USA kritiserar WADA efter simskandalen i Kina

USA kritiserar åter WADA efter simskandalen i Kina (7 december 2025)

Ett nytt idrottspolitiskt brännbart ämne blossade upp i USA i månadsskiftet november-december 2025 sedan en grupp politiker från båda partier i kongressen skickat ett brev till WADA med kritik mot dess utredning av läckan i det uppmärksammade fallet som rör 23 kinesiska simmare.

Dokumentet, adresserat till WADA:s ordförande Witold Banka, ifrågasätter den så kallade ”Operation Puncture”, som organisationen genomförde för att samla information om läckan som rör simmare från Kina, vilka testade positivt för förbjudna ämnen inför OS i Tokyo 2021. Händelsen har åter väckt tvivel kring transparens och skyddet av visselblåsare.

Brevet är undertecknat av senatorerna Marsha Blackburn och Chris Van Hollen samt ledamöterna John Moolenaar och Raja Krishnamoorthi. I brevet står: ”Även om WADA hävdar att deras motiv är oskyldiga, verkar syftet med denna utredning vara att skrämma och tysta visselblåsare.” Med detta som huvudtema, och med spänningar mellan USA:s regering och WADA, argumenterar politikerna att ”Om dessa anklagelser stämmer försvarar WADA inte ren idrott, utan fortsätter att försvara en mörkläggning.”

Lagstiftarna ifrågasätter om WADA:s interna utredning kan utvecklas till en jakt på läckan – något organisationen kategoriskt förnekar – och varnar för att en sådan process kan avskräcka framtida visselblåsare inom den internationella idrottsvärlden. I brevet begär de att Banka ska överlämna all intern kommunikation relaterad till de kinesiska simmarnas ärende och till ”Operation Puncture”, samt klargöra utredningens verkliga omfattning.

WADA bekräftade att operationen hade inletts för att fastställa hur läckan uppstod och vad som motiverade den. Antidopningsbyrån har insisterat på att den inte jagar visselblåsare, och dess talesperson James Fitzgerald uttryckte i ett uttalande att ”WADA I&I inte jagar vissel-blåsare utan försöker ta reda på hur läckan inträffade och vilken motivation som låg bakom.” I samma svar hävdade Fitzgerald att ”Politiskt motiverade påståenden om en mörkläggning framfördes utan bevis och har visat sig vara helt falska.”

Sprickan mellan USA och WADA har fått en politisk dimension som förvärrat en redan ansträngd relation. Regeringen har hållit sina ekonomiska bidrag frysta och kräver större transparens. Brevet kommer dessutom i ett globalt sammanhang som är särskilt känsligt för nordamerikansk idrott: landet står som värd för fotbolls-VM nästa år och OS i Los Angeles 2028.

Fallet med de kinesiska simmarna slog hårt mot WADA:s trovärdighet för nästan ett och ett halvt år sedan. En gemensam granskning av tyska ARD och The New York Times i april avslöjade att 23 kinesiska idrottare testat positivt för trimetazidin, ett receptbelagt hjärtmedel som kan förbättra prestation, strax före de pandemiförsenade spelen i Tokyo. Den kinesiska antidopningsbyrån CHINADA hävdade då att idrottarna ovetandes fått i sig små mängder av det förbjudna ämnet. De menade att inga disciplinära åtgärder var befogade. Myndigheten uppgav att kontamineringen skett via maten, eftersom spår av läkemedlet hittats i köket på hotellet där truppen bodde.

WADA beslutade att inte agera på grund av ”brist på trovärdiga bevis” och avstod från vidare utredning efter konsultation med forskare och externa juridiska rådgivare, och senare med stöd av en rapport från den oberoende schweiziske åklagaren Eric Cottier. Rapporten väckte dock kritik från många håll, eftersom Cottier ansåg att WADA inte visat någon partiskhet gentemot Kina och att beslutet att inte överklaga till Idrottens skiljedomstol (CAS) var rimligt. ”I slutändan drog vi slutsatsen att det inte fanns någon stabil grund för att ifrågasätta den rapporterade kontamineringen,” sade WADA:s vetenskaps- och medicindirektör Olivier Rabin i februari. Vid det laget hade WADA accepterat CHINADA:s förklaring och låtit idrottarna tävla (och vinna medaljer) i Tokyo — något som mötte hård kritik från USA:s antidopningsbyrå och andra inom idrottsvärlden inför OS i Paris 2024, där några av dem åter deltog.

Skandalen, som hölls hemlig av Kina och WADA tills den avslöjades genom journalistiskt arbete, utlöste en förtroendekris kring organisationens transparens. Många idrottsorga-nisationer och idrottarföreningar kritiserade WADA för att okritiskt acceptera den kinesiska versionen. Situationen eldade på misstankar om möjlig särbehandling av Kina. Avslöjandet om ”Operation Puncture” lade ytterligare ett kapitel till kontroversen.

Reaktionen från människorättsorganisationer och olika granskande grupper var kraftfull. Minky Worden, chef för globala initiativ vid Human Rights Watch, uttryckte oro för ARD och varnade för att ”Operation Puncture” kan få ”farliga konsekvenser” och betonade att ”Alla organisationer är skyldiga att skydda visselblåsare. Detta är särskilt viktigt i Kinas fall, eftersom Kina är känt för att slå ned på visselblåsare.” Hennes uppmaning understryker riskerna i sammanhang där förföljelse av källor är en bevisad verklighet, inte bara en hypotetisk möjlighet.

Transparency International uttryckte en liknande uppfattning och sade till den tyska tv-kanalen att ”Detta fall återspeglar exakt det beteende som avskräcker potentiella visselblåsare från att rapportera oegentligheter.” Organisationen tillade att ”Två av de främsta orsakerna till att människor inte säger ifrån är rädsla för repressalier och tron att deras oro inte tas på allvar eller leder till meningsfulla åtgärder.” Dessutom rekommenderade de att ”Visselblåsare, när officiella kanaler brister, bör gå direkt till allmänheten eller medierna, där de har bättre skydd mot repressalier.” Dessa uttalanden, återgivna ordagrant av ARD, utgör en central del av argumentationen hos dem som menar att jakten på läckor avskräcker framtida avslöjanden.

I takt med att ”Operation Puncture” fortsätter och det internationella trycket inte visar tecken på att avta, har fallet blivit en symbol för den globala kampen om idrottens integritet. För många kritiker handlar prioriteten inte bara om att klargöra huruvida en otillbörlig läcka skett, utan om att avgöra om internationella antidopningssystem är redo att skydda dem som rapporterar oegentligheter — även när dessa berör idrottens stormakter.