P-piller och lågenergidiet hos idrottande kvinnor

Kombinerade hormonella preventivmedel (HC) består av ett östrogen (syntetiskt etinyl-östra-diol) och ett gestagen (syntetiskt progesteron), medan gestagen‐bara p-piller innehåller enbart gestagen. Kombinerade HC hämmar funktionen i den hypotalamiska–hypofysära–ovariala (HPO) axeln, vilket leder till minskad frisättning av hypofysens gonadotropiner och lägre koncentrationer av endogena kvinnliga könssteroider såsom östradiol (E2) och progesteron. Gestagen‐bara antikonceptionsmediciner kan hämma HPO‐axelns funktion vid högre exogena doser, medan lägre exogena doser, såsom de som levereras av minipiller och hormonspiraler, inte hämmar HPO‐axeln eller gör det oregelbundet. Därför kan den endogena könssteroidprofilen hos användare av lågdoserade gestagen‐bara metoder nära efterlikna den hos individer som menstruerar naturligt (eumenorré).

Även om det primära syftet med kombinerade p-piller är att hämma produktionen av kvinnliga könssteroider tenderar kombinerade HC också att minska cirkulerande koncentrationer av totalt och fritt testosteron, samtidigt som koncentrationerna av könshormonbindande globulin (SHBG) ökar. Kombinerade HC tenderar också att påverka den hypotalamiska–hypofysära–adrenala (HPA) axeln, vilket resulterar i högre totala kortisolkoncentrationer hos användare av kombinerade HC jämfört med icke‐användare, även om detta är inkonsekvent rapporterat. En ökning av tillväxthormon (GH) via östrogenets effekt på hypofysen, tillsammans med en minskning av insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF‐1), kan också observeras hos användare av kombinerade HC. Minskningen av IGF‐1 kan bero på östrogenets direkta hämmande effekt på IGF‐1‐syntes i levern eller förändrad GH‐signalering; dock verkar det inte finnas några betydande skillnader i GH‐ eller IGF‐1‐koncentrationer mellan naturligt menstruerande kvinnor och användare av kombinerade HC. Kombinerade HC, såsom de som innehåller till exempel dienogest och levonorgestrel, kan öka sköldkörtelhormoner [totalt trijodtyronin (T3) och tyroxin (T4)] på grund av ökad bindning till serumglobuliner, men de fria fraktionerna av dessa hormoner verkar endast vara något förändrade eller oförändrade. De systemiska effekterna av gestagen‐bara HC har inte studerats lika omfattande, även om det har föreslagits att gestagen‐bara HC endast har en mindre effekt på systemisk metabolism och inflammation. Gestagen‐bara piller som innehåller desogestrel eller levonorgestrel verkar faktiskt inte påverka sköldkörtelfunktionen nämnvärt.

Låg energitillgänglighet (LEA), en energitillgänglighet (EA) på <30 kcal/kg FFM/dag, innebär ett missförhållande mellan energiintaget (EI) och den energi som krävs för att täcka kostnaden för träning (energiutgift vid träning, EEE). Detta resulterar i suboptimal energi för kroppens fysiologiska processer, inklusive de som behövs för att upprätthålla hälsa och stödja träningsanpassningar hos idrottare. Formeln EA = (EI−EEE)/FFM (där FFM = fettfri massa) används ofta för att uppskatta EA, även om det inte finns universell enighet om protokoll för att mäta EI, EEE och FFM, vilket lämnar visst tolkningsutrymme. Effekterna av LEA, som kan orsakas exempelvis av diet och fysisk träning, på det endokrina systemet har rapporterats i flera publikationer. Till exempel har LEA rapporterats minska frisättning av gonadotropinfrisättande hormon, vilket i sin tur leder till sänkt luteiniserande hormon, östrogen och testosteron, medan minskningar av sköldkörtelhormoner (T3), leptin, IGF‐1 och insulin samt ökningar av kortisol, tillväxthormon och ghrelin har rapporterats. Mycket av denna forskning har fokuserat på menstruationsstörningar och benhälsa, liksom identifiering av surrogatmarkörer för LEA inom ramen för den kvinnliga idrottstriaden eller relativ energibrist i sport. Däremot är den möjliga påverkan av fysiska och psykologiska stressorer på hormonell funktion mindre diskuterad. Såvitt vi vet är referenser till HC‐användning i forskning om LEA hos idrottare (både i triad- och REDs‐modellerna) generellt begränsade till påpekandet att (kombinerade) HC tillför exogena hormoner som hämmar könshormonnivåer och därmed sannolikt maskerar menstruationsstörningar, såsom ovulatoriska störningar, som är förknippade med LEA. För närvarande känner vi inte till någon litteratur som specifikt diskuterar den möjliga påverkan av gestagen‐bara HC på hormonmarkörer kopplade till LEA. Där exogena könssteroider i kombinerade HC kan fortsätta att reglera HPO‐axeln vid LEA och andra stressorer återstår det att klarlägga hur andra hormonaxlar svarar på LEA och andra stressorer.

Givet de systemiska hormonella förändringar som orsakas av såväl HC som LEA (och andra stressorer), är det rimligt att anta att de exogena hormonerna i HC kan ha betydelse för biomarkörer som används för att övervaka idrottares hälsa. Syftet med denna observations-studie var därför att analysera data (sekundäranalys) från två fysikatletstudier som genomfördes vid Jyväskylä universitet, där deltagarna delades in i grupper baserat på användning av HC (kombinerade HC och gestagen‐bara HC) samt icke‐användning, det vill säga naturligt menstruerande kvinnor, för att undersöka möjliga skillnader i respons mellan dessa grupper avseende förändringar i utvalda hormoner efter planerad och avsiktlig exponering för LEA inducerad av diet och fysisk träning.

En observationsstudie undersökte den potentiella påverkan av hormonella preventivmedel (HP) på utvalda hormonella biomarkörer (östradiol, totalt testosteron, IGF-1, kortisol, trijodtyronin och leptin) som påverkas av kost och fysisk träningsinducerad låg energitill-gänglighet (LEA). Trettiosex kvinnliga fysikatleter – kombinerade HP-användare (n=11), lågdoserade gestagen-endast-användare (n=11) och kvinnor med naturlig menstruation (n=14) – förberedde sig för en fysisk tävling. Alla deltagare begränsade frivilligt sitt energiintag samtidigt som de deltog i styrketräning för att bibehålla muskelmassa och konditionsträning för att öka energiförbrukningen.

Mätningar genomfördes över cirka 46 veckor enligt följande: före start av förberedelse-perioden med kostrestriktion och fysisk träning (före), efter ungefär 23 veckor av kostrestriktion och fysisk träning (efter), samt efter ungefär 23 veckors återhämtning (återhämtning). Hormoner analyserades från fastande blodprov, medan kroppsvikt, fettmassa, fettfri massa och kroppsfettprocent mättes med bioimpedans.

Våra huvudfynd visade att efter cirka 23 veckor av LEA förblev koncentrationerna av östradiol och totalt testosteron stabila hos användare av kombinerade HP, men minskade signifikant hos användare av gestagen-endast-preparat och hos kvinnor med naturlig menstruation. Serum IGF-1, trijodtyronin och leptin minskade i liknande grad från före till efter i alla grupper, medan serumkortisol förblev statistiskt oförändrat under hela studien.

Dessa resultat tyder på att de exogena hormonerna hos användare av kombinerade HP kan upprätthålla en redan dämpad funktion i hypotalamus-hypofys-äggstocksaxeln i närvaro av LEA, medan LEA-inducerade förändringar i IGF-1, trijodtyronin och leptin kan vara jämförbara mellan användare av kombinerade och gestagen-endast HP samt kvinnor med naturlig menstruation.

Referens: Mikkonen R, Hackney A, Hulmi J, Isola V, Ahtiainen J, Ihalainen J. Hormone profiles after planned low energy availability exposure in naturally menstruating and hormonal contraceptive using physique athletes. Eur J Sport Sci 2025; 25: e70076