIN) som är högsta organ att pröva ärenden enligt Idrottens antidopingreglemente och RF:s stadgar. Eftersom dopingreglerna styrs av världsantidopingkodens regelverk kan beslut från RIN i vissa fall överklagas till den internationella skiljedomstolen Court of Arbitration for Sport (CAS).

Ett dopingärende kan även initieras av UEFA eller FIFA (ISF) då dessa får kännedom om en förseelse endera genom deras egna testverksamhet eller genom rapportering från ett dopinglaboratorium. Enligt Idrottens antidopingreglemente riskerar den som gör sig skyldig till en dopingförseelse flera års avstängning. En sådan avstängning är globalt gällande, det vill säga gäller över hela världen. Detta kan FIFA bekräfta genom ett särskilt beslut, vilket medför att spelaren blir ”spärrad” från övergång mellan olika länder.

I SvFF:s Tävlingsbestämmelser finns särskilda regler om de konsekvenser som kan drabba ett lag vars spelare fälls för dopingförseelse. Om två eller flera spelare döms för dopingförseelse i samband med en seriematch, så erhåller den icke felande föreningen tre poäng. Som målresultat i matchen räknas det uppnådda resultatet eller, där detta är fördelaktigare för den icke felande föreningen, 3-0. I match som ingår i tävling som spelas enligt utslagsmetoden, i vilken två eller fler spelare som dömts för brott mot RF:s regler mot doping spelar, ska felande förening uteslutas ur tävlingen. I SvFF:s obligatoriska standardkontrakt (avtal mellan spelare och förening) för alla professionella spelare inom svensk fotboll (de spelare som tjänar minst 10 000 kr per år på sin fotboll) anges följande:

§ 6 Doping 6.1 Spelaren förbinder sig att inte använda förbjudna substanser och att i alla delar följa FIFA:s, UEFA:s, Riksidrottsförbundets (RF) och SvFF:s antidopingregler. Svenska Fotbollförbundet

6.2 6.3 Spelaren är skyldig att i samband med träning och tävling underrätta Föreningens läkare eller annan anvisad person om vilka medicinska preparat samt så kallade kosttillskott och naturläkemedel spelaren intagit under den senaste veckan före träningen/tävlingen. Spelaren är medveten om dels att spelaren på anmodan är skyldig att underkasta sig dopingkontroll, dels att spelaren själv måste förvissa sig om huruvida ett preparat som spelaren intar är förbjudet eller inte. Vidare anges att om spelaren ådöms avstängning av vederbörande idrottsligt bestraffningsorgan för att ha överträtt antidopingregler har hen inte rätt att under avstängningstiden från föreningen uppbära ekonomisk ersättning.

I SvFF:s spelaravtal – som är obligatoriskt för alla landslagsspelare på alla nivåer – anges följande:

§ 8. Doping 8.1. 8.2. 8.3. 8.4. 8.5. Spelaren förbinder sig att inte använda dopingpreparat och att i alla delar följa SvFF:s, Riksidrottsförbundets, UEFA:s och FIFA:s dopingregler. Spelaren är skyldig att i samband med träning och tävling underrätta SvFF:s läkare eller annan anvisad person om vilka medicinska preparat och naturmedel hon intar eller intagit under de senaste 14 dagarna för träningen/tävlingen. Spelaren är medveten om att han/hon på anmodan är skyldig att underkasta sig dopingkontroll, och att det åligger honom/henne att själv förvissa sig om ett medicinskt preparat hon intar är dopingklassat eller inte. Spelaren godkänner att Antidoping Sverige, i enlighet med Världsantidopingkoden registrerar och inom ramen för kommissionens verksamhet bearbetar spelarens personuppgifter. Spelare som vid dopingkontroll testas positivt, eller gjort sig skyldig till brott mot i § 8.1 nämnda dopingregler, förlorar med omedelbar verkan all rätt till ersättning enligt detta avtal. Genom avtal förbinder sig även de uppdragstagare som arbetar med landslagen (såsom landslagsläkare och sjukgymnaster) att inte medverka till användning av dopingpreparat och Svenska Fotbollförbundet att känna till samt följa SvFF:s, Riksidrottsförbundets (RF:s), UEFA:s och FIFA:s antidopingregler.

Svenska Fotbollförbundets antidopinginformation och utbildning riktar sina utbildning-sinsatser dels mot elit och landslagsverksamhet, dels mot breddfotbollen. Här listas några av de konkreta insatser som görs:

Antidopinginformation hålls vid samtliga landslagsläger samt utvecklingslägren för pojkar och flickor. Utöver detta även då tillfälle ges i samband med övriga landslagssamlingar. För att likrikta informationen som ges finns en centralt framtagen presentationsmall inklusive filmer om dopingkontroll och kosttillskott

Vid landslagsläger 2 och 5 ska samtliga spelare genomgå onlineutbildningen Ren Vinnare från Svensk Antidoping

Kallade landslagsspelare ska inför varje samling till landslagets medicinska team rapportera vilka läkemedel eller kosttillskott som spelaren använt

SvFF avråder från användning av kosttillskott

Antidoping finns med som ett stående inslag vid SvFF:s årliga Fotbollsmedicinska konferens

SvFF tillser att den senaste versionen av dopinglistan samt nyhetsbrevet Antidopingnytt sprids till medicinsk personal inom landslags- och elitverksamhet

SvFF informerar om antidoping på förbundets hemsida med tydliga länkar till Svensk Antidoping samt deras verktyg på webben

Antidopingfrågan aktualiseras i SvFF:s tränarutbildningar med lättillgänglig info via onlineverktyget Fotbollsportalen inklusive länkar till Svensk Antidoping

SvFF uppmuntrar till användandet av de av Svensk Antidoping framtagna koncepten Vaccinera Klubben och Antidopingsnack.

STATISTIK

Doping i internationell fotboll 2005-2012

FIFA:s antidopningsenhet har redovisat ogynnsamma analytiska fynd och verkliga positiva dopningsfall 205-2012. Precis som i alla andra sporter förelåg det en betydande ökning i dopningstester under dessa år, men antalet verkliga positiva, sanktionerade fall förblev konstant.

Dopingfall enligt WADA:s statistik

Antal testerTotalt antal positiva prover Positiva förPositiva för

per år totalt(AAF) sedan fall medanabolaanabola steroider

dispens etc avräknats steroiderinom fotboll

2012 267 654 3190 (1,20 %) 1038 (0,38 %) 11 (0,04 %)

2011 243 193 2885 (1,19 %) 1191 (0,49 %) 18 (0,06 %)

2010 258 267 2790 (1,08 %) 1243 (0,48 %) 10 (0,05 %)

2009 277 928 3091 (1,10 %) 978 (0,43 %) 5 (0,02 %)

2008 274 615 2956 (1,08 %) 1093 (0,39 %) 9 (0,03 %)

2007 223 898 4402 (1,97 %) 715 (0,31 %) 15 (0,05 %)

2006 198 143 3887 (1,96 %) 842 (0,42 %) 10 (0,04 %)

2005 183 337 3909 (2.13 %) 732 (0,40 %) 11 (0,05 %)

Total 1 927 035 27110 (1,4 %) 7832 (0,40 %) 89 (0,04 %)

En mer detaljerad undersökning av dessa resultat visar att cirka 50 procent av de positiva fallen kan tillskrivas cannabinoider, och resterande till andra substanser som kokain, stimulantia och diuretika. Det är anmärkningsvärt att antalet positiva fall för missbruk av anabola steroider och hormoner i genomsnitt ligger på 0,03 procent, med undantag för 2011 då fem nordkoreanska kvinnor testade positivt för anabola steroider under FIFA dam-VM.

Antalet bestraffade PositivaCannabisAnabolaÖvrigt

av FIFAfallsteroider(kokainstimulantia,

diuretika)

2005 23 478 76 (0,32 %) 361129

2006 25 727 89 (0,35 %) 521027

2007 28 313103 (0,36 %) 381550

2008 33 445 82 (0,36 %) 40 933

2009 32 526 72 (0,22 %) 30 537

2010 30 398105 (0,35 %) 421449

2011 28 587119 (0,42 %) 401861

2012 28 008106 (0,38 %) 401155

Total 230 482 752 (0,33 %) 31893 341

Det bör noteras att förekomsten av dopningssubstanser och metoder inom olika idrotter är slående olika. Till exempel är förekomsten av anabola steroider inom fotbollen 0,03 procent jämfört med 0,4 procent i den övergripande WADA-statistiken, och det påvisades inte ett enda fall av rHuEPO i fotbollen under dessa 8 år. Även om detta kan vara ett tecken på bristfälliga tester, påverkar det inte jämförelsen mellan ogynnsamma analytiska fynd och positiva dopningsfall mellan internationella förbund.

Stora ekonomiska resurser krävdes för att genomföra den dåvarande antidopningspolitiken. Kostnaden för att organisera, genomföra, analysera och hantera ett enda dopningstest uppskattas till cirka 1000 dollar i genomsnitt. Följaktligen, med tanke på antalet dopningstester som genomförs årligen globalt, uppskattas den årliga kostnaden för kampen mot dopning uppgår till cirka 30 miljoner dollar per år inom fotbollen. Baserat på dessa siffror kostar det cirka 3 miljoner dollar att fånga en fuskare i fotboll för anabola steroider. På liknande sätt kan det kosta upp till 300 000 dollar att fånga en fuskare för någon annan förbjuden substans, inklusive marijuana.

FIFA:s antidopingrapport för perioden januari 2024 till juli 2025

FIFA:s antidopingreglemente reglerar ett delat ansvar mellan FIFA, dess 211 medlems-förbund och de sex kontinentala konfederationerna för att genomföra antidopingtester. FIFA utför främst tester under sina egna tävlingar, medan konfederationerna och medlemsför-bunden är skyldiga att genomföra dopingkontroller vid tävlingar på respektive konfedera-tions- eller nationell nivå.

Varje dopingkontroll som genomförs av konfederationerna registreras automatiskt med FIFA som testmyndighet i den relevanta databasen. För syftet med denna rapport har dock endast dopingkontroller från konfederationerna som är kopplade till kvalificeringsomgångarna för FIFA World Cup 2026™ beaktats och redovisas i följande avsnitt.

Denna provtagning och tester avser tiden januari 2024 till och med juli 2025

Totalt 1 942 dopingkontroller genomfördes under rapporteringsperioden. De flesta, men inte alla, av dessa tester utfördes i samband med nio olika FIFA tävlingar, varav 789 vid Lag-VM.

Totalt 2 367 prover samlades in under rapporteringsperioden. Av dessa var 1 946 urinprover (82 %) och 421 blodprover (18 %). Blodprover är en viktig del av testprogrammet, eftersom den anpassas efter vilka typer av förbjudna substanser och metoder som är i fokus för kontrollen.

Eftersom förbudslistan fastställer olika regler för olika typer av förbjudna substanser, är det avgörande att tester utförs både under tävling (så kallade ”in-competition”-tester) och utanför tävling (”out-of-competition”), det vill säga under perioden före en tävling eller mellan matcher i en turnering. Det bör särskilt noteras att det, på grund av den relativt nya definitionen av ”in-competition”, kan finnas korta perioder av ”out-of-competition” även inom en tävlingsperiod.Tester som genomförs under dessa perioder betraktas naturligtvis som utanför tävling.

Av de totalt 1 942 tester som genomfördes under rapporteringsperioden gjordes 1 340 utfördes under tävling, och 602 genomfördes utanför tävling.

Könsfördelningen av testerna påverkas i hög grad av vilka tävlingar FIFA organiserade under rapporteringsperioden. Under perioden arrangerade FIFA två damtävlingar och fem herrturneringar. Tävlingarna FIFAe Next Gen och FIFAe Finals är könsneutrala, men det fanns inga kvinnliga deltagare i 2024 års upplagor. Totalt genomfördes 414 tester på kvinnliga spelare och 1 528 tester på manliga spelare.

Av de 1 942 tester som genomfördes på spelare gav endast två (0,10 %) ett positivt fynd som ledde till en överträdelse av antidopingreglerna. Ogynnsamma analytiska fynd där spelare beviljats dispens (TUE, Therapeutic Use Exemption) ingår inte i denna rapport.

Dessutom resulterade ett ytterligare prov i ett atypiskt fynd (0,05 % av alla genomförda tester). Detta atypiska fynd klassificerades som ett ogynnsamt analytiskt fynd där en överträdelse av antidopingreglerna konstaterades, men ingen avstängningsperiod utdömdes.Det fastställdes nämligen att spelaren oavsiktligt hade ätit kött som var kontaminerat i ett land som av WADA erkänns ha problem med köttkontaminering.

FIFA Klubblags-VM 2025

Alla 32 lag som deltog i den första upplagan av FIFA Club World Cup™, som hölls i USA mellan den 14 juni och 13 juli 2025, ingick i testpoolen för tester före tävling. Spelare från samtliga lag testades under månaderna inför turneringen (utanför tävling). Totalt samlades 313 urinprover och 248 blodprover in – vilket motsvarar i genomsnitt tio urinprover och åtta blodprover per lag. Eftersom klubbarna som deltog i turneringen är baserade i de sex konfederationerna, genomfördes testerna i samarbete med 16 nationella/regionala antidopingorganisationer och andra partner.

Under tävling togs 425 prover 313 tester togs utanför tävling. Av dessa genomfördes 400 tester direkt av FIFA. Efter varje match: 252 tester, utanför tävling under turneringen gjordes 173 tester. Totalt antal insamlade prover blev 1 159 (738 urinprov och 421 blodprov). Testerna genomfördes vid arenor, laghotell och träningsanläggningar.

Ytterligare tester under tävling utfördes vid play-in-matchen mellan Los Angeles Football Club och Club América.

Kvalificeringsomgångar till FIFA World Cup 2026™

Under rapporteringsperioden samarbetade FIFA nära med samtliga sex kontinentala konfederationer för att säkerställa att dopingkontroller genomfördes under kvalspelen till FIFA World Cup 2026. Totalt genomfördes 220 tester under 55 kvalmatcher som spelades 2024, samt 444 tester under 95 kvalmatcher mellan 1 januari och 31 juli 2025.

FÖREBYGGANDE

FIFA:s plan mot antidoping 2013

Ett medicinskt och vetenskapligt tvärvetenskapligt konsensusmöte hölls den 29-30 november 2013 om antidoping inom idrotten på FIFA:s huvudkontor i Zürich, Schweiz, för att skapa en plan för genomförandet av den nya anti-doping-koden från 2015. Konsensusuttalandet och tillhörande dokument fastställde prioriteringar för antidopinggemenskapen inom forskning, vetenskap och medicin. Deltagarna enades om en strategi för genomförandet av Anti-Doping-koden från 2015. Nyckelkomponenter i denna strategi inkluderar:

specifik riskbedömning för varje sport

mätning av prevalens

upprättande av testplaner för sportspecifika tester

lagring och återanalys av dopingprov

utveckling av laboratorietekniker

utnyttjande av forensisk kunskap och metoder

psykologisk kunskap för att optimera den avskräckande effekten

biologiska pass (ABP)

datahanteringssystem (Anti-Doping Administration & Management System, ADAMS)

breda utbildningsinsatser

stöd till fortsatt forskning

metoder för att förstå faktorer som leder till oavsiktlig doping

etisk hantering av biologiska data

Verklig genomförande av Anti-Doping-koden från 2015 kommer i stor utsträckning att bero på förmågan att samordna tanken kring dessa kärnkoncept och strategier. FIFA, tillsammans med alla andra involverade internationella idrottsförbund, Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och WADA, är idealiskt positionerade för att leda en transformationsför-ändring med det vidsträckta stödet från den bredare antidopinggemenskapen.

Resultatet av konsensusmötet var bildandet av en ad hoc-arbetsgrupp med ansvar för att driva denna agenda framåt.

Specifik riskbedömning för varje sport

Den övergripande strategin i kampen mot doping måste baseras på god vetenskaplig evidens, statistisk analys som återspeglar förekomsten av dopingsfall och övervakning av otillåtna substanser. Denna bedömning måste vara sportspecifik eftersom risken och frestelsen att dopa sig samt dopingsstrategin till stor del kommer att bero på typen av sport. Till exempel skulle idrottare inom individuella sporter, som uthållighetsidrottare inom friidrott, cykling eller längdskidåkning, välja andra ämnen och metoder för att otillbörligt förbättra sin prestation, jämfört med idrottare som främst är beroende av styrka och kraft, som tyngd-lyftare, brottare eller idrottare inom vissa friidrottsdiscipliner. Situationen inom lagidrotter är troligen annorlunda eftersom resultaten främst beror på lagets samlade prestation, även om enskilda idrottare fortfarande kan frestas att dopa sig för att förbättra sina utsikter till laguttagning.

Riskbedömningen måste också ta hänsyn till tidpunkten under säsongen, det vill säga när topprestation är önskvärd och förväntad. Ju längre förberedelseperiod för en specifik händelse – “utanför tävling”-perioden – som kan föregå cykeltävlingar eller maratonlöpning, desto större är sannolikheten att undkomma dopingskontroller och frestelsen att otillbörligt förstärka prestationen under denna träningsperiod. Det är därför klokt att internationella idrottsförbund tillsammans med idrottsutövarnas organisationer överväger sportspecifika riskbedömningar.

Sådana bedömningar bör regelbundet omprövas och återspeglas utifrån vetenskaplig evidens och information som härrör från forensisk kunskap. Idrottsförbund, nationella antidopingsorganisationer (NADOs), läkare, forskare och paramedicinsk personal, tillsammans med representanter från WADA och de WADA-ackrediterade laboratorierna, måste utforma och formulera riskbedömningen genom att dela information med idrottsförbunden, IOC och andra stora evenemangsorganisationer. WADA:s roll i detta avseende är att samordna informationsutbyte och varna idrottsförbunden och alla berörda intressenter för ny information om möjliga dopingssubstanser metoder eller tillvägagångssätt som potentiellt kan bidra till att avslöja doping.

Mätning av prevalens

För att definiera omfattningen av antidopingaktiviteten måste man mäta förekomsten av doping. Användningen av lämpliga epidemiologiska verktyg och noggrann tolkning av undersökningsresultat med förståelse för den undersökta populationen kommer att möjliggöra bedömning av omfattningen av dopingsproblemet. Detta kan uppnås genom att genomföra enkätundersökningar, som vanligtvis används inom samhällsvetenskap. Epidemiologiska studier kan ytterligare förbättras genom att mäta påstådda biomarkörer för doping i dopingstestprover. Det är avgörande att utföra studier om dopingsprevalens i en population av tävlande och att tolka data på lämpligt sätt innan man definierar och implementerar ett program för långsiktig uppföljning. Detta är särskilt viktigt på grund av specifika förhållanden inom olika idrotter, som kan påverkas olika av doping beroende på de fysiska och fysiologiska egenskaper som krävs för prestationsförbättring.

Inom folkhälsan fördelas pandemier inte jämnt över världen, och miljömässiga, sociala och ekonomiska faktorer spelar en viktig roll för deras spridning. Samma gäller inom idrotten där dopingsprevalensen kan variera beroende av typ av idrott och det land där den utövas. Forskning som nyligen genomförts inom friidrott visade att förekomsten av avvikande blodprofiler kan variera från 3 till 48 procent beroende på ursprungslandet för idrottarna. Vissa idrottsförbund, idrottsdiscipliner och till och med länder kan frukta total transparens vid granskning av sina “dopingskulturer” eftersom erkännande kan skada deras allmänna bild. Dock är en transparent approach nödvändig om den biologiska övervakningen av idrottare ska bli ett effektivt verktyg i kampen mot doping.

Upprättande av testplaner för sportspecifika tester

Utvecklingen av planer för testningen och nödvändigheten av genomtänkta och strategiska tillvägagångssätt för tester behövs för att säkerställa att effektiva, intelligenta och mest effektiva teststrategier antas. En grundläggande del av dessa överväganden är identifie-ringen av idrottsområden som kan anses vara högriskområden för dopingspraktiker. Internationella idrottsförbund och nationella antidopingsorganisationer (NADOs) kommer att ha särskilda ansvarsområden i detta avseende.

Flera element bör framstå tydligt i utvecklingen och förberedelsen av ett idrottsspecifikt testningsprogram. Dessa inkluderar överväganden om idrottens unika subkulturer och i vilken utsträckning doping kan ha “normaliserats” inom sådana subkulturer, historien om dopingspraktiker inom en idrott, de specifika fysiologiska kraven för särskilda händelser, framväxande träningsmetoder, tävlingsprogrammet, återhämtning från skador, medvetenhet om dramatiska förändringar i prestation, förståelse för kosttillskottsmarknaden och känne-dom om vad som händer “på gatan” såväl som “i stadion”.

Kontinuerliga samtal med idrottare, tränare och andra inom idrottsgemenskapen kan ge en fördjupad förståelse för sannolikheten av dopingsbeteende och framväxande problematiska metoder. Framgångsrika antidopingprogram framöver kommer att innefatta högkvalitativa och intelligenta testpraktiker snarare än stora testvolymer.

Genomförandet av den nya Anti-Doping-koden med tonvikt på mer intelligent testning erbjuder en stor möjlighet till förbättrade, effektivare och mer effektiva tillvägagångssätt för dopingskontroll. Biologiska pass (ABP) representerar ytterligare en möjlighet att säkerställa strategisk och mer fokuserad testning. Implicit i de nya tillvägagångssätten för doping-kontroll är nödvändigheten av strategiska relationer mellan och bland antidoping-organisationer på varje nivå. Avtal mellan internationella förbund, NADOs och stora evenemangsarrangörer som berör gemensamma tillvägagångssätt för resultatshantering och teststrategier – särskilt när det gäller tävlande som ingår i ABP-program – kommer att gynna antidopingrörelsen.

Perspektiven, erfarenheterna och strategierna hos förbunden och NADOs kan integreras för att möjliggöra mer tidseffektiv och kostnadseffektiv testning, delning av speningsresultat om dopingspraktiker och dopingsutövare samt ökad vaksamhet från tull och andra civila myndigheter när det gäller import och distribution av förbjudna substanser, särskilt vid stora idrottsevenemang. Dessa tillvägagångssätt kommer att dra nytta av den växande inter-nationella “praktikgemenskapen” representerad av ledande internationella förbunds och NADO:s utvecklingen av den gemenskapen kommer i sig själv att stimuleras av tillväxten av strategiska partnerskap och samarbetsinriktade antidopingaktiviteter.

Lagring och återanalys av dopingprov

Nya peptider och designerdroger kan locka idrottare som tror att det för närvarande inte finns några pålitliga analytiska tester tillgängliga. Dock tillåter de nya dopingreglerna från 2015 lagring av prover i upp till 10 år, vilket märkbart förändrar antidopingsmiljön. Avskräcknings-effekten av försenad testning med nyligen utvecklade analytiska metoder är betydande. Det är viktigt att antidopingsorganisationer (ADO:s) genomför denna process; den nya internationella standarden för testning och utredningar från 2015 fastställer kraven för ADO:s att testa, lagra och återanalysera prover. Internationella idrottsförbund och andra ADO:s måste prioritera vilka prover som bör lagras från vilka tävlingar baserat på deras riskbedöm-ningar. Sådana beslut bör, i den mån det är möjligt enligt tillämpliga lagar, förbli konfidentiella för att optimera avskräcknings- och upptäckningselementen i detta nya tillvägagångssätt för dopingskontroll. Det är viktigt att lagringen av prover utförs på ett sätt som möjliggör framtida analys med metoder som kanske ännu inte är helt utvecklade eller operativa.

Det är också nödvändigt att prover lagras på ett sätt som skyddar integriteten hos biologiska prover och dopingsprocessen, med hänsyn till lagliga krav som gäller hantering av mänskligt biologiskt material och relaterade data.

Utveckling av laboratorietekniker

Den ständigt växande kunskapen inom medicin, molekylärbiologi, biokemi och bioteknologi har avsevärt utökat möjligheterna att farmakologiskt manipulera idrottsutövares prestationer. Inte oväntat har detta resulterat i misstänkt och bevisad missbruk av ett brett spektrum av peptidhormoner och substanser såsom insulin, insulinliknande tillväxtfaktor 1, humant tillväxthormon (hGH), erytropoetin (EPO), koriongonadotropiner, gen-dopingsämnen inklusive RNA-interferens (RNAi), designer drugs (till exempel tetrahydrogestrinone) samt icke-godkända, nya eller avslutade föreningar (till exempel aminoimidazolkarboxamid-eribosid-AICAR, GW1516, selektiva androgenreceptormodulatorer, hypoxi-inducerande faktor-stabilisatorer och erytropoietin-liknande ämnen). Dessa framsteg utgör en betydande laboratorietekniska utmaning för antidopingsforskare, vilket kräver riktad forskning och utveckling av nya metoder. Samordnade åtgärder med civila myndigheter är också nödvändiga för att förstå och bekämpa den föränderliga omfattningen av dopingspraktiker och produkter.

Analytiskt har frågan om nya, avslutade eller “skräddarsydda” läkemedelsentiteter fram-gångsrikt hanterats genom att tillämpa icke-målinriktade/metabola metoder, biomarkörbase-rade tester (till exempel hematologiska, steroidala och endokrinologiska moduler av det biologiska passet), ”omics”-strategier och övervakning av effekterna av läkemedelsan-vändning snarare än det administrerade läkemedlet. Detta har genomförts genom proaktiv och retrospektiv övervakning. Några nyliga framgångar inkluderar införandet av avsnitt ‘S.0’ på WADAs förbudslista, nya detektionsmetoder för bestämning av RNAi-baserade föreningar i blod och urin, analys av erytropoietinmikrodosering, positiva dopingresultat för icke-godkända läkemedel som GW1516, andarin och ostarin, samt nya metoder för att upptäcka olagligt bruk av naturliga ämnen som AICAR.

Utnyttjande av forensisk kunskap och metoder

Betydelsen av utredningar av polisliknande karaktär förstärks i Anti-Doping-koden från 2015 för att ytterligare uppmuntra antidopingsorganisationer (ADOs) att följa upp dopingsbrott baserat på så starka bevis som möjligt. Även om utredningar som huvudsakligt medel för att bevisa dopingsbrott är ovanligt inom idrotten har nya sätt att utreda ibland varit framgångsrika för att belysa dopingspraktiker och utveckla nya tillvägagångssätt i kampen mot doping inom idrotten.

Högt profilerade utredningar inkluderar Bay Area Laboratory Co-Operative (BALCO)-utredningen som genomfördes i USA år 2003. Denna händelse resulterade i åtal mot flera idrottare för användning av humant tillväxthormon (hGH) och nya designersteroider, vilket ledde till nya laboratoriedetektionsmöjligheter och ändringar i Anti-Doping-koden. År 2006 framhävde en spansk utredning med kodnamnet Operation Puerto allvarliga doping-praktiker involverande doktor Eufemiano Fuentes och ett antal elitidrottare.

År 2013 avslöjade Australian Crime Commission kopplingar mellan organiserad brottslighet och professionella idrottslag samt användning av prestationshöjande peptider och andra olagliga substanser. Denna utredning ledde till att ett lag inom Australian Football League åtalades och sedermera sanktionerades. Kärnan i detta fall var aktiviteterna hos supportpersonal. Därför följer det att närgången granskning av supportpersonal är tydlig i Anti-Doping-koden från 2015.

Den framgångsrika avslutningen av dessa framstående fall förlitade sig på rättsmedicinsk vetenskap och andra moderna utredningstekniker som nu är tillgängliga för internationella idrottsförbund och nationella antidopingsorganisationer (NADOs).

En modell för rättsmedicinsk underrättelsetjänst för antidopingsutredningar har föreslagits och inkluderade bredare användning av information som innehas på olika nivåer av antidopingspartners som polisen, gränsvakter och posttjänster, strategisk övervakning av internet, fysisk och kemisk drogprofilering samt dopingsskriptanalys inom en ram för rättsmedicinsk underrättelsetjänst. Taktisk användning av rättsmedicinska underrättelse-verktyg förlitar sig till stor del på exploateringen av bioanalytiska resultat, dokument kopplade till dopingspraxis och beslagtagande av förbjudna ämnen. På operativ nivå bidrar exploa-teringen av sådan information till att avslöja trender relaterade till missbruk av förbjudna ämnen, existensen av organiserade dopingsprogram inklusive handel med dopingsmedel samt hjälper till att identifiera deras struktur och verkningsmekanismer.

Strategisk övervakning av internet tillåter också identifiering och övervakning av försäljningswebbplatser, forum, bloggar, sociala nätverk och annan online-media, vilket hjälper till att skapa en tydligare bild av marknaden och uppkomsten av nya trender. Övervakning av de fysiska och kemiska profilerna hos beslagtagna produkter förbättrar ytterligare förståelsen av organisatorisk struktur för handel med förbjudna ämnen. Drogprofilering samt digitala och andra data tillåter uppbyggnaden av “inferensmodeller” som kan länkas till beslagtagande av produkter, belysa distributionsnätverk och identifiera källorna till försörjning. Slutligen kan skriptanalys kartlägga den kompletta sekvensen av aktiviteter före, under och efter doping för att identifiera nyckelsteg och möjliga ingrepps-punkter där dopingsprocessen kan störas eller till och med förhindras.

Psykologisk kunskap för att optimera den avskräckande effekten

Förståelse för risken att bli upptäckt, strängheten i straffet och hastigheten med vilken sanktioner skall tillämpas verkar alla avskräcka dopingsbeteende. En bättre förståelse av dopingavskräckande åtgärder gör att förbättra dopingkontrollprogram och förstärka behovet av att teststrategier noggrant måste övervägas, tillämpas strategiskt och efterlevas på ett robust sätt.

Känslan av ”rätt och fel” och uppfattningen om normbeteende inom en idrottsgemenskap är kanske de mest grundläggande bestämningarna av lämpligt idrottsligt beteende. Doping-praktiker har främst varit förankrade inom idrotter där det var allmänt accepterat att sådana beteenden var en del av idrottens ”kultur.” Därför bör idrottsorganisationer konsekvent betona att doping är fundamentalt motstridigt mot idrottens principer och föreskrifter, det vill säga mot idrottens anda.

Idrotten kan forma och modifiera attityder och övertygelser också på djupet. De ttydliga, entydiga uttrycket av en uppsättning förväntningar om beteende inom en sport kan ha en kraftfull och varaktig påverkan. I vilken utsträckning dessa förväntningar upprätthålls av idrottare kan förstärka deras legitimitet i ögonen av sina medtävlare och stärka uppfattningen att överträdelser av sådana förväntningar är felaktiga. Det djupa ogillande som följer överträdelsen av brett värderade beteendestandarder kan vara en enormt kraftfull sanktion, och önskan att undvika ett sådant ogillande är en lika potent avskräckande faktor. Därför är skapandet av det som beskrivits som en ”moralisk gemenskap” centralt för utvecklingen av en idrottsgemenskap där dopingspraktiker minskas till en absolut minimal nivå (med insikten att det alltid kommer att finnas de som faller för frestelsen att fuska i idrott, som överallt annars).

Biologiska pass (ABP)

Det typiska dopingstestet är baserat på direkt detektion av en substans eller dess metaboliter är en effektiv metod. Den har dock begränsningar, särskilt när en idrottare kan använda ämnen intermittent eller lågdosbaserat, vilket därför kan gå oupptäckt även under det mest robusta dopingprogram. Dessutom, tillgängligheten av ämnen som är nästintill identiska med de som produceras av människokroppen, såsom den naturliga formen av erytropoietin, testosteron och tillväxthormon, krävde en ny drogtestningsparadigm.

Longitudinell profilering, som slutligen harmoniserades i det vetenskapligt robusta ABP-programmet, är ett kompletterande och alternativt medel till traditionell dopingkontroll. Doping lämnar ett karakteristiskt “fingeravtryck” på idrottarens biologi, och ABP används för att identifiera detta fingeravtryck och därmed förekomsten av doping. När en biomarkör för doping implementeras i ABP ökar möjligheten att upptäcka de förändringar som orsakas av prestationshöjande droger; det kan visa sig möjligt att upptäcka förändringar orsakade av ämnen som ännu inte har identifierats. Tolkningen av ABP-data kan leda till riktad testning för specifika ämnen. Alternativt kan ett atypisk passfynd som bekräftas av en expertpanel leda till att en idrottare åtalas för en antidopingregelöverträdelse utan ett “positivt” test påvisats. Således kan ABP ses som ett innovativt och pålitligt antidopingverktyg, vilket återspeglas i resultaten från flera fall med Idrottens skiljedomstol.

Införandet av ABP ger också en stark dopingavskräckande effekt och stärker trovärdigheten i kampen mot doping inom en given idrott. ABP innefattar inte bara övervakning av biologiska markörer. Förväxlingsfaktorer som ålder, kön och exponering för högre höjd för den hemato-logiska modulen ingår också i passet för förbättrat beslutsfattande. Flera förväxlingsfaktorer beskrivs också i WADA:s tekniska dokument om endogena anabola steroider från 2014 (TDEAAS2014).

Datahanteringssystem (Anti-Doping Administration & Management System, ADAMS)

Oavsett framsteg inom vetenskapen och förbättrad antidopingpraxis och policy kan kampen mot doping inom idrotten endast lyckas om det finns en samordnad ansträngning för att säkerställa att de begränsade resurserna används effektivt. I detta avseende är insamling, analys och delning av information och underrättelser relaterade till doping viktiga.

Endast genom användning av en enda databas för att samla in och sprida sådan information kan den globala antidopingssamhället intelligent samordna sina ansträngningar.

Anti-Doping Administration & Management System (ADAMS), tillhandahållet av WADA, anpassar sig för att stödja den ständigt föränderliga antidopingsmiljön. En enda databas säkerställer också konsekvens i att skydda idrottarnas rättigheter i förhållande till deras information och de ständigt framväxande bästa praxis för dataskydd.

Breda utbildningsinsatser

Ett av målen med framgångsrik antidopingsutbildning är att se till att alla som är involverade inom idrotten förstår skadan som doping orsakar både för idrottarnas hälsa och för idrottens integritet och väsen. Eftersom alla intressenter relaterade till sport har en roll att spela för att främja ren idrott måste utbildningsinsatserna inkludera hela idrottsgemenskapen, inklusive idrottare, tränare, läkare, lärare och föräldrar. Detta mål kommer att kräva engagemang från IOC, internationella idrottsförbund, regeringar (för att nå skolor och sport på samhällsnivå) och nationella antidopingsorganisationer (NADOs), med WADA som samordnare.

Utbildningen bör vara pågående och hållbar; den måste äga rum under hela en individs idrottskarriär och fokusera på värderingar och förmågan att fatta bra beslut, liksom en uppskattning av idrottarnas roller och ansvar. Utbildningen av idrottare måste börja så tidigt som möjligt, helst före en idrottsmans första nationella/internationella tävling. Till exempel introducerade FIFA ett standardiserat utbildningsprogram till alla deltagande lag i FIFA U-17 World Cup (pojkar och flickor) 2012, övervakat av de läkare som var ansvariga för tävlingen. Detta är i tillägg till andra gräsrotsutbildningsprogram redan genomförda av organisationer som UEFA, vilket involverar utbildningen av över 1000 unga internationella fotbollsspelare varje år. För framgång med dessa program måste meddelandet som presenteras för idrottarna vara tydligt och på rätt nivå. Användning av affischer för att dekorera de typiskt “ovänliga” miljöerna och rådgivningskort kan också underlätta en sådan kommunikation.

Stöd till fortsatt forskning

Tillvägagångssätt för att upptäcka doping har förbättrats betydligt på senare år men förblir ofullkomliga, varför nya direkta och indirekta detektionsmetoder krävs. Nya integrerade ”omics”-baserade lösningar håller på att utvecklas och har potential att förbättra de analytiska prestanda hos nuvarande detektionsmetoder.

Exempelvis Särskilt finansierar WADA studier för att identifiera en molekylär signatur för doping med rekombinant humant erytropoietin. En första systematisk studie visade att uttrycket för hundratals gener förändrades av erytropoietin, med många genöverföringar som var differentiellt uttryckta efter första injektionen och ytterligare överföringar som kraftigt uppreglerades under och efterföljande nedreglerades upp till fyra veckor efter administrering av läkemedlet, med samma transkriptomiska mönster observerade hos alla deltagare.

Dessa uppmuntrande resultat tjänar till att förstärka genomförbarheten och behovet av denna komplexa, kostsamma och tekniskt krävande metod som involverar ledande branschpartners för att detektera förbjudna ämnen och metoder. Därför bör forskningen med en ”omics”-baserad ansats som innefattar genomik, transkriptomik, proteomik och metabolomik intensifieras avsevärt för att uppnå förbättrad detektion av rekombinant humant erytropoiein och andra svåra att upptäcka dopingsämnen och metoder, såsom tillväxthormon och blodtransfusioner.

Metoder för att förstå faktorer som leder till oavsiktlig doping

Ett huvudsyfte med den globala kampen mot doping är att skydda den rena idrottaren och därmed behovet av att informera idrottare om riskerna med oavsiktlig doping. Under de senaste åren har antidopingforskning identifierat förorenade kosttillskott och livsmedel som de främsta källorna till oavsiktlig doping. Kosttillskott har förorenats med olika stimulantia, beta2-agonister, prohormoner, “klassiska” anabola steroider och icke-godkända designer-steroider. På liknande sätt är konsumtionen av vissa livsmedel, särskilt köttprodukter, särskilt oroande eftersom de kan leda till positiva dopingprov. Nyligen har undersökningar visat att den anabola substansen clenbuterol missbrukas i vissa länder som tillväxtpromotor i boskapsfoder. Konsumtion av kött från clenbuterol-behandlad boskap kan leda till positiva dopingfall och förgiftningar. WADA har kommunicerat med specifika regeringar för att ta itu med denna oro i förhållande till doping och sport. WADA och FIFA arbetar också med studier som kan differentiera källan till clenbuterol för att avgöra om ämnet som hittats i kroppen kan bero på ett indirekt intag från en animalisk produkt. Identifieringen av sådana “dopingfällor” och spridningen av kunskapen om sådana källor till oavsiktlig doping till alla intressenter är viktiga aspekter för att skydda idrottare.

Etisk hantering av biologiska data

Införandet av ABP ger anledning att överväga att utöka den medicinska professionens roll i kampen mot doping inom idrotten. ABP är en validerad metod för identifiering och åtal av dopingsregelöverträdelser. Rutinmässig implementering av ABP kan leda till oavsiktlig identifiering av potentiella kliniska situationer, och detta måste hanteras av medicinska experter. När läkare informeras om laboratoriefynd är de skyldiga att informera idrottaren via ADO:s om det finns en misstänkt patologi. ADO:s, särskilt idrottsförbund och NADO:s, måste agera därefter för att säkerställa att medicinska yrkespersoner är lämpligt involverade i processen för individuell ärendehantering.

För närvarande är ADO:s huvuduppgift primärt att säkerställa att idrottarens hälsa inte påverkas av att gå in i en dopingspiral snarare än som ett hälsokontrollsystem, och processen involverar vanligtvis inte någon läkare. Nya regler skulle behövas för att hantera denna fråga. När läkare knutna till ADO:s är involverade i resultatadministration måste de säkerställa att anomala resultat av potentiell klinisk betydelse undersöks på lämpligt sätt. I sådana situationer har kommunikation med andra läkare som är involverade i vården av den särskilda idrottaren, där resultaten, deras innebörd och förslag, vid behov, tillvägagångssätt för ytterligare undersökning har varit ett vanligt tillvägagångssätt. Det är oskäligt att förvänta sig att icke-läkare skulle ha utbildning, erfarenhet eller perspektiv för att ta ansvar för en sådan process. Hanteringen av sådana fall kräver särskild medicinsk kunskap och klinisk erfarenhet.

Införandet av ABP har väckt ett antal frågor som återspeglar en djup oro för frågor om sekretess och de som tar emot biologisk information har ansvar för att vidta åtgärder om och när information som kan relatera till en idrottares hälsa blir tydlig. Det kan finnas betydande nationella överväganden att ta hänsyn till i sådana omständigheter. I vissa jurisdiktioner betraktas testmyndigheter och laboratorier inte som tillhandahållande av hälso- och sjuk-vårdsrelaterade tjänster och avslöjandet av information som kommer från sådana anlägg-ningar, och senare används för kliniska ändamål, kan äventyra en sådan ackreditering. Tydligt är det ingen förväntning att analytiska laboratorier bör se sin roll som expanderande in i klinikopatologiska områden. Identifieringen av anomala fynd av en kliniker bör ses som ett händelseförlopp orsakat av en klinikers granskning av antidopingslaboratorieresultat och som framkallar ytterligare kliniska standardundersökningar. Klinikernas aktiviteter i detta avseende bör inte missuppfattas som bevis på att antidopinganalyser återspeglar kliniska aktiviteter från antidopingslaboratoriet.

Emellertid skulle kliniker hävda att de har ett grundläggande etiskt ansvar att vidta åtgärder när de tillhandahålls information som kan återspegla ett underliggande patologiskt tillstånd. Läkare är skyldiga att informera ADO:s om de noterar anomala resultat som är misstänk-samma för patologi. Bedömningen av resultat av laboratorie- och medicinexperter (som en del av ABP) utförs anonymt, därför måste kontakt göras via ADO. Inte minst är en ökning av nivåerna av human choriongonadotropin hormon (hCG) ganska vanligt förekommande i urinprover från manliga idrottare med cirka 90 fall per år enligt WADAs statistik. Höjda hCG-nivåer kan bero på intag av exogent hormon men kan också återspegla en underliggande patologi – oftast testikelcancer. För alla sådana fall måste en specialiserad medicinsk undersökning rekommenderas så snart som möjligt för att säkerställa lämplig utredning och behandling. Läkare med erfarenhet av att övervaka antidopingsprogram är förtrogna med detta scenario och förstår vikten av deras ingripande för att säkerställa att rätt klinisk uppmärksamhet ges till berörda idrottare. WADA har gett tydliga anvisningar till ADO:s att kontakta idrottare för att söka ytterligare medicinsk undersökning när förhöjda hCG-nivåer upptäcks. Det finns ett antal dokumenterade fall där sådan tidig intervention har lett till en fullständig bot av det underliggande tillståndet och kan ses som en extremt positiv aspekt av dopingskontrollaktiviteter. hCG-testning är en del av rutinmässiga analytiska dopingstester och inte en del av ABP.

Likaså utmanande är frågan om tävlandes rätt att få tillgång till sina testresultat. Detta är en komplex och högst problematisk fråga med tanke på att sådan åtkomst kan möjliggöra att dopande tävlanden manipulerar eller modifierar sina strategier för att mer sannolikt undgå upptäckt. Dessutom kan nationell lagstiftning i många jurisdiktioner kräva frisläppandet av sådan information; frågan om tidpunkten för ett sådant frisläppande kan vara kritiskt viktig för att säkerställa integriteten i testningssystemet. Utmaningarna inte minst är vikten av att skydda de uppgifter som samlats in vid genomförandet av dopingskontrollprogram och är av högsta vikt. Det är viktigt för idrottsorganisationer och deras tjänstemän och personal att förstå de robusta och rigorösa metoder som används för att skydda personlig hälsa och relaterad biologisk information i andra samhällsinställningar.

ENSKILDA SPELARE

Harald ”Toni” Schumacher

Harald Anton Schumacher, även kallad Toni Schumacher, född 6 mars 1954 i Düren, var en tysk omstridd målvakt i det västtyska landslaget under 1980-talet. Han gjorde bland annat en utrusning i VM-semifinalen 1982 mot Frankrike som gjorde att den franske spelaren Patrick Battiston fick bäras ut på bår. Han var med och vann EM-guld 1980 och VM-silver 1982 och 1986. Han slutade i landslaget efter att ha skrivit en skandalbok om tysk fotboll. Efter den aktiva karriären har Schumacher arbetat som målvaktstränare.

Toni Schumachers professionella målvaktskarriär började 1973 när han var 19 år gammal med FC Köln, där han förblev trogen fram till 1987, då han tvingades lämna. Han hade då givit ut sin bok “Anpfiff” detta år, där han detaljerat berättade om sin fotbollsvärld. Ett ämne som därvid togs upp var missbruk av mediciner och doping – då (som n?) ett absolut tabu inom fotbollen. Dessa avslöjanden kostade honom, den tyska fotbollens spelare av året 1984 och 1986, även hans plats som målvakt i det tyska fotbollslandslaget.

I sin bok “Anpfiff – Avslöjanden om tysk fotboll” beskriver Toni Schumacher den medicinska vården för landslaget under 1986 i Mexiko. Han talar om överdriven medicinering med biverkningar som diarré. “Varje lunch sväljde vi mängder av tabletter tillsammans med vår elektrolytdryck: järn, magnesium, vitamin B i höga doser, vitamin E, några hormoner för anpassning till höga höjder … Förutom pillerna fick vi även sprutor. Lagläkaren, professor Liesen själv gav oss 3 000 injektioner. Allt möjligt fanns i dem: växtextrakt för att stärka kroppens immunsystem, höga doser av vitamin C och B 12, bivaxextrakt för att stödja hjärta och cirkulation, kalvblodsextrakt för att bekämpa effekterna av hög höjdluft. Och dessutom vitamin E-tabletter. … Jag avskydde det förbaskade intaget av sömntabletter ännu mer … Också inom fotbollsvärlden finns doping, naturligtvis tystad, hemlighållen, ett tabu.” Populära var hostmediciner med efedrin och captagon. Schumacher erkänner att han 1984, efter EM i Paris, provade uppiggande medel under träningen. Effekten hade beskrivits för honom av läkare, men han ville veta hur långt han kunde driva sin prestation och hur länge han kunde överanstränga sig.

“Några av mina lagkamrater i Köln provade substanserna. Styrelsen pratade om en ”ödesmatch”, det handlade igen om att påstått rädda en förenings överlevnad. Vi slukade hostmediciner i högsta doser eftersom de innehöll efedrin. De kollegor som tog dropparna rusade över planen som djävlar. Vi vann, men i vilket skick. Efter dagar av plågsam utmattning beslutade vi: aldrig mer! Men jag och mina Köln-vänner är absolut inte de enda som inte kunde motstå dopingfrestelsen. Doping har länge varit en tradition i Bundesliga.”

“Som en mycket ung spelare var jag tidigare “chaufför” för många etablerade fotbollsproffs i FC Köln. Med min lilla bil körde jag ofta ett halvt dussin av våra stora spelare till en läkare i Köln. Där hämtade de sina piller och sprutor inför viktiga matcher. Några av dem kunde inte ens tänka sig en fortsättning av sina karriärer utan dessa specialprestationspiller. Piller och prestation – det hade blivit en ekvation i deras liv som de inte kunde föreställa sig att vara utan. En viktig detalj: Denna läkare behandlade kända idrottare vid en tidpunkt när doping gjorde rubriker (1976/1977). Jag antar att dessa specialblandningar inkluderade anabola steroider, amfetaminer och olika andra uppiggande medel. Då liksom nu. Det fanns landslagsspelare som var mästare på att använda “förstärkningskemi”. Bland dem fanns en spelare från München som vi brukade kalla ett vandrande apotek.”

Toni Schumacher blev avstängd från landslaget efter dessa avslöjanden, och FC Köln avbröt hans kontrakt. Tyska fotbollsförbundet, DFB, införde sedan tävlingskontroller. Men redan 1972 sägs Prof. Hans Schoberth, läkare för DFB, ha krävt införandet av kontroller i Bundesliga för spelåret 1973/74.

Tidningen Kicker genomförde en undersökning med alla Bundesligaproffs efter Schumachers avslöj-anden i februari 1987. De ville veta vad som var sant angående dopningankla-gelserna. “216 svarade på frågorna, 31 sa att det förekom dopning i Bundesliga. ”Självklart används dopning, captagon används”, sa Hans-Günter Neues, tidigare kapten för FC Kaiserslautern. Hans lagkamrat Erhard Hofeditz sa: ”Jag har sett flera spelare som då och då hjälpte sig själva med ett uppsving.”

Toni Schumacher nämner kända idrottsläkare som behandlade fotbollsspelare: ”Några av de mest kända och uppskattade tyska idrottsläkarna hade idrottare från olika områden, inklusive fotboll, som sina klienter. Vissa av dessa läkare fortsätter idag med dopning, precis som vissa idrottsgrenar och många idrottare. Förvånande nog finns det dock inga fotbollsspelare bland dem. Är det trovärdigt?”

Fred och hydroklorthiazid

Frederico Rodrigues de Paula Santos (född 5 mars 1993 Belo Horizonte, Brasilien), känd som Fred, är en brasiliansk professionell fotbollsspelare som spelar som mittfältare för Premier League-klubben Manchester United och Brasiliens landslag .

Fred började sin karriär i den brasilianska klubben Internacional. I juni 2013 skrev han på för den ukrainska klubben Shakhtar Donetsk, där han vann tre ligasegrar. Under det rysk-ukrainska kriget var Fred bland de sex Shakhtar-spelare som vägrade att återvända till Donetsk i juli 2014 efter en försäsongs vänskapsmatch mot Olympique Lyonnais i Frankrike. Några dagar senare återvände han till Ukraina efter att klubben flyttat tränings-pass till Kiev. Den 5 juni 2018 nådde köpte Manchester United honom för 47 miljoner pund för ett femårskontrakt. Fred har representerat Brasilien 2020-23.

Fred testade positivt för det förbjudna diuretikumet hydroklortiazid i ett dopingprov som togs under Copa América 2015. I juli 2015 släppte han ett uttalande som hävdade att han var oskyldig, medan han väntade på resultatet av ett andra prov.  Den 15 december 2015 fick han ett års avstängning från CONMEBOL, vilket hindrade honom från att spela i några CONMEBOL-sanktionerade spel, men tillät honom att fortsätta spela för Shakhtar. Den 5 februari 2016 förlängde FIFA förbudet till att omfatta all fotboll över hela världen i ett år, tillbakadaterat till den 27 juni 2015. I mars 2016 överklagade WADA till skiljedomstolen för Sport (CAS) mot förbudet, eftersom WADA ansåg avstängningen för milt. I mars 2017, efter att Fred hade återvänt från den primära avstängningen, nåddes en överenskommelse med WADA före CAS-förhandlingen som resulterade i att han inte kunde spela fotboll förrän i juli 2017.

Diego Maradona

Diego Armando Maradona, född 30 oktober 1960, död 25 november 2020, år en av världens mest namnkunniga fotobollspelare genom tiderna. När det internationella fotbolls-förbundet FIFA anordnade en webbaserad omröstning år 2000 med världens fotbollsfans om vem som har varit 1900-talets bästa fotbollsspelare så blev Maradona placerad på förstaplatsen.

Maradonas främsta merit var hans VM-guld med Argentina i VM 1986 där han blev utnämnd till turneringens bästa spelare. Under sin landslagskarriär spelade han i fyra VM-slutspel, 91 landskamper och gjorde 34 mål. Största delen av hans klubblagskarriär tillbringades i Boca Juniors, Barcelona och Napoli. År 1987 och 1990 blev han italiensk mästare med Napoli.

Maradonas spelstil kännetecknades av en otrolig teknik och spelförståelse. Han var bara 1,66 m lång och med sin låga tyngdpunkt kunde han dribbla förbi spelare med bollen klistrad vid fötterna. Han var också känd för sin karisma och sin förmåga att höja sina medspelares prestationer.

Efter den aktiva karriären blev han fotbollstränare. Han ledde bland annat Argentinas herrlandslag i VM 2010.

Maradona avled i november 2020 efter en längre tids hälsoproblem. Efter hans död beslutade Argentinas president om att landet skulle ha tre dagars landssorg. Napolis hemmaarena bytte namn från San Paolo-stadion till Diego Armando Maradona-stadion efter hans död.

Diego Armando Maradonas liv kännetecknades av ett gott fotbollsspel men också av ett problematiskt privatliv. 1998 dömdes han till villkorligt fängelse sedan han skjutit luftgevär mot journalister. Han hade problem med matmissbruk (Ett tag närmade han sig 130 kilo), alkoholism och drogproblem. Efter karriären gick han upp kraftigt i vikt och drabbades av sviktande hälsa samtidigt som problemen med alkohol och droger fortsatte. År 2000 var han nära att dö av en överdos. Han flyttade till Kuba för att rehabilitera sig och bli fri från sitt missbruk.

Maradona avled i november 2020 på grund av akut hjärtinfarkt och lungödem. Han hade genomgått en operation efter en hjärnblödning några veckor före sin död. Efter hans död beslutade Argentinas president Alberto Fernandez att landet skulle ha tre dagars landssorg.

Från mitten av 1980-talet fram till 2004 var Maradona beroende av kokain. Han påstås ha börjat använda drogen i Barcelona 1983. När han spelade för Napoli var han ur medicinsk synvinkel missbrukare, vilket med all sannolikhet störde hans förmåga att spela fotboll. Det var således inte överraskande att han Maradona testade positivt efter en match mot Bari 17 mars 1991. Han blev avstängd i 15 månader, fram till den 30 juni 1992. Maradona och hans advokater hävdade att förekomsten av olika halter av kokainmetaboliter talade för att han hade tagit kokain 30-48 timmar före matchen och att han därför inte skulle dömas för att rester fanns kvar vid tävlingstillfället. Invändningen avslogs.

Ett andra dopingtest var positivt tre år senare. Den 30 juni 1994 var Maradonas urinprov positivt efter en dopningskontroll i samband med VM-matchen i USA mellan Argentina och Nigeria i USA.

Det började bra i gruppspelet 1994. Argentina mötte Grekland i första matchen och vann med 4-0. Gabriel Batistuta gjorde tre av målen och Maradona ett. Nästa match gick mot Nigeria som gjorde första målet. I halvtid hade Claudio Caniggia gjort två i elegant samarbete med Maradona. 2-1 blev också slutresultatet. I halvtid hade representanter från FIFA och de båda landslagens medicinska trupper träffats för att se vilka två spelare ur de respektive lagen som med slumpens hjälp skulle dopningstestas efter matchen på Foxboro Stadium i Massachusetts.Ett av dem blev nummer 10 i Argentina. Maradona var på sprudlande humör när han följde den amerikanska sjuksköterskan, hand i hand, till båset där han förväntades kissa i en liten behållare. Provet innehöll efedrin, som fanns – och finns – på listan över förbjudna substanser. Från Argentinas läkarstab slog man ifrån sig. Maradona hade överhuvudtaget inte fått några medikamenter. Maradona medgav emellertid att en av hans privata läkare hade skrivit ut en medicin för att gå ner i vikt. Maradona sa sig tro att det bara var vitaminer han fick i sig. Han blev avstängd. I nästa match mötte Argentina Bulgarien och förlorade överraskande med 0-2.

Pep Guardiolas med omprövad dopingdom

När spanjoren Pep Guardiola en gång avslutar sin fotbollskarriär kommer han att bli ihågkommen som en av de mest kultiverade och talangfulla spelare som sedan blivit tränare

Josep “Pep” Guardiola Sala, född 18 januari 1971 i Santpedor, är en spansk (katalansk) före detta fotbollsspelare och sedermera framgångsrik tränare i Premier League i England. Under sin spelarkarriär spelade han bland annat 11 säsonger i FC Barcelona och 47 matcher för det spanska landslaget (samt 7 matcher för den katalanska motsvarigheten).

Guardiola kom som 13-åring till det spanska topplaget FC Barcelona och fick 1990, efter 6 säsonger i ungdomssystemet La Masia, chansen i A-laget. Mittfältaren blev snart en viktig del i tränare Johan Cruyffs “dream team”, som i övrigt främst bestod av katalaner och utländska spelare. Laget hade stora framgångar och vann La Liga fyra år i rad 1991-1994.

År 1997 blev Guardiola kapten i laget, men var borta från spel i cirka ett år på grund av en skada. Efter 11 år i klubben spelade mittfältaren sin sista match för klubben den 17 juni 2001 när Barcelona besegrade Valencia med 3-2.

Efter 11 till stor del framgångsrika år som spelare i Barcelona FC, ​​var mittfältaren angelägen om att försöka lyckan utomlands. Han bestämde sig så småningom för att byta till italienska Brescia FC, där han skulle ersätta Andrea Pirlo som var på väg till AC Milan. Trots sin otvivelaktiga fotbollsskicklighet hade Guardiola svårt att anpassa sig till livet i Serie A.

Det bekräftades att dessutom efter ett nederlag med 5-0 mot Lazio i slutet av november 2001, att den italienska nationella olympiska kommittén (CONI) funnit att den då 30-åring Pep testat positivt för den förbjudna steroiden nandrolon. Timingen var förödande. Efter en period utanför spelet var detta bara hans andra officiella match för klubben. Guardiola hade lämnat urinprover efter en ligamatch i Piacenza den 21 oktober och den 4 november 2001 efter en match mot Lazio i Rom; båda proverna visade nivåer av den anabola steroiden nandrolon över den tillåtna lagliga gränsen på 2 ng/mL.

Guardiolas urinprov från oktober visade närvaron av 9 ng/mL 19-norandrosteron (NA) och 12 ng/mL 19-noretiocholanolone (NE), sex gånger den lagliga gränsen, för A-provet. I B-provet hittades 8 ng/ml NA; NE testades inte för. A-provet från urinen som togs i november visade närvaron av 5 ng/mL NA och 10 ng/mL NE. I B-provet hittades 6 ng/mL NA.

Disciplinkommittén i Lega Nazionale Professionisti (den italienska ligan) bötfällde Guardiola med 50 000 Euro, stängde av honom från fotbollen i fyra månader och krävde att han skulle underkasta sig slumpmässiga drogtester under de fyra månader som följde efter att avstängningen slutade. La Commissione d’Appello Federale (CAF, eller fotbollens federala domstol) fastställde beslutet efter ett misslyckat överklagande från Guardiola och hans företrädare.

Guardiola var övertygad om att han inte hade gjort något fel och de två positiva testerna måste vara något slags misstag. “En maskin säger att jag har tagit nandrolon, men jag vet att jag inte gjorde det,” sa han. “Innan Piacenza tog jag bara de multivitaminer som min läkare Ramon Segura, min pålitliga fysiolog, har ordinerat åt mig i sex eller sju år. De består bara av specifika vitaminer, vilket framgår av de mer än 60 dopingtesterna som jag har genomfört under de många åren av min karriär, alla var negativa. Jag är oskyldig och jag kommer att bevisa det.”

Som Guardiola nämnde var hans personliga läkare vid den tiden Dr Ramon Segura. Denne var också läkare för en annan spelare som testade positivt för nandrolon bara sju månader före Guardiola. FC Barcelonas försvarare Frank de Boer hade ett positivt test för nandrolon efter en UEFA-cupmatch mot Celta Vigo. Hans halt av nandrolon var 8,6 ng/mL, återigen långt över gränsen på 2 ng/mL.

I de inledande disciplinära förfarandena som genomfördes av CONI i december 2001, hävdade doktor Segura att kosttillskotten han hade gett Guardiola var kontaminerade och var orsaken till det positiva testet. Åklagaren Giacomo Aiello lyssnade på mer än tre timmars vittnesmål från Segura. Denne visade upp en lista över kosttillskott som Guardiolas advokater hade låtit analyserat i ett laboratorium i Köln i ett försök att hävda att de hade blivit kontaminerade med nandrolon. Men Aiello uppgav att resultaten kom tillbaka “negativa” och specifikt att inga nandrolonmetaboliter hittades i substanserna. Dessa kosttillskott kunde således inte ha varit källan till det positiva testet:

It became clear that despite claiming contamination, Dr. Segura could not even be sure of the contents of these supplements. It was discovered during Guardiola’s unsuccessful appeal that Dr. Segura’s behaviour in preparing Guardiola’s supplements was deemed “risky”. These supplements were prepared with “raw materials purchased from different suppliers according to market availability”, without suitable “certification of manufacturers”.

Detta antas ha orsakat stor oro för Pep Guardiola med tanke på hans förtroende för läkaren vars kosttillskott han hade tagit i många år. Deras relation förblev dock stark. Ramon Segura återvände till FC Barcelona 2009, samma säsong som Guardiola blev klubbchef där. Guardiola visade då stort intresse för alla mediciner (vitaminer) som hans tidigare läkare gav till sina spelare. “Guardiola tog detta program med dagliga tillskott på största allvar och insisterade på att spelarna skulle ta preparaten och såg till att de följde det,” förklarade Dr. Segura.

(Problemen för Guardiola och Segura upphörde inte och de råkade ut för ytterligare en dopningsskandal strax efter deras återförening. 2010 bötfällde UEFA Barcelona 30 000 Euro för att de inte lämnade exakta uppgifter om sina spelares vistelseort. När dopingtestarna kom för att ta prover var spelarna inte närvarande för att testas. Barcelona skyllde på ett systemfel för deras oförmåga att meddela myndigheterna om förändringar i träningsschema).

Dr Seguras vittnesmål som en del av Guardiolas försvar 2001 räckte inte. Överklagande- kommittén beslutade att Guardiolas straff skulle upprätthållas eftersom förekomsten av nandrolon var obestridligt. Man påpekade att de värdena på den hittade nandrolonet var helt oförenliga med teorin om att ämnet producerades naturligt av kroppen. De prestations-höjande effekterna av ämnet var irrelevanta för fallet, det var blotta närvaron av nandrolon som var avgörande.

Utöver det idrottsliga stod Guardiola inför ett straffrättsligt förfarande eftersom dopingmedel av typ anabola steroider var kriminaliserade i Italien. Domaren Matteo Mantovani vid Tribunale di Brescia dömde Guardiola till sju månaders villkorligt fängelse, böter på 9 000 Euro och krävde att han skulle betala åklagarens advokatkostnader. Detta var den första brottsdomen för dopning i Italien efter att speciallagen 376 trädde i kraft år 2000, som lagstiftade dopning som ett brott.

Guardiolas försvar i brottmålsdomstolen skilde sig från hans civilmål. Dr Jordi Segura, inte Dr Ramon Segura, vittnade på Guardiolas vägnar. Han försökte visa endokrinologiskt, men utan framgång, att Guardiola led av Gilberts syndrom och detta orsakade den endogena produktionen av nandrolon. Brescias klubbläkare Ernesto Alicicco vittande också om Guardiolas oskuld. Han förklarade att han hade granskat substanserna Guardiola tog, utskrivna av doktorRamon Segura, och förklarade att det inte ens fanns en antydan till misstanke om att substanserna tagits i dopningssyfte.

Doktor Alicicco själv var inte främmande för dopningsskandaler. 1990, medan AS Roma klubbläkare, testade två av hans spelare positivt för fentermin. Det är ett psykostimulerande läkemedel, farmakologiskt likt amfetamin, som används medicinskt som ett aptitdämpande medel för kortvarig användning och som ett komplement till träning och minskat kaloriintag. Alicicco tvingades försvara sig i efterföljande straffrättsliga förfaranden. Han misstänktes till en början av biträdande åklagare Silverio Piro för att ha ordinerat dessa “psykotropa substanser [fentermin] för icke-terapeutisk användning.” Alicicco frikändes så småningom bara för Andrea Carnevale, som blev avstängd i ett år för det misslyckade testet, för att hävda att han också fick en annan substans, Micoren, av Romas läkare. “Vi tog vssa droger som Micoren, men jag är inte en läkare och jag vet inte vad jag ska säga om vad drogerna som de gav oss innehöll,” sade han. Användningen av Micoren var utbredd i italiensk fotboll under åren som gått och har sedan dess orsakat stor kontrovers. Micoren används som stödläkemedel vid behandling av lungsjukdomar och andningssvikt. Det förbättrar andningen, men har, åtminstone på kort sikt, också starka biverkningar: vasokonstriktion, takykardi och hjärt- och cirkulationsproblem.

2005 beskrev WADA ett fenomen som man kallade “instabil urin” i dopingprover och att det kunde leda till positiva tester för låga nivåer av nandrolon. I mycket sällsynta fall kan nandrolon hittas i prover inte på grund av extern administrering utan som ett resultat av en kemisk reaktion som “kan uppstå i en flaska som innehåller urin.” WADA instruerade alla ackrediterade laboratorier att utföra “stabilitetstester” på urinprover med nandrolon-koncentration från 2 till 10 ng/mL framåt. Guardiolas värden låg i den övre delen av denna skala (12 ng/mL för NE). De prover som ansågs “instabila” skulle inte utgöra ett negativt analytiskt fynd för nandrolon. Dåvarande WADA:s generaldirektör David Howman stod fast vid effektiviteten av tidigare tester för nandrolon och sa att risken för att urinen skulle bli instabil var “mycket sällsynt”. Chansen var mellan 1 av 1 000 och 1 av 10 000 positiva tester för nandrolon.

Guardiola frikändes dock av Brescias appellationsdomstol. Detta berodde inte på att hans prover ansågs vara “instabila”, utan för att det kunde ha varit möjligt att hans fyra prover hade varit “instabila”. Guardiola friades från all skuld på grund av “omöjligheten att nu utföra stabilitetstester på de prover som tagits” 2001. Stabilitetstester ska utföras inom fem veckor efter provtagningen. Under 2007 återstod det inte ens något prov som skulle testas igen.

Sex år senare, den 23 oktober 2007, friades han således på alla punkter.

Ändå skulle italienska antidopningsåklagare överklaga beslutet 2009 med argumentet att Guardiola inte borde ha fått ett nytt överklagande. Ändringen av WADA:s riktlinjer utgjorde inte “nya bevis”, hävdade de, eftersom antidopningslaboratorier korrekt följde de testprocedurer som WADA fastställde vid den tiden. Vidare hävdade de att Guardiolas företrädare aldrig hade ifrågasatt hur provet samlades in eller analyserades i tidigare fall och att detta inte ingick i hans tidigare försvar.

Denna överklagan avslogs och 2009 var Guardiola nu en oskyldig man. Hans mardröm var över.

Detsamma gick inte att säga om hans tidigare lagkamrat Frank de Boer. Hans försvar, liksom Guardiolas första försök till försvar, tillskrev hans positiva test till förorenade kosttillskott. De Boer sa att han fick i sig kosttillskotten när han var borta på landslagstjänst i Nederländerna. Tillskotten var Platina multivitaminpiller från Ortho Company. Forskning visade att de inte innehöll något nandrolon och i själva verket tog tillverkaren rättsliga åtgärder mot de Boer. Som ett resultat av detta fick han inte längre namnge företaget i samband med dopingaffären.

De Boer, som aldrig frikändes, var inte den enda högprofilerade individen som blev ertappad med nandrolon i början av 2000-talet. Det var även fotbollsspelarna Edgar Davids, Jaap Stam, Fernando Couto och Christophe Dugarry samt sju professionella tennisspelare. Association of Tennis Professionals (ATP) bedömde att dopingbrotten orsakades av kosttillskott som ATP:s egna fysioger gav till spelarna. WADA avvisade denna förklaring och uppmanade ATP att utreda ytterligare. Det gjorde de aldrig, åtminstone inte offentligt.

Två års avstängning för fotbollspelaren Mario Vušković ökades av CAS till fyra

Mario Vušković (född 16 november 2001 i Split, Kroatien) är en kroatisk professionell fotbollsspelare. Vuškovićs farfarsfar Marko gjorde tre framträdanden för Hajduk Split på det befriade territoriet Vis under andra världskriget, och arbetade senare som klubbchef. Vuškovićs farfar Mario , som han var uppkallad efter, gick på Hajduk-akademin på 1970-talet och vann en juniorligatitel. Vuškovićs far Danijel är en före detta spelare som spelade som försvarare. Marios bror Luka spelar för närvarande (2024) för Hajduk Split.

Vušković spelar sedan augusti 2021 som mittback i Hamburg SV, som spelar i andra Bundesliga.

Den 16 september 2022 genomgick spelaren ett dopingtest utanför tävling på tränings-anläggningen för hans klubb, Hamburger SV (HSV). Analys av spelarens prover avslöjade närvaron av rEPO.

Den 30 mars 2023 stängdes Vušković av av Tyska Fotbollsförbundets Sports Court i två år på grund av erytropoietin-dopning. Både Vuskovics A- och B-prov visade positivt för doping. Resultaten har också blivit bekräftade av dopingexperter utanför Tyskland. Dopingfyndet dateras tillbaka till ett urinprov som lämnades 15 november, 2022.

Vuskovic har hävdat sin oskuld och vägrat hoppas på att ett erkännande skulle resultera i ett mildare straff. Det kom nu att bero på nyanser för honom. Vid ett positivt erytropoietinprov finns nämligen inga tröskelvärden att överskrida, utan svaret är ”svart eller vitt.” Dock är det bilder som fungerar som analysmaterial, som i sin tur måste tolkas. Enligt laboratoriet i Kreischa, Sachsen, som utvärderade både A- och B-provet på uppdrag av den tyska antidopingbyrån det är ett positivt dopingtest, men enligt andra experter är provet inte entydigt.

Analysbilderna är baserade på en svart, oval fläck. Om detta kastar en skugga kan man anta att repetitionen beror på tillfört erytropoietin, det vill säga att doping föreligger. En skugga kan visserligen ses, men originalbilderna har då skärptes med hjälp av ett datorprogram. Enligt det WADA-ackrediterade laboratoriets utlåtande rör det sig om doping.

De av fotbollsföreningen utsedda experterna – professorerna Perikles Simon (doping-forskare från University of Mainz) och Lorenz Hofbauer (Dresden University Hospital) – intar motsatt ståndpunkt. De har angivit att den svaga skuggan kunde tillskrivas felaktig efterbearbetning av bilderna likaväl som erytropoietindoping. Materialet antydde också att det måste finnas en ökad proteinkoncentration i Vuskovics urinprov, vilket endast kan förklaras av att mängden undersökt urin fyllts i för högt, administrering av läkemedel som ibuprofen eller ett avbrott i kylkedjan under transport av provet.

Jean-François Naud, en erytropoietinspecialist från Kanada, fick i uppdrag av domstolen att utarbeta en oberoende rapport. Naud ingår i en åtta man stark erytropoietin-expertpanel som ger råd till WADA i erytropoietinfrågor.  Han anser att det föreligger doping.

De tre överklagandena som lämnades in till CAS behandlades tillsammans och hänvisades till samma CAS-skiljemän för avgörande. I sitt överklagande sökte Mario Vušković att få det överklagade beslutet ogiltigförklarat och att få fastställt att han inte hade brutit mot några anti-dopingregler. NADA Tyskland och WADA sökte en ökad avstängning på fyra års. CAS höll en muntlig förhandling med parterna den 14 och 15 maj 2024 vid CAS huvudkontor i Lausanne, Schweiz. Och kom nu 119 dagar senare med sitt utslag.

Idrottens skiljedomstol (CAS) fastställde nu den 27 augusti 2024 sitt beslut angående överklagandena som lämnats in dels av den kroatiske fotbollsspelaren Mario Vušković, dels av Tysklands nationella anti-dopingbyrå (NADA Tyskland) respektive WADA mot beslutet som utfärdades den 30 mars 2023 av idrottsdomstolen inom Tyska fotbollsförbundet (DFB). Enligt DFB skulle Vušković vara avstängd i två år efter att ha använt rekombinant erytropoietin “rEPO.”

Efter förhandlingen fastställde panelen att Mario Vušković hade haft rEPO i sina prover. När det gäller avstängningen noterade domstolen att artikel 20 i FIFA:s antidopingregler föreskriver en fyraårig avstängning, om inte idrottaren kan bevisa att överträdelsen av anti-dopingreglerna inte var avsiktlig. Av olika skäl, inte minst eftersom Mario Vušković själv inte lade fram några förmildrande omständigheter som kunde tas i beaktande för att minska den fyraåriga avstängningen, fann domstolen att det inte fanns någon anledning att avvika från tillämpningen av FIFA:s ADR.

Skiljedomstolen ökade således straffet som ålagts spelaren för en överträdelse av artikel 6 i FIFA:s antidopingregler till en fyraårig avstängning, med början den 15 november 2022.

Mario Vušković har varit provisoriskt avstängd sedan den 15 november 2022. Starten av den fyraåriga avstängningen tillbakadateras därför till detta datum. Det har i sammanhanget särskilt påpekats att det rör sig inte bara om en avstängning från idrotten utan i praktiken ett arbetsförbud för fotbollsproffset.

Lech Poznans polske landslagsback Bartosz Salamon

Lech Poznans polske landslagsback Bartosz Salamon som spelade den andra delen av 1/8-finalen i Conference League med Djurgården (Lech Poznan vann med 3:0) lämnade ett dopingprov efter visade matchen där A-provet visade förekomsten av klortalidon. Substan- sen har ingen direkt effekt på idrottares prestation och används som behandling av högt blodtryck, men är förbjudet av WADA att använda inom idrott eftersom det kan dölja steroiddoping.

Den 31-årige försvararen har gjort 13 matcher för Lech i alla tävlingar den här säsongen. Salomon, efter en lång paus, återvände till det polska landslaget och spelade i matchen med Alban ien (1:0) i uttagningen till EM 2024.

Klubben och Salamon har uttalat att de kommer att samarbeta med WADA för att klargöra omständigheterna kring hur ämnet kommit in i spelarens kropp. Salmon har uttalat sig i sociala medier: “Denna nyhet är en stor överraskning för mig och de som känner mig vet att jag är mycket uppmärksam på varje kosttillskott eller läkemedel jag tar, och rådgör alltid med klubbläkaren.

Salamon stängs av i tre månader under utredning.

Paul Pogbas förhandling i CAS slutade med nedsatt straff

Paul Pogba, född 15 mars 1993 av guineanska föräldrar i Lagny-sur-Marne, är en fransk fotbollsspelare. Han har två äldre bröder som är tvillingar – Florentin Pogba och Mathias Pogba – födda i Guinea, som också är fotbollsspelare och spelat för det guineanska landslaget. Paul började sin fotbollskarriär vid sex års ålder när han spelade för amerikanska Roissy-en-Brie, några mil söder om sin hemstad. Han tillbringade sju säsonger i klubben innan han gick till US Torcy, där han var kapten för klubbens U13-lag.

Efter en säsong med Torcy gick Pogba till den professionella klubben Le Havre. Under sin andra säsong i klubben var Pogba lagkapten för dess U16-lag till slutfasen av den inhemska ligan, Championnat National des 16 ans. Le Havre slutade tvåa efter Lens i den sista gruppspelsomgången och slutade före Lyon och Nancy. Pogba etablerade sig också som ungdomslandslagsman för sitt land.

Han gick till Manchester United två år senare (2009). Efter att ha börjat sin seniorkarriär i Manchester med begränsade framträdanden flyttade han till den italienska klubben Juventus på en fri transfer 2012, där han hjälpte klubben att vinna fyra raka Serie A-titlar, två Coppa Italia-titlar och två Supercoppa Italiana-titlar. Under sin tid i Italien etablerade sig Pogba ytterligare som en av de mest lovande unga spelarna i världen och fick både Golden Boy-priset 2013 och Bravo-priset 2014. Pogba utsågs till UEFA Team of the Year 2015 och i FIFA FIFPro World XI 2015 efter att ha hjälpt Juventus till Champions League-finalen 2015, deras första final på tolv år.

Pogbas prestationer i Juventus ledde till att han återvände till Manchester United 2016 för en då världsrekordstor övergångssumma på 105 miljoner euro. Summan var den högsta för en engelsk klubb fram till 2021. Under sin första säsong tillbaka vann han Ligacupen och Europa League. Säsongen 2018–19 togs han med i årets PFA-lag. Han återvände till Juventus 2022.

Internationellt var Pogba lagkapten för Frankrike och ledde Frankrike till seger i U20-VM 2013 och utsågs till turneringens bästa spelare. Han debuterade för seniorlaget ett år senare och spelade i fotbolls-VM 2014, där han utsågs till bästa unga spelare. Han representerade Frankrike i UEFA Euro 2016 på hemmaplan där laget slutade som tvåa. Han deltog också i fotbolls-VM 2018 och gjorde mål i finalen.

Paul Pogba hade således en lysande karriär, men upplevde upprepade skador säsongerna 2022 och 2023

Den 20 augusti 2023 var Pogba uttagen till matchen i Serie A-mästerskapet, Första omgången, Udinese–Juventus, men spelade inte utan satt omklädd på avbytarbänken.Trots det blev han uttagen till dopingprovlämnade, således inom tävling,

Testresultatet visade att urinprovet var positivt för förekomst av icke-endogena testosteron-metaboliter, en icke specificerad substans som ingår i WADA:s förbjudna lista för 2023, kategori S1.1 Anabola Androgena Steroider, vilket är förbjudet både inom och utanför tävling.

Den 11 september 2023 underrättades Pogba om det positiva dopingprovet och italienska TNA (Tribunale Nazionale Antidoping) beordrade omedelbar provisorisk avstängning av idrottaren.

Genom brev daterat den 6 oktober 2023 underrättades Klaganden om resultatet av B-provet, vilket bekräftade resultatet från A-provet.

Genom brev av den 9 november 2023 accepterade Pogba det positiva fyndet och medgav att han begått en dopingsöverträdelse (ADRV). Den 16 november 2023 lämnade PNA in en begäran till TNA om att utdöma ett fyra år långt tävlingsförbud för Idrottaren, räknat från datumet för TNA:s beslut, med avdrag för den redan avtjänade provisoriska avstängningen. Därutöver begärdes att ett ekonomiskt straff om 5 000 euro, eller en sanktionsavgift av annan skälig storlek, skulle utdömas.

Vid TNA-förhandlingen den 28 februari 2024, yrkade Pogba att dopingsöverträdelsen skulle förklaras som ”oavsiktlig” och att en reduktion enligt principen ”ingen betydande skuld eller vårdslöshet” (NSF) skulle beviljas, det vill säga att ingen avstängning längre än 12 månader skulle utdömas. TNA beslutade dock om en avstängning på fyra år, gällande från och med den 11 september 2023 till och med den 10 september 2027, med hänsyn tagen till den redan avtjänade tiden. Därutöver utdömdes ett ekonomiskt straff på 5 000 euro.

Beslutet överklagades till CAS (CAS 2024/A/10443). Den 30 augusti 2024 hölls en förhandling i Lausanne, Schweiz.

Paul Pogbas – och hans advokaters – framställan kan sammanfattas enligt följande:

Inledningsvis uttryckte en doktor Smit uppfattningen att det är mycket osannolikt att intag av DHEA skulle ge några prestationshöjande effekter för en fotbollsspelare (eller för någon annan manlig idrottare). Enligt honom är effekterna av DHEA hos män extremt svaga (om de ens existerar), eftersom män redan har naturligt höga nivåer av testosteron (han noterade specifikt att DHEA hade prestationshöjande effekt hos kvinnor). Om Paul Pogba hade velat begå en dopingsförseelse, skulle han inte ha använt DHEA.

Enligt professor Scott har alla substanser som rapporterats förekomma i provet bekräftats vara exogena, antingen:(a) själva DHEA, eller(b) metaboliter av DHEA.Förekomsten av dessa substanser i provet är alltså förenlig med att DHEA konsumerats av idrottaren.

Professor Botré instämde i huvudsak i tolkningen av de analytiska uppgifterna som gavs av professor Scott. Han tillade dock att det inte kan uteslutas att en omvandling – även delvis – av DHEA till testosteron kan ske, även om det inte sker direkt utan via konvertering, vilket kan förklara varför delta-värdet för testosteron inte överskred tröskeln för att rapportera ett positivt prov för testosteron i sig. Utan att motsägas av sina expertkollegor förklarade professor Botré att DHEA, efter konsumtion, försvinner snabbt och att endast spår finns kvar kort därefter.

Hugo Scheckter, en professionell rådgivare inom spelaromsorg i elitfotbollen, beskrev vardagen för en elitfotbollsspelare, hur de hanterar sina professionella och privata angelägenheter, samt hur de typiskt träffar människor och rådgivare. Sammanfatt-ningsvis vittnade Scheckter om att professionella fotbollsspelare som Pogba lever skyddade liv där de flesta aspekter av vardagen hanteras av andra – i synnerhet deras antidopingsansvar tas vanligtvis om hand av lagen när spelarna är med dem. Spelare på Pogbas nivå har ofta svårt att socialisera eller ens lämna sina hem på grund av sin berömmelse; detta gör att de, och Pogba i synnerhet, kan ha svårigheter att skapa och bedöma relationer med andra. Vid korsförhör bekräftade Scheckter att han tidigare endast läst Pogbas första vittnesmål, daterat 18 februari 2024.

Paul Pogba själv lämnade två vittnesmål, det första daterat 18 februari 2024 och det andra den 27 juni 2024. I november 2022 introducerades han av en granne i Miami till en viss person, ägare till ett visst företag. Denna person gav honom försäkringar gällande hans antidopingsansvar. Han och företagets medarbetare visade honom bilder på deras arbete med andra kända idrottare som var föremål för doping-kontroller, samt deras marknadsföringsmaterial, webbplats och företagskläder med NFL:s logotyp, vilket antydde att de samarbetade med NFL.

Den personen visade honom en påse med en gurkmejaprodukt som enligt etiketten var testad för förbjudna substanser och säker att använda för idrottare. För att fastställa Pogbas hälsobaslinje tog företaget två blodprov från honom – ett i november 2022 och ett i juni 2023. Vid ett fysiskt möte berättade personen för Pogba att hans testosteronnivåer var låga. Efter mötet försåg de honom med vitaminer och kosttillskott, inklusive gurkmeja, DHEA 25 mg och Omega+ (med DHA). Pogba förklarade att han förväxlade “DHEA” med “DHA” och inte insåg att det var olika produkter.

Pogba vittnade även om svåra personliga händelser under 2022: ett inbrott den 15 mars i hans hem i Manchester medan hans barn var hemma och han själv spelade match, kidnappning och utpressning av hans bror och barndomsvänner i Frankrike, att dessa personer senare dök upp vid hans lags träningsanläggning, dödsfallet av hans agent (som han stod mycket nära) samt dödsfallet av hans far, knäskadan den 24 juli 2022 och hans försämrade relation med Juventus.

Pogba uppgav att han vid tidpunkten för dopingprovet den 20 augusti 2023 endast hade tagit DHEA-tabletter från en doseringsask han fyllt efter att ha mottagit till-skotten i juli 2023. Vid muntligt förhör bekräftade han att han inte visste före det positiva testet den 23 augusti 2023 att DHEA-burken innehöll en varning för idrottare. Den första flaskan som skickades i juni 2023 hade ingen kommersiell märkning eller varning, utan var en typisk amerikansk receptburk med substansens namn, dosering, bruksanvisning och läkarens namn.

Fru Pogba deltog vid ett av de första mötena mellan hennes make och herr den amerikanske hälsokostleverantören, och minns att dennemsade till dem att han visste att allt som går in i hennes makes kropp måste följa antidopingsreglerna. Den 3 augusti 2023 tog hon en låda med kosttillskott (mottagen i början av juli 2023) från deras hem i Miami till deras hem i Italien. Hon bekräftade att 2022 var ett mycket traumatiskt år för deras familj. Hennes make blev mycket tillbakadragen det året, distraherad och förlorade ofta sina tankar på grund av tumultet i hans personliga och professionella liv.

Doktor Philip Hopley lämnade en “Konfidentiell psykiatrisk rapport” daterad 26 juni 2024, där han diagnostiserade Paul Pogba med en medicinskt erkänd sjukdom. Doktor Hopley skiljde mellan två perioder av sjukdomen som herr Pogba upplevt. Den första inträffade 2020 i samband med hans frustration över situationen i Manchester United, då han var 27 år gammal, och den andra episoden började 2022 då han utsattes för traumatiska händelser, inklusive kidnappning och försök till utpressning under vapenhot, inbrott i hans hem när hans barn var hemma medan han spelade match, allvarlig knäskada, samt dödsfallen av hans agent och far. Vid muntligt förhör förklarade han att sjukdomen är ett psykiatriskt tillstånd som kan ha betydande påverkan. Ingen motbevisning lades fram mot hans vittnesmål.

Doktor Steven McNally vittnade för Pogbas räkning och bekräftade att han var chef för fotbollsmedicin och vetenskap vid Manchester United Football Club från 17 juli 2006 till 28 februari 2023. Han uppgav att spelarnas dagliga antidopingsskyldigheter generellt hanterades av klubben, inte av spelarna själva. Klubben rapporterade spelarnas vistelseuppgifter. Han mindes att DHA hade rekommenderats till herr Pogba.

Doktor Luca Stefanini, chef för Juventus medicinska avdelning vittnade utifrån protokollet från intervjun med chefsåklagaren vid NADO som hölls den 17 juli 2024. Luca Stefanini bekräftade att varken hans medicinska personal eller Juventus kände till att Pogba använde kosttillskott eller läkemedel som han införskaffat på eget initiativ. Enligt Juventus policy måste idrottarna underteckna ett brev där de lovar att informera klubben om de själva börjar använda läkemedel eller kosttillskott. Enligt Stefanini informerade Pogba honom aldrig om att han genomgått blodprov under sin vistelse i Miami, och de hade aldrig heller funnit något i Pogbas fysiska prestationer som antydde testosteronbrist eller avvikelse.

Vid underrättelsen om de negativa blodresultaten den 11 september 2023, tillfrågades Pogba om han konsumerat hormonet testosteron. Han förnekade detta, men återkom senare med alla kosttillskott han påstod sig ha använt. På en fråga från en medlem i domstolen svarade Stefanini att han inte visste om det ovannämnda brevet, som idrottaren påstås ha undertecknat, var kopplat till eller ingick i anställ-ningskontraktet. Vittnet uppgav att man aldrig haft ett positivt dopingprov inom Juventus, och därför vet han inte om klubben skulle sanktionera en spelare som inte följer sin skyldighet att uppge användning av läkemedel.

Doktor Marco Freschi, medlem i Juventus medicinska team vittnade utifrån protokollet från intervjun med chefsåklagaren vid NADO den 17 juli 2024. Doktor Freschi assiste-rade klaganden vid dopingkontrollerna i oktober 2022 och maj 2023. I avsnittet “Deklaration av läkemedel och kosttillskott” i dopingskontrollformuläret angav Pogba bland annat: “Arcoxia Vitaminer”, “Arcoxia 120 mg cp”, “tachifludec bst”, “efferalgan 1000 cp”, “vitamin D, melatonin 2 mg tabletter”, “vivin c tabletter”. Vittnet uppgav att han alltid frågade Pogba: “Har du tagit något på egen hand, utöver det vi har deklarerat?” Avsnittet om deklaration fylldes i efter att idrottaren hade tillfrågats om han tagit något på eget initiativ. Vittnet bekräftade att det finns en policy för kost-tillskott i Juventus.

Doktor Franck Le Gall är landslagsläkare för det franska landslaget. Han vittnade att han många gånger sett spelare genomgå dopingtester. Enligt hans erfarenhet är det vanligtvis lagläkarna som fyller i dopingsformulärets avsnitt, inte spelarna själva. De vet inte nödvändigtvis vad spelarna tar eftersom spelarna tillbringar mesta delen av tiden med sina klubbar. Han var exempelvis inte medveten om att Pogba använde Omega 3, vilket inte är ett dopingmedel. Vid återförhör bekräftade herr Le Gall att han är närvarande när en spelare fyller i dopingsformuläret. Efter en match frågar han spelarna om de tagit några kosttillskott, och han är närvarande när de får frågor om läkemedel och kosttillskott – med särskilt fokus på kosttillskott.

Giuseppe Cuzzocrea. nutritionist, vittnade utifrån protokollet från intervjun med chefsåklagaren vid NADO den 17 juli 2024. Cuzzocrea bekräftade att Juventus har en policy för kosttillskott och läkemedel och kräver att deras idrottare följer skyldigheten att endast ta produkter godkända av klubben, samt att informera klubben om läkemedel eller kosttillskott som tas på eget initiativ.

Doktor Paolo Cavallo, läkare i Juventus medicinska stab, uppträdde på svarandens vägnar och vittnade utifrån protokollet från intervjun med chefsåklagaren vid NADO den 17 juli 2024. Paolo Cavallo assisterade Pogba vid provtagning. Han bekräftade produkterna som listas i “Match Supplements Chart” daterad 10 augusti 2023, vilka gavs till spelarna på deras begäran före och efter matcher. Det är inte obligatoriskt att följa rekommendationen i listan – spelarna kan välja vilka produkter de vill ha från listan.

Doktor Andrea Francesco Goddi, läkare i Juventus medicinska stab, vittnade utifrån protokollet från intervjun med chefsåklagaren vid NADO den 17 juli 2024. Doktor Goddi bekräftade att han hade ett telefonsamtal med dopingorganisationens advokatbyrå den 31 maj 2024. Vid korsförhör förblev vittnet vag och bekräftade inte innehållet i anteckningen. Han sade att han inte kunde minnas exakt vad han sagt för två år sedan i samtalet om Pogbas kosttillskott, eftersom han hade ansvar för ett lag med 25 spelare. Vid korsförhör bekräftade dock Goddi att han sagt till Pogba att inte ta några kosttillskott utöver dem som rekommenderats av klubben.

Vid den senare diskussionen framkom:

Ett av de kosttillskott som idrottaren använde innehöll DHA (”dokosahexaensyra”, en omega-3-fettsyra som naturligt finns i fisk och ingår i omega-3-baserade kosttillskott), vilket inte är ett förbjudet ämne.

Paul Pogba genomgick många dopingtester under sin karriär och har aldrig tidigare haft ett positivt analyssvar.

DHEA är ett förstadium till hormoner och kan öka individens naturliga produktion av testosteron samt ge hälsofördelar.

Enligt experten Paul Scott var det testosteron som påträffades i provet av exogent ursprung, det vill säga i linje med att idrottaren hade intagit en daglig dos på 25 mg DHEA.

Blodprovet från november 2022 visade att Pogbas nivå av “fritt testosteron (direkt)” var låg och under referensintervallet.

Under veckan 8–14 maj 2023 använde idrottaren DHEA och lämnade tre urinprov, vilka alla gav negativa resultat. I juni 2023 togs ytterligare ett blodprov. Vid ett möte berättades för Pogba att resultaten från dessa blodprover visade onormalt låga testosteronnivåer och rekommenderade bland annat användning av DHA.

Varje gång Pogba fick rådgivning av experter, och till och med av sin personliga kock, informerade han dem om de antidopingsregler han var underkastad och vikten av att undvika regelbrott.

Pogba var tydlig med att han berättade för sin amerikanske kosttillskottförsäljare att han omfattades av antidopingsregler. Pogbas fru var närvarande vid det mötet och bekräftade detta i sitt vittnesmål.

Den amerikanske kontakten gav Pogba försäkringar gällande antidoping. Han nämnde att han hade ett kompetent team som stöd, att han var insatt i internationella antidopingsstandarder inom idrotten och att han arbetade med andra välkända internationella elitidrottare som genomgår dopingstester.

Pogba trodde att DHEA var DHA. Det argumentet ifrågasattes inte av NADO, som inte motsatte sig eller bestridde Pogbas missuppfattning.

NADO ifrågasatte inte Pogbas påstående att han inte lade märke till varningen på DHEA-flaskan. Det framfördes inte att han skulle ha ljugit om detta.

Pogbas motparts ståndpunkt kan i huvudsak sammanfattas enligt följande:

ADRV (överträdelsen av antidopingsreglerna) var avsiktlig.

Genom att hävda att intaget av det farmaceutiska preparatet DHEA (klassificerat under WADAs förbjudna lista 2023 i kategori S1 Anabola ämnen, ämnen förbjudna vid alla tider sedan 2004) skedde av oaktsamhet och inte med avsikt, förlitar sig Klaganden på egna påståenden som inte stöds av objektiva, dokumentära eller tredje parts bevis.

Det är inte bevisat att den amerikanske försäljaren i juni 2023 tillhandahöll idrottaren DHEA 25 mg, vilket dessutom inte längre kunde ges ut baserat på recept.

Intaget av DHEA var resultatet av ett handlande som Pogba visste utgjorde ett brott mot antidopingsreglerna, eller visste innebar en betydande risk för ett sådant brott men han ignorerade uppenbart denna risk.

Det positiva dopingprovet är resultatet av ett medvetet intag av en medicin som ordinerats av efter att blodprovet den 22 november 2022 visat låga nivåer av testosteron och DHEA.

Pogbas påståenden att han den 2 juli 2023 mottog flera produkter, däribland DHEA, och att dessa produkter tillhandahölls av någon annan snarare än att de anskaffats självständigt av idrottaren, är inte trovärdiga.

Det är varken bevisat eller klart varför någon läkare skulle ha ändrat sin metod för att ordinera en DHEA-produkt till Pogba.

Det finns flera inkonsekvenser i Klagandens påståenden kring konsumtionen av tabletter från den orangefärgade pillerflaskan från november 2022 och tabletterna från som levererades i augusti 2023:

Det finns inga tillförlitliga bevis som visar att produkterna på bilden från den 2 juli 2023 inte införskaffats självständigt av idrottaren.

Det är inte trovärdigt att flaskan påbörjades i augusti om den levererades till honom i Miami den 2 juli 2023.

Det förblir oförklarat varför idrottaren började använda tabletterna istället för att först använda upp dem från den orangefärgade flaskan.

Från 1 januari 2021 till 14 maj 2023 genomgick idrottaren 12 dopingskontroller under testmyndigheterna UKAD, UEFA, AFLD och NADO Italia. I inget av dessa tester angav idrottaren DHEA, DHA eller EPA i dopingskontrollformuläret.

Teorin att idrottaren förväxlade DHEA med DHA är inte trovärdig, då produkterna är mycket olika och det var tydligt endast användningen av DHEA som kopplades till de låga nivåerna av testosteron och DHEA-sulfat i blodanalysen som lämnades in av idrottaren.

Om domstolen finner att idrottarens agerande inte var avsiktligt, kan det ändå endast karaktäriseras som av högsta grad av oaktsamhet, vilket skulle leda till en tvåårig avstängning.

Vid den muntliga förhandlingen framförde NADO Italia följande:

Klagandens argument om en stavningsförväxling mellan olika produkter är inte trovärdigt.

Pogbas motiv till att använda DHEA var hans testosteronbrist.

Pogba begärde aldrig någon dispens. Efter upprepade frågor från domstolen medgav NADO:s ombud att

intaget av DHEA orsakade det positiva testet

Det är känt vem som levererade den DHEA som orsakade det positiva testet till herr Pogba.

CAS drog slutsatsen att det positiva dopingprovet från den 22 augusti 2022 inte var avsiktlig och att den maximala avstängningsperioden därför bör vara två år. Efter att ha bedömt att regelbrottet inte var avsiktlig, gick domstolen vidare till frågan om någon av de felrelaterade reduceringarna är tillämplig.

Enligt regelverket definieras fel som varje skyldighetsbrott eller någon brist på omsorg som är lämplig i förhållande till en viss sanktion. Enligt denna definition är faktorer som ska beaktas vid bedömningen av en idrottares grad av skuld till exempel idrottarens erfarenhet, graden av risk som idrottaren borde ha uppfattat, samt nivån av omsorg och undersökning som idrottaren vidtagit i förhållande till den risk som borde ha uppfattats.

Pogba ber CAS att fastställa att han agerade utan betydande skuld eller vårdslöshet, men begär inte att hela avstängningsperioden ska tas bort, utan föreslår att tolv månader är utgångspunkten. Motparten anser att Pogbas agerande var avsiktligt. Domstolen skall därför undersöka om sanktionen bör reduceras eftersom det föreligger ingen betydande skuld eller vårdslöshet, till en period mellan tolv och tjugofyra månaders avstängning.

Enligt definitionen av “ingen betydande skuld eller vårdslöshet” finns det två förutsättningar. Pogba måste styrka, med bevisning som väger över sannolikhetens gräns:

hur den förbjudna substansen kom in i kroppen

att eventuell skuld eller vårdslöshet inte var betydande i relation till ADRV:n.

Det första kriteriet, gällande källan, har uppfyllts genom att Pogba uttryckligen medgav under förhandlingen att DHEA-tillskottet var orsaken till det positiva testet. Källan måste därför anses vara fastställd.

Utgångspunkten för vilken omsorg som förväntas av idrottare är deras höga ansvar att se till att inga förbjudna substanser kommer in i kroppen (CAS 2017/A/5301), som anges i artikel 2.1.1 ACSD:

“Det är idrottarens personliga ansvar att säkerställa att ingen förbjuden substans kommer in i kroppen. Idrottare är ansvariga för varje förbjuden substans eller dess metaboliter eller markörer som återfinns i deras prover.”

“Det är en grundprincip i kampen mot doping att en idrottare inte kan blint lita på sin stödpersonal, inklusive läkare. Idrottaren är ansvarig för de personer omkring honom från vilka han får mat, dryck, tillskott eller läkemedel, inklusive sin läkare, och kan därför inte helt enkelt säga att han litade på dem och följde deras instruktioner.”

Domstolen beaktar i huvudsak följande objektiva och subjektiva skuld-/vårdslöshetsfaktorer, baserat på bevisning och inlagor:

Faktorer som talar emot en straffreducering

Pogba kontrollerade inte produktetiketten på de DHEA-produkter han använde, varav en hade en tydlig varningstext. Domstolen anser att hans omedvetenhet var mycket vårdslös.

Pogba gjorde ingen internetsökning om produkterna han använde, särskilt efter att han fick detaljhandelsförpackningen i juli 2023 och innan han intog produkten, även om detta till viss del är förståeligt eftersom han hade blivit försäkrad om att han inte behövde oroa sig för att få produkter med förbjudna substanser.

Pogba konsulterade inte “Informed Sport” eller någon annan webbplats som tillhandahåller neutral information om kosttillskott, trots att det fanns en påse med en gurkmejaprodukt från som bekräftade att den hade testats mot förbjudna substanser och var säker för idrottare att använda.

Domstolen hörde bevis om att elitgruppen av toppidrottare inom fotboll är skyddade, och att dessa idrottare får stöd från professionella team angående medicinering, kosttillskott och ifyllande av dopingskontrollformulär. Domstolen anser dock att det inte ska finnas något undantag för toppidrottare inom fotboll eller andra organiserade lagsporter från det personliga ansvaret att säkerställa att ingen förbjuden substans kommer in i kroppen.

Pogba är en elitidrottare och är, eller borde vara, medveten om de antidopingskrav han är underkastad.

Faktorer som talar för en straffreducering

Pogba tycks ha agerat i god tro

Domstolen fick inga bevis på att Pogba genomgått någon antidopingsutbildning sedan han var en ung spelare 2013/14, även om NADO har medgett att WADC och rättspraxis har förändrats väsentligt sedan dess.

Pogba litade på ett professionellt team som uppgav sig ha stor expertis inom antidoping för internationella idrottare.

En läkaren ordinerade DHEA, även om recept inte krävs för DHEA i USA, och Mr Pogba förlitade sig på detta recept.

Företaget som sålde preparatet gav Mr Pogba antidopingsförsäkringar.

Pogba led av psykisa besvär, vilket bekräftades av en expert och som påverkade hans tänkande på flera relevanta sätt, såsom redogjorts för tidigare.

Pogba använde DHA under lång tid utan incidenter och tog felaktigt DHEA – en förbjuden substans – i tron att det var DHA – en icke-förbjuden substans.

Det har vetenskapligt fastställts att effekterna av DHEA hos män är mycket svaga, i sådan utsträckning att det eventuellt inte finns några effekter alls

Det har inte fastställts att det fanns någon rättslig eller annan skyldighet för Pogba att, under sin tid i Juventus, rapportera produkter som han själv tog initiativ till att använda till Juventus medicinska personal.

CAS domstol drar därför slutsatsen att Paul Pogba har uppfyllt bevisbördan för att visa att hans regelbrott faller inom kategorin “Ingen betydande skuld eller vårdslöshet”. Domstolen anser dock att de försvårande faktorerna väger tyngre än de förmildrande, och drar slutsatsen att Pogbas skuld inte faller inom kategorin lätt försumlighet.

Idrottens skiljedomstol (CAS) beslutar därför att:

Överklagandet ingivet av Paul Pogba mot beslutet som meddelades den 28 februari 2024 av Tribunale Nazionale Antidoping bifalles delvis. Beslutet som meddelades den 28 februari 2024 av Tribunale Nazionale Antidoping ändras enligt följande:

Paul Pogba stängs av i en period om arton månader med start den 11 september 2023.

Den ekonomiska sanktionen om 5 000 euro upphävs.

Tvåårig avstängning för Gabriel Barbosa (Gabigol) för försök till dopingfusk

Gabriel Barbosa Almeida (född den 30 augusti 1996), allmänt känd som ”Gabigol” eller ”Gabi”, är en brasiliansk professionell fotbollsspelare som spelar som började i Santos FC:s ungdomsakademi 2004, vid 8 års ålder. Den 25 september 2012 skrev han på ett professio-nellt kontrakt, med en utköpsklausul på 50 miljoner euro, och gjorde sin A-lagsdebut den 17 januari följande år. Gabriel spelar – med avbrott för spel i Europa – för Santos till 2018. Han gjorde sin professionella debut vid 16 års ålder för Flamenco och gjorde över 200 framträdanden för klubben. Han blev snabbt en favorit hos fansen.

Den 27 augusti 2016, efter att ha blivit varmt välkomnad av Inter Milans fans när han landade i Milano dagen innan, skrev Gabriel på för Inter Milan på ett femårskontrakt i en affär värd 29,5 miljonereuro. Den 22 september 2016 presenterade klubben officiellt ”Gabigol” som en Inter-spelare i auditorium Pirelli med en mediashow: anfallaren kom in i pressrummet efter en video som visade honom under statyn av Kristus Frälsaren i Rio de Janeiro och sedan på Milanos hustak, tydligt påminnande om den plats Inter hade skapat för att presentera Il Fenomeno Ronaldo i det förflutna.

Den 31 augusti 2017 anslöt sig Gabriel till den portugisiska klubben Benfica på ett låneavtal över en säsong. Han gjorde sin debut den 12 september i en UEFA Champions League-match mot CSKA Moskva, när han ersatte Álex Grimaldo i den 77:e minuten. Han lämnade dock klubben i januari med endast 165 minuters speltid och ett mål.

Gabriel blev en kontroversiell figur och hade svårt att klara sig i Europa. Den Sydamerikansk fotbollsexperten Tim Vickery var fördömande i sitt omdöme: “Han är redan 25 år gammal, han hade redan fått en chans i Europa med Inter Milan och Benfica, och det var en total katastrof. Folk talade mycket illa om honom, om han var choklad skulle han äta upp sig själv, han flög runt som om han vore Pretty Boy Floyd.”

Den 25 januari 2018 meddelade Gabriels tidigare klubb Santos att de hade nått en överenskommelse med Inter om hans återkomst till klubben på ett ettårigt låneavtal. Han gjorde sin återdebut för klubben den 11 februari, där han startade och gjorde lagets andra mål i en 2–2 bortamatch mot Ferroviária.

Den 11 januari 2019 meddelade Flamengo officiellt en överenskommelse med Inter Milan om att låna Gabriel fram till den 31 december 2019. Gabriel debuterade för Flamengo den 23 januari 2019. Den 23 november 2019 gjorde Gabriel två sena mål i finalen av Copa Libertadores 2019, i en 2–1-vinst över River Plate, då han både blev utvisad i matchen och skyttekung i tävlingen med nio mål. Flamengos supportrar antog snabbt Gabriel som en av sina favoritspelare och skanderade ofta slogans som “Hoje tem gol do Gabigol” (idag kommer Gabigol göra mål) på läktaren. Han tilldelades Bola de Ouro-priset för sina insatser i Brasilien och kröntes till Sydamerikansk Fotbollsspelare för året av den uruguayanska tidningen El País.

Den 27 januari 2020 meddelade Flamengo att klubben hade kommit överens om en permanent övergång och att Gabriel hade skrivit på ett kontrakt med klubben fram till december 2024, värt uppgifterna 18,5 miljoner euro.

Den 4 september 2022 blev Gabriel den yngsta spelaren att nå 100 mål i den brasilianska Série A. Den 1 juli 2023 vann Flamengo en match i Campeonato Brasileiro Série A mot Fortaleza hemma med 2–0, där Gabriel gjorde det första målet på kvällen och nådde märket 150 totala mål för Flamengo, och blev den nionde spelaren i klubbens historia att uppnå detta nummer.

Nu har den brasilianska fotbollsantidopingmyndigheten den 26 mars 2924 meddelat att Gabriel Barbosa blivit funnen skyldig till försök till fusk vid dopingkontroll. Fallet inträffade den 8 april 2023, när alla lagets spelare kallades in för en rutintest före träning med Flamengo, Rio-laget för vilket anfallaren spelade. Hela Flamencos trupp dök upp enligt schemat klockan 10 på morgonen, men den 27-årige Barbosa kom aldrig. Efter att alla hans lagkamrater hade testats, deltog han i ett träning-pass tillsammans med de andra, men försvann sedan igen och dök inte upp för testning förrän efter lunch.

Han anklagas för att ha behandlat hela situationen respektlöst, tagit testmaterialet utan att informera någon och inte följt reglerna. Han återlämnade också urinbehållaren öppen efter att ha genomfört testet, vilket är emot reglerna.

Anklagelsen faller specifikt under överträdelsen av artikel 122 i den brasilianska antidoping-lagen, som karaktäriserar det inträffade fusk eller försök till fusk vid en dopingkontroll. Som ett resultat inleddes en process som ledde till en rättegång som började vecka 12/2024, och efter en session som varade lite över två timmar fann domstolen att Flamengos forward hade försökt manipulera dopingkontrollen. Omröstningenssiffrorna blev fem mot fyra mot ”Gabigol.” Den brasilianska spelarens juridiska team kommer att ha möjlighet att överklaga beslutet innan hans avstängning träder i kraft. Denna regelvidriga handling medför ett maximalt straff på fyra år, men Barbosa fick trots det bara en tvåårig avstängning.

Barbosa svarade senare på sociala medier och sa: “Jag har aldrig försökt hindra eller fuska vid någon dopingtest. Jag är övertygad om att jag kommer att bli förklarad oskyldig på högsta nivå”. Flamengo, med vilka han är kontrakterad till slutet av året, utfärdade ett uttalande till stöd för sin spelare och sa att de skulle stödja hans överklagande “eftersom det inte har förekommit något fusk alls.”

Barbosa har lyckats utmärkt för Flamengo sedan 2019 (inklusive två Copa Libertadores-titlar), vilket gav honom en plats i Brasiliens landslag för Copa America 2021.

Dopinghandläggning när den är som mest katastrofal: Aivi Luik

Aivi Belinda Kerstin Luik (född 18 mars 1985) är en australisk fotbollsspelare som idag spelar som mittfältare för den svenska klubben BK Häcken FF. Hon har representerat Australiens landslag och spelat över 30 matcher. Hon har tidigare spelat för Brisbane Roar och Perth Glory i Australien, Brøndby IF i Danmarks Elitedivisionen, Fylkir i Islands Úrvalsdeild kvenna, Notts County F.C. i Englands FA WSL, Vålerenga i Norge och för spanska Primera División-klubben Sevilla FC.

Luik föddes i Perth av estnisk respektive svenska föräldrar och flyttade till Brisbane-området i unga år där hon spelade juniorfotboll.Efter att ha tagit examen från gymnasiet skrev hon in sig vid Brescia University i Kentucky innan hon bytte till University of Nevada, Reno där hon var startspelare i två år för Nevada Wolf Pack från 2005 till 2006. Under sitt sista år var hon lagkapten.

Under våren 2022 fick Aivi Luik ryggproblem. Efter vila, rehabträning och behandling, gav hennes dåvarande italienska klubb Pomigliano henne en tid hos en specialist, där hon fick en kortisoninjektion. Då det tar ett visst antal dagar innan kroppen bryter ner substansen, ska läkaren i samband med kortison försäkra att rätt medicinsk dokumentation finns på plats. I det fall att spelaren väljs ut för dopingtest, ska dokumentationen retroaktivt skickas in med en dispensansökan, vilket är tydligt stipulerat av WADA. När Pomigliano mötte Sassuolo den 2 april hade Luik fortfarande ont i ryggen och blev kvar på avbytarbänken hela matchen (hon var således inskriven som spelare i laget för just denna match, men de facto spelade hon inte – och hon blev heller inte dopingtestad.

I detta fall valde Pomigliano i stället att skicka in dispensansökan direkt efter att sprutan togs och de gjorde det dels med en felaktig ansökan, där de sökte en akut dispens vilket inte var aktuellt, dels med tydligt bristande underlag i den medicinska dokumentationen. Läkare skickade således in ett felaktigt formulär, som dessutom inte behövdes. WADA:s regler kring kortisonpreparat kan även för en läkare vara snåriga och reglementet förändrades från och med 1 januari 2022, bara månader före den ödesdigra matchen. Om man utger sig för att vara ”idrottsläkare” och ansvarar för de medicinska bedömningarna av en idrottare eller ett idrottslag ingår det dock att känna till alla dopingregler även om den kan te sig besvärliga.

Det preparat som Luik fick är förbjudet om det tas under tävling, vilket inom fotbollen betyder att det inte får ges till idrottaren matchdagen. Det går dock att söka akut medicinsk dispens, men då ska det ske i förväg och ett speciellt formulär ska användas. Luik fick injektionen fyra dagar före matchen och då är processen en annan. Om spelaren testas positivt för substansen i samband med matchen går det att ansöka om dispens i efterhand. Läkaren ska då visa att spelaren har rätt att använda preparatet och att behandlingen skett i förtid.

Pomigliano fick sin felaktiga dispensansökan i retur och klubben meddelade Luik att hon inte skulle kunna spela de resterande matcherna av säsongen. Hon blev besviken, men trodde att saken var ur världen. Sedan lämnade hon Italien och skrev på för Häcken.

Luik blev således aldrig testad utan det enda ”beviset” för att hon använt något doping-preparat var den felaktiga ansökan om dispens.

NADO Italia öppnade i våren 2024 – två år efter händelsen – ett ärende mot Aivi Luik och har nu fullföljt med att döma henne till tre månaders avstängning för brott mot WADA:s regel 2.2: ”Use or Attempted Use of a Prohibited substance or a Prohibited Method”, fastän WADA i regeln tydligt skriver: “An athlete’s out-of-competition use of a prohibited substance that is not prohibited out-of-competition would not constitute an anti-doping rule violation.”

NADO Italia har således gjort en unik tolkning av reglerna. Aivi Luik har dels inte tagit någon otillåten substans, dels har hon aldrig testats så ingen substans har kunnat påvisas i hennes kropp. Hon har dessutom använt en medicin – på en medicinsk rimlig indikation – som är tillåten vid träning men inte vid match. Detta skapar en parallell verklighet som i sin tur innebär att regelverket motverkar sitt eget syfte.

Aivi Luik är avstängd från all form av idrott till den 16 oktober. BK Häcken står helt bakom sin spelare i ärendet och har arbetat tillsammans med henne och hennes jurister för att hantera frågan. Luik har varit fullt transparent med klubben och delat med sig av all dokumentation, så att Häckens medicinska expertis men även Antidoping Sverige och andra experter har kunnat kontrollera händelseförloppet. Luik och hennes advokat överväger nu om hon ska överklaga sitt fall till CAS, men hon tvekar eftersom det är en kostsam process och skadan redan är skedd (ett beslut från CAS skulle komma långt efter att avstängningstiden gått ut)

Den italienska klubben Pomigliono tog 2023 det drastiska beslutet att dra sig ur damernas Serie A efter bara sex omgångar. Som motiv gav man bland annat en i klubbens tycke usel domarinsats i en match mot Sampdoria. Klubben har enligt uppgift haft flera ärenden hos NADO Italia.

Ur ett mänskligt perspektiv är det uppenbart att Aivi Luik inte dopat sig och att hon därför inte borde få något dopingstraff. Vad gäller klubben Pomigliono och deras läkare är det lika uppenbart att det skött sig illa, men om de skött sig så illa att de skall straffas kan diskuteras – och när dimmorna skingrats kan man fastslå att den enda som blivit straffad är den ”oskyldiga” fotbollspelaren. För gemenman är det obegripligt att det inte finns en över-gripande regel som gör att man kan avsluta ett fall som detta utan straff – och inte bara för gemene man utan också för de experter som tagit på sig uppgiften att bekämpa doping!

Engelsk fotbollsspelare med astma varnad för bruk av för mycket salbutamol

Fotbollsspelaren Duane Holmes från Preston North End har tilldelats en reprimand efter att ha använt för mycket salbutamol utan dispens.

Enligt WADA:s förbjudna lista är inhalerat salbutamol (en mycket använd mdicin mot astma) tillåtet upp till max 1600 mikrogram per 24 timmar, uppdelat i doser som inte får överskrida 600 mikrogram under 8 timmar, räknat från första dosen.

Holmes testades av UK Anti-Doping (UKAD) den 15 juli 2024 under en träningssession med Preston North End. Analys av Holmes urinprov visade ett positivt analytiskt fynd (AAF) för salbutamol. Salbutamol är en specificerad substans, upptagen under S3 Beta-2-agonister i WADA:s förbjudna lista 2024. Den är förbjuden inom all idrott, oavsett tidpunkt. Ett undantag gäller dock om salbutamol inhaleras i en specifik dos inom en definierad tidsperiod.

Holmes mottog ett meddelandebrev den 27 augusti 2024, där han informerades om att han kan ha begått antidopningsbrott för förekomst och användning av en förbjuden substans, samt att han underkastades en provisorisk avstängning. Holmes begärde och genomförde en kontrollerad farmakokinetisk studie i syfte att visa att AAF-resultatet orsakats av en tillåten terapeutisk inhalationsdos av salbutamol. Den farmakokinetiska studien stödde dock inte detta påstående.

Den 18 december 2024 blev Holmes formellt anklagad för båda överträdelserna. Han erkände regelbrotten men bestred sanktionen med hänvisning till att han inte bar något betydande ansvar eller försumlighet (No Significant Fault or Negligence).

Ärendet hänsköts till FA:s oberoende disciplinnämnd (Independent Regulatory Commission) för skiljedom. Inför nämnden förklarade Holmes att han har lidit av astma sedan barndomen. Han uppgav vidare att han, två dagar innan provet, återvänt till England från ett försäsong-läger i Spanien där höga temperaturer och förorenad luft, till följd av lokala skogsbränder, förvärrat hans tillstånd.

Holmes sökte råd från klubbens läkare via sin sjukgymnast och fick beskedet att han borde öka sin användning av inhalatorn. Han informerades dock inte om att det fanns en 8-timmarsgräns för hur mycket som fick inhaleras.

Holmes uppgav att han kände till begränsningen för dosering över ett 24-timmarsintervall, men inte kände till den ytterligare begränsningen för ett 8-timmarsintervall, som infördes i januari 2022. Nämnden tog även emot vittnesmål från en legitimerad sjuksköterska som undersökt Holmes och konstaterat att han hade bristfällig inhalationsteknik, vilket bland annat kunde leda till överanvändning av inhalatorn samt läkemedelsrester i munnen – något som kan orsaka ett positivt testresultat (AAF).

Nämnden drog slutsatsen att det salbutamol som återfanns i Holmes prov tillförts via hans inhalator i samband med behandling av hans astma, och att han sannolikt överskred den tillåtna dosen i syfte att hantera ett mycket dåligt andningstillstånd under träningslägret i Spanien.

Nämnden fastslog vidare att Holmes inte bar något betydande ansvar eller visade försumlighet i samband med överträdelserna – och tilldelade honom som sanktionsåtgärd en reprimand.

CAS upphäver avstängningen av brasilianska fotbollsspelaren Gabriel Barbosa

Gabriel Barbosa Almeida, född 30 augusti 1996 i São Bernardo do Campo, Brasilien, är en brasiliansk fotbollsspelare. Han spelar 2025 för Cruzeiro från Belo Horizonte. Han upptäckte tidig och debuterade som proffs 2013, bara 16 år gammal, när han fortfarande var känd som Gabriel Barbosa. Vid det tillfället kom han in under en oavgjord match mot Flamengo som markerade Neymars farväl. År 2014 fick han fler möjligheter, blev en startspelare och fick förtroende från Santos-fansen, som började kalla den unge anfallaren för “Gabigol”, ett smeknamn som han fick på grund av hans målstil. Gabriel var lagets bästa målskytt i Copa do Brasil och avslutade säsongen med 21 mål. Under första halvan av 2016 var Gabigol återigen lagets bästa målskytt och vann Paulista Championship. Hans goda prestationer uppmärksammades av Inter från Milano, som värvade spelaren för mer än 29 miljoner Euro. Hans tid i Italien var dock inte lyckad, vilket resulterade i ett lån till Benfica. Efter sex månader återvände han till Santos 2018, även då på lån, och hade ytterligare en bra säsong för São Paulo-klubben.

2019 lånades han ut till Flamengo, där han hade en historisk bra säsong. Gabigol utmärkte sig genom att vinna Campeonato Carioca, Campeonato Brasileiro (där han vann skytteligan med 25 mål) och Copa Libertadores, där han gjorde två mål i finalen mot River Plate och slutade som bästa målskytt i tävlingen med nio mål.  För det brasilianska landslaget deltog anfallaren i ungdomsturneringar, som U-17-VM 2013 och 2015 U-20 South American, förutom att vinna 2014 COTIF International Tournament.

Förutom sin fotbollskarriär började Gabigol 2021 en karriär som rap-artist och antog artist-namnet artistnamnet Lil Gabi.

Den 8 april 2023 deltog idrottaren i ett dopingstest utanför tävling som samtidigt genom-fördes på flera medlemmar av klubben vid klubbens träningsanläggning i Rio de Janeiro. Idrottaren valdes ut för dopingskontroll och var tvungen att lämna blod- och urinprov. Dopingskontrollformuläret för testet (DCF) undertecknat av idrottaren visar att blod- och urinprovsbehållarna förseglades klockan 13:17 respektive 14:14, med hela processen avslutad klockan 14:18. DCF innehöll följande handskrivna kommentarer från idrottaren: ”es ultimo que eu faço” och ”porque sempre sou escolhido” (motsvarande ”det här är det sista jag gör” och ”varför blir jag alltid utvald”). De prover som lämnades av idrottaren analyserades och visade negativt resultat för förbjudna substanser.

Den 8 april 2023 undertecknade dopingskontrollanten (DCO) Danilo Machado, som var ansvarig för genomförandet av testet, en kompletterande rapport till DCF enligt följande:

”Jag vill härmed rapportera idrottaren Gabriel Barbosas beteende. Idrottaren kom inte till oss när han fick veta om kontrollen före träningen. Han gick och tränade, så vi var tvungna att vänta två timmar efter träningen för att samla in proverna. Trots att vi väntat två timmar ignorerade idrottaren oss och gick i stället och åt lunch. Efter lunchen gick han till blodprovet. Han behandlade hela teamet respektlöst, och ifrågasatte varför han alltid fanns med på listan. Han lämnade tvivelaktiga uppgifter, såsom telefonnummer och sin underskrift. Underskriften såg inte ut som hans vanliga. Dessutom följde han inte de procedurer som DCO hade informerat om. Vid första försöket blev han irriterad på att DCO följde med honom till toaletten och slutade med att han inte kissade alls. Han kom tillbaka och sa att ”alla kan dra åt helvete” eftersom han skulle gå och lägga sig och att det skulle ta lång tid att genomföra det. Ungefär 90 minuter senare återvände han, tog uppsamlingskärlet och gick till toaletten utan att informera någon. DCO var tvungen att springa efter honom. Han kom tillbaka från toaletten med uppsamlingskärlet öppet, lämnade det på bordet och gick tillbaka till toaletten för att avsluta urineringen. DCO försökte ropa på honom för att verifiera att urinen var hans, men han ignorerade det. Han avslutade proceduren och sade att detta skulle bli hans sista kontroll. Med tanke på svårigheten att genomföra en standardmässig kontroll ber jag institutionen att vidta nödvändiga åtgärder.”

Den 8 april 2023 lämnade Raphael Carvalho, en annan DCO som deltog i testförfarandet, sina iakttagelser efter en informationsförfrågan från ABCD, enligt följande:

”Den 8 april 2023 beordrade den brasilianska dopingkontrollmyndigheten (ABCD) ett test utanför tävling, för att genomföra dopingsontroll på utvalda idrottare i Flamengo-laget vid träningsanläggningen. Enligt vad som rapporterats av kontrollanten Danilo Machado, samt bekräftats av ledaren och ansvarige Raphael Carvalho i e-post och i det kompletterande rapportformuläret, försökte idrottaren Gabriel Barbosa Almeida försvåra hela kontrollprocessen.”

João Antonio De Albuquerque e Souza (ordförande för BADT, ”Tribunal de Justiça Desportiva Antidopagem”, den brsailianska statens antidopingdomstolen) ansåg att överträdelse av den aktuella regeln i dopingreglementet kräver ett avsiktligt handlande från idrottarens sida, och att bevisbördan ligger hos antidopingsmyndigheterna, inte hos idrottaren. Enligt reglerna är beviskravet ”comfortable satisfaction” (bekväm övertygelse), vilket är högre än ”övervikt av sannolikhet” men lägre än ”bortom rimligt tvivel”. På denna grund kunde följande fastställas:

Ingen närvaro för provtagning före träning.

Idrottaren underlät att inställa sig för dopingskontroll när DCO:erna anlände, till skillnad från sina lagkamrater som genomförde testet före träningen. Trots att han blev underrättad, ignorerade han kontrollanterna och gick till träningen, vilket försenade blodprovstagningen med över 4 timmar och urinprovstagningen med 5 timmar. Även om fysioterapi tillfälligt kan ha förhindrat blodprovstagning, motiverade det inte hans bristande kommunikation. Hans underlåtenhet att bekräfta testförfarandet före träningen utgör ett brott mot internationella procedurer.

Att gå till lunch efter träning och svårighet att tillåta eskort vid alla tillfällen fram till provtagning.

Efter träningen gick idrottaren för att äta lunch utan full eskort, och missade därmed ytterligare ett tillfälle att lämna urinprov. Han orsakade ytterligare försening genom att vila, med hänvisning till att han ännu inte var redo att urinera och behövde vänta på blodprovstagningen. Detta utgjorde ett andra brott mot teststandarderna. Eftersom han upprepade gånger undvek DCO:erna före och efter träning samt före och efter lunch, och inte var under kontinuerlig eskort, utgör den fem timmar långa förseningen i urinprov-tagningen en underlåtenhet som kan tillskrivas honom.

Svårighet att tillåta DCO att fullt ut observera urinprovstagningen.

DCO:n som ansvarade för urinprovtagningen uppgav att idrottaren försvårade förfarandet genom att inte sänka sina shorts och underkläder tillräckligt, hålla ryggen vänd och inte lyfta på tröjan, vilket begränsade synligheten. Dessutom tog idrottaren uppsamlingskärlet och gick till toaletten utan att informera DCO:n. Trots att han visste att han måste tillåta tydlig observation, agerade han på ett sätt som hindrade processen. Detta utgör ett tredje brott mot internationella teststandarder.

Underlåtenhet att följa DCO:s instruktioner genom att lämna urinprovsbehållaren öppen, övergiven och utan lock.

Idrottaren lämnade sitt urinprov utan uppsikt och gick tillbaka till toaletten, i strid med antidopingsprotokoll.

Även om varje enskilt misslyckande kanske inte utgör manipulation i sig, tyder deras sammantagna effekt på en avsikt att förhindra dopingkontrollen. Systemet kräver att idrottare inställer sig för test vid underrättelse – inte när det passar dem. Att DCO:erna accepterade provet trots proceduröverträdelser legitimerar inte idrottarens agerande.

De Albuquerque e Souza drog därför slutsatsen: ”Jag instämmer helt i föredragandens synpunkt, inklusive avseende avstängningsperioden på två år samt att denna ska börja gälla från händelsedatumet.”

Idrottaren överklagade till CAS (CAS 2024/A/1047) den 2 april 2024.

Förfarandet inför skiljedomstolen CAS

Den 3-4 april 2025 (precis ett år efter överklagandet) hölls en förhandling i Rio de Janeiro,

Efter inledande anföranden avgav klaganden följande uttalanden som svar på frågor från parternas ombud:

När DCO:erna anlände till klubben befann han sig redan i gymmet för fysioterapi. Han informerades då av Dr Tannure om att ett test var planerat för dagen. Han blev dock aldrig tillsagd att omedelbart inställa sig hos DCO:erna, vilket han skulle ha gjort om han blivit beordrad. När han fick informationen från Dr Tannure kände han inte behov av att urinera, och kunde inte heller lämna blodprov eftersom han redan påbörjat sin fysiska förberedelse. Det är sant att Dr Tannure inte uttryckligen nämnde blodprov, men han visste att vid ett “överraskningstest” skulle både blod- och urinprov lämnas.

Han hindrade aldrig någon från att få tillgång till honom, varken i gymmet eller i matsalen. Om klubben begränsade DCO:ernas tillträde till vissa delar av tränings-centret, ligger ansvaret enbart hos klubben.

Han träffade DCO:erna första gången på väg till matsalen, då han fick tillstånd att äta lunch och lämna proverna senare.

Han fick inga instruktioner om försegling av urinprovet och ingen informerade honom om att hans beteende i samband med testet kunde betraktas som en antidopingsregelöverträdelse.

Därefter hördes följande personer som vittnen och lämnade följande uppgifter:

Dr Tannure:

När DCO:erna anlände till träningsanläggningen utan förvarning, höll idrottaren redan på med sin förträning och fysioterapi. DCO:erna bad honom därför att informera idrottaren om testet, men utan att ge några instruktioner om vad han skulle säga. De övriga spelarna som valts ut för test kunde informeras om testet vid ankomst eftersom de passerade DCO:erna vid ingången.

Efter begäran från DCO:erna informerade han idrottaren om testet, men hindrade inte DCO:erna från att följa med för att möta idrottaren. På samma sätt begränsade han inte deras tillträde till andra delar av träningsanläggningen. Efter att ha träffat idrottaren informerade han DCO:erna om att idrottaren inte kände något behov av att urinera och inte kunde lämna blodprov eftersom han redan påbörjat fysisk aktivitet. DCO:erna gder om att idrottaren omedelbart skulle inställa sig vid dopingskontrollstationen.

Mr Machado:

Han är en erfaren DCO som deltagit vid tre olympiska spel i denna roll. Under hela sin karriär hade han dock aldrig upplevt något liknande som hände vid detta test. Det var svårt för DCO:erna att röra sig fritt inom träningsanläggningen. Mr Carvalho, som ledde testet och ansvarade för notifieringen, kunde inte nå idrottaren för att underrätta honom om testet. Han mindes dock inte exakt vem inom klubben som sa till DCO:erna att de inte fick röra sig fritt inom anläggningen.

Machado träffade idrottaren första gången först när denne passerade dopingskontroll-stationen på väg till matsalen. Då bad DCO:erna honom att genomföra testet. Idrottaren stannade inte utan sa bara att han skulle göra det senare. DCO:erna kunde inte följa med in i matsalen. Ingen begärde, med någon form av motivering, tillstånd att skjuta upp kontrollen av idrottaren, vilket strider mot reglerna i ISTI.

När idrottaren återvände till kontrollstationen för ett första försök gjorde han inget seriöst försök att lämna prov. Han sänkte inte ens byxorna, kastade uppsamlingskärlet efter några sekunder och lämnade stationen utan att begära tillstånd – han bara gick därifrån.

Vid andra försöket, efter att ha lämnat provet, lämnade idrottaren urinbehållaren öppen och oförseglad på ett bord utanför toaletten, där han återvände några sekunder för att snabbt urinera färdigt. Vid detta tillfälle följde han inte DCO:ns instruktioner.

Machado kunde se urinen lämna idrottarens kropp vid det andra försöket.

Detta var inte första gången Machado testade idrottaren. Vid varje tidigare tillfälle där klubbens spelare testats har han fått testa just denne idrottare, och varje gång har idrottaren uppträtt aggressivt.

Idrottaren uppgav tvivelaktiga uppgifter till DCF. Till exempel verkade telefonnumret mycket märkligt.

Mr Phelipe Oliveira de Macedo:

de Macedo närvarade vid testet som ansvarig för blodprovstagning. När blodprovet slutligen togs samarbetade inte idrottaren fullt ut: till exempel var det han själv som behövde försegla provröret eftersom idrottaren inte gjorde det. Blodprovstagningen fördröjdes av idrottaren utan något tillstånd, vilket han hade kunnat begära genom att ange ett giltigt skäl. Vid lågintensiv fysisk aktivitet finns det inget behov av att vänta två timmar innan blodprov tas.

Blodprovet togs för att kontrollera förekomst av GH-isoformer (tillväxthormon). Syftet med testet angavs i uppdragsordern och var tydligt eftersom en del av blodet, när det väl samlats in, skulle placeras i ett särskilt provrör. Som ett resultat kunde idrottaren ha blivit informerad om testets syfte och kan ha fördröjt det för att minska spårbarheten av det förbjudna ämnet.

de Macedo deltog i andra dopingskontroller av klubbens spelare. Vid varje tillfälle mötte DCO:erna begränsningar och kunde inte röra sig fritt inom träningscentret. Dessutom uppträdde klubbens personal fientligt.

I huvudsak gör Gabriel Barbosa gällande att han fått en tvåårig avstängning för att påstått ha försökt manipulera dopingkontrollen. Han hävdar dock dels att han saknade motiv att manipulera, dels att DCO:ernas anklagelser motsägs både av idrottarens egen bevisning och vissa DCO-uttalanden. Barbosas beteende utgjorde, i endast fall, endast oförskämdhet, vilket enligt CAS-praxis inte utgör manipulation. Även om idrottarens beteende var respektlöst, utgör detta inte ett brott mot antidopin-reglerna. Enligt WADC innebär inte “tampering” (manipulation) att man uppför sig otrevligt, så länge det inte påverkar själva dopingskontrollprocessen. Idrottaren var under betydande stress inför en kommande match och må ha varit mindre artig, men detta motiverar inte en sanktion. Därför menar Barbosa att det faktum att 5 av de 9 medlemmarna i BADT röstade felaktigt innebär att det överklagade beslutet måste upphävas och att ingen sanktion ska tillämpas. På samma sätt förnekar Barbosa att hans beteende utgjorde en dopingförseelse även om han vid förhandlingen till slut medgav att denna CAS-panel hade rätt att pröva hans agerande vid testtillfället även enligt denna bestämmelse.

Principen om proportionalitet har inte respekterats. Syftet med antidopingsreglerna är att säkerställa rättvisa genom att identifiera idrottare som försöker fuska för att skaffa sig en otillbörlig fördel. Detta är inte fallet med idrottaren, som konsekvent respekterat fair play och genomgått många dopingstester under hela sin karriär. Det vore inte rimligt att bestraffa honom för påstått manipulativt beteende gentemot dopingskontrollprocessen. Den faktiska händelseutvecklingen och proportionalitetsprincipen måste beaktas vid bedömningen av detta fall. Det är uppenbart att DCO:erna missbrukade sin makt, fabricerade anklagelser och förvanskade idrottarens handlingar. Som en följd av dessa anklagelser har idrottaren blivit avstängd, vilket orsakat betydande skada på hans rykte, karriär och ekonomi. DCO:erna har däremot inte drabbats av några konsekvenser för sina handlingar.

Efter det aktuella testet genomgick han flera fler dopingkontroller under 2023, vilka han samtliga genomförde.

Antidopingorganisation hävdade att en grundläggande komponent i både bedrägeri och förseelse är skillnaden mellan den anklagades beteende och den förutbestämda standarden för provinsamling, vilket inträffade i detta fall – eftersom resultatet av en insamling utanför standard, oavsett om det är positivt eller negativt, förlorar sin presumtiva beviskraft och blir ifrågasatt. Varje avvikelse från meddelandet (notifieringen) och utan avgörande bevis för att han var auktoriserad till en sådan avvikelse – genom en motivering som godkänts av kontrollanten – kan leda till fällande dom. Det är ostridigt att idrottaren var medveten om dopingkontrollen och hans motivering har varierat över tid och inte bevisats, trots att bevisbördan låg på honom och det fanns kameror i båda de nämnda områdena. Det finns inga bevis för att klaganden fått ett “tillstånd” att vara utan följeslagare, och ansvaret för detta är personligt och icke-överförbart. Det rörde sig inte om enstaka handlingar som avvek från standard, utan ett mönster av flera handlingar som tillsammans störde proceduren. När man jämför idrottarens agerande med vad ISTI 2021 föreskriver, är det exakt detta han gjorde den 8 april 2023 – inte bara frivilligt, utan även medvetet och avsiktligt.

Principen om proportionalitet beaktades noggrant eftersom den första instansen fastställde sanktionen till 24 månader (det lägsta möjliga), inte 48 månader.

Antidopingmyndigheten, som implementerar WADC i brasiliansk rätt, definierar “bedrägeri som inkluderande avsiktliga handlingar eller försök som underminerar dopingkontroll-processen, såsom att erbjuda eller acceptera mutor för att påverka åtgärder, hindra provtagning, påverka analys, förfalska dokument, skaffa falska vittnesmål, eller andra ingrepp med syfte att påverka resultatadministrationen. Det betonades att det inte bara är materiella handlingar som att förhindra provtagning eller erbjuda mutor som är straffbara, utan även åtgärder avsedda att dölja positiva dopingsresultat, särskilt sådana från substanser med kort detektionstid, som tillväxthormon. Det finns faktiskt en betydande oro över potentiellt bedrägeri vid dopingkontroller, eftersom även små avvikelser kan undergräva hela processen. Syftet med kontrollen är inte bara att samla in prover, utan att säkerställa att idrottarens prestationer är legitima och inte resultatet av bedrägliga handlingar. Ett prov som samlas in och analyseras på rätt sätt garanterar att resultaten speglar idrottarens verkliga förmåga, och säkerställer rättvis konkurrens. Kontrollproceduren tjänar principen om “fair play” och garanterar antidopingssystemets integritet och trovärdighet. Om någon del av provtagningsförfarandet undergrävs, rubbas systemets trovärdighet, och resultaten kommer att ifrågasättas. Därför kan systemet inte tolerera ens minimala avvikelser i doping-kontrollförfaranden, eftersom antidopingssystemet inte bara måste garantera ärlighet, utan även ge intryck av ärlighet, för att upprätthålla förtroende och integritet inom idrotten.

Vid antidopingsärenden är det idrottaren som bär ansvaret att lägga fram konkreta bevis om denne hävdar procedurfel eller giltiga skäl för att inte följa en dopingskallelse. Utan avgörande bevis för att styrka sitt påstående tvingades BADT avvisa idrottarens förklaring. Idrottaren kunde enkelt ha styrkt sitt påstående om att han var sysselsatt med annan aktivitet vid notifieringen, eftersom annan övervakningsfilm fanns tillgänglig och presenterades för andra delar av ärendet. Att han inte presenterade sådan film om sin vistelseort tyder på att den inte stödjer hans version av händelserna.

BADT hänvisade till ett liknande fall (CAS 2008/A/1557), där två idrottare blev sanktionerade efter att de inte omedelbart infunnit sig till en dopingskontroll, utan i stället deltog i ett möte som höll dem utom räckhåll för kontrollanterna. Detta fall skapade ett prejudikat genom att betona att antidopingsförfaranden måste genomföras utan osuperviserade mellanrum för att upprätthålla integriteten och trovärdigheten i resultaten. Förseningar, oavsett anledning, bryter mot antidopingsreglerna när idrottaren medvetet undandrar sig kontrollantens uppsikt. Klagandens omfattande, osuperviserade försening på 4 timmar för blodprovet och 5 timmar för urinprovet gjorde kontrollen ogiltig. De strikta kraven i antidopingssystemet är i själva verket avgörande för att säkerställa att inga förbjudna substanser eller metoder döljs eller manipuleras.

I motsats till klagandens påståenden krävs det inte att bedrägeri helt omkullkastar processen, eller att idrottaren förstår att hans handlingar utgör ett regelbrott. Det räcker att han medvetet accepterar risken att hans handlingar kan störa kontrollförfarandet.

Begreppet ”Manipulation” och ”Försök till Manipulation” i CAS rättspraxis

Innan en prövning av det aktuella fallet genomförs, finner denna CAS-panel det viktigt att understryka en tolkningsfråga avseende tillämpningsområdet för artikel 2.5 i WADC. Såsom framgår tydligt av lydelsen i artikel 2.5 WADC (som hänvisar till ett ”avsiktligt beteende, eller försök till sådant, som undergräver dopningskontrollförfarandet”), kräver ”manipulation” ett avsiktligt ingripande i eller hindrande av dopningskontrollprocessen, exempelvis genom att fördröja eller försvåra utredning eller hantering av testresultat på ett konkret och meningsfullt sätt. Bestämmelsen är i själva verket avsedd att garantera dopningskontrollens integritet och därmed dess tillförlitlighet.

Denna tolkning har konsekvent upprätthållits i CAS rättspraxis, där överträdelser av typen ”manipulation” endast har konstaterats i fall som inneburit medvetna försök att vilseleda, förhindra eller underminera dopningskontrollen. Med andra ord kräver ”manipulation” en väsentlig och avsiktlig ansträngning att påverka antidopningsprocessen på ett sätt som äventyrar dess integritet. Denna tolkning stöds även av den icke uttömmande lista med exempel som anges i definitionen av ”manipulation” i WADC (§ 118). Alla dessa exempel har som gemensam nämnare att den klandervärda handlingen måste ha en allvarlig påverkan på dopningskontrollförfarandet.

CAS 2008/A/1572, 1632 & 1659: CAS-panelen slog fast att de prover som togs från en idrottare vid olika tillfällen faktiskt inte kom från samma person, utan att en dubbelgångare använts.

CAS 2008/A/1718 & 1724: CAS-panelen fann att de utom-tävlan-prover som lämnades av idrottarna inte kom från idrottarna själva.

CAS 2015/A/4128: Idrottaren lämnade in en förfalskad läkarjournal där det påstods att hon drabbats av en svår blödning orsakad av en trafikolycka, och att läkaren behandlade henne med en erytropoietin-injektion. CAS-panelen fann att inlämnandet av fabricerade bevis utgjorde ”manipulation”, eftersom det var en avsiktlig handling med syfte att vilseleda resultatförvaltningen och rättfärdiga ett positivt testresultat. Panelen betonade att idrottarens agerande i grunden underminerade det disciplinära förfarandet genom att tillföra falsk dokumentation som syftade till att försvaga utredningens integritet och påverka dess utfall.

CAS 2016/A/4700: CAS-panelen fann att ett försök att övertyga dopning-kontrollanten om att en ersättare var den faktiska idrottaren som skulle testas, alternativt att försöka få kontrollanten att testa en annan idrottare i stället, utgjorde ett försök att manipulera dopningskontrollen i den mening som avses i denna typ av regelöverträdelse.

CAS 2017/A/4937: CAS-panelen övervägde om en enkel lögn kunde utgöra ”manipu-lation”. Panelen drog slutsatsen att även om oärlighet kan vara relevant, utgör det inte automatiskt ”manipulation”. Beslutet betonade att ”manipulation” kräver en avsiktlig och väsentlig ansträngning att förhindra dopningskontrollförfarandet: att ljuga är inte detsamma som att begå ”bedrägeri” eller lämna ”bedrägliga uppgifter”. CAS-panelen betonade vikten av att beakta omfattningen av beteendet som syftar till att dölja sanningen för att avgöra om det funnits en avsikt att undergräva processen; där-för ansågs en enkel lögn i sig inte vara tillräcklig för att störa, förhindra eller försena ett antidopningsförfarande.

CAS 2017/A/5142: Det fastslogs att avsiktlig kontaminering av ett urinprov med ett ämne sannolikt underminerar effektiviteten i dopningskontrolltestet, och är förbjudet i syfte att skydda integriteten och effektiviteten i dopningskontrollen.

CAS 2018/A/6047: CAS-panelen fann att erbjudandet av en muta till en dopningskontrollant för att byta ut ett prov var ett försök att påverka dopningskontrollen.

CAS 2021/A/7983 & 8059: Idrottaren ändrade datumet på ett dokument som styrkte dagen för ett medicinskt ingrepp, i ett försök att motivera varför hon inte svarade på en dopningskontroll. CAS-panelen fann att denna manipulation direkt påverkade antidopningsprocessen genom att vilseleda utredningen och försöka undvika ansvar för ett missat test. Panelen drog slutsatsen att idrottarens agerande utgjorde ”manipu-lation”, eftersom det representerade ett avsiktligt försök att fördröja och förhindra resultatförvaltningen genom att lämna in falsk information.

CAS 2022/ADD/49: CAS antidopningsdomare fann att inlämnandet av felaktiga vistelseuppgifter i ADAMS-systemet gjordes medvetet av idrottaren, och eftersom detta skedde vid flera på varandra följande tillfällen – trots att dopningskontrollanten uppmanade honom att rätta uppgifterna – utgjorde detta en överträdelse som klassificerades som ”manipulation”.

Panelen påpekar inledningsvis att inget av de påstådda beteendena motsvarar de ”typifi-erade” (men inte uttömmande) exemplen på ”manipulation” som listas i dess definition enligt WADC: Idrottaren ändrade inte identifikationsnumren på ett DCF-formulär under testet, krossade inte B-flaskan vid analysen av B-provet (eller någon annan flaska vid något tillfälle), ändrade inte ett prov genom att tillsätta ett främmande ämne, försökte inte hota eller hotade inte ett vittne eller någon som lämnat vittnesmål eller information inom dopningsontroll-förfarandet. De handlingar som tillskrivs spelaren påstås i stället ha haft en annan påverkan på dopningskontrollen: enligt svarandena har idrottaren genom sitt agerande stört processen i syfte att undvika ett positivt testresultat, genom att fördröja kontrollen, vara utan uppsikt, försöka dölja själva urinlämningen vid provtagningen eller skapa ett potentiellt procedurfel genom att lämna provet oöppnat på ett bord i några minuter.

Flera bestämmelser i ISTI har åberopats för att visa att idrottaren försökte undergräva dopningkontrollprocessen genom de nämnda handlingarna. Till exempel hänvisas till den artikel, som anger att idrottaren har ansvar att förbli under ständig uppsikt av dopningskon-trollant (DCO) eller följeslagare från det ögonblick första kontakt tas tills proceduren är slutförd och till den artikel, enligt vilken dopningskontrollanten eller följeslagaren ska hålla idrottaren under uppsikt under hela tiden mellan första kontakt och testets genomförande; och till artiken som föreskriver att en begäran om uppskov ska avslås om det inte är möjligt att ha ständig uppsikt över idrottaren under uppskovet. Denna CAS-panel instämmer i att omedelbar rapportering till dopningkontrollstationen och kontinuerlig uppsikt är ett nödvändigt krav för dopningkontroller, då det är avsett att säkerställa kontrollens integritet och tillför-litlighet. Panelen noterar dock att detta förutsätter vissa grundläggande villkor: korrekt notifiering av den berörda idrottaren samt att det inte finns något godkännande att skjuta upp närvaron vid dopningskontrollen.

ISTI föreskriver att dopningskontrollen ska notifieras direkt till den berörda idrottaren av DCO eller följeslagare. Assistans från en tredje part kan begäras, men endast i särskilda fall: när det gäller idrottare med funktionsnedsättning, idrottare som är minderåriga eller när det krävs hjälp för att identifiera och notifiera idrottaren. I alla sådana fall gäller: ”om en tredje part måste notifieras före idrottarens notifiering, ska den tredje parten åtföljas av DCO eller följeslagare för att notifiera idrottaren.”

Reglerna beskriver sedan vilken information som ska ges till idrottaren vid notifieringen. När första kontakten tas måste dopningskontrollanten eller följeslagaren säkerställa att idrottaren informeras om:

att han eller hon är skyldig att genomgå provtagning

under vilken myndighet provtagningen sker

typen av provtagning och eventuella villkor som måste följas innan provtagningen sker

idrottarens rättigheter, inklusive rätten att ha med sig en representant, att begära ytterligare information om provtagningsprocessen och att begära uppskov med att infinna sig vid dopningskontrollstationen av giltiga skäl

idrottarens skyldigheter, däribland kravet på att förbli under ständig uppsikt av dopningskontrollanten/följeslagaren, att följa procedurerna för provtagningen och att förstå de möjliga konsekvenserna av att inte följa dessa, samt att omedelbart infinna sig för provtagning, såvida det inte finns giltiga skäl för dröjsmål

platsen för dopningskontrollstationen

att om idrottaren väljer att äta eller dricka innan provet lämnas, sker detta på egen risk

att överdriven vätskeintag bör undvikas eftersom det kan fördröja möjligheten att lämna ett godtagbart prov

att det urinprov som lämnas till dopningskontrollpersonalen ska vara det första som lämnas efter notifiering.

Möjligheten att skjuta upp testet behandlas anger att dopningskontrollanten eller följe-slagaren, efter eget omdöme, överväga rimliga begäranden från tredje part eller från idrottaren om att få fördröja rapporteringen till dopningskontrollstationen efter det att han erkänt och accepterat notifieringen, och/eller att tillfälligt lämna kontrollstationen efter ankomst. Uppskjuten rapportering eller tillfällig frånvaro från stationen kan tillåtas för följande aktiviteter i samband med testning utanför tävling:

att lokalisera en representant

att slutföra ett träningspass

att ta emot nödvändig medicinsk behandling

att hämta legitimation

andra rimliga omständigheter, enligt DCO:s bedömning, med beaktande av instruktioner från testmyndigheten.

Det är dock fastställt att dopningskontrollanten/följeslagaren endast får bevilja sådant tillstånd om idrottaren kan förbli under ständig uppsikt under uppskovet.

Domstolen är medveten om det prejudikat (CAS 2008/A/1557, beslut den 29 januari 2009) som åberopats av den åklagande antidopingmyndigheten för att stödja sitt påstående om att idrottaren begick ett antidopningsregelbrott) eftersom spelarna i det fallet blev bestraffade då de anlände till dopningkontrollstationen med 25 minuters försening och var utan uppsikt under större delen av den tiden. Den slutsatsen baserades dock på att den notifieringsform som användes då var förenlig med dåvarande praxis inom italiensk fotboll. Dessutom noterar panelen att i ett senare förfarande, där det granskades huruvida spelarna i det fallet varit medvetna om sina skyldigheter i antidopningsproceduren, upphävdes den tidigare sanktio-nen.

Enligt åklagarna visade idrottarens övriga beteende också att han hade för avsikt att sabotera dopningskontrollen. Dessa handlingar inkluderar hans respektlösa attityd gentemot DCO:erna, att han vände ryggen till när han lämnade urinprovet, det avbrutna (men i praktiken inte seriösa) första försöket att lämna urinprov, att han lämnade urinprovet oöppnat på ett bord efter det andra försöket, och hans beteende vid ifyllandet av DCF-formuläret.

Denna CAS-panel finner att dessa handlingar klart visar på ett kränkande uppförande gentemot DCO:erna (vilket idrottaren bör klandras för), men dessa handlingar når inte upp till den (ganska höga) tröskel som krävs för att fastslå att det rör sig om ett försök att sabotera dopningskontrollen. Dessutom noterar panelen att vissa av dessa påstådda handlingar inte kunde styrkas. Till exempel bekräftade Mr Carvalho vid förhöret att han hade fri sikt mot urinen när den lämnade idrottarens kropp under det andra försöket att samla provet. Det bör också noteras att, vid tveksamhet om provets ursprung eller äkthet (som till exempel kunde ha påverkats av att urinbehållaren lämnades oöppnad på ett bord), hade DCO rätt att kräva ett nytt prov. I detta fall gjorde de det dock inte. På samma sätt kunde inte ifyllandet av DCF-formuläret med ”tvivelaktiga uppgifter” styrkas, oavsett hur märkligt idrottarens telefonnummer än verkade.

Sammantaget noterar denna CAS-domstol att de skäl som åklagaren framfört för att påvisa idrottarens motiv inte är övertygande. Skiljedomstolen påpekar att även om man antar att en försening på cirka 4 timmar vid blodprovet objektivt skulle kunna hindra upptäckten av GH (vilket bestriddes av professor Cameron), så framstår det som osannolikt att idrottaren var medveten om att syftet med blodprovet var att undersöka GH-”isoformer” (eller att andra spelare skulle ha påpekat detta för honom). Det verkar också osannolikt att han var medve-ten om att GH-isoformer endast kunde upptäckas under ett kort tidsfönster efter admini-strering. Det framfördes inte heller att Dr Tannure informerat honom om detta (även om Dr Tannure kunde ha varit medveten om syftet med testet och om GH-isoformernas begränsade upptäcktsfönster – men han blev aldrig förhörd i frågan eller utredd, åtminstone inte för medverkan). Avsaknaden av trovärdig faktabas gör att experthearingen blir irrelevant.

CAS-domstolen finner att, av samma skäl som förklarats ovan avseende det påstådda dopningsbrottet, kan idrottaren inte hållas ansvarig för det regelbrott – ”underlåtenhet att genomgå provtagning” – som kan fastställas även om idrottaren till slut lämnar ett prov (CAS 2008/A/1557, dom av den 29 januari 2009). Det faktum att idrottaren till slut infann sig vid dopningskontrollstationen och genomgick testet innebär alltså inte i sig att överträdelsen kan uteslutas. Det kan inte anses att idrottaren, genom att inte omedelbart inställa sig hos DCO:erna och genom att fördröja kontrollen under en period där han inte var under uppsikt, agerade på ett sätt som han visste utgjorde ett dopningsregelbrott eller visste att det fanns en betydande risk att agerandet kunde utgöra eller leda till ett sådant brott, och ändå tydligt bortsåg från den risken.

Konklusion

Sammanfattningsvis finner CAS att idrottaren inte är ansvarig för ”undandragande, vägran eller underlåtenhet att genomgå provtagning. CAS-domstolen finner att överklagandet ska bifallas och att det överklagade beslutet ska upphävas. Som ett avslutande meddelande vill CAS dock betona att Idrottarens beteende den 8 april 2023 var fullständigt oacceptabelt på grund av bristande samarbetsvilligt. Av bevisningen framgår att idrottaren var arg över att ha blivit uttagen för dopningskontroll. Han kände sig utpekad av de brasilianska antidoping-myndigheterna, som hade valt ut honom för test upprepade gånger – betydligt oftare än hans lagkamrater. Detta framgår också av idrottarens anteckning på DCF-formuläret, där han skrev: “detta är det sista jag gör” och “varför är det alltid jag som blir vald?”. Han upplevde sig alltså orättvist behandlad. Vid förhöret uppgav han vidare att dopningskontrollanterna behandlade honom respektlöst. Det lämnades dock inga bevis som styrkte detta påstående. Som en följd av ovanstående försökte idrottaren göra livet svårt för dopningskontrollanterna.

Ett sådant beteende hade kunnat utgöra ett antidopningsbrott, om DCO:erna hade notifierat idrottaren på korrekt sätt och/eller hade intagit en mer kraftfull hållning genom att tydligt varna honom och meddela att de inte skulle tolerera ytterligare förseningar. DCO:erna valde dock en annan väg för att undvika att eskalera situationen. Även om idrottarens beteende var oacceptabelt, når det inte upp till tröskeln för ett antidopningsbrott. Det är just av denna anledning som WADC uppmuntrar antidopingorganisationer att införa en uppförandekod för att kunna sanktionera idrottares obstruerande och respektlösa beteende som inte uppfyller tröskeln för ett regelbrott. Denna CAS-panel noterar att de brasilianska antidoping-myndigheterna valt att inte införa en sådan uppförandekod.

Det aktuella fallet tyder på att det kan finnas ett ”kulturellt” problem inom brasiliansk fotboll när det gäller dopningskontroller utanför tävling. Man tolererar dopningskontroller men stöder inte de viktiga uppgifterna som de brasilianska antidopingmyndigheterna ansvarar för. Dr Tannure är ett tydligt exempel på denna attityd. Vid förhöret framförde han en – helt ogrundad – konspirationsteori om att dopningskontrollen utfördes dagen före en viktig match för att störa lagets förberedelser och sätta dem i ett underläge. Detta är naturligtvis fullständigt orimligt. Ett annat exempel på denna attityd är de begränsningar klubben ålade DCO:erna genom att förhindra dem från att komma åt stora delar av träningscentret, vilket kraftigt försvårade notifiering av spelarna och möjligheten att hålla dem under uppsikt. DCO:erna accepterade detta trakasserande beteende från klubben, trots att de borde ha motsatt sig sådana begränsningar.

Vid förhöret hörde CAS-panelen vittnen som uppgav att de svårigheter som beskrivits ovan inte är undantag, utan snarare regel när man samlar in prover i fotbollsklubbar. Denna domstol är inte i position att kontrollera riktigheten i dessa generella påståenden, men noterar att DCO:er och antidopingmyndigheter måste kräva respekt från alla aktörer inom fotbollen (klubbar, spelare, stödpersonal) – och att klubbar, spelare och stödpersonal i sin tur måste visa respekt mot DCO:erna. Till exempel bör begränsningar av deras arbete (som att försvåra tillträde till träningsanläggningar) inte tillåtas eller tolereras, annat än i vad som är strikt nödvändigt enligt dopningsreglerna. Ett respektfullt beteende ska följas och krävas. DCO:ernas instruktioner ska följas, och hinder för samarbetet ska stoppas och förebyggas från första stund.

Fotbollspelaren Mudryk planerar sprintkarriär efter dopingbakslag i Chelsea

Chelseas Mykhailo Mudryk kan få en lång avstängning (4 år) efter att meldonium hittades i Mudryks rin. Den ukrainske landslagsmannen har inte spelat sedan november 2024 och stängdes tillfälligt av medan han och Chelsea väntade på resultatet av en utredning.

Mudryk anlitade Morgan Sports Law för att arbeta med hans fall efter hans tillfälliga avstängning. Företaget representerade den tidigare Juventus- och Manchester United-mittfältaren Paul Pogba i hans överklagande av en fyraårig dopningsavstängning, som sänktes till 18 månader av idrottens skiljedomstol (CAS).

Mudryk förnekade att han medvetet brutit mot några regler. Det har hävdats att han testade negativt i augusti förra året och att han inte har ändrat sitt beteende sedan dess.

Mudryk sa på Instagram i december förra året: “Jag kan bekräfta att jag har blivit underrättad om att ett prov jag gav till FA innehöll en förbjuden substans. Detta har kommit som en fullständig chock eftersom jag aldrig medvetet har använt några förbjudna substanser eller brutit mot några regler, och jag arbetar nära mitt team för att undersöka hur detta kunde hända. Jag vet att jag inte har gjort något fel och är hoppfull om att jag snart är tillbaka på planen. Jag kan inte säga mer nu på grund av sekretessen i processen, men jag kommer att göra det så snart jag kan.”

Mudryk, som kom till Chelsea från Shakhtar Donetsk i januari 2023, kämpar för att rädda sin karriär. Villkoren för hans tillfälliga avstängning har hindrat honom från att träna på Chelseas bas i Cobham eller med sina lagkamrater.

Den ukrainske landslagsmittfältaren rapporterar att han i september 2025 förbereder sig för att ta en plats i sprintlandslaget vid OS i Los Angeles 2028, efter att en provisorisk avstäng-ning tvingat honom att ompröva sin framtid.

Mykhailo Mudryk kan springa i 36,67 km/h. Hans imponerande fysik kan hjälpa honom att nå sitt mål, efter att livet tagit en dramatisk vändning vid 25 års ålder. Han slog igenom i Shakhtar Donetsk innan han tog steget till Premier League och Chelsea, som betalade 70 miljoner euro för honom 2023. Men den 18 juni 2025 bekräftade det engelska fotbollsför-bundet ett positivt test från föregående säsong.

Sedan dess har frågor väckts kring Mudryks rykte, och medan FIFA överväger vilken påföljd han kan få, har ukrainaren valt att inte förlora tid. Han tränar nu med sitt lands olympiska sprintlag i hopp om att klara de höga kraven för att få representera Ukraina vid OS i Los Angeles 2028. Först måste han klara den nationella uttagningen 2027, ett år före spelen, och därefter uppnå de kvalificeringsnormer som World Athletics fastställt.

Trots den pågående avstängningen togs Mudryk med i Chelseas officiella trupp för Premier League-säsongen 2025/26. Tränarna som arbetar med mittfältaren, som fortfarande är registrerad hos klubben, erkänner hans potential och explosivitet. Efter utredningen fick ukrainaren formella anklagelser, varefter Chelsea utfärdade ett officiellt klubbutlåtande:”Vi kan bekräfta att Mykhailo Mudryk har åtalats för brott mot antidopingreglerna, med påståenden om förekomst och/eller användning av en förbjuden substans enligt reglerna 3 och 4 i FA:s antidopingreglemente.”

Mudryk har hela tiden hävdat att han blev överraskad av dopningsresultatet, som nu satt honom under press, och han insisterar på att han aldrig medvetet intagit en förbjuden substans. Sedan han kom till Premier League 2023 har hans prestationer varit ojämna, med växlingar mellan briljanta ögonblick och perioder av frånvaro i spelet. Han har dock alltid utmärkt sig för sin snabbhet, som gör att han fysiskt kan springa ifrån försvarare.

Det maximala straffet för en sådan förseelse är upp till fyra år, såvida han inte kan bevisa att intaget skett av misstag eller oavsiktligt. Om han kan visa att det inte fanns någon avsikt att förbättra prestationen kan straffet reduceras. Det finns tidigare exempel: Samir Nasri fick 18 månaders avstängning för en medicinsk överträdelse, medan målvakten André Onana stängdes av i ett år för oavsiktlig dopning. Han återvände till spel och är nu förstemålvakt i Manchester United. I ett sådant scenario skulle Mudryk kunna återvända till fotbollen säsongen 2026/27, vid 25–26 års ålder.

Men om han misslyckas med att bevisa brist på avsikt kan han bli avstängd till säsongen 2028–2029. Vid den åldern (27–28) skulle det vara extremt svårt att åter nå elitnivå. Chelsea skulle sannolikt säga upp hans nuvarande kontrakt, som gäller till 2031.

Det bör påpekas att om han blir fälld för doping får han inte ställa upp i någon annan idrottsgren heller. Blir han fälld kan hans kontrakt med Chelsea brytas och han kan då välja själv att efter avslutat straff spela vidare i fotboll eller helt ägna sig åt löpning.

UEFA bötfäller Barcelonas Yamal och Lewandowski för missad dopingkontroll

FC Barcelona Lamine Yamal och Robert Lewandowski bötfälls den 8 augusti efter en utebliven dopingkontroll efter lagets uttåg ur Champions League-semifinalen mot Inter Milan på San Siro. Enligt tidningen Marca kommer Yamal och Lewandowski att bötfällas med 5 000 euro var för att de inte infann sig till dopingkontrollen efter matchen. Detta är ett brott mot protokollet som, även om det inte får några sportsliga konsekvenser, ifrågasätter klubbens efterlevnad av reglerna.

Referentens kommentar:

Detta är ett anmärkningsvärt domslut eftersom missade dopingkontroller och försvårande av dopingkontroll brukar ge långa avstängningar. Det skall dock påpekas att mer uppgifter än det ovan inte har publicerats – kanske finns det rimliga förmildrande fakta.

Vålerengaspelare testade positivt på grund av nedbrytningsprodukt i konstgräs

WADA avslutade den 7 november 2025 en lång utredning som helt frikänt den norska klubblagsspelaren, som testat positivt efter att av misstag ha fått i sig ett förbjudet stimulantia som fanns i det granulerade gummit på en konstgräsplan.

Fallet uppstod efter en match i den norska damligan mellan Vålerenga och LSK Kvinner i april i LSK-Hallen, i utkanten av Oslo. Ingenting i den matchen antydde att åtta spelare, fyra från varje lag, senare skulle kopplas till ett positivt test för 1,3-dimetylbutylamin (DMBA), som är förbjudet av WADA. Rutintester efter matchen avslöjade spår av substansen i samtliga prover, men endast en – en Vålerengaspelare – överskred den internationella gränsen på 50 ng/mL, vilket utlöste en närmre undersökning

DMAA är en substans med det kemiska namnet metylhexanamin, och sägs komma från olja av växten rosengeranium. Strukturellt är substansen mycket lik amfetamin. På 1970-talet såldes den mot nästäppa då DMAA drar ihop blodkärlen.

2010 dopingklassades DMAA, och 2012 klassades substansen som hälsofarlig av Folkhälsomyndigheten eftersom den påverkar hjärtfunktionen. Mellan 2010 och 2012 fick tio svenskar vårdas på sjukhus efter intag av DMAA, med symtom som blodtryck, hög puls, hjärtarytmi, hjärtstillestånd, hjärtinfarkt, excitation, medvetanderubbning, medvetslöshet, kramper och kräkning. I Sverige och flera andra länder är det olagligt att sälja eller inneha DMAA.

DMBA (dimetylbutylamin) är ett syntetiskt framställt ämne, som har stor strukturlikhet med DMAA. Det är ett designerstimulerande medel som ibland finns i kosttillskott. Substansen har anekdotiskt använts för ökad idrottsprestation, men också för minne och tankeförmåga som ett stimulantia, men det finns inga vetenskapliga bevis som stöder dessa användnings-områden. DMBA kan också vara giftigt och har i högre doser använts för att framkalla cancer hos försöksdjur. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA förbjöd användningen av DMBA i kosttillskott år 2015, men det finns fortfarande i vissa produkter. DMBA finns på kosttillskottsetiketter under olika namn;

1,3-dimetylbutyllamin

1,3-dimetylbutylamincitrat

2-amino-4-metylpentan

4-amino-2-metylpentan

4-amino-2-metylpentancitrat

4-amino-2-pentanamin

4-AMP

4-metyl-2-pentamin

4-metylpentan-2-amin

AMP-citrat

Amperall

dimetylbutylamin

metylpentan

pentergy

Proverna togs således 22 april 2025 och Antidoping Norge fann DMBA i alla åtta tester som gjordes. Nya prover togs den 24 maj och då visades inga spår av ämnet i fråga hos någon av fotbollsspelarna.

Den berörda spelaren valde att vara anonym under hela processen .Så snart de positiva testen upptäcktes inledde emellertid Antidoping Norge en gemensam utredning med båda klubbarna för att klarlägga ursprunget till DMBA. Enligt The Guardian uteslöts kosttillskott, mat, dryck eller andra produkter som spelarna konsumerat helt i det tidiga skedet. Det fanns inget gemensamt mönster som kunde förklara substansens närvaro, vilket ökade förvirringen och höll risken intakt för spelaren som överskred den tillåtna gränsen. Under principen om strikt ansvar skulle den blotta närvaron av substansen i hennes kropp kunna ha lett till en lång avstängning.

Utredningen tog en vändning i juli när Antidoping Norge genomförde miljöanalyser av LSK-Hallen. Prover av vatten, damm och material från planen togs, och det var så källan identifierades: det återvunna gummi som användes som fyllnadsmaterial i konstgräset innehöll DMBA. Enligt den brittiska tidningen hade substansen dokumenterats i vetenskap-liga studier som en biprodukt vid nedbrytningen av vissa typer av däckgranulat. Den överfördes till hud och kläder genom friktion under spelet och tog sig till slut in i spelarnas kroppar.

Fotbollsspelaren sammanfattade det tydligt i sina uttalanden till The Guardian och sade att ”jag har alltid vetat att jag inte gjort något fel och jag är tacksam mot Antidoping Norge för att ha spårat källan till LSK-Hallen.” Även om hon var lättad uttryckte hon också oro över systemets bräcklighet. ”Processen och resultatet känns något godtyckliga. Om Antidoping Norge inte hade kunnat identifiera granulatet som källan hade min situation varit mycket svårare. När du är extremt noggrann, följer alla regler och ändå hamnar i ett fall som detta visar det hur sårbar du är som idrottare.”

När ursprunget till DMBA väl var klarlagt presenterade den norska byrån fallet för sin oberoende kommitté, som beslutade att spelaren inte skulle stängas av. WADA beslutade, efter att ha granskat akten, konsulterat externa experter och samlat in ytterligare information, att inte överklaga. I uttalanden som återgetts av The Athletic noterade den globala organisa-tionen att ”WADA har nu all anledning att tro att en sådan DMBA-situation är begränsad till vissa konstgräsplaner i Norge.” Spelaren kunde därmed avsluta ett kapitel som präglat hennes säsong.

Den offentliga debatten intensifierades under fallets avslutning. Harriet Rudd, Vålerengas VD, uttryckte klubbens oro över bristen på reglering kring material som används på tusentals konstgräsplaner runt om i Europa. Hon sade till The Guardian att ”miljöfaktorer verkligen måste vara högt upp på dagordningen framöver,” och varnade för att händelsen visar att ”antidopningsarbetet måste utvecklas och att frågor som denna måste bli en mycket större del av vad man tar i beaktande.”

Händelsen öppnar också för en reflektion kring användningen av konstgräs. Även om hälsomyndigheter inte anser att dessa planer innebär någon fysisk hälsorisk har de kritiserats för att bidra till mikroplastföroreningar. Europeiska unionen har redan godkänt ett förbud mot försäljning av återvunnet gummi och andra polymerfyllnader från 2031 – en åtgärd som helt kommer att förändra utformningen av konstgräsplaner. I Norge har fotbollsförbundet rekommenderat att tävlingsmatcher i inomhushallar flyttas utomhus för att minska riskerna.

”Förhoppningsvis kommer andra idrottare i en situation som min att ha starkare rättsligt skydd i framtiden. Reglerna som de är idag kan leda till att en oskyldig idrottare stängs av i åratal,” avslutade fotbollsspelaren.

I Sverige är konstgräsplaner med gummigranulat av samma typ som i LSK-hallen vanligt i hela landet. Där tränar såväl barn som bredd och elit. Anmärkningsvärt är dock att i litteraturen är det norska fallet det enda som redovisats trots att denna typ av konstgräs är vanlig. I svensk elitfotboll finns SBR-granulat bland annat på damallsvenska Linköpings hemvist Bilbörsen Arena och i allsvenskan Studenternas i Uppsala och Platinumcars arena i Norrköping.

Referentens kommentar:

Det är fortfarande inte klarlagt varför det endast dokumenterats DMBA vid just denna konstgräsplan trots att samma typ av konstgräs över hela världen. Till dess denna fråga retts ut kan trovärdigheten av undersökningen ifrågasättas.

ENSKILDA KLUBBAR

Juventus

Juventus FC är en italiensk fotbollsklubb från staden Turin i norra Italien, som spelar i Serie A. Klubbnamnet betyder ungdom på latin, men laget har flera smeknamn som exempelvis Juve, Bianconeri, La vecchia signora. Juventus spelar sina hemmamatcher på Juventus Stadium. Juventus vann senast Champions League 1996, men klubben misstänks för att systematiskt ägnat sig åt dopning under åren 1994-1998. Antidopingorganisationen i Italien spelade vid utredningen en mindre betydande del än den italiensk polisen.

Riccardo Agricola var direktör för Juventus medicinska personal från 1985 till 2009 och således medicinsk chef när Juventus vann över Ajax i Europacupfinalen 1996 under Marcelo Lippi, och efter den matchen blev Juventusspelarna misstänkta för doping på grund av sina ovanligt höga nivåer av styrka och kraft.

I en första medicinsk rapport, som utgjorde en del av undersökningen, slogs fast att tio spelare med stor sannolikhet hade dopat sig med erytropoietin. Spelarnas blodvärden var så höga att något annat var uteslutet. Under rättegången undersökte hematologen och professorn Giuseppe D’Onofrio hemoglobinnivåerna hos Juventus spelare från februari till juni 1996, och fann att de bara kunde förklaras. genom användning av blodtransfusioner eller det förbjudna hormonet erytropoietin. D’Onofrio från Cattolica-universitetet i Rom pekade ut tio spelare. Det handlade om några av 90-talets verkliga storstjärnor. Mest namnkunnig var Didier Deschamps – då världsmästare med Frankrike, sedermera succétränare i bland annat Monaco. Bland de övriga spelarna märktes Uruguays landslagskapten Paolo Montero, portugisiske landslagsspelaren Manuel Dimas, spanske landslagsmannen Moreno Torricelli och italienska landslagsmännen Antonio Conte, Alessio Tacchinardi, Ciro Ferrara, Angelo Peruzzi, Angelo Di Livio och Alessandro Birindelli.

Zinedine Zidane, förklarade 2014 – det att preskriptionstiden hade ägt rum – att han “hade tagit allt” under den period som spelade för Juventus: från kreatin till dropp före matchen, från det antidepressiva läkemedlet Samyr (som godkändes som multivitamin) till intravenösa injektioner.

Juventus mardröm startade sommaren 1998, tack vare en Romas tränare Zdenek Zeman. Den frispråkige tjeckiske tränaren satte i gång en diskussion i Italien och varnade för ökad användning av dopningsmedel. Han pekade ut Juventus och jämförde storklubben med ett apotek. Zeman idiotförklarades av Juve-ledningen, men hans kontroversiella uttalanden startade en undersökning. Vid en senare razzia mot klubbens lokaler vid Stadio Communale i Turin fann polisen så mycket medicin i tre fyllda rum att det var tillräckligt för att betjäna ett mindre offentligt sjukhus (281 olika typer av mediciner hittades, de flesta av medicinerna lagliga enligt dåtidens bestämmelser).

Man påvisade dock aldrig några positiva dopingprover hos Juventus spelare. Inte ens i bokföringen hittades någon form av bevis om köp eller lagring av erytropoietin.

Den 7 november 2004 dömdes klubbläkaren Riccardo Agricola till 22 månaders fängelse för att ha dopat de egna spelarna under storhetstiden på 90-talet. Agricola fick också böter på 2 000 Euro.Det rörde sig enligt uppgift om “cocktails” innehållande det förbjudna bloddopningspreparatet erytropoietin som Agricola hade distribuerat. Spelarna fick aldrig veta vad det verkligen var i sprutorna de fick – de trodde sannolikt att det handlade om medicin och vitaminer. Domslutet visade att Juventus använde förbjudna medel systematiskt, enligt åklagaren Raffaele Guariniello.

Vid rättegången i Turin friades den verkställande direktören Antonio Giraudo, som fick stå till svars för Juventus som klubb. Åklagaren har inte kunnat styrka att klubben Juventus har legat bakom en systematisk doping. Åklagaren, Guariniello, yrkade på att det just var klubben som låg bakom den systematiska doping som nu endast klubbläkaren fälldes för.

Den 14 december 2005 frikändes dock Agricola från ”idrottsbedrägeri” av Turins hovrätt, som fastställde att användningen av erytropoietin inte kunde bevisas.

Den 18 juni 2017 meddelade Juventus att klubben tagit det kontroversiella beslutet att ta tillbaka den tidigare klubbläkaren Riccardo Agricola, som således tidigare dömts till fängelsestraff för att ha försett spelare med prestationshöjande droger. Klubben återinsatte Agricola på posten som direktör för J-Medical, som är Juventus egen medicinska anläggning av excellens, uppenbarligen mitt i enorma kontroverser med tanke på hans tidigare engagemang. J Medical är ett av Juventus-ledningens flaggskepp, en struktur i anslutning till stadion som, tack vare samarbetet med Santa Clara Group, tillhandahåller hälsovård till spelarna, ingriper i diagnos, sjukgymnastik och rehabilitering efter skada. Riccardo Agricola, med specialistkompetens både i neuropatologi, psykiatri och i idrottsmedicin kommer att ha en personal på 132 till sitt förfogande, inklusive 60 specialister.

ENSKILDA MÄSTERSKAP

Fotbolls-VM i Qatar 2022 (före)

FIFA (Fédération Internationale de Football Association) har nu presenterat sin rapport om antidopingverksamheten vi fotbolls-VM i Qatar där huvudturneringen spelades den 20 november till 18 december 2022

Från juli 2021 till december 2022 utfördes totalt 2 921 dopningstester under 11 olika FIFA-tävlingar. Det totala antalet prover som samlades in som en del av dessa tester var 5 596, bestående av 2 943 urinprover, 1 444 blodprover, 1 103 blodpassprover och 106 torkade blodfläcksprover (Dried Blood Spots, DBS). Det bör noteras att denna översikt inte tar hänsyn till antalet otillräckliga urinprover som inte uppfyllde testkriterierna och som ett resulterade i att spelare fick lämna ytterligare ett urinprov. Den inkluderar dock spelare som måste uppmanas att ge ytterligare ett urinprov om det första provet inte uppfyllde kraven för urinens specifika vikt.

Eftersom WADA:s förbudslista fastställer olika regler för olika typer av förbjudna ämnen är det av yttersta vikt att tester utförs inom ramen för antidopingprogram under en tävling (vanligtvis kallad “under tävling”) och under perioden före en tävling eller mellan matcher under en tävling (“utanför tävling”). Det bör särskilt noteras att på grund av den nya definitionen av ”under tävling” kan korta perioder av utanför tävlingstid förekomma även under en tävling. Sådana perioder räknas naturligtvis också som tester utanför tävling. Av de totala 2 921 dopningstesterna genomfördes 1 700 tester under tävling, medan 1 221 tester utfördes utanför tävling.

Under denna rapporteringsperiod gällde nio av elva tävlingar där endast manliga fotbolls-spelare deltog. Därför finns det en tydlig överrepresentation av prover som samlats in från manliga spelare när man ser på det totala antalet prover, med endast 278 prover som tillskrivs kvinnliga spelare, medan de andra 5 318 proverna samlades in från manliga spelare.

Kvalet till FIFA World Cup 2022 involverade en serie matcher organiserade av de sex konfederationerna för att avgöra de 32 lagen som skulle spela i den slutliga tävlingen i FIFA World Cup Qatar 2022. COVID-19-restriktionerna satte mycket tidstryck på respektive kvalifikationsscheman. Trots den långsamma avmattningen av dessa restriktioner runt om i världen kunde de berörda parterna alla slutföra sina kvalifikationsturneringar i tid. Därför kunde ett stort antal dopningstester utföras under rapporteringsperioden. Under den perioden genomfördes totalt 809 dopningstester. Av de 5 596 prover som samlades in resulterade endast sex av dem i ett positivt analytisk fynd. Dessutom resulterade två ytterligare prover i ett atypiskt fynd, vilket ledde till ytterligare undersökning. Efter riktlinjerna som fastställts av WADA angående detta scenario kom man fram till slutsatsen att inte presentera de två atypiska fynden som positiva analytiska fynd och att avslutade dessa fall utan åtgärd.

Nedan följer resultaten av analysen av prover som slutligen resulterade i fyra positiva analytiska fynd, med utfallet sammanfattat som följer:

El Salvador-spelaren Erick Alejandro Rivera, som testades positivt för clostebol efter en match den 8 september 2021, avstängdes i fyra år vilken avslutas den 5 oktober 2025.

Djibouti-spelaren Sabri Ali Mohamed, som testades positivt för exogent administrerat testosteron efter en match den 12 november 2021, avstängdes i fyra år vilken avslutas den 11 januari 2026.

Elfenbenskusten-spelaren Sylvain Gbohouo, som testades positivt för trimetazidin efter en match den 16 november 2021, avstängdes i 18 månader vilken avslutas den 24 juni 2023.

Honduras-spelaren Wisdom Niayitey Quaye, som testades positivt för clostebol efter en match den 2 februari 2022, avstängdes i 18 månader vilken avslutas den 1 augusti 2023.

FIFA Anti-Doping Unit implementerade således ett robust antidopingtestningsprogram för FIFA World Cup Qatar 2022, inte bara under kvalificeringsfasen av turneringen utan också för själva turneringen. FIFA utvecklade en plan för testdistribution baserad på en analys av dopingrisker inom fotboll. Planen delades och överensstämde med WADA och bestod av ett dynamiskt, intelligensbaserat testningsprogram. Dessutom instruerades de deltagande lagen att dela med sig av sin vistelseortsinformation från och med februari 2022 fram till slutet av turneringen. Detta gav FIFA exakt plats och schema för lagen när de var tillsammans. De regelbundna testerna kompletterades med FIFAs användning av idrottsutövarns biologiska passprogram i WADA:s ADAMS-system, där alla testresultat, inklusive de från konfederationer och nationella antidopingorganisationer som samlats in vid de största internationella fotbollsevenemangen samt i nationella tävlingar. Idrottsutövarns biologiska passprogram omfattar en hematologisk modul (genom blod) och en steroidmodul (genom urin), som FIFAs Athlete Passport Management Unit, bestående av oberoende experter, kontinuerligt granskar för att upptäcka potentiella avvikelser som kan indikera missbruk av prestationshöjande droger. Detta gällde alla deltagande spelare i FIFA World Cup.

Observera att punkterna nedan ger en översikt endast över tester där FIFA var testmyndighet enligt WADA-koden. Förutom FIFAs egna testinsatser kontaktades varje konfederation, nationell antidopingorganisation och respektive fotbollsförbund av FIFA för att söka deras hjälp med att testa idrottarna inför turneringen. Enligt strategin som fastställts i FIFAs plan för testdistribution var målet att testa varje spelare som deltar i FIFA World Cup Qatar 2022 minst en gång. Detta innebar att testa alla spelare som var närvarande med laget vid en viss tidpunkt. Detta ledde till ett stort antal tester utanför tävling (totalt 1 110), vilket översätts till 80 procent av testerna utförda under perioden utanför tävling och 20 procent under perioden under tävling (totalt 256). Målet att testa varje deltagande spelare minst en gång före starten av tävlingen uppfylldes. Dessutom testades spelarna som nådde semifinalerna i genomsnitt tre gånger från och med januari 2022, och vissa av dem testades upp till sju gånger under FIFAs testmyndighet.

Alla insamlade prover analyserades vid WADA-ackrediterade laboratorier, med de flesta analyserna – särskilt av alla prover som samlats in under tävlingen – utfördes vid laboratoriet i Doha, Qatar.

Som ett resultat av programmet avstängdes provisoriskt en costaricansk spelare (Orlando Moisés Galo Calderón), efter att ha testats positivt för clostebol under en kontroll utanför tävling den 21 september 2022. I oktober 2023 föreligger fortfarande inte någon fullständig utredning.

Dopingprover under fotbolls-VM i Qatar 2022: inga positiva prover

Det 22:a världsmästerskapet i fotboll hölls i Qatar från den 20 november till den 18 december 2022. Dopningskontrollerna genomfördes framgångsrikt av Anti-Doping Laboratory Qatar (ADLQ) med hjälp av dess toppmoderna anläggningar och instrument.

För att möta den korta rapporteringstiden på 24–72 timmar rekryterades, utbildades och integrerades ytterligare personal i de dagliga aktiviteterna under turneringsperioden. Dessutom bjöds sex vetenskapliga experter in från andra av WADA ackrediterade laboratorier för att säkerställa tillräcklig bemanning under hela evenemanget.

Sammanlagt deltog 57 laboratorer och medarbetare som inte sysslade direkt med testningenfrån ADLQ i FIFAs testning. Totalt samlades och analyserades 1612 prover (623 urinprover, 622 serumprover och 367 helblodsprover). Antalet serumprover som testades för hGH med isoformmetoden var det högsta jämfört med någon annan idrottstävling tidigare.

Resultaten av samtliga analyserade urin- och blodprover var negativa, med undantag för två fall där övervakningssubstansen kodein rapporterades, samt två fall där finasterid påträffades.

ENSKILDA LÄNDER

Brasilien

Det gjordes en genomgång av Dopingkontrollkommissionens databas för Brasiliens fotbollsförbund från 2008 till 2017. Alla avvikande dopingprov (AAR) hos professionella manliga fotbollsspelare mellan 2008 och 2017 beaktades.

Urvalet i undersökningen bestod av 40 092 urindopningstester, med 113 AAR (0,28 %) i professionella brasilianska nationella och delstatliga tävlingar mellan 2008 och 2017. Stimulantia upptäcktes oftast (31 %), följt av glukokortikoider (21 %), diuretika och maskerand medel (20 %). Serie A hade 0,07 procent AAR av samtliga tester, Serie B 0,21 procent, Serie C 0,75 procent och Serie D 1,49 procent.

Andelen positiva dopingprov i brasiliansk fotboll var 0,28 procent, lägre än genomsnittet för all fotboll globalt sett, och visar liknande procentandelar bland spelarpositioner. Stimulantia var de mest förekommande läkemedlen medan anabola steroider var betydligt mer sällsynta. De nationella elitfotbollstävlingarna visade betydligt färre fall än de lägre divisionerna.

Rumänien

Inom fotbollen är testerna färre eller obefintliga, men fotboll har ändåminte undgått vissa dopningsskandaler. Det har funnits fall av misstänkta dödsfall i rumänsk fotboll, såsom Cătălin Hîldan, Ștefan Vrăbioru och Mihai Baicu. I kvalet till EM 1968 hade dopning motsatt effekt på vissa rumänska fotbollsspelare. Ett annat avsnitt inträffade i Bănie 1983, vid matchen Craiova-Benfica, när hemmalaget klagade på ett misstänkt tillstånd av trötthet. Fyra dagar tidigare hade sex fotbollsspelare deltagit i matchen Rumänien-Italien och var överdrivet vitaminerade. Den tidigare assisterande tränaren i Craiova, Nicolae Ivan, säger: “Lucescu proppade dem med uppiggande medel!” Men vår fotboll verkar vara ren. Lägre tester eller skydd av världens mest sålda sport betyder inte att fotbollsspelare inte har använt förbjudna substanser och terapier. Dopning i rumänsk fotboll har fler rykten än konkreta fall. Ivan hävdar också: “För att ha en chans mot Italien övervitaminerade Lucescu ‘trikolorerna’! Med världsmästaren fungerade vitaminerna, men efter fyra dagar hade våra spelare en fysisk nedgång. En fotbollsspelare som också spelade för rumänska landslaget klagade: ‘Jag vet inte vad jag har, jag kan inte …’. Matchen mot Italien förstörde Universitetet!”. Som svar sade Balaci: “Jag kan inte hålla med om en sådan sak. Om Lucescu dopade oss, varför gjorde han det inte vid andra tillfällen?! Varför uppstod inte samma nedgångar för universitetslagets landslagsspelare efter andra matcher? Jag är ledsen, men detta är pinsamma ursäkter för att rättfärdiga att laget blev utslaget. Om vi vill hitta skyldiga, måste vi leta på vår egen bakgård.”

Lucescu formulerade också ett direkt svar: “Men varför pratar ni inte med Cămătaru, Țicleanu, Ungureanu, med människor som spelade matchen, inte med några som talar utifrån hörsägen?” Efter landslagets misslyckande i Zürich 1967 kallades Angelo Niculescu in för att kvalificera laget till Mexiko ‘70 och uttalade: “Det visade sig att spelarna fick vissa mediciner från läkaren för att öka sin spelpotential. Det hade en negativ effekt. De kunde inte längre stå på egna ben. Det var en slags olycklig dopning.” Det var en av de mest skamliga förlusterna i Rumäniens fotbollslandslags historia. Den tragiska och misstänkta döden av Cătălin Hîldan, Ștefan Vrăbioru och Mihai Baicu tystades ner. Rică Neaga och Cristian Buturugă från FC Argeș påträffades dopade med en anabol substans som ofta används av tyngdlyftare. Fallet doldes genom ett beslut av Mitică Dragomir, den tidigare chefen för Professionella Fotbollsligan (LPF). Han förespråkade att dölja dopningsfallet med de tre spelarna från Astra Giurgiu: Ioniță, Fatai och Takayuki. I fallet där Ioniță drog tillbaka alla avslöjanden hävdade hon att hon var ett offer för psykisk press och hot. Vår fotbollsvärld är medskyldig till allt som är olagligt och fortsätter att förlöjliga omfattningen och allvaret av dopningsfenomenet. Initiativen från Dinamo- och Craiovaklubbarna ses med fientlighet. Fotbollsspelaren Patrick Ekeng dog 2016 efter ett hjärtstopp. Slutsatserna från den rättsmedicinska rapporten från National Institute of Forensic Medicine (INML) visar att fotbollsspelarens död orsakades av kammarflimmer på grund av en redan existerande hjärtpatologi (kardiomyopati) associerad med koronara avvikelser, förvärrad av förekomsten av en myokardiell process i remission och utlösts av fysisk ansträngning. Fotbollsspelaren Paul Pârvulescu hävdade att han genomgick intravenös injektionsterapi för ett rumänskt lag, en procedur som klassas som dopning enligt reglerna. Efter att ha erkänt händelserna blev han tillfälligt avstängd, och de beordrades en utredning i fallet. Därefter beslutade myndigheten att upphäva avstängningen för dopning i Pârvulescus fall eftersom “det inte fanns tillräckliga bevis för att styrka lagbrottet. Man beslutade att avsluta den tillfälliga avstängningen från idrott eftersom det inte finns några grunder för att införa denna åtgärd.” År 2020 dök bilder upp med spelarna Alexandru Ioniță II, Kehinde Fatai, Takayuki Seto och bilder med infusioner i venen. WADA:s regelverk specificerar tydligt att oavsett substans är det förbjudet att injicera mer än 100 ml i en ven inom 12 timmar. Ett år senare erkände Ioniță sig skyldig inför ANAD (Rumänska antidopingbyrån) -kommissionen för att få sin avstängning reducerad. Några dagar senare hävdade samma spelare att han hade utsatts för mentalt tryck av ANAD-tjänstemän. Myndighetens ordförande hävdade att idrottaren erkände skuld utan att någon tvingade honom. Myndigheten beslutade dock att stänga av Ioniță och Fatai i ett år, och Seto fick en åtta månaders avstängning.

Ett annat välkänt fall inom rumänsk fotboll är Adrian Mutu. Fotbollsspelaren påträffades dopad med kokain för första gången i september 2004, under den period då han spelade i Chelsea, tränad av José Mourinho. Spelaren fick en sju månaders avstängning, böter på 20 000 pund och hans kontrakt med Chelsea avslutades. År 2010 påträffades han återigen positiv, denna gång med sibutramin, och blev avstängd i sex månader.

DIVERSE

Konsensusutalande om menstruationens inverkan på kvinnlig fotboll

Sambandet mellan menstruationscykeln och idrottsprestation eller skaderisk har varit föremål för debatt under lång tid. Under de senaste åren har spårning av menstruationscykeln (det vill säga att övervaka fysiskt och emotionellt välbefinnande över olika faser av cykeln) blivit en hjälpsam metod för vissa kvinnliga idrottare och erbjuder värdefulla insikter för tränings- och återhämtningsplanering (till exempel att identifiera tidpunkten för besvärande menstrua-tionssymtom för att rikta in specifika strategier för symtomhantering). Trots ett växande forskningsintresse är kunskapsläget om menstruationscykelns fysiologiska effekter på prestation och skador dock fortfarande splittrat och ofullständigt, vilket bidrar till missuppfatt-ningar, såsom antagandet att alla spelare får prestationsdippar under lutealfasen eller att skaderisken generellt ökar kring ägglossning – antaganden som saknar tillräckligt vetenskapligt stöd. Dessa kunskapsluckor och feluppfattningar hindrar möjligheten att optimera prestation och genomföra strategier som skyddar kvinnliga idrottares välbefin-nande.

De flesta studier har fokuserat på traditionella uthållighetsidrotter (till exempel långdistan-slöpning, cykling och rodd) och ofta uteslutit lagsporter som fotboll, som kombinerar aeroba och anaeroba krav. Teknisk precision, taktiskt beslutsfattande och intermittent högintensiv prestation är centrala delar av spelet i damfotboll. Att förstå dessa specifika krav i relation till menstruationscykeln skulle möjliggöra fotbollsspecifika tränings- och prestationsstrategier samt förbättra vår övergripande förståelse av spelarnas hälsa i damfotboll.

För att undersöka effekterna av variationer i östrogen och progesteron över menstruations-cykeln på prestation, skador och hälsa inom fotboll, måste cykeln spåras med robusta och konsekventa processer. En informell undersökning, genomförd under säsongen 2022–2023 bland 12 elitlag från åtta länder som deltog i UEFA:s Women Elite Club Injury Study, visade på stor variation i protokoll för spårning av menstruationscykeln. Undersökningen avslöjade betydande skillnader i syften, metoder och angreppssätt för övervakning, vilket belyser behovet av standardisering inom området. UEFA Medical & Anti-Doping Unit har därför utvecklat detta konsensusuttalande för att bemöta dessa brister. Initiativet syftar till att ge praktiska, evidensbaserade rekommendationer för spårning av menstruationscykeln inom fotboll, identifiera kunskapsluckor och skapa forskningsprioriteringar för kvinnliga fotbollsspelare.

Detta konsensusuttalande är avsett för praktiker, forskare och andra aktörer som stödjer kvinnliga fotbollsspelare på olika nivåer. Även om rekommendationerna är relevanta för spelare på alla tävlingsnivåer, är de troligen mest tillämpliga inom elit- och högpresterande miljöer, där strukturerad övervakning och individualiserat stöd kan integreras mer effektivt i tränings- och medicinsk praktik. Detta dokument är därför främst riktat till medicinska yrkes-personer, idrottsvetare, tränare och prestationspersonal som ansvarar för spelarnas hälsa och prestation, och erbjuder evidensbaserad vägledning om bästa praxis för spårning av menstruationscykeln inom fotboll. Dessa rekommendationer gäller för spelare som menstru-erar naturligt; menstruationsmönster hos dem som använder hormonell antikonception skiljer sig åt och var inte fokus för detta konsensusuttaande.

Med detta konsensusuttalande betonar studien vikten av kontextspecifika och ändamåls-enliga spårningsmetoder anpassade efter resurser och målsättningar i varje miljö. Viktigt är att vi inte föreslår några specifika tröskelvärden eller gränsvärden som kan användas som screeningverktyg eller indikatorer på hälsoproblem. Vi ger inte heller diagnostisk eller behandlingsmässig vägledning vid avvikande fynd. Tolkningen av data och eventuella kliniska uppföljningar förblir kvalificerade medicinska yrkespersoners ansvar.

Detta konsensusuttalande, initierat av Union of European Football Associations (UEFA) Medical and Anti-Doping Unit, ger således evidensbaserad vägledning om bästa praxis för spårning av menstruationscykeln inom damfotboll. Uttalandet utvecklades med hjälp av RAND-UCLA:s metod för att bedöma lämplighet och involverade en multidisciplinär expertpanel som granskade litteraturen och nådde enighet kring 82 påståenden inom fem centrala områden:

motiv för spårning

meningsfulla mätvärden

lämpliga metode

implementeringsstrategier och metodologiska överväganden för forskning.

Konsensusen betonar att även om nuvarande evidens som kopplar menstruationscykelns faser till prestation eller skaderisk fortfarande är otillräcklig, kan spårning stödja idrottarens välbefinnande genom att identifiera menstruationsrubbningar, hantera symtom och stärka spelarens utbildning och autonomi. Praktiska rekommendationer ges för att mäta cykel-karakteristika, ägglossning, hormonprofiler och symtom, samtidigt som etiska och kulturella hänsyn lyfts fram. Detta uttalande syftar till att främja standardiserade, idrottarfokuserade protokoll för spårning samt fastställa prioriteringar för praktik och framtida forskning inom damfotboll.

Fotbollskanalen: Stor dopningskupp kopplas till svensk fotboll

Under december 2024 rapporterade Fotbollskanalen en granskning vilken här refereas i förkortat skick.

På eftermiddagen den 30 juli 2015 tickade SMS:et in på den unga apoteksteknikerns telefon. Det var precis innan hon lämnade apoteket som hon jobbade på i en norsk stad. Hon gjorde som hon blev tillsagd. Placerade de sällsynta medicinerna i sin väska och tog sig hem. En kort stund senare stannade en bil utanför hennes bostad. Det var apotekschefen, en svensk man, som körde den. Hon bjöd in honom på kaffe, men han tackade nej. Han nöjde sig med att ta emot varorna med referensnummer 456362. Därefter körde han i väg. Medicinerna som han hade med sig i bilen var tillväxthormon. På etiketten stod det Genotropin.

Historien rörande den svenske apotekschefen tog sin början genom några ovanliga uttag av Genotropin för runt tio år sedan. I slutändan skulle det visa sig att allt handlade om ett i Norge sällan skådat apoteksbedrägeri. Totalt försvann dopning för miljontals kronor och ett spår kring var det hamnade pekar mot Sverige och den svenska fotbollsmiljön. Apoteks-chefen är nämligen fotbollsspelare.

Mannen dömdes, mot sitt nekande, till fängelse i ett år och fyra månader för bland annat grovt bedrägeri och grovt dopningsbrott men var dopningpreparaten tog vägen är det ingen som vet och spelaren lyckades komma över de förbjudna preparaten utan att varken Sveriges eller Norges antidopningsorganisationer fick nys om någonting. Han har kunnat fortsätta vara aktiv inom fotbollen. Så sent som under 2024 har han spelat matcher.

I den norska staden där den svenske apotekschefen, låt oss kalla honom för “Simon”, var verksam finns det flera apotek. På ett av dem, där “Simon” tidigare jobbat, var en ung flickas familj kunder. Där fick flickan Genotropin utskrivet. Hennes mamma tog med sig receptet som dotterns läkare utfärdat och hämtade ut tillväxthormonet. Plötsligt började det dock hända märkliga saker. Tillväxthormon hämtades ut i flickans namn - även på helt andra apotek än det som familjen använde. Dessutom fortsatte uttag att genomföras efter det att flickan hade slutat ta medicinen. Det var “Simon” som hämtade ut de doserna av Genotropin, enligt domen mot honom. Gång på gång fick apotekschefen tag i dopningsmedlet, utan att familjen visste någonting. I domen står det att han förklarat för en av de anställda på ett av de berörda apoteken att han spelade fotboll med den lilla flickans bror. Han hävdade alltså att han skulle lämna tillväxthormonet till flickan via hennes bror. Det fanns bara ett problem med “Simons” förklaring: flickan hade bara småbröder.

Hösten 2015 började allt rullas upp. Då fick en regionchef för apotekskedjan ett tips om en av sina anställda. Det var “Simon”. I hemlighet satte regionchefen i gång en undersökning av vad som hade hänt. Hon tittade närmare på försäljningssiffrorna på apoteket där “Simon” var chef och upptäckte att omsättningen av Genotropin var låg före svenskens tid men att den skjutit i höjden sedan han kommit in. Till slut togs ärendet vidare till myndighetshåll. Apotekskedjan skrev då följande:

Vi har starka misstankar om att en av våra apotekare missbrukat sin ställning genom att skapa falska recept som använts för att expediera tillväxthormoner på blårecept (att staten täcker kostnaderna, reds. anm) till fiktiva kunder. Det är rimligt att anta att tillväxthormonen sedan har sålts vidare för ekonomisk vinning

Rapporten ledde till att ärendet polisanmäldes och därefter pågick en rättsprocess fram till det att “Simon” i december 2018 dömdes av Norges motsvarighet till hovrätten. Han överkla-gade även den domen till “högsta domstolen”, men fick inget prövningstillstånd.

Hovrätten slog fast att svensken tillskansat sig totalt 6180 mg Genotropin, som motsvarar åtta års kontinuerlig förbrukning för en person, på ett olagligt sätt. “Simons” legitimation som apotekare i Norge återkallades under rättsprocessens gång och hösten 2020 fattade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd samma beslut i Sverige, efter att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) anmält honom. Han får helt enkelt inte jobba som apotekare längre.

Apotekschefen har hela tiden nekat till brott och i samband med IVO:s utredning av fallet hävdade han att “samtliga expedieringar som han har gjort har grundats på korrekta recept”. Han uttryckte också att ”polisens utredning är otillräcklig och har allvarliga brister” då “omständigheter som talat för honom inte utretts”.

Åklagaren i ärendet, Christian Finnanger, berättar att polisen aldrig undersökte vad som hände med preparaten. ”Eftersom vi inte gick in grundligare i fallet handlade åtalet bara om uttaget av Genotropin och inte över huvud taget om mottagarkedjan. Ärenden av organiserad karaktär borde utredas på en annan nivå. Det var egentligen relativt tydligt att han samarbetade med någon, eller att han hade en mellanman som han levererade till. Det här ärendet kunde mycket väl ha utretts som organiserad kriminalitet.”

Klart står hur som helst att den mängd Genotropin som försvann är värd stora summor pengar. I den slutgiltiga domen värderades dopningen till mellan 1,2 och 1,4 miljoner norska kronor. Men på den illegala marknaden lär man kunna sälja det för bra mycket mer än så.

Genomgångar av brottsutredningar i Sverige som rör Genotropin visar att det finns ett antal ärenden som påminner om fallet med “Simon”. Stora mängder tillväxthormon har i flera fall försvunnit och kopplingar till kriminella nätverk har exempelvis beskrivits i en polisutredning på västkusten som ledde till att en apotekare dömdes i tingsrätten för att ha skrivit ut Genotropin värt 3,2 miljoner kronor.

REFERENSER