Elitidrottare som talar klartext om menstruations påverkan på prestation

Kvinnliga elitidrottare måste navigera mellan både de påstådda fördelarna och de potentiella riskerna med att undertrycka menstruationen – en praktik som blivit alltmer normaliserad inom elitidrotten men som över tid kan orsaka allvarliga hälsoproblem.

Frågan är tydlig: förbättras prestationen när menstruationen upphör? Svaret har flera dimensioner. Nyligen berättade den kanadensiska världsmästaren i landsvägscykling i Kigali (Rwanda), Magdeleine Vallières, att hennes bästa effektvärden kom först efter att hon fick tillbaka sin menstruation, efter att ha varit utan den i sex år, enligt en artikel i den spanska tidningen El País. Hon slog de största favoriterna i Kigali vid endast 24 års ålder och skrev historia för sitt lands cykelsport, då ingen cyklist – vare sig man eller kvinna – tidigare hade vunnit en sådan titel. Hon gjorde det först när hennes kropp började fungera enligt naturens villkor.

Amenorré (avsaknad av menstruation) eller andra störningar i menstruationscykeln kan ha betydande konsekvenser för kvinnor som idrottar, och påverkar både fysisk och psykisk hälsa. Frånvaron av mens kan bli kronisk och leda till problem som minskad bentäthet, eftersom lägre östrogennivåer gör kvinnor mer mottagliga för stressfrakturer och benskörhet, särskilt om amenorrén pågår i flera år. Den kan även orsaka hormonella rubbningar, hjärt–kärlproblem samt ätstörningar och psykiska besvär.

Det finns fortfarande tabun kring ett problem som länge har präglat kvinnlig idrott. Även om många kvinnor upplever obehag under menstruationen, har själva mensen i regel ingen större negativ inverkan på idrottsprestationen. Faktum är att vissa kvinnor kan fortsätta med högintensiv träning utan problem under hela menstruationscykeln. Andra kan däremot uppleva trötthet, smärta eller koncentrationssvårigheter.

Det som alltid har väckt frågor och lett till forskning är att menstruationscykeln består av flera faser, varav vissa är kopplade till förbättrad prestation. Under den follikulära fasen, som infaller efter menstruationen och före ägglossningen, stiger östrogennivåerna, vilket kan förbättra prestation inom både uthållighet och styrka. Kvinnor känner sig ofta mer energiska och tåliga. Denna känsla kulminerar under ägglossningen, då många upplever ökad förmåga att anstränga sig fysiskt och återhämta sig snabbare. Samtidigt kan ligamenten vara mer elastiska under denna fas, vilket gör att vissa kvinnor löper större risk för skador om de inte värmer upp eller förbereder sig ordentligt.

Därefter följer lutealfasen (efter ägglossning och före menstruation), då progesteronnivåerna ökar. Detta kan göra att vissa kvinnor känner sig tröttare, mindre energiska eller mer benägna att få muskelvärk. Amenorré, eller utebliven menstruation, drabbar oftare kvinnor som utövar idrotter där låg kroppsfettprocent krävs eller där långvarig högintensiv träning förekommer, såsom gymnastik, friidrott, triathlon och konståkning.

Kroppen slutar menstruera som en försvarsmekanism när den uppfattar att det inte finns tillräckligt med energi för ”icke nödvändiga” funktioner, såsom fortplantning. Naturliga och tillfälliga exempel på amenorré är graviditet, amning och klimakteriet. Enligt medicinsk konsensus är det inte normalt att inte menstruera utanför dessa situationer. Elitidrottares väg ser ofta likadan ut: träningsmängden ökar, matintaget kontrolleras ”för att prestera bättre”, kroppsfettet minskar, kroppen hamnar i energibrist och hjärnan drar ned hormonproduktionen – vilket leder till att menstruationen försvinner. Under många år betraktades utebliven mens som ett tecken på god form, men nyare studier visar att de långsiktiga konsekvenserna kan vara allvarliga.

Ett välkänt exempel är den tidigare världsrekordhållaren i maraton, Paula Radcliffe, som har berättat att hon tävlade i flera år utan att menstruera. Hon uppnådde extraordinära resultat under den perioden, men drabbades senare av stressfrakturer och hälsoproblem, och har varnat för att detta förhållningssätt varken är hälsosamt eller hållbart. Hon är ett tydligt exempel på förbättrad prestation på kort sikt till priset av allvarliga långsiktiga risker.

Ett annat fall som belyser stigmat kring amenorré bland kvinnliga elitidrottare är Mary Cain. Född 1996 sågs den tidigare amerikanska medeldistanslöparen i många år som en av världsfriidrottens största talanger. Hon slog flera amerikanska juniorrekord vid 16 och 17 års ålder, men utsattes för hård press att gå ned i vikt, vilket ledde till ett allvarligt energibortfall. Följden blev att hon var utan menstruation i flera år, drabbades av flera stressfrakturer och hormonella obalanser, vilket resulterade i en gradvis prestationsförsämring. År 2019 publicerade Mary Cain ett öppet brev i The New York Times där hon bland annat fördömde normaliseringen av amenorré som ”något positivt”. Hennes ord blev avgörande:”Jag blev känslomässigt och fysiskt misshandlad … jag var snabbare än någonsin, och samtidigt höll jag på att brytas ned.” Kort därefter lämnade hon elitidrotten. Hennes fall ifrågasätter idén om att framgång kan nås utan menstruation och belyser det dolda priset för extrem prestationsjakt.

Det finns många myter kring kvinnors förmåga att prestera bättre och oftare. Under de senaste dagarna har Vallières själv talat om effekterna av att förändra sina matvanor. ”Att höra varje morgon att man är tjock sätter sig i huvudet”, sade hon till L’Équipe. Hon berättar öppet om hur hon tog sig ur en ätstörning för att öka medvetenheten om problemet inom damcyklingen – en sport som är besatt av smalhet. Men ibland kan smalhet bli farlig, särskilt när den kombineras med en besatthet av att minska intaget just när kroppen kräver mer energi, eftersom detta kan orsaka oåterkalleliga skador.