Mortalitet hos kvinnliga bodybuilders
Kvinnors deltagande i tävlingsbodybuilding har stadigt ökat under de senaste decennierna. Medan riskerna för dödlighet och plötslig hjärtdöd (SCD) hos manliga bodybuilders nyligen har belysts saknas det för närvarande data om kvinnliga idrottare. Denna studie syftade till att fylla denna kunskapslucka genom att tillhandahålla den första systematiska utvärderingen av dödlighetsfrekvensen i en stor kohort av kvinnliga bodybuilders under en lång uppföl-jningsperiod. Ett sekundärt syfte var att jämföra dessa fynd med tidigare rapporterade data för manliga idrottare.
Metodiken speglar den tidigare publicerade analysen av manliga bodybuilders och omfattar samma observationsperiod 2005–2020, med identiska strategier för datainsamling. De enda metodologiska skillnaderna avser inkluderingen av tre specifika tävlingsdivisioner, definie-rade som Women’s Bodybuilding, Women’s Physique och Figure, samt åldersgränsen för att definiera masteridrottare, vilken för kvinnor är 35 år. Dödlighetsfrekvenser uttrycktes per 100 000 idrottsår (AY), med 95 % konfidensintervall (KI) baserade på Poissonfördelning. För att jämföra dödlighet och plötslig hjärtdöd mellan könen beräknades incidenskvoter (IRR), där kvinnliga frekvenser användes som referens. 95 % KI beräknades med den exakta Poissonmetoden, utan justering för andra kovariater.
Under en 16-årsperiod deltog totalt 9 447 unika kvinnliga idrottare i 700 tävlingar arrangerade av International Fitness and Bodybuilding Federation. Trettiotvå dödsfall registrerades (medelålder: 43 ± 10 år); majoriteten av de avlidna idrottarna var från Nordamerika (n=14, 44 %).
En specifik dödsorsak kunde fastställas i 24 fall (75 %). Av dessa klassificerades fem som icke-plötsliga dödsfall (SD), medan 19 kategoriserades som plötsliga dödsfall; sju traumatiska och tolv icke-traumatiska SD. Tio fall av plötslig hjärtdöd (SCD) identifierades (31 % av samtliga dödsfall) vid en genomsnittsålder på 42 ± 11 år. Obduktionsrapporter fanns endast tillgängliga för två professionella idrottare. I det ena fallet påvisades inga uppenbara hjärtavvikelser, medan det andra visade histopatologiska fynd förenliga med myokardit. Därutöver visade toxikologiska analyser hos båda idrottarna missbruk av prestationshöjande substanser (PED), vilket även kunde dokumenteras hos minst två ytterligare avlidna idrottare.
Den totala incidensen av dödlighet och SCD i vår kohort var 34 (95 % konfidensintervall 23 till 47) respektive 10 (95 % konfidensintervall 5 till 19) per 100 000 idrottsår. Endast en idrottare i juniorkategorin rapporterades avliden med traumatisk dödsorsak. Nio dödsfall inträffade bland masteridrottare med en medelålder på 52 ± 6 år, varav tre klassificerades som SCD. Women’s Bodybuilding var den division med högst incidens av SCD, vilket även var markant högre bland professionella idrottare.
Sju kvinnor avled medan de fortfarande betraktades som aktiva tävlingsidrottare, definierat som inom ett år efter senaste tävlingsdeltagande. Två fall av SCD registrerades, båda inträffade i nära tidsmässig anslutning till ett tävlingsevenemang.
Vid jämförelse med våra tidigare fynd hos manliga idrottare speglade dödsorsakerna de som observerats hos män, med SCD som den vanligaste orsaken. Vid jämförelse av incidens mellan könen var incidens något lägre hos kvinnor. Vidare var incidenskvoten för SCD bland professionella idrottare avsevärt lägre hos professionella kvinnliga jämfört med manliga bodybuilders.
Detta är den första studien som kvantifierar dödlighet och incidens av plötslig hjärtdöd i en stor kohort av kvinnliga bodybuildingidrottare. SCD framstod som den vanligaste dödsorsaken, i linje med tidigare fynd hos manliga idrottare. Eftersom dödsorsak inte kunde fastställas i 25 procent av fallen bör denna slutsats dock tolkas med försiktighet. Intressant nog visade ingen av de två tillgängliga obduktionsrapporterna kardiomegali eller uttalad vänsterkammarhypertrofi, fynd som står i kontrast till de strukturella hjärtavvikelser som observerats hos avlidna manliga bodybuilders. Denna skillnad kan tyda på könsspecifika skillnader i kardiell remodellering. Generellt är incidensen av SCD lägre hos kvinnliga idrottare jämfört med män, vilket även har kopplats till betydande könsrelaterade fysiologiska anpassningar.
Trots detta är det anmärkningsvärt att många av de riskfaktorer som kopplats till dödlighet hos manliga bodybuildingidrottare – såsom extrem styrketräning, drastiska strategier för viktmanipulation och missbruk av PED – sannolikt även förekommer hos kvinnliga idrottare. Även om litteraturen antyder en lägre prevalens av PED-användning bland kvinnor jämfört med män, kan effekterna av sådant substansmissbruk ändå vara kliniskt relevanta i denna population.
Vidare utgjorde dödsfall till följd av självmord och mord nästan 13 procent av samtliga fall i den kvinnliga kohorten, mer än fyra gånger den andel som observerats hos manliga bodybuilders. Denna skillnad kan återspegla en större psykosocial sårbarhet hos kvinnliga idrottare, potentiellt påverkad av könsspecifika stressorer och dynamiker som tidigare kopplats till ökad psykisk belastning hos kvinnliga bodybuilders. Dessa fynd understryker ett akut behov av integrerade stödstrategier, inklusive screening för psykisk ohälsa, utbildningsinsatser och könssensitiva preventiva ramverk inom tävlingsbodybuilding
Även om dödligheten hos kvinnliga bodybuilders var lägre än hos män, stödjer dessa resultat hypotesen att de hälsorisker som är förknippade med bodybuilding inte är begränsade till manliga idrottare. Extrem träning, ät- och fastemönster, dehydreringstrategier samt okontrollerat missbruk av prestationshöjande substanser kan bidra till en förhöjd mortalitetsrisk även hos kvinnor, särskilt på professionell nivå.
Referens: Vecchiato M, Ermolao A, Zane L, Giagio S, Aghi A, Palermi S, Borasio N, Zorzi A, Neunhaeuserer D. Mortality in female bodybuilding athletes. Eur Heart J 2026; 47: 373-5.