FRIIDROTT

(Senast reviderad 2026-05-10)

FRIIDROTT

Svenska Antidopingbiblioteket

INNEHÅLL

INTRODUKTION

Om friidrott generellt

Friidrott (äldre benämningar fri idrott eller allmän idrott) är ett samlingsbegrepp för ett antal olika idrottsgrenar, oftast använt om dem som organiseras av Internationella friidrotts-förbundet, World Athletics (tidigare International Association of Athletics Federations, IAAF). I Sverige är det Svenska Friidrottsförbundet som är ansvarig medlemsorganisation. Förbundet är ett av de äldsta och bildades redan 1895.

Friidrott är med stor sannolikhet en av de idrotter med längst historia. Den är omnämnd i de ursprungliga olympiska spelen under antiken. Under olympiska spelet 776 f.Kr. tävlade de aktiva i att springa ett stadium (motsvarande 180 meter). Vid senare olympiska spel utökades löpgrenarna till längre sträckor. Även mångkamp fanns med i de antika olympiska spelen. Mångkampen bestod av diskuskastning, längdhopp, spjutkastning, löpning och brottning.

Under 1800-talet fick friidrotten ett uppsving igen. Det framväxande välståndet gjorde att allt fler personer fick möjlighet att kunna idrotta. Precis som i flera andra idrotter, exempelvis fotboll, var Storbritannien ett föregångsland där friidrottstävlingar arrangerades från mitten av 1800-talet. När de första moderna olympiska spelen invigdes 1896 i Aten var friidrott en självklar del av programmet. Samma år arrangerades även de första Svenska mästerskapen i friidrott (i Helsingborg). Inledningsvis var det oklart vilka grenar de aktiva skulle tävla i. Först 1912 bildades det internationella förbundet IAAF av 17 nationella föreningar i syfte att skapa gemensamma regler och världsrekord. Ursprungligen var friidrottstävlingar bara till för amatörer; exempelvis stängdes Gunder Hägg av 1946 för brott mot amatörreglerna. Först 1982 togs amatörreglerna formellt bort.

Från 1950-talet och fram till slutet av 1980-talet kom friidrotten att präglas av det kalla krigets uppdelning i väst och öst. Länder som Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Bulgarien och framför allt Östtyskland dominerade friidrotten. Att lyckas inom idrotten blev en del av den politiska ideologin i många så kallade östländer. Framför allt gjordes det stora avtryck inom damernas friidrott där östländerna var fullständigt överlägsna.

Friidrotten är i dag en global sport inte bara när det gäller antalet länder som är medlemmar i World Athletics, utan även att resultaten i den moderna friidrotten är betydligt mer globala än många andra grenar. Vid de första olympiska mästerskapen var det i princip bara tävlande från Nordamerika, Europa och Australien och Nya Zeeland som tog medaljer. Den första sydamerikanen som tog en olympisk medalj i friidrott gjorde det 1924. 1928 fick Asien sin första olympiska medaljör. Afrikas genombrott kom efter det att Abebe Bikila vunnit olympiskt guld 1960 i Rom i maraton.

Fortfarande finns det stora skillnader mellan vilka nationer som vinner vilka grenar. På männens kortdistanslöpning kommer de främsta resultaten oftast från färgade personer från Amerika, Karibien eller västra Afrika. På medeldistans- och framför allt långdistanslöpning är öst- och nordafrikaner överrepresenterade med löpare främst från Etiopien, Kenya, Marocko och Algeriet. Däremot är de flesta segrar i teknikgrenar från Europa eller Nordamerika.

Förutom att friidrotten numera är en global idrott har friidrotten allt mer präglats av kommersiella intressen. Prissummorna har ökat i tävlingarna och med Golden League (vars namn 2010 ändrades till Diamond League) har ekonomin hamnat i fokus. World Athletics samarbetar även med en rad olika företag som sponsrar friidrottsverksamheten. Även de bästa aktiva kan idag i allt högre grad leva på sitt idrottande genom stöd från klubbar, sponsorer, nationella olympiska kommittéer och nationsförbund till skillnad mot tiden innan 1982.

Dagens friidrott består av flera olika sporter som genom historien har förändrats. Grovt går det att dela in sporten i flera undergrupper. Löpning (kort-, medel- och långdistans), hoppgrenar, kastgrenar, mångkamper och gång. Även om friidrott till sin karaktär är en individuell sport så tävlar man även i lag i flera grenar, exempelvis i stafetter men även i rena lagtävlingar, till exempel Finnkampen.

Det finns flera grenar som i olika tider haft varierande grad av officiell prägel, såsom till exempel löpningar på 110 yard, 220 yard, engelsk mil och 2 000 meter; viktkastning och kast med liten boll; stående höjdhopp och stående längdhopp samt varianter på stafetter och mångkamper med andra distanser respektive grenar. Spjutkastning utfördes en tid genom sammanlagda bästa resultat av kast med höger och vänster hand.

Friidrott var i likhet med flera andra idrotter ursprungligen en sport för herrar. I antikens olympiska spel fick inte damer delta som tävlande, i stället hölls de särskilda Heraiaspelen. Åren 1921-1934 hölls särskilda internationella damtävlingar (Damspelem 1921, 1922 och 1923 i Monte Carlo, 1924 i London och 1931 i Florens) och damolympiader (1922 i Paris, 1926 i Göteborg, 1930 i Prag och 1934 i London).

Första Svenska mästerskapen i friidrott för damer hölls 31 juli 1927 i Lidköping och först vid OS 1928 i Amsterdam tilläts kvinnor tävla i friidrott på Olympiska spelen även om det då var i ganska få grenar.

Första Europamästerskapen i friidrott för damer hölls 17-18 september i Wien (herrtävlingen hölls separat i Paris). Vid de första Världsmästerskapen i friidrott 1983 i Helsingfors tävlade damer och herrar dock samtidigt.

Här nedan visas vilket år de olika olympiska grenarna introducerades för män respektive kvinnor. Det som är värt att notera är att flera av grenarna introducerades på världsmästerskap innan de blev olympiska grenar. Exempelvis har hinderlöpning funnits med på världsmästerskapet sedan 2005.

GrenFörsta manligaFörsta kvinnlig

deltagandedeltagande

100 meter18961928

200 meter19001948

400 meter18961964

800 meter18961928 med uppehåll

till 1960

1500 meter18961972

5000 meter19121996 (1984-1992

3000 meter)

10000 meter19121988

Maraton18961984

110 meter häck18961972 (100 meter; 1932-

1968 80 meter häck)

400 meter häck19001984

3000 meter hinder19202008

4x100 meter19121928

4x400 meter19121972

20 km gång19562000

50 km gång1932-

Höjdhopp18961928

Stavhopp18962000

Längdhopp18961948

Tresteg18961996

Kula19861948

Diskus18961928

Slägga19002000

Spjut19081932

Tiokamp1912-

Sjukamp-1984 (1964-1980

Femkamp)

Några internationella friidrottare som lämnat bestående minnen

Flera friidrottare har genom åren gjort insatser som gjort dem svåra att glömma. Att lista samtliga är en omöjlighet.

Bland manliga idrottare har Jesse Owens och Carl Lewis en särställning med fyra guldmedaljer från ett och samma olympiska spel. Owens tog vid olympiska sommarspelen 1936 guld på 100 meter, 200 meter, längdhopp och i stafett 4 x 100 meter. Lewis gjorde om samma bedrift i samma grenar vid olympiska sommarspelen 1984 och har dessutom vunnit fyra OS-guld i rad i längdhopp 1984-1996.

Diskuskastaren Al Oerter vann fyra raka olympiska guld mellan 1956 och 1968, en bedrift som i friidrotten enbart matchas av Carl Lewis.

Usain Bolt vann 100 meter och 200 meter såväl vid olympiska sommarspelen 2008 som vid världsmästerskapen 2009, i samtliga fall på nya världsrekordtider.

Den trefaldige olympiske mästaren Michael Johnson dominerade både 200 meter och 400 meter under 1990-talet med världsrekord på båda distanserna.

Inom medeldistanslöpningen är de största namnen Paavo Nurmi från 1920-talet, Gunder Hägg från 1940-talet, Sebastian Coe från 1980-talet och nordafrikanerna Hicham El Guerrouj och Noureddine Morceli från 1990-talet och början av 2000-talet.

Inom långdistanslöpningen har namn som Emil Zátopek, Lasse Virén, Saïd Aouita, Haile Gebrselassie och Kenenisa Bekele för evigt skrivit in sig i historieböckerna.

Den mest meriterade häcklöparen är Edwin Moses som 1977-1987 vann 122 segrar i rad på 400 meter häck, därav 2 OS- och 2 VM-finaler.

Hinderlöpningen har sedan 1980-talet dominerats av kenyanska löpare, bIand vilka Moses Kiptanui, Ezekiel Kemboi och Brimin Kipruto kan nämnas.

I höjdhopp har Dick Fosbury och Javier Sotomayor varit föregångsnamn.

Den främste stavhopparen alla kategorier är Sergej Bubka med OS-guld, sex VM-guld i rad samt 17 världsrekord utomhus.

Längdhopparen Bob Beamon som vid OS 1968 slog världsrekordet med 55 centimeter måste nämnas i sammanhanget.

Tresteget förknippas med namn som Viktor Sanejev som tog tre raka olympiska guld 1968-1976 och världsrekordhållaren Jonathan Edwards

Spjut kommer alltid att förknippas med personer som Uwe Hohn och Jan Železný.

Inom tiokampen märks den dubble olympiske guldmedaljören Dalley Thompsons prestationer.

På den kvinnliga sidan vann Fanny Blankers-Koen fyra guld (100 meter, 200 meter, 80 meter häck och i den korta stafetten) vid olympiska sommarspelen 1948. Florence Griffith-Joyner är en annan sprintdrottning som vid olympiska sommarspelen 1988 tog tre guld (100 meter, 200 meter samt i den korta stafetten).

På 400 meter är världsrekordshållaren Marita Koch från Östtyskland det stora namnet tillsammans med den dubble olympiske mästaren Marie-José Pérec från Frankrike.

På 800 meter är den stora stjärnan Maria Mutola från Moçambique som vunnit ett OS-guld och tre VM-guld. Tatjana Kazankina från Sovjetunionen och Jarmila Kratochvílová är två andra odödliga medeldistanslöpare.

På de längre distanserna har namn som den dubble olympiske mästaren på 10 000 meter Derartu Tulu, Tirunesh Dibaba och maratonlöparen Paula Radcliffe tillhört den yttersta världseliten.

I teknikgrenarna har namn som höjdhopparen Stefka Kostadinova, stavhopperskan Jelena Isinbajeva, längdhopperskan Heike Drechsler och sjukamperskan  vunnit allt som går att vinna med både OS-guld och VM-guld samt slagit världsrekord.

STATISTIK

Mer testning utanför tävling av nationella antidopingsorganisationer

Den 18 december 2025 rapporterade Athletics Integrity Unit (AIU) – den av Friidrottsförbundet World Athletics grundande, men helt fristående, antidopingorganisationen som sköter friidrottarnas testning – om den fortsatta ökningen av tester utanför tävling (Out-of-Competition, OOC) som genomförs av nationella antidopingsorganisationer (NADO) inom friidrotten.

En översikt av testtrenderna inför de senaste världsmästerskapen i friidrott visar att den totala OOC-testningen av tävlande aktiva inför VM i Tokyo 2025 ökade med 49 procent jämfört med inför VM i London 2017 – från 4 146 till 6 193 OOC-tester. Det mest anmärkningsvärda är dock att den testning som genomförts av NADO:er på tävlande aktiva har ökat från 2 296 till 3 940 OOC-tester under denna åttaårsperiod – en ökning med hela 71 procent.

En jämförelse mellan de två senaste mästerskapen – VM i Budapest 2023 och sommarens mästerskap i Tokyo – visar att denna trend fortsätter. Den NADO-ledda OOC-testningen ökade med 19 procent, från 3 300 OOC-tester inför Budapest till 3 940 inför Tokyo. Den totala OOC-testningen ökade med 12 procent (från 5 542 till 6 193 OOC-tester), medan AIU:s egen OOC-testning låg kvar på en stabil nivå.

De unika antidopingsreglerna inom World Athletics ålägger medlemsförbunden ansvar i antidopingsfrågor, inklusive kravet att de lag som skickas till stora mästerskap ska ha genomgått en rimlig mängd tester. Denna regel tillämpas av AIU, som arbetar nära medlemsförbunden och berörda NADO:er för att säkerställa att både omfattningen och kvaliteten på de nationella testprogrammen är ändamålsenliga.

OOC-teststatistik vid världsmästerskap

Jämförelser för VM från och med London 2017 till och med Tokyo 2025 visar att Tokyo 2025 var det första världsmästerskapet där flest aktiva haft ”tre eller fler OOC-tester” inför mästerskapet. Färre aktiva än någonsin anlände till mästerskapet utan OOC-tester. Samtidigt ökade andelen aktiva som genomgått tre eller fler OOC-tester med sju procent under den officiella förberedelseperioden (8 november 2024–7 september 2025).

Endast 20,6 procent av de aktiva hade noll OOC-tester inför Tokyo – den lägsta siffran i AIU:s rapporteringshistoria. Samtidigt hade 52,9 procent genomgått tre eller fler OOC-tester, vilket gör Tokyo till det första världsmästerskapet där majoriteten av de aktiva testats minst tre gånger utanför tävling.

Som jämförelse anlände en tredjedel av de aktiva (33 procent) till VM i Eugene 2022 utan OOC-testning. Vid VM i Budapest 2023 hade denna andel sjunkit till 27 procent.

Statistiken, som även analyserade testningen av topp-8-idrottare (exklusive stafettlöpare), visade att dessa finalister hade den högsta testningsnivån hittills. Många hade genomgått sex till åtta OOC-tester, jämfört med i genomsnitt 5,5 i Budapest och 4,8 i Eugene. När även tester under tävling (In-Competition, IC) räknas in hade många finalister totalt mellan nio och tolv tester inför mästerskapet.

Under förberedelseperioden genomfördes totalt 6 193 OOC-tester på de aktiva som deltog i Tokyo. Totalt tävlade 2 006 aktiva i Tokyo, nästan identiskt med Budapest 2023 (2 004), men betydligt fler än i Eugene 2022 (1 719).

Utöver lagstorlek visar Tokyos siffror en tydlig utveckling över tre mästerskapscykler när det gäller fördelning, djup och precision i OOC-testningen.

Nationella förbunds ansvar och AIU:s roll

Regel 15 i World Athletics antidopingsregler, som infördes i januari 2019 för att minska dopingsrisken, reglerar de nationella förbundens antidopingsskyldigheter. Regeln gör förbunden ansvariga för att lämpliga antidopingsåtgärder finns på plats inom deras respektive jurisdiktioner. Den fastställer bland annat minimikrav för testning av så kallade ”Kategori A”-förbund, vilka bedöms ha högst dopingsrisk och anses utgöra ett hot mot idrottens integritet.

AIU ansvarar fortsatt för testning av internationella elitaktiva i sin registrerade testpool (Registered Testing Pool, RTP), särskilt de som tillhör topp 10 i sina grenar och har störst sannolikhet att nå finaler eller ta medaljer vid stora internationella mästerskap. Parallellt samarbetar AIU nära med NADO:er och uppmuntrar dem att fokusera sina nationella testpooler på nästa nivå av aktiva – de som snabbt klättrar på rankinglistorna, kan slå igenom med topprestationer eller kommer från djupa nationella talangbaser.

Denna tvåskiktade strategi säkerställer att tävlingarnas toppskikt är väl skyddat från aktiva som annars skulle kunna undgå riktad testning. Tokyos siffror visar effekten av denna samarbetsmodell i stor skala.

AIU, i linje med sin uttalade policy om transparens och globalt antidopingsansvar, delar data som speglar all testning som genomförts på landslag (med tio aktiva eller fler) under hela förberedelseperioden inför mästerskapet. AIU har befogenhet att utfärda åtgärdskrav till nationella förbund med otillräckliga testnivåer och i sista hand införa minimikrav på testning inför framtida World Athletics-evenemang.

Höjdpunkter och jämförelser

Testnivåer för landslag (8 november 2024–7 september 2025) – inför VM i Tokyo 2025

Kraftig minskning av aktiva utan OOC-tester: Endast 414 aktiva (20,6 %) hade inga OOC-tester inför Tokyo, jämfört med 27 % i Budapest och 33 % i Eugene – en tydlig och kontinuerlig förbättring över tre mästerskapscykler.

Ökning av aktiva med 1–2 OOC-tester: 530 aktiva (26,4 %) hamnade i denna kategori, i stort sett i linje med Budapest (28 %) och Eugene (28 %), vilket visar en stabil mellannivå av testexponering.

Tydlig ökning av aktiva med 3 eller fler OOC-tester: Totalt 1 062 aktiva (52,9 %) hade tre eller fler OOC-tester före Tokyo, jämfört med 45 % i Budapest och 39 % i Eugene. Tokyo är det första mästerskapet där majoriteten av de aktiva hade 3+ OOC-tester.

Markant minskning av nolltester över tid: Från 33 % i Eugene till 27 % i Budapest och 21 % i Tokyo – vilket visar en successivt bättre identifiering och testning av aktiva utanför tävling.

Finalister fortsätter att ha hög testnivå: Precis som i Budapest var andelen Tokyo-finalister (topp 8) utan OOC-tester extremt låg (2 %). De flesta genomgick omfattande OOC-testprogram.

Hög OOC-testning bland topp-8: Finalisterna i Tokyo testades i genomsnitt 5,67 gånger utanför tävling, jämfört med 5,54 i Budapest och 4,8 i Eugene.

Hög sammanlagd OOC + IC-testning: Vid Tokyo 2025 hade 17 förbund i genomsnitt nio eller fler OOC- och IC-tester för sina topp-8-idrottare. Sammanlagt hade finalisterna i snitt 8,21 tester, vilket visar på stark testning både före och under tävlingen.

SVERIGE

Ricky Bruch

Huruvida Ricky Bruch var dopad eller inte kan diskuteras eftersom det beror på hur man definierar termen doping, men klart är att han använde anabola steroider innan de blev förbjudna 1974.

Björn Rickard Bruch, känd som Ricky Bruch, föddes 2 juli 1946 i Örgryte, Göteborg. Han växte dock upp i Skåne och var länge bosatt i Malmö. Under årens lopp tävlade Bruch för ett antal olika klubbar, inklusive Malmö AI (1968), IFK Helsingborg (1972-1976), Österhaninge IF, KA2 IF och IK Diskus. Bruch bodde på senare år hos sin mamma i Blentarp i Sjöbo kommun i Skåne.

Ricky var en svensk friidrottare, som huvudsakligen ägnade sig åt diskus och kulstötning. Under tidiga år ägnade sig Bruch dock främst åt tyngdlyftning och styrkelyft samt under 1980-talet åt kroppsbyggning. Bruch vann sitt första SM-tecken i diskus 1967 med resultatet 56,66. Den 30 mars 1968 satte Bruch sitt första svenska rekord när han förbättrade Lars Haglunds fyra år gamla rekord från 59,95 till 60,58. Härigenom blev Bruch också förste svensk över 60 meter. Den 3 maj 1968 slog Bruch Bengt Bendéus svenska rekord i kula och blev med resultatet 19,01 först i Sverige över 19 meter. Den 31 maj förbättrade han sitt rekord till 19,30. Inomhus vann han 1969 SM-guld i kula, på 18,66. 1969 slog han utomhus sitt svenska rekord två gånger, andra gången (15 maj) med 19,40.

Bruch tillhörde världseliten i diskus från slutet av 1960- till mitten av 1970-talet. Den fjärde svenska rekordförbättringen i diskus 1969 gjorde han 21 september med ett kast på 68,06, vilket innebar nytt Europarekord. Han vann SM (61,44) och han var även med vid EM i Aten, där han tog silver med ett kast på 61,08.

1972 lyckades Bruch till slut tangera Jay Silvesters världsrekord i diskus från 1968 på 68,40. Detta skedde vid DN-galan på Stockholms stadion den 5 juli, och Bruchs resultat innebar då en förbättring av hans eget Europarekord. Världsrekordet stod sig fram till 1975, då John van Reenen nådde 68,48. 1972 var hans mest framgångsrika år var med både det tangerade världsrekordet och en erövrade bronsmedalj i OS i München. Han slog det svenska rekordet i diskus 15 gånger.

Det personliga rekordet på 71,26 (satt 1984) var internationellt länge bland de bästa genom tiderna.

Bruch vann 1972 SM i kulstötning en andra gång. Segerresultatet blev 19,35. Under åren 1972 till 1978 vann Bruch SM i diskus varje år, med resultaten 64,40, 62,28, 63,84, 61,94, 58,98, 59,26 och 58,52. I Sverige var han länge i en klass för sig i diskus. Åren 1967–1983 vann han sammanlagt elva SM-guld i grenen. Hans karriär i kula var något kortare, men 1970 och 1972 vann han SM, och 1973 slog han det svenska rekordet. Senare slog han även svenska rekord i styrkelyft. Bruch deltog åren 1966–1984 i 40 A-landskamper i friidrott

Vid EM i friidrott 1974 tog Bruch bronsmedalj i diskus med 62,00. Vid OS i Montréal 1976 missade han finalen och lämnade mästerskapet gråtande med en handduk för ansiktet.

Efter några tysta år åren kring 1980 kom han åter in i rampljuset runt 1983. Det året vann han sitt sista SM i diskus på 62,18. Under året deltog han även i VM i friidrott i Helsingfors, där han dock blev utslagen i kvalet.

38-åringen Bruch satsade dock vidare, med målet att ta sig till OS 1984. Han blev inte uttagen trots uppnådd kvalgräns men presterade toppresultat månaderna runt och efter OS, med flera kast över 70 meter. Vid Bruchs comeback 1984 slog han svenskt rekord i diskus fem gånger. Först förbättrade han det till 68,92 och 69,10 (12 juli). Sedan blev han först i Sverige över 70 meter med ett kast på 70,48 (12 september). Sent på hösten slog han det svenska rekordet ytterligare två gånger – 71,00 den 14 oktober och 71,26 den 15 november vid en tävling i Malmö. Tävlingarna i Malmö genomfördes under tränaren och journalisten Kurt Alexanderssons ledning och utlystes i princip varje dag med endast två tävlanden, men genomfördes bara de dagarna det var gynnsam vind. Kastet på 71,26 stod sig som svenskt rekord ända till den 29 juni 2017, då Daniel Ståhl kastade 71,29 vid en tävling på Sollentuna- vallen.

I skiftet mellan 70- och 80-tal gjorde Ricky Bruch ett allvarligt försök att etablera sig som bodybuilder. Även i styrkelyft imponerade han med 305 kg i knäböj, 340 i mark och 305 kilo i bänkpress.

Under 1970-talet tävlade Bruch även i stövelkastning. 1978 vann han SM i grenen med resultatet 39,83 meter. Redan tidigare (1976) hade han satt inofficiellt världsrekord med 44,51 meter och för detta noterats i Guinness rekordbok.

Däremot slutade Bruch inte att kasta saker. 1989, när han bodde i Lycke i gränslandet mellan Perstorps och Klippans kommuner, norr om Hyllstofta, satte han inofficiellt världsrekord i “kast med liten parabol”. Efter att ha fått tillgång till en liten parabolantenn (på knappt 1 meters diameter) av en elektronikhandlare och butiksinnehavare i Perstorp, Arne Löfquist, kunde han inleda träning med redskapet. Slutligen genomfördes ett rekordförsök på Ybbarps IP i Perstorp i halvleken i seriespelet mellan hemmalaget Perstorps SK och Hjärnarps GIF, och noteringen 41,49 meter hamnade i Guinness rekordbok.

Under sin karriär var Bruch frispråkig och kontroversiell och bytte snabbt åsikter i olika sammanhang. Bitterheten över att inte blivit uttagen till OS i Los Angeles överfördes på friidrottsförbundet trots att det var Sveriges Olympiska Kommitté som i slutändan bestämde vilka idrottare som skulle nomineras. Det blev upprinnelsen till ett ordkrig mellan Bruch och förbundet som kulminerade sommaren därpå. I samband med SM-tävlingarna i Västerås 1985 hamnade Bruch i dispyt med dåvarande förbundskaptenen Anders Borgström. Palavern slutade med att Bruch gav Borgström en ordentlig örfil, varpå friidrottskarriären i praktiken var över.

1972 tog Bruch den första svenska OS-medaljen i friidrott på 20 år. Tidningarna kallade då Ricky Bruch för en pillerprodukt. Fram till OS-bronset hade han ätit den anabola steroiden Dianabol. Bruch medgav själv att han under karriären ägnade sig åt systematisk doping, även om han aldrig blev ertappad (tidigt i karriären var de flesta preparat tillåtna). Han erkände han att han under idrottskarriären dopat sig med anabola steroider. Den första kontakten med doping skulle ha skett redan 1969 och i form av “ryssfemmor.” Ricky Bruch berättade att han och kamraterna brukade injicera preparaten åt varandra. Han åkte själv aldrig fast för doping trots cirka 200 kontroller (hans egen – sannolikt överdrivna – sifferuppgift).

Friidrottsförbundets ordförande Arne Ljungqvist hade emellertid inlett jakten på steroiderna i början av 70-talet. 1973 skickade han ut en enkät till de tio bästa svenska manliga friidrottarna i samtliga grenar det året. De fick frågan om de använt anabola steroider. Av 144 som fick frågan svarade 99 på enkäten. Trettioen svarade ja och 75 procent av kastarna hade tagit anabola steroider.

Under en bussresa i Östtyskland 1977 bestämde sig herrlandslaget för att försöka få bort sin ordförande Arne Ljungqvist. 32 av 36 svenska landslagsmän skrev under en skrivelse som krävde att förbundets ordförande skulle avgå. Diskuskastaren Ricky Bruch var initiativtagaren till brevet. Det var förbundets beslut att införa obligatoriska dopingtester i Sverige som fick landslagsstjärnorna att protestera. Arne Ljungqvist stannade dock kvar på sin post, trots kuppförsöket.

Finnkampen 1978 slutade med en stor svensk dopingskandal, men inte under själva tävlingen, utan på banketten efteråt. Ricky Bruch hade bestämt sig för att få landslagsläkaren Rolf ”Lammet” Ljungqvist att skriva ut anabola steroider och lyckades. Lammet menade att han blivit övertalad och att han alltid varit svag för Ricky Bruch. När tidningarna fick se doping-receptet blev det stora och svarta rubriker. Rolf ”Lammet” Ljungqvist erkände efter några dagar att han skrivit ut anabola steroider till fler än Ricky Bruch. Han fick lämna sitt uppdrag som landslagsläkare.

1972 gifte sig Ricky Bruch sig vid midnatt i Löberöds kyrka med Ninnie Hovberg, i ett uppmärksammat bröllop, till tonerna av bland annat Wedding av Hep Stars. Efter skilsmässa flyttade hon sedan till norra Skåne. Paret fick aldrig några barn.

Vid sidan av sin idrottskarriär och sitt stormiga privatliv syntes Bruch då och då både i TV och på film. 1975 var han med i TV-programmet Superstars, där han bland annat kastade en medicinboll rätt över en gymnastiksal och in i väggen; därmed vann han grenen överlägset. Bruch spelade även in filmer i den lättare genren, inklusive gladporr med Ole Søltoft. Hans riktiga filmdebut skedde 1974 i filmen Även änglar kan slå en rak höger. Han hade även en biroll som den store tyste rövaren Labbas i filmatiseringen av Ronja Rövardotter 1984, en film som delvis spelades in i Haga slottsruin. Självbiografin Gladiatorns kamp kom 1990 på förlaget RB Promotion. Diktsamlingen Själ och kropp: Dikter från 1975 samlade Bruchs poesiförsök.

Bruch hade alltid åsikter och var inte rädd för att framföra dem; 1991 värvades han bland annat till Ny demokrati av Bert Karlsson, men blev aldrig något större dragplåster i politiken. Under våren 2005 gick han ut i massmedia och förklarade att han skulle bränna upp alla sina idrottspriser och träningsmateriel i ett stort bål, någonting som skapade viss uppmärksamhet. Han fick omedelbar respons från flera privata samlare och från några museer med idrottsanknytning. Rapporter säger att han söndagen den 7 maj 2006 till slut brände upp alltihop, inklusive videoband och diktsamlingar. Andra källor anger att det brända bara var en del av bohaget.

30 maj 2011 avled Ricky Bruch av cancer i bukspottkörteln. Han dog i Blentarp men är begravd på Limhamns kyrkogård. I augusti 2011 bortauktionerades hans stora skivsamling på cirka 10 000 LP-skivor samt minnessaker och medaljer. Totalt inbringade auktionen dock bara cirka 70 000 kronor.

Göran Svensson

Sven Göran Svensson, född 8 mars 1959 död 6 oktober 1995, var en svensk diskuskastare. Han gjorde snabb karriär under ungdomsåren och uppmärksammades som en av landets mest lovande friidrottare.

Han representerade Sverige vid världsmästerskapen i friidrott 1987. Som senior tävlade han för Söderhamns IF, IF Göta och IF Elfsborg. Han vann SM 1982 och tog även totalt fyra SM-silver.

Göran fick ett fint stipendium och åkte över till USA för att studera och kasta diskus. Det är inte osannolikt att han börjat använda anabola steroider redan innan han åkte över till USA. Väl på plats vid Brigham Young University utanför Salt Lake City, Utah, vet vi att Göran var i full gång med dopingen. Hans doping “var inte mer avancerad än någon annans” berättar en annan svensk som fanns på plats vid universitetet på den tiden. Det kan ha handlat om cirka fem tabletter Dianabol (metandienon, metandrostenolon), då det vanligaste märket av anabola steroider i USA, per dag under “kurerna”. Det är en dos som knappast imponerar på tunga dopingmissbrukare idag. Att, som Göran, stärka kroppen med anabola steroider tycktes självklart i den elitidrottsmiljö han rörde sig i. Det gjorde ju “alla andra”, som flera personer i hans närhet uttrycker det. Inte heller handlade det om något okontrollerat missbruk när Göran och andra i hans omgivning tog anabola steroider. Tvärtom var det mycket noggrant uträknade och i sammanhanget bedömt som måttliga doser som antogs ge precis önskad effekt. Dopingen var något idrottsmännen dock skötte i det privata. Den trängde aldrig igenom den välordnade ytan på mormonskolan.

Medan han tävlade för Brigham Young University utanför Salt Lake City, Utah, blev han 1980 NCAA-mästare.

1985 stängdes han av i 18 månader för doping efter ett dopingtest på det årets svenska SM-tävling.

Vid 30 års ålder sa Göran Svensson att han var “ren” från anabola steroider. Efter studierna i USA bosatte han sig där och blev 1988 amerikansk medborgare och satsade hårt på sin idrott. Han misslyckades dock både vid OS 1984 i Los Angeles och 1988 i Seoul och kom inte ens till final. I stället blev han en följetong på tidningarnas sportsidor och det var ingen rolig läsning. Oftast handlade det om bråk med Friidrottsförbundet, skador och dopingrykten. Situationen blev alltmer pressad, inte minst eftersom han hade en familj att försörja, men friidrotten gav inga stora pengar. Åren 1987–88 var en vändpunkt för Göran. Misslyckandena och alla negativa skriverier tog knäcken på honom. Göran hamnade i “inkörsporten till utförsbacken”, som hans far uttrycker det. Göran drabbades av depressioner. Han blev beroende av tabletter. I början av 90-talet skilde sig Göran från sin amerikanska hustru, som han hade fyra barn med, och fastnade allt djupare i sitt läkemedelsberoende. 1994 flyttade han hem till Sverige efter en andra skilsmässa i USA.

Göran Svensson var i full färd för en satsning mot Atlanta-OS 1996 när han plötsligt hittades död av tablettförgiftning i sin bil strax utanför Gävle under hösten 1995. Bland Görans tillhörigheter hittades recept på läkemedel han fått utskrivna fem dagar före sin död. Det var stora mängder beroendeframkallande tabletter. Göran hade för läkaren förklarat att han skulle flytta tillbaka till USA, för att där träna inför OS i Atlanta 1996. De smärtstillande och muskelavslappnande läkemedlen behövde han för att klara den hårda träningen, förklarade han för läkaren, som skrev ut doser som skulle räcka en längre tid. Det var bland annat Dexofen (smärtstillande), Somadril (muskelavslappnande) och Rohypnol (sömntabletter). Läkaren insåg inte att den vänlige och övertygande idrottskillen var tablettmissbrukare. Han visste inte att tablettmissbruket sannolikt börjat som en följd av ett mångårigt bruk av anabola steroider och effekterna av detta. Han visste inte heller att Göran Svensson genom sitt idrottande blivit fixerad av att stärka och styra sin kropp med hjälp av mediciner och preparat, allt från anabola steroider till harmlösa näringstillskott.

Han är begravd på Norrala Kyrkogård i Söderhamn. Han har fem barn.

Linda Haglund

Linda Haglund, under senare år Linda McTear, föddes den 15 juni 1956 i Enskede och avled den 21 november 2015 i Österhaninge. Hon var under tiden som aktiv den mest firade och framgångsrika svenska sprintern.

Haglund vann sju SM-guld på 100 meter och fem SM-guld på 200 meter. Hon vann ett guld och fyra silver i olika Europamästerskap vid tävlingar inom- och utomhus. Hon deltog i OS tre gånger. Vid OS i München, 1972 blev hon oplacerad på 100 meter (tid 11,97) och diskvalificerad i försöken på 4x100 meter. Vid OS i Montreal 1976 blev hon utslagen i semifinal på 100 meter (tid 11,40). Vid OS i Moskva, 1980, blev hon fyra på 100 meter (tid 11,16) och deltog i stafettlaget som bröt på 4x100 meter i finalen.

År 1981 vann hon ISTAAF -tävlingen i Berlin med tiden 11,06 i ett lopp där hon besegrade bland andra världsstjärnan Evelyn Ashford, USA. Haglund var således en av de få som besegrade världsettan Evelyn Ashford under perioden 1978–1981. Loppet avgjordes dock i för stark medvind (+2,8 m/s) varför Haglunds tid aldrig registrerades som svenskt rekord.

Haglunds personliga rekord på 100 meter (11,16 sekunder) och 200 meter (22,82 sekunder) är fortfarande (2022) gällande svenska rekord. Haglund utsågs 1978 till ”Årets idrottskvinna” och blev tre år senare den första kvinnan att få Victoriastipendiet. 1979 och 1981 blev hon uttagen i Europalaget.

Haglunds karriär tog en dramatisk vändning 1981 då hon i samband med SM i friidrott testade positivt för doping med anabola steroider. Haglund har även framgent nekat till att dopningsintaget var medvetet och i stället angivit sin dåvarande tränare Pertti Helin som den som skulle ha gett henne anabola steroider under förevändning att det rörde sig om vitamintabletter.

Linda Haglund stängdes därefter av från allt tävlande i ett och ett halvt år. Hon frikändes visserligen till slut av Svenska friidrottsförbundet, men inte av internationella friidrottsförbundet (IAAF). I ett försök att rentvå sig från dopningsdomen förde hon och friidrottsförbundets ordförande Hans Holmér hennes talan i Kingston, Jamaica, inför 19 internationella friidrottsdelegater. Efter avstängningen lyckades Haglund inte komma tillbaka till tidigare resultatnivån och 1984 slutade hon tävla.

Efter karriären som friidrottare flyttade Linda Haglund till USA och gifte sig med en amerikansk fotbollsspelare. Under sin tid i USA arbetade hon bland annat som “head track coach” vid Santa Monica College i Santa Monica. Under sina närmare tio år i USA utbildade sig Haglund även inom design, konst och hälsa.

I början av 1990-talet flyttade hon tillbaka till Sverige. Hon arbetade då som idrottslärare i Stockholmsförorten Västerhaninge samt Åsenhöga. 2007 gav hon ut Lindas må bra bok. Hon deltog i TV4 programmet Let’s Dance 2009. Hon deltog i ”Mästarnas mästare” 2012. 2013 gav hon ut sina memoarer Lindas resa.

Linda Haglund var gift första gången 1984–1989 med Eddie Johnson och andra gången 1995 med Houston McTear (1957-2015).

Linda Haglund avled 2015 av cancer, knappt tre veckor efter maken Houston McTear. Hon är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.

Ludmilla Engqvist

Ludmila Engquist, föddes som Ludmilla Leonova den 21 april 1964 i Tambov 40 mil sydost om Moskva, där hon växte upp under knappa förhållanden. Hon började som gymnast och flyttade till Sibirien när Röda Armén ändrade faderns kommendering. Ludmila blev emellertid för lång för piruetterna och när gymnastiklärarens man en dag fick se den långväxta Ludmila övertygade han sin hustru om att flickan skulle passa bättre i hans friidrottsgrupp där hon särskilt koncentrerade sig på den korta häcken (100 meter för kvinnor mot 110 för män). När Ludmila fyllde 17 flyttade familjen tillbaka till Tambov. Ludmila började läsa till lågstadielärare på universitetet och fick Nikolaj Narozjilenko som löptränare, med vilken hon gifte sig vid 18 års ålder. Året därpå födde Ludmila dottern Natasja. 1992 blev Ludmilas förhållande med Nikolaj gradvis försämrat på grund av mannens alkoholbruk och äktenskapet återhämtade sig därefter aldrig.

1986 var den 22-åriga mamman 89:a på världsrankingen för 100 meter häck, med 30 sovjetiskor och en svenska, Ann-Louise Skoglund, före sig. Resultatnivån höjdes betydligt när Ludmila flyttade till Krasnodar. Hon tävlade för Sovjetunionen fram till 1991, för Ryssland 1992–1996 och för Sverige från och med 1996. Bakgrunden till nationsbytet var att en handelsresande i stavar, spjut och annat idrottsmaterial, Johan Engquist från Råneå, hamnade i Sovjet under perestrojkan. Idrottsutövarna bad honom ta hand om deras affärer och efter en tid blev han deras agent. Ludmila Narozjilenko var en av hans kunder. Ludmilla gifte sig med honom 1995 och han blev också hennes tränare. De bosatte sig i Kungsängen. Paret har en son tillsammans.

Ludmila Engquist blev uttagen till OS i Söul, 1988 men där föll hon över en häck i semifinalen. 1990 satte Ludmilla världsrekord inomhus på 60 meter häck, med tiden 7,69 sekunder. På denna distans hade hon de tre snabbaste tiderna genom alla tider fram till 10 februari 2008 då Susanna Kallur satte nytt världsrekord på distansen.

Som 27-åring vann hon guld på 100 meter häck i Tokyo VM 1991.

När Ludmila kom till Barcelona-OS 1992 var hon obesegrad hela säsongen. En lårskada satte dock stopp för gulddrömmarna. Ludmila kvalificerade sig till semifinal, men kunde inte ställa upp.

Den 13 februari 1993 i franska Liévin, tangerade Ludmila sitt egna världsrekord på 60 meter häck inomhus. Hon hann slå världsrekordet tre gånger under vintern innan det blir känt att dopingprovet från tävlingen i Liévin visade spår av anabola steroider. Resultaten ogiltigförklarades. Ludmila bedyrade sin oskuld, men blev avstängd i fyra år. Nikolaj erkände senare att han blandat ner det förbjudna preparatet i hennes proteinpulver. Han var svartsjuk på Johan Engqvist efter att hon hotat att lämna honom och flytta till Sverige med deras dotter och den nye mannen. I instans efter instans blev Ludmila frikänd; först fyra gånger i civila domstolar i Ryssland och sedan, i slutet av 1995, av Internationella friidrottsförbundet, IAAF. Avstängningen upphävdes därför den 12 december 1995, och då var hon omgift och hade som Ludmila Engquist flyttat till Sverige tillsammans med dottern.

Ludmilla vann sedan guld på 100 meter häck vid OS i Atlanta 1996. Hon vann också guld på VM i Aten 1997. 1997 mottog hon Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Ludmilla blev oväntat snabbt svensk medborgare i juni 1996 efter propåer till Invandrarverket från Svenska Friidrottsförbundets ordförande Bengt Westerberg.

År 1999 framkom i massmedia att Engquist drabbats av bröstcancer (vid 35 års ålder) vilket upptäcktes under ett träningsläger i Spanien. Hon tvingades till både operation och cellgiftsbehandling. Sensationellt nog gjorde hon ändå comeback under 1999 och tog ett förbluffande brons i VM i Sevilla redan samma år.

Engquist avslutade dock sin friidrottskarriär sommaren 2000 bland annat på grund av en efterhängsen skada i hälsenan. Hennes personbästa på 100 meter häck blev 12,26 sekunder, satt i Sevilla 1992. Hennes svenska rekord är på 12,47 och är noterat vid OS 1996.

Efter friidrottskarriären fortsatte Ludmilla att träna och överraskade alla med att försöka kvala in till vinter-OS i Salt Lake City 2002 i bob, en sport hon aldrig prövat tidigare (men med en budget på cirka 3 miljoner kronor). I världscupspremiären i december 2000 slutade Annica Sandström och Ludmila på en 17:e plats. Efter det blev det bråk och Annica Sandström hoppade av som pilot i bobben. Även några bromsare hoppade av satsningen. Med den nya piloten Karin Olsson blev Ludmila dock fyra i VM i Calgary. I senare dokumentärer om Ludmila framkommer att hon egentligen inte gillade sporten – men att stora sponsorer var involverade och att hon därför satsade på alvar. Ludmila var bara ett år från att bli den första kvinna att vinna medalj på både sommar- och vinter-OS – men hon var tidvis deprimerad och hon åkte utan skydd. Hon gick upp 15 kilo på ett år.

Hon avbröt satsningen efter att det den 4 november 2001 avslöjats att hon den 26 oktober 2001 testats positivt för anabola steroider (metandrostenolon) i samband med bob-träning i Huderfossenen i Lillehammer. Hon erkände droganvändning vid en presskonferens i Köpenhamn inför en utvald grupp av tre svenska journalister och sa då att hon gjort det utan sin tränares vetskap. I polisförhören berättade Ludmila Engquist att hon köpte dopning-medlen, ”ryssfemmor”, i Moskva under sommaren eftersom det stod ‘’kraftig fettförbränning’’ på burken, och hon ville gå ner i vikt när hon lagt av med bob-åkningen.

Tullkriminalen gjorde dessutom en natt i november 2001 husrannsakan hemma hos Johan och Ludmila Engquist på Lidingö och fann bland annat sprutor och kanyler med en rysk text på. Hon dömdes kort därefter för smuggling, innehav och bruk av dopingpreparat (uppgivet ett 50-tal kapslar) och fick 80 dagsböter på sammanlagt 20 000 kronor. Åklagaren gav henne i strafföreläggandet ett strängare straff för att hon missbrukat sin ställning som föredöme inom idrotten. Enligt kammaråklagaren förväntades smuggling av dopningsmedel i denna omfattning normalt ge cirka 30 dagsböter, men sedan kan tillkomma ytterligare straff för innehav och bruk.

Under perioden 3 december 2001 till 3 december 2003 var Ludmilla Engquist avstängd, och för att undvika all negativ uppmärksamhet flyttade familjen till Spanien. 2005 flyttade hon tillbaka till Sverige och Stockholmstrakten där hon arbetade som massör, men lär nu ånyo bo i Spanien (2022).

Andreas Gustafsson

Bo Andreas Gustafsson, född 10 augusti 1981 i Göteborg, är en svensk-amerikansk gångare som bland annat tävlade i ett flertal finnkamper på 10 000 meter och på ett antal internationella mästerskap på både 20 och 50 kilometer. Han är son till OS-silvermedaljören Bo Gustafsson och bor i Las Vegas.

Hans bästa placering på ett globalt mästerskap var en 21:a plats på 50 km vid från VM i friidrott 2009. Personbästat på 20 km är från 2013 och personbästat på 50 km är från 2012.

Den 20 mars 2015 stängdes Andreas Gustafsson av från tävlande efter att ha testat positivt för doping vid de amerikanska mästerskapen i december 2014 där han noterade en tid som troligtvis hade räckt för att bli uttagen till Världsmästerskapen i friidrott 2015.

Substansen visade sig vara erytropoietin. Hans blodvärden ska även ha varit förhöjda vid Europamästerskapen i friidrott 2014 och Finnkampen 2014 men bara tillräckligt för att ha väckt misstanke om bloddoping, något som framkom i maj 2015. Efter avslöjandet om det positiva A-provet från tävlingen i USA valde Gustafsson att inte begära analys av B-provet och erkände sedan för ledningen på det Svenska Gång- och Vandrarförbundet att han medvetet dopat sig. Gustafsson stängdes enligt gällande regler av från tävlingsgång i två år och förbundet stängde sedan av honom ytterligare två år från all landslagsverksamhet.

Andreas Gustafsson ansåg vid tiden för dopingen att sjukvården i USA var för dyr och när han tidigare bodde i San Diego var han vid flera tillfällen nere i Mexiko för att uppsöka läkarvård och han köpte då också erytropoietin. Andreas Gustafsson hävdar att han tog sprutorna under cirka sex månaders tid men det varierade hur ofta han injicerade sig själv. Han har erkänt att han var dopad när han tävlade för Sverige under EM i Zürich 2014. Han erkänner också att han var dopad när han tävlade i Finnkampen i Helsingfors, i slutet av augusti 2014.

Gustafsson hade tidigare öppet anklagat gångare från Ryssland för att systematiskt ha dopat sig, kritiserat dem för detta och tagit stort avstånd från sådant fusk, inte minst gjorde han det vid Europamästerskapen i friidrott 2014 då han bland annat ska ha sagt följande: “…skulle jag ta medalj på EM med två ryssar framför sig som man i stort sett vet är dopade då är det inte roligt”. Han lyckades dock inte få någon placering i något av de två loppen. På 20 km-loppet bröt han och på 50 km blev han diskvalificerad enligt gångens tekniska regler.

Gustafsson är amerikansk medborgare och bestämde sig för att representera USA efter avstängningen och har därefter blivit amerikansk mästare.

Niklas Lindstedt

Kulstötaren Niklas Lindstedt från Karlstad lämnade vid 21 års ålder ett positivt dopingprov i mars 2014. Lindstedt var uttagen i det svenska juniorlandslaget i friidrott och tävlade för Stockholmsklubben Hässelby. Det var via ett kosttillskott som Niklas Lindstedt fick i sig det dopingklassade preparatet metylfenetylamine, som är förbjudet i samband med tävling. Enligt Svenska friidrottsförbundet fanns det förbjudna ämnet inte med på produktens innehållsförteckning.

Riksidrottsförbundets dopingnämnd stängde av kulstötaren i sex månader, från och med den 2 juli i 2014 till den 3 januari 2015.

2019 flyttade Niklas till Örebro för att arbeta som undersköterska på en psykiatrisk akutpsykosavdelning på Centralsjukhuset i Karlstad. 2022 blev han bronsmedaljör i kulstötning på SM.

Niklas är son till förre landslagsmannen i kula Mauri Lindstedt, som blev svensk mästare 1994 på 18,09.

Abeba Aregawi

Abeba Aregawi Gebretsadik, född 5 juli 1990 i Adigrat i Etiopien, är en etiopisk-svensk före detta medeldistanslöpare. Hon härstammar från Tigray i Etiopiens norra delar. Abeba Aregawi föddes i Adigrat där hon växte upp med sina tre syskon. Hennes föräldrar var lantbrukare. De lämnade Adrigrat när hon var ganska liten, så hon fick bo hos sin moster.

Aregawi var 14 år när hon ställde upp i en skoltävling och sprang snabbare än alla andra. Talangscouterna var imponerade och klubben ECB erbjöd henne att komma till Addis Abeba och börja springa för deras professionella tränare. När hon flyttade till huvudstaden hjälpte klubben henne med allting, bland annat ett boende som hon delade med en annan löpare. 17 år gammal tog hon silver på 400 meter vid de Etiopiska mästerskapen och två år senare kom det första mästerskapsguldet, nu på 800 meter. Samma år tog hon sin första internationella medalj, brons på 800 meter, vid de afrikanska juniormästerskapen i Bambous på Mauritius (en tävling som vanns av Caster Semenya). Aregawi sprang också några mindre tävlingar i Europa, och vid säsongens slut var hennes personliga rekord 2:01,98. Aregawis fysioterapeut och tränare i Etiopien var under flera år Zerihun Endris Ibrahim. De inledde samarbetet redan 2007. Han arbetade då för Etiopiens förbund men anlitades som Aregawis egen coach. Det var under denna period hon också träffade den blivande maken Henok Weldegebriel Tsigab.

Aregawi var 2009–2013 gift med Tsigab som är svensk medborgare (född i Etiopien men kom till Sverige som tolvåring). Aregawi flyttade till Stockholm i september 2009, men flyttade 10 december 2012 kort innan deras skilsmässa som beviljades 17 maj 2013, ensam tillbaka till Addis Abeba i Etiopien. Officiellt var detta av träningsskäl, då paret valde att hemlighålla skilsmässan. Abeba Aregawi har förlagt nästan all träning under hela sin karriär till Etiopien och löparmeckat Sululta, 3 000 meter över havet. Löparanläggningen ägs av dubbla världsrekordhållaren Kenenisa Bekele och dit åker många av världens långdistanslöpare för att träna.

Under sin första seniorsäsong 2010 bytte Aregawi gren till 1 500 meter. Debuten på den sträckan skedde i Sollentuna Grand Prix, där hon vann på tiden 4:06. Hon förbättrade den tiden i sitt andra lopp, i KBC Nacht, där hon sprang på 4:01,96. Abeba Aregawi debuterade även i Diamond League, där hon blev fyra i DN-Galan i Stockholm och sjua i Weltklasse i Zürich.

Aregawi representerade redan då Spårvägens Friidrottsklubb och därefter, 2011–2016, tävlade hon för Hammarby IF Friidrott. Aregawi hade under vintern 2011 en mycket stark inomhussäsong med fyra raka segrar i Düsseldorf, Gent, Birmingham och Stockholm. Hennes bästa tid denna vinter var 4:01,47, efter en mycket snabb avslutning i Globen i Stockholm. Under utomhussäsongen 2011 gjorde hon på grund av en knäskada bara ett framträdande.

Abeba Aregawi vann både 800 meter och 1 500 meter för Hammarby IF Friidrott i finalen i Lag-SM den 20 juni 2012.

Aregawi berättade 7 juni 2012 för massmedia om sin ambition att representera Sverige i OS i London. Samtidigt vägrade Etiopien släppa henne, och det var oklart om hon skulle kunna tävla för Sverige även med svenskt medborgarskap. Hon blev dock svensk medborgare den 28 juni 2012. Då återstod bara att få hennes nationsbyte godkänt av IAAF. Vid det laget hade det etiopiska friidrottsförbundet inte längre något att säga till om. Vid Diamond League-tävlingarna i Paris 6 juli kom Aregawi på tredje plats. Direkt efter tävlingarna hade hon ett möte med IAAF där de meddelade att hon var fri att välja mellan Sverige och Etiopien. Svenska ambassaden i Paris ordnade extraöppet för att ta emot hennes handlingar, men hon meddelade IAAF tidigt på morgonen 7 juli sitt beslut att tävla för Etiopien i OS. Senare på kvällen reste hon från Paris till Etiopien för att reda ut de sista detaljerna. Under OS (där hon fortfarande sprang i Etiopiens färger) råkade hon ut för ett fall och slutade som femma på 1 500 meter.

Bakom valet att tävla för Etiopien i OS låg, enligt Aregawis dåvarande make Henok Weldegebriel Tsigab, en längre tids hårda påtryckningar från etiopisk sida. De etiopiska myndigheterna skulle enligt honom ha beslagtagit hennes pass, så att hon inte kunde anmäla sig till tävlingar utan deras godkännande. De uppges även ha beslagtagit Aregawis mobil och indirekt utövat utpressning. Bland annat skulle Aregawi aldrig mer släppas in i Etiopien om hon tävlade för Sverige i OS i London. Aregawi har större delen av sin släkt kvar i Etiopien.

Det var dock nära att löparstjärnan aldrig bytte nation. En av huvudpersonerna till det var före detta friidrottsagenten Lars Kristiansson. Han fick i uppdrag att hjälpa till att genomföra nationsbytet för Abeba inför OS 2012. Under den processen menar han att det ringde tillräckligt många varningsklockor för att hela processen borde ha avbrutits. Bland annat menade han att det blev allt tydligare att Abeba Aregawi inte ville bli svensk medborgare. Vid ett möte under försommaren 2012 höll hela nationsbytet på att gå i stöpet. Det var ytterst märkligt alltihop. Juridiken var klar. Migrationsverket var positiva till nationsbytet och det var full support från Svenska friidrottsförbundet och Olympiska kommittén. Det följdes av ett omskrivet möte på ett hotell i Paris inför Diamond League-galan. Där menar Lars Kristiansson bland annat att hennes nederländska manager Jos Hermens berättade för alla inblandade att Abeba Aregawi redan var gift hemma i Etiopien och att det därmed skulle handla om ett skenäktenskap. Hammarbys ordförande Ingvar Åström var med på mötet – men valde att fortsätta trycka på för övergången ändå. I samband med att Hammarbys styrelse fick förnyat förtroende skrev Ingvar Åström så här på klubbens hemsida om turerna kring Aregawi:

”Med facit i hand är det lätt att säga att klubben borde agerat annorlunda i hanteringen av Abeba. Vi var alla inspirerade av att få hjälpa en fantastisk talang med en enorm potential, och vi hoppades att hon skulle kunna bli en förebild och inspirera många friidrottare i klubben. Det finns utrymme för självrannsakan. För framtiden bör vi lära av det förflutna och förbättra kommunikationen och tydligheten kring vilka krav som ställs på en enskild aktiv”.

Inför OS 2012 skickade Abeba Aregawi så småningom ett brev till IAAF där hon skrev att hon ville tävla för Etiopien.

Den 11 december 2012 – således efter OS – kom trots allt beskedet att Aregawi skrivit på pappren som gjorde henne tävlingsklar för Sverige och den 10 december 2012 fick hon godkännandet från Internationella Friidrottsförbundet att fortsättningsvis representera Sverige. I sin första tävling då hon representerade Sverige, XL-galan i Globen i februari 2013, vann Aregawi med tiden 3:58,40 och slog därmed Maria Akrakas drygt tjugo år gamla svenska inomhusrekord. Hon var dessutom bara 12 hundradelar från Jelena Sobolevas världsrekord. I mars 2013 tog Aregawi guld på 1 500 meter vid inomhus-EM i Göteborg med tiden 4.04,47, nästan tio sekunder före närmaste konkurrent. Vid Athletic Super GP i Doha i Qatar, den 10 maj satte Aregawi svenskt och nordiskt rekord på 1 500 meter med tiden 3.56,60. Detta var endast sex hundradelar från det personliga rekord hon hade satt som etiopisk löpare. Vid FBK Games i Hengelo 8 juni 2013 satte Aregawi åter svenskt och nordiskt rekord, denna gång på 800 meter med tiden 1.59,20.

Aregawi har dock behållit sitt etiopiska medborgarskap. I samband med VM 2013 i Moskva anklagade den finländske friidrottsagenten Jukka Härkönen i Helsingin Sanomat Sverige för att ha ”köpt ”Aregawi. Han kom med anklagelser om skenäktenskap, utfört enbart för att hon ska kunna tävla för Sverige. Henok Weldegebriel Tsigab, som var i Moskva under VM, avvisade anklagelserna som “skitsnack” och “finsk avundsjuka för att hon kommer tävla för Sverige i Finnkampen”. Då var paret redan skilda sedan maj 2013, även om de höll detta hemligt. I februari 2016 framkom det att Aregawi lämnade felaktig information till Migrationsverket när hon ansökte om svenskt medborgarskap och dessutom hade hon uppgivit till Skatteverket att hon aldrig bott i Sverige, tvärtemot vad hon och Weldegebriel Tsigab och klubben Hammarby IF tidigare sagt offentligt. Det fanns dock inga rättsliga förutsättningar för att vidta några åtgärder mot Aregawi eller att återkalla hennes svenska medborgarskap, även när det skulle visa sig vara beviljat på felaktiga grunder.

Skatteverkets gjorde en utredning om Aregawis deklarationer från 2010–2013. Hon erkände då för Skatteverket att hon aldrig bott i Sverige. Enligt Skatteverket redovisade Aregawi inte några inkomster från vare sig tävlingar eller sponsorer mellan 2011 och 2013 och fick betala drygt 11 000 kronor i skattetillägg.

Vid friidrotts-VM 2013 i Moskva vann hon den 15 augusti guld på 1500 meter med tiden 4:02,67 efter att ha legat långt fram i “ytterspår” under större delen av loppet och gått upp i ledningen med ett knappt varv kvar. Vid presskonferensen efter VM-guldet fick Abeba Aregawi frågan om vad hon tyckte om Emma Green Tregaros (och Moa Hjelmers) regnbågsaktion mot HBTQ-personers brist på rättigheter i Ryssland, efter införandet av den ryska “antihomolagen”. Aregawi sa bland annat (via tolk): “Som jag förstår det tillåter inte min tro att män är med män och att kvinnor är med kvinnor. Men jag vet egentligen inte så mycket om det.” Aregawi är kristen.

Vid Svenska idrottsgalan den 13 januari 2014 2014 i Globen blev Aregawi utsedd till Årets kvinnliga idrottare, men var sjuk hemma i Etiopien och kunde inte närvara på plats. Ingvar Åström, ordförande Hammarby IF Friidrott, fick ta emot hennes pris och framförde hennes tacktal: “Tack för priset, jag är jätteglad. Det är jättekul att få vinna. Jag vill ha revansch det här året. Det var viktigt för mig att vinna ett mästerskap. Nu vill jag slå världsrekord inomhus och vinna under OS i Rio.”

Vid EM i Zürich 15 augusti 2014 blev Aregawi tvåa på 1 500 meter, efter etiopiskfödda nederländskan Sifan Hassan. Abeba Aregawi fick sedan hoppa över inomhussäsongen på grund av en lårskada som hindrade henne från att försvara sitt EM-guld vid inomhus-EM i Prag. Det var på grund av fortsatta skadeproblem sedan länge osäkert om hon skulle kunna delta i VM i Peking men hon kom ändå till start på 1 500 meter. Innan hade hon bara sprungit fyra lopp under utomhussäsongen, tre över 1 500 meter och ett 800-meterslopp med en andraplats i Birmingham på 1 500 meter som bäst. Vid VM tog hon sig utan att imponera till finalen, men lyckades inte försvara guldet från Moskva två år tidigare. Finalloppet öppnade i ett mycket lugnt tempo, men på det näst sista varvet drog Genzebe Dibaba, som hade slagit världsrekordet på 1 500 meter under säsongen, upp tempot rejält och Aregawi orkade inte följa. Hon föll genom fältet och slutade till sist på en sjätteplats.

Aregawi rundade av säsongen med att sätta svenskt rekord på 1 engelsk mil då hon sprang i mål som klart distanserad sexa på 4:23,07 vid Diamond League-tävlingen i Bryssel. Det räckte ändå för att slå Malin Ewerlöfs 18 år gamla rekord på den udda distansen. I årets sista lopp deltog hon för andra gången i karriären i Finnkampen och här var hon ohotad på 1 500 meter. Segern på Stockholm stadion blev den enda för Aregawi under säsongen 2015.

Det blev en skadedrabbad säsong där hon bytte tränare två gånger innan hon inför 2016 år säsong valde att återgå till holländske coachen Bram Som.

Aregawi hade för avsikt att springa på inne-VM i Portland. Det var planerat att hon som upptakt skulle springa Globen-galan, men hon tackade nej med hänvisning till ryggproblem. Svenska Friidrottsförbundets förbundskapten Karin Torneklint hade sedan inte Aregawi bland de VM-uttagna. Hon var tydlig med att beslutet inte berodde på den skatteutredning kring Aregawi som just då fick stor uppmärksamhet i den svenska pressen.

Det var en kort men mycket framgångsrik sejour som Abeba Aregawi hade i det svenska landslaget. Totalt åtta tävlingar blev det och på dem lyckades hon vinna VM-guld både inomhus och utomhus, ta EM-guld inomhus och EM-silver utomhus. Dessutom noterades Aregawi för två svenska rekord som hon fortfarande har kvar: 3:56.60 på 1 500 meter och 4:23.07 på en engelsk mile.

Den 29 februari 2016 meddelades det att Aregawi i ett dopingprov utfört av IAAF hade testats positivt för den nyligen förbjudna substansen meldonium, som möjligen förbättrar energiomsättningen i hjärtmuskelceller och därför dopingklassades 1 januari 2016 (12 dagar innan Aregawis positiva dopingtest togs). Substansen hade dock officiellt funnits på WADA:s så kallade bevakningslista sedan 1 januari 2015. Testet gjordes i Addis Abeba 12 januari 2016 och var ett “out-of-competition-test”, det vill säga ett prov som togs utanför tävling. Efter resultatet av A-provet blev hon avstängd tills vidare och även B-provet visade sig sen vara positivt. Abeba Aregawi och agenten Jos Hermens fanns på plats i laboratoriet i Lausanne den 9 mars för analys av B-provet. Hon riskerade då en avstängning i fyra år, och efter Svenska friidrottsförbundets policy från 2015 ytterligare fyra års avstängning från svenska landslaget.

Enligt Expressen varnades Aregawi tre dagar innan dopingtestet den 12 januari och fick till och med klockslaget angivet för när dopingtestarna (i Etiopien oftast läkare) skulle komma. Den ryske tränaren Anatolij Bytjkov misstänktes för att ha försett Aregawi med det förbjudna preparatet. Bytjkov tränade tidigare den dopingsdömda turkiska löparen Elvan Abeylegesse, även hon precis som Aregawi var född i Etiopien. I början av mars fängslades också i Etiopien flera doktorer från Ukraina och Ryssland för administration av dopingpreparat, det vill säga kort efter att diskussionen om meldonium uppkommit. Abeba Aregawi har berättat sin version av dopingen för IAAF och sagt att hon fått en bunt tabletter från två doktorer från Turkmenistan 2014. En av dessa läkare var våren 2016 redan arresterad i Addis Abeba och fick fängelsebestraffning. Medicinerna trodde hon var vitaminer, men hon kontrollerade aldrig innehållet.

Händelsen fick dramatiska konsekvenser för Aregawi. Hammarby IF avslutade sitt sam-arbete med henne och Sveriges Olympiska Kommittés verksamhetschef Peter Reinebo meddelade 29 februari att Aregawi efter det positiva dopingtestet förlorade sin förhands-uttagning till OS. Dessutom drog SOK in sitt ekonomiska och medicinska stöd (som hon haft sedan 2013) med omedelbar verkan.

Det påpekades särskilt vid avslöjandet om det positiva dopingprovet att Aregawi hade genomgått friidrottsförbundets antidopingutbildning och även någon utbildning hos Riksidrottsförbundet. Det bestämdes då också att förbundsläkaren Sverker Nilsson fortsätt-ningsvis skulle vara hennes medicinske rådgivare. Det var till honom som hon skulle vända sig till så fort hon behöver ta medicin, vad det än gällde.

En första vetenskaplig studie av metabolismen för meldonium visade att substansen stannar i kroppen två till fyra dagar och redovisades av WADA när det blev känt att ett flertal idrottsutövare under kort tid testat positivt för meldonium. WADA skickade emellertid kort tid därefter ut en kommuniké där man bland annat slog fast att alla prov som tagits fram till den första mars 2016 och som innehöll mindre än 15 mikrogram meldonium/milliliter var att betrakta som fall som kan ha berott på att man tagit preparatet före årsskiftet 2015/2016. Detta korrigerades ytterligare i början av april 2016 (cirka 100 dagar efter att meldonium dopingklassats) i ett meddelande där WADA fastslog att alla som hade meldonium under gränsvärdet 1 mikrogram/milliliter i sina prov skulle kunna komma undan med ett mildare straff, eller rentav bara en tillrättavisning. Det hade då bekräftats att påvisningstiden på låga nivåer kan vara mycket lång. Den vetenskapliga teorin är att meldonium bryts ner tämligen snabbt – meldonium är ju en liten molekyl som rimligen metboliseras snabbt – men att en liten del binder sig till de röda blodkropparna, som ju har en genomsnittlig överlevnadstid på 120 dagar, vilket gör att man kan förvänta sig att meldonium kan mätas under flera månader efter intaget om än i mycket låg dos. Det innebär att Abeba Aregawi och många idrottare i teorin skulle kunnat ha avslutat sitt meldoniumbruk under 2015 men sedan lämna positiva dopingprover långt in på 2016. Halten meldonium i Aregawis prov var mindre än ett mikrogram per milliliter. Hennes nivåer av meldonium i blodet låg således under WADA:s nya gränsvärden, och det ansågs vara fullt möjligt att hon bara tagit preparatet medan det var tillåtet.

Den 14 juli friades därför Aregawi av den svenska Dopingkommissionen. Därmed upphävdes även den interimistiska avstängning hon lytt under, och hon var fri att tävla med omedelbar verkan. Totalt var hon förbjuden att tävla i nästan sex månader och då kan observeras att hon godkände den provisoriska avstängningen från det internationella friidrottsförbundet.

Trots att Aregawi friats från dopningsmisstankarna meddelade styrelsen för Svenska Friidrottsförbundet den 17 juli 2016 att hon inte var aktuell för landslaget innan “oklarheter kring hennes idrottsliga och medicinska status och miljö har klarlagts.” Förbundsledningen var kritisk mot att hon tagit meldonium strax innan det dopningsklassades. Aregawi fick därmed inte följa med till OS.

Enligt Aregawi var uppsåtet med att använda meldonium att öka sin prestationsförmåga genom att medicinera med en hjärtmedicin trots att hon inte var hjärtsjuk. Det kan jämföras med en del av det norska astmamedicinbruk som länge diskuterats i massmedia som oetiskt. Skillnaden mellan att ta prestationsökande tillåtna preparat och icke-tillåtna är naturligtvis inte så stor ur moralisk synvinkel och före 1 januari 2016 hade meldonium varit tillåtet. Enligt Olympiska Kommitens verksamhetschef Peter Reinebo var det ändå något man tagit avstånd ifrån både ur etisk och medicinsk synvinkel. Att få komma tillbaka till Sveriges olympiska kommittés (SOK) topp- och talangprogram var därför inte självklart så länge inte Aregawi var tydligare med att ta avstånd från sitt beteende – trots att hon inte var fälld för att ha tagit något otillåtet preparat.

Den 17 januari 2017 gav landslagsledningen dock klartecken för Aregawi, men vid det laget var hon långt från toppformen och hon kom aldrig tillbaka på elitnivå. Trots att hon således till slut friades från misstankarna kom dopingutredningen att utgöra slutpunkten för hennes löparkarriär när flyttade hon till Etiopien där hon bildade familj och lade ner idrottskarriären. I november 2018 stod det klart att Abeba Aregawi avslutat elitkarriären. Hon meddelade friidrottsförbundet att hon ville strykas från deras lista över aktiva, efter att inte ha tävlat sedan 2015.

I mitten av februari 2017 gifte hon sig med den etiopiske maratonlöparen Yemane Tsegay (VM-silver 2015), och de har nu två döttrar tillsammans. Paret bor i Addis Abeba.

Sammantaget när det gäller Abeba Aregawi: Det förelåg aldrig något dopingfall, det var WADA som misslyckades med sina uppgifter. Aregawi blev avstängd på grund av en utredning för doping. Det var ett sorgligt – och orättvist - slut på en fin karriär.

Adil Bouafif

Adil Bouafif, född 31 december 1978 i Marocko, är en svensk långdistanslöpare som har vunnit SM-medaljer på sträckor från 1 500 meter till maraton samt i terräng. Han har även deltagit i bland annat Finnkampen och ett antal internationella mästerskap.

Bouafif kom till Sverige från Marocko 2007 och blev svensk medborgare 2010. Han togs ut att springa maraton vid EM 2010 i Barcelona men fullföljde inte. 2011 deltog han på 3 000 meter vid inomhus-EM i Paris, men slogs ut i försöken. Sammanlagt tog han fyra SM-guld på 10 000 meter, två på halvmaraton, ett på maraton, två i terränglöpning 4 km, två i längre terränglöpning samt tre på 3 000 m inomhus. Adil deltog i tre EM. Hans bästa placering där var 13:e plats på 5 000 m vid EM i Helsingfors 2012.

Den 13 augusti år 2014 deltog Bouafif på 10 000 meter vid EM i Zürich men bröt loppet efter skadekänning i ljumskarna. Den 26 september 2014 avslöjades att han testat positivt för erytropoietin under tävlingen. Han dömdes i december 2015 mot sitt nekande till två års avstängning retroaktivt från 23 september 2014 och fram till 22 september 2016. Därefter var han avstängd från landslaget i ytterligare två år.

Enligt massmedias uppgifter ansåg Adils svenska tävlingskamrater att han aldrig riktigt var en del av svensk löpning. Han hade för det mesta tränat i Marocko och sedan flugits in till större tävlingar. Detta upplägg ogillades av många och Adil har ibland fått stå symbol för det man har kommit att kalla brevlådelöpare. Det har också ryktats om att han hade kunnat vara i dålig form och sedan åkt till Marocko och efter 6 veckor kommit tillbaka och utklassat konkurrenterna. En graverande faktor är då att Marocko är känt i löparvärlden för en utspridd dopingkultur och ett flertal marockanska löpare har blivit fällda för bloddoping.

Adil Bouafif, som således var den förste svenske elitlöpare som fällts för doping, återkom efter sin avstängning när han 2017 kom på sjätte plats i Midnattsloppet Stockholm. Midnattsloppet Stockholm, som arrangerades för första gången 1982 på en 10 km lång bana runt Södermalm, är landets näst största löpartävling. Loppet hade då drygt 33 000 anmälda löpare. Hans tid på den 10 km långa banan blev 32.57 vilket var nära en och en halv minut från hans fyra år gamla personliga rekord på 30.31. Att Adil väntade ytterligare nästan ett år innan han gjorde sin första tävling efter avstängningen berodde på att han fick ett nytt arbete som var svårt att kombinera med hård träning.

Han lyckades dock aldrig riktigt väl efter sin come back och har inga rekord noterade efter 2016.

Fanny Dusabimana

Medeldistanslöparen Fanny Dusabimana Kazungu kom till Sverige från Kongo cirka 2016 och bor i Sverige men var inte svensk medborgare 2020. Hon hade då snabbt gjort stora framsteg i löpning. Bland annat tog hon brons på 1 500 meter vid inomhus-SM 2019.

Den 17 december 2019 utfördes en dopingkontroll beträffande Fanny Dusabimana Kazungu i Iten, Rift Valley, Kenya. Hon befann sig på ett läger med löpare från både Kenya, Belgien och Kanada. Polis genomförde en razzia och hon blev inlåst i en cell under ett dygn för att sedan bli testad.

Efter analys av det urinprov som hon lämnat vid kontrolltillfället meddelade Doping-laboratoriet i Doha, Qatar, att provet innehöll 19-norandrosteron (en metabolit till nandrolon) och erytropoietin.

Fanny Dusabimanas förklaring till hur dopingsubstanserna kan ha kommit in i hennes kropp var att hon gick hon till apoteket i Kenya en dag när hon kände sig förkyld och fick en spruta som enligt läkarna var helt laglig.

Dopingnämnden beslutade enligt artikel 2.1 Idrottens Dopingreglemente att stänga av Fanny Dusabimana under tiden från och med den 11 februari 2020 till och med den 10 februari 2024 från deltagande i tävling eller annan aktivitet (annat än godkänt antidopingrehabili-teringsprogram) som godkänts eller organiserats av Riksidrottsförbundet eller special-idrottsförbund, förening eller Idrotts-AB inom Riksidrottsförbundets medlemsorganisation. Dusabimana får under denna period inte heller delta i tävling godkänd eller organiserad av professionell liga eller annan internationell eller nationell evenemangsorganisation eller idrottsaktivitet, på elitnivå eller nationell nivå, som erhållit statligt bidrag

I nästa instans avslog Riksidrottsnämnden Fanny Dusabimanas överklagande, vilket innebär att Dopingnämndens beslut står fast.

Det som skett understryker att antidopingarbetet är en global fråga som alla inom antidopingen måste fortsätta att samarbeta kring, men även att man måste säkerställa att aktiva på alla nivåer rustas med kunskapen om hur det personliga ansvaret ser ut.

Robel Fsiha

Robel Fsiha Hagos, född 7 mars 1996 i Adi Kuala i Eritrea, är en svensk långdistans-löpare som tävlade för Spårvägens FK. Han kom till Sverige som ensamkommande flykting från Eritrea och placerades på ett boende utanför Gävle.

Han etablerade sig snabbt som en löpare i Sverige och 2017 tog han sitt första SM-guld, på 10 kilometer landsväg. 2018 blev Fsiha blir svensk medborgare och fick chansen att representera Sverige i terräng-EM, där han slutade på 40:e plats. 2019 (vid 23 års ålder) vann han både Göteborgsvarvet och SM i halvmaraton. Samma år tog Fsiha guld i terräng-EM, vilket var Sveriges första guld sen Sara Wedlund vann 1996. Han slutade dessutom på 17:e plats i terräng-VM, som bästa europé.

Robel Fsihas tränare var Patrik Melin från Spårvägens FK. Patrik Melin är tidigare svensk mästare i tiokamp (2001 och 2004) och bor i Gävle, även om han arbetar för Spårvägen. Han kom i kontakt med Robel Fsiha 2013, när Fsiha var 16 år gammal och hade kommit till Sverige från Eritrea som ensamkommande flykting. Melin blev fascinerad av Fsihas löpsteg, tyckte att han påminde om Mustafa Mohamed, och började hjälpa honom med träningen. Under en period bodde Robel Fsiha också hemma hos Patrik Melin. Det finns inga misstankar om att Patrik Melin skulle varit involverad i den kommande dopingskandalen.

Under sina första år som löpare höll Fsiha sig nästan alltid hemma i Sverige men under 2019 tillbringade han allt längre perioder i Etiopien. Exakt vilka personer Robel Fsiha hade runt sig nere i Etiopien finns det inga uppgifter om, men det är känt att han tränade mycket hårt, på hög höjd i bra miljöer med många duktiga löpare och många dagar i rad.

Robel Fsiha åkte fast i ett dopingtest som gjordes den 25 november 2019, ett prov som togs i hans tillfälliga bostad i Addis Abeba, Etiopien. Som svensk friidrottare kan man bli testad av både internationella AIU (friidrottens integritetsenhet) och antidopingkommissionen på Riksidrottsförbundet (RF). Det här testet gjordes på uppdrag av RF, även om det var en annan part som knackade på dörren hemma hos Fsiha och tog urinprovet. Just då var Robel Fsiha mitt inne i de sista förberedelserna inför terräng-EM som skulle avgöras två veckor senare. Det var den 8 december 2019 som Robel Fsiha sprang hem EM-guld. Men innan testet hade hunnit bli analyserat på det WADA-ackrediterade labbet i Lausanne, Schweiz, hann alltså Fsiha åka till Terräng-EM 2019. Dopingbeskedet kom åtta veckor senare, den 7 februari 2020. Fsiha befann sig då fortfarande i Etiopien. I april 2020 visade sig även hans B-prov vara positivt för testosteron.

Anmärkningsvärt är att Fsiha testades många gånger (5 eller 6) under det aktuella året, men det tycks som om detta var det enda testet som var positivt.

Robel Fsiha stängdes till slut av i fyra år och är avstängd från all idrott fram till den 24 februari 2024.

Robel Fsiha håller nu på att starta upp ett nytt liv i Sverige med sin fru och sina två barn (flicka född 2016 och pojke 2018). Löparkarriären är sannolikt över och han har blivit utesluten från Spårvägen och fick lämna tillbaka sitt EM-guld. Man bör dock komma ihåg att det rör sig om en bondpojke från Eritrea och att han knappt gått motsvarigheten till gamla svenska folkskolan. I juli 2022 arbetade han i hemtjänst och som personlig assistent.

FINLAND

Martti Vainio

Martti Vainio, född 1950, är en finländsk friidrottare som anmärkningsvärt nog började träna systematiskt först vid 20 års ålder, hösten 1971, med sin tränare Aulis Potinkara. Han fick sin första nationella mästerskapsmedalj 1974 när han slutade trea på 5000 meter. Samma år sprang han sitt första lopp på 10 000 m med resultatet 29:09,6. Han bröt 29-minuters-barriären för första gången 1976. Samma år blev han tvåa vid finska mästerskapen i friidrott på 10 000 meter och blev uttagen till sina första OS i Montreal. Han kvalificerade sig dock inte till 10 000 meterfinalen men slutade som den näst snabbaste löparen att slås ut från finalen. Han vann sitt första finska mästerskap 1977 när han slog Kaarlo Maaninka med 0,9 sekunder på 10 000 meter.

Han blev europamästare 1978 på 10 000 meter och 1982 tog han EM-brons på samma distans. På grund av sitt internationella genombrott var Vainio en av de potentiella guldmedaljkandidaterna före sommar-OS 1980. Vainio var också känd för sina tuffa träningsprogram och under vintern 1980 sprang han över 300 kilometer i veckan under sitt fyra månader långa träningsläger i Nya Zeeland. Senare trodde han att han var övertränad och lidit av några ospecificerade magproblem, men Vainio lyckades inte vid olympiska sommarspelen 1980 i Moskva, och slutade 13a i 10 000 meter finalen och 11a i 5 000 meter finalen.

1982 lyckades Vainio återigen vid EM i Aten, där han vann en bronsmedalj på 10 000 meter på 27:42,51. Han tävlade på 5 000 meter också och slutade 8a. Efter säsongen 1982 upphörde samarbetet mellan Vainio och tränaren Potinkara i godo och Vainio började träna själv. Vissa människor började påverka hans träning; bland dem var Jouko Elevaara, känd som tränare för Kaarlo Maaninka. Vainio har uppgett att han började använda hormoner hösten 1982 för att undvika de skadliga effekterna av överträning i sin förberedelse inför det första världsmästerskapet i Helsingfors, huvudstaden i hans hemland. Enligt Vainio erhölls de första hormonampullerna från Palermo hösten 1982. Sammanlagt tog han emot fyra injektioner av den anabola steroiden metenolon under sin löparkarriär. Finalen på milen hölls den tredje dagen av Helsingfors-mästerskapen. Det var ett långsamt lopp som avgjordes i sista varvet. Vainio slutade fyra med tiden 28:01,37 och missade guldmedaljen med bara 0,33 sekunder och brons med 0,11 sekunder. Finalen på 5000 meter hölls på mästerskapens sista dag. Vainio gladde den finska publiken med en bronsmedalj.

Vainio experimenterade inte enbart med anabola steroider. Han har i sina publicerade memoarer uppgett att han 1984 använde upp till 27 olika kosttillskott dagligen.

1984 inledde Vainio sin säsong med att sluta trea vid Rotterdam Marathon med ett personligt rekord på 2:13:04. Efter loppet drogtestades han i en test som anordnades av Finlands friidrottsförbund. Testet hade ingen officiell status och ansågs bara vara ett kontrolltest för att hjälpa finska idrottare att undvika att åka fast när de testade positivt för doping i internationella mästerskap. Därför togs endast ett A-prov och inte ett B-prov, vilket endast används för att bekräfta om ett positivt resultat kom från A-provet. Vainios A-prov testade positivt för anabola steroider utan B-prov för att bekräfta det. Så huvudtränaren för Finlands friidrottsförbund, Antti Lanamäki, delegerade Timo Vuorimaa, huvudtränaren för långdistanslöpare, att informera Vainio om testresultatet. Vuorimaa informerade Vainio endast genom att nämna att det fanns något konstigt i hans testprov, utan att ge detaljerad information om ämnet. Vainio trodde att han bara hade använt testosteron och inte anabola steroider alls. Därför bestämde han sig för att i framtiden avsluta att administrera läkemedlet tidigare så att det skulle vara ur hans system innan de förväntade testerna.

Enligt en Vainio-intervju 2004 tog han sin nästa injektion efter Rotterdam Marathon runt den 10 juli, och var säker på att denna tidsperiod skulle vara tillräckligt lång för att tillåta den anabola steroiden att få effekt men ändå säkerställa ett negativt test vid OS. 10 000 meter finalen gick av stapeln den 6 augusti. Alberto Cova tog guldet och Martti Vainio blev tvåa vann silver med tiden 27:51.10. Vainio kvalificerade sig också till 5000 meter finalen, men diskvalificerades efter att ha testat positivt för metenolon (Primabolin®) efter 10 000 meter finalen. Han fråntogs sin medalj och blev avstängd på livstid.

Vainios positiva testresultat var en stor skandal och väckte allmän indignation. Även om Vainios positiva dopingtest efter Rotterdam Marathon var inofficiellt på grund av det saknade B-provet, tvingade det misslyckade drogtestet vid OS Finlands friidrottsförbund att diskvalificera alla Vainios resultat efter Rotterdam 1984 och att friställa huvudtränaren för Finlands friidrottslandslag, Antti Lanamäki, från sina uppdrag. Vainio själv ville inte ge detaljerad information om händelsen eftersom han själv fortfarande undersökte orsakerna till det positiva testresultatet. Finska massmedia krävde en förklaring, och en berättelse som släppts till allmänheten hävdade att Vainios träningspartner, vaktmästaren Alpo Nyrönen, hade gett Vainio en hormoninjektion av misstag, istället för den avsedda Vitamin B-injektionen.

Martti Vainio fick således en livslång avstängning från tävlingsfriidrott men efter att Finlands friidrottsförbund vädjade om nåd kortades det till 18 månader. 1986 återvände Vainio till banan och sprang 10 000 meter vid Bislett Games på 27:44.57. Vid EM placerade han sig som sjua i finalen på 10 000 meter med tiden 28:08,72 och sexa i finalen på 5 000 meter med tiden 13:22,67.

1987 koncentrerade Vainio sig på 10 000 meter och sprang 27:42,65 i Helsingfors den 2 juli. VM på 10 000 meter slutade i en fars. Den första halvan av loppet var långsam, 5000 meter varvtid var endast 14:13.07. På 5800 meter ändrade Paul Kipkoech takt och lämnade andra löpare bakom sig. Francesco Panetta, Salvatore Antib ooch Vainio började sin jakt lite senare men kunde inte utmana Kipkoech ordentligt. Kipkoech var således långt före de andra löparna och funktionärerna minskade varvtabellen, som visar de återstående varven för löparna, direkt efter att Kipkoech passerat mållinjen efter varje runda. Som ett resultat blev Vainio och några andra löpare förvirrade över de återstående varven, startade sin sprint 400 meter för tidigt och avslutade loppet efter 9600 meter. Några löpare fortsatte loppet efter sin “första målgång”, men Vainio var för trött för att inse situationen. Vainio tävlade också i Marathon men kom inte i mål.

1988 sprang Vainio 10 000 meter på 28:02,04 vid Bislett Games , men det räckte inte för att övertyga den finska olympiska kommittén , och han valdes inte ut till OS-laget. Under sin karriär (1974-1991) tävlade Vainio 80 gånger på 10 000 meter. Han sprang 68 gånger under 29-minuter, 24 gånger under 28:10 och 10 gånger under 28 minuter. Vainios segertid vid EM 1978 i Prag – 27:30.99 – är fortfarande det finska rekordet och EM-rekordet.

Efter sin idrottskarriär har Martti Vainio arbetat inom resebranschen.

ISLAND

Vésteinn Hafsteinsson

Vésteinn Hafsteinsson, född 12 december 1960 i Selfoss på sydvästra Island, har alltid sysslat med diskuskastning. Han representerade sitt födelseland vid fyra påföljande sommar-olympiska spelen, med början 1984. Hans bästa OS-placering var 11 i Barcelona 1992 då han kastade 60,06 meter. Hans personrekord är dock 67,64 meter, kastat den 31 maj 1989 i Selfoss. Vésteinn tävlade också i fem världsmästerskap i rad, med början 1983, men nådde aldrig finalen. Han tränade tidigt flera framgångsrika isländska diskuskastare innan han flyttade till Sverige som tränare. Hans mest namnkunniga adepter i Sverige har varit Daniel Ståhl och Simon Pettersson, men han har också tränat exempelvis kulstötaren Fanny Roos. Sommaren 2022 återflyttade han till Island för övergripande tränaruppdrag.

Han har fått en rad utmärkelser för sina tränaruppdrag, men det är mindre känt att han vid OS i Los Angeles 1984 blev avstängd efter att ha testat positivt för nandrolon (han är den ende islänning som testat positivt vid en olympiad).

På förfrågan i tidningen Expressen 2022 vill han inte gå in på händelserna under sommar-OS i Los Angeles. ”Det är det tuffaste jag någonsin har gått igenom som idrottsman. Att hamna i den situationen som 23-åring. Det var ingen rolig erfarenhet. Det spelar ingen roll vad man säger, efteråt är det ändå ingen som tror på en. Man får 17 år i fängelse för mord på Island. Jag har tagit ut mitt straff. Jag vill inte gå in på det 30 år efter att det hände,” säger han.

Hafsteinsson har efter incidensen i Los Angeles arbetat mot dopingen inte bara i friidrotts-världen, utan också utanför den. 2011 bjöd det brittiska friidrottsförbundet in Hafsteinsson till ett seminarium för att berätta om sin coachning men rubrikerna i de engelska medierna blev: “England använder sig av dopingcoach.” Han säger nu att han föreläser i fem-åtta länder varje år och då refererar till sin egen dopingdom varje gång. Han säger sig ha helt rent mjöl i påsen när det kommer till min tränarkarriär. Han har inte bara tagit Daniel Ståhl till OS-guld utan också estländaren Gerd Kanter till OS-guld i diskus – oavsett hur många andra som var dopade.

STORBRITANNIEN

Linford Christie

Linford Christie (född 2 april 1960) är en jamaicanskfödd (Saint Andrews, Jamaica) brittisk före detta sprinter och friidrottstränare.

Han kom till England vid sju års ålder  Han tävlade i de allra första London Youth Games 1977 för stadsdelen Hammersmith & Fulham men tog inte upp friidrotten på allvar förrän han var 18. Hans tidiga tävlingskarriär var inte särskilt lovande. Genom en jämförelsevis långsam start, misslyckades han med att ta sig in i Storbritanniens lag för olympiska sommarspelen 1984, inte ens med i sprintstafetttruppen. Det var inte förrän några år efter att han hade börjat arbeta på allvar med sin löpteknik under tränarledning av Ron Roddan 1979 som han förverkligade sin potential.

1986 var han den överraskande vinnaren av 100 m vid EM och slutade tvåa i samma gren vid Commonwealth Games i Edinburgh, bakom Ben Johnson. Vid världsmästerskapen i friidrott 1987 i Rom kom Christie fyra på 100 m, men tilldelades senare bronsmedaljen, när vinnaren Johnson diskvalificerades efter att ha erkänt år av steroidanvändning .

Vid olympiska sommarspelen 1988 i Seoul vann Christie 100 m silver bakom Carl Lewis efter att Johnson, som satte världsrekord på 9,79 sekunder, återigen diskvalificerades efter ett positivt drogtest. Christies tid var 9,97 sekunder, ett nytt europeiskt rekord med 0,03 sekunder och detta var bara tredje gången som en idrottare spräckte tiosekundersbarriären på 100 meter utan att vinna loppet.

1992 blev Christie den tredje brittiska idrottaren att vinna den olympiska 100 m, efter Harold Abrahams och Allan Wells , som vann titeln före Frankie Fredericks från Namibia vid de olympiska spelen i Barcelona . I frånvaro av sin store rival Lewis sprang Christie 9,96 s i finalen och vid en ålder av 32 år blev 121 dagar den äldsta olympiska mästaren på 100 m med fyra år och 38 dagar.

1993 blev han den första mannen i historien att hålla olympiska, världs-, europeiska och samväldstitlar på 100 m, då han vann i Stuttgart-VM på sin snabbaste tid någonsin på 9,87. Tiden stod som det brittiska rekordet fram till 2023. Hans prestation gjorde så att han röstades fram som BBC Sports Personality of the Year av den brittiska allmänheten det året.

Året därpå, 1994, försvarade han sin Commonwealth-titel i Victoria på sin näst snabbaste 100 m tid någonsin på 9,91.

Christie försökte försvarade sin olympiska titel 1996 men diskvalificerades i finalen efter två tjuvstarter. Han drog sig tillbaka från internationella tävlingar 1997, även om han fortsatte att göra enstaka framträdanden på inbjudningstävlingar.

Han är fortfarande en av de mest dekorerade brittiska idrottarna genom tiderna. Mot slutet av sin tävlingsarriär hade Christie vunnit 24 medaljer totalt, mer än någon annan brittisk manlig idrottare tidigare eller senare. 1993 tilldelades han BBC Sports Personality of the Year .

Christie ställdes inför en disciplinär utfrågning av Internationella olympiska kommittén vid OS i Seoul 1988 på grund av ett negativt drogtest för det förbjudna stimulerande medlet pseudo-efedrin efter att han sprang i heaten på 200 m. Han undgick sanktioner efter att kommittén röstat med 11 till 10 marginaler och gav Christie “frikänt med tvivel”. Christie hävdade att han hade fått det I sig oavsiktligt när han drack lite ginseng-te .

Vid EM 1994 i Helsingfors, där den brittiske lagkaptenen Christie vann sin tredje europeiska 100 m-titel, hamnade han i en dopingkontrovers efter att Solomon Wariso, en 400 m-löpare som gjorde sin internationella mästerskapsdebut, testades positivt för efedrin. Wariso avslöjade att han hade använt en receptfri pick-you-up som heter “Up Your Gas”, som Christie hade köpt på ett apotek i Florida.

1998, mindre än sex månader före hans första positiva drogtest, vann Christie ett förtalsåtal mot journalisten John McVicar. McVicar hade insinuerat i en satirisk tidskrift att Christies anmärkningsvärda uppgång från 156:e plats i världen till att triumfera i en ålder då han borde ha varit på tillbakagång endast kunde ha uppnåtts genom prestationshöjande droger. Juryn dömde till Christies fördel med 10–2 majoritet. Domaren beordrade att McVicar skulle vara bunden av ett föreläggande som hindrade honom från att anklaga Christie för att ha tagit förbjudna substanser. Det blygsamma skadeståndet på 40 000 pund uppvägdes av de rättegångskostnader som Christie ådrog sig för att väcka målet. Efter domen kallade McVicar Christie “The Judy Garland of the 100 metres”, med hänvisning till den känsla som Christie hade visat inför domstolen.

I februari 1999 (efter sin “pensionering”) tävlade Christie i ett inomhusmöte i Dortmund, Tyskland. I ett dopingtävlingstest fann man nandrolon . Efter sex månaders försening sammankallades en disciplinär förhandling av det brittiska friidrottsförbundet som fann Christie oskyldig. Men IAAF åsidosatte och bekräftade en tvåårig avstängning. Han visade sig ha mer än 100 gånger tröskelvärdena av metaboliter av nandrolon i sin urin. Olika förklaringar erbjöds för att förklara resultatet, men IAAF avvisade förklaringarna och gav Christie avstängning från friidrott, trots att UK Athletics kände att det fanns rimliga tvivel om att nandrolon hade tagits medvetet, ett beslut som ignorerade den principen om “strict liability.”

Flera alternativa teorier har föreslagits som kan förklara Christies positiva test. Nandrolon är en långverkande anabol steroid och är välkänt i idrottskretsar för att kunna detekteras i blod- och urinundersökningar under långa perioder; från 6 till 18 månader. Skeptiker till Christies positiva och andra avstängning i slutet av 1990-talet har framhållit detta som ett avskräck-ande medel för att använda nandrolon när någon gång under tränings- eller tävlingsperioder.

Christie har alltid förnekat brott. “Om jag tog droger måste det finnas en anledning att ta droger. Jag hade i stort sett gått i pension från idrott.” Vidare förnekade han att hans resultat erhållits genom droganvändning och att han främjade en anti-steroid-inställning: “Det följer inte att alla idrottare som är stora tar droger … Endast genom att testa alla idrottare kommer sporten att hållas ren från droger.

Efter sitt positiva dopingtest och avstängning från friidrott, blev Christie avstängd på livstid från British Olympic Association, som meddelade att Christie inte skulle ackrediteras för några framtida olympiska spel, i enlighet med deras bestämmelser.

Efter två års avstängning arbetade Christie som programledare i BBC-programmen Record Breakers och Garden Invaders , och hade även ett kontrakt med BBC Sport. Han har tillbringat mindre tid som offentlig person och har ägnat större delen av sin tid åt att leda sitt företag. 1990 gjorde han sin skådespelardebut i BBC -programmet Grange Hill.

Under McVicar-fallet tog Christie upp ett annat av sina klagomål med media – insinuerande kommentarer om de figurnära löpardräkterna som Christie bar i sina lopp. Termen Linfords lunchlåda hade myntats av tidningen The Sun med hänvisning till den märkbara utbuktningen av Christies könsorgan i hans Lycra- shorts. Han sa ” Linfords matlåda är ett av mina klagomål med media. Jag gillar det inte … Ingen pratar någonsin om Sally Gunnells bröst … jag tycker att det är äckligt, jag gillar det inte alls .” I rätten roade domaren Mr Justice Popplewell en del genom att taktlöst be Christie förklara frasen och frågade “Vad är ‘Linfords lunchlåda?” Christies ilska över denna oönskade uppmärksamhet ledde till hans ökända “tidningstryck.” Under de senaste åren verkar Christie dock ha kommit överens med “lunchbox”-etiketten och avslöjade att han föredrar trosor snarare än boxershorts, och 2002 blev det “ansikte” för Sloggi, märket för herrunderkläder, som poserar för reklam endast klädd underkläder.

I det framgångsrika brittiska anbudet till de olympiska spelen 2012 var Christie frånvarande från laget, även om han har sagt att han försökte engagera sig. Christie har nämnt en pågående fejd mellan sig själv och den tidigare lagkamraten Sebastian Coe, som ledde budkommittén, som en trolig orsak till avvisandet.

I april 2006 tillkännagavs det att Christie skulle bli senior mentor för idrottare i landslaget, tillsammans med tidigare idrottare Steve Backley , Daley Thompson och Katharine Merry. Detta visade sig dock vara kontroversiellt på grund av Christies tvååriga drogförbud i februari 1997. “Jag tycker inte att han borde vara i den mentorrollen”, sa Paula Radcliffe , den tidigare kvinnliga maratonvärldsrekordhållaren. “Vi måste se till att människorna i den mentorsrollen har en integritet och stark känsla för etik och moral.”

BOA bekräftade att deras förbud mot olympisk ackreditering för Christie kvarstod. Christie hävdade att han var inbjuden av Londons borgmästare Ken Livingstone att vara en av bärarna av den olympiska facklan 2008 på dess resa genom London, även om Livingstone förnekade att han hade bjudit in Christie att åta sig den rollen. IOK reagerade argt på alla förslag om att “en idrottare som har ett olympiskt förbud” kunde ha blivit inbjuden att bära den olympiska facklan. [ 30 ]

Christie utsågs till MBE 1990 och OBE 1998. 1993 döptes West London Stadium, där han tillbringade mycket tid med träning, till Linford Christie Stadium till hans ära. Christies påstående att han startade lopp på “B of the Bang” inspirerade till en stor offentlig skulptur med samma namn . Uppfört som ett firande av Commonwealth Games 2002 i Manchester, avtäcktes den officiellt av Christie 2004. På grund av säkerhetsskäl demonterades den 2009. 2010 valdes han in i England Athletics Hall of Fame , och 2009, han valdes in i London Youth Games Hall of Fame .

Som tränare vann två av hans adepter, Darren Campbell och Katharine Merry , OS- och världsmästerskapsmedaljer.

Dwain Chambers

Dwain Anthony Chambers ( född 5 april 1978 I London) är en brittisk sprinter av afro-karibisk jamaicansk härkomst. Löpning var en del av hans familjeliv: hans äldre syster Christine vann seniorfinalerna på 100 meter vid engelska skolmästerskapen 1986 och 1987 och tävlade i EM för juniorer. Dwains första internationella medaljer kom vid 1995 års europeiska juniormästerskap , där han vann 100 m och 4×100 meter stafett. Han försvarade dessa titlar vid 1997 års europeiska juniormästerskap och satte då ett världsrekord för juniorer på 100 m med en tid på 10,06 s.

Han har vunnit internationella medaljer på världs- och europeisk nivå och är en av de snabbaste europeiska sprinterna i friidrottens historia. Hans förstahandsval är 100 meter, med ett bäst på 9,97 sekunder, vilket rankar honom som nummer 9 på den brittiska listan genom tiderna. Han är den tidigare europeiska rekordhållaren för 60 meter och 4×100 meter stafetttävlingar med 6,42 sekunder respektive 37,73 s.

Chambers slog 100 m världsrekord för juniorer på 10,06 s 1997 och blev den yngsta medaljören någonsin i tävlingen vid världsmästerskapen 1999 och tog brons. Vid sin OS- debut vid OS i Sydney 2000 var han den bästa europeiska löparen med en fjärde- plats. Han bröt 10-sekundersbarriären två gånger vid 2001 års världsmästerskap.

Ett dopingtest utanför tävling lämnades av Chambers i Tyskland den 1 augusti 2003 granskades på nytt i oktober samma år och testades då positivt för tetrahydrogestrinon (THG). Testen gjordes after att USA:s antidopningsbyrå (USADA) undersökt Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO); arbetsplatsen för både Chambers tränare Remi Korchemny och nutritionisten Victor Conte . Båda männen åtalades för att ha distribuerat illegala dopingsubstanser till idrottare i USA. BALCO -skandalen avslöjade droganvändning hos ett brett spektrum av idrottsmän och kvinnor, inklusive sprintarna Marion Jones och Tim Montgomery. Chambers hävdade att hans tränare hade introducerat honom för Conte som ett sätt att förse honom med specialiserade “näringstillskott” – som han tog genom att lägga några droppar vätska under tungan. Efter att Chambers upptäckte att han hade testat positivt för dopingklassade substanser skickade han sin advokat för att träffa Conte och fråga om tillskottet han hade fått i sig. Conte försäkrade honom att alla substanser var tillåtna enligt IAAF.

Det krävdes kompletternade undersökning för avslöjadet den 22 oktober 2003 att Chambers hade testat positivt för den förbjudna steroiden THG. Analys av hans reservprov testade också positivt och resultatet bekräftades den 7 november 2003, vilket gjorde Chambers till den första personen som testade positivt för den nya drogen. Chambers stängdes av samma dag med en oberoende friidrottsdomstol i Storbritannien. Disciplinförhandlingen den 24 februari 2004 resulterade i ett tvåårigt avstängning från friidrott, tillbakadaterat till att börja den 7 november 2003. Han stängdes också av på livstid från OS och fråntogs medaljerna han vunnit sedan mitten av 2002, efter att ha erkänt att han tagit THG från det datumet. Chambers prestation i stafettguld 2002 raderades, vilket kostade lagkamraterna Darren Campbell , Marlon Devonish och Christian Malcolm deras medaljer i processen. Chambers beordrades också av IAAF att betala tillbaka sina inkomster från perioden av hans friidrotts-karriär som påverkades av hans positiva dopingprov.

Chambers förnekade att han hade någon kunskap om att substansen han tog var förbjuden och hävdade att han blev lurad av Conte på grund av dess verkliga användning. Han tvekade dock enbare I ett uttalande i en senare intervju och sa att han hade stora misstankar om att han använde förbjudna ämnen men var för naiv och saknade självrespekt för att agera på annat sätt. Enligt Chambers eget erkännande 2008, i ett brev från hans leverantör Conte till den brittiske antidopningschefen John Scott, var THG inte det enda ämne han hade använt under sin karriär. I sin bekännelse erkände han användningen av epitestosteronkräm, erytropoietin, hGH, insulin, modafinil och liotyronin.

Chambers blev avstängd från tävling och sökte alternativa kommersiella försäljningsställen för sin idrottsskicklighet. Han gjorde ett misslyckat prov på amerikansk fotboll med San Francisco 49ers gjorde ett försök med Hamburg Sea Devils i NFL Europa league och ett rugby league test med Castleford.

Han drevs vidare till kändiskretsen och dök upp i den brittiska reality-tv-serien Hell’s Kitchen i maj 2004. Chambers hade dock lite intresse för programmet och valde snart att lämna. Han dök varken upp i sportevenemang eller tv-program på 18 månader.

Efter avslutad dopingavstängning började Chambers träna på Jamaica i slutet av 2005 som förberedelse för friidrottssäsongen. Han mötte nya utmanare på 100 m eftersom Maurice Greene inte längre var en dominerande kraft och jamaicanska Asafa Powell var ny världsrekordhållare. Chambers började arbeta med Glen Mills, tränare för bland andra för Usain Bolt. Dopingavstängningen hade gått ut i november men han behövde klara fyra obligatoriska drogtester för att få tillstånd att tävla med IAAF. Hans comeback försenades dock ytterligare då han gav en intervju med BBC och avslöjade att han började använda dopingmedel i början av 2002, inte sedan augusti 2003, som han hade påstått för IAAF. [ 90 ] Efter ytterligare avslöjande (som tog bort hans europeiska guldmedalj på 100 m och ogiltigförklarade hans europeiska rekord på 9,87 s), fick Chambers godkännande för att tävla den 10 juni 2006, även om hans återkomst var beroende av en överenskommelse om att återbetala priset pengar som han vann när han använde förbjudna ämnen. Chambers återvände till tävlingen i juni 2006 och vann guld med sina lagkamrater i 4×100 m vid EM 2006. Han återvände till tävlingen den 11 juni 2006 vid British Grand Prix och tog tredje plats på 10,07 s, bakom Asafa Powell som motsvarade sitt eget världsrekord. Chambers uppgav att hans träningsprogram med Bolt hade hjälpt honom att göra en stark öppningsprestation trots en lång frånvaro från tävlingen. Resultatet placerade Chambers i toppen av den brittiska rankingen och var den näst snabbaste tiden av en europeisk sprinter 2006.

Ironiskt nog, med undantag för de 9,87 s han klockade för att motsvara Linford Christies brittiska rekord i Paris 2002, var Chambers en konsekvent snabbare idrottare innan han flyttade till San Francisco det året och blev intrasslad i drognätet som spunnet av Victor Conte , och Bay Area Lab Co-operative. Chambers beklagade effekterna av hans droganvändning och noterade ironiskt att dopingmedlen inte gjorde mycket för att förbättra hans prestationer. När han återvände till internationell tävling var hans tider dock betydligt sämre än de han uppnådde före droganvändningen: i 100 m-finalen vid EM 2006 sprang Chambers under par 10,24 s och slutade på femte plats.

Chambers reflekterade över droganvändning inom friidrott i en intervju med OS-guldmedaljören Sir Matthew Pinsent för BBC :s Inside Sport- program. Chambers hävdade att det alltid skulle finnas idrottare som använder prestationshöjande droger eftersom drogtestare inte höll jämna steg med vetenskapens framsteg och att idrottare som tog droger hade en enorm fördel gentemot de som förblev rena. Chambers fördömdes kraftigt för sina kommentarer i intervjun av både pressen och hans tidigare kollegor i friidrottsvärlden, inklusive Sir Steve Redgrave, Mo Farah och Sebastian Coe.

Chambers fortsatte att stöta på omfattande kritik inom friidrotten. Arrangörerna bjöd inte in honom till viktiga friidrottsevenemang, Eddie Kulukundis – som hade stöttat Chambers tidigare i sin karriär – vägrade att sponsra sprintern och British Olympic Association (BOA), hindrade honom från att tävla i olympiska sommarspelen 2008 i Peking. För att återvända till banan var Chambers tvungen att förlita sig på pengarna han fick från sin partner, Leonie Daley, en tjänsteman som han träffade på Miss Jamaica UK-tävlingen. De har en pojke som heter Skye som föddes i september 2005. Näste son, Rocco, föddes 2008.

I maj 2008 meddelade Chambers att han ifrågasatte sitt olympiska förbud vid High Court of Justice. Chambers återvände till sprint i juni och i sitt första 100 m-lopp sedan augusti 2006 vann han med en tid på 10,26 s. Han uppnådde “A”-standarden för OS i Peking 2008 i juni och vann de brittiska olympiska försöken på tio sekunder i juli. Den allmänna opinionen om ett OS-framträdande förblev splittrat. [ 150 ]

Hans prestation vid de olympiska rättegångarna var förgäves eftersom domaren Mackay vidhöll BOA-förbudet i High Court of Justice och konstaterade att en rätt att arbeta inte var tillräcklig anledning att ta bort den. BOA:s ordförande, Lord Moynihan, var nöjd med resultatet och konstaterade att de som missbrukade dopingpreparat inte förtjänade att representera Storbritannien vid OS  Han beklagade dock att en sprinter av Chambers kaliber i själva verket hade uteslutit sig själv från tävlingen:

Det är en fråga om beklagande att Dwain Chambers, en idrottare med en sådan otvivelaktig talang… genom sina egna handlingar skulle sätta sig ur loppet för att glänsa på den olympiska scenen i Peking.

Sprintframgången kom över 60 m när han vann silver vid 2008 års världsmästerskap inomhus, guld vid 2009 europeiska inomhus och blev världsmästare vid 2010 års världsmästerskap inomhus .

På grund av sitt dopingförbud stängdes han av från OS, Commonwealth Games och stora delar av den europeiska racingbanan, från 2006 till 2012. Court of Arbitration for Sport upphävde hans livstids olympiska avstängning och ansåg att det inte var förenligt med WADA:s regler och han tävlade i OS i London 2012.

I början av säsongen 2011 tog han en fjärde raka nationella titel över 60 m med en europeisk ledande tid. Vid EM i friidrott inomhus 2011 månaden därpå blev han slagen till strecket av Obikwelu, även om han var nöjd med silvermedaljen eftersom han hade ändrat sin träning för att fokusera på 100 m för den säsongen.  Vid världsmästerskapen 2011 nådde han 100 m semifinal men bröt mot IAAF:s nya tjuvstartsregel : han ryckte i sina block och diskvalificerades omedelbart.

Chambers fick chansen att återvända till den olympiska scenen efter att Court of Arbitration for Sport (CAS) beslutat till förmån för World Anti-Doping Agency angående giltigheten av British Olympic Associations (BOA) olympiska förbudsförordning. CAS gick med på att lagen inte var förenlig med WADA:s regler, som BOA skrivit under på grund av sin koppling till Internationella olympiska kommittén. Vid OS vann han sitt 100 meter heat på en säsongsbästa på 10,02 sekunder, med lagliga 2,0 m/s eftervind, i sitt första olympiska lopp på tolv år. Han lottades i samma semifinal som Usain Bolt men Chambers tid på 10,05 sekunder innebar en fjärde plats och att han inte tog sig till finalen.

Han publicerade en spökskriven självbiografi med författaren Ken Scott, Race Against Me , 2009.

Han tävlade fortfarande vid 45 års ålder och satte ett nytt M45 60 m världsrekord inomhus och nådde semifinalen i UK Friidrott inomhusmästerskap. Utanför friidrotten är han en friidrottscoach och offentlig talare.

Mo Farah medgav att han injicerat kosttillskott – trots tidigare förnekanden

Världens kanske främste långdistanslöpare, engelsmannen Mo Farah, förnekade upprepade gånger under och efter sin karriär att han injicerat L-karnitin. Detta gjordes dessutom ”officiellt” när Farah utfrågades av USADA under utredningen av den misstänkte främjaren av doping, tidigare världstsjärnan Alberto Salazar (som sedan avstängdes av USADA i fyra år). Farahs trovärdighet naggades i kanten efter att det visade sig att han upprepade gånger förnekade för amerikanska antidopningsutredare att han fick injektioner av ett kontroversiellt tillskott – bara för att ändra sin redogörelse för vad som hände kort därefter.

E-postmeddelanden visar också att seniora brittiska friidrottare diskuterade om det var etiskt och i “sportens anda” att ge Farah fyra injektioner av L-karnitin två dagar innan han sprang London maraton 2014. Fyra män – UK Athletics chefsläkare vid den tiden, Dr Rob Chakraverty, chefen för uthållighetslöpningen Barry Fudge, före detta UK Athletics prestationschef Neil Black och Farahs tidigare tränare Alberto Salazar – var närvarande när aminosyran administrerades till Farah i ett försök att öka sin prestationsförmåga innan sitt första försök på 26,2 miles (maraton).

Det hävdas dock att när Farah dopingtestades sex dagar efter injektionerna, den 17 april 2014, registrerade han inte L-karnitin på sin dopingkontrollblankett som han var skyldig att göra. När han förhördes av USADA-tjänstemän i London i nästan fem timmar året efteråt, förnekade han också att han mottagit tillskottet.

Han återvände sedan till intervjurummet medan utredarna höll på att packa ihop och gav en annan redogörelse för hans användning av L-karnitin. Avskriften visar att Farah sa till USADA: “Så jag ville bara komma rent, förlåt killar, och jag tog det vid den tiden och jag trodde att jag inte gjorde det.”

USADA-utredaren sa sedan: “Några dagar före loppet – med Alberto närvarande och din läkare och Barry Fudge – och du berättar allt för oss om det nu men du kom inte ihåg något av det när jag hela tiden frågade dig om det här?” Farah svarade: “Allt kommer tillbaka för mig, men då kom jag inte ihåg det.”

Medan L-karnitin är en naturligt förekommande aminosyra, har World Anti-Doping Agency strikta regler för att injicera vätska – med maximalt 50 mL var sjätte timme. Salazar befanns skyldig till två överträdelser av dessa med avseende på andra personer när han fick fyra års dopingavstängning i oktober.

2017 fick en parlamentarisk kommitté veta att Farah hade fått totalt 13,5 milliliter L-karnitin – långt under den tillåtna dosen – men att Chakraverty hade blivit censurerad i sin bedömning för “sitt oförlåtliga beteende” genom att inte registrera det i eventuella officiella register. En ursäktande Chakraverty, nu engelsk fotbollslagsläkare, insisterade på att han hade varit för upptagen med att hantera 140 andra idrottare under hans vingar för att registrera dosen.

Senare erkände Farah också för Times att han inte hade varit sanningsenlig när han tillfrågades vid OS 2016 om han kände till den kontroversielle tränaren Jama Aden, som är under utredning av den spanska polisen.

I ett senare uttalande till sa Chakraverty: “Jag har inte brutit mot några regler och har alltid agerat för de jag behandlar bäst. Bevisen jag lämnade till parlamentsledamöter var en ärlig redogörelse – inklusive ett erkännande av att min vanliga standard för journalföring sjönk på grund av tunga arbetsåtaganden och resor. GMC granskade detta och drog slutsatsen att fallet inte krävde några ytterligare åtgärder.”

Bernice Wilson

Bernice Wilson (född 21 april 1984) är en före detta brittisk sprinter som representerade sitt land vid EM i friidrott inomhus 2011 och avtjänade två avstängningar från friidrott för antidopningsbrott.

Som finalist i English Schools 200 meter 1997 vid 13 års ålder nådde Wilson sedan ytterligare flera finaler på åldersgrupps-, regional och nationell nivå innan hon gjorde sitt stora seniorgenombrott genom att komma tvåa på 60 meter vid 2010 års brittiska friidrottsmästerskap inomhus (vid 26 års ålder)

Bernice Wilson satte därefter en ny personbästa tid på 7,25 sekunder när hon slutade tvåa till Jodie Williams på 60 meter vid brittiska friidrottsmästerskapen 2011 i Sheffield den 12 februari 2011, vilket ledde till att hon blev uttagen till följande månads europeiska friidrotts-mästerskap i Paris. Där tog hon sig igenom heaten men slutade femma i sin semifinal med tiden 7,28 och missade därför en plats i finalen.

I juli 2011 tillkännagavs att Wilson hade blivit provisoriskt avstängd från tävlingen efter att ha testat positivt i ett antidopningstest efter att de förbjudna testosteron och clenbuterol hittades i ett urinprov hon gav vid Bedford International Games den 12 juni. Bernice avslöjade att vid tidpunkten för hennes första avstängningen hade Dr Skafidas sagt till henne att hon “inte kommer någonstans utan prestationshöjande droger” vilket fick henne att tro att “alla tar dem”. Hon tog således de förbjudna substanserna som hennes tränare gav henne och fick det maximala förbudet på grund av strikt ansvar. Idrottaren skyllde på ett förorenat prov, men hon fick trots det fyra års avstängning från idrott. “Första gången jag tog det var jag verkligen rädd men George sa ”Det är en bebismängd.” Det var inget jag ville göra men det kändes som att jag inte hade något val. Jag var på en väldigt mörk plats. Mitt meddelande från min tränare var: ‘Det är okej, alla gör det och du borde också ta droger’. Jag var i ett förhållande med honom också, så jag blev ännu mer påverkad och kände att jag inte hade något val” har hon förklarat.

Medan hon fortfarande var avstängd i februari 2015, lämnade hon ett test utanför tävling för en annan förbjuden substans, klomifen , men på grund av den betydande hjälp hon gav till Storbritanniens antidoping (UKAD) och ett snabbt erkännande av skuld, minskades den andra avstängningen från 40 månader till 10 månader.

Det avslöjades senare att Wilsons tränare och dåvarande pojkvän, läkaren George Skafidas , hade gett henne klomifenen utan hennes vetskap genom att ersätta hennes vitamintabletter med klomifen.

Vid tidpunkten för hennes andra dopingöverträdelse var Bernice omedveten om att hon tagit några förbjudna substanser och upptäckte att hennes fästman, läkare, tränare och manager, Skafidas hade administrerat substanserna utan hennes vetskap. När hon testade positivt för en förbjuden substans för andra gången i sin karriär, sa Bernice: “Jag visste inte vad jag skulle göra eftersom jag visste att jag var så försiktig vid den tidpunkten. Jag började ifrågasätta mig själv, jag började tvivla på mig själv och titta på allt jag hade tagit.”

“George hade ersatt mina vitamintabletter med klomifen” mindes hon och dessutom förstörde han det första brevet från UKAD som informerade henne om det nya positiva testet. Hon berättar också: “Så jag skypade honom och spelade in hans erkännande på min telefon och jag fick senare reda på vad han gav mig kunde ha dödat mig. Jag visste att det var allvarligt men det var då jag trodde att det var riktigt allvarligt.”

På grund av Bernices bevis ställdes Skafidas inför nio överträdelser av antidopningsregeln, inklusive medicinering med flera förbjudna substanser till Bernice, och han fick livstids avstängning från all idrott 2016 .

När Skafidas återvände till sitt hemland Grekland efter att ha fått avstängningen, lämnades Wilson med att betala sina juridiska kostnader samtidigt som hon försökte återuppbygga sitt rykte och återhämta sig från det våld i hemmet hon utsatts för av honom. Hon förklarar:”När mina testresultat kom tillbaka positiva, blev allt väldigt negativt för mig. Det hade en mycket stor inverkan på mitt rykte. Jag var välkänd lokalt i Boston i Lincolnshire, där jag var baserad. Jag sågs som en förebild för yngre idrottare. När det konstaterades att jag var skyldig till doping fick jag också ekonomiska problem. Jag blev egentligen klar med att betala av mina advokatkostnader först flera år senare. Jag förlorade mitt jobb som idrottsutveck-lingsansvarig vid den tiden. Jag stod utan jobb i ungefär två eller fyra veckor innan jag började arbeta inom infektionskontroll för NHS. Det var riktigt rörigt eftersom det även fanns inslag av våld i hemmet. Jag var i en mycket dålig situation vid den tiden, eftersom jag också blivit hjärntvättad. Han fick mig att tro att andra idrottare dopade sig. Det var den uppfattning jag hade. Han sa till mig att alla gjorde det, så jag borde också göra det.”

För Wilson har det varit ett stort steg att äntligen betala av sina advokatkostnader för att kunna gå vidare. Förutom sitt arbete för NHS, coachar hon nu också andra och hjälper dem att undvika de fallgropar hon själv föll i. Hon tillskriver mycket av sin återhämtning UKAD, som uppmuntrade henne att tala öppet om sin situation.

Bernice Wilson är nu en del av UKAD Athlete Commission där hon bidrar med sin unika insikt i kampen för att skydda ren idrott och försöker hjälpa andra att undvika de fallgropar som hon hamnat i. Wilson har för länge sedan avbrutit banden från Skafidas men vet att hon kommer att bli ihågkommen för ett partnerskap som ledde till att hon två gånger testades positivt för förbjudna substanser och att Skafidas fick livstidsförbud av UK Anti-Doping.

Triathleten Louis Walker fick ytterligare 18 månaders avstängning från idrott

Triathleten Louis Walker har fått en ytterligare 18 månaders avstängning från all idrott efter att ha brutit mot villkoren för sin nuvarande avstängning.

Han tilldelades en treårig avstängning, gällande från den 27 september 2023, för användning och innehav av clenbuterol.

I februari 2024 fick UK Anti-Doping (UKAD) kännedom om anklagelser om att Walker hade brutit mot sin avstängning genom att delta i Dewsbury 10k 2024, ett lopp som är sanktionerat av UK Athletics.

UKAD skickade ett officiellt meddelande till Walker där han underrättades om anklagelserna. Under en intervju med UKAD erkände Walker att han hade deltagit i loppet. UKAD beslutade därför att utdöma en ytterligare 18 månaders avstängning, gällande från den 26 september 2026.

Walkers avstängning kommer nu att löpa ut den 25 mars 2028.

TYSKLAND (INKLUDERANDE ÖST- OCH VÄSTTYSKLAND)

Kornelia Ender

Kornelia Ender (senare Matthes nu Grummt, född 25 oktober 1958 i Plauen, Bezirk Karl-Marx-Stadt ) är en före detta östtysk simmare. Redan vid sex års ålder lämnade den vanliga skolan för att gå på Halles Chemie Clubs träningscenter. I träningscentret brukade hon simma sju mil om dagen och träna hårt under överinseende av några av de bästa tränarna och läkare. Han genomförde två timmars träningspass i vatten två gånger om dagen och en timmes landträning varje dag. Tio år gammal bedömdes hon som en av de snabbaste kvinnliga sprintsimmare i världen av en statlig talangscout. Enligt vissa uppgifter rymde Kornelia hemifrån vid tretton års ålder på grund av sin fars strikta regler – han var officerare i DDR.

Ender vann sina första olympiska medaljer redan som 13-åring vid OS 1972 i München: tre silver-medaljer, inklusive en i 200 m individuellt medley. Under de följande åren slog hon 32 världsrekord i individuella evenemang, inklusive de fyra vid Montreal-OS. Vid olympiska sommarspelen 1976 blev hon således den första kvinnliga simmaren att vinna fyra guldmedaljer vid ett enda olympiskt spel, allt på världsrekordtider. Hennes OS-guld var de första som en östtysk simmare vann. Även om Ender var utmärkt i frisim och fjäril, var det hennes starka starter och expertvändningar som oftast var den avgörande skillnaden när hon segrade. Enligt Times Magazine var Ender redan tre fot före innan hon började simma på grund av kraften från startblocket. Hennes rörelser var så effektiva att hon kunde sätta världsrekord trots att hon gjorde färre simtag per minut än sina konkurrenter.

Det bevisades senare att de östtyska lagläkarna systematiskt hade administrerat steroider till sina idrottare (om än i många fall utan idrottarnas vetskap). Eftersom hon hade uppvisat symtom på steroidanvändning vid OS 1976 (djup röst, överutvecklad kropp) fanns det starka misstankar om steroiddoping.

På 30-årsdagen av Berlinmurens fall avslöjade Ender att hon 1989 försökte fly till väst genom Ungern, men myndigheterna tillät det inte och förde tillbaka Ender och hennes familj. Senare skulle det framkomma att det var hennes egen far som hade informerat myndigheterna om hans dotters försök att hitta ett nytt liv i väst.

Efter Berlinmurens fall 1989, trädde flera östtyska idrottare fram och berättade att de fått olagliga preparat från landslagsläkarna. Ender var en av dem. 1991 erkände hon att lagläkare och tränare hade gett henne många injektioner av droger under månaderna föregående OS 1976. Ender sa att hon inte visste exakt vad injektionerna var vid den tidpunkten, och att hon aldrig senare hade fått reda på det. Hon sa att hon bara fick veta att läkemedlen skulle hjälpa henne att “regenerera och återhämta sig” och därför, även om hon blev förvånad över den muskelmassa hon tillförde, tillskrev hon det ändå helt enkelt till hennes rigorösa träning. Om tränarna och läkarna har hon sagt:

”Det är väldigt tråkigt. De enda förlorarna i det är idrottarna. Det är lätt för dem att peka med ett klandervärt fingret mot oss, inte dem, men vi visste ingenting om dessa saker, det gjorde de. De förtjänar straff. Läkare är de verkliga skyldiga människorna. De vet vad de har gjort. När de gav oss saker för att hjälpa oss att “återskapa” fick vi aldrig frågan om vi ville ha det, det togs bara för givet.”

När Kornelia blev misstänksam och vägrade ta klorodehydrometyltestosteron (Turinabol) 1977 blev hon avstängd från landslaget av Manfred Ewald (DDRs idrottsminister 1961-1988 och ordförande för landets Olympiska Kommitté 1973-1990). Hon avslutade sin simmar-karriär kort därefter, vid endast 18 års ålder.

Ender var gift i fyra år med den östtyska ryggsimmaren och flerfaldiga olympiska mästaren Roland Matthes. Hon gifte sedermera om sig 1984 med den tidigare östtysk/tyska tiokamparen och ledaren Steffen Grummt. Hon etablerade sig framgångsrikt som sjukgymnast och har arbetet som sådan sedan 1984. Numera bor hon i Schornheim, en by i sydvästra Tyskland. Maken blev chef för idrottsskolan i Mainz. Kornelia har två barn (Francesca och Tiffany), ett i vartdera äktenskapet.

Armin Klümper

När DDR föll blev det uppenbart att det funnits en statsdoping som som omfattat all idrott i hela Östtyskland. Det blev då närmast en chock när det visade sig att det förekommit doping även i Västtyskland. Den som fått personifiera den västtyska dopingen är den tyske idrottsläkaren Armin Klümper (född 1935 i Münster, död 2019 i Kapstaden, Sydafrika).

Efter gymnasiet 1955 studerade Klümper medicin och 1963 doktorerade han med en avhandling om Vänster kammares struktur och funktion. 1977 blev han chef för för en idrottstraumatologisk avdelning inom radiologiavdelningen (!) för traumakirurgi vid universitetet i Freiburg. 1977 gav Gerhard Mayer-Vorfelder honom en professur – trots uttryckta farhågor från den medicinska fakulteten vid universitetet i Freiburg om bristen på specialistkvalifikationer: Klümper var varken ortoped eller internist, utan radiolog.

Armin Klümper var alltid kontroversiell och omgiven av rykten om doping, men länge avvärjde han alla insinuationer. Det var den tiden då både östs och västs idrottssystem var en del av det kalla kriget. Det var först efter millennieskiftet som starkare misstankar om doping uppkom och även då endast i begränsad omfattning, delvis på grund av den mycket begränsade informationsviljan inom tysk idrott (”tystnadskultur”).

1990 lämnade Klümper universitetet i Freiburg och blev medicinsk chef för Mooswald-kliniken och var där chef för den särskilda polikliniken för idrottstraumatologi som han grundat. Klümper var samtidigt vice ordförande i föreningen “Bundesleistungszentrum Freiburg – Herzogenhorn”, som i efterhand misstänks ha haft en penningtvättsfuntion genom vilken medel från det federala tyska inrikesministeriet gick till doping av idrottsutövare. Klümper blev den tyska idrottsmedicinens guru, den förste inom sitt område. Hjältar från FC Bayern och fotbollslandslaget sökte honom även för mindre skador liksom olympiska mästare i friidrott, cykling och gymnastik. Förutom idrottare – som exempelvis fotbollsspelaren Joachim Löw, som senare blev tränare på internationell nivå – inkluderade patientgruppen federala och statliga ministrar såväl som toppjurister, industrichefer och ärkebiskopar.

På 1970-talet kretsade mycket av dopingen av västtyska toppidrottare kring Freiburgs idrottsläkare Armin Klümper och Joseph Keul. Klümper hävdade 1976 att idrottarna lämnades att fatta sina egna beslut och att “en systematisk behandling av idrottare med anabola steroider” aldrig hade eftersträvats. “Vi har alltid fattat individuella beslut och gett anabola steroider individuellt inom ramen för personlig frihet”, sa Klümper då. Redan 1987 pågick dock en utredning av idrottaren Birgit Dressels död efter att hon hade varit patient hos Freiburgläkaren sedan 1981. 1987 dog den då 27-åriga sjukamparen i elitklass, av multipel organsvikt, efter att hon ska ha konsumerat runt 101 olika mediciner av vilka minst en var en anabol steroid (Stromba®), vilken hon använt i minst ett år. Polisutredningar mot personer misstänkta för mord förblev resultatlösa. Under 2015 grävde journalister fram mer information om det skedda. Åklagarmyndigheten i Freiburg bekräftade då att det pågick utredningar mot Klümper 2001 misstänkt för indirekt mord. Fallet, som hamnade i rätten 2003, innebar inte någon utredning om samröre med behandling av idrottsutövare eller doping. Det blev ingen fällande dom – och inga ytterligare försök till att klarläggande av dödsorsaken.

När myten om sjuttio- och åttiotalet bleknade blev Klümper, som ibland tog hand om upp till 70 procent (2400 idrottsutövare!) av västtyska toppidrottare, ett mysterium. Han anklagades för recept- och faktureringsbedrägeri och att ha försett proffsklubbar som VfB Stuttgart med anabola steroider, och vars egenblandade mirakelmedicin, ”Klümper-cocktail”, väckte misstankar.

1991 anklagade diskuskastaren Alwin Wagner Armin Klümper för doping i en bok skriven av Brigitte Berendonk, men det var inte förrän 1997 som det fanns mer än indicier. Då uppgav häcklöparen Birgit Hamann att Klümper hade gett henne tillväxthormoner utan hennes tillåtelse. Den tidigare sprintern Manfred Ommer sa samtidigt om Klümper: “Klümper var den största doparen på denna planet.”

I slutet av november 1997 publicerades en tidningsannons till Klümpers försvar, signerad av välkända idrottare som Eberhard Gienger, Wolfgang Overath, Hansi Müller, Jürgen Hingsen, Christian Schenk, Lars Riedel och Rolf Milser. I den beskrevs Klümper som en “passionerad patientläkare”, som satte patienten i centrum och hade ett “uttalat medicinsk etos”. Enligt författarna var annonsen avsedd att offentligt motverka “avund, förbittring och ärekränkning”.

Klümper och hans roll i dopningsskandalen vid universitetssjukhuset Freiburg nämndes inte i slutrapporten från den första utredningen initierad av universitet om dopinganklagelserna 2009. Enligt rapporter i media ska rektor Wolfgang Jäger ha begränsat denna interna universitetskommissions arbete till “Sports Medicine Department”, där Klümper inte ingick. Erfarna observatörer var inte förvånade över att Freiburgs undersökningskommission snart klagade högre och högre över hinder i arbetet på grund av Klümpers utomordentliga kontaktnät inte bara inom idrottsvärlden utan också upp i ministerierna. Uppenbarligen fick utredarna aldrig tillgång till alla relevanta handlingar som var nödvändiga för att kartlägga de västtyska dopingmetoderna.

En andra utvärderingskommission initierades 2009 av Freiburgs universitetsledning efter att den första publicerats 2009 och leddes av kriminologen Litizia Paoli (Katholieke Universiteit Leuven) men upplöstes i mars 2016 utan att ha lämnat någon slutrapport. Fem vetenskapliga rapporter på sammanlagt över 1 400 sidor om dopningverksamheten vid universitetet och universitetssjukhuset överlämnades dock till rektor. Bara rapporten om “Armin Klümper och det tyska dopingproblemet “omfattade cirka 530 sidor. I den klassas Klümper som “den idrottsläkaren i elitidrottens historia i Förbundsrepubliken Tyskland som mest aktivt deltog i doping av manliga och i viss mån även av kvinnliga idrottare.”

I en ytterligare rapport om “Systematiska doping inom cykling och fotboll“ som Andreas Singler publicerade 2015 på grundval av domstolshandlingar från Freiburgs åklagar-kammare, framgår att Klümper planerade och genomförde doping som finansierades bland annat av Association of German Cyclists. Singler rapporterade att mellan 1979 och 1984 fick Klümper tillgång till humant tillväxthormon flera gånger genom receptbedrägerier. På den tiden framställdes fortfarande tillväxthormon från hypofysen hos mänskliga kadaver och var inte tillgängligt för behandling utom på helt specificerade indikationer. 1985 förbjöds dessa läkemedel på grund av hälsoriskerna men kunde då ersättas med genetiskt framställt tillväxthormon.

År 1984 inleddes en förberedande undersökning mot Klümper för misstänkt för försäkrings-bedrägeri visavi sjukförsäkringsbolag. Som ett led i detta genomsökte hans praktik den 3 maj 1984. När massmedia rapporterade om husransakan publicerade Eberhard Gienger (en västtysk gymnast som tog OS-brons i OS 1976 i Montreal) ett upprop i solidaritet med Klümper. Dessutom upprättades ett donationskonto för Klümper, till vilket bland annat fotbollspelarna Uli Hoeness, Paul Breitner och Karl-Heinz Rummenigge betalade in. 1989 dömde Freiburgs tingsrätt dock Klümper till böter på 160 000 mark.

I juni 2017 publicerade Freiburg Universitetet expertrapporten med titeln “Armin Klümper and the Doping Problem in the Federal Republic of Germany: Structural Conditions for Illegitimate Manipulations, Political Support, and Institutional Failure” på sin webbplats, www.uni-freiburg.de/universitaet/einzelgutachten. Författarna var idrottsvetaren Andreas Singler och idrottspedagogen Gerhard Treutlein. Det innebar att universitetet nu givit allmänhet och forskare tillgång till alla expertrapporter från tidigare medlemmar av “Freiburg Sports Medicine Evaluation Commission”

Rapporten gav den första heltäckande dokumentationen av Armin Klümpers verksamhet inom idrottsmedicinen. Den bekräftade att Klümper varit aktivt involverad i doping av idrottare. Enligt rapporten hade Klümper ordinerat och lämnat ut dopingpreparat i stor skala i decennier. Han var alltså ansvarig för doping som bidragit till världsrekord, medaljer och många topprestationer som sannolikt inte hade varit tänkbara utan doping mot bakgrund av den tidens internationella prestationer. Dessa framgångar hjälpte Klümper i sin tur att skaffa resurser från statliga tjänstemän och idrottsmyndigheter.

Den 26 juni 2017 publicerade universitetet en sjätte rapport från utvärderingskommissionen om Freiburgs idrottsmedicins dopningshistoria. I den behandlade de tidigare kommissions-ledamöterna Andreas Singler och Gerhard Treutlein idrottsläkaren Armin Klümper mer specifikt. Efter en beskrivning av hans personliga karriär och en personlighetsskiss granskades Klümpers agerande inom idrottsstöd och som vetenskapsman närmare. Vidare granskades både historiken och institutionaliseringen av “Idrottstraumatologisk Specia-lmottagning” och diskuterades konflikterna med sjukförsäkringsbolag, straffrättsliga förfaranden och professionella sanktioner kring Klümper.  De strukturella konstellationerna som möjliggjorde hans arbete analyserades och sattes in i det politiska sammanhanget och ansvaret. Utöver beskrivning av episodiska dopningshändelser som Klümper ansvarat för, redovisades det strukturella och institutionella ansvaret för hans ofta medicinskt avvikande verksamhet.

Mer än 90 samtida vittnen var tillgängliga för kommissionen för förhör. Utöver informationen från narrativa källor fick experterna insikter från tidigare okända dokument genom till ett antal tidigare slutna arkiv som utvärderingskommissionen fick tillgång till.

1998 – således långt innan utredningarna om hans verksamhet framlades – flyttade Klümper till Sydafrika med sin fru, där han skrev flera böcker. Han sysslade också med alternativ medicin och publicerade artiklar där han bland annat hänvisade till pseudovetenskapliga teser av Ryke Geerd Hamer, till fysikern Paul Schweitzers “biofältstester” och till avgiftning genom terapeutisk fasta. Han avled två år efter att den slutgiltiga rapporten om hans verksamhet hade publicerats.

Ilona Slupianek

Ilona Longo (född Schoknecht , frånskild Briesenick och Slupianek; född 24 september 1956i Demmin, Neubrandenburg, DDR) är en tysk före detta kulstötare som representerade Östtyskland vid OS i Montreal 1975, där hon blev femma. Som Ilona Slupianek vann hon OS-titeln 1980 i Moskva och vann europeiska mästerskap 1978 och 1982. Hon är också sjufaldig DDR-mästare. Två gånger slog hon världsrekordet med stötar på 22,36 meter och 22,45 meter 1980 – det senare blev också hennes personbästa.

1977 diskvalificerades hon efter att hon testats positivt för anabola steroider vid Europacup-mötet i Helsingfors, där hon dominerade sin tävling med längsta stöten 21,20. Internationella friidrottsförbundet stängde av Slupianek i 12 månader, en straff som slutade två dagar före EM 1978 i Prag. I motsats till vad IAAF hoppades, innebar avstängningen att hon skickades hem till Östtyskland där hon var fri att träna okontrollerat med anabola steroider, om hon ville, och sedan tävla om ytterligare en guldmedalj. Hon tävlar nu som Ilona Slupianek och vann guldmedaljen i Prag, med en stöt på 21,41. Hon vann den europeiska titeln inomhus 1979. Hon vann sedan också guldmedaljen vid. Under de följande åren tog hon guld vid inomhus-EM 1981 och EM 1982 följt av en bronsmedalj vid världsmästerskapen 1983. Hon avslutade sin idrottskarriär efter att inte ha lyckats kvalificera sig till OS 1988.

Efter Tysklands återförening avslöjade Brigitte Berendonk med dokument från Military Medical Academy in Bad Saarow att Schoknecht-Slupianek systematiskt hade dopat sig med höga doser Turinabol mellan 1981 och 1984.

1984 gifte hon sig med DDR-kulstötaren Hartmut Briesenick. Hon tävlade som Ilona Briesenick och vann sin sista stora medalj när hon vann silver vid världsmästerskapen inomhus 1987.

Från 1976 till 1986 var hon suppleant i den östtyska lagstiftaren, Volkskammer, för Freie Deutsche Jugend, FDJ, en del av kommunistpartiet. Hon gifte sig för tredje gången 2008. Från och med 2013 bor hon i Italien. Hon hade en dotter med Briesenick.

I samband med Ilona Slupianeks dopingavslöjande rapporterade massmedia om ett aldrig tidigare dokumenterat besök i Östtysklands dopningslaboratorium Kreischa nära Dresden, och meddelade att man funnit 14 positiva resultat av icke namngivna östtyska idrottare året innan i tester vid inhemska tävlingar eller vid stickprov under träning, men att provsvaren tystats ned. Rapporten stod i kontrast till upprörda förnekelser för fem månader sedan, när en avhoppare påstod att stjärnidrottare rutinmässigt använde droger för att förbättra sina prestationer. Det fanns inga andra bevis för att så var fallet, men det var första gången Östtyskland offentligt medgav att någon av dess idrottare hade blivit ertappad med droger. Kulstötaren Ilona Slupianek och cyklisten Norbert Duerpisch var de första DDR-idrottare som testade positivt för droganvändning, men de gjorde det i tävlingar utanför Östtyskland 1977 respektive 1978.

Kreischa, hemligt i många år även för östtyska reportrar, ävarr ett av 19 laboratorier runt om i världen som godkänts av Internationella olympiska kommittén, även om laboratoriet tenderar att koncentrera sig på att testa sina egna medborgare.Siffror i tidningen Junge Welt avslöjade att Kreischa genomförde 4 463 tester det aktuella året, en tiondel av det totala antalet i världen, och att det fanns 19 positiva resultat, varav 14 östtyska. Journalisten Voker Kluge, som tidigare har antytt om dopningsfall, sa att tjänstemän tidigare hade föredragit att straffa lagöverträdare i tysthet istället för att vanära dem offentligt.

Birgit Meineke

Birgit Meineke (senare Heukrodt, född 4 juli 1964 i Östberlin) var en framgångsrik östtysk simmare. Hon var den snabbaste kvinnliga simmaren på 100 m frisim i världen mellan 1980 och 1984.  Som trefaldig världsmästare, sexfaldig Europamästare, med en rad stafettvärlds-rekord, var hon en ikon i Tyska demokratiska republiken (DDR), en av landets mycket hyllade “ambassadörer i träningsoveraller”.

Pappan till Birgit Meineke var boxare, mamman roddare. Att Birgit kom till simningen var ingen tillfällighet. Redan på 1960-talet hade Östtyskland ett system på plats för att strömma barn till sin växande sportkartell. Talangscouter sökte systematiskt upp barn vars fysiska egenskaper visade lovande för en eller annan sport. Hon har berättat att när hon gick i andra klass kom folk till hennes skola och meddelade att alla barn som kunde simma borde anmäla sig till en viss plats vid en viss tidpunkt. När hon kom dit tittade de en gång på hennes föräldrar och hon blev accepterad. ”Jag kunde inte simma så bra, men mina föräldrar är både väldigt atletiska och långa, så jag uppfyllde kraven.”

Barnen mättes och vägdes och skickades till träningscenter för att lära sig grundläggande simkunskaper, vilket gradvis ökade träningsbelastningen till dagliga träningspass. I fjärde klass blev hon utvald att gå på den lokala idrottsskolan, en av många sådana statligt stödda institutioner reserverade för landets elit. Genom att umgås med unga idrottare från många olika sporter, hade hon lyxen av små klasser och bättre näring än vanliga skolbarn.

Snart fick idrotten företräde framför skolan. Eftersom inte alla barn klarade de långa dagarna och den ständigt eskalerande fysiska arbetsbelastningen var avhoppen många. När träningsläger startade i sjuan var kraven på idrottarens tid och energi enorma. Trots flera års privat handledning behövde Birgit 15 år för att avsluta skolan.

Fyra gånger om året skickades simmarna till Leipzig där de utsattes för omfattande prestationstester vid Research Institute for Physical Culture and Sport. “Vi var tvungna att simma i rännan med hemska gasmasker”, säger Birgit och syftar på en topphemlig 3×5 meter tank där idrottare kunde observeras när de simmade mot en justerbar ström. Men trots provningens ofta extrema karaktär vägrade Birgit och hennes lagkamrater aldrig en enda övning. “Vi hade egentligen ingen chans att göra det. Det var saker som gjordes och vi bara accepterade dem. Man kan förstå det först om man har vuxit upp i DDR.”

När hon blev 12 år gammal fick Birgit piller efter träning. Hon var inte säker på när de blå pillren blev en del av sortimentet. Senare fick hon också testosteroninjektioner som avsågs som “vitamincocktails”. Att ge urin till dopningskontrollen inför stora tävlingar var en del av rutinen. Det motiverades med att simmarna av misstag kunde ha tagit någon förkylnings-medicin och att testerna var för deras eget skydd. I verkligheten var sådana interna tester nyckeln till systemets framgång. Alla idrottare vars urin fortfarande visade spår av droger fick inte resa. På så sätt undvek DDR att idrottare testade positivt vid internationella tävlingar.

Trots inledande framgångar i Ungdomsspartakiaden i DDR ville hon sluta simma 1978 men tilläts inte det. Hösten 1979 kom hon till den framgångsrike Östberlin-tränaren Rolf Gläser, som sedan tränade henne under hela hennes (korta) simkarriär.

Meineke var som bäst i början av 1980-talet och vann en guldmedalj som en del av det östtyska laget för stafetten 4×100 m fristil i sim-EM 1981, samt två silvermedaljer samma år på 200 meter och 100 meter frisim. Samma år slog hon även världsrekord på 100 m frisim på kortbana, med tiden 54,04 sekunder. Höjdpunkten av hennes karriär var fem guld vid 1983 års europeiska simmästerskap i Rom.

Meineke kunde inte tävla i OS på grund av bojkotten av OS i Los Angeles 1984 av 14 länder i östblocket, inklusive Östtyskland. Däremot vann hon flera medaljer vid Friendship Games , inklusive två guldmedaljer som en del av lagen för 4×100 m fristilsstafetten och 4 × 100 m medleystafett, varav det senare slog ett världsrekord. Hon avslutade sin simkarriär det året och utbildade sig till läkare för att senare bli specialist i allmän kirurg vid Helios Klinikum Berlin-Buch.

Birgit Meineke gifte sig med kanotisten Olaf Heukrodt och har en son.

Liksom många andra östtyska kvinnliga idrottare var Meineke föremål för systematisk behandling med dopingmedel. Dessa orsakade hälsoproblem för henne senare i livet. Väckarklockan kom 1993 när ett anfall av gulsot avslöjade Hepatit C och en levertumör lika stor som en tennisboll, vilket hon tillskrev användningen av anabola steroider och p-piller. Levertumören gick efter att hon slutat med “Oral Turinabol” i regress. Det rör sig således om en särskild typ av hormoninducerade och hormonkänsliga levertumörer som uppstår efter intag av anabola steroider och som uppmärksammades första gången i Tyskland våren 1977 av den tidigare Heidelbergska diskuskastaren Brigitte Berendonk och hennes man Werner Franke. Vid den tiden förespråkade fortfarande många ledande idrottsläkare i Tyskland doserad användning av anabola steroider i tävlingsidrotter.

När Birgit slutade tävlingsidrotta vid 20 års ålder (och således slutade med de anabola steroiderna) återgick det mesta till det normala; aknen försvann och hennes menstruationer blev regelbundna. Endast röstförändringarna var bestående.

*Som medlem av den omhuldade idrottseliten fick hon också det bästa inom medicinskt kunnande och, utan att hon visste det, farmakologiskt stöd. Oral-Turinabol, en östtysk-tillverkad anabol steroid var stöttepelaren i “State Plan 14.25”, den hemliga policy som styrde den farmakologiska utvecklingen av idrott i hela landet. Läkarna gav de små rosa och blå pillren vidare till tränare, som delade ut dem i dagliga ransoner av vitaminer.

När hon var 15 år påpekade folk att Birgits röst hade fördjupats. Hennes föräldrar, som fullt ut stödde hennes karriär, hävdar att de aldrig märkte det heller, även om de såg henne varje dag. Tränare förklarade röstförändringen med att det berodde på fukten i simhallen och frekventa förkylningar. Man avskräcktes från att ställa alla slags frågor. Birgit redovisade att hon klagade hos simlagets läkare, Dr. Lothar Kipke, över de svåra akneanfall som hon drabbades av inför stora tävlingar. Han log mot henne, “Ni tjejer får inte tillräckligt med sex.”

Det fanns också materiella fördelar. Som 20-åring fick Birgit en egen lägenhet och en Wartburg-bil, något som man vanligtvis fick vänta 15 år på. Specialpriser på upp till 15 000 östtyska mark delades ut för rekordprestationer, vilket var betydande summor i DDR.

1998 erkände Meinekes tidigare tränare Rolf Gläser, som hon betraktade som en “Ersatz-pappa”, att ha enligt ett speciellt program givit Meineke anabola steroider under lång tid. Efter Tysklands återförening dömdes Gläser tillsammans med andra östtyska tränare i domstol. Han fick böter på 4000 dollar för att ha förorsakat kroppsskada.

Under DDR-dopningsrättegången 1998 inför Berlins tingsrätt, där hon inträdde som vittne, konfronterades hon med de tidigare DDR-tränarnas och läkarnas akter och register, vilket gav henne slutgiltig visshet om att hon hade blivit dopad omedvetet.

Andreas Krieger

Andreas Krieger föddes som Heidi Krieger den 20 juli 1965 i Berlin. Hon började som 14-åring på Idrottsskolan för barn och unga (KJS) i östra Berlin. Skolan var ansluten till det SC Dynamo Berlin som sponsrades av Ministeriet för statssäkerhet (STASI). Hon hade stor talang i kulstötning och redan när hon var sexton år stötte hon 14,08 och ett år senare över 16 meter. Tränarna såg hennes potential och satsade mycket på Krieger, som vid sexton års ålder började få små blå piller av tränarna, piller som påstods vara vitaminer. I efterhand har det visat sig att dessa piller var den anabola steroiden Oral-Turinabol. De små blå pillren producerades av Jenapharm, ett då statligt ägt läkemedelsföretag. Krieger dopades även med andra ämnen och fick injektioner. Krieger gick upp 35 kg på två år och under en tvåveckorsperiod kunde hon under träning sammanlagt lyfta över 100 ton.

Krieger växte och utvecklades mycket snabbt och kulmen i hennes karriär uppnåddes då hon som 20-åring tog EM-guld i kula 1986 med en stöt på 21,10. Krieger tävlade några år ytterligare efter Berlinmurens fall 1989, men 1991 var karriären slut.

Trots att kroppen och psyket utvecklades på ett ovanligt och obehagligt sätt ifrågasatte Krieger inte behandlingen. “Man ifrågasatte inte pillren eftersom man förväntades lita på tränarna i DDR. Ingen tänkte ‘Är detta farligt för mig?’. Tränarna sa att pillren var viktiga för att hålla oss pigga och friska. Jag övervägde inte ens möjligheten att de kunde vara skadliga,” förklarade Kreiger 2008.

Redan några månader efter att Kriegers tränare börjat ge henne Oral-Turinabol skedde stora förändringar i hennes kropp. Kläderna slutade passa och hennes röst mörknade. När hon var arton började hon se alltmer manlig ut och undvek folksamlingar då folk kallade henne queer. Efter att en manlig tågpassagerare kallat henne för dragqueen inför hennes mor vägrade hon att använda kjol igen. Hon var förvirrad och visste inte om hon var man eller kvinna. Hennes idrottskarriär avslutades huvudsakligen av att hon fick mycket skador i muskler och leder, men själv oroade hon sig mer över sin förvirring kring könsidentiteten. Hon förälskade sig i kvinnor och kände sig som en fånge i sin egna kropp, men visste inte vad hon skulle göra. Hon blev deprimerad och försökte även ta sitt liv.

De omfattande Stasiarkiven avslöjades 1991 av Brigitte Berendonk och Werner Franke i boken Doping-Dokumente. Von der Forschung zum Betrug (svensk titel DDR Doping - medaljer, ära, fördärv.). Arkiven visar att Krieger 1986, det året hon blev europeisk mästare, dopades med 2 590 milligram Oral-Turinabol av sin coach. 1987 var Krieger känd i västliga medier som Hormon-Heidi och hon förbjöds av STASI, liksom många andra östtyska idrottare, att ge intervjuer på grund av sin basröst.

I mitten av 1990-talet sökte Krieger läkare. Läkaren frågade henne om hon någonsin fått anabola steroider. Då visste hon inte säkert men då hon började undersöka sin historia insåg hon att hon fått såväl anabola steroider som stora mängder av andra dopningspreparat. I de rigorösa STASI-arkiven bokfördes vilka preparat idrottsmännen fick och i vilken mängd. Krieger fick inte bara färdiga preparat som Oral-Turinabol, utan även preparat utan namn, som bara hade ett nummer. De östtyska idrottarna var således ovetande försökskaniner.

Krieger dopades systematiskt av sina tränare minst från sexton års ålder och tror själv att detta är en delförklaring till den transsexualism som ledde till att Krieger efter en lång process genomgick könskorrigerande behandling 1997, och bytte namn till Andreas.

Efter könskorrigeringen ansåg Krieger att kroppen stämde bättre överens med sinnet. 2005 sade han: “Det är bättre nu än när jag var Heidi, men det är naturligtvis omöjligt att fly vad som har hänt med mig.” Han vet inte hur hans liv skulle utvecklat sig utan doping, eftersom han var så ung när det började, och han har sagt att den största tragedin var att han inte fick någon chans att själv avgöra sitt öde och sin könsidentitet. Efter all doping hade kroppen förändrats bortom allt igenkännande. Han förklarade 2008 att: “Det var som om de hade dödat Heidi. Att bli Andreas var nästa logiska steg.”

Krieger kommer i likhet med andra som genomgått könskorrigering att för alltid behöva medicinering. Det manliga könshormonet testosteron injiceras var tredje vecka och om han missar en tid märker han det snart då han blir irriterad, får koncentrationssvårigheter och blir känslosam. Kroppen protesterar och injektionerna krävs för att han ska fortsätta vara man.

Dopingen gav långtgående konsekvenser. Förutom de psykiska problemen och förvirringen kring sin könsidentitet fick Krieger många andra besvär av den hårda träningen och dopingen, främst i muskler och leder.

Idag (2021) kan han inte lyfta vikter alls då hans ryggkotor blivit permanent deformerade av träningen. Även oskyldiga aktiviteter kan orsaka invalidiserande skada. “På julafton gjorde jag misstaget att krypa under julgranen för att laga några av lamporna. Det slutade med att jag tillbringade hela helgen på rygg i säng,” berättade han i en intervju från 2005.

1998 åtalades Dr Manfred Höppner, tidigare landslagsläkare, för sina aktiviteter. I den rättegången dömdes han till ett års villkorlig dom. Andreas Krieger deltog och var ett av huvudvittnena under rättegången, då de skador han fick av dopningen är de allvarligaste. Rättegången slutade med fällande domar.

Efter detta har Krieger arbetat mot dopning och varit en av målsägarna i flera rättegångar mot tidigare ledare för det Östtyska friidrottsförbundet och dopingprogrammet. Andreas Krieger är således idag en del av den världsomspännande rörelsen mot doping. Hans EM-guld från 1986 är en del av en trofé som årligen ges till tyskar som gjort ett synnerligen viktigt arbete mot doping. På tyska kallas trofén Heidi-Krieger-Medaille och den delas ut av Doping-Opfer-Hilfe; dopningsoffrens organisation. Priset har bland annat formen av en Oral-Turinabol-molekyl.

Efter könsbytet tappade Krieger kontakten med sin familj, varken hans mamma eller tre systrar ville prata med honom. Idag lever Andreas Krieger tillsammans med Ute Krause, tidigare simmare som även hon är ett offer för den östtyska dopningen. De träffades vid rättegången mot Manfred Ewald och Manfred Höppner 2000. De är gifta och lever med Krauses barn från en tidigare relation.

Katrin Krabbe

Katrin Krabbe föddes 22 november 1969 i Neubrandenburg i DDR (nuvarande Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland). Hon började träna friidrott regelbundet som tolvåring och blev uttagen till en av de idrottsskolor som DDR-staten hade för att fostra framtidens guldmedaljörer. Som sextonåring blev hon trea (200 meter) och fyra (100 meter) vid JVM i Aten 1986. Vid mästerskapet löpte Krabbe även andrasträckan i DDR:s stafettlag som vann silver bakom Förenta staterna. Senare samma år ingick Krabbe i det östtyska seniorlaget som vann 4 x 100 meter vid Europacupen i Gateshead på 41,87. Vid JVM två år senare i Greater Sudbury i Ontario blev Krabbe silvermedaljör på 100 meter bakom landsmaninnan Diana Dietz. På 200 meter var rollerna omvända; Krabbe (22.34) vann en utklassningsseger före Dietz (22,88). DDR-laget med Grit Breuer, Krabbe, Dietz och Katrin Henke vann sedan stafetten över 4 x 100 meter klart före Kuba och Förenta staterna. Senare under säsongen kvalificerade sig Krabbe för OS 1988 efter att ha noterat makalösa 10,89 på 100 meter i Östberlin. Vid olympiaden blev Krabbe utslagen i semifinal på 200 meter (amerikanskan Florence Griffith-Joyner vann loppet på världsrekordtid) och fick inte plats i DDR:s stafettlag (som vann silver).

Vid Europamästerskapen 1990 i Split i Jugoslavien dominerade DDR de kvinnliga löpgrenarna i allmänhet och Krabbe sprintgrenarna i synnerhet. Krabbe vann 100 meter på mästerskapsrekordet 10,89, övriga medaljer vanns av landsmaninnorna Silke Gladisch-Möller och Kerstin Behrendt. På 200 meter vann Krabbe guldet på 21,95 före europarekordinnehaverskan Heike Drechsler (22,19). I stafetten över 4 x 100 meter var DDR-laget (Gladisch-Möller, Krabbe, Behrendt och Sabine Günther) fullkomligt överlägset. Laget vann guldet på mästerskapsrekordtiden 41,68, nästan 1,5 sekund före Västtyskland. Detta var Krabbes och övriga östtyskors sista uppvisning i den blå DDR-dräkten, den 3 oktober 1990 uppgick DDR i Förbundsrepubliken Tyskland, varför Krabbe framledes representerade Tyskland. EM-framgångarna renderade Krabbe flera utmärkelser, bland annat som Tysklands bästa kvinnliga idrottare.

Efter framgångarna i EM tillhörde Krabbe favoriterna i VM 1991 i Tokyo i Japan. Krabbe motsvarade alla högt ställda förväntningar i det återförenade Tyskland och vann både 100 meter (10,99) och 200 meter (22,09) före Gwen Torrence och Merlene Ottey. Tyskorna (Breuer, Krabbe, västtyskan Sabine Richter och Drechsler) klarade dock inte av att vinna stafetten, de fick nöja sig med bronsmedaljen bakom Jamaica och Sovjetunionen.

Katrin Krabbe stod på toppen av sin karriär 1991 och idrottsskoföretaget Nike byggde till och med en särskild idrottsanläggning för henne att utnyttja i Neubrandenburg. Det året uppgick hennes synliga inkomster till 450 000 amerikanska dollar.

I juni 1992 hittades hos henne och lagkamraterna Silke Möller och Grit Breuer substansen clenbuterol (Spiropent®) som då var ett receptbelagt läkemedel mot astma men som införskaffats på den svarta marknaden. Medlet var ännu inte listat som dopingmedel men trots det stängde det tyska friidrottsförbundet av de tre i ett år från 14 augusti 1992 (hon fick inte delta i Barcelona-OS), vilket förlängdes av IAAF som gav henne en avstängning på sammanlagt 3 år och 9 månader. I mars 1993 lindrades straffet till att gälla till 1994 men senare under 1993 fick hon, för “osportsligt uppträdande”, straffet påökat igen så det gällde över VM i friidrott 1995. Det osportsliga bestod bland annat i att hon hade lämnat identiska urinprov – fritt från dopingpreparat – med två träningskamrater vid ett träningsläger i Sydafrika (före dopingavstängningen för clenbuterol) men där man med den tidens metoder inte kunde säga vem av de tre – eller ingen – som lämnat det korrekta provet. Till skillnad från Breuer (som snart nog återkom till världstoppen) godtog inte Krabbe avstängningen. Enligt domstolsutslag i München 1996 var avstängningen felaktig och 2001 tilldömdes Krabbe skadestånd om 1,2 miljoner D-mark för uteblivna prispengar och sponsorintäkter. IAAF överklagade domen men ingick 2002 en förlikning med Krabbe, där Krabbe erhöll en okänd summa pengar.

Krabbe har sedermera vidhållit att det var hennes coach, Thomas Springstein, som manipulerade urinproven och som försåg henne med clenbuterol, som hon erkände att hon tagit eftersom preparatet inte fanns på den förbjudna listan. Springstein blev dömd för doping 2006.

Krabbe gifte sig med advokaten Michael Zimmermann 1994, och har med denne två söner (Bruno och Aaron, handbollsspelare). När hon var fri att börja tävla efter sin doping-avstängning var hon gravid, och det var då hon avslutade sin tävlingskarriär. Hon och maken blev dömda till stora böter för skatteflykt 2008 – en skuld som paret inte hade ekonomiska resurser nog att betala, och de fick försättas i personlig konkurs ett år senare. Make begick sedermera självmord vid 45 års ålder, vilket lär ha bottnat i den skam som den personliga konkursen utlöste.

2017 angavs att Katrin Krabbe, då 47 år gammal, började arbeta som frivilligarbetare vid ett hospice i sin uppväxtstad, Neubrandenburg.

ÖSTERRIKE

Lisa Hütthaler

Lisa Hütthaler (född 2 september 1983 i Wiener Neustadt) är en före detta österrikisk triatlet. Hon var europamästare på triathlon medeldistans (2014), duathlonmästarinna (2004), triathlonmästarinna på kortdistans (2007, 2012, 2013, 2019) samt mästarinna på triathlon sprintdistans (2014). Hon är listad bland de bästa österrikiska triatleterna genom tiderna på Ironmandistansen.

Hütthaler testades positiv för erytropoietin (Dynepo®) den 22 mars 2008 under en tränings-kontroll, och i oktober 2008 blev hon avstängd i två år av den nationella antidopingorganisa-tionen i Österrike (NADA). Avstängningen reducerades till 18 månader den 6 april 2009 på grund av hennes omfattande erkännande inför NADA. Som den första elitidrottaren avslöjade hon i en intervju med tidningen Kurier i mars 2009 namnen på de som låg bakom dopingen samt detaljer om hur det gått till. Hon nämnde barnläkaren Andreas Zoubek och sportchefen Stefan Matschiner (tidigare rådgivare för Michael Rasmussen och Bernhard Kohl) som leverantörer och administratörer av dopingsmedel. Båda nekade till alla anklagelser. Hütthaler meddelade att hon avsåg att stödja NADA i framtiden. Dagen efter bekräftade hennes tidigare partner och tränare, cyklisten och triatleten Michael Dimmel, hennes påståenden. Lisa Hütthaler kunde genom sitt dopingsavslöjanden bidra med mycket insiktsfullt om det österrikiska dopingsnätverket kting personer som Stefan Matschiner. Denne förnekade till en början all skuld, men när cyklisten Bernhard Kohls också började tala om sina dopingerfarenheter tillsammans med Matchiner påståenden också denne tala. Hütthaler avslöjanden gav således en bra inblick i högprestationsidrottarens verklighet, inklusive amatörsportscenen.

Hütthaler har erkänt i intervjuer att hon har dopat sig sedan hon var 18 år gammal. Den första kontakten med doping hade Hütthaler då hon ännu inte deltog i tävlingar, och idrott för henne endast var en hobby. Den före detta pojkvännens gäng förberedde sig då inför Ironman på Hawaii sommaren 2001. Under gemensamt tränande lärde hon sig snabbt att det finns fem avgörande faktorer inom sporten: träning, kost, miljö, återhämtning – och doping. Hon har sedermera erkänt att hon inte bara missbrukat erytropoietin. Hon injicerade testosteron och tillväxthormon i två år. Hennes menstruation upphörde, och hennes axlar blev bredare.

Efter dopingavslöjandena blev det känt att åklagarmyndigheten också utredde henne för försök till mutbrott: Hütthaler skulle ha försökt muta en laboratorieanställd i Seibersdorf med 20 000 euro för att manipulera hennes B-prov, en händelse som hon själv i en intervju med Spiegel den 27 april påstod kostade 50 000 euro. Den 26 juni 2009 dömdes hon till tre månaders villkorlig fängelse för mutbrott, men domen var ännu inte slutgiltig.

Som ett resultat av Kohls och Hütthalers vittnesmål greps Matschiner och i oktober 2010 dömdes han till 15 månaders delvis villkorlig fängelse för försök till bloddoping och förmedling av förbjudna substanser.

Den 7 april 2009 meddelade Hütthaler att hon avslutade sin aktiva karriär inom triathlon – för henne hade nu andra saker högre prioritet efter avstängningen som upphörde den 22 september 2009. Hon påpekade då att även bland motionärer förekommer intensiv doping. Hon ansåg att det intensiva rapporteringssystemet var ett “rätt steg för att rädda sporten”.

Den 4 oktober 2009 kom Hütthaler på tredje plats i halvmaraton i Eisenstadt (1:21:57 h), och den 1 november nådde hon 18:e plats som bästa österrikare vid New York City Marathon.

Lisa Hütthaler har i en intervju med tidningen der Spiegel redovisat sina upplevelser:

Glöm bort myten om att bara proffs dopar sig. Det börjar redan bland ambitiösa motionärer. Jag var 22 år gammal, hade precis avslutat min högre utbildning och tränat mycket hårt. I juni 2005 kom jag på tredje plats i kort triathlon vid Österrikes nationella mästerskap. Det låter trevligt, men det är småpotatis. Det gör dig inte rik. Jag ville känna den inbyggda EPO-motorn som de andra pratade om. Dessutom hade jag alltid problem med vikten.

Jag märkte att de andra gick ner i vikt så fort de injicerade sig. Jag tänkte, hej, det vill jag också ha. Slippa kämpa mot hunger hela tiden. För mig var det klart: Smalare betyder snabbare.

Den som hjälpte att få tag på dopingmedel var Andreas Zoubek, den före detta biträdande chefen för St. Anna Children’s Hospital i Wien. Första gången jag träffade honom var 2003 på Hawaii. Zoubek gillar att vara i centrum och klappade en på axeln under tävlingar. Ibland sprang vi tillsammans. Med tiden litade jag på honom. Jag hade hört att han hade stor kunskap om doping. I början av 2006 var jag säker på att jag ville börja dopa mig. Jag frågade honom om han kunde hjälpa mig. Jag kunde inte börja på egen hand utan professionell hjälp. Han förklarade för mig på sitt kontor på sjukhuset vad jag skulle tänka på när det gäller bloddoping.

Stefan Matschiner lärde jag lärde i maj 2007 genom Zoubek. Denne, som jag kände från triathlon, sa att det fanns någon som verkligen var kunnig inom doping och spelade i en annan liga. Matschiner frågade vilka förväntningar och mål jag hade. Sedan köpte jag genast den första varan av honom. På en avlägsen parkeringsplats i Linz. Man parkerar bredvid varandra, går över till den andra bilen och tar med sig en påse.

Jag spenderade sammanlagt cirka 20 000 euro inom loppet av två år på dopingpreparat. Ungefär två veckor efter den första injektionen kunde jag springa intervaller utan att känna minsta trötthet. Jag tävlade dopad i de nationella mästerskapen 2006 och kom på andra plats.

Matschiner skapade en dopingsplan åt mig. Han noterade när jag skulle ta vad för att vara i form inför tävlingen, utan att avslöjas. Han sa att man ännu inte kunde påvisa vissa former av erytropoietin ännu, exempelvis Dynepo, Dessutom visste jag att bloddoping generellt inte är upptäckbart särskilt länge om man injicerade det intravenöst, Två gånger tog Matschiner blodprov på mig i ett hus i Steyrermühl i Österike. En gång återförde han det. I källaren i detta hus fanns en blodcentrifug som separerade röda blodkroppar från plasma. På min blodpåse stod “Cindy”. Han sa att Fuentes kallade sina kunder med djurnamn, medan han använde sagokaraktärer. Jag måste erkänna att jag kände mig ganska äcklad. Normalt blir jag illamående om jag slår tån och den börjar blöda. En ökning av hematokritvärdet med fyra till sex procentenheter skulle vara målet, vilket innebär tjockare blod med fler röda blodkroppar som transporterar mer syre, men jag kände inget av detta under tävlingar.

Jag märkte snabbt förändringarna på grund av de manliga hormonerna. Ändå försökte jag få bekräftelse från min pojkvän att allt var okej. Han sa att jag inte skulle oroa mig. Dessutom var jag lycklig över att faktiskt gå ner i vikt. När jag slutade med substanserna, gick jag upp i vikt igen på bara några dagar. Titta på vissa uthållighetssportare, de är alltid mycket tjockare på vintern än på sommaren. Folk tror att idrottare går upp i vikt på vintern eftersom de äter för mycket sötsaker. Det är nonsens. Man äter precis som på sommaren, tränar till och med ännu hårdare under träningslägret. Men på grund av dopings-uppehållet går man ändå upp i vikt.

Den enda som visste allt om detta var min dåvarande pojkvän. Jag var 18 och han nästan 40. Jag hade just tagit studenten från idrottsgymnasiet. Jag var naiv. Alla i den här miljön sa till mig: “Ingenting fungerar utan doping!” Jag visste ingenting om det och då står min dåvarande pojkvän och tränare där och injicerar sig själv framför mina ögon. Jag konfronterades ständigt med det. Hos min dåvarande pojkvän låg allting hemma. Där fanns insulinsprutor, efedrin och han hade erytropoietin i kylskåpet.

Jag vet fortfarande inte om det var kopplat till dopingen, men i slutet av 2006 började mitt hjärta plötsligt slå som galet i en otroligt hektisk rytm. Läkarna konstaterade med hjälp av en EKG en form av hjärtrytmstörning. Jag var tvungen att genomgå en operation. Genom en hjärtkateterundersökning brändes vävnad som orsakade rytmstörningarna.

I juni 2007 blev jag österrikisk triathlonmästare. För mig handlade det om jämställdhet. Du vet att de andra gör det och du vill ha samma chans till framgång. Jag utvecklade en förmåga att se vilka av mina konkurrenter som använde vilka medel genom hudens konsistens. Efter att ha tagit tillväxthormon blir huden tunnare, testosteron gör den oren. Så du vet, du märker allt som inte är normalt. Ändå blev jag med tiden rädd för testerna. Varje gång jag lämnade mitt hus för träning tänkte jag att en dopkontrollant kunde sitta i en bil utanför min dörr och överraska mig.

Redan i början av min dopingskarriär fick jag höra att det alltid finns sätt att ändra ett positiv prov till en negativ. Jag hade hört om så många idrottare från hela världen som testats positivt, men där det aldrig kommit ut något positivt B-prov. Vid öppnandet av B-provet försökte jag muta en laboratorieassistent med 50 000 euro. Det verkade vara det enklaste sättet att komma ur den situationen oskadd. Vid det här laget hade jag ljugit så mycket att jag inte längre hade någon känsla av brott. Så jag stod där framför mitt prov i detta laboratorium i Seibersdorf och frågade laboratorieassistenten om hon kunde hjälpa mig. Det som hon hade varnat mig för innan provet öppnades, hände exakt: Varje försök till manipulation skulle omedelbart rapporteras.

Jag skulle ha uppskattat mer personligt stöd. Jag har gjort allvarliga misstag, men vi idrottare är också barn av ett sjukt system. Utan de rätta personerna i bakgrunden, läkare och manager, skulle nätverket inte fungera. Jag har erkänt allt. Dopare fördöms, men om vi berättar står vi ensamma i regnet. Jag har begått fel, men jag är ingen brottsling. Detta är emellertid inte ett österrikiskt problem? I alla länder och alla idrotter dopas det. När du är en del av systemet är det det mest naturliga i världen. Många läkare är involverade. De har pengar, men den dyraste utrustningen gör dig inte nödvändigtvis snabbare. Ingen skulle tro att så många dopar sig.

Jag kan inte ändra det som har hänt, men jag kan bidra till att det blir bättre i framtiden. Det är inte lätt för mig. Jag är rädd och funderar på om jag ska flytta. För mig handlar det bara om att äntligen göra upp med det förflutna och avsluta det.

SCHWEIZ

Alex Wilson

Alex Wilson (född 19 september 1990) är en schweizisk sprinter som föddes i Kingston på Jamaica. 2011 slog han schweiziskt rekord för löpare under 23 år på 20,51 på 200 m och kvalificerade sig till 2011 års världsmästerskap i Daegu, där han dock misslyckades med att avancera från sitt heat. Han var en del av det schweiziska laget i de olympiska sommar-spelen 2012 och tävlade på 200 meter där han gick vidare till semifinalen och slutade sjua i den andra semifinalen. Han tog sig också till semifinal på 200 m i EM 2012. Han slutade trea vid EM 2018 på 200 meter.

Inför OS i Tokyo var han uttagen i det schweiziska laget på 100 och 200 meter, där det första försöket skulle börja den 31 juli 2021. Den 15 mars 2021 togs ett träningsdopingtest (OOC, out-of-competition) och den 28 april (44 dagar senare) meddelades Alex Wilson att man vid analysen funnit trenbolon (förbjudet under sektion S1 – anabola steroider – på WADAs lista), eller egentligen trenbolonets huvudmetabolit epitrenbolon och han blev med omedelbar verkan interimistiskt avstängd.

Den 7 maj överklagade Wilson beslutet om interimistisk avstängning och hävdade att orsaken till det positiva provet var att han på den jamaikanska restaurangen “Vybz” i Las Vegas den 11 ätit 500 gram oxsvans och sex biffar av nötkött och den 12 mars 500 gram oxsvans.

Den 18 maj upphävde den schweiziska olympiska kommitténs disciplinkommitté avstäng-ningen i väntan på att idrottsutövaren skulle komma med belägg för sina påståenden. Det framgår tydligt i beslutet att disciplinkommittén då också tog hänsyn till att säsongen för utomhustävlingar just skulle starta och därmed uppladdningen inför Tokyo-OS.

Trots att inget nytt tillkommit i fallet fick Wilson förlängd tid den 15 juni och den 2 juli upphävde disciplinkommittén slutgiltigt den interimistiska avstängningen. Information om detta lämnades till World Athletic (”internationella friidrottsförbundet”) den 8 juli och till WADA den 20 juli. Den 22 juli överklagade World Athletic och WADA den schweiziska olympiska kommitténs disciplinkommittés inhibition av avstängningen (CAS OG 20/06 & CAS OG 20/08).

I CAS inledande diskussion påpekades att under det gällande regelverket skall skiljedoms-förfarande avseende frågor som rör deltagare i olympiska spel inom 10 dagar för spelen – och under spelen – handläggas av en särskild ”ad hoc”-kommitté av CAS som sätts upp just vid olympiska spel. Det förelåg dock en längre diskussion om från vilken tidpunkt ett ärende anses ha startat: från då den eventuella förseelsen inträffade, när den första domen föll, när överklagandet gjordes, etc – CAS-skiljedomstol åtog sig emellertid efter diskussionen ärendet eftersom det annars inte kunde ha avgjorts innan den aktuella OS-tävlingarna.

Det påpekades också att när ett positivt test förelegat som i det aktuella fallet är det enligt reglerna den som ertappats som har skall lägga fram bevis eller indicier för att provet varit positivt trots att idrottsutövaren inte har gjort något signifikant fel. Detta ställer mycket stora krav på idrottsutövaren, och det räcker inte att göra antaganden om hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen. I det aktuella fallet ansåg CAS därför att den schweiziska disciplinkommittén gjort en felaktig regeltolkning eftersom idrottsutövaren inte hade inkommit med någon förklaring som kunde underbyggas med några faktiska data. Det är då att observera att CAS inte tagit ställning till om idrottsutövarens förklaring kunde räcka för att fria den ursprungliga frågeställningen vid en slutlig bedömning, utan gällde enbart frågan om den intermistiska avstängningen.

I reglerna står emellertid också att the Panel, as the case may be, shall consider whether the relief is necessary to protect the applicant from irreparable harm, the likelihood of success on the merits of the claim, and whether the interests of the applicant outweigh those of the opponent or of other members of the Olympic Community. Det innebär att skiljedomstolen måste ta i beaktande att en intermistisk avstängning kan ge orimliga följder om den slutgiltiga processen visar att idrottsutövaren inte skulle bestraffas.

I den medicinska diskussionen påpekas att 90 procent av alla köttdjur i USA och Canada får en injektion av trenbolon för att öka muskeltillväxten, men att injektionen alltid gör i ett öra och att detta kastas efter slakt. Trots den utbredda användningen är det ytterst sällsynt att trenbolon eller dess metaboliter påträffas hos idrottsutövare i prov tagna i USA. Den medicinska experten ansåg också att de doser som påvisades i det aktuella fallet 3-4 dagar efter köttintag aldrig hade påvisats i kött från trenbolonbehandlade djur och att om man räknade högt så skulle i vart fall allt trenbolon som ätits tillsammans med köttet ha lämnat idrottsutövarens kropp inom 12 timmar.

Efter sina överläggningar redovisade CAS den 27 juli att den funnit att den schweiziska disciplinkommitténs beslut om att upphäva den interemistiska avstängningen för felaktig, eftersom det fanns rimliga skäl att tro att idrottsutövaren skulle kunna bli fälld för doping och inte hade lämnat några signifikanta data för att han skulle frias. Alex Wilson blev således fortsatt avstängd och fick inte ställa upp i OS. World Athletic och WADA fick rätt i sina överklaganden.

Schweizisk triathlet avstängd ytterligare åtta år

Den schweiziska triatleten Michele Caverzasio erkände den 31 juli 2023 innehav och försök till användning av tillväxthormon inför stiftelsen Swiss Sport Integrity och accepterade en avstängning på tre år samt en bot på 300 schweiziska franc.

Vid en postkontroll upptäckte tullmyndigheten en försändelse adresserad till Michele Caverzasio. Paketet visade sig innehålla fyra ampuller av det förbjudna tillväxthormonet Pharmatropin. De identifierade produkterna, som bedömdes som förbjudna, beslagtogs och överlämnades till Swiss Sport Integrity. Enligt idrottsfrämjandelagen förstördes produkterna mot en avgift, och den berörda personen informerades om detta.

Triathleten informerades om att innehav av den förbjudna substansen utgjorde ett potentiellt brott mot dopingstadgan från Swiss Olympic. Den anklagade erkände innehav och försök till användning av de förbjudna substanserna och valde att acceptera ett avtal som Swiss Sport Integrity föreslog i enlighet med artikel 10.8.1 i dopingstadgan. Avtalet, som fungerar som ett beslut innebar en treårig avstängning (i stället för fyra år), en bot på 300 schweiziska franc, offentliggörande av fallet samt annullering av tävlingsresultat från och med tidpunkten för överträdelsen. Avstängningen gäller sedan den 16 juni 2023 och gällde för samtliga sporter och funktioner inom sport globalt.

Nu återkommer den schweiziska idrottsdomstolen den 21 januari 2025 – 1½ år efter tillkännagivandet av den första bestraffningen – och meddelar att man förlängt avstäng-ningen av triatleten med ytterligare åtta år efter upprepade brott mot antidopingreglerna. Michele Caverzasio visade sig ha beställt förbjudna substanser vid flera tillfällen under avstängningsperioden.

Den ursprungliga överträdelsen inträffade i oktober 2022, men vid ett senare tillfälle – i november 2023, mer än ett år efter det första beslaget – beslagtog tulltjänstemän ännu en försändelse till samma person, denna gång med tre flaskor Pharmatropin.

Swiss Sport Integrity informerade idrottaren om att upprepad innehav och försök till användning av dopingsubstanser utgör ett potentiellt brott mot dopingstadgan. När idrottaren inte svarade på anklagelserna inleddes en disciplinär utredning.

Under förhandlingarna i den schweiziska idrottsdomstolen som sedermera kom igång hävdade idrottaren att den andra försändelsen var en del av den ursprungliga ordern. Dock visade utredningar av Swiss Sport Integrity att detta inte stämde, och det bekräftades att idrottaren upprepade gånger brutit mot antidopingreglerna under sin avstängning.

Domstolen fann idrottaren skyldig till upprepat innehav och försök till användning av förbjudna substanser. Hans avstängning förlängdes med åtta år, med start från slutet av den nuvarande avstängningen den 17 juni 2026. Den förlängda avstängningen gäller för all idrott och alla idrottsliga funktioner globalt. Utöver avstängningen ålades Caverzasio att betala böter på 500 schweiziska franc (cirka 530 euro) samt 750 schweiziska franc (cirka 795 euro) i rättegångskostnader.

Swiss Sport Integrity betonade att dopingstadgan gäller alla idrottare med licens eller medlemskap i en klubb eller förbund som är anslutet till Swiss Olympic. Brott begångna under en aktiv avstängning kan också sanktioneras, med påföljder som kan dubbleras eller leda till livstids avstängning för återfallsförbrytare.

UNGERN

Robert Fazekas

Róbert Fazekas (född 18 augusti 1975 i Szombathely) är en ungersk diskuskastare, som vann guld i EM 2002 och silver i världsmästerskapen 2003. Han vann guld i olympiska sommarspelen 2004, men fick senare lämna tillbaka medaljen eftersom han inte lyckades med att lämna ett godkänt dopingprov. Fazekas rankas som sjua i alla tiders längsta diskuskaststräckor med ett personbästa på 71,70 m.

Efter finalen i OS i Aten 2004 lämnade Fazekas endast 25 milliliter urin (50 ml mindre än den minimimängd som krävdes), och sa det berodde på att han var “i ett instabilt psykiskt tillstånd och mådde dåligt” och därför inte kunde lämna mer urin. Observatörer från Internationella olympiska kommittén varnade för att detta skulle utgöra ett dopningsbrott och rekommen-derade att han skulle följa med dem till kliniken i Olympic Village, där han kunde lämna ytterligare ett prov. Fazekas tackade nej till erbjudandet. En ungersk delegation som kom till hans försvar uppgav att han var en djupt religiös person som ofta hade svårt att ta fram ett prov under observation. IOC avvisade detta och diskvalificerade honom från OS.

Efter två års avstängning från internationella tävlingar gjorde Fazekas en relativt bra comeback genom att sluta på åttonde plats i diskus vid OS i Peking .

Två dagar innan sommar-OS 2012 lämnade Fazekas ett dopingtest positivt för stanozolol. Officiellt namngavs han inte men han blev utesluten ur det ungerska olympiska laget. En vecka senare testades hans B-prov också positivt. Till en början stängdes han av IAAF från friidrottstävlingar i 8 år. Fazekas överklagade och efter de muntliga förhandlingarna med den ungerska antidopingkommittén den 2 oktober 2012 förklarade emellertid kommittén att Róbert Fazekas inte hade användt några förbjudna prestations-höjande droger medvetet. En hög halt stanozolol påvisades dock i hans dopingprov men detta ansågs bero på försummelse. Därför ströks det första beslutet om åtta års avstängning men reducerades bara till en 6-årig avstängning från organiserad idrott.

I kommitténs förklaring till sin dom framhöll den att Róbert Fazekas hade bevisat tillförlitligt att han exponerades för stanozolol genom att ta ett kosttillskott som var lagligt tillgängligt i butiker i Ungern. Prover från den exakta flaskan av kosttillskottet, tagna av Róbert Fazekas, och från en slumpmässigt köpt, förseglad flaska av samma märke av kosttillskott testades i ett österrikiskt ackrediterat laboratorium av den ungerska antidopingmyndigheten men steroiden kunde inte påvisas bland näringstillskottets ingredienser.

Samtidigt som Fazekas i juni 2013 vann IHGF World Amateur Highland Games Championships i Furstenwalde, Tyskland lämnade han in en stämningsansökan mot det kanadensiska företaget som tillverkar kosttillskottet.

Som ett resultat av en annan rättegång som startades i en civil domstol 2012, reducerades hans avstängning till 3 år, vilket innebar att den skulle löpa ut redan 2015. Trots det kunde han inte tävla eftersom det ungerska friidrottsförbundet bestred jurisdiktionen från den ungerska domstolen och hävdade att en civil domstols slutgiltiga beslut inte är obligatoriskt att följa för IAAF. Därför överklagades domen till Högsta domstolen. Den ungerska antidopningskommittén återinförde Fazekas till sitt kontrollprogram under utredningstiden, vilket är det första steget för att kunna få tillstånd att få tävla lagligt, men beslutade att inte ge något tillstånd förrän man fått IAAF:s officiella uttalande. Fazekas bad om ett påskyndat förfarande på grund av de olympiska spelen 2016 i Rio de Janeiro. Slutligen upphävde Högsta domstolen den ursprungliga domen.

.

Eftersom WADA:s bedömning om oaktsamhet hade modererats, vädjade Fazekas återigen för att minska sin avstängning till 4 år, så att han skulle kunna tävla från den 6 juli 2016. Slutligen sammanfattade han: “Trots händelserna har jag inte i åtanke att avsluta min karriär, då jag känner att jag fortfarande tillräckligt med kraft i mig för att prestera väl. Ändå har jag avstått från att ställa upp vid de olympiska spelen. Den senaste månadens händelser prövade mig så mycket att jag inte kunde förbereda mig ordentligt för en så viktig tävling.”

Efter att inte ha ställt upp i OS 2016 har han inte längre setts till i de internationella prislistorna.

Släggkastaren Adriàn Annu undvek dopingprov efter guldmedalj

Adrián Annus (född 28 juni 1973 i Szeged, Ungern) är en ungersk släggkastare, som fråntogs sin guldmedalj vid de olympiska sommarspelen 2004 i Aten för ett brott mot doping-reglerna i en mycket uppmärksammad skandal. Diskvalificeringen fick ökad uppmärksamhet, eftersom den kom i hälarna på flera dopingavslöjanden vid spelen i Aten varav en drabbade Annus lagkamrat, diskuskastaren Róbert Fazekas som också fråntogs sin OS-titel för ett dopingbrott. Händelsen uppmärksammades också, eftersom Annus i flera månader vägrade att lämna tillbaka sin guldmedalj och gav efter först efter att Internationella olympiska kommittén satte press på den ungerska olympiska kommittén och hotade med sanktioner.

Annus växte upp i Gyula och flyttade till Szombathely 1989. En av hans första tränare var Pál Németh. Annus första betydande resultat kom 1992, då han slutade elva i diskus vid juniorvärldsmästerskapet i Seoul.

1998 slutade Adrián Annus åtta i slägga vid EM i Budapest. Detta resultat gjorde Annus till en potentiell utmanare till en medalj vid de olympiska sommarspelen 2000, men han lämnades initialt utanför laget på grund av hård konkurrens. Han fick så småningom en plats i laget på grund av en annan idrottares skada, men var inte i toppform för att vara en riktig utmanare och slutade på sjuttonde plats. 2002 och 2003 var hans bästa år. 2002 vann han EM och 2003 tog han silver vid VM.

År 2004 prioriterade Annus att vinna vid OS i Aten, där han också kastade längst. Han fråntogs emellertid sin guldmedalj bara några dagar efter segern. Internationella olympiska kommittén drog slutsatsen att hans urinprover – tagna före och efter tävling – tillhörde olika personer, vilket tydde på manipulation av urinproverna. Däremot fanns det inga doping-klassade substanser i något av urinproven.

Annus var planerad att flyga tillbaka till Ungern den 25 augusti 2004 med det ungerska olympiska laget. Den 24 augusti 2004, ungefär klockan 08:00, lämnade han emellertid den olympiska byn för att köra hem till Ungern med bil. Samma dag klockan 12.50 försökte Aten Olympic Games Organizing Committee (ATHOC) skicka ett dopningskontrollmeddelande för målinriktad testning. Eftersom Annus redan hade lämnat den olympiska byn och var på väg hem med bil, kunde han inte lokaliseras.

Följande dag, den 25 augusti 2004, bad IOC den ungerska olympiska kommittén att senast kl. 21.00 tillhandahålla detaljerad och korrekt “vistelselinformation” för Annus. Viss information lämnades, såsom adresser och mobiltelefonnummer till Annus, hans tränare och hans chef. Den 26 augusti 2005 insisterade IOC, eftersom de dopingansvariga inte var nöjd med informationen från Ungerns olympiska kommitté, på att få information om “var idrottaren kan lokaliseras från och med nu och hans återkomst till sin hemadress, inklusive exakta datum och tider.” I enlighet med denna begäran informerade Annus IOC via om att han kunde träffas i sitt hem i Jak, Ungern, den 26/27 augusti 2005, mellan 23:00 och 01:00.

Klockan 23.00 den 26 augusti 2005 körde två dopingkontrollanter till Annus bostad för att ta ett urinprov från honom. De fann sig konfronterade av ett antal journalister och fans, några av dem med motorcyklar, som hade samlats utanför Annus hus. De kände sig hotade av folkmassan och beslutade att inte kontakta guldmedaljören. Följaktligen lämnade de platsen utan urinprov.

När dopningskontrollanterna återvände på morgonen den 27 augusti 2005, denna gång tillsammans med två lokala poliser, hade Annus redan lämnat sitt hem. Samma dag levererade IOC en officiell anmälan om testning till Annus. Underrättelsen krävde att Annus “skulle göra sig tillgänglig för dopingkontroll senast kl. 16.00 (16.00) idag, den 27 augusti. Platsen för testning kommer att vara polisstationen vid BUCSUs gränskontroll (österrikiska sidan), där dopingkontrollanterna kommer att vänta.” Klaganden anmälde sig inte till den identifierade dopingkontrollstationen.

Den 29 augusti 2004 fattade IOC:s styrelse följande beslut:

I Idrottaren Mr Adrian Annus (Ungern), Friidrott:

(i) i enlighet med artiklarna 2.3 och 9.1 i reglerna, diskvalificeras från tävlingen för mäns slägga, där han placerade sig först;

(ii) är utesluten från spelen i den XXVIII olympiaden 2004;

(iii) ska få sin olympiska identitet och sitt ackrediteringskort indragna.

II International Association of Athletics Federations (IAAF) uppmanas att modifiera resultaten från ovannämnda tävling i enlighet med detta.

III Den ungerska olympiska kommittén beordras att så snart som möjligt återsända guldmedaljen och diplomet som tilldelats idrottaren i samband med ovannämnda evenemang till IOC.

IV Det disciplinära förfarandet kommer att fortsätta med avseende på en påstådd överträdelse av antidopningsregeln, i enlighet med artikel 2.5 i reglerna (manipulation, eller försök att manipulera, med någon del av dopningskontrollen).”

IOC fastställde aldrig officiellt hur det var möjligt för Annus att lämna prover som tillhörde olika personer, men friidrottsinsiders hävdade att han sannolikt använde en anordning, som inkluderade en behållare för urin och en falsk penis och tömde behållaren i testflaskan. när det krävdes för att tillhandahålla ett prov.

Både Annus och Fazekas överklagade till CAS men fick inget gehör. Den 16 september (2004) lämnade Annus därför in ett överklagande till Court of Arbitration for Sport (CAS) mot beslutet från Internationella olympiska kommitténs (IOC) styrelse av den 29 augusti 2004 (CAS 2004/A/718).

Den 8 och 9 februari 2005 hölls en muntlig förhandling för CAS i Lausanne.

Annus angav att hade lämnat Olympic Village den 24 augusti 2004 med tillstånd från ungerska olympiska kommittén och efter att ha checkat ut officiellt. Vid denna tidpunkt hade han inte, och kunde inte ha, varit medveten om att en dopingkontrollant skulle leta efter honom några timmar senare. När han den 25 augusti 2004 hade blivit officiellt ombedd att lämna information om var han befann sig, hade han till fullo efterkommit denna begäran. Under natten mellan den 26 och 27 augusti 2004 hade han inte blivit kontaktad av någon dopingkontrollant i hans hus. Han hade varit ovetande och oinformerad om att han hade kallats till ett dopingprov vid den ungerska gränsen den 27 augusti 2004 senast klockan 16.00. Han hade informerats om detta faktum först från kvällsnyheterna den 27 augusti 2004.

Han hävdar vidare att antidopningsreglerna som tillämpades Olympiaden XXVIII i Aten 2004, inte var de man skulle följa utan WADA:s antidopingregler från 2003. Han hävdar att i det fall att antidopningsreglerna som var tillämpliga på spelen vid den XXVIII olympiaden i Aten 2004 var tillämpliga, krävde dess artikel 2.3, när den läses tillsammans med artikel 3.1 i bilaga 2 till dopingkontrollguiden, ett personligt meddelande till idrottaren att han har valts ut för provinsamling. Sådan personlig underrättelse hade aldrig lämnats. Slutligen hävdar han att ATHOC, i enlighet med artikel 5.2.1 i antidopningsreglerna, hade utsetts till ansvarig för planering och genomförande av dopningskontroll under de olympiska spelen; Därför hade inte WADA rätt att göra dopingtester.

IOC å sin sida hävdade att Annus specifikt hade blivit föremål för testning eftersom det hade förekommit rapporter om att han hade använt en metod för att lämna falska urinprov vid tidigare kontroller. Han undvek således medvetet att underkasta sig ett urinprov vid fyra olika tillfällen. Annus förklaring till hur han hade lyckats undvika att testas av IOC vid alla dessa tillfällen ansåg IOC vara farsartad och otrolig.

I det aktuella fallet framförde CAS att Annus, som ett villkor för deltagande i spelen, hade undertecknat en anmälningsblankett. Han accepterade därmed att han var skyldig att följa IOC:s antidopningsregler som var tillämpliga på spelen vid den XXVIII olympiaden i Aten 2004. Annus invändningar om att IOC underlåtit att meddela honom sitt beslut och inte översatt beslutet till ungerska skulle endast vara relevant om han därigenom hade drabbats av en nackdel, till exempel om han hade missat datumet för att lämna in sitt överklagande. Eftersom så inte är fallet behöver dessa invändningar inte prövas närmare.

CAS fann sammanfattningsvis efter att ha tagit del av all dokumentation och efter att ha förhört vittnen att Annus faktiskt hade informerats om det planerade dopingtestet vid ungerska gränsen. Annus misslyckades således med att infinna sig till den planerade dopingkontrollen vid ungerska gränsen, även om han visste att han var skyldig att göra det. Det fanns ingen rimlig motivering för hans agerande. Hans “no show” och hans allmänna beteende ledde till att panelen drog slutsatsen att den klagande undvek provtagning och därigenom begick ett dopningsbrott enligt artikel 2.3 i tillämpliga antidopningsregler.

Ett brott mot antidopningsregeln som inträffar under eller i samband med de olympiska spelen kan leda till diskvalificering av alla idrottarens individuella resultat som erhållits i de olympiska spelen med alla konsekvenser, inklusive förverkande av alla medaljer, poäng och priser, förutom vad som anges i artikel 9.1.1. CAS drog därför slutsatsen att de sanktioner som IOC:s styrelse infört var tillräckliga (domen föll 31 mars 2005(.

Kostnaderna för skiljeförfaranden för överklaganden regleras av artikel R65 i koden. Förutom domstolens kontorsavgift på 500 CHF som betalas av förloraren i målet är förfarandet gratis (artikel R65.1 i koden). Till detta kommer emellertid kostnaderna för parterna och i vilken proportion parterna ska dela på dem. I detta fall ansåg panelen att det var rättvist att Annus skulle bidra till kostnaderna för IOC med ett belopp av 15 000 CHF.

Efter avvisandet av överklagandet stängdes Annus av i två år. Efter förbudet började Annus träna och tävla 2007 men han har ingen resultat angivna i internationella media efter detta datum.

FRANKRIKE

Teddy Tamgo

Teddy Tamgho (född 15 juni 1989 i Paris) är en fransk trestegs- och längdhoppare, men främst specialiserad på tresteg. Han är den nuvarande världsrekordhållaren inomhus i tresteg på 17,92 m, uppnådd genom att vinna finalen och guldmedaljen vid 2011 års EM inomhus. Han är världens sjätte bästa trehoppare någonsin utomhus (hans världsrekord utomhus slogs av en av de längdhoppare han tränat, Hugues Fabrice Zango från Burkina Faso, januari 2021 med 18,07) med sitt bästa hopp på 18,04 meter, vilket uppnåddes genom att han vann finalen och guldmedaljen vid 2013 års världsmästerskap i Moskva.

Tamghos första guldmedalj i tresteg kom dock redan vid junior-VM 2008 och han nådde finalen i tresteg (där han slutade på 11:e plats) i världsmästerskapen året därpå. Han var totalvinnare i tresteg i 2010 IAAF Diamond League och bronsmedaljör i tresteg vid EM 2010. Vid EM inomhus 2011 slutade längdhoppsfinalen på 4:e plats och hoppade bara 2 cm mindre än bronsmedaljören Morten Jensen. Tamgho missade OS i London 2012 på grund av en operation i höger fotled efter en fraktur.

I december 2011 dömdes Tamgho till 12 månaders tävlingsavstängning av sitt nationella friidrottsförbund för att ha misshandlat en kvinnlig idrottare efter hans bråk med henne på CREPS sportträningsläger i Saint-Raphaël i slutet av Oktober 2011. Han bötfälldes också med 1 500 euro och beordrades att fullgöra 50 timmars samhällstjänst. Han accepterade domen och uttryckte sin ånger.

Tamgho återvände till friidrottstävlingen i maj 2013 efter 22 månaders frånvaro. Han hade tidigare hoppat över hela inomhussäsongen 2013 för att koncentrera sig på sina förberedelser inför 2013 års världsmästerskap i Moskva . Han vann där med ett hopp på 18,04 m i finalen. Efter att ha brutit sitt vänstra skenben under träning den 27 november 2013 meddelade Tamgho att han skulle missa hela friidrottssäsongen 2014 för att återhämta sig helt från sin operation. “Mitt mål är att bli nummer ett och jag kommer inte att delta i någon tävling om jag inte är på 100 procent av mina förmågor. Jag vill inte skynda på saker.”

I december 2013 valdes Tamgho till årets franska manliga idrottare 2013 av Fédération française d’athlétisme.

Den 21 juni 2014 meddelade IAAF att Tamgho skulle stängas av från friidrotten under en period av ett år för att ha missat antidopningstester tre gånger enligt vistelserapporteringen (den 19 dec 2012, 28 januari 2014 och 18 mars 2014) inom en 18 månaders period. Avstängningen trädde i kraft den 18 mars 2014 och skulle pågå till den 17 mars 2015.

Den 15 maj 2015 bröt Tamgho sin akillessena under Diamond League-mötet i Doha , vilket tvingade honom att missa det kommande världsmästerskapet 2015 i Peking

Den 21 november 2022 medelades Teddy Tamgho av AIU om ett års avstängning på grund av flera brott mot dopingreglerna under hans avstängning för åren 2014-2015. AIU kunde visa att trestegslhopparen hade varit närvarande vid flera tävlingar och officiella träningsplatser, i strid med hans avstängning. Han befann sig i juli 2014 i Eugene vid junior-VM, som tränare för det franska laget. Sedan finns det bilder på honom vid EM i Zürich i augusti 2014, denna gång närvarande på stadion i området reserverat för personer ackrediterade av det franska laget och hopptränare. Två officiella kurser anordnade av franska friidrottsförbundet (FFA) pekades också ut där han var närvarande. Den första i november 2014 i St Malo för en thalassoterapikurs reserverad för FFA-idrottare. Den andra, i Chula Vista , Kalifornien, där han tränar tillsammans med andra franska hoppare. Slutligen, den sista överträdelsen markerades av hans deltagande i de franska terrängmästerskapen i Les Mureaux, där han upprepade gånger delade ut medaljer.

AIU påminnde också om protokollet från ett möte med franska friidrottsdirektörer, daterat den 8 november 2014, där det nämns “den exceptionella närvaron av Teddy Tamgho, som är en formidabel tränare, och som i kraft av hans egenskaper och entusiasm, har en exceptionell aura (sic) bland unga idrottare”.

Teddy Tamgho erkände sedermera fakta och medgav att han hade tränat flera idrottare i längdhopp, gav givit till en hoppare i Europa, deltagit i de två lägren och även överlämnat medaljer vid medaljcermonier. Han hävdade emellertid, till sitt försvar, att han inte fått veta att hans avstängning hade konsekvenser utöver att inte kunna tävla som idrottare.

Den här nya sanktionen var egentligen mest en formsak eftersom den börjar i slutet av hans första avstängning, den 18 mars 2016. Den var därför redan avklarad och beslutet kommer när Teddy Tamgho begränsat sig till rollen som tränare. Anmärkningsvärt är dock att informationen om avstängningen 2014-2015 inte hade varit känd för allmänheten förrän långt senare – kanske eftersom han vara skadad under den aktuella avstängningstiden.

Beslutet i november 2022 att stänga av honom för ett nytt år, mellan 18 mars 2015 och 17 mars 2016, med annullering av alla resultat och prispengar och liknande under den aktuella tiden. Praktiskt innebar detta 4 resultat under 2015, inklusive en förstaplats på Meeting d’Eaubonne, en trdejplats på Drake Relays och Meeting Diamond League i Doha. Under 2016 förverkades bara ett resultat, hans titel som fransk inomhusmästare som han vann i Aubière den 28 februari. Enligt AIU:s beslut ska de ekonomiska bonusarna som erhållits från Drakes och Doha återlämnas. Nästan åtta år senare verkar detta beslut svårt att verkställa.

Mounir Acherki, en fransk medeldistanslöpare på nationell nivå

Mounir Acherki, en lång- och medeldistanslöpare på god nationell nivå, dömdes i november 2015 i Colmar till 4 månaders villkorligt fängelse och böter på 500 euro för att ha förvärvat och innehaft erytropoietin. Det gjordes inga idrottsrättsliga utredningar och det blev inga idrottsrättsliga påföljder. Han hade aldrig testat positivt. Det franska friidrottsförbundet var inte intresserat av fallet, trots att WADA-koden också föreskriver undersökningar av innehav av förbjudna substanser.

Det fall som beskrivs här avser att visa på motsägelser i utsagorna, visa på personliga ömsesidiga beroende och ge en bild av vad en sådan process kan innebära för de drabbade. Dokumentationen här består av tre delar, inklusive en djupintervju med Mounir Acherki.

Mounir Acherki växte upp i friidrottsklubben Pays Colmar AC, med vars licens han tävlade i medeldistans från 2004 till 2011. Han var ganska framgångsrik. 2011 flyttade han till Nancy, men efter 2-3 år ville han återvända till Colmar. Relationen med den gamla klubben höll på att spricka när det blev känt att Mounir hade återvänt 2013 men ville starta sin egen friidrotts-klubb, Collectif Athlétisme Colmar (CAC‘10), tillsammans med sin vän Salah Saber. Klubben hade föresatt sig att erbjuda alternativ till ungdomar i ett socialt problematiskt område. Mounier arbetade med de unga idrottarna som tränare vid sidan av sin egna idrottskarriär.

Mounir Acherki tävlade framgångsrikt 2014 och 2015. Men enligt Guillaume Zekri hade han varit under observation av dopingutredare under en längre tid. Zekri, en före detta fram-gångsrik 400 meter hinderlöpare och Acherikis idrottskollega i Colmar-klubben, nu aktiv som tränare och representant för den franska antidopningsbyrån AFLD, förklarar att Mounir redan hade varit under observation sedan omkring 2013 på grund av hans prestationer och framträdanden på arenorna. Han betonar att idrottarnas hållning och utseende kan avslöja mycket om deras dopingbeteende.

I januari 2014 beslagtog tullen ett paket med 10 EPO-ampuller från Thailand som var avsett för Acherki. Mounir Acherli informerades om detta, men det gjorde även Zekri, som började sammanställa en åtalsdossier, kompletterad med uttalanden från Vanessa Ouar, en ung idrottare som tränats av Mounir och en nära vän till honom. Hon hade blivit ombedd av den senare att ta emot ett paket till honom och funnit att det innehöll dopningsmedel. Vid rätte-gången vittnade hon om att hon hade vänt sig till AFLD i hopp om att skydda Mounir från en rättslig utredning. Zekri fick sina misstankar bekräftade och lämnade senare in en anmälan till den franska åklagarmyndigheten, som senare kompletterades med en annan av Vanessa Ouar. I Frankrike är inköp av och handel med dopningsmedel förbjudet, medan självdopning i sig är inte straffbart.

Vid flera tillfällen påstås det ha utförts utbildningskontroller av Mounir under observations-fasen. Mounir förnekar dock detta och säger att han aldrig kontrollerades. I vilket fall som helst blev det aldrig något positivt test. En av hans tränare mindes att Mouir hade talat om att han visste hur man undviker kontroller. Mounir hade då dock redan erkänt dopning för sina två vänner Salah Saber och Vanessa Ouar, men enligt egen utsago bara för år 2014.

Det är dock bekymmersamt att löparen aldrig testade positivt, trots att antalet oanmälda träningskontroller hade ökat under 2015. Detta förklaras dock sannolikt av användningen av erytropoietinmikrodoser och framgångsrikt undvikande av kontroller.

Acherki berättade att det var skrämmande att det var lika enkelt att beställa erytropoietin som att beställa ett par sportskor. På webbplatsen nämner man inte några namn. Allt är väldigt enkelt, mycket professionellt och man får goda råd som ger trygghet. En order gällde en kur i juni 2014, en order på en kur i december 2014. Han genomgick inte en enda dopingkontroll sedan 2012 trots goda resultat på löparbanan

Vid ett tillfälle var det uppenbart att det skulle bli en dopingkontroll i samband med en tävling. En tränare från en annan klubb bad Acherki att skicka en av sina idrottare för dopingkontroll. Han skickade en som kom tillbaka och sa att kvoten på 2 löpare redan var nådd, två från en annan klubb hade tävlat.

Den 20 november 2015 ägde rättegången mot Mounir Acherki rum. Dt var en liten rättssak bland många andra, och rättens uppenbara ambition var att det skulle klaras av fort. Det franska friidrottsförbundet (FFC) var inte närvarande, varken som kärande eller som observatör. Det påstås att den inte visste någonting om det pågående och fick reda på det först under rättegången. För FFC var saken avgjord och ointressant.

Enligt utredningen åtalades Mounir för sex beställningar av dopningsmedel till en kostnad av mellan 235 och 976 euro. Han erkände i rätten att han dopade sig, bland annat för att domstolen hade tillgång till hans chatt på erhytropoietinleverantörens hemsida, som visade att han hade frågat hur man undviker ett positivt test. Svaranden har medgett att han underrättades av tullen efter den första leveransen. Han använde sedan vänners adresser för de andra leveranserna, inklusive Vanessa Ouars. I rättegången förklarar hon sin medmålsägande som en reaktion på ett polisförhör där hon fick veta att hon själv kunde åtalas för medhjälp genom att inte göra någonting. Det var en svår och oroande situation för den unga kvinnan, som förlorade sin vänskap med den åtalade och fick se sin egna trovärdighet ifrågasättas av hans försvarsadvokat.

Mounir Acherki dömdes till 4 månaders villkorligt fängelse, böter på 500 euro för missbruk av identitet och 127 euro i rättegångskostnader. Efter det sa han att han skulle fokusera på sin familj. Den tid han brukade tillbringa med sina idrottare ägnar han nu mycket seriöst åt sina barn. Han tackar sin familj, särskilt sin far, som hittade de rätta orden så att han kunde gå med huvudet högt.

Tre kvinnliga franska maratonlöpare

Det är en mycket överraskande situation som fransk friidrott just nu upplever, med tre kvinnliga elitmaratonlöpare, Clémence Calvin, Susan Jeptoo och Ophélie Claude-Boxberger, avstängda för dopning efter att ha fått sanktioner varierande mellan 18 månader och 4 år. Även under åren 2007-2008 hade fransk friidrott flera kvinnliga friidrottare avstängda samtidigt (Naman Keita, Julie Coulaud och Bouchra Ghezielle). Men de nu aktuella avstängningarna kommer att upphöra några månader före OS i Paris 2024 (8 december 2023 för Susan Jeptooo, 17 december 2023 för Clémence Calvin och 26 april 2024 för Claude-Boxberger). De tre unga kvinnorna kommer därför att finna sig fria att återvända till tävlingen några månader före OS i Paris 2024 och i åldrar som fortfarande tillåter dem att ha högsta idrottsambitioner. Tiden är dock mycket kort mellan slutet av avstängningarna och kvalificeringsperioden för OS-maraton.

Den franska antidopingorganisationen måste AFLD måste inkludera trion i målgruppen för antidopingkontroller. Tidigare behövde ett mycket exakt protokoll respekteras för att kunna göra anspråk på att återgå till tävling efter en avstängning. Den baserades på ett besök hos en läkare, teoretiskt ansvarig för att idrottaren återvände i ett mer “friskt” perspektiv. Det fanns också en skyldighet att genomföra två antidopningstester under de sex månader som föregick avstängningens slut.

Dessa strikta regler har utvecklats, och den internationella standarden föreslår helt enkelt att idrottare som återvänder från avstängning bör bli föremål för deras antidopningsbyråns kontroll enligt det sätt som den anser bäst. Det är därför AFLD som bör inkludera Clémence Calvin, Susan Jeptooo, Ophélie Claude-Boxberger i målgruppen, och som bör ålägga dem daglig vistelserapportering för att ställa in et tidsfönster under vilket AFLD-provtagaren kan ta prov.

Clémence Calvin, som blir 34 år gammal 2024, hade precis vunnit silvermedaljen i maraton i Europa sommaren 2018 och kunde skryta med en tid på 2.26, innan hon senare slog nytt personligt rekord på 2.23 på 2019 Paris maraton – en tid som inte räknas eftersom hennes positiva dopingprov då var taget men inte analyserat.

Susan Jeptooo, 37, var den enda fransyska uttagen i maraton till de 21 olympiska spelen i Tokyo, med sina 2.28. När det gäller Ophélie Claude-Boxberger var det på 3000 meter hinder som hon blev känd för med ett rekord på 9.31,84, och ledde till att hon blev uttagen till VM 2019. Hon har emellertid hela tiden hävdat att hon vill tävla i Paris OS-maraton, till minne av sin far, Jacky, som deltog i OS marathon 1984. I Paris skulle Ophélie då vara 36 år gammal.

När nu dessa tre idrottare är avstängda för dopning blir den naturliga frågan om hur dessa tidigare prestationer erhölls – med eller utan dopning? Och i förlängningen, skulle de kunna återupprepa sina bästa resultat om de inte var dopade?

Visserligen är de exakta reglerna ännu inte kända. Men i mitten av juni 2024 bekräftade World Athletics att man upprätthöll målet att för att få delta i maraton vid nästa OS skall 50 vara kvalificerade genom sitt bästa resultat inom en viss tidsrymd och 50 av definierat av världsrankingen vid en bestämd tidpunkt. Det sistnämnda kriteriet kan knappast någon nyligen avstängd för doping räkna med att klara och även att kvala in på tid kan vara svårt med tanke på de få maratontävlingarna och de långa återhämtningstiderna som krävs mellan rekordförsöken.

Till de 24 olympiska spelen i Paris har World Athletics valt att två steg. En första lista kommer att upprättas den 6 februari 2024. Den kommer att uppta maratonlöpare som har uppnått en viss maximumtid och de som högst rankats på 65e plats på världsrankingen ( i många fall kan man förvänta sig stor överensstämmelser mellan dessa båda utgångspunkter). Den slutgiltiga listan kommer att upprättas senare, exklusivt från rankningen, för att nå antalet 100 deltagare.

Den maximumtid som ska presenteras är ännu inte känd, men de 2.28 som kvinnliga maratonlöpare måste ha presterat för att få biljett till Budapest-maraton 2023 kan vara ett riktmärke. Det är svårt att föreställa sig att den här tiden skulle kunna revideras uppåt för de olympiska spelen 2024! Som jämförelse erhölls biljetten till VM 2022 för högst 2.29,30.

Detta är en ytterligare komplikation för den franska trion Calvin-Jeptooo-Claude-Boxberger. De skulle behöva uppnå maximumtiden före den 6 februari 2024, eller komma med tack vare en bra ranking. Rankningen är resultatet av en kombination mellan resultatet och platsen enligt olika nivåer på tävlingarna. Uppenbarligen är poängen högre i de största och mest prestigefyllda maratontävlingarna. Här kommer att dyka upp ytterligare en stor svårighet, nämligen att bli inbjuden till sådana maratonlopp, som ofta visar en extremt fientlig policy mot idrottare som har varit avstängda för dopning.

Laila Traby

Laila Traby (född 26 mars 1979) är en fransk löpare. Hon vann en bronsmedalj vid EM 2014 i Zürich på 10 000 meter.

Traby började sin idrottsträning vid Institute of Sports i Rabat, Marocko, men har uttalat att hennes sahariska ursprung inte tillåtit henne att utveckla sin löpning i sitt födelseland. Hon anklagade det marockanska förbundet för friidrott för att lägga till en sekund till sin kvaltid och därigenom beröva henne en plats i de panarabiska spelen 2004 genom att. Hon emigrerade till Frankrike, papperslös, 2005 och naturaliserades 2013.

Hennes elitkarriär började egentligen 2013, när hon vann en lagsilvermedalj i terränglöpning. Det var från början av 2014 som man uppmärksammade hennes stora framsteg, med en tid på 31,56’ över 10 km i Abu Dhabi, vilket gav en förbättrad tid med nästan 3 minuter. Hon utvecklades sedan under ledning av Nourredine Ghezielle, med i bakgrunden Salim Ghezielle och hans massör Charaf. En månad senare, vid friidrotts-EM , vann hon bronsmedaljen på 10 000 m.

Tre månader efter det lyckade mästerskapet, den 7 november 2014, slog polisen till mot lägenheten som beboddes av Traby där hon bodde i Font-Romeu , en plats för höghöjdsträning för franska distanslöpare. Flera EPO-ampuller och sprutor påträffades i ett kylskåp tillsammans med icke-förbjudet “Totamine”, en blandning av aminosyror och elektrolyter. Enligt Le Monde skulle idrottaren inte säga att hon var Traby, hon pratade enbart på arabiska och vägrade skriva på några papper. Hon nekade till att vara Laila Traby och pekade ut en vän närvarande i sitt ställe. Det var först efter att ha placerats i polisförvar på Gendarmeriet i Prades som Traby tvingades acceptera proverna, urin och blod. Blodprovet bekräftade förekomsten av exogent erytopoietin. Hon sa att hon var ett “offer för en konspiration”, eftersom erytopoietin enligt henne inte kan administreras genom injektion intravenöst. Den 18 maj 2015 stängdes hon av i tre år av den franska byrån för antidopning, AFLD, dels för själva dopingen, dels för att hon vägrat att underkasta sig provtagning.

Den treåriga avstängningen markera slutet på en häpnadsväckande karriär. Laila Traby var redan 35 år gammal 2014 när hon tog sig in på den högsta franska och sedan internationella eliten. På bara några månader hade denna okända löpare, som tidigare sprungit på cirka 2 minuter över 800 m under sina bästa år, därefter varit frånvarande från löparbanorna i fyra år, blivit tvåbarnsmamma och naturaliserad franska tack vare sitt äktenskap med Jacky Traby, blivit fransk mästare i löpning 5000 m två gånger och sedan tagit brons på 10000 meter vid EM.

Sedan dess har Laila Traby definitivt vänt friidrotten ryggen. Hon byggde ett helt annat liv för sig själv, först med, i oktober 2018, utbildning i hijama, en metod för att behandla med sugkoppar, som hon lärt sig i Marocko. Därefter har hon i sällskap med sin nya man, Youssef Kamali utbildat sig i magmassage och estetik. Hon anger att hennes vård skulle ha gjort det möjligt för flera kvinnor att bli av med sin infertilitet.

I september 2022 – åtta år senare – hade en domstol i Marseille undersökt färdigt och åklagade henne för att vara inblandad för innehav och förvärv av dopningsprodukter. Åklagaren krävde två års villkorlig fängelse och 10 000 euro i böter mot Salim Ghezielle och Charaf Belamkademm, och ett års villkorlig dom och 5 000 euro i böter mot Laila Traby. Salim Ghezielle, hennes dopingproduktleverantör, och Charaf Belamkaddem, hennes massör ​​anklagades för innehav och försäljning av dopningsprodukter.

Vid domstolen i Marseille var hon gravid med sitt fjärde barn. Den tålmodigt genomförde undersökningen under flera år gjorde det möjligt att reda ut en komplicerad härva organiserat kring Laila Traby. Analysen av hennes telefon, sedan hennes erkännande, gjorde att man kunde fastställa Salim Ghezielle som hennes leverantör. Han var också hennes manager och välkänd som före detta make till Bouchra Ghezielle, som blev avstängd för dopning med erytopoietin redan 2008. Whats’app-konversationerna som avslöjades under rättegången är tydliga, Flera delar liknar ett dopningsprotokoll, som exempelvis “Tabell över 31 dagar” som delades av Ghezielle. Protokollet redovisar namnen på godkända vitaminer, men också doser av olagliga produkter. Vissa meningar är avslöjande: “Det finns något att dölja så att det inte syns” eller ” Om du kommer med grejerna till mig så pulvriserar jag det. ” Det visas också att Laila Traby genomförde blodprovstagning under falsk identitet och lämnade dem vidare till Salim Ghezielle.

Charaf Belamkademm var då Laila Trabys massör. Han var också, liksom Salim Ghezielle, hennes älskare. Den senares advokat tvekade inte att åberopa svartsjuka som motiv för Laila Trabys utpekande av de två männen. Detta för att bortse från att erytropoietin och tillväxthormoner hittades i Clermont Ferrand i kylen hos Charaf Belamkademm, som hävdar att han tagit dem från Marocko men trodde att de var vitaminer.

Det är också av visst intresse att den kontroversiella somaliern Jama Aden, som tränat flera dopingavstängda löpare, var Laila Trabys tränare under några månader i samband med europatitel. Nourredine Ghezielle, Salims bror, före detta tränare för Samir Dahmani och Clémence Calvin, hade vid den tiden för Trabys dopingavstängning argumenterat mycket för att få folk att tro på att Traby var oskyldig, och för att motbevisa kritiken av hennes snabba och sena framsteg.

Laila Traby hade till och med tränat med Jama Aden Team två gånger, i Sabadell i Barcelonas förorter, i juli 2014 och september 2014, under några dagar. Detta avslöjades av den spanska polisutredningen som genomfördes efter arresteringen av Jama Aden, i juni 2016, på Sabadell hotel. Undersökningen som då genomfördes ledde till upptäckten av erytropoietin och Totamine, det vill säga exakt samma produkter som som beslagtogs i Font Romeu i november 2014. Våren 2018 meddelade den spanska åklagarmyndigheten att den övervägde ett åtal med begäran om 4 års fängelse för Jama Aden. Fyra år senare är fallet fortfarande vilande i de spanska domstolarna. Den somaliske tränaren glömdes bort ett tag av friidrottsvärlden, men återvände till massmedias intresse 2021 efter en ny OS-medalj, silver på 10 000 m för Kalkidan Gezahogne, som Aden tränat på uppdrag av Bahrain.

Någon dom i domstolen i Marseilles föreligger inte i december 2022.

GREKLAND

Katerina Tanou och Kostadinos Kenteris

Ekaterini Thánou, i anglosaxisk skrift kallad Katerina Thanou, föddes den 1 februari 1975 i Aten och är en grekisk friidrottare som tävlade på 100 och 200 meter.

Tanous genombrott kom under Sommaruniversiaden 1995 i japanska Fukuoka där hon blev silvermedaljör på 100 meter. Vid tävlingarna året efter vann hon guld på samma distans. Hon blev även bronsmedaljör på 100 meter vid EM 1998 i Budapest med tiden 10,87 bara slagen av Christine Arron och Irina Privalova. Under inomhussäsongen 1999 blev hon världsmäs-tare på 60 meter. På VM 1999 i Sevilla slutade hon trea på 100 meter slagen av amerika-nerna Marion Jones och Inger Miller.

Tanou deltog vid de Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney där hon blev silvermedaljör efter Marion Jones. 2007 erkände Jones, som vann på 100 meter, att hon hade använt anabola steroider och hennes guldmedalj togs tillbaka av Internationella olympiska kommittén, men omfördelades inte till Thanou på grund av faktum att hon också då (2007) var misstänkt för dopning – Tanou förblev silvermedaljör.

På VM 2001 i Edmonton slutade hon tvåa. Hennes första seger utomhus i ett större mästerskap kom året efter då hon vann guld på EM i München på 100 meter. Segern och frånvaron av Jones gjorde henne till favorit vid VM 2003 i Paris men hon slutade där först på fjärde plats.

Kostas Kenteris

Konstantinos “Kostas” Kenteris, född 1 juli 1973, började träna friidrott vid 10 års ålder. Talangen fanns där tidigt men han var en “late bloomer”. Det var först i 20-årsåldern som Kostas började att satsa på löpningen på allvar, och hans internationella mästerskapsdebut skedde som 25-åring på EM i Budapest. Även om Kenteris hade etablerat sig som en medaljvinnande nationell och europeisk sprinter, hade få hört talas om hans namn när han överraskade genom att kvalificera sig till 200 m finalen vid olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Även om den försvarande olympiska mästaren Michael Johnson och den regerande världsmästaren Maurice Greene inte tävlade, hade fortfarande ingen tagit med Kenteris i listan över medaljfavoriter. Kenteris var den första vita mannen att vinna en 200 m sprintmedalj vid OS sedan Pietro Mennea uppnått bedriften och vann 200 m vid olympiska sommarspelen 1980 i Moskva. Kostas Kenteris var plötsligt till allas förvåning olympisk guldmedaljör.

Katerina Tanou och Kostas Kenteris tillsammans

Fyra år senare, i det första olympiska spel som Grekland arrangerat sedan 1896, var det tänkt att Kenteris och Tanou skulle leda den grekiska truppen mot guld. Kenteris uppgavs även ligga mycket bra till för hedersuppdraget att tända den olympiska elden på invigningen. Men han dök aldrig upp där.

Dagen innan invigningen avvek nämligen Katerina Tanou och Konstantinos Kenteris från ett dopingtest men senare samma dag dök de båda upp på ett sjukhus och hävdade att de hade skadats i en motorcykelolycka. Bilderna som kablades ut över världen på Tanou och Kenteris från sjukhuset ledde dock till misstankar om att olyckan i själva verket var iscensatt i syfte att undgå kontrollen. Efter en utfrågning inför en disciplinkommitté valde de själva (?) att avstå från de olympiska sommarspelen för vad de beskrev vara “i landets intresse.” Det missade testet i Aten var duons tredje miss att vara på plats för dopingtestarna under sommaren och de avstängdes därför provisoriskt av IAAF den 22 december 2004. En officiell grekisk utredning av deras påstådda olycka fastslog att den hade iscensatts och paret anklagades för att ha gjort falska uttalanden till myndigheterna. Efter att de befunnits skyldiga till mened fördömde dock Kenteris advokat Michalis Dimitrakopoulos domen. Han citerades för att säga till nyhetsbyrån Associated Press: “Det är helt enkelt otroligt att vägra några förmildrande omständigheter till olympiska mästare. Det beviljas knarklangare och brottslingar.”

I juni 2005 frikändes dock de båda idrottsutövarna från alla anklagelser av det grekiska friidrottsförbundet. Deras tränare Christos Tsekos fick i stället skulden för de missade testerna och avstängdes genom ett 33-månaders villkorlig avstängning för innehav av förbjudna substanser medan han frikändes på separata anklagelser om att ha distribuerat dopingpreparaten. Straffet omvandlades så småningom till en 12 månaders avstängning.

Efter en lång rättslig strid, den 26 juni 2006, före ett slutgiltigt avgörande från CAS, nådde idrottarna en uppgörelse med IAAF som accepterade brott mot antidopningsregeln av 3 missade tester mellan 27 juli och 12 augusti 2004 (i strid med regel 32.2D) och underlåtenhet att tillhandahålla ett urin- och blodprov den 12 augusti 2004 (i strid med regel 32.2C). I gengäld lades de allvarligare anklagelserna mot dem ned, de om de hållit sig undan för att inte bli testade respektive vägran att lämna dopingprov.

Kostas Panagopoulus, ordförande i den grekiska disciplinnämnden som behandlade fallet förklarade offentligt att anklagelsen om att de vägrat ställa upp på ett dopningstest utan giltigt skäl inte innehöll någon substans eftersom de aldrig fått någon information om att de skulle dopningstestas. De friades också från alla misstankar om att ha avvikit från dopningstest i Tel Aviv men Tanou ensam konstaterades vara skyldig i Chicago-fallet (ett enstaka missat test medför dock inget straff).

Den 15 juli 2008 meddelar det grekiska friidrottsförbundet, att Tanou fanns med i den grekiska truppen till Olympiska sommarspelen 2008 i Peking, eftersom hon klarat B-gränsen till mästerskapet. Allt detta blev dock om intet den 9 augusti 2008, när IOKs verkställande utskott beslutade att hindra Thanou från att tävla enligt regel 23.2.1 i den olympiska stadgan. Den regeln anger att idrottare som anses göra sig skyldiga till olämpligt uppträ-dande eller sätta spelen i vanrykte förbjuds. Tanou hävdade att hon utsattes för “intensiv press” att dra sig ur OS i Peking och hon hotade att stämma Jacques Rogge, IOK-presidenten, men nekades till slut ändå tillstånd att delta.

Tanou och Kentaris ställdes inför civil domstol 2009 för att ha gjort falska uttalanden till polisen, för att undvika ett dopingtest, på tröskeln till OS i Aten 2004. Den 9 maj 2011 dömdes Tanou och Kenteris för mened och fick villkorliga domar på 31 månader som de omedelbart överklagade. Domaren förklarade att “motorolyckan vid de olympiska spelen i verkligheten aldrig hade ägt rum”. Den 6 september 2011 – i ett fall som då dragit igenom domstolarna i nästan sju år – utfärdade dock en panel med tre domare efter överklagandet ett enhälliga frikännande en dag efter att en åklagare rekommenderade att de två skulle frikännas på grund av rimliga tvivel i kraschen.

I civil domstol frikände också sju läkare som behandlade löparna och två personer som sa att de bevittnade kraschen från mened.

När Tanou återvände till internationell tävling i Birmingham efter avstängningen, blev hon utbuad av publiken innan hon slutade sexa i finalen på 60 meter med 7,26. Några mer spektakulära elitsatsningar gjorde hon aldrig.

Även om aldrig Kostas Kenteris och Katerina Tanou fastnade med otillåtna medel i kroppen talar det mesta för att deras framgångar var byggda på doping. Kenteris drog sig tillbaka från friidrotten men erbjöds en hedersofficertjänst i det grekiska flygvapnet av den grekiska staten, en anställning som dock avslutades 2011. Kenteris omskrevs senare när han nobbade ett jättebud på att ställa upp i dokusåpan “Survivor 2”, och Tanou skapade rubriker när hon 2016 skilde sig från modellen Alexandros Parthenis. Ett kändisäktenskap som varade i fyra år och uppges ha varit stormigt.

Eirini Kokkinariou

,

Eirini Kokkinariou (född 14 februari 1981 i Aten, Grekland ) var en kvinnlig grekisk lång-distanslöpare. Hon tävlar mest i 3000 meter hinderlopp. Hon slutade nionde vid världscupen 2006 och tog tredjeplatsen vid 2007 års Superleague. Hon tävlade vid 2006 års EM, världsmästerskapen 2007, OS 2008, världsmästerskapen 2009 och  utan att nå finalen.

2012 stängdes hon av från sporten i fyra år efter avvikelser i sitt blodpass talande för doping.

Kokkinarious blodprofil var “avgörande bevis på upprepad användning av bloddopning under en utdragen tidsperiod såväl som hennes engagemang i ett noggrant planerat dopning-system.” Hon var den första idrottaren som anklagades för dopning av IAAF baserat på blodpasset, och hade för det till en början blivit avstängd i två år av det grekiska friidrottsf-,örbundet (SEGAS). IAAF överklagade till CAS för att öka det tvååriga förbudet baserat på Kokkinarious onormala blodprofil från 2009 till 2011. Avstängningen fördubblades till fyra år efter att CAS bifallit överklagandeteftersom det fanns försvårande omständigheter som förtjänade en utökad avstängning.

Testning för rekombinerat erythropoietin (rhEPO) introducerades vid OS i Sidney år 2000 och omfattar inte bara erytopoietin utan alla erytropoes (blodkroppsbildande)-stimulerande substanser (ESAs) – i princip analoger till erytropoietin. Initialt användes ett kombinerat blod- och urintest där man av blodprovet fick en indikation om att det förelåg doping varefter urinprovet verifierade substansen i urinen.

2005 – som ett svar på ”WADAs EPO-rapport” – startade det systematiska uppbyggandet av blodpass, Athlete Biological Passport, ABP), som genom longitudinella hematologiska profiler som bearbetades statistiskt på ett säkrare sätt kunde avgöra om bloddoping förekommit genom enbart blodprov.

2009 var de teoretiska och praktiska delarna av ABP helt på plats och den hematolgiska modulen sågs som en väsentlig del av antidopingarbetet och övervakningen automati-serades genom att provsvaren sändes in direkt till the Anti-Doping Administration and Managements System (ADAMS). Det behövs således inte någon ytterligare provtagning för att tolka resultaten av ABP-analyserna, men en expertkommitté gör en slutlig avvägning av styrkan i dopingmisstanken (dessa bedömningar görs utan att expertkommitténs medlemmar vet vems blodpass de studerar) innan det lämnas en rekommendation att fri, fälla eller testa vidare.

Eirini Kokkinariou lämnade blodprov för blodpass fyra gånger mellan 2006 och 2009 och proven analyserades enligt den standard som var given. På grund av sina fina idrottsresultat blev Kokkinariou uttagen till the Registered Testing Pool i mitten av 2009, vilket innebär att hon inkluderades i IAAFs ABP-program. Mellan juli 2006 och augusti 2011 togs det blod till blodpasset nio gånger, och dessutom använde IAAF de fyra tidigare blodprovssvaren i sina beräkningar.

Den 23 augusti 2011 startade IAAF en undersökning baserat på ABP-analyserna, där statistiken talade för att det rörde sig om bloddoping med minst 99 procents sannolikhet, vilket stöddes av en expertgrupps utlåtande. Eirini Kokkinariou förklarade fynden med extrem trötthet, sjukdom, användande av hypoxiskt tält, höghöjdsträning och möjligen felaktiga blodprovstagningar. Förklaringarna förkastades enhälligt av expertgruppen.

En muntlig förhandling med den grekiska antidopingorganisationskommitténs disciplimnämnd hölls den 15 december. Efter den beslöt disciplinnämnden att idrottaren skulle stängas av i två år den 24 januari 2012.

Den 2 maj 2012 överklagade IAAF beslutet till CAS (CAS 2012/A/2773). Samtidigt hade Kokkinariou överklagat beslutet i civilrättslig grekisk domstol, ASEAD (the National Supreme Sports Court). Hon meddelade samtidigt att hon inte hade råd att medverka i någon CAS-handläggning, en bedömning till vilket också den grekiska antidopingorganisationen anslöt sig. Fallet fick således avgöras av CAS utan hörande av de som avkunnat den första domen och enbart på basen av dokument.

IAAF hävdade att det förekommit någon form av bloddoping åtminstone i maj-juni 2009 (före blodpassprov 1, 2 och 3) och i maj-juni 2011 (före prov 8). Avseende hela perioden 2006-2009 ansåg IAAF att det var troligt att Kokkinariou upprepat (årligen) hade använt någon erytropoietinanalog medan blodtransfusion inte var uteslutet som tillägg. Sammantaget hade 6 av de 9 tillgängliga ingående delarna av löparens ABP kvoter över 1,0, vilket starkt indikerar bloddoping. Mycket höga och varierande hemoglobinvärden tillsammans med mycket låga retikulocytvärden påvisades. De höga ferritinvärdena (upp till 1454 ng/mL när referensvärdet ligger på 6-159 ng/mL) talade också för bloddoping liksom att de varierade mycket. Detta kan beror på att löparen fått injicerat stora mängder järn, vilket är det man rekommenderar vid samtidig användning av erytropoietin för att få full effekt – den enda andra riktigt rimliga förklaringen är sjukdomen hemochromatosis enligt de medicinska experter som WADA tillkallat. Alla tre experter som konsulterades såg de höga ferritinvärdena som starka indicier för bloddoping.

I slutpläderingen hävdar skiljedomaren att det fanns två försvårande faktorer vid utdömande av avstängningen:

Bloddopingen gjordes enligt en fastlagd plan (“consistently presents abnormal values in the summer period (June to mid-August) and normal values between end of August and May”)

Det vidtogs särskilda åtgärder för att dölja dopingen (“the doping was timed to avoid positive testing in conventional doping tests during events”.

The Court of Arbitration for Sport fastställde 30 November 2012:

Irini Kokkinariou är skyldig till bloddoping

Det finns aggraverande omständigheter

Avstängningen blir 4 år (en dubblering jämfört lägre instansers avstängningar)

Alla idrottsresultat, segerpremier etc från och med 2 juli 2009 är förverkade

Av visst intresse är att Kokkinariou fälldes mot bakgrund av blodprovsresultat från tiden före införandet av biologiska pass för idrottare 2009 (databasresultat så långt tillbaka som 2006 ansågs ge indikationer på blodmanipulation). IAAF angav dock att de bara hade använt uppgifter från före 2009 som “bekräftande bevis” på hennes dopning.

ITALIEN

Alex Schwazers åttaårsavstängd efter många legala turer

Den italienske gångaren Alex Schwazer föddes 26 december 1984 Sterzing, Sydtyrolen, i norra Italien.

Schwazer vann bronsmedalj i 50 km gång vid VM 2005 på en nationelltid rekord på 3:41:54 timmar. Vid VM 2007 slutade han på tionde plats i 20 km gång och vann brons igen i 50 km gång (med den snabbaste avslutningen som någonsin på denna sträcka, på 3:37:04.08). Han blev tvåa vid IAAF World Race Walking Cup 2008 och fortsatte med att vinna guld i 50 km gång vid OS 2008, och satte ett nytt olympiskt rekord med sin tid på 3:37:09. Vid EM i friidrott 2010 misslyckades han med att slutföra 50 km gång, men tog silver på 20 km. Han tävlade i 20 km vid VM i friidrott 2011 men slutade bara på nionde plats. Han började 2012 i bra form. Först slog han ett italienskt rekord på 1:17:30 timmar då hann vann Memorial Mario Albisetti 20 km gång, sedan fick han sin fjärde bästa 50 km-tiden i sin karriär en vecka senare då han vann Dudinska patdesiatka.

Strax före sommar-OS 2012 diskvalificerades han i två år för doping med erytropoietin. Han erkände omedelbart sitt brott och sa sig ge upp elitkarriären. Schwazer berättade att han hade flugit ensam till Turkiet för att köpa det förbjudna erytropoietine innan han förvarade den hemma hos sig tillsammans med Olympiska bronsmedaljören i konståkning Carolina Kostner. Han fick en åtta månaders villkorlig fängelsedom av en domstol i Bolzano i december 2014. Schwazer sa “Min karriär är över… Jag ville vara starkare för dessa olympiska spel, jag gjorde ett misstag”. Han meddelade sitt beslut att sluta med friidrott och beskrev resultatet som “det största slaget i mitt liv”. Han fick sedan en avstängning på tre och nio månader av den italienska Nationella Olympiska Kommittén i april 2013. Schwazers flickvän vid tidpunkten för överträdelsen, konståkaren Carolina Kostner, erkände senare för åklagare i Bolzano att hon hade ljugit för inspektörer från WADA strax före OS 2012 när de besökte hennes hem och letade efter Schwazer, påstående att han inte var där för att han skulle kunna undvika att bli testad. Hon berättade också för åklagarna att Schwazer sov i en höghöjdskammare, vilket inte är förbjudet av WADA men är olagligt i Italien. Kostner fick en 16-månaders avstängning för att ha medverkat till att dölja hans dopning förlängt med ytterligare fem månader i oktober av CAS

Schwazer beslutade sig emellertid sedan, vid 31 års ålder, att återuppta träningen med Sandro Donati, en framstående antidopingsaktivist som var den som hade pekat ut honom som misstänkt för WADA 2012. Deras mål var att bevisa att det var möjligt att vinna även utan doping. Han kvalificerade sig för sommar-OS 2016 men misstänktes för ny doping i maj 2016. Hans bloddopingprovs resultat matades rutinmässigt in i ADAMS och därmed in i modulen för Athlete Biological Passport vilket gav ett positivt – anonymiserat – utslag hos den oberoende Athlete Passport Management Unit (APMU) i Montreal. Denna bedömde då att analys-resultaten inte stämde med tidigare steroidprofil och beställde därför en IRMS-test (isotope-ratio mass spectrometry) av Kölnlaboratoriet. Att det var rätt urin som testades genom DNA-analys. Den nya analysen visade då i maj 2016 att Schwazer hade exogent (utifrån tillfört) testosteron i sin urin, vilket ledde till en ny utredning av ett nytt dopingbrott. Resultatet klassificerades som mikrodoping med testosteron och han riskerade diskva-lificering i åtta år. Schwazer informerades om det positiva provet i juni bara några veckor innan de olympiska spelen. Han överklagade genast fallet till CASl. Schwazers hävdade att prover måste ha blivit manipulerat. CAS tog upp detta fall i juli 2016 (CAS 2016/A/4707) men den 11 augusti 2016 avslog domstolen överklagandet och ålade honom den 8-årig avstängningen fram till den 7 juli 2024. Den långa avstängningen motiverades med att det rörde sig om ett andra dopingbrott.

Brottsakten för 2016 års dopingsanklagelser mot Schwazer lämnades sedermera in till en italiensk domstol i Bolzano. Efter en genomgång av materialet anklagade en domare i Bolzano, Walter Pelino, friidrottens internationella förbund, World Athletics, WADA-laboratoriet i Köln och WADA för att ha handlat medvetet fel. Domstolen som utredde fallet frikände Schwazer slutligen i februari 2021 per non aver commesso il reato (“för att inte ha begått brottet”). Den italienska åklagaren anklagade istället WADA och IAAF för manipulation och processuellt bedrägeri. Domarens underlag för att tala om manipulationen var att januaris B-provs DNA analyserat två år senare var 2 500 pg/mikroL Experter ansåg då att efter degradering med tiden från början kan ha varit så högt som 19 000 pg/mikroL. Denna halt är inte rimlig hos en frisk människa enligt domaren, vilket således talar för domarens teori om manipulation. Bolzanodomaren ansåg att det var troligt att en oidentifierad person i hemlighet hade haft tillgång till ett urinprov innehållande exogent testosteron och belyst det med ultraviolett ljus för att ta bort DNA och sedan blandat med Schwazers urinprov från januari 2016 och sedan värmt blandningen för att öka koncentrationen av testosteron.

WADA vidtog då ytterligare utredningar för att bekräftar att det prov som analyserades 2016 inte var föremål för någon form av manipulation. Schwazer hävdade att han var ett offer för fusk relaterat till hans andra avstängning, som han fick efter ett prov från den 1 januari 2016. Provet hade initialt gett negativa resultat, men en ny analys avslöjade spår av steroider. WADA uttryckte det som att domare Walter Pelino hade hävdat att proverna hade manipulerats, baserat på påståendet att koncentrationen av DNA i provet var “för hög för att vara fysiologisk”. Domare Pelino drog slutsatsen att proverna måste ha ‘koncentrerats’ genom uppvärmning för att öka sannolikheten för att de skulle testa positivt, med följden att DNA-nivåerna ökade. Det påstods att en okänd person erhöll en tredje parts prov som innehöll syntetiskt testosteron, utsatte det för ultravioletta strålar för att ta bort alla spår av den tredje partens DNA, blandade det med provet, och sedan värmdes det kombinerade provet för att öka koncentrationen av syntetiskt testosteron.

WADA har en motsatt åsikt: 19 000 pg/microL är väl inom normalområdet. Man hänvisade också till en undersökning av ett annat prov från Schwazer från juli 2016 som visade på en DNA-koncentration av 14 013 pg/mikroliter trots att provet analyserades i oktober 2017, det vill säga 15 månader efter att provet lämnats. Tre oberoende experter förklarade sedan enigt i Bolzanoförhandlingarna att Schwazers DNA i januari 2016 skulle betraktas som normalt. WADA kunde heller inte finna att det funnits möjlighet för manipulation från provtagningen till analysen (B-provet öppnades under närvaro av Schwaz representant) – provet har hela tiden varit under kontroll enligt chain of custody och under IRMS-analysen och APMU-diskussio-nen var provet anonymiserat. WADA och Athletics Integrity Unit (AIU) anlitade också Forensic Genetics Unit i Lausanne för att genomföra en studie efter domare Pelinos dom. Studien innebar analys av urin-DNA-koncentrationer hos 100 prover från manliga uthållighetsidrottare. “Resultaten visar entydigt att DNA-koncentrationen i provet ligger väl inom det fysiologiska området”, enligt WADA. “Faktiskt erhölls mycket högre värden, även efter års lagring, och ungefär 20 procent av proverna hade DNA-koncentrationer större än den högsta koncentrationen som upptäcktes i provet. “Därför är hela grunden för manipulationsscenariot (det vill säga. den påstått icke-fysiologiska koncentrationen av DNA i provet) felaktig.”

Trots de av WADA framlagda resultaten och förklaringarna framhärdade den italienske domaren att provet var eller kunde ha varit manipulerat och därför inte kunde ligga till grund för avstängningen (”yrkesförbudet”) av gångaren. I WADAs uttalande uttryckte organisationen att den var chockad över att en civil domstol kunde göra dylika uttalande och komma med så grova anklagelser utan att ge de anklagade tillfälle att försvara sig.

Läkare från Italienska Friidrottsförbundet (FIDAL) som påstås ha hjälpt olympisk mästare i gång Alex Schwazer att undvika att bli påkommen för användning av förbjudna medel fick tvååriga fängelsestraff (doping är ett civil brott i Italien). Pierluigi Fiorella och Giuseppe Fischetto dömdes båda skyldiga av en domstol i Bolzano. De två läkarna fick också böter på 10 000 Euro vardera.

Rita Bottiglieri, den före detta tekniska direktören för FIDAL, fick ett fängelsestraff på nio månader. Bottiglieri, en tre gånger Europamästare inomhus och Medelhavsspelen mästare, fick också böter på 4,000 Euro men det var villkorligt.

Fiorella, Fischetto och Bottiglieri fanns alla skyldiga att vara medvetna om att Schwazer använde olagliga droger före London 2012 men förblev tysta. Alla tre straffen var mer än vad den italienska åklagaren Giancarlo Bramante hade begärt.

I juli 2016 rapporterades det att Schwazer hade tagit sitt fall till Raggruppamento Operativo Speciale – en specialenhet för Italiens nationella gendarmeri, Carabinieri, som inrättades 1990 för att samordna utredningsverksamhet mot organiserad brottslighet. Hans advokat Gerhard Brandstätter krävde också att hans klients urinprov skulle testas för DNA. Han påstod att Schwazer kunde vara offer för “extern inblandning” i testningen och hävdade att “allt som har hänt troligtvis har hänt för att Alex gick emot starka krafter och särintressen”. Det påpekades också att alla andra dopingtester som genomfördes på Schwazer år 2016 var negativa.

Den 12 juni 2019 beslöt det italienska idrottsförbundet att alla resultat som uppnåtts av Schwazer från och med den 18 mars 2012 skulle strykas, vilket också innebar att hans italienska rekord på 1:17:30 som gjordes i Lugano den 18 mars 2012 blev annullerat.

Den 14 maj 2021 beslutade en schweizisk federal domstol att avslå Schwazers begäran om att förklara CAS åttaåriga avstängning för användande av testosteron som olaglig. Schwazer önskade att avstängningen skulle upphävas så att han kunde tävla vid OS i Tokyo. Schwazer var nämligen inte berättigad att delta i Tokyo 2020 Olympic (uppskjuten 2021 på grund av COVID-19-pandemin).

Den 17 april 2022 redovisade WADA att på organisationens begäran hade antidoping-forskaren professor Martial Saugy från universitetet i Lausanne, Schweiz, granskat manipulationsscenariot som beskrivs i domaren Pelinos beslut. Dessutom sökte WADA åsikten från en ledande internationell antidopingsforskare, professor Saugys mycket tydliga åsikt är att det manipulations scenariot som domare Pelino utformade är helt osannolikt. För det första skulle det inte ha någon vetenskaplig mening att värma (eller koncentrera) blandningen av urinprover eftersom detta inte skulle öka sannolikheten för att provet testas positivt. För det andra finns det ingen indikation på manipulation i de analytiska data; enligt professor Saugy skulle det ha varit nästan omöjligt att manipulera provet på det beskrivna sättet utan att lämna analytiska spår.

Schwazer har fortsatt hävda sin oskuld i detta fall, men den 17 mars 2020 bekräftades dopingsavstängningen av den federala domstolen i Lausanne efter ett avvisat överklagande från Schwazer. Då kvarstod hans åttaåriga avstängning, eftersom WADA avvisade alla anklagelser och Lausannes federala domstol vägrade att upphäva den pågående diskvalificeringen. Schwazer var därför inte berättigad att delta i de olympiska spelen i Tokyo 2020 (framflyttade till 2021 på grund av COVID-19-pandemin) och hinner inte kvalificera sig för Paris 2024.

Den italienska tidningen La Repubblica publicerade en utredning med fakta, inklusive telefonsamtal som avlyssnades av polisen, vilket kastade allvarligt tvivel på behandlingen av Schwazer och starkt antyder att provet från dopingskontrollen 2016 manipulerades. Dokumentären hävdar att det verkliga målet var Schwazers tränare sedan 2015, Sandro Donati, tidigare tränare för det italienska sprintlaget, visselblåsare och en långvarig kritiker både mot doping och korruption inom sporten, som hade avslöjat italienska statsfinansierade fusk på 1980-talet. År 2020 publicerade La Repubblica återigen en lång artikel om denna affär, där de beskrev de tvivelaktiga aspekterna av detta dopingsbrott som kan vara en sammansvärjning.

Under 2023 släppte Netflix en 4-delad miniserie om Schwazers dopingskontrovers. I september 2023 började han delta i den sjuttonde upplagan av Grande Fratello, den italienska versionen av Big Brother.

Det sista ordet i denna långdragna juridiska tvist tycks nu sagt då CAS den 15 mars 2024avslog överklagandet som lämnats in av Alex Schwazer mot beslutet som togs av Athletics Integrity Unit (AIU) inom World Athletics (WA) den 10 november 2023 där hans ansökan enligt regel 10.7.1 (a) i World Athletics antidopingregler om att radera den åttaåriga avstängningen, som började den 11 augusti 2016, som påfördes honom för hans andra dopningsbrott avvisades. WA nekade idrottarens “väsentliga assistansansökan” efter den negativa bedömningen som gjordes av WADA i samband med detta ärende. Det utmanade beslutet bekräftas, och den period av otillgänglighet som påförts Alex Schwazer kvarstår. Regel 10.7.1 (a) i WA ADR ger idrottare som avtjänar en period av otillgänglighet möjlighet att ansöka om att suspendera en del av sådan period efter tillhandahållande av väsentlig assistans vid upptäckt eller fastställande av andra dopningsregelöverträdelser.

Ahmed Abdelwahed fälld för meldonium

Ahmed Abdelwahed (född 26 maj 1996 i Rom ) är en italiensk 3000 meter hinderlöpare vars föräldrar kom från Egypten. Han tog en bronsmedalj vid Medelhavsspelen 2018 och tävlade vid olympiska sommarspelen 2020. Ahmed Abdelwahed slutade tvåa i det 3000 meter hinder där finländske Topi Raitanen stod för en jätteskräll och sprang hem guldet vid EM-guldet i München sommaren 2022. Abdelwahed blev 0,55 sekunder efter Topi Raitanen i EM-finalen.

Abdelwaheds positiva dopoingprov tillkännagavs tre veckor efter EM i München. Det visade sig innehålla spår av det förbjudna ämnet meldonium – den substans som bland annat den ryska tennisikonen Maria Sjarapova tidigare åkt fast för. Abdelwahed blev tillfälligt avstängd i väntan på utredning. Hans B-prov har också bekräftade närvaron av meldonium.

Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade nu den 14 december 2023 att Ahmed Abdelwahed har blivit avstängd i fyra år och fråntagen sin silvermedalj från Europamästerskapen i friidrott 2022. Alla idrottarens resultat som erhållits sedan den 19 augusti 2022 kommer att diskvalificeras med alla följder, inklusive förlust av titlar, utmärkelser, medaljer, poäng samt prispengar och ersättning för medverkan. AIU tillade att Abdelwahed kan överklaga beslutet vid Idrottens skiljedomstol (CAS) inom 30 dagar.

Detta innebär praktiskt att den som använder meldonium nu riskerar en fyraårig avstängning.

Italienske kulstötaren Nick Ponzio stängs av för missade dopingtester

Den italienskfödda amerikanske kulstötaren Nick Ponzio har stängts av i 18 månader för att ha missat tre dopningstester meddelades den 21 december 2023. Han skyller på ett “misstag med min mobiltelefon” när han blev uttagen att delta i de obligatoriska slumpmässiga testerna enligt italienska medier. Enligt International Testing Agency (ITA) går en av de missade testerna tillbaka till 2022 medan de övriga två gäller 2023.

Den italienska antidopingbyrån (NADO) meddelade att hans avstängning kommer att börja den 28 februari 2023 och avslutas den 27 augusti 2024, vilket innebär att även om han ville återvända till tävlingen kommer han inte att kunna tävla i Paris OS 2024.

Grunden för avstängningen är artikel 2.4 i antidopingregelverket, som hänvisar till “idrottarens underlåtenhet att uppge sin vistelseort”. Kulstötaren fortsatte att hävda att det var hans mobiltelefon som inte fungerade och att han inte kunde lokaliseras.

Ponzio, som är född i San Diego (1995) men erhöll italienskt medborgarskap, tävlade för Italien vid de senaste olympiska spelen i Tokyo 2020 men klarade sig inte förbi första kvalomgången. Hans bästa resultat värar en fjärdeplats vid Europamästerskapen 2022. Samma år uppnådde han dock den näst bästa italienska inomrekordet på 21.61, vilket gjorde honom till en kandidat för Paris 2024.

Innan avstängningen tillkännagavs hann han meddela att han avslutat sig tävlingskarriär.

Elitsprinterns bror utreds för dopingspioneri – en märklig historia

Marcell Jacobs Jr., född 26 september 1994 i El Paso i USA, är en italiensk friidrottare som specialiserat sig på sprint och längdhopp. I juni 2016 hoppade Jacobs 7,95 meter i längd-hoppet vid U23-medelhavsspelen i Tunis, vilket var ett nytt personbästa. En vecka därpå hoppade han 8,48 meter vid italienska U23-mästerskapen i Bressanone, vilket hade blivit ett nytt italienskt rekord om det inte varit så mycket medvind (+2,8 m/s).

Vid OS i Tokyo 2020/2021 tog han guld och satte samtidigt ett nytt Europarekord på tiden 9,80 sekunder. Han blev den första italienaren att ta OS-guld i grenen samt den första européen att ta guld sedan Linford Christie vann i OS 1992 i Barcelona.

Vid OS i Tokyo var Jacobs även en del av Italiens stafettlag på 4×100 meter tillsammans med Lorenzo Patta, Fausto Desalu och Filippo Tortu. Stafettlaget tog guld och satte ett nytt italienskt rekord på tiden 37,50 sekunder. Han var därefter Italiens fanbärare vid avslutning-sceremonin.

Vad som nu först verkade vara en grundlös konspiration har tagit en oväntad vändning med upptäckten av ett cyber-spionagenätverk som riktat in sig på Marcell Jacobs i jakt på icke-existerande bevis för doping. Den italienska rättvisan utreder nu Giacomo Tortu för hans påstådda inblandning i skandalen, vilket meddelades den 9 februari 2025.

Utredningen tyder på att en kriminell organisation, ledd av den pensionerade poliskommis-sarien Carmine Gallo, olagligt ska ha fått tillgång till sprinterstjärnans personliga data i ett försök att koppla honom till doping. Fallet tog en ännu mer överraskande vändning när namnet Giacomo Tortu, bror till Filippo Tortu – Jacobs lagkamrat i det italienska 4x100-meterslaget som tog OS-guld i Tokyo 2020 – kom upp i utredningen.

Enligt utredarna ska Milano-talangens storebror ha begärt konfidentiell information om Jacobs från det privata utredningsföretaget Equalize i syfte att hitta bevis för en påstådd användning av förbjudna substanser.

Händelserna ska ha ägt rum mellan slutet av 2020 och september 2021, en avgörande period inför OS, och ska ha fortsatt till strax efter Jacobs seger i finalen på 100 meter. Under denna tid ska hackare ha försökt få tillgång till blodtester, privata konversationer med hans tränare och medicinska team, i hopp om att hitta komprometterande bevis mot den nu 30-årige sprintern.

Det bör noteras att skandalen först kom till allmänhetens kännedom i oktober 2024, när utredningar kring Equalize avslöjade att nätverket inte bara opererade inom idrottsvärlden utan även stal konfidentiell information från politiker, journalister och kändisar för att sälja på svarta marknaden.

Jacobs, som aldrig testat positivt i en dopingskontroll och som saknar någon kontroversiell historik i detta avseende, reagerade med oro på nyheten men avfärdade snabbt sin lagkamrats inblandning i skandalen.

Den 26-årige Filippo Tortu förnekade all inblandning och hävdade att han fick reda på nyheten via medierna “Jag hoppas att fakta snart klargörs och att mitt namn inte förknippas med ett fall jag är helt orelaterad till.”

Trots idrottarnas förklaringar har skandalen skakat det italienska friidrottsförbundet (FIDAL). Förbundets ordförande, Stefano Mei, avslöjade att organisationen skulle öppna en utredning i ärendet men försvarade Filippo Tortus oskuld: “Filippo verkar inte ha påverkats av utredningen, men som alltid kommer de snabbaste att representera Italien i stafetten.”

Meis ord mottogs dock inte väl av Jacobs, som hade hoppats på en starkare hållning från förbundet: “Jag hade förväntat mig åtminstone en solidaritetsgest från ordföranden medan åklagarmyndigheten fortsätter sin utredning.”

I centrum för kontroversen står också den pensionerade kommissarien Gallo, som ledde Equalize och erkände att han fått i uppdrag av Giacomo Tortu att undersöka lagkamraten. Enligt Gallo var den erfarna hackaren Gabriele Pegoraro och Lorenzo Di Iulio ansvariga för att få tillgång till sprinterns information. Åklagarmyndigheten i Milano fortsätter sin utredning, medan FIDAL har begärt tillgång till ärendets dokumentation för att bedöma eventuella kopplingar inom italiensk friidrott.

Utöver idrottsvärldens påverkan lyfter fallet fram farorna med cyber-spionage inom elit-idrotten, där en idrottares framgång kan göra honom eller henne till måltavla för organiserade försök att misskreditera.

I en dramatisk vändning som fängslat den italienska allmänheten har det italienska friidrottsförbundet (FIDAL) beslutat att stänga av Tortu, bror till OS-mästaren Filippo, i tre år. Anledningen är hans inblandning i ett försök till digitalt spionage riktat mot sprintern och nationalidolen Jacobs. Domen, som offentliggjordes i torsdags, har blivit en brännpunkt i den offentliga debatten – inte bara för brottets allvar, i syfte att hitta icke-existerande bevis på dopning, utan också för att gärningsmannen kommer från den drabbades egen krets inom friidrotten.

Giacomo, tidigare sprinter och numera klubbpresident för Milan Raptors, befanns skyldig till att ha anlitat en cybersäkerhetsbyrå för att komma åt Jacobs privata data. Enligt italienska medier var syftet att hitta information som kunde skada den USA-födde löparens trovär-dighet, trots att Jacobs aldrig testats positivt för dopning eller anklagats för något relaterat.

Historien dök först upp i februari, när en italiensk rättslig utredning avslöjade en koordinerad cyberattack mot Jacobs, 31, och flera nyckelpersoner i hans team, inklusive tränare, agent och näringsexpert. Inledningsvis avfärdades uppgifterna som konspirationsteorier, men utredningen fann snart konkreta bevis på försök att komma åt konfidentiell information.

I centrum för operationen stod Carmine Gallo, en före detta polisinspektör som identifierats som hjärnan bakom en underjordisk cyberbrottslig organisation. Bland de inblandade fanns Giacomo Tortu. Hans familjeband till Filippo, som tillsammans med Jacobs vann OS-guld i 4x100 meter stafett i Tokyo 2020, gjorde att skandalen fick ännu större genomslag.

FIDAL utfärdade två på varandra följande sanktioner: 30 månader för brott mot förbundets stadgar, etiska regler samt principer om lojalitet, rättvisa och sportsligt uppförande – och ytterligare sex månader för att ha agerat med avsikt att begå eller dölja ett brott, eller för att vinna personlig eller tredje parts fördel. Disciplinpanelen beslutade att Giacomo under avstängningen inte får delta i evenemang, inneha officiella uppdrag eller ha tillträde till förbundets anläggningar. Den federala åklagaren hade begärt livstids avstängning, men domstolen ansåg ett sådant straff oproportionerligt.

Enligt tidningen Il Post betalade Tortu omkring 10 000 euro till ett företag vid namn Equalize för att hacka Jacobs privata filer. Planen misslyckades dock när USB-minnet som levererades av företaget visade sig vara tomt. Domstolen konstaterade ändå att själva beställningen av intrånget utgjorde ett allvarligt etiskt brott.

När nyheten briserade reagerade Jacobs med lugn bestörtning och sade: ”Jag tror på Filippo när han säger att han inte visste vad hans bror höll på med.” I en intervju med nyhetsbyrån ANSA uttryckte Jacobs sitt förtroende för sin stafettkamrat och distanserade honom från all skuld. FIDAL bekräftade den uppgiften och klargjorde att Filippo varit helt ovetande om sin brors agerande – ett ställningstagande som bidrog till att skydda det olympiska stafettlaget från skadat anseende.

Den anklagade, 32 år gammal, hade en relativt blygsam idrottskarriär innan han gick över till sportledning. Hans roll i Milan Raptors ligger nu på is fram till att hans 36-månadersavstäng-ning löper ut, under vilken han är förbjuden att delta i någon verksamhet sanktionerad av förbundet.

Skandalen bryter ut just när Jacobs fortsätter att befästa sin status som en gigant inom europeisk friidrott. OS-mästaren på 100 meter, vars lopp på 9,80 sekunder i Tokyo chockade världen, har därefter tagit EM-guld både 2022 och 2024. Även om han missade pallen i Paris 2024 – femma på 100 meter och fyra i stafetten – samt åkte ut i semifinal i VM 2025 i Tokyo, står hans karriärs rykte orubbat.

Tillsammans med Filippo bidrog Jacobs dessutom till Italiens stafett-silver på VM 2023, ett bevis på landets sprintmässiga renässans. Men Giacomos avstängning kastar nu en mörk skugga över denna gyllene generation och riskerar att överskugga ett historiskt kapitel för italiensk friidrott.

SPANIEN

Mohamed Katir fick fyra års avstängning för förfalskning av dokument

Mohamed “Mo” Katir El Haouzi (född 17 februari 1998 i Ksar el-Kebir, Marocko) är en medel- och långdistanslöpare. Han flyttade till Spanien vid 5 års ålder och växte upp i Murcia. Han tävlade som spanjor i ungdomstävlingar och vann ett spanskt nationellt terräng-mästerskap, men fick han spanskt medborgarskap först i oktober 2019, efter en 4-årig process.

I maj 2021 vann Katir sin första Diamond League-tävling och säkrade seger på 5000 meter vid Grand Prix Gateshead i Storbritannien. I juni och juli samma år slog han tre långvariga spanska nationella rekord på bara 33 dagar vid Diamond League-mötena. Först den 10 juni sprang han ett nytt rekord på 5000 m på 12:50,79 vid Golden Gala i Florens , Italien. Mindre än en månad senare, vid Herculis-mötet i Monaco , satte han spanskt rekord på 1500 meter och slutade tvåa bakom endast 2019 världsmästare Timothy Cheruiyot som satte ett personbästa i loppet. Katirs 3:28,76 rankade honom som den 10:e snabbaste genom tiderna, bara åtta hundra av en sekund från det europeiska rekordet. Fyra dagar efter det vann han 3000 meter i Gateshead , Storbritannien med en tid på 7:27.64, vilket slog Haile Gebrselassie meetrekord i processen. Hans tid rankade honom som 15:e genom tiderna på den distansen.

Katir vann brons på 1500 meter vid friidrotts-VM 2022 och silvermedaljen på vid friidrotts-VM 2023. Katir tog silver på 5000 meter vid EM 2022. Katir har tre spanska rekord (1500 m, 3000 m, 5000 m), är tvåfaldig nationell mästare och är europeisk rekordhållare inomhus på 3000 meter.

Den 7 februari 2024 meddelade av Athletics Integrity Unit (AIU) att Katir stängts av på grund av “en överträdelse genom tre brister avseende vistelserapportering under de senaste tolv månaderna.” Det handlar inte om en överträdelse av antidopingsregler för användning av förbjudna substanser eller metoder, och det är inte heller ett fall av smitning från dopingskontroller utanför tävling. Den 25-årige medeldistanslöparen har erkänt en överträdelse av regel 2.4 (misslyckanden med platsrapportering av en idrottare i en registrerad testpool) enligt Världens antidopingkod. Katir erkände tre misslyckanden med platsrapportering under en 12-månadersperiod som började den 28 februari 2023, enligt följande:

Felaktig platsrapportering den 28 februari 2023.

Uteblivet test/felaktig platsrapportering den 3 april 2023.

Uteblivet test/felaktig platsrapportering den 10 oktober 2023

Nyheten kom några timmar efter att Katir meddelade att han planerade att dra sig tillbaka från världsmästerskapen inomhus i Glasgow och de spanska mästerskapen i Ourense för att fokusera på utomhussäsongen, med de olympiska spelen i Paris som prioritet. För tredje året i rad har Katir beslutat att inte delta i en större internationell inomhustävling för att koncentrera alla sina ansträngningar på utomhussäsongen. Årets schema inkluderar Europamästerskapen i Rom i juni, samma månad som de spanska mästerskapen, följt av de olympiska spelen i Paris.

Sanktionen kom på höjden av Katirs idrottskarriär. Han var en av favoriterna att vinna olympiska medaljer i Paris 2024. Idrottaren själv släppte ett uttalande där han förklarade beslutet att acceptera sanktionen. “Jag är ledsen. Jag vill be om ursäkt till alla som har stöttat mig genom hela mitt liv, från min familj, mina sponsorer, mina företag, min tränare, min agent”, sa han. ”Straffet har ingen koppling till användningen av förbjudna substanser eller metoder, eller till undvikande av antidopingkontroller”, sa idrottaren i sitt uttalande. “Det är en sanktion för att jag felaktigt uppdaterade min plats… Sådana här fall kan och inträffar ibland för idrottare som är en del av antidopingkontrollprogrammet”, erkände Katir. Han har också sagt att han är “en mycket tankspridd person”.

I december 2024 erkände han att han hade förfalskat resedokument som lämnats in under utredningen av hans första vistelseortsfel i februari 2023. Katir befanns ha förfalskat resehandlingar (nämligen en resplan, ett boarding pass och en bokningsbekräftelse) i ett försök att vilseleda utredarna när de granskade sanningshalten i hans förklaring till en vistelserapportering som inträffade den 28 februari 2023.

För detta sanktionerades under regel 2.5 i WADA:s antidopingregler som rör manipulation eller försökt manipulation av någon del av dopingkontrollen av en idrottare eller annan person, efter att en anklagelse väckts av Athletics Integrity Unit (AIU) den 12 juni 2024. Den fyraåriga avstängningen kommer att löpa parallellt med den pågående sanktionen för Whereabouts Failures, vilket innebär att Katir inte får tävla förrän februari 2028.

Däremot avslog den skiljedomstolens AIU:s begäran om att Katirs resultat skulle diskvali-ficeras från den 9 mars 2023 – den “bedrägliga dagen” – av rättviseskäl, eftersom manipulationen hade inträffat “vid den första felaktiga vistelserpporteringen och idrottaren har inte dragit fördel av någon konkurrensfördel som påverkade hans resultat”.

WADA:s regler är tydliga och definierar ett antal handlingar som dopingsmanipulation. Dessa inkluderar att erbjuda eller acceptera en muta för att utföra eller avstå från att utföra en handling som förhindrar insamling av ett prov, att störa eller göra det omöjligt att analysera ett prov, att förfalska dokument, eller något annat försök att bedrägligt störa dopingkontroller.

Sedan starten 2017 har AIU åtalat 25 idrottare i manipulationsärenden

CAS fastställer löparen Mohamed Katirs avstängning till 2028 (Katir del 2)

Idrottens skiljedomstol (CAS) avslog den 20 september 2025 den spanske löparen Mohamed Katirs överklagan, liksom World Athletics begäran om att förlänga den sanktion som infördes i december 2024 med ytterligare ett år. Hans priser och resultat kommer dock inte att dras tillbaka.

Mohamed Katir avtjänar för närvarande en fyraårig avstängning, som började den 11 december 204, för brott mot World Athletics antidopningsregler. Den tidigare silvermedaljören på 5 000 meter stängdes först av i två år för ”tre vistelsrapporteringsemissar inom de senaste tolv månaderna”. Enligt denna regel blir en idrottare avstängd om de vid tre tillfällen under ett år misslyckas med att lämna korrekt vistelseinformation när de är skyldiga att vara tillgäng-liga för tester, vilket räknas som ett brott mot Världsantidopningskoden.

Avstängningen förlängdes kort därefter när Katir anklagades för ytterligare en överträdelse av WA:s antidopningsregler (regel 2.5) för att ha manipulerat dokument som lämnats in som bevis i ärendet. I sitt beslut erinrade CAS om att Katir hade förfalskat ett boardingkort för att få det att framstå som att han hade rest en av de dagar då han var skyldig att vara tillgänglig för testning. Detta skulle förklara hans frånvaro. CAS godtog dock inte de ytterligare konse-kvenser som Athletics Integrity Unit föreslog.

World Athletics disciplinnämnder ansåg att den spanske löparens agerande var ett allvarligt brott och förlängde därför avstängningen till fyra år. Den 9 januari överklagade Katir beslutet till CAS och begärde att disciplinnämndens beslut skulle upphävas samt att han skulle förklaras fri från regelbrott. Kort därefter, den 11 mars, lämnade World Athletics in en motöverklagan med krav på att avstängningen skulle förlängas med ytterligare ett år.

Efter att ha granskat bevisen bekräftade CAS avstängningen och drog slutsatsen att det inte förelåg några försvårande omständigheter som motiverade en förlängning. Båda överklagan-dena avslogs därför.

Det slutliga beslutet lämnar den 27-årige löparen i en mycket svår situation mitt i sin karriär. Katir betraktades som ett av Spaniens stora medaljhopp inför kommande OS- och VM-/EM-tävlingar, särskilt på medel- och lång medeldistans. Hans brons på 1 500 meter vid VM 2022, följt av silver på 5 000 meter vid VM 2023, etablerade honom som en av de främsta utma-narna mot de afrikanska löpare som började dominera medeldistansen.

Hans nationella och/eller europeiska rekord, inklusive 12.50,79 på 5 000 meter i Florens och det europeiska inomhusrekordet på 7.24,68 på 3 000 meter i Liévin, underströk hans enorma potential.

Katir föddes i Alcazarquivir, Marocko, och flyttade till Spanien vid fem års ålder. Efter att först ha spelat fotboll blev hans talang för friidrott snabbt tydlig. Den överträdelse som nu abrupt stoppat hans karriär har även begåtts av andra toppidrottare.

Exempelvis stängdes Christian Coleman, amerikansk världsmästare på 100 meter, av 2019, kort efter sitt VM-guld, med två års avstängning (senare reducerad till 18 månader) för tre vistelsemissar (2019–2020). Han kunde därför inte delta vid OS i Tokyo 2020.

400-metersvärldsmästaren Salwa Eid Naser från Bahrain stängdes initialt av 2020 för bristande vistelserapportering, men friades senare av CAS på grund av procedurfel i delgivningen.

Friidrottsvärlden skakades också när kenyanen Asbel Kiprop, världsmästare på 1 500 meter 2011, 2013 och 2015, testade positivt för EPO 2017, vilket gav honom en fyraårig avstängning. Han hade redan varit föremål för utredning för missade tester och felaktig vistelserapportering. Hans fall kombinerade vistelseproblem med ett efterföljande positivt dopningstest.

Enligt CAS: bedöms manipulation på ”avsikt”, inte på ”framgång” (del 3)

Athletics Integrity Unit (AIU) offentliggjorde den 10 november 2025 idag beslutet från Idrottens skiljedomstol (CAS), där AIU framgångsrikt försvarade sig mot ett överklagande från Mohamed Katir, dubbla VM-medaljören, som överklagat sitt fyraåriga avstängningsstraff för manipulation (Tampering).

Efter att ha vägt bevisningen fann CAS-panelen att Katir avsiktligt hade ändrat flera rese-handlingar och lämnat in dem till AIU med avsikten att underminera resultatförvaltningspro-cessen i samband med ett brott mot vistelserapporteringsreglerna.

Även om Katirs försök till manipulation misslyckades – AIU godtog inte hans förklaring och fastställde ett vistelserapporteringsfel – ansågs hans beteende fortfarande utgöra manipulation, eftersom CAS-panelen konstaterade att det inte är nödvändigt att processen faktiskt manipuleras, så länge beteendet kan påverka eller undergräva processen, vilket det hade potential att göra i detta fall.

CAS avfärdade Katirs argument och slog fast att en idrottares ansvar för manipulation inte beror på om försöket lyckas eller ej. Panelen konstaterade att om så vore fallet, skulle det inte finnas något avskräckande moment för idrottare att ”försöka” manipulera – vilket skulle skapa en lucka i regelverket för dem som var villiga att förfalska eller försöka förfalska dokument.

Mot denna bakgrund avvisade CAS Katirs överklagande om att få sitt fyraåriga avstäng-ningsstraff för manipulation av resultatförvaltningsprocessen upphävt.

Den 27-årige spanske medeldistanslöparen hade ändrat tre separata resehandlingar som svar på ett påstått vistelserapporterings-fel i februari 2023, för att få det att framstå som att han rest utomlands samma dag som AIU försökte testa honom på hans hemadress. I verkligheten hade han rest två dagar tidigare men underlåtit att uppdatera sin vistelse-information, i strid med reglerna.

AIU godtog inte Katirs förklaring och fastställde felet från februari 2023. Katir begick därefter ytterligare två vistelserapporteringsfel inom 12 månader och accepterade i februari 2024 en regelöverträdelse för vistelserapporteringsfel samt en tvåårig avstängning.

Efter att Katir under en intervju erkänt att han förfalskat resehandlingarna som han lämnat in till AIU som förklaring till sitt felet 2023, väckte AIU ett separat åtal för manipulation och yrkade på en fyraårig avstängning. I december 2024 fastställde Disciplinnämnden AIU:s anklagelse och opförde ett fyraårigt förbud mot Katir för manipulation av resultat-förvaltningsprocessen — ett beslut som han sedan överklagade till CAS.

Katirs huvudsakliga argument i överklagandet var att han inte kunde ha gjort sig skyldig till manipulation enligt regelverket eftersom AIU inte hade accepterat hans förklaring för vistelserapporteringsfelet i februari 2023, och att han därför inte faktiskt hade ”underminerat” processen. Han hävdade att hans agerande bara var en ”enkel lögn”, vilket enligt honom inte räckte för att utgöra manipulation.

Genom att fastställa disciplinnämndens fyraåriga sanktion betraktade CAS-panelen vistelse-rapporteringsfelen och manipulationen som en enda (första) överträdelse, där manipula-tionen utgjorde den allvarligare av de två. Katirs fyraåriga avstängning för manipulation löper därför samtidigt med de två åren för vistelserapporteringsfelen och upphör den 6 februari 2028.

AIU hade i sin tur lämnat in ett motöverklagande där man begärde att Katirs avstängning skulle förlängas med ett år (till fem år) på grund av försvårande omständigheter, men detta avvisades av CAS-domstolen, liksom AIU:s begäran om att ogiltigförklara Katirs tävlingsresultat från och med den 9 mars 2023 — det datum då han skickade in de förfalskade dokumenten till AIU.

Två spanska elitlöpare avstängda i 4 år för bloddoping

Idrottens skiljedomstol (CAS) har maj 2025 stängt av (4 år) maratonmästaren Hamid Ben Daoud och långdistanslöparen Abdelaziz Merzougui på grund av oegentligheter i deras biologiska pass. Beslutet går emot den spanska idrottens förvaltningsdomstol (TAD).

I Ben Daouds fall avslöjade analyserna oregelbundenheter som var förenliga med otillåtna metoder strax före Valencia Marathon 2018 och terräng-VM 2019. Enligt CAS-domslutet uppvisade han ett karakteristiskt mönster av blodmanipulation i samband med båda tävlingarna. Den vetenskapliga slutsatsen från domstolen var entydig: sannolikheten för doping bedömdes vara “större än 99 procent”.

Avstängningen började gälla i mitten av april och sträcker sig till samma datum år 2029. Som direkt följd förlorar Ben Daoud den spanska titel han vann den 16 mars i Barcelona, och han kommer inte att kunna representera Spanien vid kommande friidrotts-VM i Tokyo, trots att han redan klarat kvalgränsen och hade årets bästa nationella tid: 2.06.49.

Ben Daoud, som är född i Marocko men bosatt i Baskien, kunde delta i Barcelona eftersom TAD tidigare hade upphävt en första fyraårig avstängning utfärdad av Spanska antidoping-kommissionen (CELAD). Domstolen ansåg då att det saknades en tydlig rättslig grund i Spanien för att utdöma straff enbart baserat på det biologiska passet. CAS har dock nu kraftigt motsatt sig detta resonemang.

I beslutet fastslår CAS att det är “odiskutabelt att det biologiska passet är ett giltigt bevismedel inom det spanska rättssystemet, och i vilket fall som helst inom ramen för idrottslig skiljedom”. Uttalandet ger stöd åt WADA, som direkt överklagade TAD:s beslut till CAS.

Parallellt har även Abdelaziz Merzougui blivit avstängd under samma period för förändringar i sitt biologiska blodprofil. Merzougui, som varit europeisk U23-mästare på 3000 meter hinder 2013 och deltagit i OS i både London 2012 och Rio 2016, visade oregelbundna värden i prover tagna mellan 2010 och 2019. Redan i februari 2020 konstaterade en internationell panel att båda löparna hade ägnat sig åt bloddoping, men CELAD inledde inte något ärende förrän i juli 2023. Fördröjningen berodde på den rättsliga osäkerhet som uppstod efter fallet med cyklisten Ibai Salas, som först blev fälld för doping baserat på biologiskt pass men senare friades av TAD.

Denna passivitet har också kritiserats av CAS, som riktar skarp kritik mot dåvarande CELAD-chefen José Luis Terreros för den “nästan treåriga” fördröjningen. “Dessa förseningar var godtyckliga och olämpliga för en nationell antidopingorganisation”, skriver domstolen och beklagar hur detta påverkat tävlingarnas integritet under den perioden.

En av de mest uppseendeväckande aspekterna i domen är att både Ben Daoud och Merzougui endast förlorar resultat från och med juli 2023 – när ärendet öppnades – och inte tidigare prestationer. Det innebär att till exempel Ben Daouds svenska rekordtid på 2.06.35 i Valencia Marathon 2021 fortsatt står kvar i de officiella listorna. Denna motsägelse beror på att misstänkta resultat inte ledde till omedelbara åtgärder från de spanska myndigheterna.

Ursprunget till detta rättsliga vakuum går tillbaka till en rad domar från spanska domstolar som, mellan 2018 och 2023, ogiltigförklarade det biologiska passet som ett verktyg för att utdöma sanktioner. WADA valde då att vända sig direkt till idrottens skiljedomstol (CAS), istället för att fortsätta striden i spanska domstolar. Denna väg har slutligen gett resultat. Detta beslut återför spansk antidoping till den internationella linjen och stärker användningen av det biologiska passet som ett starkt bevis för dopning.

Både Ben Daoud och Merzougui kan fortfarande överklaga domen till den schweiziska federala domstolen, även om ingen av dem offentligt har meddelat sin avsikt att göra det. Relevo försökte få ett uttalande från Ben Daouds juridiska rådgivare men fick inget svar.

Fallet är ett hårt slag mot trovärdigheten för det spanska idrottssystemet, som under flera år inte förmådde agera kraftfullt trots internationellt erkända dopningsbevis. CAS:s tydliga beslut visar att det biologiska passet inte bara är ett tillförlitligt vetenskapligt verktyg, utan också ett fullständigt giltigt juridiskt instrument för att utdöma sanktioner.

PORTUGAL

Triatleten Pedro Afonso Pinto Gaspar avstängd för mesterolon

International Testing Agency (ITA), som leder ett oberoende antidopingsprogram på uppdrag av World Triathlon, rapporterar att den portugisiske triatleten Pedro Afonso Pinto Gaspar har stängts av i tre år efter att ha testat positivt för den förbjudna substansen mesterolon.

Idrottaren testade positivt för mesterolon efter att ha lämnat ett prov den 29 juni 2025 under en dopingkontroll i samband med tävling, genomförd av ITA inom ramen för World Triathlons test- och resultatansvar vid World Triathlon Mediterranean Championships 2025 i Taranto, Italien.

Mesterolon är förbjudet enligt WADA:s förbudslista 2025 under S1.1 anabola androgena steroider (AAS). Substansen är förbjuden vid alla tidpunkter (både under och utanför tävling) och är en icke-specificerad substans.

Idrottaren ifrågasatte inte sin antidopingsregelöverträdelse och accepterade de föreslagna konsekvenserna enligt World Triathlons antidopingsregler, såsom de presenterats av ITA. Ärendet avslutades därmed genom ett accepterande av konsekvenser.

På grund av sitt tidiga erkännande av regelöverträdelsen hade idrottaren rätt till en ettårig reducering av den tillämpliga avstängningsperioden i enlighet med artikel 10.8.1 i World Triathlons antidopingsregler.

Den treåriga avstängningsperioden gäller från den 31 juli 2025 till och med den 30 juli 2028. Därutöver diskvalificeras alla idrottarens individuella tävlingsresultat från datumet för provtagningen (29 juni 2025) fram till början av den provisoriska avstängningen (31 juli 2025), inklusive förlust av medaljer, poäng och prispengar.

POLEN

Polske höjdhopparen Norbert Kobielski avstängd för stumulantia

Norbert Kobielski, född den 28 januari 1997, är en polsk höjdhoppare som vann en bronsmedalj vid U23-EM 2019. Hans personliga rekord är 2,33 meter utomhus (Eugene 2023) och 2,29 meter inomhus (Toruń 2020, Instanbul 2023).

Kobielski stängdes av i juli 2024 av Athletics Integrity Unit (AIU) efter att ha testat positivt för pentedron vid ett evenemang i Polen. Alla hans resultat efter den 26 maj 2024, inklusive hans 6:e plats i EM, diskvalificerades. Nu den 25 maj 2025 kommer den slutliga domen.

Avstängningen kom efter att han testade positivt för en förbjuden substans strax före starten av Olympiska spelen i Paris 2024, där han hade kvalificerat sig men inte fick delta. Hans fall väckte stor uppmärksamhet då han mottog beskedet endast tre dagar före OS-invigningen om att det förbjudna pentedron hade påträffats i ett av hans dopningsprov. Just när han skulle packa väskorna för att resa, missade Norbert Kobielski, 28 år, den viktigaste tävlingen i sin karriär. Han hade kvalificerat sig för OS i Paris 2024 genom att hoppa 2,33 meter – personligt rekord – vid Diamond League-finalen på Prefontaine Classic i Eugene, Oregon, i september 2023.

Han var i topform inför spelen och hade dessutom kommit tia på VM i Budapest. Anmärkningsvärt är att han var den första idrottaren att testa positivt vid OS, till och med innan öppningsceremonin ägt rum. Testet hade genomförts i Polen, två månader innan spelen.

Pentedron (även känt som alfa-metylaminovaleroferon) är ett syntetiskt stimulantia som tillhör kathinonklassen och har sålts som en designerdrog. Sedan 2010 har det påträffats som ingrediens i olika så kallade ”bad salt”-blandningar som marknadsförts som lagliga rusmedel. Pentedron fungerar som en återupptagshämmare av noradrenalin och dopamin (NDRI) utan att inducera frisättning av monoaminer, på liknande sätt som metylfenidat.

I djurförsök har pentedron visat sig ge dosberoende stimulera motorisk aktivitet. Det uppvisar alltså psykostimulerande och beroendeframkallande effekter hos djur.

Pentedron är kemiskt besläktad med substanser som efedrin och amfetamin. Medicinska studier har visat att det kan orsaka effekter som ökad energi, eufori, stimulans av centrala nervsystemet och aptitdämpning. Samtidigt har substansen kopplats till hälsorisker såsom förhöjt blodtryck och puls, ångest, paranoia, aggression samt beroendepotential. WADA har förbjudit pentedron då det kan tillfälligt förbättra prestation genom att minska trötthet och öka vakenhet.

Efter zenit av mefedrons och MDPV:s popularitet blev pentedron den mest använda katinonen, citerad som “kristall” eller “pentakristall” av sina användare. Det fungerar med samma verkningsmekanism som metylfenidat – den kemiska föreningen av ADHD-medicin: Ritalin och Concerta. När det gäller syntetiska katinoner är dock potentiella “off-target”-ställen för neurofarmakologisk verkan fortfarande underutforskade. Med tanke på ytterligare effekter av syntetiska katinonderivat saknas fortfarande studier på människor, eftersom majoriteten av de publicerade artiklarna använder djurmodeller. Icke desto mindre anses pentedron skapa kokainliknande psykoaktiva effekter, som varar i cirka tre till fyra timmar, med allvarliga och knappast tolerabla avtändningseffekter och negativa symtom, inklusive självmordsbenägenhet och störande hallucinationer.

RYSSLAND (INKLUDERANDE SOVJET)

Yuliya Stepanova

Yuliya Igorevna Stepanova (född Rusanova den 3 juli 1986 i Kursk) är en rysk löpare som vann sina största framgångar på 800 meter (personbästa 1:56,99). Stepanova och hennes man, Vitaly Stepanov, avslöjade utbredd dopning i Ryssland och var informatör åt WADA om Rysslands storskaliga dopingprogram.

Stepanova, då känd som Yuliya Rusanova, fick testosteroninjektioner på inrådan av sin tränare, Vladimir Mokhnev, och tog senare också anabola steroider. Hon uppger att hon dopades redan under ungdomstiden och att hon använde dopingmedel under sammanlagt sex år. Hon förde dagbok över alla tabletter och injektioner hon tog. Snart hade hon gått vidare till att också använda erytropoietin.

Stepanovas idrottsresultat förbättrades snabbt sedan hon påbörjat medicineringen och hon kom med i det ryska friidrottslandslaget. 2011 blev hon trea i 800 metersloppet vid EM i friidrott inomhus i Paris och tvåa på 800 meter vid de ryska mästerskapen i Cheboksary samma år. Vid denna tidpunkt försäkrade henne en toppidrottsforskare och expert på dopning, läkaren Sergei Portugalov, att hon kunde fortsätta dopa sig inför de nationella mästerskapen och att han skulle säkerställa att alla positiva testresultat skulle döljas. Men 2013 visade hennes blodpass signifikanta avvikelser och hon blev avstängd i två år av IAAF den 26 februari. Tillsammans med sin man, Vitaly Stepanov, bestämde hon sig då för att anmäla sina tränare till WADA.

Alla hennes resultat sedan mars 2011 är borttagna på grund av de signifikanta avvikelserna i hennes blodpass 2013.

Stepanova och hennes man Vitaliy Stepanov, en tidigare chef och specialist på utbildnings-avdelningen vid den ryska antidopningsbyrån (RUSADA), skrev en 10-sidig bekännelse om alla dopingpreparat Yuliya tagit, vem som hade givit henne dem och allt hon varit med om. När inget trots det hände insåg hon att hon behövde fler bevis och började i hemlighet spela in möten på sin mobiltelefon. Med telefonen diskret nedstoppad i en ytterficka på väskan och videofunktionen rullande, skapade hon möten där gräddan av rysk friidrott fångades och diskuterade användningen av förbjudna prestationshöjande droger.

2014 dök paret upp i en dokumentär av Hajo Seppelt för det tyska TV-bolaget Das Erste, och anklagade det ryska idrottssystemet för storskalig doping. Båda sa att ryska friidrotts-tjänstemän levererade förbjudna dopingsubstanser i utbyte mot 5 procent av en idrottares inkomst och förfalskade tester tillsammans med dopingkontrollanter. Avslöjandena ledde till en utredning av WADA. Ryssland anklagades därefter för att ha drivit ett statligt sponsrat dopingprogram.

En talesman för Rysslands president Vladimir Putin kallade Stepanova då för en ”Judas.”  Ryska medier attackerade hennes karaktär och hennes mamma fick kritik på arbetet för att ha uppfostrat en “opatriotisk” dotter.

Även om IAAF beslutade att inte häva förbudet mot ryska idrottare före olympiska sommarspelen 2016, konstaterade det att ett fåtal ryska idrottare kunde tillåtas att framträda som oberoende tävlande. IAAF:s arbetsgrupp rekommenderade att Stepanova skulle tillåtas tävla på grund av hennes “exceptionella bidrag till kampen mot dopning inom idrott” inklusive “att hon tagit stora personliga risker”. WADA:s tidigare chefsutredare, Jack Robertson, berömde Stepanova för att ha gett information utan att begära en sänkning av sitt straff, vilket hon hade viss rätt till som en visselblåsare. Den 1 juli 2016 godkände IAAF Stepanovas ansökan om att tävla som neutral idrottare. Fem dagar senare tävlade hon vid EM men slutade sist i sitt heat med ett avslitet ledband i foten. Den 24 juli avvisade Internationella olympiska kommittén (IOC) rekommendationen att tillåta Stepanova att tävla vid olympiska sommarspelen 2016, med hänvisning till hennes dopingbrott 2013, som hon hade avtjänat sitt straff för. WADA:s generaldirektör Olivier Niggli sade att hans institution var “mycket bekymrad över budskapet att detta skickar till visselblåsare för framtiden.”

I augusti 2016 rapporterade WADA att Stepanovas idrottskonto (”hemsida”), där hon anger information om var hon befinner sig, hade hackats. Enligt WADA, hade ”en efterföljande utredning gjort det möjligt för byrån att fastställa att inga andra idrottskonton på ADAMS hade hackats.”

Egentligen fick Stepanova ingenting i utbyte för att hon lämnade över sina bevis till WADA. Hon avtjänade hela två års avstängning för att hon tagit förbjudna preparat, vilket då var ”normalavstängning.” Hon har gjort sitt bästa för att betala tillbaka prispengarna hon vann genom dopingbedrägerierna och hon gav upp en välbetald karriär inom rysk friidrott.

I oktober 2016 meddelade dock IOC att de hade erbjudit sig att hjälpa Stepanova att fortsätta sin idrottskarriär. Senare samma år valdes hon till en av BBC:s 100 kvinnor och Tysklands Doping-Opfer-Hilfe (Doping Victims Assistance) tilldelade henne sitt antidopingpris 2016.

I juli 2018 vittnade Stepanova inför den amerikanska Helsingforskommissionen i Washington DC avseende dopning inom idrotten. Hon satt i en panel tillsammans med Travis Tygart , VD för den amerikanska antidopningsmyndigheten, Jim Walden, advokaten för den ryska visselblåsaren Grigory Rodchenkov, och Katie Uhlaender, en fyrfaldig amerikansk olympisk tävlande i rodel. Stepanova hävdade att ett uttalande mot doping i Ryssland skulle ha satt hennes liv på spel.

Yulya Rusanova gifte sig med Vitaly Stepanov 2009 och födde deras son i november 2013. Hon använder nu efternamnet Stepanova, den feminina formen av Stepanov. Tillsammans med sin man och son flyttade hon från Ryssland till Tyskland i december 2014. Sedan 2016 bor de i USA.

Alexander Ivanov

Aleksandr Ivanov (född 25 april 1993 i Nizhny Tagil) är en rysk gångare i elitklass. Han vann guld på 20 kilometer gång vid världsmästerskapen i friidrott 2013 i Moskva.

Som gångare i världsklass deltog Ivanov i systemet med blodpass (ingick i Internationella Friidrottsförbundets, IAAF, Registered Testing Pool), vilket innebär att man i samband med hans dopingtester – inte nödvändigtvis alla, men av praktiska skäl sannolikt var gång dopingtestningen innebar ett blodprov – gjorde bestämningar av koncentrationen av vissa ämnen i blodet och förde in dem i hans elektroniska blodpass.

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2019/A/6254) beslöt den 14 februari 2019 i ett mål där nationella ryska dopingansvariga institutionen (Russian Anti-Doping Agency, RUSADA) dömt en rysk gångare (Alexander Ivanov) för dopingförseelse grundad på blodpass-abnormiteter.

I domen fastslås att utseendet av en blodpass-kurva i sig aldrig i sig är tillräckligt för att fastställa en dopingförseelse utan att det krävs ett expertutlåtande – att blodpasset visar förändringar som utom tvivel inte kan ha sin förklaring i normala fysiologiska variationer – för att fälla idrottsutövaren, men att kurvan och ett expertutlåtande tillsammans är tillräckligt för en fällande dom. Det påpekades också att gångaren aldrig hade testat positivt för någon substans, och att det var i detta fall RUSADA som skulle visa att ett dopingbrott var begånget medan idrottsutövaren inte behöver visa att han inte har gjort sig skyldig till någon förseelse.

Diskussionen i CAS rörde i första hand om de prover som tagits var rätt tagna och rätt analyserade var för sig – ju flera ”punkter på kurvan” som gångaren kunde få bortplockade, desto mindre säkerhet skulle det vara att det rörde sig om doping.

Slutresultatet blev att CAS ansåg att det fanns tillräckligt mycket data talande för att blodpasset visade att det rörde sig om doping för att gångaren skulle fällas. Påvisandet av någon förbjuden substans i blod eller urin var således inte nödvändig. Anmärkningsvärt är:

Det ryska NADO arbetar här tydligt på det sätt vi önskar

De onormala blodpassen är från tiden 2012 till 2014 och det anges särskilt att man inte påvisat något onormalt i blodpassen efter 2015

RUSADA:s ursprungliga dom stadgade en avstängning i två år från 2017, men kompletterades med att alla resultat från tiden 2012–2014 ogiltigförklarades (titlar, medaljer, prispengar och liknande)

Det är inte bara återanalys av sparade testprover som kan ge straff 10 år senare utan även blodpass

CAS förklarar i sin skiljedom att siffrorna i ett blodpass (Athlete’s Biological Passport, ABP) inte i sig själva är tillräckliga för att fälla någon för dopingregelbrott – det finns inga absoluta gränsvärden giltiga för alla – utan en fällande dom måste baseras på oberoende experters bedömning av siffervärdena över tiden i ett blodpass. Blodpasset skall således endast ses som en elektronisk sammanställning av provsvar som samlats in vid bestämda tidpunkter, och att siffervärdena sedan bearbetas matematiskt i en process som startas genast då ett nytt värde matats in i blodpasset. I den hematologiska delen av sammanställningen ingår ett flertal parametrar, vilka i sig själva har en naturlig fluktuation. Det är emellertid denna naturliga fluktuation som blodpasset är avsett att ta hänsyn till genom en matematisk analys – och gör det till mer än bara en samling av siffervärden.

Blodprovssvaren i passen är endast giltiga om bestämningarna gjorts av ett WADA-ackrediterat laboratorium och om de analyserats inom 36 timmar efter blodprovet tagits. Varje analys repeteras åtminstone en gång, men det är det första analysvärdet som rapporteras till WADAs Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS) – den andra mätningen skall snarast ses som en kontroll av att apparaturen fungerar väl.

Avseende hematologimodulen tillgår det tekniskt så att varje WADA-laboratorium matar in svaren på blodpassproven i ADAMS. Det är således inte laboratoriet som avseende blodpass rapporterar avvikande värden, utan när väl de nya värdena finns i ADAMS gör systemet en ny beräkning ”av sig själv” och utan något nytt kommando – processen är avsedd att vara ostoppbar. Om beräkningarna kommer fram till att det förefaller föreligga ett matematiskt sett onormalt resultat (Atypical Passport Finding, ATPF), det vill säga att sannolikheten att det onormala värdet med minst 99,5 procents sannolikhet inte beror på slumpen, rapporteras det till den enhet som handhar blodpassen, och en expertgrupp (som inte vet vems blodpass den granskar) tar över. Systemet har då bedömt det aktuelle provsvaret mot de fem senaste proverna som rörande den aktuelle individen matats in i ADAMS, men expertgruppen kan sedan i sin bedömning ta stöd i alla värden som finns i blodpasset.

Genom att sammanställa parametrar från de fem senaste mätningar kan man således på statistisk-matematisk väg beräkna varje individs naturliga variationsområde. I den använda algoritmen ingår en 2-procentig osäkerhet i själva analysen. Om man finner signifikanta skillnader från detta variationsområde är bloddoping den sannolikaste förklaringen så vida det inte förelegat specifika sjukdomar (men det är inte sannolikt att idrottsutövare i den elitklass detta gäller tävlar vid sådana sjukdomar).

Den statistiskt sett viktigaste – men inte enda – parametern för att upptäcka bloddoping är OFF Score, med vilket menas förhållandet mellan koncentration av det röda färgämnet i blodet (hemoglobin) och de högst två dagar gamla röda blodkropparna (retikulocyter) i blodet – en normal röd blodkropp lever i genomsnitt 120 dagar, varför det såldes endast är en liten del av alla röda blodkroppar som man refererar till. Andelen retikulocyter i blodet är en indikator på den aktuella blodbildningshastigheten. Om man tillför röda blodkroppar i dopingsyfte kommer de ju att innehålla mer än 98 procent blodkroppar som inte är retikulocyter och dessutom minskar kroppen ner produktionen av retikulocyter eftersom blodbanan innehåller tillräckligt – eller mer än tillräckligt – med röda blodkroppar. Vid bloddoping genom transfusion av blod går således hemoglobinvärdet upp och retikulocyterna ned (vid doping med erytropoietin blir relationen något krångligare att beskriva). En expertgrupp kopplas in dels om OFF score är onormalt för individen, dels om endera hemoglobin- eller retikulocytkoncentrationen hamnar utanför det som den matematiska modellen räknat ut för just denna individ.

Mellan den 9 juli 2012 och den 9 februari 2017 lämnade Alexander Ivanov 16 blodprov för ABP och som registrerades i ADAMS. Den 13 augusti 2015 informerades Ivanov av ryska friidrottsförbundet att han inte hade blivit uttagen till världsmästerskapen i Beijing 2015 på grund av misstankar om brott mot dopingreglerna. Av okänd anledning fick dock inte Ivanov genast information om exakt vari misstanken bestod, trots att han efterfrågade den. Han fick dock möjligheten att i mer generella termer ge sin förklaring på onormala blodprovssvar.

Först den 21 mars 2017 gav den nationella ryska antidopingorganisationen RUSADA:s expertpanel sitt utlåtande och hävdade då att fluktuationerna i Ivanovs blodpass inte kunde orsakas av annat än bloddoping. I fem fall rörde det sig den lägre gränsen för OFF score och i ett fall gränsen för hemoglobinkoncentrationen. Ivanov fick information om misstanken den 2 maj 2017 och blev då provisoriskt avstängd från tävling och organiserad träning. Inte förrän den 11 juli 2017 fick Ivanov dock information om de exakta blodprovssvaren från de sex provtagningstillfällen på vilka RUSADA baserade avstängningen på. Det kan då noteras att i ADAMS avseende prov fem finns angivet att Ivanov hade tränat på hög höjd (>1000 m) två veckor före provtagningen. Också avseende prov sex hade Ivanov tränat på hög höjd (1800 m) 13 dagar innan provtagningen. RUSADA:s Expertpanel anger i sitt skriftliga utlåtande att de tagit med i beräkningen en upp till 2 procent ändring av blodparametrarna beroende på träning på hög höjd, men att detta inte ändrar den samlade bedömningen. Expertvittnet, hemotologiprofessor Guiseppo d’Onofrio, förklarade därvid att den mindre tillgängligheten av syrgas på högre höjder leder till en ökad insöndring av erytropoeitin till blodet vilket inom 7-10 dagar kan ge en mätbar ökning av hemoglobinkoncentrationen och att det just innan ökningen är mätbar kan påvisas en liten ökning av halten retikulocyter. Emellertid kan ett sådant skeende påvisas först vid vistelse på höjder på minst 2000 meter.

Enligt RUSADA:s expert krävs det längre tid än 13–14 dagar för att få en signifikant ökning av de röda blodkropparnas antal vid träning på hög höjd – en så kort tid som två veckor skulle förväntas ge en ökning av hemoglobinmassan på högst cirka 2 procent, vilket vida understeg de värden Ivanov uppvisade. Det påpekades också att en ändring av OFF score vanligen ses först efter 7–14 dagars återkomst till låglandsnivåer, och i det aktuella fallen var proverna tagna 3 dagar efter träningen var avslutad på hög höjd.

Det kan också noteras att RUSADA:s Expertgrupp och CAS aldrig fann några indicier i Ivanovs blodpass att något otillåtet var gjort efter den 24 september 2015. De blodprov för blodpass som registrerats efter den 24 september 2015 ansågs därför representera Ivanovs naturliga värden, det vill säga värden utan någon manipulation av blodet.

I reglerna anges att blodprov som tas för blodpass skall transporteras kylda (”kylskåpskalla”). Proverna får inte frysas och den ideala transporttemperaturen anges till 4oC, med ett tillåtet spann på 2–12 grader. Det rekommenderas – men är inte tvingande – att det vid transporten finns en fortlöpande registrering av blodprovens temperatur.

RUSADA hade i detta fall två förhandlingar med vittnen (30 augusti 2018 och 9 oktober 2018) och bedömde sedan – på basen av expertgruppens utlåtande – att Alexander Ivanovs blodpass mellan den 9 juli 2012 och 9 februari 2014 innehöll sådana signifikanta avvikelser i prov 1 och 6 att det måste ha förelegat bloddoping (höghöjdsträning eller tillfällig sjukdom kunde inte förklara avvikelserna) och dömde honom till tre års avstängning. Han fick två års avstängning för bloddoping, tillsammans med ytterligare ett år på grund av “försvårande omständigheter”, vilket resulterade i tre år.

Enligt antidopingreglerna anges att ”försvårande omständigheter” kan utgöras av: exempelvis (andra orsaker kan också finnas):

dopingen är en del i en övergripande plan (på individnivå eller på ett högre plan) av doping

dopingen innefattar flera olika preparat eller metoder

dopingen är upprepad (inom samma dopingfall)

försvårande av utredning av dopingfall

Vilken försvårande omständighet som påvisats av RUSADA i detta fall är inte angivet.

En aggraverande faktor – men inte avgörande – var att Ivanov tränades av Viktor Michailovitj Tjogin (ibland stavad Chogin) (född 3 februari 1962 i Bersenevka, Sovjetunionen), som var en rysk gångtränare, som fick avgå som förbundskapten för de ryska gångare sommaren 2015 efter att 20 av hans egna adepter hade åkt fast för dopning.

I sin överklagan till CAS (2019/A/6254) begärde Alexander Ivanov ogiltigförklaring av beslutet, eftersom han inte ansåg att det fanns några bevis för att analysen av hans blodpass (ABP) visade något brott mot antidopningsregeln (ADRV) enligt 2012 års regler.

I CAS handlingar påpekas att expertpanelen och sedermera RUSADA inte funnit något som tyder på felanalyser på laboratoriet eller någon sjukdom eller annan omständighet som kunde förklara de avvikande blodvärdena. Man fann också att de blodprov som visat signifikanta avvikelser anmärkningsvärt nog kom från provtagningar just inför större tävlingar och att det högsta OFF-score som observerades var de som togs närmaste tävlingarna, vilket innebar att det fanns ett omvänt förhållande mellan OFF-scorevärdena och antalet dagar mellan provtagningen och tävlingarna:

prov 1: Junior World Championships 2012

prov 3: European cup 2013

prov 6: European Championships 2014

Ivanov och hans representant hävdade att det fanns en rad formella fel avseende hanteringen av blodproverna i blodpasset, exempelvis fanns ingen temperaturlogg för prov 2, 3, 5 och 12. De hävdade också att den upprepade höghöjdsträningen kunde vara orsak till de onormala värdena i blodpasset respektive att den ständiga pressen en elitidrottsman har kan ha spelat roll.

Den ryske gångaren påpekar också att han hade blivit dopingtestad cirka 100 gånger men att någon förbjuden substans inte en enda gång påvisats.

Court of Arbitration for Sport (CAS) biföll delvis ett överklagande som lämnats in av Alexander Ivanov mot den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) i oktober 2018. Avstäng-ningen som ålagts Ivanov reducerades från tre år till två år, med början den 2 maj 2017. Alla tävlingsresultat för Alexander Ivanov från 9 juli 2012 till 17 augusti 2014 diskvalificerades avseende medaljer, prispengar, etc (VM-guldmedalj 2013 samt VM-silver för juniorer 2012 medalj och EM-silver 2012).

De faktiska omständigheterna som RUSADA lade fram för CAS ansågs dock inte tillräckliga för att stödja ett konstaterande av “försvårande omständigheter.” Domen fastställdes av CAS den 14 februari 2020, det vill säga många år efter det att regelöverträdelsen gjorts – vilket rimligen måste ha påverkat en elitidrottares möjlighet att återkomma till elitidrott efter avstängningen.

Yulia Guschina

Den 18 oktober 2019 fastställde CAS domen (CAS 2019/O/6153) mot den ryska sprintern Yulia Guschina för doping med dehydrochloromethyltestosterone. Det påpekades då särskilt att när man diskvalificerar en dömd idrottsutövares tidigare resultat så är det inte för att ytterligare straffa den dömda utan för att ge rättvisa åt de som blivit av med ära och medaljer på grund av att någon fuskat.

Ett dopingprov togs på Yulia Guschina i samband med VM i Korea den 1 september och analyserades av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Seoul. Analysen påvisade inte någon förbjuden substans.

En återanalys av proverna från 2011 gjordes i Lausanne den 15 december 2016 och visade då tre metaboliter av dehydrochloromethyltestosterone (DHCMT), vilket är en förbjuden anabol steroid. International Olympic Committee (IOC) beslöt då att avvakta resultathanteringen till dess ett dopingprov taget vid OS den 3 augusti 2012 blivit analyserat.

Provet från 2012 visade metaboliter av DHCMT och stanozolol, men laboratoriet angav att volymen av A-provet inte var tillräckligt för en fullständig analys. Man gick då vidare med att analysera B-provet, vilket delades i B1 och B2. B1-provet visade metaboliter bara av DHCMT. Den ryska sprintern var inbjuden att både närvara vid analysen av B1 och vid en eventuellt B2-analys, men eftersom hon aldrig hördes av trots upprepade kontaktförsök blev B2-provet analyserat. Denna långdragna process tog i princip hela 2017.

Slutligen återstår således två positiva prover med 11 månaders mellanrum från en och samma idrottsutövare, varvid det måste diskuteras när avstängningen skall börja gälla och hur man skall ställa sig till resultat, medaljer, prispengar och liknande vid olika tidpunkter.

CAS fastställde en avstängning på fyra år. Eftersom hon hade blivit provisoriskt avstängd sedan den 28 mars 2017 skall avstängningen gälla från detta datum.

Men - diskvalificeringen kom att gälla från 1 september 2011 till och med 31 december 2014, det vill säga 3 år och 4 månader. Av detta kan man dra bland annat följande slutsatser:

Dopingprov sparas och kan återanalyseras när nya analysmetoder föreligger

Om ett dopingprov är positivt kan det föranleda analys av ytterligare sparade prover

Avstängningen kommer då att gälla från tillfället för återanalysen men diskvalificeringen gäller från när det första dopingprovet togs

Avstängningstiden och diskvalificeringstiden kan ha olika längd

Roman Balandin

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2019/A/6249) beslöt den 13 september 2019 i ett mål där nationella ryska dopingansvariga institutionen (Russian Anti-Doping Agency, RUSADA) dömt en rysk gångar (Roman Balandin) för dopingförseelse på grund av användning av meldonium.

Meldonium (generiskt: mildronate) togs fram 1974 på Lettlands universitet i försök att öka tillväxttakten på köttdjur. Meldoniums effekt kan spåras till cellens mitokondrier, som finns i alla celler i kroppen, vilket gör det möjligt att meldonium skulle kunna påverka alla organ i kroppen som kan ha nytta av en bättre energiomsättning. Det finns inga vetenskapliga studier i västvärlden kring meldonium trots att substansen varit känd i snart 50 år. Medlet används inte inom svensk sjukvård, och är inte listat i Farmaceutiska Specialiteter i Sverige FASS. Det lär användas i de delar av Östeueropa som tidigare styrdes av Sovjet och säljs i Ryssland utan recepttvång.

Det var meldonium som förorsakade en avstängning av den svenska löparen Abeba Aregawi, en avstängning som sedan drogs tillbaka på grund av att WADA fastställde nya bedömningsrutiner.

Grunden för det aktuella CAS-fallet var att basketspelaren hade tagit den förbjudna substansen 2016 efter klartecken från lagläkare (som fick sluta vara lagläkare på grund av den aktuella affären) efter att han såg en annons om medlet på ett apotek dit han sökt sig på grund av trötthet efter en förkylning. Efter några dagars användande fick spelaren information av en närstående att substansen var förbjuden varvid han slutade ta tabletterna.

I domstolen påpekade spelaren att han aldrig hade fått någon antidopingutbildning och han hävdade att genom att han frågat sin lagläkare om råd hade han gjort allt som kunde betecknas vara rimligt för att skydda sig från att dopa sig. Han intention var således inte att prestera bättre utan att hålla sig frisk. Det underströks också i handlingarna att spelaren var mycket ung (åldern anges inte) och inte hade någon specificerad hjälpperson (”entourage”).

CAS beslutade att detta var ett fall av dopingregelbrott. Han fick dock sitt straff sänkt från fyra till två års avstängning.

Anmärkningsvärt:

Det ryska NADO arbetar här tydligt på det sätt vi önskar

Ungdomligt oförstånd och okunnighet om dopingreglerna är inte tillräckliga skäl för att undgå bestraffning i ett dylikt fall

Straffnedsättningen betingades sannolikt i första hand på grund av att han hade frågat sin lagläkare till råds och att han genast hade slutat då han fick information om att medlet trots allt var förbjudet inom idrotten

Det är skönt att meldonium inte säljs i Sverige om det saluförs med reklamen om att bota trötthet.

Om reklamen för ett preparat är för bra för att vara sant är det troligen det

Natalya Antyukh

Natalya Nikolayevna Antyukh (född 26 juni 1981 i Leningrad) är en rysk sprinter som är specialiserad på 400 meter och 400 meter häck. Enligt World Athletics tävlade hon senast 2016.

Natalia Antyukh vann brons på 400 meter på 49,89 sekunder och ett silver för 4×400 m stafett vid olympiska sommarspelen 2004 i Aten. Sex år senare, vid EM 2010 i Barcelona vann hon guld på 400 meter häck med en personlig bästa tid på 52,92 sekunder.

Den 8 augusti 2012 vann Antyukh, då 31 år gammal, guldmedaljen på 400 meter häck vid de olympiska spelen 2012 i London, med en personlig bästa tid på 52,70 sekunder. Tre dagar senare vann hon silvermedaljen för 4×400 m stafett, med en sluttid på 3 minuter, 20,23 sekunder. Hon fick den ryska hedersorden efter OS för sina prestationer. 2016 togs Antyukhs silvermedalj i 4×400 m stafett från de olympiska spelen 2012 bort efter att lagkamraten Antonina Krivoshapka fått sina resultat från tävlingen diskvalificerade.

År 2020 var Antyukh bland fyra ryska friidrottare som anklagades för dopingbrott, anklagade för att ha använt en förbjuden substans eller metod. Athletics Integrity Unit redovisade att fallen baserades på en utredning om rysk dopning för WADA som presenterades 2016 av den kanadensiske advokaten Richard McLaren. Hennes avstängning bekräftades den 7 april 2021 av CAS när hon stängdes av från friidrott i fyra år, till 2025, och alla hennes resultat från den 30 juni 2013 och framåt diskvalificerades. I oktober 2022, mer än 10 år och 2 månader efter loppet, diskvalificerades hennes resultat från juli 2012 till juni 2013, vilket fråntog henne guldmedaljen på 400 m häck vid olympiska spelen 2012. Antyukh fick sina resultat från spelen officiellt diskvalificerade redan i september 2022, men fick tid att överklaga beslutet. Efter utgången av 45-dagars deadline raderades alla resultat från 15 juli 2012 till 29 juni, inklusive guldmedaljvinsten i London 2012.

Hennes resultat diskvalificeras inte före juli 2012, vilket innebär att hennes brons 2011 och 2010 europeiska guld – såväl som hennes 400 m brons i Aten 2004 – fortfarande finns kvar i hennes ägo.

Förutom att ha blivit avstängd för brott mot dopingregeln, utsattes Antyukh, tillsammans med alla andra ryska och vitryska idrottare, för ytterligare en avstängning från och med den 1 mars 2022, vilket uteslöt henne från alla världsfriidrottstävlingar utan något kommunicerat slutdatum och implementerades i svar på den ryska invasionen av Ukraina 2022, en del av det pågående rysk-ukrainska kriget som började 2014.

Antyukh är en av de 46 ryska tävlande i London 2012 som diskvalificerats för doping, vilket ledde till att landet fråntogs 17 medaljer, inklusive nio i friidrott.

Sergej Portugalov

Sergej Portugalov (född 17 november 1950 ) är en rysk läkare som var huvuddesigner av det ryska dopingprogrammet för friidrott. Portugalov arbetade som konsult för det ryska friidrottsförbundet. Den brittiska tidningen The Times kom i sina egna undersökningar fram till att Portugalov skapat ett systematiskt dopningsprogram för rysk simning sedan 2009. I Finland slog Portugalov igenom i längdskidåkningen i mitten av 1990-talet. Han var en av personerna som skapade ett immunologiskt projekt och ett farmakologiskt program i Finland, som senare visade sig vara ett dopingprogram.

Portugalov anklagades av en kommission från WADA 2015 för att ha skrivit ut förbjudna preparat till idrottare, till och med injicerat en del själv, i utbyte mot en del av deras prispengar. Kommissionen sa att Portugalov visade “en fullständig ignorering av idrottarnas hälsa och välbefinnande.”

Rapporten avseende Sergei Portugalov baserades delvis på ett dokument från 1983 som han undertecknade när han fortfarande var överläkare för den olympiska friidrotts-delegationen i Sovjetunionen. Dokumentet, som markerats som konfidentiellt, visar att Portugalov uppmanar lagets läkare att injicera idrottare med tre anabola steroider utöver en förbjuden, oralt administrerad förstärkande substans. WADA redovisade att Portugalov också de senaste åren injicerat idrottare personligen med anabola steroider och gjort sig skyldig till att dölja doping i utbyte mot pengar.

Den 13 mars 2017 fattade den Internationella Skiljedomstolen CAS beslut i skiljeförfarandet mellan Internationella friidrottsförbundet (IAAF), det ryska friidrottsförbundet (RusAF) och Sergei Portugalov. På grundval av tydliga bevis befanns Portugalov ha brutit mot följande artiklar i IAAF:s antidopnings- och medicinska regler: Artikel 32.2(f) – innehav av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod – artikel 32.2(g) – Handel med eller försök till handel med något förbjudet ämne eller förbjuden metod – och artikel 32.2(h) – m Administration eller försök till administrering av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod. Som en följd av detta blev Portugalov livslångt avstängd från all idrottsverksamhet, med början den 10 mars 2017.

Danil Lysenko

Danil Sergeyevich Lysenko (född 19 maj 1997 i Birsk, Ryssland) är en rysk höjdhoppare som vann silver vid världsmästerskapen 2017 i London och har ett personbästa på 2,40 m (2018). Han är för närvarande avstängd från idrott för dopingbrott och för att ha fuskat med dokument.

Den 25 juni 2018 fråntogs Lysenko sin status som auktoriserad neutral idrottare – benämningen på de ryska friidrottare som tävlade internationellt men under neutral flagg efter att andra länders dopingkontroller visat att idrottarna var dopingfria – och avstängdes provisoriskt på grund av att han inte hade lämnat information om var han befann sig i enlighet med World Athletics antidopingregler. Lysenko stängdes av provisoriskt efter att ha registrerat tre vistelserapporteringar som inte stämde inom en 12-månadersperiod. Hans första misslyckande med vistelserapporteringen gällde ett missat test den 19 september 2017 och följdes av att han inte lämnade in en vistelseanmälan för kvartal två 2018 senast den 31 mars. Han misslyckades sedan med att lämna ett schema om vistelseorter också för tredje kvartalet 2018 senast den 30 juni.

Athletics Integrity Unit (AIU) avslöjade anklagelserna efter en 15-månaders utredning utförd av organisationen i samarbete med den ryska antidopningsbyrån (RUSADA). En tidslinje som tagits fram av AIU avslöjade hur tjänstemän i ryska friidrottsförbundet kallade till ett möte med Lysenko och hans tränare den 26 juli 2018. Mötet kom en dag efter att han underrättades om sin tredje vistelseöverträdelse. Lysenko lämnade sedan in dokument som visade att han hade missat sin andra vistelserapport på grund av att han vårdades på sjukhus med akut blindtarmsinflammation.

AIU upptäckte senare – med hjälp av fotografier som använts från ett försäkringsbolags webbplats - att kliniken hade rivits innan Lysenko påstås ha behandlats där. Medicinska tester arrangerades senare och uppdaterades när AIU krävde ytterligare detaljer, varvid Lysenko lämnade uppgift om behandling på “SD Clinic” i Moskva. Han tillhandahöll en skärmdump av sin ADAMS-profil, ett läkarintyg med titeln “Epicrisis” från ett vårdcenter i Moskva, en lista över hans tävlingar 2018, scanningar av resestämplar i hans pass och en kopia av hans dopingkontrollformulär. AIU sa att Epicrisis-dokumentet visade att han hade blivit inlagd på kliniken i Moskva den 1 april 2018 med diagnosen blindtarmsinflammation och hade genomgått ett ultraljud av njurarna och buken, en röntgen av hans lungor och blod- och urinanalys. Intyget visade också att han stannat på kliniken till den 7 april 2018 då han skrevs ut efter diagnosen “irritabel tjocktarm”.

Lysenko besökte platsen som han hade påståtts ha behandlats på tillsammans med friidrottsförbundets tjänsteman Artur Karamyan, bara för att upptäcka att byggnaden hade rivits. Trots att han besökte den demolerade platsen lämnade han fortfarande samma (orimliga) förklaring till AIU. Lysenko berättade sedan för AIU att han felaktigt hade berättat för dem att han egentligen hade vårdats på en klinik i Krasnogorsk, och att lögnen berott på att friidrottsförbundets tjänstemän initialt försökte förklara att han hade behandlats i Moskva.

Lysenko erkände då att de dokument och förklaringar som han hade lämnat till AIU angående hans medicinska förklaring “var falska och påhittade”. Han sa att “folk från idrottsförbundet” hade hjälpt honom att skapa dokumenten, och att “det var ett vanligt sätt att handlägga denna typ av problem”.

Lysenkos tredje misslyckade vistelserapportering angavs bero på hans inblandning i en bilolycka i Moskva i “mitten av juni”. Höjdhopparen sa att olyckan inträffade den 20 juni 2018, med fotografier av hans körkort, hans bilregistreringshandlingar, hans skadade bil och hans ansikte med ett blåmärke i pannan. En WhatsApp-konversation mellan Lysenko och en administratör i friidrottsförbundet, Elena Orlova, avslöjade emellertid att idrottaren hade bekräftat att olyckan faktiskt inträffade den 18 juli men att man försett AIU med ett uttalande som utarbetats av ryska friidrottsförbundet, om att olyckan inträffat den 20 juni.

AIU rapporterade att Lysenko-fallet hade innefattat 22 nyckelvittnesförhör, undersökning av 14 elektroniska lagringsenheter och kriminaltekniska analyser av över sex terabyte elektroniska data genomförts, samt översättning av cirka 7 000 dokument eller register från ryska till engelska.

Efterdyningarna till AIU:s avslöjanden resulterade i mer kaos i det ryska friidrottsförbundet efter att högre förbundstjänstemän blivit indragna i planen att systematiskt förfalska medicinska dokument och ge falska förklaringar för att, exempelvis, motivera Lysenkos bortovaro från dopingtester. Den tidigare presidenten Dmitry Shlyakhtin, styrelseledamoten Artur Karamyan och verkställande direktören Alexander Parkin stängdes av från all idrott i fyra år, liksom senioradministratören Elena Orlova och antidopningskoordinatorn Elena Ikonnikova. Lysenkos tränare, Evgeniy Zagorulko, blev också avstängd i fyra år. Zagorulko dog kort där efter vid 78 års ålder i april efter att ha drabbats av covid-19.

Shlyakhtin och Karamyan befanns skyldiga till manipulering, delaktighet, underlåtenhet att rapportera brott mot antidopningsregler och underlåtenhet att samarbeta med AIU-utredningen. Karamyan visade sig också ha förstört dokument vilket han förklarat med att data hade försvunnit då han dammtorkade sin dator. Enligt tillgängliga uppgifter fanns det visat att Karamyan gjort internetsökningar om hur man raderar e-postmeddelanden och dokument.

Fyra års avstängning är det längsta möjliga straffet enligt antidopningsreglerna.

Parkin, Orlova och Ikonnikova anklagades för manipulering, medverkan, underlåtenhet att rapportera brott mot antidopningsregler och underlåtenhet att samarbeta med AIU-utredningen. Orlova och Ikonnikova har tidigare dömts till sex respektive åtta år på grund av att de inte efterkom ett krav från AIU att tillhandahålla mobiltelefoner och elektroniska lagringsenheter, som krävdes av AIU för att hjälpa deras utredning.

Danil Lysenko erkände sina förseelser men anklagade friidrottsförbundet för planen att förfalska dokument för att försöka undvika bestraffning. ”Självklart kunde jag ha sagt nej, men det gjorde jag inte” sa Lysenko. “Jag lyssnade på cheferna och bestämde mig för att göra som de sa.” Lysenko uppgav att han hade blivit hotad vid flera tillfällen och att det förklarade hans beteende när han först förnekade konspirationen och sedan erkände det men inte namngav de inblandade. Disciplinnämnden accepterade att mycket av hans efterföljande beteende var betingat av hans oro för sin egna säkerhet.

Han har bett om ursäkt till “oskyldiga” ryska idrottare som har påverkats av följderna av hans dopingfall när han upprepade sitt påstående att högre tjänstemän från Ryska friidrottsförbundet var skyldiga.

Fallet drevs till CAS som stängde av Lysenko i två år för brister i vistelserapporteringen och ytterligare fyra års straff för manipulering av dokumenten. Två års förkortning gjordes därefter av CAS på grund av “avsevärd hjälp som idrottaren gav till AIU för att väcka åtal mot tidigare tjänstemän i ryska friidrottsförbundet, Dmitry Shlyakhtin och Artur Karamyan”.

Slutresultatet blev således en fyraårig avstängning. Hans avstängning löpte från datumet för hans provisoriska avstängning den 3 augusti 2018 till den 3 augusti 2022.

Poistogova-Guliyev riskerar förlora olympisk medalj i historiskt dopningsfall

Den ryska löparen Ekaterina Poistogova-Guliyev, född 1 mars 1991 i Nizjnij Novgorad fick motta olympiskt brons på 800 meter vid sommarspelen 2012 i London. 2017 uppgraderades det resultatet till silvermedalj, efter att loppets vinnare Marija Savinova stängts av för syste-matisk dopning. Dock fråntogs Poistogova själv sin silvermedalj från inomhus-VM 2015, fälld för dopning.

Den 8 april 2024 meddelades dock att med stor sannolikhet Poistogova-Guliyev kommer att bli av med sin silvermedalj på 800 meter vid de olympiska spelen i London 2012. Den ryska friidrottsförbundet, RusAF, har avstängt idrottaren, som numera tävlar för Turkiet, i fyra år för tidigare dopning. Den ryska federationen ogiltigförklarade hennes resultat från juli 2012 till oktober 2014 efter att ha analyserat gamla prover. Det var under denna period hon vann olympiskt brons i London.

WADA hade tidigare krävt ett livstidsförbud för Poistogova efter en utredning om systematisk dopning i Ryssland. Idrottens skiljedomstol (CAS) avstängde henne emellertid bara i två år 2017 och tillät hennes resultat från före oktober 2015 att stå kvar. Bestraffningen var för överträdelser begångna 2012 och 2013 och baserades på data från Moskvas antidopning-laboratorium, enligt uttalandet. Poistogova-Guliyev var dock i praktiken avstängd endast ett år eftersom hon fick kompensation för den tvååriga avstängningen hon fick efter CAS-beslutet, enligt RusAF.

Ekaterina Guliyev (tidigare Zavyalova, gift Poistogova) slutade trea i OS-finalen 2012 den 12 augusti, men avancerade till andra plats när den ryska vinnaren Mariya Savinova befanns vara skyldig till dopningsbrott. Båda tränades av Vladimir Kazarin, som livstidsavstängdes efter en WADA-kommissions rapport 2015 som fann att han systematiskt dopat de idrottare han var tränare för.

Damernas medeldistanslopp vid OS i London var kraftigt drabbat av dopning, med tre löpare av de åtta finalisterna på 800 meter diskvalificerade: Rysslands Savinova, Poistogova-Guliyev och Elena Arzhakova, som kom sjätte. IOC kommer att besluta om de ska fråntas sina olympiska medaljer.

Fällda för doping blev även fem av de tretton löparna i finalen på 1500 meter vid London-OS.

RUSADA stänger av höjdhopparen Mikhail Akimenko september 2024

Efter att ha återinträtt i WADA har Ryska antidopningsbyrån (RUSADA) meddelat att fyra idrottare har stängts av för brott mot antidopningsreglerna.

Mikhail Akimenko har diskvalificerats i ett år från beslutets datum, 25 april 2024, för brott mot paragraf 4.4 i de Allryska antidopningsreglerna (“Brott mot förfarandet för att lämna uppgifter om sin vistelseplats”), godkänt genom ett beslut av Rysslands idrottsministerium den 24 juni 2021, nr 464. Alla hans resultat sedan 29 oktober är ogiltigförklarade. Detta innebär att han kan tävla vid friidrotts-VM i Tokyo i september 2025. Han har dock varit avstängd sedan februari 2022, då friidrottens ordförande Sebastian Coe förbjöd ryska och belarusiska idrottare, även de med neutral status. Han vägrade också att återinföra dem, trots rekommendationer från IOC. Född i Prokhladnyj 1995, har han varit en ‘mästare i sport’ sedan 2014. Han bor nu i Moskva, tävlar för ungdomsskolan Yunost Moskvy och är även rysk mästare. Hans personbästa på 2,35 meter, satt vid friidrotts-VM i Doha 2019, placerar honom på tolfte plats på landets genom tiderna-lista, som leds av Viacheslav Voronin, Ivan Ukhov och Aleksey Dmitrik med 2,40 meter.

UKRAINA

Nazar Kovalenko

Nazar Kovalenko är en ukrainsk elitgångare (men boende och huvudsakligen tränande i Bulgarien) född 1987 som började tävla i gång 2006. Han tävlade i 20 km gång vid i Daegu-VM i friidrott 2011 och vid Olympiaden i London 2012, varvid han slutade på plats 28 respektive 27.

Den 9 mars 2017 ålades Kovalenko en provisorisk avstängning på grund av brott mot antidopningsreglerna (någon abnormitet i blodpasset, vilket inte kommenteras ytterligare i de tillgängliga protokollen), vilket han accepterade. I mars 2020 föreslog Internationella Friidrottsförbundet (World Athletics, tidigare IAAF) Athletics Integrity Unit (AIU) att den sökande skulle acceptera en reducerad avstängningsperiod på 3 år och diskvalificering av alla gångarens tävlingsresultat mellan 11 maj 2012 och 17 maj 2015, vilket accepterades av den Kovalenko den 6 mars 2020. Han var fri att tävla från och med 10 mars 2021.

Han tävlade sedan den 14 mars, 18 september och 18 oktober 2020 i gångtävlingar, men från och med november 2020 till mars 2021 fann han inga tävlingar att ställa upp i beroende på covid-19-nedstängnigarna. Han deltog sedan i tävlingar 20 mars, 6 juni och 11 juni, och vid vart och ett av dom dopingtestades han (in competition test).

Den 14 juni 2021 – 39 dagar innan invigning av Tokyo OS den 23 juli och 52 dagar innan gång 20 km för herrar skulle avgöras den 5 augusti – informerades Kovalenko via World Athletics’ hemsida att han var kvalificerad för att delta i OS. AIU påminde den 22 juli det ukrainska förbundet om Regel 15 (om testning inför större tävlingar som OS och VM) och den 29 juni meddelade ukrainarna att de skulle lämna sin lista, inkluderande dopingtesterna. Listorna överlämnades den 2 juli men den 5 juli påpekade AIU att det saknades tester för en rad idrottare, inkluderande Kovalenko. Den 6 juli genomgick Kovalenko dock en oförberedd träningstest.

Den 7 juli konfirmerade den Ukrainska Olympiska Kommittén att Kovalenko var uttagen till OS, det vill säga 29 dagar innan gångtävlingen. Efter viss skriftväxling meddelade emellertid AIU den 23 juli att Novalenko inte fick ställa upp i OS på grund av avsaknad av oförberedda träningsdopoingtester.

Den 27 juli genomgick Kovalenko ytterligare ett oförberett dopingtest – precis 3 veckor efter det första, men endast 9 dagar innan gångtävlingen skulle avgöras. Den 29 juli fick Kovalenko via det ukrainska förbundet information om att han inte fick ställa upp i OS.

Den 1 augusti genomgick Kovalenko ett sista oförberett dopingtest. Alla testerna under 2021 utföll negativt med avseende på doping.

Kovalenko överklagade på grundval av att han kvalificerade sig sent inför OS och det därför inte funnits tillräckligt med tid för att testas. Han påpekade också att han aldrig hade fått information om Regel 15 samt att han inte var aktuell för att bli uttagen till OS före juni 2021 på grund av svaga tävlingsresultat och att efter att han presterat bättre det var rimligt att det tog viss tid för det ukrainska idrottsförbundet att ta ut honom till tävlingarna.

Det aktuella i CAS OG 20/12 gällde således att Kovalenko inför OS i Tokyo enligt AIU brutit mot den regel i friidrott (regel 15) som kräver att vissa nationella antidopingorganisationer måste testa sina idrottare tre gånger, utan förvarning och utanför tävling, innan de skickas för att tävla vid friidrotts-VM och Olympiska spel. Proven ska också ske med tre veckors mellanrum. Det ukrainska friidrottsförbundet misslyckades med att testa Nazar Kovalenko och han nekades därför av AIU möjligheten att tävla i Tokyo. Hans överklagade till CAS baserades på exceptionella förhållanden. CAS avgjorde fallet i den speciella skiljedomstol som upprättas vid varje Olympiad.

Den 3 augusti hölls domstolsförhandlingarna, två dagar innan den aktuella tävlingen.

Skiljedomstolen påpekade att AIUs beslut inte kunde ses som en sanktion eller en bestraffning, och att Kovalenko inte var anklagade för att ha begått något brott mot anti-dopingreglerna. Felet som var begånget var gjort av Ukrainas nationella antidoping-organisation (men konsekvenserna fick trots det tas av den enskilde idrottsutövaren).

Det diskuterades också proportionaliteten mellan det begångna felet och straffets storlek, men CAS ansåg att proportionerna var rimliga – det är så viktigt att inte dopade idrottare får delta i OS.

Det underströks också att det inte spelade någon roll att gångaren testats flera gånger vid tävling; dessa tester kan inte ersätta oanmälda tester gjorda vid träning.

Gångaren ansåg att tidsperspektiven gjorde att man kunde hänföra avsaknaden av tester till “extraordinary circumstances”, men detta godtogs inte av skiljedomstolen eftersom gångaren rankades som nummer 63 i världen efter tävlingen den 20 mars 2021 och att det var top-60 som gällde för att vara kvalificerad tillOS. Domstolen ansåg således att gångaren redan då skulle anses som ”likely to be selected” och att testningen skulle kunnat påbörjas redan då. Dåliga interna rutiner inom Ukrainas nationella antidopingorganisation kunde inte anses tillräckligt för att kalla de inträffade för extraordinära omständigheter. Att han blev uttagen av det ukrainska förbundet betecknades därför som quasi-suprising.

CAS höll således inte med gångaren om att han borde få vara med i OS med motiveringen att varje nationell antidopingorganisation ​​kan behöva testa idrottare som ännu inte finns med på de preliminära listorna inför de största friidrottstävlingarna och då detta inte var gjort var Kovalenko inte kvalificerad att ställa upp.

Det kan tillägga att World Athletics’ AIU införde Regel 15 inför 2019 års världsmästerskap i friidrott i Doha. Redan innan dess – 27 juli 2018 – skickade man ut information om att AIU hade gjort upp en lista över olika länders risk för att deras friidrottsidrottsutövare skulle vara dopade. Länderna delades in i tre kategorier – A, B och C, där kategori A innebar störst dopingrisk. Då (2018) ingick fyra länder i kategori A: Kenya, Etiopien, Belarus och Ukraina). Endast 28 procent av idrottarna anlände då till tävlingarna till VN i Doha utan att vara dopingtestade jämfört med 51 procent före London-VM i friidrott 2015.

Nataliya Krol

Nataliya Krol, född Nataliya Oleksandrivna Pryshchepa (född 11 september 1994 i Rivne, Ukraina) är en ukrainsk idrottare som specialiserat sig på medeldistanslöpning. Pryshchepa vann 1 500 meter vid EM 2013 för juniorer och brons på 1 500 m vid U23-EM 2015. Hon vann guld på 800 meter vid EM 2016 och 2018. I november 2019 gifte Pryshchepa sig med kickboxaren Roman Krol och bytte namn till Nataliya Krol.

I februari 2020 fick hon en provisorisk avstängning efter ett positivt dopningstest vid träning för ett diuretikum: hydroklortiazid. Hon berättade för AIU (Athletic Integrity Unit) att hon den 11 januari, när hon fick en manikyr i Ukraina, upplevde en svår huvudvärk, dimsyn, tyngd i bakhuvudet och tinnitus. Krol sa att hon besökte ett närliggande apotek, där apotekaren tog hennes blodtryck och bekräftade att hon hade högt blodtryck. Hon bad då om ett snabb-verkande läkemedel mot högt blodtryck och apotekaren föreslog ”Captopres-Darnitsa” som bekräftade att den ryska analogen till detta läkemedel var Captopril (captopril är ett helt annat läkemedel än hydroklortiazid och ”Darnitsa” förefaller vara läkemedelsfirmans namn). Krol påstod sig ha kontrollerat Captopril omedelbart på RUSADAs webbplats där det bekräftades att det inte var en förbjuden medicin.

I augusti blev hon slutgiltigt avstängd i 20 månader. Avstängning trädde i kraft den 16 januari 2020, men hon blev inte fråntagen sina två EM-titlar. AIU accepterade att Krols regelbrott inte hade varit avsiktlig, vilket innebar att ukrainskan undvek en maximalt fyraårig sanktion.

AIU noterade att även om chefen för apoteket som tillhandahöll medicinen bekräftade Krols symtom och konsultationen, handlade hon inte “på råd eller ordination av en kvalificerad läkare vid intag av produkten”.

Det avhandlas i dopingavstängningsbeslutet inte alls att Krol inte kan förklara hur hydroklortazid kommit in i hennes kropp eftersom den medicin hon uppgivit inte skall innehålla den medicin hon testats positivt för.

Ukrainsk längd- och trestegstjärnan stängs av för doping

Maryna Oleksandrivna Bekh-Romanchuk, född den 18 juli 1995 i Chmelnytskyj, är en ukrainsk friidrottare som tävlar i längdhopp och tresteg. Hon kom femma på Ungdoms-världsmästerskapen 2011, åtta på U20-VM 2012 och trea på U20-EM 2013. Hennes personrekord utomhus är 6,93 meter (Lutsk, Ukraina 2016). Inomhus har hon hoppat 6,96 (Toruń, Polen 2020). Hon vann silver i friidrotts-VM 2019 respektive friidrotts-EM 2018.

I mars 2022 vid inomhus-VM i Belgrad tog Bech-Romantjuk silver i tresteg med ett hopp på 14,74 meter och blev endast besegrad av Yulimar Rojas som hoppade en meter längre.

I augusti 2023 vid VM i Budapest tog Bech-Romantjuk silver i tresteg efter ett hopp på 15,00 meter.

Den 16 maj 2025 var planen att Maryna Bekh-Romanchuk skulle göra sin första tävling sedan OS i Paris förra året när Diamond League äger rum i Doha.

Den ukrainska ikonen har nu stängts av i fyra år efter ett positivt analytiskt fynd för testosteron i december. Hon förnekar hon all skuld och säger sig vara redo att ”berätta allt ärligt” vid en kommande presskonferens. Det var den 19 augusti 2025 som Athletics Integrity Unit offentliggjorde hennes fyraårig avstängning. Dopningskontrollen genomfördes i slutet av 2024. Ärendet, som först offentliggjordes i maj med en provisorisk avstängning, bekräftades efter tre månaders utredning, trots att idrottare konsekvent förnekat allt felaktigt agerande.

I en intervju den 21 maj avvisade Bekh-Romanchuk allt ansvar och hänvisade till en medicinsk förklaring i sitt försvar: en ordinerad behandling som enligt hennes läkare kunde ha påverkat de endogena testosteronnivåerna. AIU drog emellertid slutsatsen att argumentet inte motiverade någon lindring av den ordinarie sanktionen. Därför bakdateras straffet till den 13 maj, då den provisoriska avstängningen trädde i kraft, och kommer att gälla fram till 2029. Hon har nu rätt att överklaga till Idrottens skiljedomstol (CAS), en väg hon verkar redo att ta, att döma av de avslutande orden hon delade i sociala medier, där hon lovade att ”tala med ärlighet” framöver. Bekh-Romanchuk har blivit ett av de mest igenkännbara ansiktena inom europeisk friidrott. Hennes svar publicerades på modersmålet och översattes senare till engelska:

”Jag kan inte längre kämpa på två fronter, mitt hederliga namn inför Athletics Integrity Unit och min framtid i mitt privatliv. Jag vägrade att skriva under några papper som skulle tvinga mig att erkänna skuld, för jag är en ärlig person. Det gör ont att mitt fall har hanterats vårdslöst, utan nödvändig utredning.”

Skandalen väger tyngre med tanke på hennes profil utanför banan. Med nästan en halv miljon följare på Instagram har Bekh-Romanchuk också byggt en parallell karriär som modell, där hon arbetat med ukrainska varumärken som Domino Group, Trihard och Fabric. Hennes privatliv har varit lika uppmärksammat: hon är gift med simmaren Mykhailo Romanchuk, silver- och bronsmedaljör i Tokyo 2021 och Ukrainas fanbärare vid öppningsceremonin i Paris 2024. Tillsammans hyllades de som landets idrottspar nummer ett.

Om inte beslutet upphävs kommer sanktionen att tvinga trestegsspecialisten att missa ytterligare två världsmästerskap och, avgörande nog, OS i Los Angeles 2028. Enligt nuvarande AIU-regler får hon inte återvända till tävling förrän i maj 2029, då hon kommer att vara 34 år och stå inför utmaningen att återuppta karriären efter en lång tid vid sidan av. För en idrott som en gång hyllades lika mycket för sin integritet som för sin talang fläckar avstängningen inte bara ner hennes karriär, utan även hennes rykte på sikt. Den interimis-tiska avstängningen utgör ett hinder för hopparens professionella bana – ett hinder vars beständighet helt beror på utgången av det kommande överklagandet.

Ironmanidrottaren Daniil Sapunov tävlade under avstängning

International Testing Agency (ITA) rapporterar den 4 februari 2026, på uppdrag av IRON-MAN, att den ukrainske idrottaren Daniil Sapunov har accepterat en avstängningsperiod på tre och ett halvt år efter att ha brutit mot förbudet mot deltagande under pågående avstäng-ning.

År 2020 ålades idrottaren en fyraårig avstängning från den 8 oktober 2019 till och med den 7 oktober 2023 efter att ha begått en överträdelse av antidopingreglerna. Under denna avstängningsperiod deltog idrottaren i ett idrottsevenemang, varpå IRONMAN inledde ett förfarande mot honom.

Idrottaren bestred inledningsvis anklagelsen om brott mot antidopingreglerna och begärde att ärendet skulle hänskjutas till den internationella disciplinnämnden (International Hearing Panel). Under handläggningen inför nämnden accepterade idrottaren de konsekvenser som föreslogs av ITA. Ärendet avgjordes därmed genom ett godkännande av konsekvenserna.

Den nya avstängningsperioden gäller från den 8 oktober 2023 till och med den 7 april 2027. Därutöver ogiltigförklaras samtliga individuella tävlingsresultat som uppnåtts mellan den 8 oktober 2019 och den 7 april 2027, med förlust av medaljer, poäng och prispengar.

TURKIET

Maratonlöparen Sultan Haydar provisoriskt avstängd för missat prov

Sultan Haydar (född 23 maj 1987 i Golerogi, Etiopien som Chaltu Girma Meshesha) är en etiopiskfödd turkisk långdistanslöpare numera specialiserad på maraton. Hon började sin karriär som medeldistanslöpare och blev bronsmedaljör på 800 meter vid 2005 års afrikanska juniorfriidrottsmästerskap. Hennes sista internationella framträdande för Etiopien kom vid 2006 års afrikanska mästerskap i friidrott, där hon kom sexa i damernas 20 km gång. Hon fick turkiskt medbotgarskap 2008.

Hon vann 1500 meter vid 2009 europeiska friidrottsmästerskapen U23.Paris Maraton 2012 såg henne etablera sig som en maratonlöpare på högsta nivå när hon blev tvåa på 2:25:07 timmar. Hennes personliga rekord sattes i Valencia i december 2023 och kvalificerade henne för en plats på Paris-OS.

Den 6 juni meddelades att Sultan Haydar har vägrat att lämna ett dopningsprov under ett träningsläger i Etiopien och straffas då genom att stängas av tills vidare. Några ytterligare uppgifter meddelades inte i samband med den provisoriska avstängningen.

USA

Henry Marsh

Henry Dinwoodey Marsh (född 15 mars 1954 I Boston, Massachusetts) var en av de riktigt stora löpastjärnorna från USA under sin aktiva tid. Han representerade USA på 3000 meter hinder vid tre Olympiader, från 1976 till 1988 (han var kvalificerad också till OS I Moskva 1980 men då bojkottade USA spelen). Track & Field News klassade honom som världsetta på distansen 1981, 1982 och 1985 och bland världens tio bästa under 12 konsekutiva år (1977-1988). Han var amerikansk mästare nio gånger. Vid OS 1984 I Los Angeles blev han ihågkommen eftersom han visserligen bara blev trea men att han då tog ut sig så fullständigt att han fick bäras ut på bår från den olympiska stadion och läggas in på sjukhus.

Henry Marsh har berättat hur han med egna ögon såg den östtyska dopingen praktiskt, för att sedan tävla mot dem. Han var också med i kommittén som skulle få OS till Salt Lake City och har beskrivit hur mutor förekommer i den världen (han har också medgivit att hemmakommittén gav “scholarships” till de som skulle rösta om var OS skulle hållas och deras anhöriga, vilket utan tvivel var en sorts mutor).

Ur antidopingsynpunkt är Henry Marsh mest känd för sin missade dopingtestning december 1990 – det vill säga långt före WADA-regler och långt före vistelserapportering. Marsh var redan då i slutet av sin idrottskarriär men i början av sin civila karriär. Han fick ett meddelande av det amerikanska friidrottsförbundet att inställa sig för dopingtestning inom 48-timmar. 36-åringen skulle de som en del av sitt arbete hålla föreläsningar i först Washington och sedan Kansas City. Han angav att han då inte hade tid att köra bil i tre timmar från sitt hem i Bountiful, Utah, och sedan hinna till Kansas City (där han av någon anledning inte kunde testa sig). Marsh uteblev således och dömdes för det den 3 april till två års avstängning. Hon tog då sin sak till nästa instans som trodde på hans förklaring och upphävde avstäningen som således bara blev verklighet under några få månader.

Efter löparkarriären blev Henry Marsh framgångsrik affärsman (med bakgrund av juristexamen) och grundande egna marknadsföringsföretag kring hälsodrycker och bär från Sydamerika. Som medlem av sjundedagsadventist arbetade han som missionär I Brasilien i två år och har donerat stora summor till kampanjer mot likakönade äktenskap.

Mary Decker-Slaney

Mary Decker-Slaney, född 4 augusti 1958, är en amerikansk före detta internationellt framgångsrik medel- och långdistanslöpare. Redan i sina tidiga tonår var Decker erkänd som en löpare i världsklass. Den 14-åriga flickan med smeknamnet “Little Mary Decker” kunde inte delta i OS 1972 eftersom hon var för ung, men vann internationellt erkännande 1973. Hon vann då 800 meter vid ett amerikanskt-sovjetiskt möte i Minsk och slog den regerande OS-silvermedaljören Nijolė Sabaitė.

I slutet av 1972 rankades Decker som främst i USA och som fyra i världen på 800 meter. 1973 slog hon sitt första världsrekord, då hon sprang en inomhusmil på 4:40,1. År 1974 var Decker världsrekordhållaren inomhus med 2:02,4 för 880 yards och 2:01,8 för 800 meter. I slutet av 1974 utvecklade hon ett muskelkompartmentsyndrom, som resulterade i längre tids upphåll i tävlandet och därefter en serie andra skador. Detta ledde till att hon inte tävlade i OS 1976, då mest på grund av stressfrakturer i underbenet. 1978 genomgick hon en operation för att försöka bota kompartmentsyndrom, vilket åter höll henne utanför tävlingar under en period. Efter att ha återhämtat sig från operationerna tillbringade hon två säsonger vid University of Colorado i Boulder på ett stipendium. 1979 blev hon den andra amerikanska kvinnan (den första var Francie Larrieu) som sprang snabbare än 4:30 på en mile. Mary Decker var sedan den första kvinnan som bröt 4:20-barriären för milen 1980 när hon sprang den på 4:17,55. Resultatet ratificerades dock aldrig av IAAF. Hon tävlade inte vid OS i Moskva 1980 på grund av den amerikanska OS-bojkotten. Hon fick dock en av 461 kongressguldmedaljer skapade speciellt för amerikanska idrottare vid detta tillfälle.

I början av 1980-talet var dock Decker-Slaney en av de mest framgångsrika kvinnliga löparna i världen. Totalt hade hon världsrekord på engelska milen, 5 000 meter och 10 000 meter. 1981 gifte Mary Decker sig med den amerikanske distanslöparen Ron Tabb . Paret skilde sig redan 1983. 1982, under namnet Mary Tabb, sprang hon milen på 4:18,08 och slog det officiella rekordet på 4:20,89 av ryskan Lyudmila Veselkova . Denna gång ratificerades rekordet.

Vid VM 1983 vann hon både 1 500 meter och 3 000 meter. Decker var stark favorit att vinna guld också på 3000 meter vid de olympiska sommarspelen 1984, som hölls i Los Angeles. I finalen hade barfotalöparen Zola Budd, som representerade Storbritannien, sprungit sida vid sida med Decker i tre varv. I ett försök att sätta press på Budd kom Decker för nära och kolliderade med barfotalöparen och föll spektakulärt mot sargkanten och skadade sin höft. Som ett resultat avslutade Mary Decker inte loppet, som vanns av Maricica Puica från Rumänien (Budd slutade sjua). Decker bars av banan i tårar av sin pojkvän (och senare, make), den brittiske diskuskastaren Richard Slaney . På en presskonferens sa hon att Budd var skyldig till kollisionen. Konkurrensen mellan Zola Budd och Mary Decker var länge en stor mediahändelse, men sedermera har de uppträtt försonligt tillsammans.

Decker missade säsongen 1986 för att föda sitt enda barn, dottern Ashley Lynn (född 30 maj 1986), och missade säsongen 1987 på grund av en ny skada. Hon kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 1988 i Seoul, Sydkorea, men lyckades inte vinna någon medalj, och blev som bäst åtta på 1 500 meter. Hon kvalificerade sig inte till OS 1992.

1996, vid 37 års ålder, när Mary Decker-Slaney kvalificerade sig till 5 000 meter för OS i Atlanta, visade ett dopingprov ett förhållande i urinen mellan testosteron och epitestosteron (T/E) som var större än det tillåtna maxvärdet på sex till ett. Vid tiden för det positiva testet sas Decker-Slaney coachas av Alberto Salazar, som sedermera skull vara delaktig i en uppseendeväckande dopinghärva. Decker-Slaney förnekar dock att Salazar var hennes tränare och förklarade han bara var en god vän som hon umgicks med tillsammans med sin make sedan de flyttade till Eugene, Oregon, 1979. Hon angav de tränare hon haft kring dessa år som Luis de Oliveira och Bill Dellinger, tränare vid University of Oregon.

Decker-Slaneys advokater hävdade att T/E-kvottestet var opålitligt för kvinnor, särskilt kvinnor i sena 30-årsåldern eller äldre som tar p-piller. I juni 1997 stängde IAAF av Decker-Slaney från tävling. I september 1999 annullerades avstängningen av en panel av det amerikanska friidrottsförbundet. IAAF tillät henne då att tävla men tog samtidigt fallet till skiljedomstol. I april 1999 dömde CAS mot henne, varefter IAAF – genom en retroaktiv avstängning, trots att hon fått godkänt för att tävla – fråntog henne en silvermedalj som hon vunnit på 1500 meter vid VM inomhus 1997.

I april 1999 lämnade Decker in en stämningsansökan i civil domstol mot både IAAF och USAs olympiska kommitté, som hade administrerat testet som visade förhöjt T/E, med argumentet att testet var felaktigt och inte kunde skilja mellan androgener orsakade av användningen av förbjudna substanser och androgener till följd av användningen av p-piller. Domstolen slog fast att den inte hade någon jurisdiktion i detta fall, ett beslut som fastställdes efter överklagande.  Hon blev således fälld för för hög T/E, trots att man på denna tid inte gick vidare och mätte testosteronhalten separat med isotopmetod (vilket rutinmässigt görs idag vid T/E > 4).

Under hela sin senare karriär hade Decker lidit av en rad överbelastningsinducerade frakturer. Efter förlusten i hennes rättsfall 1999 gick hon med på att genomgå en serie av mer än 30 ortopediska ingrepp, främst på hennes ben och fötter, i ett försök att göra det möjligt för henne att tävla i maraton. Operationen ökade dock snarare problemen. Som ett resultat drog hon sig tillbaka med sin man till en 55 tunnland stor fastighet i Eugene, Oregon, där hon sägs jogga varannan dag.

Hennes sista internationella mästerskap var OS 1996.

2003 invaldes Mary Decker-Slaney i Amerikanska Friidrottsförbundets Hall of Fame.

Carl Lewis

Frederick Carlton “Carl” Lewis (född 1 juli 1961 i Birmingham, Alabama) är en amerikansk före detta friidrottare, sprinter och längdhoppare som tävlade för Santa Monica Track Club i Kalifornien. Lewis anses vara en av historiens absolut främsta idrottsmän oavsett idrott. Han vann 9 OS-guld och 8 VM-guld under sin karriär. Lewis vann 10 medaljer över fyra OS som började 1984 i Los Angeles och slutade 1996 i Atlanta.

Carl Lewis slog igenom på allvar 1983 i VM i Helsingfors när han vann 3 guld: 100 meter, längdhopp och stafett 4×100 meter. Året efter under OS i Los Angeles kopierade han legendaren Jesse Owens bravad från OS 1936 då han vann hela 4 guld: 100 och 200 meter, längdhopp och stafett 4×100 meter.

1985-88 fick han på 100 meter finna sig i att stå i skuggan av kanadensaren Ben Johnson men efter att denna diskats för dopning efter OS-finalen 1988 fick Lewis guldet istället samt världsrekordet (9,92). I efterhand fick han även guldet på 100 meter i VM 1987 sedan Johnson erkänt långvarigt dopingmissbruk. I VM 1991 satte Lewis världsrekord på 100 meter (9,86) och i stafett 4×100 meter. Lewis verkliga paradgren var emellertid längd-hopp. Han var obesegrad i 66 raka tävlingar under 10 års tid (1981-91), och vann 4 raka OS-guld i grenen (1984-96). Han lyckades emellertid aldrig slå Bob Beamons klassiska rekord (8,90) från OS 1968. Trots mängder av hopp över 8,50 för Lewis under 80-talet gällde hans 8,79 från 1983 (Indianapolis) ännu som personligt rekord inför VM i Tokyo 1991. I finalen hade Lewis tre hopp över 8,80, varav ett på 8,91 (dock i för stark medvind för att det skulle gälla som rekord) men blev ändå besegrad av landsmannen Mike Powell som hoppade 8,95 vilket fortfarande gäller som världsrekord. Lewis övriga två hopp i finalen över 8,80 mätte 8,83 och 8,87, båda i godkänd vind, det sistnämnda i motvind 0,2 m/s.

Carl Lewis testades positivt för dopning tre gånger (efedrin, pseudoefedrin och fenyl-propanolamin som finns i hostmediciner) inför OS i Seoul 1988 enligt doktor Wade Exum. Först efter sin aktiva karriär medgav Carl Lewis att han använt sig av otillåtna preparat. Lewis försvarade sig och hävdade att han av misstag hade konsumerat de förbjudna ämnena. Efter att kosttillskotten som han hade tagit analyserades för att bevisa hans påståenden, accepterade den amerikanska Olympiska Kommittén (USOC) hans påstående om oavsiktlig användning, eftersom ett kosttillskott som han intog visade sig innehålla “Ma huang”, det kinesiska namnet för efedra. Andra Santa Monica Track Club-lagkamrater Joe DeLoach och Floyd Heard befanns också ha samma förbjudna stimulantia i sina system men fick tillåtelse att tävla av samma anledning.

Den högsta nivån av stimulantia som Lewis registrerade var 6 ppm (nivåerna av de kombinerade stimulantia som registrerades i de separata testerna var 2 ppm , 4 ppm och 6 ppm), vilket ansågs vara ett positivt test 1988 men idag betraktas som negativt test. Den acceptabla nivån har höjts till tio miljondelar för efedrin och tjugofem miljondelar för andra ämnen. Enligt IOC:s regler på den tiden var positiva tester med nivåer lägre än 10 ppm anledning till ytterligare undersökning men inte omedelbart förbud. Neal Benowitz, en professor i medicin vid UC San Francisco som är expert på efedrin och andra stimulantia, höll med om att “dessa nivåer är vad du skulle se från någon som tar förkylnings- eller allergimediciner och kommer sannolikt inte att ha någon effekt på prestanda.”

Carl Lewis bröt sin tystnad om anklagelserna om att han hade testat positivt för dopingprov, men hävdade att han bara var en av “hundratals” amerikanska idrottare som testade positivt för efedrin 1988, vilket enligt internationella regler vid den tiden borde ha hindrat honom från att tävla i olympiska sommarspelen 1988.

Efter Exums avslöjanden erkände IAAF att USOC vid de olympiska försöken 1988 verkligen följde de korrekta förfarandena för att hantera åtta positiva fynd för efedrin och efedrinrelaterade föreningar i låg koncentration. Förbundet granskade också 1988 de relevanta dokumenten med idrottarnas namn hemliga och uppgav att “den medicinska kommittén kände sig nöjd, dock på grundval av den information som mottagits att fallen hade avslutats korrekt av USOC som “negativa fall” i i enlighet med de regler och förordningar som fanns på plats och inga ytterligare åtgärder vidtogs.”

Enligt WADA:s lista över förbjudna preparat 2023 är efedrin förbjudet när koncentration 10 mikrogram per milliliter. Pseudoefedrin är förbjudet när dess koncentration i urinen är högre än 150 mikrogram per milliliter.

Justin Gatlin

Justin Gatlin föddes 10 februari 1982 i Brooklyn i New York. Gatlin gick på Woodham High School i Pensacola, Florida , där han tävlade som häcklöpare. Han blev så småningom uppmärksammad av University of Tennessees tränare Vince Anderson och Bill Webb, som gav honom ett stipendium och intresserade honom för sprint utan häckar. 2001, under sitt första år i Tennessee, vann Gatlin amerikanska universitetsmästerskapens utomhustitlar på både 100 och 200 meter. Gatlin vann guld i 100 meter vid OS i Aten 2004 på tiden 9,85. Vid VM i friidrott VM 2005 i Helsingfors vann Gatlin guld på 100 meter med tiden 9,88. Han tog också guld i VM i London 2017 på tiden 9,92 och vann även brons på 200 meter och silver på 4 x 100 meter. I VM 2017 i London slog han, smått sensationellt, Usain Bolt. Dessutom är Gatlin 2003 och 2012 världsmästare inomhus på 60 meter. Han är en 5-faldig OS-medaljör och en 12-faldig VM-medaljör. På VM i friidrott, vann Gatlin guld på 4 x 100 meter stafett både 2015 och 2017. Gatlin är också rekord trefaldig Diamond League-mästare på 100 meter. Han vann Diamond League-trofén 2013, 2014 och 2015. Hans personbästa var 6,45 på 60 meter, 9,74 på 100 meter (Doha 2015) och 19,57 på 200 meter (Eugene 2015). Han avslutade sin karriär 2022.

2001 ådrog Gatlin sig en tvåårig avstängning från friidrott för att ha testat positivt för amfetamin, Adderall®, senare reducerat till ett år på grund av ett överklagande då han hävdat att han använt medicinen sedan barndomen på grund av ADHD. Gatlins ettårs-avstängning gällde internationella tävlingar, men han fick fortfarande tävla nationellt som universitetsidrottare, och han fortsatte med att vinna 4 ytterligare universitetstitlar; dessa räknas dock inte in i hans internationella profil.

Gatlins plan fungerade och han kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 2004 i Aten , efter att ha slutat tvåa på både 100 meter och 200 meter vid de olympiska uttagnings-tävlingarna n i Sacramento. Månaden därpå skrev Gatlin historia och vann den olympiska 100 meter-titeln på 9,85 sekunder, ett nytt personbästa, bara en hundradel långsammare än det olympiska rekordet. Avslutningen var otroligt jämn, med Francis Obikwelu från Portugal – en hundradel bakom för silvermedaljen, hans lagkamrat och titelförsvarare Maurice Greene ytterligare en hundradel efter men fick brons, med hans andra lagkamrat Shawn Crawford ytterligare två hundradelar tillbaka för fjärdeplats. På 200 meter vann Gatlin bronsmedaljen och fullbordade ett amerikanskt svep på pallen bakom Crawford (guld) och Bernard Williams (silver). Slutligen vann han silver på korta stafetten.

Något oväntat bestämde sig Gatlin för att bli proffs efter sin andra säsong på universitetet, och avstod från sina återstående 2 år av universitetsmästerskapsbehörighet. Han flyttade till Florida för att börja träna med den nya tränaren Trevor Graham. Inte långt efter drabbades Gatlin av en hamstringsskada och missade 2003 års nationella mästerskap i Palo Alto, vilket betydde att han också missade världsmästerskapen i Paris. Den 15 augusti, trots några mycket besvärliga månade, bröt Gatlin slutligen tio sekundersvallen på 100 meter för första gången, med 9,97 i Weltklasse Zürich . För att återhämta sig helt och förbereda sig inför nästa års olympiska spel i Aten beslutade Gatlin och hans tränare att hoppa över inomhussäsongen 2004.

Den 12 maj, vid Qatar Athletic Super Grand Prix , slog Gatlin initialt världsrekordet på 100 meter med 9,76 sekunder, en hundradel snabbare än Powells rekord på 9,77 som sattes föregående år. 4 dagar senare avslöjade dock IAAF att hans tid hade varit 9,766 sekunder, vilket sedan avrundades uppåt till 9,77, i enlighet med reglerna.

Den 29 juli 2006, en månad efter att ha vunnit den amerikanska mästerskapen, berättade Gatlin för media att han hade blivit informerad av USADA om att han hade lämnat ett positivt dopingtest i april samma år. Han hävdade sin oskuld i frågan: ”Jag kan inte redogöra för dessa resultat, eftersom jag aldrig medvetet har använt något förbjudet ämne eller tillåtit någon att ge en sådan substans till mig.”

Det har angivits att substansen som Gatlin testade positivt för var “testosteron eller dess prohormon.” Det positiva testet avslöjades efter ett stafettlopp den 22 april 2006 i Lawrence, Kansas. B-provet bekräftades positivt i juli. Gatlins tränare, Trevor Graham, hade i sitt register åtta idrottare som hade testat positivt eller fått avstängningar för prestationshöjande droger. Efter Gatlins positiva test, uppgav Graham dock i en intervju att Gatlin hade blivit saboterad. Han anklagade massageterapeuten Christopher Whetstine för att ha gnuggat en kräm som innehåller testosteron på Gatlins skinkor utan hans vetskap. Terapeuten förnekade påståendet.

Den 22 augusti accepterade Gatlin åtta års avstängning från friidrott och undvek livstidsavstängning i utbyte mot sitt samarbete med dopningsmyndigheterna och på grund av de “exceptionella omständigheterna” kring hans första positiva drogtest. Gatlin överklagade förbudet; en skiljenämnd minskade den till fyra år efter en utfrågning i december 2007. USADAs verkställande direktör förklarade “Med tanke på hans samarbete och omständigheterna kring Gatlins första brott är det fyraåriga straff som utfärdats av skiljenämnden en rättvis och rättvis resultat”. Hans rekord på 9,77 annullerades dock. Gatlin accepterade först detta men överklagade senare till American Arbitration Association som minskade det till fyra år. Ett ytterligare överklagande till Court of Arbitration for Sport (CAS) – minskning av fyraårsförbudet till två år baserat på att det första fallet 2001 inte var en del av bevisningen – misslyckades. Gatlin missade därefter Peking 2008, ett OS där Bolt slog världsrekord på både 100 och 200 meter.

Den 19 december 2006 rapporterade ESPN att Gatlin skulle samarbeta med Woodham High Schools löpare som frivillig tränare och hjälpa sin gamla gymnasieskola med “vissa träningspass, sprintarbete, blockarbete.” Det rapporterades också att Gatlin planerade att avtjäna sin fyraåriga avstängning samtidigt som han spelade amerikansk fotboll. Den 29 november 2006 rapporterade ESPN att Gatlin hade tränat med Houston Texans, även om han har lite fotbollserfarenhet och “inte har spelat fotboll sedan 10e klass.”

Den 4 maj 2007 meddelade Tampa Bay Buccaneers att Gatlin var en av 28 kontraktslösa som togs till deras 2007 rookieläger på provkontrakt, och ansågs vara den mest spännande osignerade idrottaren som var närvarande. Han provade för laget som en bollmottagare. Han lyckades dock inte få något kontrakt.

Under avstängningstiden ökade Gatlins vikt till över 90 kilo. Han fann en ny tränare i Loren Seagrave, som hjälpte Gatlin att minska vikten till 82, hans vikt när han vann den olympiska titeln 6 år tidigare. I hans frånvaro tog Gatlins lagkamrat Tyson Gay 100, 200 och 4x100 meter guldmedaljer vid 2007 års världsmästerskap i friidrott i Osaka. Sedan vann Usain Bolt från Jamaica 100, 200 och 4x100 meter stafett på historiska världsrekordtider vid olympiska sommarspelen 2008 i Peking, och gjorde det igen året därpå vid världs-

mästerskapen i Berlin. Gatlin förberedde sig för att möta en ny generation talang i både Bolt och hans jamaicanska lagkamrater.

Trots den långa avstängningen återvände Gatlin till tävlingen i augusti 2010. Efter hans seger (före Usain Bolt) 2011 i London-VM skapade medaljceremonin häpnadsväckande scener där amerikanen blev utbuad av fans samtidigt som han skanderade namnet på den misshandlade rivalen Bolt. Till och med World Athletics-chefen Sebastian Coe noterade torrt att han “inte gillade tanken på att någon som har avtjänat två avstängningar i vår sport går iväg med ett av de största priserna som vår sport har att göra. erbjudande”.

I juni 2012 vid de amerikanska olympiska försöken sprang han en på 9,80 sekunder, vilket var den snabbaste tid som någonsin registrerats för en man över 30 år. Den 5 augusti 2012, vid de olympiska sommarspelen i London 2012, noterade han en ny personbästa tid på 9,79 sekunder i 100 meter-finalen, när han vann brons bakom Usain Bolt och Yohan Blake.

I maj 2015 på IAAF Doha Diamond League, vid 33 års ålder, slog Gatlin sitt egna rekord på 100 m för en man över 30 år genom att springa 9,74 sekunder, även Gatlins personbästa över distansen. Vid OS i Rio 2016 fick Gatlin en silvermedalj i 100 meter finalen med tiden 9,89 sekunder. Usain Bolt, som vann guld, hade en tid på 9,81 sekunder. Efter att rapporter dök upp som involverade Dennis Mitchell i en dopningsskandal 2018, sparkade Gatlin sin tränare och återvände till den tidigare tränaren Brooks Johnson. Vid VM 2019 (då han var 37 år!) vann Gatlin silver på 100 m på tiden 9,89, vilket gjorde honom till den mest medaljerade 100 m sprintern i världsmästerskaps-historien, med ett rekord på fem individuella 100 m-medaljer. Gatlins sammanräkning blev åtta mästerskapsmedaljer på 100 m (tre OS- och fem VM-medaljer).

2021 försökte Gatlin bli den äldsta mannen att vinna en medalj på 100 m genom att kvalificera sig till olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo, Japan vid en ålder av 39. I finalen ådrog han sig en hälseneskada och haltade över mållinjen på sista plats, vilket avslutade hans chanser att kvalificera sig till OS i Tokyo. Enligt massmediauppgifter var Gatlins förmögenhet cirka 3 miljoner dollar då han avslutade karriären.

Idag är Gatlin en regelbunden tävlande i Spike TV:s program Pros vs Joes , som ställer professionella idrottare mot icke-proffs. 2011, i den japanska TV-serien Kasupe!, sprang Gatlin 100 meter på 9,45 sekunder (+20 m/s) – snabbare än Usain Bolts rekord på 9,58 sekunder – assisterad av stora vindmaskiner som blåste i hastigheter över 25 meter per sekund. Han fick 2 miljoner yen (ungefär 25 000 USD) för att ha medverkat i programmet.

Bernard Lagat

Bernard Kipchirchir Lagat (född 12 december 1974 i Kapsabet, Kenya) är en mycket framgångsrik kenyansk-amerikansk medel- och långdistanslöpare som blev proffs 1998. Han började på Jomo Kenyatta University of Agriculture and Technology i Nairobi 1996, men flyttade senare samma år han till Washington State University där andra kenyanska atletiska storheter som Henry Rono och Michael Kosgei studerade. Lagat blev medborgare i USA den 7 maj 2004. Lagat tävlade för sitt första hemland Kenya i de olympiska sommarspelen 2004, och vann silver på 1500 m. Innan han bytte hemvist till USA hade Lagat en omfattande tävlingskarriär som representant för sitt födelseland Kenya.

Lagat är amerikansk rekordhållare på 1500 m och en mil löpning inomhus, samt 1500 m och 3000 m utomhus, och var kenyansk rekordhållare på 1500 m utomhus. Lagat är den näst snabbaste 1500 m löparen genom tiderna, bakom Hicham El Guerrouj .

Lagat är en femfaldig olympier, efter att ha tävlat i 2000, 2004, 2008, 2012 och 2016, och är en trettonfaldig medaljör i världsmästerskap och OS, inklusive fem guldmedaljer. Vid 41 års ålder slutade han 5:a i finalen på 5000 m vid OS i Rio (hans yngre syster Viola Cheptoo kom tvåa i New York City Marathon 2021 ).

Lagat löpte sitt sista lopp som proffs den 3 september 2016.

I ett dopingtest i Tübingen, Tyskland, den 8 augusti 2003, påvisades i A-provet erytropoietin.

Analysen av B-provet utfördes av det IOC-ackrediterade laboratoriet i Köln, Tyskland den 29 september men bekräftade inte det ursprungliga resultatet. Följaktligen förelåg rent tekniskt inget brott mot dopingreglerna och trots mycket upprördhet i massmedia blev det aldrig någon anmälan mot Lagat.

Lagat stämde International Association of Athletics Federation (IAAF) och WADA på 630 000amerikanska dollar för förlorad inkomst under de tre månader han stängdes av. Kölns regionala domstol avvisade dock Lagats påståenden och sa att han inte kunde bevisa sin inkomstförlust. Avstängningen gjorde emellertid att Lagat missade 2003 års VM och andra stora tävlingar (Tidigare samma år hade den femfaldige OS-medaljören Marion Jones ett positivt A-prov för erytropoietin, men även hon blev frikänd när B-provet var negativt).

LaShawn Merritt

LaShawn Merritt (född 27 juni 1986 i Portsmouth, Virginia) är en amerikansk friidrottare som tävlade i sprint, specialiserad på 400 meter. Han är tidigare olympisk mästare över distansen och hans personbästa på 43,65 sekunder gör honom till den nionde snabbaste genom tiderna.

LaShawn var en framgångsrik redan som junior och vann 400 m-guld vid 2004 års junior-VM i friidrott , samt satte två världsrekord för juniorer i stafetterna. Han etablerade sig individuellt i världseliten 2007 genom att vinna en silvermedalj på 400 m vid 2007 års världsmästerskap. Han vann guld i OS-finalen 2008 i Beijing på en personlig bästa tid, och med en rekord-marginal på 0,99 sekunder. Han slog även det olympiska rekordet i stafetten med det amerikanska laget och noterade den näst snabbaste tiden någonsin. Merritt etablerade sig som världsmästare med en vinst vid världsmästerskapen i friidrott 2009 på 400 m och 4×400 m stafett.

Vid världsmästerskapen i friidrott 2009 i Berlin, vann LaShawn 400 m på en världsledande tid på 44,06 sekunder.

Den 22 april 2010 avslöjades att LaShawn Merritt hade tre positiva dopingtester i oktober och december 2009 och januari 2010,och som ett resultat av detta fick han en provisorisk avstängning. Han hävdade att de positiva drogtesterna berodde på hans användning av en penisförstoringsprodukt, ExtenZe. Merritt förklarade att han inte hade läst det finstilta för att kontrollera ingredienserna i produkten, som innehåller det förbjudna prohormonet dehydr-oepiandrosterone (DHEA) och pregnenolon. Han accepterade en tvåårig avstängning och uppgav att han hade gjort ett “dumt, omoget och egoistiskt misstag … inget straff jag kan få för min handling kan överskugga den pinsamhet och förnedring jag känner.” I ett uttalande som utfärdats på idrottarens vägnar av hans advokat Howard Jacobs, beskrevs Merritts användning av produkten som “fullständigt orelaterade till friidrott och inträffade vid en tidpunkt då han varken tränade eller tävlade på allvar”. Det rörde sig om användning av ett förbjudet ämne som fanns i ett receptfritt kosttillskott han köpt på 7-Eleven. Det kom aldrig in i hans tanke att produkten innehöll ett steroidderivat.

I en utfrågning den 12 juli 2010, i Norfolk, framkom flera uppgifter som fungerade till Merritts fördel, enligt skiljemän. Han hade aldrig tidigare haft något positivt dopingtest. Han och andra idrottare hade uppenbarligen aldrig blivit varnade för förbjudna ämnen i sexuellt förstärkande produkter, till skillnad från många varningar som ges om kosttillskott. Merritt hade fått i sig steroiderna när han var på semester, inte när han tävlade. Han verkade alltså inte försöka få en tävlingsfördel. Det viktigaste var dock att han hade någon som kunde verifiera hans historia, en kontorist i 7-Eleven-butiken där han köpte ExtenZe bakom disken. Kontoristen kände inte Merritt och var till synes omedveten om hans idrottsprestationer. Men som hennes arbetsgivare krävde lärde hon känna sina vanliga kunders köpvanor. I sitt vittnesmål erinrade sig expediten om att hon var road av Merritts rutin i butiken, köpte juice och en lott, lämnade och sedan återvände för att köpa kondomer och manliga piller fyra eller fem gånger mellan december 2009 och januari 2010.

Court of Arbitration for Sport (CAS) ogiltigförklarade i samband med att Merritts avstängning en kontroversiell regel från 2008 (”regel 45”) som fastställts av Internationella olympiska kommittén, och som hindrade idrottare som hade avtjänat en dopningsavstängning på sex månader eller längre från att tävla i nästa OS, även om de hade slutfört sina ursprungliga sanktioner. I sitt beslut 2011 kallade sportens appellationsdomstol IOK:s regel “ogiltig och omöjlig att verkställa” och sa att den bröt mot stadgarna för WADA, som skapades för att åstadkomma en enhetlig hantering av fall som involverar förbjudna ämnen. I huvudsak beslutade en skiljedomstol för idrottspanel att idrottare straffades två gånger för samma brott. Cirka 50 friidrottare fick tillbaka sina möjligheter att tävla vid OS i London enligt IAAF, däribland Merritt. Andra idrottare som påverkas av domen, enligt CAS, inkluderar den brasilianska cyklisten Flavia Oliveira, den ungerska brottaren Balazs Kiss, den amerikanske simmaren Harrison Jones och den amerikanske släggkastaren Thomas Freeman. Domen mot IOC öppnde också dörren för idrottare i Storbritannien att utmana en regel från det brittiska olympiska förbundet som förbjuder narkotikabrottslingar på livstid från spelen. Bland dem som drabbats av den brittiska avstängningen var sprintern Dwain Chambers, en före detta europeisk mästare på 100 meter som avtjänade två års avstängning i BALCO-skandalen, och cyklisten David Millar, som också var avstängd i två år för användning av erytropoietin.

Efter att hans tvååriga avstängning reducerats till 21 månader återvände Merritt till banan i toppform. LaShawn Merritt slutade tvåa i Stockholm i Diamond League-serien med tiden 44,74. Han fick en plats i världsmäster-skapen 2011 i Daegu, Sydkorea på grund av att han var 2009 års världsmästare på 400 meter. Där vann han silver individuellt och guld i stafetten.

Vid OS i London 2012 skadade han hälsenan och kunde inte tävla. Merritt kvalificerade sig återigen till det amerikanska laget för 400 meter vid olympiska sommarspelen 2016 i Rio de Janeiro där han blev bronsmedaljör.

BALCO-skandalen

Företaget The Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO) grundades av Victor Conte och hans fru Aubry Conte som en vitaminaffär i Millbrae, Californien, 1984 (företaget hette första året Millbrae Holistic) men flyttade sedan till Burlinggame. Victor Conte satsade då huvudsakligen på kosttillskott för idrottsutövare. Han var självlärd vad gällde idrottsnutrition men inköpte en spectrometer och började testa idrottsmän för eventuella mineralbrister för att sedan kunna sälja kosttillskott i syfte att kunna ordinera en optimal mineralbalans. Genom att analysera blod- och urinprov hävdade Conte att han kunde förbättra idrottsutövarnas välmående och prestationsförmåga dramatiskt. Efter åtskilliga år med ekonomiska svårigheter svängde lyckan 1996 när NFL-spelaren Bill Romanowski började använda sig att BALCOs tjänster och efter det vände sig fler högprofilerade idrottsutövare till kundkretsen. Conte började då sälja substanser som kallades ”undetectable” och som framställts av Illinoiskemisten Patrik Arnold och sedan vidaredistribuerade av tränaren Greg Anderson.

Patrik Arnold lyckades framställa en rad substanser, som när de användes i cykler efter varandra var svåra att upptäcka i vanliga dopingtester. Substanserna såldes tillsammans med mineraler ”spetsade” med bland annat erytropoietin, tillväxthormon och modafinil samt testosteron i krämform för att smörjas på huden. Dessutom tillverkade han en anabol steroid som tidigare aldrig använts vad känt är på människa, tetrahydrogestrinone.

Tetrahydrogestrinone (THG) – i detta sammanhang oftast kallat “the Clear,” är en designer anabolic steroid, med vilket menas att den framställdes just för dopingändamål. Substanser är inte särskilt svår att upptäcka vid dopingtestning, men bara under förutsättning att man vet vad man letar efter – och det visste inte dopingtestarna vid denna tidpunkt. THG var BALCOs huvudsakliga produkt och de andra dopingklassade substanserna kan ses mer som tänkta förstärkare till den framställda anabola steroiden.

Conte, Arnold och Anderson fortsatte att sälja dopingpreparaten från 1988 till 2002, när de federala myndigheterna började undersöka företaget och dess produkter, vilka hade lett till mycket stora idrottsframgångar. Parallellt med den federala undersökningen påbörjade den amerikanska antidopingorganisationen, USADA, en egen undersökning. Sommaren 2003 fick USADA en spruta – av en visselblåsare, Trevor Graham, som var sprintcoach för bland annat Marion Jones och Tim Montgomery – där man snabbt kunde konstatera att det fanns en okänd substans i provet.

Sprutan skickades till läkaren Don Catlin som var grundare och chef för Los Angeles Doping Laboratorium (UCLA Olympic Analytical Laboratory), som tämligen snabbt kunde få fram att det rörde sig om THG. Han testade sedan 550 sparade prover på huvudsakligen amerikanska elitidrottare och fann THG i 20 procent av proverna. Bland de positiva fanns sprintern Kelli White, den brittiske sprintern Dwain Chambers, kulstötaren Kevin Toth, medeldistanslöparen Regina Jacobs och släggkastarna John McEwen och Melissa Price.

Den förste som erkände bruk av THG tillsammans med tillväxthormon var Jason Giambi som tidigare utnämnts till ”mest värdefulla spelare” i den amerikanska baseballigan. Trots det blev Giambi aldrig bestraffad av den amerikanska ligan med motivering att han aldrig visat något positivt test. Det finns dock mycket graverande indicier emot honom, inkluderande att Conte förklarade att han givit THG till Giambi. Näste kände utpekade var baseballspelaren Barry Bonds tränare, Greg Andersson, som senare fick ett fängelsestraff för att vägra vittna mot Bonds. Bonds fick aldrig något straff vare sig av basballförbundet eller i civil domstol.

I Sverige är sannolikt sprinterstjärnan Marion Jones den THG-användare som fått störst uppmärksamhet. Hon tog fem medaljer vid OS i Sydney, varav tre guldmedaljer. Hon gifte sig med kulstötaren CJ Hunter. Inför OS i Sydney 2000 drog sig Hunter ur kulstötnings-tävlingen där han var kvalificerad att tävla för USA. Under själva spelen avslöjade IOK att Hunter testats positivt för dopning (den anabola steroiden nandrolon) under fyra olika tillfällen innan OS. Hunter tilläts dock närvara under spelen för att stötta sin fru, som länge stod upp för sin man och försvarade honom. De skilde sig dock 2002, men kunskapen om att Marion Jones umgåtts i kretsar där doping förekom gjorde att hon aldrig blev av helt med rykten om egen doping. Marion Jones fick sedermera ett barn med den amerikanska sprintern Tim Montgomery, som blev fälld för doping och förlorade sina rekord. Först år 2007 erkände Marion Jones att hon använt dopingpreparat från BALCO, och hon lämnade över sina fem olympiska medaljer från OS i Sidney.

Ett skäl till att Marion Jones erkände var sannolikt att hennes ex-man, CJ Hunter, hade berättat att han injicerat THG på henne.

De amerikanska journalisterna Mark Fainaru-Wada and Lance Williams gav efter extensiva undersökning av BALCOs förehavande ut en bok om skandalen, Game of Shadows.

CJ Hunter

Cottrell James Hunter III (född 14 december 1968 i Washington DC, död 28 november 2021) var en amerikansk kulstötare och senare idrottstränare. Hunter med kulstötning efter att ha upprepade gånger misslyckats med att få en plats i ett basketlag. Han tog en kandidat-examen i statsvetenskap  1991.

CJ Hunter var världsmästare i kula 1999, men är kanske mest känd för sitt engagemang i BALCO-skandalen och som en gång make till sprintern Marion Jones. Hunter träffade Marion Jones för första gången när hon var 16. De träffades igen 1995 när han anställdes som tränare för University of North Carolinas. Han tvingades avgå från sin position efter att flera gånger vägrat följa skolans regler som förbjöd dejting med tränare och idrottare. De gifte sig den 3 oktober 1998. Bara en dag efter Marion Jones första OS-guld på 100 meter kom beskedet att CJ Hunter avslöjats i en dopningskontroll tidigare under säsongen. Han hade inte bara missat ett, utan fyra raka dopningstest med den anabola steroiden nandrolon i kroppen. Han hade haft 1 000 gånger gränsvärdet för nandrolon vid samtliga fyra testtillfällen

CJ Hunter testade positivt 4 gånger för den förbjudna substansen, nandrolon, sommaren 2000. IAAF informerade USA:s friidrottsförbund om det första av dessa resultat den 11 augusti 2000. IAAF:s standardprocedurer följdes och en förklaring till fyndet söktes från idrottaren. Ingen förklaring kom inom den givna tidsfristen och IAAF stängde av Hunter genom ett brev till USA:s friidrottsförbund den 24 augusti 2000, dagen innan han skulle tävla vid Golden League-mötet i Bryssel. Den 25 augusti 2000, dagen för Brysseltävlingen, fick IAAF en sen och osignerad förklaring på idrottarens vägnar. IAAF-tjänstemän som var närvarande i Bryssel sökte ett möte ansikte mot ansikte med idrottaren för att diskutera hans fall och IAAF-förfarandena inblandade och han fick så småningom tävla där i väntan på en granskning av hans förklaring av IAAF:s antidopningskommission. Han stängdes av i 2 år i mars 2001 och avslutade då sin karriär som tävlingsidrottare. Han kom aldrig tillbaka till tävling efter avstängningen.

Vid BALCO-skandalen vittnade Hunter mot Marion Jones. Marion Jones värld rasade samman. Hon blev av med alla sina OS-medaljer och dömdes dessutom till sex månaders fängelse för att ha ljugit för de federala agenterna under dopningutredningen.

Hunter och Jones skiljde sig 2002 efter publiciteten kring BALCO-skandalen

Hunters personbästa i kula var 21,87 m som stöttes under USA:s olympiska försök 2000. En månad senare testades han positivt för nandrolon vid Bislett Games, vilket avslöjades innan de olympiska sommarspelen 2000. Han hade tidigare tävlat vid olympiska sommarspelen 1996 och slutat sjua.

Hunter bodde i Holly Springs, North Carolina med sin son från sitt tredje äktenskap, Nicko, vid sin död den 28 november 2021, 52 år gammal. Dödsorsaken är inte offentliggjord.

Tim Montgomery

Tim Montgomery, född 25 januari 1975 i Gaffney i South Carolina, är en amerikansk friidrottare som erövrat ett OS-guld och ett VM-guld, båda på korta stafetten 4 x 100 m.Den 24 november 2008 erkände Montgomery i samband med BALCO-utredningen att han tagit insulin, testosteron och tillväxthormon innan OS i Sydney 2000 där han deltog i guldlaget på 4×100 meter stafett, som han hjälpte till att ta guldmedaljen. Han testade dock aldrig positivt i någon dopingtest – han testades fyra gånger 2001, tre 2002 och fem gåmer 2003 – utan avstängningarna som följde var helt beroende på erkännande. Dopingpreparaten fick han genom sin dåvarande tränare, Trevor Graham, som ordnade så att några av hans idrottare fick prestationshöjare från Angel “Memo” Heredia, en före detta mexikansk diskuskastare som bodde i Laredo, Texas, och smugglade preparaten över mexikanska gränsen. Enligt medicinska journaler mättes Montgomerys testosteronnivåer över gränsen i ett Nuevo Laredo-labb den 17 februari 2000, och sedan igen följande dag. Rapporten visar att hans testosteronnivå nästan fördubblades inom den 24-timmarsperioden, förmodligen resultatet av en kraftig dos testosteron. Under överinseende av Victor Conte från BALCO, tog Montgomery blodprov nästan varje vecka under en femmånadersperiod under 2001, enligt dopningsbokföring som senare påträffats.

CAS beslutade 13 december 2005 att frånta Montgomery alla medaljer och rekord han presterat sedan 31 mars 2001, inklusive två medaljer (guld respektive silver) från VM i Edmonton 2001 och ett världsrekord på 100 m som han satte i september 2002 (9,78 s).

Det är känt att han vid denna tid hade ett sponsorskontrakt med Nike värt 33 000 dollar per månad, men även det kontraktet förlorades.

Tim Montgomery har fyra barn med fyra olika kvinnor. Ett av dem är med friidrottaren Marion Jones, Tim Jr, född 28 juni 2003.I april 2006 åtalades och greps Montgomery på grund av bedrägerianklagelser för hans påstådda inblandning i ett penningtvättsprogram. Han anklagades för att ha satt in tre falska checkar på totalt USD 775 000. Montgomery ska ha fått USD 20 000 för sitt deltagande. Hans tidigare tränare, Steve Riddick, var också en åtalad i fallet.  Den 16 maj 2008 dömdes han till 46 månaders fängelse. Den 1 maj 2008 öppnades ett åtal som anklagade Montgomery för att ha delat mer än 100 gram heroin i Hampton Roads-området under föregående år. Den 10 oktober 2008 dömdes Montgomery till fem års fängelse för heroinhandeln. Fängelsestraffen kom att adderas.

Tim Montgomery släpptes ur interneringsanläggningen 2016 och återvände hem till sin fru Jamalee och deras barn. De två gifte sig 2009, under idrottarens vistelse i fängelse. De hade då en sexårig dotter. Hans första steg var att skapa en relation med sin dotter, Tymiah, vilket blev särskilt viktigt efter en lårbensskada som gjorde att Tymiah var rullstolsbunden i två år. Han har sedan också uppträtt i olika kristna sammanhang.

Montgomery arbetar nu (2022) som friidrottstränare.

Nike Oregon Project

Nike Oregon Project (NOP) var ett program avsett att få USA att återkomma till världseliten i långdistanslöpning. Det initierades 2001 i Oregon av den amerikanske tidigare elitlöparen Alberto Salazar (innehaft världsrekord i maratonlöpning, vunnit New York Maraton 3 gånger och Boston Maraton en gång och avslutade sin egna löparkarriär 1995) tillsammans med den verkställande direktören för skotillverkaren Nike, Tom Clark. Även i efterhand kan man fastslå att initiativet ur idrottsresultatsynpunkt var mycket lyckat och att det till stor del var beroende på stora ekonomiska resurser som Nike ställde till förfogande och en genomtänkt organisation. Salazar var chef, ”head coach”, för NOP från dess start till dess det stängdes i oktober 2019.

CAS skiljedomsutlåtande rör åren 2009-2012 och den utredning som den nationella antidopingorganisationen i USA (USADA) gjort av förhållandena under denna tid och vad den ledde till efteråt.

De som granskades var i första hand Salazar och en läkare, Jeffrey Brown, som var specialist i endokrinologi (de inresekretoriska organens fysiologi och sjukdomar) från Houston. Fån cirka 2005 var Brown personlig läkare för flera av de löpare som ingick i NOP – inklusive Salazar – och 2008-2012 var han anställd som överläkare (”consultant”) vid NOP. Vid Peking-OS 2008 flögs doktor Brown i Nikes företagsprivatjet tillsammans med firmans dåvarande VD till tävlingarna, vilket visar hans ställning i organisationen.

Det framgår också av handlingarna att Salazar hade fått utskrivet testosteron av läkare åtminstone sedan 1991, men först av läkaren Jan Smulovits och på indikationen att Salazars egna testosteronproduktion (primär testikelinsufficiens) var upphävd “in reference to the massive exercise program that he had accomplished during his lifetime”. Det finns testresultat som visade att Salazars testosteronvärden var normala 1986 men under den undre referensnivån 1990. När Salazar då fick testosteron utskrivet blev hans testosteron-värden i blodet normaliserade. Han sökte då dispens för att få använda testosteron trots att han var tävlingslöpare, men dispensansökan avslogs. I ansökan skrevs särskilt att dispensansökan skulle hållas hemlig. Trots avslaget använde Salazar testosteron åtminstone tidvis under sin resterande löparkariär. Senare har olika läkare, inklusive Jeffery Brown, hävdat att även om Salazars testosteronvärden låg inom referensgränserna – med eller utan testosterontillförsel – så behövdes extra testosteron dels på grund av dålig sköldkörtel-funktion, dels på grund av att han åt kolesterolsänkande statiner. I CAS handlingar framgår att Salazars bruk av testosteron för eget bruk ur medicinsk synvinkel var mycket tveksamt.

Trots att det fanns och finns en betydande misstanke om en allvarlig dopingkultur i NOP har bara en liten del blivit prövad i CAS – sannolikt på grund av brist på bevis för annat. Bland det som Salazar anklagades för var att han smörjt testosterongel på sina två söners ben och sedan mätt deras testosteronhalter i urinen, ”the testosterone experiment.” Salazar hade fått testosteronet av dr Brown och förklarade sitt handlande med att han gjorde försöken för att se om någon kunde utföra sabotage genom att i hemlighet styrka på en gel (innehållande testosteron) på en motståndares ben och därigenom få denne fälld för doping.

Brown synades också försök att injicera L-carnitin intravenöst på idrottsutövare. Carnitin är visserligen inte en förbjuden substans, men injicerande av vätska utan medicinsk indikation kan vara det. Både Salazar och Brown hade enligt tilltalet sedan vidtagit åtgärder för att hindra USADA att få tillgång till uppgifter om försöken.

Efter en omfattande skriftväxling skedde en förhandling med utfrågning den 3-12 mars 2021. I CAS handlingar är det uppenbart att WADAs regler varit något olika under den diskuterade tiden. Fram till 31 december 2008 gällde en regelskrivning, en ny skrivning fram till den 31 december 2014 och därefter återigen en ny ordalydelse. Det påpekades också att brottet måste vara begånget under den tid en regel gällde:

No one shall be held guilty of any criminal offence on account of any act or omission which did not constitute a criminal offence under national or international law at the time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be imposed than the one that was applicable at the time the criminal offence was committed.

Detta blir naturligtvis ett problem om man diskutera regelbrott som begåtts över tider då reglerna ändrats.

CAS fastslog emellertid den 15 september 2021 att:

Experimentera med testosteron på sina söner är inte ett brott mot dopingreglerna och inte heller för en idrottsläkare att skaffa testosteron till sådana experiment

Att inneha testosteron för eget bruk är inget dopingregelbrott även om man är idrottstränare om det finns en av läkare skriven ordination

Att ge intravenösa injektioner utan medicinsk indikation är ett regelbrott även om den infunderade mängden är liten och den infunderade substansen inte är förbjuden. Det är metoden som är förbjuden enligt reglerna.

Det är inte bara straffbart att använda en förbjuden metod utan det är också straffbart att assistera eller uppmuntra till användning av en förbjuden metod.

Båda Brown och Salazar dömdes till fyra års avstängning (egentligen fastställde CAS den fyraårsavstäning som USADA redan utdömt).

Förhandlingarna drog ut mycket på tiden dels beroende på mycket skriftväxling mellan parterna, dels på grund coronapandemin. Den sista domstolsförrättningen hölls 3-12 mars 2021.

Brown döms för

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Salazars innehav av testosteron

Överlämnande (artikel 2.7) av testosteron till Salazar

Användning (artikel 2.8) av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll

Salazar döms för

Innehav (artikel 2.6) av testosteron för icke medicinskt bruk

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Browns användande av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll med L-carnitin-infusioner

Det påpekades särskilt att ingen av regelbrotten rörde någon idrottsutövare direkt och inte heller att någon idrottsutövare skadligt påverkats i the Nike Oregon Project.

Antonio Pettigrew

Antonio Pettigrew (född 3 november 1967, i Macon, Georgia, död genom självmord den 10 augusti 2010) var en amerikansk sprinter som specialiserade sig på 400 meter.

Han är också känd för att han vid olympiska sommarspelen 2000 i Sydney kastade sina guldmedaljvinnande Adidas-skor in i publiken efter att ha vunnit 4×400 m-finalen för USA.

Antonio lämnade aldrig något positivt dopingprov, trots att han själv deklarerade att han använde prestationshöjande preparat vid OS i Sydney 2020 och att han hade dopat sig från 1997 till 2001. Pettigrew vittnade om att han använt tillväxthormon för att bli starkare och hade tagit erytropoietin för att förbättra sin uthållighet, och han gjort det enligt tränaren Trevor Grahams förslag.

År 2008 angav åtalsdokument relaterade till rättegången mot Trevor Graham i samband md Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO)-affären (kommersiell doping med designer-substansen THG, tetrahydrogestrinone) att Pettigrew var en av de idrottare som köpte prestationshöjande droger hos Victor Contes BALCO, dit han hänvisats av Graham.

Pettigrew erkände att han använt prestationshöjande substanser och vittnade mot Graham vid rättegången mot honom i maj 2008. Pettigrew förklarade att Graham uppmuntrade honom 1997 att injicera tillväxthormon och erytropoietin. Strax efter, sa Pettigrew, började han köpa preparaten direkt från Angel “Memo” Heredia, en välkänd steroidhandlare från Laredo, Texas. När han började ta de förbjudna ämnena, angav Pettigrew att han kunde springa 400 meter under 43 sekunder för första gången. Pettigrew hade till en början ljugit för de federala utredarna och förnekade dopning när de först förhörde honom i februari 2005. Han erkände emellertid slutligen bakom lykta dörrar doping när han konfronterades med dokument i oktober 2006 som starkt antydde preparatinköp från Heredia. Graham berättade å sin sida för utredarna att han bara pratade med Heredia i telefon en gång 1996. Åklagaren hävdar emellertid att Graham och Heredia arbetat nära under flera år för att förse Grahams idrottare med prestationshöjande preparat. Kevin Young och Dennis Mitchell, som båda vann OS-guld, vittnade också båda om att Graham introducerade dem för Heredia, som sedan blev deras leverantör av dopingpreparat.

Graham dömdes i civil domstol för att ha ljugit för federala utredare (mened) om sin kontakt med BALCO som dopingmedeldistributör. USA:s antidopningsbyrå (USADA) gav honom ett livstidsförbud för att delta i idrott.

Det avslöjades också vid rättegången att den olympiska sprintmästaren Justin Gatlin arbetade i hemlighet (undercover) för myndigheter som utredde dopning inom idrotten, enligt vittnesmålet från en annan ”hemlig agent”, Erwin Rogers. Rogers vittnade om att Gatlin, som en gång haft världsrekordet på 100 meter, spelade in flera telefonsamtal med Graham i hemlighet. Distriktsdomare Susan Illston hindrade dock Rogers från att avslöja några fler detaljer om samtalen.

Pettigrews olympiska stafettlagkamrater var Michael Johnson, Angelo Taylor, Jerome Young och tvillingarna Alvin och Calvin Harrison. Innan Pettigrew vittnade vid Graham-rättegången avtjänade redan Harrisons dopingavstängningar och Young hade stängts av på livstid för dopning, även om antidopingorganisationen inte hade funnit att dessa tre idrottare hade använt förbjudna substanser vid 2000-olympiaden.

Även om IAAF:s regler vid den tidpunkten inte retroaktivt kunde ändra resultaten mer än åtta år efter tävling, returnerade Pettigrew frivilligt medaljerna han vann under den vid OS i Sydney 2000 för 4 × 400 m seger med det amerikanska stafettlag.

Pettigrew fick två års avstängning 2008, men han hade då redan då avslutat sin friidrotts-karriär. Alla tävlingsresultat sedan januari 1997 annullerades, inklusive världsmästerskaps-guldet han vann i 4x400 meter stafett och hans del i att sätta världsrekord 1998. Han behöll däremot resultat som vunnits före 1997.

Många ledande personer inom friidrotten var mindre förlåtande. För några av sina brittiska rivaler identifierades han som en fuskare som hade fråntagit dem deras rättmätiga platser överst på prispallen vid OS. En av Pettigrews egna lagkamrater, Michael Johnson, som fråntogs den olympiska 400 m stafettmedaljen 2000 efter Pettigrews bekännelse, anmärkte: “Jag känner mig lurad, förrådd och sviken.”

Antonio Pettigrew hittades död vid 42 års ålder i baksätet på sin låsta bil i Chatham County, North Carolina, den 10 augusti 2010, och bevis på självmord med hjälp av sömntabletter hävdades av polisen. Sömnmedicin hade också påvisats i bilen. Den 13 oktober uppgav en obduktionsrapport att han hade dött av självmord till följd av överdosering av ett läkemedel innehållande difenhydramin (Unisom®). Pettigrew var sedan fyra år assisterande tränare vid University of North Carolina vid tiden för sin död, två år efter vittnesmålet i BALCO-affären.

Pettigrew efterlämnar sin fru, Cassandra, och son, Antonio Jnr.

Shelly Houlian

Shelby Houlihan (född 8 februari 1993) är en amerikansk elitlöpare som tog sig till final på 5000 meter vid olympiska sommarspelen 2016 . Houlihan har (2021) det amerikanska rekordet på både 1500 meter och 5000 meter. Hon sponsades av Nike. 2020 anklagdes hon för doping med nandrolon och efter dom i det internationella friidrottsförbundet (World Athletic) togs fallet till CAS (CAS 2021/O/7977).

Houlian lämnade ett dopingprov under träningsförhållanden (out-of-competition) den 15 december 2020 i Oregon, USA. Provet visades innehålla 19-norandrosteron (nandrolon). Den 27 januari analyserades B-provet som också visades innehålla nandrolon i dopingklassade mängd.

Houlian anförde att hon måste ha fått i sig den förbjudna substansen då hon åt en burrito (en vetetortillas fylld med bönor, kött, ris och eventuellt annat) innehållande inälvsmat från ett gatukök på kvällen (19:30) innan dopingprovet togs 10 timmar senare.

Den 7 maj försökte löparen få upphävt den provisoriska avstängningen så att hon skulle kunna ställa upp i uttagningstävlingarna för det kommande OS avseende 10 000 meter. Anhållan avslogs dock.

En skiljedomare utsågs och den 4 juni hölls en videosession där sammanlagt två vittnen hördes för åklagarsidan och fem för svarandesidan.

Som sitt expertvittne kallade Houlian bland andra en amerikansk läkare, Emmanuel Strahm (som tidigare arbetat på Dopinglaboratoriet i Huddinge), som framförde att kvoten mellan 19-norandrosteron och 19-noreticholanolon (en metabolit till nandrolon) motsvarade ett intag cirka 10 timmar efter intag av nandrolon så som det skulle vara efter kontaminerat griskött eller -inälvor.

Åklagarsidan gjorde det osannolikt att gatuköket av misstag skulle ha serverat Shelby Houlihan kött från en okastrerad gris (som är den enda typen av gris som naturligt skulle kunna ha såg höga nadrolonvärden i sig spontant att det skulle ge utslagni en dopoingtest om köttet åts av enmidrottsutövare), eftersom kött från sådana djur inte kunde köpas in på det sätt som gatuköket vanligen inköpte kött. Man hävdade också att om det rörde sig om svinmage som Houlian ätit (vilket hon uppgivit) finns det betydligt mindre i magens muskulatur än i andra muskler från svin, och långt mindre än i exempelvis grisens njurar och lever.

Man diskuterade också halterna av nandrolon i Houlians urin och fann att den var 2-3 gånger högre än vad som någonsin uppmätts i vetenskapliga försök efter intag av betydligt mer kött från okastrerade grisar. Den isotopsignatur som påvisades avseende nandrolonet skiljde sig också signifikant från vad som vanligen ses hos kommersiellt majsuppfödda grisar i USA men stämmer väl överens med de medicinska tabletter innehållande nandrolon som tillhandahålles i USA.

Svarandesidan ansåg att laboratoriet borde utfört kompletterande analyser så snart Houlian hade hävdat att hon fått i sig den förbjudna substansen genom griskött, men laboratoriet hävdade att de följt regelboken.

Löparen hade också gjort en håranalys, där man inte hade funnit något spår av nandrolon. Hon framförde också att hon blivit dopingtestad mycket ofta och att ingen av de tidigare testerna visat tecken på doping. Argumenet avvisades dock.

Dock hade analyserna från tidigare dopingtester genomgående visat en annan carbone isotope signature än den som visades i det nu aktuella dopingprovet. Från åklagarsidan påpekades också att the carbone isotope signature var annorlunda avseende nandrolonet jämfört med androsteron och preganediol som också påvisades som naturliga steroider och att signaturen från nadrolonet i det aktuella dopingprovet var ”extremely unlikely” i kött som kom från någon djuruppfödare i USA.

I sammanfattningen av skiljedomarens bevisvärdering befanns det osannolikt att ätandet av den diskuterade burriton skulle kunna resultera i ett positivt dopingprov. Man fann också att ”sanningstest” (polygraph) inte kan användas för att indikera att intaget av den förbjudna substansen var utan avsikt.

Således fastslogs att Houlian had failed to establish the source of the 19-NA detected in her urine sample to the applicable standard of proof, och således skulle intaget av den förbjudna substansen betraktas som medvetet (intentional).

Hon dömdes således till fyra års avstängning.

Inika McPherson

Den amerikanska 36-åriga höjhopparen Inika McPherson från Houston, Texas, har stängts av från och med den 22 juli 2022 och i 16 månader efter att ha testats på träning (out-of-competition) för furosemid i ett beslut daterat 14 april 2023.

McPherson började hoppa på elitnivå 2010 och har varit USA-mästare vid tre tillfällen och deltog i OS för USA 2016.

Hon har varit upptagen i USADAs Registered Testing Pool sedan 2011, och har således dopingtestats ett stort antal gånger. Hon uppger att hon gått igenom online-kurser om doping och antidoping, och att hon dessutom fått ett 3-5 minuters långt samtal med en särskild antidopingutbildare (Grayson Potter) från USADA 2021. Hon testade trots det positivt vid ett tillfälle tidigare, 2014 – då för kokain – och var då avstängd i 21 månader.

I augusti 2021 fick McPherson en skada i sin vänstra häl, vilket gjorde att hon inte kunde träna höjdhopp under resten av året. Hon behandlade skadan med vila, isbehandling och stretching. Hon köpte också antiinfllamatoriska tabletter (Ibuprofen med flera) receptfritt under denna tid.

I april 2022 hade hon fortfarande ont och reste då till en känd idrottsläkare i Atlanta, Georgia, Rudolph Amadeus Mason – anlitad och rekommenderad av amerikanska friidrottsförbundet – som gav henne en injektion av trombocytrik plasma i hälen för diagnosen plantar fasciit, men han meddelade henne inte uttryckligen diagnosen. Doktor Manson instyerade henne att vila foten och använda en särskild ortos för foten så att hon ändå skulle kunna gå. Dessutom fick hon tabletter på Ibuprofen 800 mg x 3och Tramadol 50 mg var fjärde timme men högst 8 tabletter per dag. Behandlingen varade i 2-3 veckor och eftersom hon senare inte lyckades komma i kontakt med läkare köpte hon ibuprofenet på egen hand.

Den 2 juni 2022 besökte hon en god väns mormor (eller farmor?) och denne gav henne en tablett som hon tog för sina bensmärtor – den äldre damen talade inte om vad tabletten hette med idrottsutövaren tog den trots det. Dagen efteråt togs ett oannonserat dopingprov som visade sig vara positivt för furosemid.

I den vidare utredningen intervjuades de inblandade och vännen förklarade att i mormoderns/farmoderns medicinskåp fanns både naproxen och furosemid.

Att provet var positivt för furosemid betvivlades aldrig, men den oberoende skiljedomaren trodde på att det rörde sig om ett rent misstag. Hon fick således en reduktion av sin avstängning från 24 till 16 månader och ingen fördubbling trots att det var andra gången hon ertappades med positiva dopingprov.

Tara Davis-Woodhall

Den 25 april 2023 tillkännagav USADA att längdhopparen Tara Davis-Woodhall, från Fayetteville, Arkansas, stängts av i en månad efter en positiv test för 11-nor-9-karboxytetrahydrocannabinol (karboxy-THC), en urinmetabolit av delta9-tetrahydro-cannabinol (THC), den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch. Hennes värde översteg 180 ng/mL, vilket är gränsen för när laboratoriet skall anmäla resultatet av analysen.

Prov samlades in under tävling vid USA:s friidrottsinomhusmästerskap 2023 den 17 februari 2023. I 2021 års kod klassificeras THC i en speciell kategori som tillåter en reducerad avstängning till tre månader om idrottaren konstaterar att användning av substansen skedde utanför tävling och inte var relaterad till idrottsprestationer. Sanktionen kan minskas ytterligare till en månad om idrottaren på ett tillfredsställande sätt genomför ett behandlings-program som godkänts av USADA.

Davis-Woodhalls avstängning reducerades till en månad på grund av att hennes användning av cannabis skedde utanför tävling och inte var relaterad till idrottsprestationer, och för att hon framgångsrikt genomförde ett behandlingsprogram för missbruk av missbruk angående hennes användning av cannabis.

Davis-Woodhalls avstängning är det minsta tillåtna enligt reglerna och började den 21 mars 2023, dagen för hennes provisoriska avstängning. Dessutom har Davis-Woodhall diskvalificerats från alla tävlingsresultat som nåtts den 17 februari 2023 och senare, det datum då hennes positiva prov samlades in, inklusive förverkande av eventuella medaljer, poäng och priser.

Det har redan höjts ifrågasättande röster avseende så korta avstängningar som en månad eftersom de knappast kan uppfattas som betydande straff så länge de inte kommer just i anslutning till en stortävling – och då antagligen kan flyttas genom ett överklagande.

Gwen Berry

Gwendolyn Denise Berry (född 29 juni 1989 i Saint Louis i USA) är en amerikanske friidrott-are som specialiserat sig på slägga. Hennes personliga rekord är 77,78 m satt den 8 juni 2018, vilket rankar henne som nummer 7 på listan genom tiderna. Hon var guldmedaljören i slägga vid Panamerikanska Spelen redan 2014 och upprepade bedriften 2019.

Gwen Berry var basketspelare under skoltiden men började under lågsäsongen tävla i tresteg. Hon började studera psykologi och straffrätt vid Southern Illinois University Carbondale 2007 och prövade slägga först 2008. Redan följande år blev hon dock mästare i Missouri Valley Conference (MVC) i slägga och kulstötning. Berrys internationella debut för USA kom vid 2010 NACAC U23-mästerskapen i friidrott då hon tog brons. Efter examen fortsatte Berry att tävla med fokus på slägga under utomhussäsongen.

Under prisutdelningen i Pan American Games 2019 i Lima, Peru, då Berry belönades med guld i slägga. höjde hon en knuten näve i slutet av spelningen av Amerikas nationalsång i protest mot “orättvisa” i Amerika “och en president som gör det värre.” Berrys protester ledde till att USA:s olympiska och paralympiska kommitté utfärdade nya riktlinjer för att tillåta fredliga uttryck för protester “till stöd för ras och social rättvisa för alla människor.”

Internationella olympiska kommittén tillrättavisade dock Berry och satte henne på prov i 12 månader, innebärande att IOC förbjöd henne från någon form av protest under ett år. Hennes agerande kostade henne sponsring, och hon uppskattade att hon förlorade cirka 50 000 dollar. I juni 2021, under USA:s olympiska uttagning för OS i Tokyo 2020, vände Berry sig bort från den amerikanska flaggan under uppspelningen av “The Star-Spangled Banner”. Enligt en talesperson för USA Friidrott som uttalade, “Nationalsången spelas varje dag enligt ett tidigare publicerat schema”, var hymnen planerad att spelas klockan 17:20, även om musiken vid detta tillfälle började klockan 17:25. Berry hävdar att en tjänsteman sa till henne att hymnen skulle spelas innan hon kom på pallen. Berry har anklagat kritiker för hennes protest för att gynna “patriotism framför grundläggande moral”.

Gwendolyn Berry har nu den 2 augusti blivit avstängd i 16 månader efter dopingtest under träning den 23 mars 2023 som var positiv för canrenone, en metabolit till spironolakton. Berrys positiva prov berodde på att hon använde en medicin som innehöll det vätskedrivande – och maskeringsmedlet – spironolakton som hon hade recept på. Berry lyckades dock inte få dispens för användning av medicinen. Hennes 16-månaders avstängning fördes tillbaka till den 28 april, det datum då hennes provisoriska avstängning infördes, vilket utesluter henne från denna månads friidrotts-VM i Budapest.

Det var det andra dopningavstängningen inom en 10-årsperiod för Berry. Båda antidopning-regelbrotten rörde förskrivna mediciner som Berry inte hade dispens för.

Randolph Ross

Randolph Ross (född 1 januari 2001 i Raleigh, North Carolina) är en amerikansk elitidrottare specialiserad på 400 meter. Han tävlar för ett universitet i North Carolina.

Den 12 februari 2021 sprang Ross 400 m på 45,21 sekunder på Tiger Paw Invitational i Clemson, South Carolina, då vilket var den snabbaste tiden i landet 2021. En dag senare sprang han 200 m på tiden 20,50 sekunder vilket var den snabbaste tiden även på den distansen. Han kvalificerade han sig till 400 m vid olympiska sommarspelen 2020 genom att sluta trea vid USA:s olympiska försökstävlingar den 20 juni 2021.

Den 16 juli 2022 stängdes han av provisoriskt av Athletics Integrity Unit från att delta i friidrotts-VM 2022 i Eugene. Han stängdes efter utredning slutgiltigt av i tre år från och med den 1 juli 2022 för att han inte varit på de platser vid tre tillfällen där han enligt vistelserapportering uppgivit sig vara: Dessutom – vilket väsentligt förlängde hans avstängning – påvisades att han manipulerat ett e-postmeddelande.

Den första överträdelsen av vistelseorten kom den 14 april 2022, som ett resultat av att Ross försummade att uppdatera sin information för att visa att han skulle vara i Gainesville, Florida, den dagen och förbereda sig för att tävla i Tom Jones Memorial. Den andra missen är mer omtvistad. Än en gång misslyckades han med att uppdatera sin vistelseort och sa att han var fångad av spänningen att återvända till NCAA-mästerskapen i Eugene, där han försvarade sin 400-titel och tog sig till ”All-America” i de två stafetterna. I sitt överklagande, säger han, erbjöd han AIU resultaten av sitt drogtest i Eugene, men överklagandet avslogs. “Alla vet var jag var. De kom [till hans hem] dagen mellan mina försöksheat och finalerna. De hade folk på mötet. Det var inte som att de inte kunde hitta någon. Enligt dem var det informationen vi loggar in i appen som var problemet.”

Den tredje missen är den komplicerade. Ross säger att han uppdaterade sin vistelseort via sin telefonapp. Men, säger han, “Det visar sig faktiskt att när jag uppdaterar dem den 15:e fördes informationen inte över förrän i början av nästa månad.” Han var i färd med att flytta från Greensboro, North Carolina, till Knoxville, Tennessee, där han hade tänkt avsluta en ackademisk utbildning. På något sätt, säger han, fick USADA informationen; det gjorde inte AIU. USADA dök upp på hans nya adress i Knoxville för att genomföra ett test. Nästa dag, säger Ross, dök AIU upp på hans gamla adress i Greensboro, där han inte längre bodde. Enligt USADA-webbplatsen testades Ross 6 gånger 2022, varav fyra föll under andra kvartalet (april-juni). Enligt Rudolph Ross testades han vid ett tillfälle två dagar i rad. AIU visar inte offentligt en idrottares testantal eller -datum.

Ross säger att han har installerade en ringklocka på sin bostad, en extra skyddsåtgärd som skulle göra det möjligt för honom att bli meddelad på distans om någon dök upp hos honom. “Så om de ringer kan jag se och prata med dem. De kom men de ringde inte på dörren, de ringde mig inte. De knackar på dörren och när jag inte svarade så satt de bara där och väntade, och jag missade testet.”

Ross erkände dock tidigt i utredningsprocessen att han ändrade ett systemgenererat e-postmeddelande (som bekräftar en uppenbar uppdatering av informationen om hans vistelseort för den relevanta perioden). Detta utgjorde ett manipuleringsbrott enligt regel 2.5 i World Athletics Anti-Doping Rules (”ADR”).

Åtgärden för manipulering av dokument avseende doping medför vanligtvis ett större straff (4 år). AIU behandlade båda fallen som en enda förstagångsöverträdelse och gav Ross det större straffet, vilket minskade det till 3 år, på grund av hans fullständiga erkännande och samarbete. Hans resultat diskvalificerades sedan den 18 juni 2022. OS-guldet påverkas inte eftersom det bärgades utanför den aktuella tidsperioden. Avstängningen gäller till och med den 30 juni 2025 och gör att Ross missar VM i Budapest nästa år och OS i Paris 2024.

Ross har således inte testats positivt för något förbjudet ämne, men är ändå avstängd i tre år. Totalt sett är straffet en katastrof för Ross. Utan avstängningen är det troligt att han skulle ha skrivit på ett lukrativt proffskontrakt under de kommande åren eller två. Han kommer att missa OS i Paris. Han kommer inte att tävla igen förrän efter den 30 juni 2025. Han harförlorat sitt stipendium vid universitetet. Ross är fortfarande bara 21. Han kommer att vara 24 när han blir fri att tävla igen. Han kommer att fortsätta träna, även om han inte får träna med några idrottare eller tränare som är anslutna till USATF. Undantaget är att han fortfarande får tränas av sin pappa, Duane Ross, på grund av deras familjära anknytning.

“Det är definitivt en lärorik upplevelse. Det är inte den bästa, men det visar att idrottsspåret inte kan vara det enda i mitt liv. Jag måste gå vidare och börja jobba för vad jag har efteråt eftersom idrotten inte kommer att vara för evigt för mig. Jag måste ha en plan för något annat.”

Frikännande av en svettig amerikansk sprinter från doping fäller en annan

Aldrich Bailey Jr (född 6 februari 1994 i Dallas, Texas) är en amerikansk elitsprinter med personbästa på 200 meter på 20,30 (Austin 2015), 400 meter på 45,19 (Lubbock 2012) och 400 meter häck 48,55 (Eugen 2021). Redan vid 18 års ålder slog Bailey det amerikanska gymnasierekordet på 400 meter. 2021 började han specialisera sig på 400 meter häck. Den säsongen placerade han sig på fjärde plats vid de amerikanska olympiska försöken på en personlig bästa tid på 48,55 sekunder, men missade en plats i det olympiska laget med en plats. I sin amerikanska ranking vid årets slut rankade Track & Field News honom femte.

USADA meddelade nu den 15 april 2024 att Aldrich Bailey lämnat ett positivt dopingprov. Vid 30 års ålder testade han således positivt för mycket låga nivåer av ostarine som ett resultat av ett urinprov han lämnade vid träning den 18 maj 2023. Ett uppföljningsprov som han lämnade – också under träning – den 1 juni 2023, innehöll också mycket låga nivåer av ostarine. Ostarine är klassificerat på WADAs förbjudna lista som en Icke-Specificerad Substans i klassen Anabola Medel, en selective androgen receptor modulator (SARM). Medlet är förbjudet både vid tävling och träning.

Den vidare utredningen gjorde det troligt att ostarinet kom från kontaminerade neopren-hamstringsleeves. Denna typ av lårkompressionsskydd skall enligt reklamen erbjuda stöd för efter en muskelskada – exempelvis i ett lår – istället för ett kompressionsbandagen över en onödigt stor del av hela benet. Förbandet anges vara användbart för exempelvis hamstrings-bristningar och ”överarbetade” quadriceps för att tillåta lagom blodcirkulation och minimera risken för nya skador. Bailey identifierade två hamstringsleevs som han använt och som han fått av en träningskamrat. Bailey hade burit sådana skydd vid träning dagarna innan provtag-ningarna. Laboratorietestning av ett av bandagen vid ett WADA-ackrediterat laboratorium avslöjade närvaron av ostarine och dess metabolit i texturen. Genom sin utredning fastställde USADA att den Bailey lånade bandaget av konsumerade det dopingklassade preparatet ostarine medan han bar bandagen under månaderna innan han gav dem till Bailey. Vännens svett innehöll tillräckligt med ostarine för att den förbjudna substansen och dess metabolit skulle ackumuleras i hamstringsbandagen (nanogram per gram) även efter att de hade torkat.

Genom att sedan bära andagen i kombination med att applicera olika krämer för att behandla sin hamstringskada absorberade Bailey oavsiktligt ostarine från bandagen genom huden som, när det metaboliserades, var förenligt med hans positiva urintest. USADA bekräftade den vetenskapliga trovärdigheten av denna administrationsväg genom detaljerade studier som utfördes i samarbete med laboratorieexperter.

En studie bekräftade att ett neoprenhamstringsskydd kan bli kontaminerat med ostarine via svettutsöndring efter att ha använts av någon som använde ostarine och tränade flera gånger med förbanden. En andra studie bekräftade att bära ett ostarine-kontaminerat neoprenbandage kan resultatera i absorptionen av ostarine genom huden via det kontaminerade förbandet även under en kort tid medan medicinska krämer används. Studien bekräftade ytterligare att absorptionen kan utlösa ett positivt test som är förenligt med de extremt små koncentrationerna som hittades i Baileys prov.

Sammantaget ansågs således att Bailey testade positivt men att han inte begått något fel eller uppträtt försumligt och därför skall han inte bestraffas. Eftersom provet lämnades utanför tävling finns det inga tävlingsresultat att diskvalificera. WADA och World Athletics, som är det internationella förbundet för friidrott, har haft möjlighet att granska fallet och valde efter det att inte överklaga beslutet.

USADA vände sig därefter mot den person som använt hamstringsbandagen för Bailey, vilket var den amerikanske elitsprintern Jaron Flournoy (född 24 november 1996) som haft sina främsta placeringar på 200 meter. Hans personbästa är 20,09, satt i Jacksonville 2019. Efter fastställandet av Baileys positiva ostarinprov erkände Flournoy atthan köpte ostarine online, med levererans i december 2022. Han accepterade således en treårig avstängning för sitt innehav av en förbjuden substans trots att han aldrig själv lämnat något positivt dopingprov.

Enligt Artikel 10.8.1 i WADA:sregelverk kan en idrottare som begått ett regelbrott inom antidoping som medför en avstängning på fyra år eller mer få en sänkning av straffet med ett år om idrottaren erkänner överträdelsen inom 20 dagar från meddelandet om det påstådda regelbrottet inom antidoping. Enligt regeln kvalificerade Flournoy sig därför för en sänkning med ett år.

Flournoys treåriga avstöngningssperiod började den 14 februari 2024, datumet då hans provisoriska avstängning infördes. Dessutom har Flournoy diskvalificerats från alla tävlingsresultat som han fått efter den 1 december 2022 och därefter, den ungefärliga dagen då han erhöll ostarine, inklusive återlämning av eventuella medaljer, poäng och priser.

Amerikanske sprintern Erriyon Knighton testade positivt för trenbolon, friades

Erriyon Knighton (född 29 januari 2004) är en amerikansk sprinter från Florida som specialiserar sig på 100 meter och 200 meter. Vid 18 års ålder vann han bronsmedaljen på 200 meter vid världsmästerskapen i friidrott 2022, vilket gjorde honom till den yngsta individuella sprintmedaljören i mästerskapens historia. Han är även USA-mästare på 200 meter 2023.

Knighton innehar världsrekordet för under-18 på 200 meter med tiden 19,84 sekunder, satt den 27 juni 2021, och världsrekordet för U20 med tiden 19,69 sekunder, satt den 26 juni 2022. Hans bästa resultat på 19,49 sekunder (ej ratificerat) gör honom till den femte snabbaste idrottaren i historien på distansen, endast överträffad av Usain Bolt, Yohan Blake, Noah Lyles och Michael Johnson. Det var också den snabbaste säsongsöppningen någonsin.

Knighton testade positivt för den förbjudna steroiden trenbolon (egentligen metaboliten epitrenbolon) under ett utom-tävlan-test den 26 mars. Den amerikanska antidopingsbyrån (USADA) valde att inte införa någon avstängning och hänvisade det positiva resultatet till förorenat kött. Detta beslut tillät Knighton att delta i OS-kvalen i Paris, ett drag som har väckt mycket kritik.

China Anti-Doping Agency (CHINADA) ifrågasatte offentligt USADA hantering av fallet och krävde en oberoende utredning av vad de beskrev som ett allvarligt brott mot Världs-antidopingskoden och en potentiell mörkläggning av antidopingsöverträdelser. CHINADA uttalade att USADA gör sitt bästa för att skydda amerikanska idrottare efter en rad inhemska fall samtidigt som de anklagar CHINADA och World Anti-Doping Agency (WADA) för att “dölja sanningen” och kräva sanktioner mot kinesiska idrottare.

USADA hade först hävdat att analysresultatet var oförenligt med köttförorening och hade sökt en sanktion på fyra år mot Knighton, men det beslutade senare av en skiljedomstol före starten av USA-kvalet till OS att ingen avstängning skulle åläggas Knighton, och hävdade att idrottarens positiva resultat orsakades av hans förtäring av förorenat kött, och tillät honom att så småningom representera USA vid OS i Paris. WADA noterade i juni att det är svårt att förstå hur USADA kan förklara att “rättvisa skipades” i Knightons fall, och WADA:s president Witold Banka sa att det är “särskilt spännande” att USADA gjorde den plötsliga U-svängen. Även om skiljenämnden godkände Knighton att ställa upp i 200 kan beslutet överklagas av antingen Athletics Integrity Unit, som övervakar doping i friidrott, eller WADA. WADA:s talesman James Fitzgerald sa “som det alltid gör kommer WADA att granska det här fallet och förbehåller sig rätten att överklaga till domstolen för skiljedom för idrott, när så är lämpligt.”

“Om det här hade varit en idrottsman i Kina, vågar vi tro att USADA:S VD Tygart skulle sjunga en annan melodi, och väldigt högt”, har en talesperson för WADA sagt. “Till skillnad från de kinesiska simmarna, stängde USADA i det här fallet, som reglerna krävde, provisoriskt av idrottaren, presenterade frågorna inför en oberoende skiljedomare och offentliggjorde resultatet,” sa Tygart.

Trenbolon är dock inte en vanlig kontamination. Det kan öka kraften, men det har också allvarliga biverkningar. Därför har många länder förbjudit användningen av trenbolon i köttdjur. World Anti-Doping Agency (WADA) har listat det som ett icke specificerat ämne. Under de senaste åren har det upptäckts hundratals positiva fall av trenbolon runt om i världen, och de flesta av dem straffades baserat på ett fyraårigt förbud. Varför var Knighton exceptionell? Hur “råkade” en så liten sannolikhetshändelse inträffa för Knighton?

Erriyon Knighton slutade på fjärde plats i herrarnas 200-metersfinal vid OS i Paris. Hans plötsliga avvikande från medieområdet utan att ge några intervjuer har dock bara ökat misstankarna kring hans behörighet att tävla.

Ur den amerikanska skiljedomstolens – New Era Arbitration tribunal – fall nummer 24052801 från den 18 juli kan man hämta:

Svarande bestrider inte att han testade positivt för epitrenbolon, en metabolit av trenbolon som är förbjuden vid alla tillfällen. Regelverket (WADC) lägger ansvaret på idrottare för varje substans som kommer in i deras kroppar. Artikel 2.1 föreskriver att “Idrottare är ansvariga för alla förbjudna substanser eller deras metaboliter eller markörer som återfinns i deras prover. Därför är det inte nödvändigt att visa avsikt, skuld, vårdslöshet eller medvetet användande från idrottarens sida för att fastställa en antidopningsregelöverträdelse enligt artikel 2.1.” Således är idrottaren strikt ansvarig för en antidopningsregelöverträdelse (“ADRV”) när närvaron av en förbjuden substans återfinns i deras prover. Eftersom närvaron av en förbjuden substans fanns i svarandens prover, finns det tillräckligt med bevis för en ADVR.

Den 14 juni 2024 höll skiljemannen (en enmansdomstol) en muntlig förhandling via videokonferens där både käranden och svaranden var närvarande och gavs möjlighet att kalla vittnen, presentera bevis samt förhöra och korsförhöra vittnen. Alla vittnen talade under ed. Det tilläts inga journalister vid förhandlingen. Som svar på ett pressmeddelande från WADA, som av en händelse utfärdades på den första dagen av förhandlingen och som parterna senare blev medvetna om, skickade parterna ett gemensamt brev till Ross Wenzel, chefsjurist vid WADA, där de begärde information om köttförorening-sfall som hade avslutats av WADA utan offentliggörande, vilket hänvisades till i pressmeddelandet. Skiljemannen erbjöds möjligheten att inkludera ett uttalande i det gemensamma brevet. Parterna inkluderade följande uttalande från skiljemannen: “Den snabba tillhandahållandet av information som efterfrågats av parterna skulle kunna vara mycket hjälpsamt för mitt beslut om hur WADA utvärderar idrottarens skuld i köttföroreningsfall, med hänsyn till de balanserade intressena av kodens tillämpning och rättvisa gentemot idrottaren.”

Den 16 juni 2024 höll parterna slutanföranden till stöd för sina respektive ståndpunkter.

Eftersom han är en elitidrottare lades Knighton till USADA:s Registrerade Testpool (RTP) år 2021, vilket kräver att han rapporterar sin vistelseort till USADA så att han lättare kan testas utanför tävling. Han är fortfarande kvar i RTP idag. Knighton uppgav att han i stort sett har avstått från att använda kosttillskott. Han började nyligen använda Momentous Essential Protein, som är certifierat både av National Sanitation Foundation (NSF) och Informed Sport.

USADA har tillhandahållit Knighton antidopningsutbildning varje år han ingått i RTP. Genom de upprepade antidopningsutbildningarna lärde USADA Knighton att han är ansvarig för allt som kommer in i hans kropp, riskerna med kost-tillskott, farorna och konsekvenserna av dopning, samt de förbjudna statusarna för olika ämnen. Varje utbildning inkluderar en onlinebedömning som alla idrottare måste genomföra med 100 procent rätt och varje år identifierade Knighton korrekt strikt ansvar som konceptet att idrottare är ansvariga för allt som kommer in i deras kroppar.

Knighton genomgick ett rutinmässigt urintest utanför tävlingar i sitt hem i Gainesville, Florida, den 26 mars 2024. Han deltog i testet utan incidenter, då han hade blivit utvald för testning vid många tillfällen tidigare och aldrig testat positivt för någon förbjuden substans. Det tidigare tillfället var den 1 mars 2024. Efter testet den 26 mars testades han också den 14, 18 och 26 april 2024. Alla dessa tester var negativa.

Trenbolon är en anabol steroid som inte är godkänd för användning hos människor, även om den är lätt att hitta och få tag på på svarta marknaden. Trenbolon finns i olika former, inklusive injicerbar (som trenbolon enantat) och oral form (som trenbolonacetat). Ett expertvittne från Belgien förklarade hon att för köttproducerande djur kan hormoner användas för att främja tillväxt. De ökar viktökningen (muskelbildning) och kvävebehållningen, vilket kan resultera i 5 till 10 procent högre vinst för bonden. Trenbolone marknadsförs som trenbolon-acetat (TBA) eller trenbolonenanthate (TBE), och även om det har förbjudits i Europeiska unionen, är trenbolonacetat som tillväxtfrämjande medel fortfarande utbrett i USA och majoriteten av Syd- och Centralamerikanska länder. TBA-injektionsdoser kan variera från 40 mg till 200 mg och kan frisättas i djuret upp till 200 dagar efter implantation.

Experten förklarade också att den korrekta injektionsplatsen för TBA är örat på nötkreaturen, är förekommer också injektionsställen vid basen av svansen (M. coccygeus) och glutealområdet. Hon hänvisade till experiment med frivilliga som har visat att konsumtion av kött från hormonbehandlade djur eller kött som naturligt innehåller anabola-androgene steroider (AAS) kan leda till att denna anabola steroid eller dess metaboliter upptäcks i urinen hos personen som konsumerar köttet. Denna typ av överföring av steroider från köttet till urinen hos personen som äter köttet är mest sannolik att inträffa i de fall där injektions-ställen eller omgivande vävnader bearbetas till köttprodukter. Hon ansåg att det är tänkbart att den amerikanske sprintern har konsumerat 152 ng av trenbolon baserat på köttets ursprung från Sukarne/Nicaragua. Hon noterade också att väldigt få prover på syntetiska steroider som trenbolon tas i USA.

Ett vittne förklarades att Ganderia Integral Nicaragua, baserat i Nicaragua ägs av Sukarne, en stor mexikansk nötköttsproducent. Sukarne är en stor exportör av nötkött till USA. Det är mycket troligt att nötkreatur som uppföds i foderstationer i Nicaragua kommer att få två 200 mg TBA-innehållande implanteringar under en period av 120 till 150 dagar. Användningen av dessa två implanteringar är förenlig med den 0,1 ng/g restkoncentration av 17 beta-trenbolon som observerades i oxsvansprovet från Moreno.

Ett annat vittne, dr Garza, noterade att Sukarne, som en del av sin produktions-process, använder inte bara den mest avancerade teknologin för att förbättra produktiviteten, utan också teknologier som är säkra för miljön och inte utgör en fara för konsumenthälsan. Bland de teknologier som har de bästa återbetal-ningsnivåerna i foderstationer är de anabola implanteringarna, eftersom de förbättrar daglig viktökning och foderomvandling, vilket leder till lägre produktionskostnader.

Dr Garza bekräftade att användningen av anabola medel såsom trenbolon-acetat i nötkreatursuppfödning är en utbredd praxis, eftersom dessa föreningar är ett värdefullt verktyg för att förbättra nötkreaturens produktivitet och foderutnyttjande. Han noterade att flera injektioner kan ges, inklusive trenbolon, och att pellets kan vara felplacerade. Hans vittnesmål var att Sukarne följer alla regler beträffande injektion av steroider som trenbolon, inklusive att inte injicera nötkreatur i någon del av kroppen utom örat.

En urinanalysrapport förklarar hur användningen av anabola steroider inklusive trenbolon för dopingändamål sker. Den anger bland annat: “För att vara effektiv måste anabola steroider tas under upprepade perioder som kallas cykler. Cykling innebär att ta flera doser av steroider under en specifik tidsperiod (till exempel fyra veckor), avbryta en period och börja igen. Personer som missbrukar steroider ”stackar” också ofta drogerna, vilket innebär att de tar två eller fler olika anabola steroider, eller blandar orala och/eller injicerbara typer.” Trenbolone enanthate-cykler varar typiskt mellan 8 till 12 veckor. Trenbolone enanthate kan stackas med andra föreningar för synergistiska effekter. Vanligt använda stackar inkluderar testosteron, en oral steroid som Dianabol eller Anadrol för att starta cykeln, och eventuellt ett klippmedel som Winstrol eller Anavar för specifika mål.

Rapporten tar också upp det metaboliska fönstret för detektion av trenbolon i urinen. De huvudsakliga mänskliga urinmetaboliterna av trenbolon inkluderar epitrenbolon, epitrenbolon-glukuronid och trenbolon-glukuronid. I en studie från 2015 med två manliga frivilliga i åldrarna 34 och 37, gavs 25 mg trenbolon-acetat oralt och epitrenbolon var detekterbart i 14 dagar. I en artikel från 2020 gavs en enstaka oral dos på 10 mg trenbolon till en manlig frivillig. Epitrenbolon var detekterbart i 45 timmar och trenbolon var detekterbart i 21 timmar, och det noterades att det inte var trenbolonacetat (den marknadsförda versionen), “som har en långsammare frisättningshastighet från kroppen och därmed skulle förlänga detekteringsfönstret.” Det angavs också att, “individuella variationer i metabolismen hos de frivilliga i de olika studierna är en tänkbar förklaring till avvikande resultat.”

Med det positiva urinprovresultatet på 1,1 ng/mL angav rapporten vidare att det var förutsebart att epitrenbolon kunde detekteras i Svarandens prov 72–96 timmar efter konsumtion. Dessutom angavs att “koncentrationsintervallet av trenbolon som Knighton skulle ha behövt konsumera för att vara i överensstäm-melse med det positiva fyndet den 26 mars 2024, 3-4 dagar efter exponeringen den 22 och 23 mars 2024 och det negativa testet den 14 april 2024, 22 dagar efter intaget av kontaminerad oxsvans, ligger ungefär i intervallet 0,01 mg till 3 mg.”

Det ifrågasattes dock noggrannheten i beräkningarna för att bestämma hur mycket trenbolon som detekterades i Knighton urinprov. En expert drog slutsatsen att värdet på 1,1 ng/mL som mättes i Knighton urin måste betraktas som ett rent semi-kvantitativt resultat. Som nämnt ovan förklarade Knightons experter att “koncentrationsintervallet av trenbolon som Knighton skulle ha behövt konsumera för att vara i överensstämmelse med det positiva fyndet den 26 mars 2024, 3-4 dagar efter exponeringen den 22 och 23 mars 2024 och det negativa testet den 14 april 2024, 22 dagar efter intaget av kontaminerad oxsvans, ligger ungefär i intervallet 0,01 mg till 3 mg.” Vidare drar rapporten slutsatsen att koncentrationen av epitrenbolon i urinen var liten.

USADA intervjuade svaranden den 26 april 2024, där han förklarade att han trodde att hans positiva test berodde på att han hade ätit oxsvans från en lokal restaurang i Brandon, Florida, kallad Moreno Bakery. Svaranden förklarade att han åt måltiden den 22 mars, men senare, efter att ha blivit påmind av sin flickvän och hennes mamma, uppgav han att han åt rester av måltiden den 23 mars.

Den 1 maj 2024 intervjuade USADA Caitlin Whitlock, en kock på Moreno Bakery. Kocken förklarade att restaurangen får sin oxsvans från en distributör som heter Cheney Brothers baserad i Florida, och att Cheney Brothers köper oxsvans från en leverantör baserad i Mexiko som heter Sukarne.

Den 2 maj 2024 besökte en USADA-utredare Moreno Bakery och tog en bit oxsvans från restaurangen för analys. Utredaren erhöll även en kopia av kvittot för oxsvansmåltiden och talade med kocken samt en assisterande chef på restaurangen, som förklarade att restaurangen senast tog emot en leverans av oxsvans den 20 mars 2024. Kvittot och leveransförpackningen bekräftade att köttet kom från Sukarnes köttbearbetningsanläggning i Nicaragua. Whitlock vittnade dock senare om att det prov som lämnades till USADA:s utredare kom från en leverans som mottogs av Moreno i maj. Därför är varje hänvisning till att provet skulle vara detsamma som i mars felaktig.

USADA:s utredare skickade emellertid det kött de erhållit till Texas Tech University, där det förbereddes för analys. Oxsvansen skickades sedan till WADA-ackrediterade laboratoriet vid UCLA för analys. UCLA-laboratoriets analys av köttet upptäckte närvaron av trenbolon i en koncentration av 0,1 ng/g.

Den 23 maj 2024 intervjuade USADA Knighton flickvän, som förklarade att hennes mamma köpte oxsvansmåltiden åt henne, men att hon och svaranden delade på oxsvansrätten runt 19:30 den 22 mars. Hon förklarade vidare att svaranden åt upp resterna från samma oxsvansrätt på kvällen den 23 mars.

Efter att ha blivit informerad om det positiva dopingprovet påbörjade Knighton sin egen utredning för att hitta källan till trenbolonet. Den 18 april 2024 skickade han sitt proteinpulver för analys till Korva Labs, och testet visade inga spår av trenbolon.

Knighton granskade också noggrant sina måltider under dagarna fram till testet den 26 mars. Svarandens representanter besökte därefter Moreno Bakery, som tillhandahöll bilder som visade mängden nötkött som ingick i hämtmåltiden med oxsvans, vilket var lite över två pund nötkött.

Den 18 april 2024 gav svaranden hårprover för att testas av professor Pascal Kintz, världens ledande expert på hårtester. Professor Kintz testade svarandens hårprover för trenbolon, och båda hårproverna testades negativa.

USADA:s expert vittnade att hans analys i rapporten inkluderade flera antaganden till Knightons fördel när det gäller mängden fri trenbolon som Knighton skulle ha behövt konsumera från oxsvansmåltiden den 22 och 23 mars för att producera ett urinprov som innehöll 0,912 ng/mL av epitrenbolon klockan 17:08 den 26 mars. Antagandena inkluderade:

Daglig urinutsöndring på 1800 mL

Urinutsöndring av 60% av den intagna trenbolonen som endast epitrenbolon

Halveringstid för urinutsöndring av epitrenbolon på 1 dag

En koncentration på 0,912 ng/mL i Knightons urinprov den 26 mars. 1,3 ng/mL justerat för specifik vikt (1,14 ng/mL) och sedan justerat nedåt med 20 procent (0,912 ng/mL) baserat på laboratoriets rapporterade osäkerhet i mätningen

Att hela oxsvansmåltiden konsumerades den 23 mars, vilket förkortade tiden mellan måltiden och hans urinprov

Endast tre halveringstider av epitrenbolon (3 dagar) mellan Knightons konsumerade hela oxsvansmåltiden den 23 mars och provtagningen.

Frånvaro av epitrenbolon i Knightons urin innan han konsumerade oxsvansmåltiden. Hans urinprov den 1 mars var rent.

Dr. Dalton drog slutsatsen i sin rapport att Knighton hade konsumerat endera av:

en måltid med betydligt högre koncentration (38 ng/g) av fri trenbolon den 22–23 mars

en separat dos av fri trenbolon över 19 000 nanogram den 22–23 mars

en större dos av cirka 100 mg trenbolonacetat den 11 mars eller däromkring

Dr. Dalton erkände att om osäkerhetsmåttet är högre, skulle det översättas till en lägre koncentration i urinprovet. Han höll också med om att medan han använde en urinutsöndring på 1800 mL, är 1200 mL också inom det normala intervallet för urinutsöndring. Han höll vidare med om att det är omöjligt att veta hur mycket trenbolon som fanns i det kött som Knighton åt och att det finns ett antal variabler som kan påverka korrelationen mellan köttkoncentrationen och Knightons urinprov.

I sin slutplädering diskuterade skiljedomaren Knightons ”kunskap och åtgärder för försiktighet”: Det finns inga bevis på att Knighton var medveten om att oxsvansarna innehöll en förbjuden substans. Han vittnade trovärdigt att han inte visste att steroider fanns i köttet. Hans måltidsloggar visar att han äter nötkött rutinmässigt utan några negativa fynd i hans prover som skulle ha gett honom anledning att misstänka att köttet innehöll steroider. Måltiden var inte ens avsedd för hans konsumtion. Han åt en måltid som hade köpts till hans flickvän av hennes mamma. Till skillnad från kosttillskott ger reglerna inga specifika varningar om konsumtion av kött. Det finns inga bevis på att Knighton, även med största försiktighet, skulle ha kunnat veta att köttet var kontaminerat. Därför slutsatsen att han inte rimligen kunde ha vetat att oxsvansmåltiden var kontaminerad.

Reglerna ger en särskild varning till idrottare angående användning av kost-tillskott. I kommentaren till Artikel 10.5 står det: “Ingen skuld eller vårdslöshet skulle tillämpas under följande omständigheter: (a) ett positivt test som är resultatet av ett felmärkt eller kontaminerat vitamin- eller näringstillskott (Idrottare är ansvariga för vad de intar (Artikel 2.1) och har blivit varnade för möjligheten av kontaminering av tillskott).”

Det aktuella fallet rör emellertid kontaminering av kött. Ingen sådan varning finns i reglerna angående intag av kött. Vid fall av köttkontaminering, även om olika skiljedomstolar inklusive CAS-paneler har beaktat korrelationen mellan den påstådda källan och den upptäckta nivån, är det inte den enda faktorn som beaktas för att avgöra om en idrottare har visat att det inte föreligger någon skuld eller vårdslöshet för en positiv analys.

Skiljedomaren ansåg att Knighton har tillhandahållit tillräckliga bevis för att fastställa att det inte rörde sig om avsiktlig dopning.

Därefter diskuterade skiljedomaren om det finns en direkt koppling mellan oxsvansmåltiden som Knighton konsumerade och oxsvansen som serverades på Moreno Bakery där den köptes. Det ovedersägliga beviset är att oxsvansen som serverades av Moreno innehåller trenbolon. Detta är betydligt mer bevis än vad som fanns i andra fall av köttkontaminering där idrottaren befanns vara utan skuld eller vårdslöshet. Därför kan det rimligen sluts att Knighton intog kött kontaminerat med trenbolon.

Vad som är okänt är mängden av den förbjudna substansen som fanns i köttet USADA hävdar att tidsfönstret mellan intag och testning är för brett för att förklara Knightons koncentration av epitrenbolon i hans prov. Det står klart att trenbolon inte har testats regelbundet i kött som importerats till USA sedan 2008. Därför skulle det vara orimligt att bortse från sannolikheten att köttet som Knighton konsumerade kunde ha haft en högre MRL än 2 ng/g, vilket i sin tur skulle ge en högre koncentration i hans urin.

Testet som användes för att bekräfta mängderna var ett semi-kvantitativt test som experter från båda sidor är överens om är mindre exakt. Därför motbevisar inte de vetenskapliga bevisen i det här fallet slutsatsen att Knighton åt kontaminerat kött. Tvärtom är det övertygande att han verkligen åt kontaminerat kött, vilket resulterade i hans positiva analysresultat. När alla framlagda bevis beaktas måste det nödvändigtvis följa, baserat på en sannolikhetsbedömning, att kontamineringen kom från köttet som köptes från Moreno Bakery som källan till trenbolon i dopingprovet.

WADA:s oro för att ett påstående om köttkontaminering är “den uppenbara ursäkten för en idrottare att dopa sig med trenbolon eftersom det används i djuruppfödning i flera länder (inklusive USA)…,” är beaktad av skiljedomaren. Dock måste varje fall, i detta avseende, bedömas utifrån sina egna fakta och omständigheter som detaljerat förklarats ovan.

I det här fallet gjorde inte Knighton bara “ett påstående och spekulerade.” Istället försökte han “på ett systematiskt sätt” att etablera att han var “ett offer.” Han fastställde genom obestridliga bevis att kött som importeras till USA knappt testas för trenbolon; restaurangen där måltiden köptes får oxsvanskött som innehåller trenbolon; han testade negativt tre veckor före och efter testet den 26 mars; han har ingen dopningshistorik; det finns inga bevis för att den förbjudna substansen är mikrodoserad; han tar inga kosttillskott utöver ett proteinpulver; hans hårprov var negativt; det upptäcktes ingen bedrägeri i hans lögndetektor-prov; och förklaringen av vad som hände med måltidsinköpet och hans konsumtion av den var trovärdig.

Skiljemannen avslutar med: ”Sammanfattningsvis finner jag att det, baserat på en sannolikhetsbedömning, är mer sannolikt än inte att köttkontaminering orsakade koncentrationen av den förbjudna substansen i Knightons prov. Därför, baserat på de objektiva omständigheterna och Knightons beteende som framkommit från bevisen i detta ärende, är det korrekt att dra slutsatsen att han inte bär någon skuld för förekomsten av en förbjuden substans i hans dopingtest den 26 mars 2024.

Med ingen skuld elimineras perioden av avstängning.”

Erriyon Knighton döms till fyra års avstängning trots överklagan (del 2)

Karriären för den amerikanske sprintern, ofta betraktad som Usain Bolts naturlige arvtagare på 200 meter, har fått ett abrupt slut. År 2022 blev han den förste mannen i historien att vinna World Athletics utmärkelse Rising Star of the Year två år i rad. Samma år sprang han 200 meter på 19,49 sekunder, fortfarande juniorvärldsrekord och sjätte snab-baste tid genom tiderna. Bland amerikaner är det endast Noah Lyles och Michael Johnson som sprungit snabbare. Vid 18 års ålder var Knightons 200-metersnotering en halv sekund snabbare än Bolts vid samma ålder.

Endast 21 år gammal kommer den unge stjärnan att avtjäna en avstängning fram till 2029, efter att Idrottens skiljedomstol (CAS) avvisat hans påstående om matkontaminering i ett komplicerat ärende.

Knighton testade positivt i mars 2024 för trenbolon, en anabol steroid som ofta används inom boskapsuppfödning för att påskynda tillväxt. Från första stund hävdade atleten att substan-sen hade hamnat i hans kropp via kontaminerad föda.Den 28 maj 2024 anklagades Knighton för doping av USA:s antidopingbyrå (USADA) efter en dopingkontroll utanför tävling som visade förekomst av epitrenbolon. Epitrenbolon är en metabolit av trenbolon, vilket är ett förbjudet ämne på WADAs förbudslista (S.1.1 / Anabola androgena steroider).

Idrottaren bestred den avstängning som USADA yrkade och hänsköt ärendet till en skiljenämnd. Den 19 juni 2024 beslutade skiljenämnden att Erriyon Knighton inte skulle åläggas någon avstängning, eftersom han uppfyllt bevisbördan och inte ansågs ha haft skuld eller varit försumlig i samband med användning och förekomst av ett förbjudet ämne.

Till slut fördes tvisten till CAS:s jurisdiktion. I slutet av juni i år höll CAS en överklagande-utfrågning i Lausanne, Schweiz, där Tampa-sonen åter upprepade sitt påstående om oavsiktlig kontaminering. Hans advokater presenterade vittnesmål från släktingar, partnern och anställda vid ett bageri kopplat till hans kosthållning, och tester genomfördes till och med på nötkött som påstods vara förorenat med steroiden. Ändå avvisade skiljedomarpanelen hans försvar. ”Efter att ha granskat den vetenskapliga bevisningen fann domstolen ingen grund att dra slutsatsen att oxsvans som importerats till USA innehåller trenbolonrester på de nivåer som krävs för att förklara det positiva testet”, stod det i CAS:s officiella uttalande.

Den 8 augusti 2024 överklagade World Athletic (WA) och WADA till CAS mot USADA och Erriyon Knighton för att upphäva skiljenämndens beslut och yrkade att idrottaren skulle åläggas en fyraårig avstängning. Båda överklagandena behandlades gemensamt. WA och WADA ansåg att de bevis som idrottaren lagt fram, samt hans förklaring om köttkontami-nering, inte uppfyllde kraven för att fastställa ursprung och dessutom var statistiskt osannolika.

Erriyon Knighton, länge hyllad som en av friidrottens mest lysande framtidsnamn, har således givits en fyraårig avstängning efter att ha testat positivt för doping i en utanför-tävling-kontroll. Sanktionen, som formellt tillkännagavs av CAS den 12 september 2025, utesluter den unge löparen inte bara från detta OS-cykels stora tävlingar, utan även från Los Angeles 2028, ett evenemang som hade representerat en unik chans att glänsa på hemmaplan.

Domen blev ett hårt slag för sprintern, som klamrat sig fast vid hoppet om att rentvå sitt namn och fortsätta sin karriär utan hinder. Både WADA och AIU hade hela tiden hävdat att kontamineringsteorin saknade vetenskaplig trovärdighet och kallat den ”statistiskt omöjlig”. De krävde den maximala avstängningen på fyra år, en begäran som CAS gick på. Straffet kommer att förkortas med drygt två månader tack vare den provisoriska avstängning Knighton redan avtjänat sedan 2024. Han kommer därför att vara avstängd från tävlande till början av juli 2029.

En förhandling ägde rum den 23 och 24 juni 2025 vid CAS högkvarter i Lausanne, Schweiz, där Knighton hävdade att ADRV orsakats av intag av en oxsvansrätt som varit kontaminerad med trenbolon. Efter att ha granskat den vetenskapliga bevisningen fastslog CAS-panelen att det inte finns några belägg för slutsatsen att oxsvans importerad till USA sannolikt skulle innehålla trenbolonrester på den nivå som skulle kunna ha orsakat idrottarens positiva analysresultat.

Överklagandet bifalles, med undantag för WA:s och WADA:s yrkande om att alla resultat som idrottaren uppnått från den 26 mars 2024 till meddelandet av detta utslag skulle ogiltigförklaras, vilket endast delvis beviljas. Knighton diskvalificeras retroaktivt för perioden 26 mars 2024 till 12 april 2024.

Straffet stoppar inte bara hans framfart utan skriver också om hans senaste höjdpunkter i karriären. Tack vare den ursprungliga domen till hans fördel i USA blev han frikänd att tävla vid OS i Paris 2024, där han slutade fyra i finalen på 200 meter, samma placering som i Tokyo 2020. Han gick i mål på 19,99 sekunder, bakom den olympiske mästaren Letsile Tebogo från Botswana och landsmännen Kenny Bednarek och Noah Lyles.

USADA:s verkställande direktör Travis T. Tygart riktade för månader sedan ett hårt angrepp på domen och kallade den orättvis samt pekade på WADA:s föråldrade regelverk.”Trenbolon är en känd tillväxtfrämjare inom djuruppfödning och har dokumenterats i livsmedelskedjan… Det bevisades att köttet han åt kom från samma leverantör som restaurangen där man senare hittade trenbolon.” Han insisterade dessutom på att hans byrå följt reglerna till punkt och pricka: ”Vi gjorde exakt vad reglerna kräver. Knightons fall är ett exempel på att systemet fungerar som det är tänkt.”

Knighton står under tiden inför en lång frånvaro från tävlande. Avstängningen infaller just under de år då många sprintrar når full mognad. Vid 25 års ålder, när han blir berättigad att återvända 2029, kommer han fortfarande vara tillräckligt ung för en comeback — men då efter fem år utanför banan.

”Vi står bakom vår klient och tror att han inte dopade sig med avsikt, men han är en idrottare som dömts för att ha valt fel restaurang att äta på.” Den floridabördige löparens agent John Regis utfärdade detta uttalande efter att nyheten spridits i tv och på sociala medier. Agenten höll sig inte heller tillbaka utan levererade en stark slutpoäng som visade vilken väg teamet avser ta de kommande månaderna: ”Detta fall är inte över.”

WADA granskar alla antidopingbeslut som fattas av undertecknarna av Världsantidoping-koden för att säkerställa att de överensstämmer med reglerna, och byrån utnyttjar sin rätt att överklaga när det är motiverat. WADA är nöjd med utgången i detta fall och kommer att fortsätta att överklaga ärenden till CAS när man anser att rättvisa inte har skipats.

Parafriidrottare David Prince avstängd för en andra dopingsöverträdelse

USADA meddelade den 14 mars 2025 att David Prince från Fort Myers, Florida, en idrottare inom parafriidrott, har accepterat en sjuårig avstängning för sin andra antidoping-överträdelse efter att ha testat positivt för en förbjuden substans.

Prince, 41 år gammal, testade positivt för ostarine (enobosarm) i ett urinprov som togs under en tävling vid de amerikanska Paralympiska uttagningarna den 19 juli 2024. Ostarine är en icke-specificerad substans i klassen anabola medel och är förbjuden vid alla tillfällen enligt USADA:s protokoll.

Prince’s sjuåriga avstängning började gälla den 26 juli 2024, det datum då hans provisoriska avstängning trädde i kraft. Dessutom har han fått sina tävlingsresultat ogiltigförklarade från och med den 19 juli 2024, datumet då hans positiva prov togs, vilket innebär att han förlorar eventuella medaljer, poäng och prispengar.

Detta är Princes andra antidopingsöverträdelse inom en tioårsperiod, vilket innebär att avstängningstiden förlängs enligt regelverket. Hans första antidopingsöverträdelse involverade också ostarine.

Dopingkontroller 2022 i USA för testing pool

Den 6 november 2022 publicerade den amerikanska antidopningsbyrån (USADA) på sin hemsida antalet tester som genomgåtts av de 463 amerikanska idrottare som finns i ”testing pool”. Arton av de 463 friidrottarna hade 10 tester eller fler medan cirka hundra under året bara var testade en gång (då återstod dock en sjättedel av året).

Listan har några överraskningar, varav en är att de mest testade av idrottarna, Shelby Houlihan (amerikansk rekordhållare på 1500 och 5000 meter), faktiskt är avstängd för dopning i 4 år, och att den mest testade idrottaren (16 gånger hittills under 2022), Olivia Baker, tävlar på 800 m och slutade femma vid VM 2022. Hon har testats 17 gånger hittills under 2022 mot endast fem gånger under 2021.

Genom listan är det möjligt att verifiera att alla amerikanska idrottare som tog medaljer vid VM 2022 i Eugene verkligen finns med på denna lista. Det kan noteras att 16 amerikanska medaljörer vid VM 2022 testades 5 gånger eller färre i år. Således testades Noah Lyles, världsmästare på 200 m och Grant Holloway, mästare på 110 m häck, endast tre gånger vardera hittills under 2022 (båda testades dock tio gånger vardera under 2021). Marvin Bracy, silvermedaljör på 100 m, kontrollerade fyra gånger, och Trevor Bassitt, brons på 400 m häck, har bara testats två gånger under året.

USADA har motiverat skillnaderna med: “Testerna är baserade på olika faktorer, såsom tränings- och tävlingsscheman och resultat, idrottarens biologiska passdata, feedback efter skada, tillgänglig forskning om dopingtrender eller trovärdiga tips som tas emot. om eventuella dopningssituationer”.

På maratonsidan har generellt testats mera. Amerikanerna som tävlade i New York maraton visar disharmoniska siffror. Nell Rojas och Shadrack Kipchichir har testats 15 gånger och Leonard Korir, 13 gånger. Keira d’Amato (amerikanskt maratonrekord i januari i år, med 2.9,12’ vid 38 år) och Aliphine Tuliamuk (rekord vid 2.26), 11 tester, samt Sarah Pagano (halvmaratonrekordet på 1.09) 10 gånger.

Galen Rupp, det tidigare amerikanska underbarnet vid tiden för Salazar, har bara testats 8 gånger, jämfört med 17 2021. Mer inkongruent, Sara Hall, femma vid VM 2022, har endast haft 4 tester, jämfört med 11 2021, och Desiree Des Linden har en siffra på noll, jämfört med 15 tester 2021.

Det är intressant att USA satsar på en så hög grad av transparens när det gäller dessa out-of-competion-tester.

Amerikanske sprintern Fred Kerley missade vistelserapportering

Fredrick Lee Kerley (född den 7 maj 1995), är en amerikansk friidrottare som tävlar i kort- distanslöpning. Han var olympisk silvermedaljör på 100 meter vid OS 2020 och bronsmedal- jör vid OS 2024 i samma gren. Kerley har tagit ytterligare sex medaljer vid världsmäster-skap, framför allt 100 m-guld vid 2022 års upplaga. Han har också tagit medalj på 400 m, 4×100 m stafett och 4×400 m stafett och vunnit elva Diamond League-lopp, inklusive två Diamond League-finaler – 400 m 2018 och 100 m 2021.

Hans personliga rekord på 43,64 sekunder gör honom till den tionde snabbaste mannen i historien på 400 meter. Under pandemin valde Kerley att fokusera på 100 meter under OS-cykeln för att förbättra sin grundhastighet inför framtida försök på under 43 sekunder på 400 m. Beslutet att byta till kortare distans lönade sig eftersom han vann silvermedaljen på 100 meter vid OS i Tokyo 2020 med en prestation på 9,84. Hans personliga rekordtid på 9,76 sekunder gör honom till den sjunde snabbaste mannen i historien över raksträckan, efter Usain, Yohan Blake, Tyson Gay, Asafa Powell, Justin Gatlin, Kishane Thompson och tillsammans med Christian Coleman och Trayvon Bromell. Kerley är en av endast tre män tillsammans med Michael Norman och Wayde van Niekerk som gått under 10 sekunder på 100 m, under 20 sekunder på 200 m och under 44 sekunder på 400 m.

I september 2024 tillkännagavs det att han hade anmält sig till den första säsongen av den Michael Johnson-grundade Grand Slam Track. Han tävlade i Kingston Slam men missade Miami Slam på grund av att han arresterades och anklagades för misshandel den 1 maj 2025 av en kvinnlig, amerikansk OS-häcklöpare. Han släpptes senare mot borgen. Händel-sen följde på ett gripande den 2 januari i Miami Beach, där han anklagades för att ha slagit en polis. Poliserna ska ha använt en elpistol under gripandet.

Det meddelas nu den 13 augusti 2025 att han är tillfälligt avstängd för att ha missat tre vistelserapporteringar under ett år enligt Athletics Integrity Unit. Fallet kretsade kring tre incidenter – 11 maj 2024, 13 juni 2024 och 6 december 2024 – som klassades som Missed Tests/Filing Failures. Kerley bestred inte överträdelsen den 13 juni i München (Munich), men skyllde de andra fallen på tekniska problem med appen USADA Athlete Connect samt på dopingskontrollanten. Den 11 maj 2024 kom en dopingskontrollant kom till Kerleys hem i Miami, Florida, under den 60-minutersperiod (06:16–07:16) då Kerley själv uppgett att han skulle vara tillgänglig för testning. Han var dock inte där. Under samma tidsperiod uppdaterade Kerley sin vistelserapport och angav att han befann sig i Jamaica. Han hävdade senare att han redan tidigare gjort ändringen men att den inte registrerats på grund av tekniska problem. Efter att ha granskat bevisningen ansåg domstolen att förklaringen inte var trovärdig. Den ansåg i stället att det var mer sannolikt att Kerley inte uppdaterat uppgifterna förrän efter att kontrollanten kommit till hans hem.

En dopingskontrollant kunde inte heller hitta Kerley den 6 december när denne kom till en lägenhet i West Hollywood, California, under tidsfönstret 06:15–07:15. Upprepade ringningar på dörrklockan och knackningar besvarades inte. Kerley hävdade senare att kontrollanten inte försökt hitta honom under hela 60-minutersperioden och inte gjort vad som var rimligt för att genomföra testet. Domstolen slog dock fast att kontrollanten hade agerat korrekt. Dörren till byggnaden var låst och kontrollanten fick till slut hjälp av en underhållsarbetare för att komma in. Han nådde lägenhetsdörren 06:45, ringde på och knackade som förväntat och ringde dessutom tre telefonsamtal mot slutet av tidsperioden. Domstolen ansåg att kontrollanten därmed gjorde mer än vad som rimligen krävdes för att hitta idrottaren. I stället fann domstolen att Kerley inte uppfyllt sina skyldigheter, eftersom han inte lämnat tillräcklig information för att kontrollanten skulle kunna komma in i byggnaden. Dessutom borde han ha befunnit sig på en plats i lägenheten där han kunde höra dörrklockan eller knackningar. Domstolen ansåg också att Kerley var “inte bara oaktsam utan vårdslös” när han medvetet valde att inte svara på tre telefonsamtal under tidsfönstret (07:08, 07:09 och 07:12).

Som svar släppte den 30-årige idrottarens advokater ett uttalande via Kerleys officiella X-konto, där han hävdade sin avsikt att utmana avstängningen. Incidenterna som ledde till avstängningen ägde rum under senare hälften av 2024, då han antingen missade tester eller inte följde systemets krav korrekt. Efter tillkännagivandet gick OS-medaljören ut på Instagram och postade en serie skarpa kommentarer och kritik i sina stories.

“Fred Kerley har redan meddelat AIU att han avser att bestrida anklagelsen om att han brutit mot antidopningsregler relaterade till vistelseortsfel”, stod det i uttalandet. “Han är övertygad om att ett eller flera av de påstådda uteblivna testerna bör ogiltigförklaras – antingen för att han inte varit försumlig eller för att dopingkontrollanten inte vidtagit rimliga åtgärder för att lokalisera honom på hans utsedda plats.” Uttalandet avslutades med att Kerley skulle avstå från ytterligare kommentarer “av respekt för processen” och ser fram emot att presentera sitt fall inför den utsedda förhörspanelen. Kerleys juridiska team hävdar att Kerley är oskyldig till båda anklagelserna.

En disciplin- och överklagandedomstol har nu den 6 mars 2026 beslutat om en tvåårig avstängning för Fred Kerley efter flera brister i vistelserapportering. Domstolen slog fast att amerikanen varit “oaktsam och till viss del vårdslös” genom att inte följa antidopingsreglerna. Detta efter att ha registrerat tre brister inom en 12-månadersperiod mellan 11 maj och 6 december 2024. Efter att ha fastställt regelbrottet baserat på dessa tre tillfällen tog domstolen inte hänsyn till ett fjärde påstått fall den 7 december 2024. Dessutom har idrottaren beordrats att betala 3 000 pund i juridiska kostnader och andra utgifter till World Athletics, och hans tävlingsresultat mellan 6 december 2024 och 11 augusti 2025 har ogiltigförklarats, inklusive prispengar, priser och titlar.

Avstängningen sträcker sig aåledes till onsdagen den 11 augusti 2027. Det är en anmärkningsvärd tidpunkt eftersom Kerley redan, åtminstone symboliskt, börjat röra sig bort från den traditionella friidrottscirkusen. I september förra året avslöjade han sin avsikt att tävla i Enhanced Games – en ny tävling som enligt dess initiativtagare inte kommer att straffa idrottare för användning av substanser som för närvarande är förbjudna inom konventionell sport.

När avstängningen blev offentlig valde Kerley att svara på sociala medier med en ström av vassa meddelanden riktade mot tillsynsmyndigheterna. ”Jag är trött på att hålla allt för mig själv. Ni kan inte kontrollera mig, och sanningen är starkare än tystnad,” skrev han, samtidigt som han delade innehåll från andra, inklusive citat från kända personligheter som speglade hans sinnestillstånd.

Längdhoppsvärldsmästaren Mike Powell avstängd från all idrott

Michael Powell, född den 10 november 1963 i Philadelphia, är en amerikansk före detta friidrottare som tävlade i längdhopp. I high school klarade han även 2,13 m i höjdhopp. 1988 vann Powell silvermedalj i längdhopp vid OS i Seoul, Sydkorea.

Vid världsmästerskapen i friidrott 1991 i Tokyo, Japan, den 30 augusti 1991, slog Powell Bob Beamons nästan 23 år gamla världsrekord i längdhopp med 5 cm genom att hoppa 8,95 m. Världsrekordet står sig 2025 vilket gör det till det längsta världsrekordet i längdhopp sedan rekord dokumenterades. Han har också det längsta vindassisterade hoppet på 8,99 m (+4,4 m/s), mätt på hög höjd 1992 i Sestriere, Italien. Han vann återigen silver i längdhopp vid Olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona, Spanien. Vid VM 1993 i Stuttgart, Tyskland, vann han längdhopp för andra gången, och blev trea vid VM 1995 i Göteborg. Efter att ha placerat sig på femte plats i längdhopp vid OS 1996 drog sig Powell tillbaka. Han återvände 2001 med målet att tävla i OS 2004, men kom inte med i det amerikanska laget.

Powell blev analytiker för Yahoo! Sports Olympic Track & Field. I juli 2009 meddelade han att han skulle återvända till tävlingen och planerade att slå Tapani Taavitsainens Masters-världsrekord i längdhopp över 45 år. Vid Simplot Games i Pocatello, Idaho den 20 februari 2015, sa Powell i ett officiellt tillkännagivande att han skulle hoppa igen i tävling. Den 7 mars 2015 deltog Powell i Athletics New Zealand Track and Field Championships i Wellington, Nya Zeeland i ett försök att slå World Masters-rekordet. Powell ådrog sig dock en skada under uppvärmningen och tävlade inte.

I juli 2016 blev hans dotter Micha Powell uttagen till Kanadas OS-lag i Rio de Janeiro, Brasilien. Hennes mamma, Rosey Edeh, sprang i finalen på 400 meter häck vid OS 1996.

Nu meddelas den 14 september 2025 att Powell har stängts av från friidrotten på global nivå. Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade sanktionen, kopplad till regler om trygghet och skydd, vilket innebär att han är utestängd från alla tävlingar och tränarroller.

61-åringen hade sedan hösten 2022 coachat kvinnlig friidrott vid Azusa Pacific University i Kalifornien, men lämnade programmet våren 2024. Enligt en uppdatering från AIU har Powell stängts av från alla aktiviteter inom sporten, inklusive de som sanktioneras av World Athletics, och han kommer inte att ackrediteras för tävlingar eller evenemang som övervakas av det internationella förbundet. Han är även förbjuden att närvara vid några av World Athletics Series-evenemangen. Beslutet kan överklagas.

Inom idrotten avser ”safeguarding” normalt skydd för aktiva och gemenskaper, särskilt barn och utsatta vuxna, mot skada, övergrepp eller exploatering. AIU har inte preciserat vilken typ av oro som legat bakom Powells fall. Den kanadensiske föreläsaren och förespråkaren för utsatta grupper, Guy Felicella, delade dock på sociala medieplattformen X vad han uppgav var ett mejl som Powell skulle ha skickat. I det meddelandet fördömde avsändaren regerings-godkända platser för övervakad narkotikakonsumtion i Kanada:

”Kanada måste eliminera säkra injektionsställen och fria opioider för narkomaner. Kanadensare är trötta på brottsligheten och kaoset. Döda narkomaner kan inte begå brott eller orsaka kaos. Bli av med dem alla!” stod det i mejlet, som påstods vara skrivet av den legendariske friidrottaren.

Det är fortfarande oklart om innehållet i detta mejl hade någon koppling till Powells avstängning. Nyhetsbyrån Reuters rapporterade att man ännu inte fått något svar från honom om beslutet.

Innan sin tid vid Azusa arbetade Powell – född i Philadelphia och tidigare analytiker för Yahoo! Sports Olympic Track & Field – vid Speed Academy i Rancho Cucamonga, Kalifornien, där han var deltidscoach under säsongen 2023.

Sprintern Marvin Bracy-Williams avstängd för testosteron efter visselblåsning

Marvin Bracy-Williams (född 15 december 1993) är en amerikansk sprinter från Clermont, Florida, och tidigare professionell wide receiver i amerikansk fotboll. Han spelade collegefotboll för Florida State Seminoles, men slutade strax före lagets nationella mästerskapssäsong 2013 för att satsa på en professionell friidrottskarriär.

Han har personliga rekord på 9,85 sekunder på 100 meter och 6,44 sekunder på 60 meter, det senare satt vid världsmästerskapen inomhus 2022 i Belgrad, Serbien. Bracy vann tre raka amerikanska mästerskap på 60 meter mellan 2014 och 2016. I juli 2016 kom Bracy trea på 100 meter vid de amerikanska OS-uttagningarna, vilket kvalificerade honom till OS i Rio de Janeiro 2016.

USADA meddelade den 10 november 2025 att Marvin Bracy-Williams friidrott har accepterat en avstängning på 45 månader för brott mot dopningsreglerna, med hänsyn till hans betydande samarbete under utredningen.

Efter att ha mottagit trovärdig information från en visselblåsare i början av 2024 inledde USADA omedelbart en utredning, som bland annat innefattade att samla in ett riktat urinprov utanför tävling från Bracy-Williams. Som ett resultat av detta test testade Bracy-Williams positivt för ett anabolt ämne och blev tillfälligt avstängd den 5 februari 2024.

Under utredningen – som USADA genomförde i samarbete med Athletics Integrity Unit (AIU) och U.S. Drug Enforcement Administration (DEA), Orlando District Office och Miami Field Division – upptäcktes att Bracy-Williams inledningsvis försökt manipulera utredningen. Kort därefter erkände han sina överträdelser och lämnade omfattande information som hjälpte myndigheterna. Det positiva testet och försöket till manipulation behandlas som en enda överträdelse enligt Världsantidopningskoden, eftersom manipulationen skedde i samband med hans användning av testosteron.

Enligt artikel 10.8.1 i Världsantidopningskoden kan en idrottare som står inför ett regelbrott som innebär fyra års eller längre avstängning få en ettårig reduktion om idrottaren erkänner brottet och accepterar straffet inom 20 dagar efter att ha blivit underrättad om anklagelsen. Bracy-Williams kvalificerade sig därmed för en ettårig reduktion av den tillämpliga avstäng-ningsperioden.

Utöver denna reduktion beviljade USADA ytterligare nedsättning av straffet tack vare Bracy-Williams betydande hjälp i utredningen, vilket resulterade i att hans totala avstängning för testosteronanvändning och försök till manipulation fastställdes till 21 månader.

Medan utredningen pågick begick Bracy-Williams ytterligare ett dopningsbrott genom att samla på sig tre ”vistelsemissar” (Whereabouts Failures) inom en tolvmånadersperiod, medan han ingick i USADA:s testpool (RTP). Missarna inträffade den 10 augusti 2023, 4 oktober 2023 och 4 juni 2024. Straffet för ett vistelsebrott är normalt 12–24 månader, men kan ökas vid upprepade överträdelser. USADA bedömde att 24 månaders avstängning var lämpligt i detta fall.

Denna ytterligare 24-månaders avstängning lades till den tidigare 21-månadersperioden, vilket gav en total avstängning på 45 månader. Avstängningen gäller från den 5 februari 2024, det datum då Bracy-Williams tillfälligt stängdes av.

Dessutom har alla hans tävlingsresultat från och med den 1 juni 2023 ogiltigförklarats, inklusive förverkande av medaljer, poäng och prispengar.

USA:s senaste friidrottsdopingskandaler väcker förvåning

Den tidigare VM-medaljören Marvin Bracy-Williams är den senaste amerikanerna som fått en 45 månader lång avstängning förra veckan av USA:s antidopningsbyrå (USADA) efter ett positivt test i ett riktat urinprov utanför tävling, baserat på ett tips från en visselblåsare. Provet, taget 2024, visade på en anabol steroid, och Bracy-Williams stängdes av provisoriskt redan då.

USADA avslöjade dock att under utredningen – som genomfördes tillsammans med Athletics Integrity Unit och USA:s antidrogmyndighet DEA – försökte Bracy-Williams att påverka processen, men myndigheten behandlade det positiva testet och försöket till manipulation som en enda överträdelse enligt WADA:s antidopningskod.

Trots detta avslöjade utredningen ytterligare regelbrott, och när han samlat på sig en tredje vistelserapport-förseelse ledde det till en lång avstängning, bakdaterad till 5 februari 2024, och alla hans resultat från och med 1 juni 2023 ströks. Kritiken ökade eftersom Bracy-Williams tränade med en tränare inblandad i flera dopningsskandaler — inklusive sin egen. Dennis Mitchell, tidigare olympisk mästare, stängdes av 1998 efter ett test som visade höga testosteronnivåer.

Även den olympiske medaljören Fred Kerley fick en lång avstängning efter vistelserapport-fel och stängdes av i augusti av Athletics Integrity Unit efter tre missade dopningstester under en tolvmånadersperiod. Då meddelade 100-metersspecialisten att han skulle överklaga beslutet, men chockade världen bara en månad senare genom att gå med i de kontrover-siella Enhanced Games. I september blev Kerley den första friidrottaren – och första amerikanska mannen – att skriva på för den dopningsvänliga multisporttävlingen som planeras att debutera nästa år i Las Vegas.

Friidrottsfans hade stora förhoppningar på Erriyon Knighton, som utropats till nästa Usain Bolt, men den unga stjärnan är ute ur leken inför nästa OS. I ett fall som ställde den nationella antidopningsmyndigheten mot den globala, fick Knighton en fyraårig avstängning av Idrottens skiljedomstol (CAS), trots att han friats av USADA.

Knighton hävdade att det positiva testet med ämnet epitrenbolon berodde på att han ätit oxsvans. Han var provisoriskt avstängd, men USADA konstaterade senare att han ”inte hade någon skuld i överträdelsen med hänsyn till bevisen som kopplade köttet han åt på en restaurang till det förbjudna ämnet och med tanke på hans testhistorik.” Men både Athletics Integrity Unit och WADA valde att överklaga, och CAS gav dem till slut rätt.

USADA uttryckte förståelse för att fallet överklagats, men myndighetens chef betonade att ”hanteringen av detta fall av USADA, i enlighet med reglerna, står i skarp kontrast till hur Kina och WADA hanterade de 23 positiva TMZ-testerna och de nyligen avslöjade två steroidpositiva för metandienon,” vilket spädde på den redan ansträngda relationen mellan organisationerna.

Triathlonidrottaren Anthony McCauley dömd för att ha sålt dopingpreparat

USADA meddelade 17 september 2025 att Anthony McCauley, från Raynham, Massachu-setts, en idrottare och tränare i triathlon, har accepterat en avstängning för överträdelser av dopningsreglerna.

Efter att ha mottagit information från en visselblåsare inledde USADA en utredning som avslöjade bevis på att McCauley, 46 år gammal, innehaft och använt BPC-157 och TB-500. USADA fastslog också att McCauley använt sociala medier för att marknadsföra olika förbjudna substanser, såsom BPC-157, TB-500, CJC-1295, ipamorelin och tesamorelin till sina följare, varav några var idrottare underkastade Världsantidopningskoden. Genom att uppmuntra sina följare att köpa och använda förbjudna substanser kvalificerade sig McCauleys agerade som försök till medverkan, vilket är ett regelbrott.

BPC 157-inducerar ökning av tillväxthormonreceptorn i senfibroblaster son potentiera den proliferationsfrämjande effekten av tillväxthormon och bidra till läkning av senor. Det är en Specificerad substans i klassen Icke-godkända substanser

Thymosin beta-4 anses vara ett prestationshöjande ämne och är förbjudet inom idrotten av WADA på grund av dess effekt att hjälpa mjukvävnad att återhämta sig och möjliggöra högre träningsbelastningar

CJC-1295 kan markant öka plasmatillväxthormon (GH) och insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF-)

ipamorelin och tesamorelin är icke-specificerade substanser i klassen peptidhormoner, tillväxtfaktorer, relaterade substanser och mimetika. Användning och innehav av icke-specificerade substanser medför normalt en avstängning på fyra år. Samtliga dessa substanser är förbjudna vid alla tidpunkter enligt USADA:s protokoll för olympisk och paralympisk testning, USA:s olympiska och paralympiska kommittés nationella antidopningspolicy samt World Triathlons antidopningsregler – alla antagna i enlighet med koden och Världsantidopningsbyråns förbjudna lista

.

BPC-157, TB-500, CJC-1295 och ipamorelin är inte godkända för kliniskt bruk på människor, och deras användning medför betydande hälsorisker för idrottare. FDA har rapporterat flera säkerhetsrisker med dessa – och andra – injicerbara peptider, inklusive risk för immunreaktioner, hjärthändelser och till och med dödsfall.

Enligt artikel 10.8.1 i koden kan en idrottare som står inför en dopningsförseelse med en avstängning på fyra år eller mer få sin påföljd reducerad med ett år om idrottaren erkänner regelbrottet och accepterar den föreslagna påföljden inom 20 dagar efter att ha blivit informerad om anklagelsen. I enlighet med denna regel kvalificerade sig McCauley för en ettårig reduktion från den annars föreslagna femåriga avstängningen.

McCauleys fyraåriga avstängning började den 9 september 2025, det datum då han accepterade påföljden. Dessutom har McCauley diskvalificerats från alla tävlingsresultat erhållna från och med den 1 juni 2024, det datum han började använda de förbjudna substanserna, inklusive förlust av medaljer, poäng och prispengar.

Sprintern Semaj Street avstängd tre månader för cannabis

USADA meddelade den 24 oktober 2025 att Semaj Street, från Fayetteville, North Carolina, friidrottare, har accepterat tre månaders avstängning för en antidopingregelöverträdelse.

Street, 31, testade positivt för Carboxy-THC, en urinmetabolit av tetrahydrocannabinol (THC) — den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch — över det tillåtna tröskelvärdet. Provet togs i samband med tävling vid USATF Masters Outdoor Championships den 17 juli 2025.

Cannabis, marijuana och hasch klassas som specificerade substanser inom cannabinoider. De testas endast för och är endast förbjudna i samband med tävling enligt WADA:s världsantidopningskod och dess förbjudna lista.

THC är klassificerat i en särskild kategori som tillåter en reducerad avstängning på tre månader om idrottaren kan visa att användningen skedde utanför tävling och inte var kopplad till prestationshöjning. Sanktionen kan reduceras ytterligare till en månad om idrottaren genomför ett av USADA godkänt behandlingsprogram.

Street kvalificerade sig för en reducerad sanktion eftersom hans användning skedde utanför tävling och inte hade någon koppling till prestation. Han accepterade tre månaders avstängning som började den 11 augusti 2025, då han provisoriskt stängdes av. Dessutom har han fått alla tävlingsresultat från 17 juli 2025 ogiltigförklarade, inklusive medaljer, poäng och priser.

Friidrottaren Alia Armstrong accepterar offentlig varning för spironolakton

Alia Armstrong (född 28 december 2000) är en amerikansk friidrottare som tävlar på korta häcken. Hon vann 60 meter häck vid USA Indoor Track and Field Championships 2026. Hon representerade USA på 100 meter häck vid friidrotts-VM 2022, där hon kom på fjärde plats.

Armstrong vann 60 meter häck vid USA Indoor Track and Field Championships 2026, före Danae Dyer med tiden 7,82 sekunder.

USADA meddelade 24 mars 2026 att Alia Armstrong från Baton Rouge, Louisiana, en friidrottare, har accepterat en offentlig varning för att inte ha ansökt om dispens (Therapeutic Use Exemption, TUE) innan hon använde en annars förbjuden aknemedicin. Armstrongs regelbrott berodde på hennes användning av spironolakton, ett receptbelagt läkemedel mot akne som hon använde under läkares övervakning. Armstrong har sedan dess fått en dispens som godkänner framtida användning av detta läkemedel även inom idrotten.

Eftersom Armstrongs positiva prov från den 9 februari 2026 togs utanför tävling finns inga tävlingsresultat som behöver diskvalificeras.

KANADA

Ben Johnson

Benjamin ”Ben” Johnson föddes 1961 i Falmouth på Jamaica där han som barn led av malaria. Familjen emigrerade till Scarborough i Kanada 1976. Där träffade han sin tränare Charlie Francis och gick med i Scarboroughs friidrottsförening och tränade då på York Universitetet, Charlie Francis hade varit kanadensisk mästare på 100 meter 1970, 1971 och 1973 och deltog i OS i München 1972.

Johnsons första framgång kom då han vann två silver i samväldesspelen 1982. I 100-metersfinalen slutade han tvåa efter Allan Wells. Han var också med i Kanadas stafettlag på 4×100 meter. I VM i Helsingfors 1983 åkte han ut i semifinalen efter att ha sprungit på 10,44. I OS i Los Angeles 1984 tog Johnson två brons, individuellt på 100 meter (10,22) och med stafettlaget på 4×100 meter. Johnson hade etablerat sig som Kanadas bästa sprinter och några veckor senare slog han det kanadensiska rekordet då han sprang 10,12 i Zürich. År 1985 slog han den regerande OS- och världsmästaren Carl Lewis för första gången efter förluster i de sju tidigare mötena. År 1985 vann han VM-guld inomhus på 60 meter, med tiden 6,62; året efter slog han världsrekord på distansen (6,50), vid tävlingar i japanska Osaka.

Inför VM i Rom 1987 hade han 4 raka vinster mot Carl Lewis. Efter att ha mörkat sin kapacitet i försöksomgångarna utklassade han Lewis i finalen, noterade 9,83 och raderade ut Calvin Smiths gamla världsrekord med en tiondel. Efter VM försökte Lewis förklara förlusten med att han trodde att Johnson använt otillåtna medel. Dopninganklagelserna från Lewis ledde till ökad rivalitet dem emellan.

Efter Rom-VM lyste den ekonomiska lyckan också för Ben Johnsson. Hans coach Charlie Francis förklarade att månadsinkomsten vid det laget låg på cirka 480 000 USD per månad.

Ben Johnson började 1988 olyckligt med att dra på sig en sträckning i lårmuskeln i februari. En skada som han drog upp i maj. I Zürich i augusti möttes de för första gången sedan VM-finalen. Lewis vann på 9,93, sju hundradelar före Johnson. Efter loppet gick Lewis till pressen och sade att han förlorat mot Johnson för sista gången.

I september 1988 vann Johnson OS-finalen i Seoul på nytt världsrekord (9,79). Lewis slutade tvåa på 9,92. Johnson diskvalificerades dock några dagar senare då det uppdagats att han lämnat ett positivt dopningstest, för den anabola steroiden stanozolol. Han stängdes av från friidrott och förlorade sina guld från Rom och Seoul och sitt världsrekord.

I Kanada tillsatte den federala regeringen en särskild kommitté efter Seoul-OS för att klarlägga bruket av doping i landet. Den benämndes efter sin ordförande, juristen Charles Dubin. Under 91 dagar 1989 förhördes 122 vittnen från olika delar av samhället. Både Ben Johnsson och hans coach erkände dopingbrottet, men hävdade att ”alla andra” hundrametersläpare också använde anabola steroider.

År 1991 efter avstängningen försökte sig Ben Johnson på en comeback. Det fick stor uppmärksamhet och i sitt första lopp sprang han 50 meter inomhus på 5,77 inför 17000 åskådare i Kanada. Han misslyckades med att kvalificera sig för VM 1991 men lyckades komma med till OS i Barcelona 1992 efter att ha slutat tvåa i de kanadensiska uttagningarna. I OS åkte han ut efter att ha slutat sist i sin semifinal. I februari 1993 sprang Johnson 50 meter på 5,65 endast 4 hundradelar över världsrekordet. Veckorna efter loppet blev det känt att han testats positivt i ett dopningstest efter inomhustävling i Montréal. Denna gång för testosteron. Johnson blev avstängd på livstid av IAAF.

I samband med att Ben Johnson åkte dit 1988 fick varken han själv, eller någon i hans team, se det protokoll som sedan hemlighölls i 30 år innan det offentliggjordes 2018. I protokollet hittades ett flertal procedurfel. Möjligen på grund av bland annat detta beslutade Kanada 1999 att det fanns felaktigheter i Johnsons livstidsdom och han tilläts åter tävla i Kanada. Det var dock svårt att finna motståndare eftersom de skulle riskera avstängning från IAAF. I juni 1999 i Ontario sprang han ett lopp utan medtävlare på 11,00. I slutet av 1999 testades Johnson för tredje gången positivt i ett dopningstest. Denna gång för hydroklortiazid.

Personrekord för Ben Johnson:

30 m: 4.40 (2006) 50 m: 5.69 (1984) 55 m: 6.05 (1986) 60 m: 6.50 (1986)100 m: 9.95 (1986)200 m: 20.41 (1985)

Under 1997 arbetad Ben Johnson en kort tid som tränare för Diego Maradona (i Toronto). Och han fick senare betalt också för att träna Kadaffi i Libyen.

Sedan senare av 1990-talet har Ben Johnson bott tillsammans med sin mamma, som dock avled i cancer 2004. Efter det har han bott tillsammans med sin syster tills han flyttade till en dotter i Markham, Ontario.

Det senaste avtrycket i offentligheten är Ben Johnsons reklam för appen till Australiens största spelföretag där han säger att appen “has tested positive for speed and power, again and again”.

Ben Johnsons tränare Charlie Francis

Charles Merrick Francis (född 13 oktober 1948, död 12 maj 2010) var en kanadensisk olympisk sprinter och sprinttränare mest känd för att vara tränare för sprintern Ben Johnson , den första tävlande som fråntogs en OS-guldmedalj för att ha använt förbjudna droger, och sprintlöparna Angella Issajenko , Mark McKoy och Desai Williams . Francis förbjöds av Athletics Canada att arbeta som tränare i Kanada efter att han för Dubinkommissionen 1989 erkänt att han hade introducerat Johnson för steroider.

Francis föddes i Toronto, Ontario . Som idrottare var han kanadensisk mästare på 100 meter sprint 1970, 1971 och 1973. Han slutade 6:a i finalen på 100 meter vid Pan American Games 1971 i Cali med tiden 10,54. Han nådde den andra omgången av Olympiska spelen i München 1972 med tiderna 10,51 och 10,68. Hans personbästa var 10,1 (mätt med stoppur) vid Pan Am-tävlingarna i Vancouver 1971.

Francis, som inte använde droger, blev uttagen till OS 1972 i München och slogs ut i andra omgången. Det var ett avgörande ögonblick för den unge sprintern, vars samtal i München med andra idrottare övertygade honom om att löpning utan doping” inte var ett konkurrenskraftigt alternativ. Han började själv experimentera med droger, men en skada förkortade hans karriär och han slutade sitt tävlande 1974. Efter Francis löparkarriär gick han vidare till Stanford University på stipendium och studerade idrottsvetenskap.

Charlie Francis började träna 1976 som deltidsvolontär på Scarborough Optimist-klubben i Toronto, och finansierade sin nya karriär genom att sälja försäkringar. Enligt Dick Pound, då vicepresident för IAAF, använde Francis droger eftersom han var övertygad om att varannan sprinter gjorde det. “Jag kommer inte att låta mina löpare starta en meter efter”, sa han en gång till Pound. Francis var tränare på friidrottsklubben Scarborough Optimists när Ben Johnson gick med i klubben vid 15 års ålder.

Han var också en högljudd kritiker av IOCs dopingtester och hävdade att prestationshöjande droganvändning frodas inom sporten trots IOCs agerande.

Francis blev snart den mest framstående sprinttränaren i Kanada och Ben Johnson, en något överviktig, stammande och motvillig man, var hans stjärna. Vid OS 1984 i Los Angeles stod idrottare som tränats av Charlie Francis för åtta av de 14 medaljerna som Kanadas OS-lag vann. Han skapade ett av världens ledande sprintlag vars löpare satte 250 kanadensiska rekord, 32 världsrekord och vann 9 olympiska medaljer.

1987 vann Johnson världsmästartiteln på 100 meter i Rom, besegrade den olympiske mästaren Carl Lewis och slog världsrekordet med en tiondels sekund. V id OS i Seoul ett år senare var resultatet detsamma – Johnson vann på en världsrekordstid på 9,79 sekunder.

Under de två åren som föregick de olympiska spelen i Seoul hade Johnson dopingtestats 19 gånger och resultaten var negativa varje gång, men testet efter Seoul 100 m-finalen var positivt för den anabola steroiden stanozolol. Johnson diskvalificerades – den första olympiska sprintmästaren någonsin som blivit fälld för doping under OS. Den kanadensiska regeringen tillsatte med berömvärt brådska en undersökningskommission under advokaten Charles Dubin.

Francis avslöjanden vid utredningen, inte bara om hans egna idrottare utan även om andra (inte namngivna men tydligt identifierbara), var sensationella. Han öppnade en hemlig värld för allmänheten. På en fråga var dock Francis sparsam med sanningen och hävdat att Johnson aldrig hade fått stanozolol. Det matade konspirationsteorierna – exempelvis om främlingen i dopingkontrollrummet, massören med steroidkrämen – men sanningen är förmodligen mycket enklare, att varken läkaren som administrerade drogen, Jamie Astaphan, eller Francis ville erkänna att de hade lämnat den sista dosen stanozolol för nära tävlingen. Det vore ”oprofessionellt” för de dopingkunniga. Charlie Francis blev heller aldrig straffad för någon del av Ben Johnsons doping.

Efer skandalen med Ben Johnson återkom Francis och tränade bland annat kända sprinters som Tim Montgomery och Marion Jones under en tid 2003. De försökte tillsammans först dölja detta men det stod snart klart att idrottarna och Francis arbetade ihop. Francis hade i flera år hävdat att elitidrottare inte kunde tävla på högsta nivå utan steroider, men när media fick kännedom om Francis associering med Jones och Montgomery uppgav han att han aldrig hade arbetat med så begåvade idrottare och att de inte behövde steroider för att lyckas på elitnivå. Montgomery erkände dock sin användning av anabola steroider inför en ”stor jury” och Jones gick i fängelse för att ha ljugit för en annan domstol om sin doping. Francis nämndes dock inte som inblandad i dessa specifika dopingfall i samband med domstolsförhandlingarna.

Francis blev också en mycket eftertraktad personlig tränare och arbetade med klienter från affärsmän till professionella idrottare i NBA, NFL och NHL, inklusive den tidigare Toronto Maple Leaf-forwarden Tie Domi , som anställde Francis för att hjälpa honom att bli en bättre allroundidrottare.

Francis anges som författare till två böcker: en spökskriven självbiografi som heter Speed ​​Trap (1990) och en mer teknisk handbok, Training for Speed ​​(1997). Han fortsatte att coacha och ge råd åt idrottare inom många sporter och var ägare av ett mycket populärt (bland sprinters) internetsprintträningsforum.

2005 fick Charlie Francis diagnosen mantelcellslymfom, en form av non-Hodgkins lymfom. Francis dog onsdagen den 12 maj 2010 efter en femårig kamp mot sjukdomen- Francis överlevs av tidigare landslagsmedlem och fru sedan 21 år, häcklöperskan Angela Coon och sonen James Francis (född 9 februari 1999).

Alysha Newman

Alysha Eveline Newman (född 29 juni 1994) är en kanadensisk friidrottare som specialiserar sig på stavhopp. Hon är olympisk bronsmedaljör och guldmedaljör vid Samväldesspelen, och innehar både det kanadensiska nationella och Samväldesspelsrekordet i damernas stavhopp.

I maj 2018, när han reste för att tävla vid Qatar Athletic Super Grand Prix i Doha, förstördes alla Newmans stavar under transport med Air Canada. Hon tävlade i tävlingen med stavar lånade från en lokal friidrottsklubb och slutade på sjunde plats. Air Canada ersatte därefter all hennes utrustning. Newman drabbades sedan av en avsliten patellarsena under uppvärmningen vid Prefontaine Classic i Eugene, Oregon.

När Newman deltog i Drake Relays 2021 drabbades hon av en hjärnskakning efter att ha fallit i duschen i sitt hotellrum. Hon blev inte inlagd på sjukhus och skyllde därefter på Athletics Canadas personal för att ha misskött hennes hälsosituation och rådde henne att fortsätta träna. Hon deltog inte i Diamond League 2021 efter att ha misslyckats med att klara ett uppvärmningsevenemang i Sverige. Newman togs ut till det kanadensiska laget för OS 2020, vilket orsakades av covid-19-pandemin att försenas till 2021. Vid ankomsten till Tokyo för stavhopp misslyckades Newman med att klara de tre försöken i kvalomgången, och gick därför inte vidare till tävlingens huvudfas. Hon skulle senare hävde att hennes kommersiella avtal med sponsorer krävde att hon tävlade i Tokyo, oavsett hälsoskäl. Efter att fortsatt ha kämpat med hjärnskakningssymtom sökte Newman ytterligare medicinsk hjälp i oktober 2021 och påbörjade en ny återhämtningsrutin.

Newman blev uttagen till det kanadensiska laget för Samväldesspelen 2022 i både stavhopp och 100 m häck, men en odiagnostiserad hälfraktur försvårade hennes prestation. Hon drog sig ur mitt i loppet, kom sexa med en höjd på endast 4,25 m, och tävlade inte i häcklöpning, vilket senare ledde slutet på hennes tävlingssäsong.

Efter flera år i rad med otillfredställande resultat försökte Athletics Canada minska Newmans idrottsfinansiering i oktober 2022, men hon överklagade framgångsrikt beslutet innan årets slut. Efter att ha börjat arbeta med en ny mental prestationscoach nådde hon framgång på World Athletics Indoor Tour 2023, vann stavhoppsserien och lyckades hoppa 4,78 m vid det avslutande Birmingham Indoor Grand Prix. Friidrotts-VM 2023 i Budapest blev en besvikelse, då hon bara klarade 4,50 m i stavhopp och inte gick vidare till finalen. Newman kommenterade efteråt att “min neurolog brukade säga att vi inte fokuserade på det här året, men jag blev lite girig och sa att jag kan göra det i år och nästa år. Han kommer inte bli besviken, men det kommer jag att bli.”

Newman representerade Kanada vid sommar-OS 2016, 2020 och 2024. Hennes olympiska bronsmedalj 2024 gjorde henne till den första kanadensiska kvinnan att ta medalj i stavhopp vid OS, med sitt hopp på 4,85 meter som också innebar ett nytt kanadensiskt nationellt rekord.

I februari 2026 blev Newman tillfälligt avstängd av Athletics Integrity Unit för misslyckade varningstillstånd, på grund av att han missat tre drogtester under en tolvmånadersperiod. [3]

Privatliv

Newman utsågs till en av Maxims 100 heta kvinnor 2021. [41] Newman var en av flera idrottare vid OS 2024 som skapade innehåll via OnlyFans för att komplettera sin inkomst från idrottsförbunden.

JAMAICA

Yohan Blake

Yohan Blake (född 26 december 1989 i St. James, Jamaica) är en jamaicansk sprinter som specialiserat sig på 100 och 200 meter sprint. Han vann guld på 100 m vid friidrotts-VM 2011 som den yngsta världsmästaren på 100 m någonsin, och vann silver i de olympiska spelen 2012 i London i 100 m och 200 m loppen bakom Usain Bolt. Hans tider på 9,75 på 100 m och 19,44 på 200 m är de snabbaste olympiska sprintarna på 100 m och 200 m i historien för att inte vinna guldmedaljen.

Blake är den näst snabbaste mannen någonsin på både 100 m och 200 m. Tillsammans med Tyson Gay är han den delade näst snabbaste mannen någonsin över 100 m med ett personbästa på 9,69 sekunder som han sprang den 23 augusti 2012. Endast Usain Bolt har sprungit snabbare (9,58s, 9,63s och 9,69s).

Före världsmästerskapen 2009 testade Blake (tillsammans med Marvin Anderson och Sheri-Ann Brooks ) positivt för det stimulerande medlet metylhexanamin, ett stimulerande medel närmast liknande adrenalin. Effekten kan sägas vara begränsad jämfört med andra stimulerande medel (det förekommer dock relativt ofta i kosttillskott – angivet i innehållsförteckningen ibland och ibland inte).

En disciplinär panel organiserad av Jamaicas antidopningskommission (JADCO) frikände honom från ett dopningsbrott med motiveringen att substansen då inte fanns på WADAs förbjudna lista. JADCO överklagade dock sin egen panels utslag, och angav att idrottaren borde bestraffas eftersom läkemedlet till sin struktur liknade det förbjudna ämnet tuamino-heptan. Tidpunkten var olycklig eftersom världsmästerskapen just stod för dörren.

Jamaica Amateur Athletic Association vidtog dock försiktighetsåtgärden att dra tillbaka Blake från stafettloppet i VM. Överklagandenämnden på Jamaica beslutade att ett avstängning var tillämplig, och Blake och de tre andra sprintarna fick vardera tre månaders avstängning från tävling. Straffet avseende antalet dagar stod väl i proportion till brottet, men eftersom avstängningen gällde under VM blev det extra besvärande för Blake.

Vid nästa världsmästerskap, 2011, gick Blake bekvämt till finalen. Efter diskvalificeringen av landsmannen Usain Bolt vann Blake guldmedaljen på tiden 9,92 sekunder. Vid 21 år, 245 dagar, blev Blake således den yngsta världsmästaren på 100 meter någonsin, och överträffade Carl Lewis , som vann tävlingen vid världsmästerskapen 1983 vid en ålder av 22 år, 38 dagar.

Åren 2011-2013 blev lyckosamma för Yohan Blake och i olympiska sommarspelen 2016 tog han sig vidare till 100 m-finalen, där han slutade fyra på en säsongs bästa 9,93 sekunder. Blake vann sitt andra OS-guld i karriären genom att springa andra sträckan i 4×100 m stafett .

Också 2017 och 2018 visade Blake upp goda resultat och vann medaljer, med 2021 hade

Blake ett nedslående sommar-OS. Han misslyckades med att ta sig vidare till finalen på 100 m och hamnade på sjätte plats i sitt semifinalheat med tiden 10,14. Ingen jamaicansk man kvalificerade sig till den olympiska finalen, något som inte hade hänt sedan de olympiska sommarspelen 2000. Han och hans jamaicanska lagkamrater kom på femte plats i 4 x 100 m stafett.

Några resultat i världsklass är därefter inte redovisade.

Asafa Powell

Asafa Powell, född 23 november 1982 i St. Catherine, Jamaica, är en jamaicansk friidrottare som specialiserat sig på 100 meter. Asafa Powell, född i Spanish Town , Jamaica, är den yngsta av sex söner till två präster. Powell är djupt religiös och citerar sin mamma och pappa och hans strikta uppfostran som orsaken till detta.  Powell planerade att bli mekaniker innan han började springa medan han studerade i Kingston, Jamaica. Hans äldste bror Donovan, var finalist på 60 meter i världsmästerskap inomhus 1999. Det fanns många som sprang 100 meter i familjen. Den av hans bröder som lyckades bäst klockades för 9,5 sekunder på 100 yards (men tidsmätningen var då inte så sofistikerad), hans mamma sprang på 11,4 s och hans pappa 10,2 s.

Powell är medlem i MVP (Maximising Velocity and Power) Track & Field Club baserad på University of Technology, Jamaica och har coachats av Stephen Francis sedan 2001. Tränaren letade efter ett sätt att ge den långa tonåringen en snabbare start. Efter att ha letat på ön hittade Stephen Francis en 100 m lång vägsträcka med 10 % lutning och tränar sina löpare på den. Powell visade att Francis träning gjort effekt genom att vinna pojkar under 20 år 100 m på 10,50 sekunder vid Jamaican National Championships den 22 juni 2001.

Asafa Powell vann Jamaicas nationella mästerskap på 100 m 2003 men blev uppmärk-sammad på allvar inom friidrottsvärlden vid världsmästerskapen 2003, när han drabbades av nesan att vara “den andra atleten” som diskvalificerades för tjuvstart i kvartsfinalen. Detta var när Jon Drummond minnesvärt vägrade att lämna banan efter att ha drabbats av samma öde, båda idrottarna rörde sig mindre än 0,1 s efter att pistolen hade avfyrats, med Powells reaktioner tidsinställda till 0,086 s. Under säsongen 2003 vann Powell två IAAF Grand Prix -evenemang, varav ett var ett AF Golden League -evenemang. Han slutade sjua på 10,23 s på 100 m vid IAAF World Athletics Final.

Powel noterade jamaicanskt rekord för första gången den 3 september 2004 då han sprang 100 meter på 9,87 i Bryssel och därmed raderade ut Raymond Stewarts rekord från VM-finalen i Tokyo 1991. Powell noterade sitt första världsrekord på 100 meter i Aten den 14 juni 2005 med tiden 9,77. Därmed raderade Powell ut Tim Montgomerys tre år gamla världsrekord på 9,78 (som sedermera ogiltig-förklarats till följd av dopning). Den 9 september 2007 förbättrade dock Powell världsrekordet till 9,74 vid en tävling i italienska Rieti. Det anmärkningsvärda med tiden var att Powell noterade den redan i försöksloppet och att han löpte avstannande på slutet. Vindförhållandena i loppet var dock i det närmaste optimala (+ 1,7 m/s). Till finalloppet hade förhållandena ändrats till det sämre (vindstilla) men Powell noterade ändock goda 9,78.2006 var Powells mest framgångsrika säsong. Han vann 2006 Commonwealth Games 100 meter loppet efter en dramafylld semifinal. Powell själv sprang in i en annan konkurrents körfält när han tittade på resultattavlan, men han ansågs inte ha hindrat löparen. Han var också ankare i stafettlaget på 4 × 100 m och avslutade Commonwealth Games med två guldmedaljer. I maj vann han 100 m på Jamaica International Invitational på 9,95 s.

Powell slog sedan sin världsrekordtid den 11 juni 2006 på Gateshead International Stadium med vindassistans uppmätt till +1,5 m/s. Den exakta tiden var 9,7629 s, vilket avrundades uppåt till 9,77 s enligt IAAF:s regler.

Den 31 maj 2008 sprang jamaicanen Usain Bolt en tid på 9,72 s vid Reebok Grand Prix i New York , vilket slog Powells treåriga dominans av världsrekordet på 100 m. 2008 fick Powell också äntligen sin första OS-medalj när han hjälpte det jamaicanska stafettlaget på 4 × 100 m till seger. Guldmedaljen togs dock senare tillbaka av IOC 2017 när ett omtest av lagkamraten Nesta Carters dopingprov visade närvaron av det förbjudna ämnet metylhexaneamin.

2012 års Londonspel skulle vara den sista möjligheten för Asafa Powell att vinna i ett OS. I en ceremoni som hölls den 24 februari mottog Powell University of Technology (UTech) kanslersmedalj samt rollen som Diana, Princess of Wales Memorial Award International Ambassador. Den 5 augusti 2012 sprang Asafa Powell i finalen i 100 m-loppet vid olympiska sommarspelen 2012 i London. Efter två femteplatser vid OS i Aten och Peking , 2004 respektive 2008, hade Powell dock sin mest katastrofala final i London när han slutade sist med en tid på 11,99 sekunder, vilket sannolikt berodde på en ihållande ljumskskada. Efter loppet gjorde Powell ett ultraljud som visade nya revor i hans adduktormuskler samt ärrvävnad i en tidigare skada.

Den 14 juli 2013 meddelade Powell att han hade testat positivt för det förbjudna läkemedlet oxilofrin 2013 och drog sig ur friidrotts-VM 2013 som ett resultat, men vidhöll att han inte tog några förbjudna kosttillskott medvetet eller medvetet. Powell och en annan jamaicanska sprinter, Sherone Simpson, medgav dock att de tagit tillskottet Ephiphany D1 som en del av sin träningsrutin, utan att veta att det innehöll oxilofrin. Det avslöjades senare att substansen acacia ersattes med oxilofrin men inte avslöjats av tillverkaren. Duon stämde företaget som sålde tillägget, Dynamic Life Nutrition (DLN), för att rentvå sina namn. Både Powell och Simpson nådde en förlikning utanför domstol på ett ej avslöjat belopp i september 2015. Efter förlikningen släppte Simpson ett uttalande där det stod: “Både Asafa och jag är glada att vi kunde lösa detta utanför domstol.”

Den 10 april 2014 stängde Jamaicas antidopningskommission av Powell i 18 månader på grund av dopningsanklagelser, där avstängningstiden dock avslutades i december samma år. Efter att han och Simpson vädjade till Court of Arbitration for Sport (CAS) reducerades dock avstängningarna till de sex månader som redan tjänats eftersom CAS accepterade förklaringen att brottet var ringa och berodde på kontaminering av Epiphany D1-tillägget.

OS i Rio 2016Redigera

Den 19 augusti 2016 gjorde Powell en triumferande olympisk återkomst, när han tävlade som en del av det jamaicanska stafettlaget på 4 × 100 m för herrar och vann guld. Efter att jamaicanska lagets guldmedalj i OS 2008 togs bort kommer denna medalj att bli hans enda guldmedalj vid olympiska spelen.

Powell är dock tillsammans med Usain Bolt ensam om att ha löpt under 9,80 vid mer än ett tillfälle i godkända vindförhållanden, även om dopningsavstängda eller dopningsmisstänkta friidrottare tas med i statistiken. I VM-sammanhang har Powell som bäst bärgat en brons-medalj individuellt (Osaka 2007) där han noterade 9,96 i finalen över 100 meter.

Trots Powells storlek (1,90 m eller 6 fot 3 i lång, väger 93 kg eller 205 pund), har han snabb initial acceleration. I det japanska idrottsvetenskapsinstitutet 2008 mättes Asafa Powell ha en liten tvärsnittsarea av sin quadriceps-sena sträckt med 114 kilo dragkraft, jämfört med sprintern Nobuharu Asaharas mätning på 59 kilo, och den genomsnittliga mannen som varande 43 kilo. Powell noterades också för att ha en stor psoasmuskel enligt det japanska idrottsvetenskapsinstitutet. Tillsammans med jämförelsevis hög stelhet i ligament och senor ger hans långa ben ett långt steg på 2,6 meter med snabb progression mellan varje steg.

2002 drabbade en tragedi familjen Powell när en av Asafas bröder, Michael Powell, sköts ihjäl i en taxi i New York. Denna känslomässiga händelse inträffade veckan för Jamaica National Trials. År 2003 förlorade Asafa en annan bror under veckan av Jamaica National Championships. Ett år efter Michaels död drabbades Vaughn Powell av en hjärtattack när han spelade amerikansk fotboll. I april 2007 knivhöggs Corey Reid, en farbror till Powell, och dog senare på sjukhus.

Powell gifte sig med den kanadensiska modellen Alyshia Miller 2019.

Powell är känd för att ibland vara blyg men ändå godmodig och lite av en joker. Han är god vän med landsmannen, 100 och 200 meter världsrekordhållaren Usain Bolt. De två har ofta setts skämta och träffas utanför banan. Powell är en ivrig bilentusiast.

Powell har varit under kontrakt med Nike sedan 2004. Emellertid avslutade Powell sitt kontrakt med Nike i mitten av 2010 och skrev på med det ledande kinesiska sportmärket Li Ning . Han har skrivit på med Puma 2015. GlaxoSmithKline har genom sin energidryck Lucozade sponsrat Powell sedan han först slog världsrekordet på 100 m 2005. I januari 2006 skrev Powell på som global varumärkestalesman för Nutrilite.

Christopher Taylor

Den jamaicanske 400-meterslöparen Christopher Taylor har åtalats av Athletics Integrity Unit (AIU) för att ha brutit mot World Anti-Doping Agencys (WADA) antidopningskod artikel 2.3, efter att en sex månader lång utredning fastställt att 23-åringen undvek ett dopingtest i november 2022.

WADAs antidopningskod Artikel 2.3 säger: “Undvikande, vägrar eller underlåter att lämna in till provtagning. Undvikande provtagning, eller utan tvingande motivering, vägrar eller underlåter att lämna in till provtagning efter anmälan enligt tillämpliga antidopningsregler.” Taylor riskerar nu minst två års avstängning från sporten enligt World Anti-Doping Agency (WADA) antidopningsregel 10.3.1. “För överträdelser av artikel 2.3 eller artikel 2.5 ska perioden för ogiltigförklaring vara fyra år, såvida inte idrottaren, i fallet med att underlåta att lämna in till provinsamling, kan fastställa att överträdelsen av antidopningsregeln inte var avsiktlig (som definieras i artikel 10.2.3), i vilket fall avstängningsperioden ska vara två år”, står det i regeln.

Taylor, finalisten i OS och VM, har inte tävlat sedan den 30 augusti 2022 och är nu inställd på att missa friidrotts-VM 2023, eftersom haninte kan vara med i det nationella, kvalificerande seniormästerskapet som avgörs 6-9 juli.

Taylor ingår i den del av den registrerade testpoolen som måste tillhandahålla viss information, som används av antidopningsorganisationer för att lokalisera idrottare för tester utanför tävling. Informationen inkluderar i Jamaica hemadress och kontaktinformation, övernattnings-information i de fall de är borta från hemmet, träning, arbete, skola och tävlingsscheman och platser samt en timmes tidslucka för varje dag då de kommer att vara tillgängliga för testning.

Han kontaktades i november 2022 av Jamaicas antidopingbyrå som hade sökt honom för att genomföra ett test på den plats som han hade angett på formuläret där han var. När tjänstemännen anlände var Taylor dock inte på den listade platsen och hade inte uppdaterat informationen om var han befann sig, utan var istället på Norman Manley International Airport och väntade på att hinna med ett flyg som tidigare hade bokats för hans räkning.

Om en idrottare inte är där de säger att de skulle vara vid just den här punkten när antidopingtjänstemän dyker upp för testning, kan det räknas som ett missat test. Om en idrottare missar tre tester under en 12-månadersperiod, innebär det en “Whereabouts-överträdelse” som automatiskt resulterar i en period av otillåtlighet för idrottaren, även om ett första eller andra brott inte medfört något straff. Om en idrottare anses ha brutit mot WADA:s antidopningskod artikel 2.3 som talar om att “undandra, vägra eller underlåta att lämna in till provtagning”, är ett två eller fyra års avstängning obligatoriskt.

Skillnaden mellan ett enkelt “missat test” och en anklagelse om att ha undgått, vägrat eller underlåtit att underkasta sig provtagning, kretsar kring kontakt och arrangemang som görs mellan dopingtestaren och idrottaren för att underlätta testning som sedan inte efterlevs.

Taylor anger att han inte försökte undvika dopingtestarna och förklarade senare att var det var ett missförstånd mellan honom och DCO (Doping Control Officer, dopingtestaren) på flygplatsen, där Chris förstod det som att det skulle klassas som ett missat test eftersom han var tvungen att avstå från dopingprovet för att ta ett flyg och att han gick därifrån och trodde att det var ett missat test.

Taylors advokat har medgivit att det finns gråzoner när det gäller tolkningen av reglerna som skiljer ett missad ”whereabout” från ett brott enligt artikel 2.3, vilket innebär att idrottaren inte kan dömas till någon påföljd eller bli slagen med flera år. suspension.

Om det var en miss av vistelseortrapporteringen skulle inget hända Taylor eftersom han bara missat ett test under en 12-månadersperiod.

Taylor, som avslutade säsongerna 2021 och 2022 som den snabbaste jamaicanen på 400 m, tog sig till finalen i de olympiska spelen 2020 i Tokyo, slutade sexa med en tid på 44,79 sekunder, och återvände till medaljomgången förra året vid friidrotts-VM. i Eugene, Oregon, denna gång sjua på 45.30. Den 23-åriga Taylor tog en silvermedalj vid förra årets världsmästerskap i Eugene som en del av det jamaicanska 4x400m stafettlaget.

Han vann guld på 400 m vid de nordamerikanska, centralamerikanska och karibiska mästerskapen 2022.

KUBA

Javier Sotomayor

Javier Sotomayor Sanabria (född 13 oktober 1967 i Limonar, Kuba) var en 193 cm lång kubansk höjdhopparen som är fortfarande år 2024 världsrekordhållaren. Javier sändes först till en kubansk idrottsskola som en blivande basketspelare på grund av sin längd. Vid 14 års ålder gjorde tränare om honom till höjdhoppare när han klarade 2 meter och i slutet av 1983 hade han ett personligt rekord på 2,15 meter. Han satte sedan juniorvärldsrekord den 19 maj 1984 genom att klara 2,33 m vid ett möte som hölls i Havanna. Vid 19 års ålder var han rankad som nummer 5 i världen.

Sotomayor var den dominerande höjdhopparen på 1990-talet. Hans personbästa på 2,45 m gör honom till den enda personen som någonsin har klarat åtta fot (2,44 m). Han klarade åtta fot två gånger, första gången med 2,44 m 1989 i San Juan.

Sotomayor blev tvåfaldig guldmedaljör vid världsmästerskap i friidrott , och vann även två VM-silver. Den 8 september 1988, vid en tävling som hölls i Salamanca , Spanien – bara fyra dagar före öppningsceremonierna för de olympiska sommarspelen 1988 – satte han världs-rekord på 2,43 m (det förra på 2,42 hölls av Patrik Sjöberg). Vid IAAF:s världsmästerskap inomhus vann han fyra guldmedaljer mellan 1989 och 1999. Dessutom vann han tre raka titlar vid Pan American Games från 1987 till 1995. Kubanska bojkotter av OS 1984 och 1988 och en skada 1996 kostade honom chanser till ytterligare OS-medaljer utöver den han vann 1992 Han vann han silver vid OS 2000 i Sydney, men avslutade sin karriär 2001.

Sotomayor vann guld vid Pan American Games 1999, som hölls i Winnipeg. Bara några dagar efter hans seger meddelade dopingkontrollanterna att hans urintest testade positivt för kokain och den 4 augusti fråntogs han sin medalj och skickades hem till Kuba. Vid den tiden betraktades detta allmänt som den största dopingskandalen inom friidrottssporten på över ett decennium (sedan den kanadensiske sprintern Ben Johnson fråntogs sin guldmedalj vid OS i Seoul 1988). 1999 var Sotomayor en nationell kändis, en välkänd korsfarare mot doping och en stoltheten för Kubas sportsystem. Mario Granda, Kubas chef för idrottsmedicin, reagerade på de chockerande nyheterna genom att säga att den 31-årige Sotomayor hade “testat negativt i 60 dopingtester” under sin karriär och antydde att Sotomayor var offer för sabotage.

Sotomayor fick delta i olympiska sommarspelen 2000 i Sydney trots hans tvååriga drogavstängning från 1999. Hans avstängning upprätthölls fram till juli 2000, men i augusti halverade IAAF straffen – i praktiken till avtjänad tid – och tillät honom att tävla i Sydney vid en ålder av 32. Sotomayor vann silver efter att ha tagit bara två hopp utan missar (vid 2,25 m) och 2,32 m): alla andra tävlande hade minst ett misslyckat försök. En annan medaljfavorit, Stefan Holm, slutade fyra och klagade på att IAAF inte borde ha minskat Sotomayors tvååriga avstängning.

Sotomayor har en sällsynt dominans i historien efter denna händelse. När han avslutade sin karriär hade han 17 av de 20 bästa hopparna genom tiderna. Endast 13 män i historien har hoppat 2,40 meter eller högre, och bara 5 har gjort det mer än en gång. Sotomayor gjorde det 24 gånger (i 21 olika tävlingar mellan september 1988 och mars 1995). Han är den enda personen som har klarat 2,44 m (vilket han gjorde två gånger). Efter sitt världsrekord i september 1993 hade han sitt bästa år 1994, då han (återigen) var den enda hopparen att hoppa 2,40 meter eller bättre, och gjorde det tio gånger det året: två under inomhus-säsongen i februari och sju gånger utomhus, med start i Sevilla den 5 juni 1994, där han klarade 2,40 meter innan han noterade årets bästa hopp på 2,42 m. Under sin karriär rankades Sotomayor av Track & Field News i “Top 10” i herrarnas höjdhopp under tio olika år, och rankades nummer 1 åtta av dessa tio år: 1988, 89, 1992, 93, 94, 95, 97 och 1998. Som jämförelse är den ryska Valeriy Brumel som har näst flest nummr1-placeringar under en karriär fem år i rad (1961–65). Under sin karriär samlade Sotomayor 123 rankingpoäng, medan hopparen med näst flest karriärpoäng, amerikanska Dwight Stones har 90 poäng och fyra raka nummer 1-rankningar (1973–76.)

Sotomayor testade således positivt för kokain vid Pan American Games 1999 , vilket den kubanske presidenten Fidel Castro hävdade var en uppsättning av den kubansk-amerikanska maffian. Sotomayor hävdade sin oskuld. Efter månader av utfrågningar fastställde en IAAF:s skiljenämnd dock det tvååriga förbudet den 27 juni 2000. Det kubanska idrottsförbundet fortsatte att överklaga hans fall, med hänvisning till en klausul i IAAF:s regelbok som tillåter att narkotikadomar ändras under “exceptionella omständigheter”. I ett kontroversiellt beslut som tillkännagavs den 2 augusti förkortade IAAF avstängningen till ett år – vilket hade förflutit den 30 juli – vilket gjorde det möjligt för honom att tävla i de olympiska sommarspelen 2000. IAAF:s motiv för denna aktion var att Sotomayor hade gjort mycket för sporten, hade klarat hundratals dopingtester under sin långa karriär och agerade exemplariskt hela tiden.

I september 2001 meddelade Sotomayor att han skulle avsluta sin karriär, efter ytterligare ett positivt drogtest under ett träningsläger i juni, denna gång för den nandrolon, en anabol steroid. Han undvek ett livstidsförbud som normalt skulle följa ett andra positivt test. Detta andra test diskvalificerade dock hans fjärdeplats i hans senaste världsmästerskap. Än en gång hävdade Sotomayor att han var oskyldig och att misstag hade begåtts under hanteringen av hans dopingtest: “Först testade jag positivt i test A med kokainnivåer som inte bara skulle ha hindrat mig från att tävla, utan också skulle ha dödat mig. I test B testade jag negativt. Allt borde ha slutat där, men vi accepterade ett C-test som aldrig hade gjorts tidigare, som inte existerar inom antidopningskontroller. Det var ett misstag.” Kubanska lagets chefläkare Mario Granda hävdade att testerna var saboterade och att det positiva resultatet orsakades av att Sotomayor drack kokate som medicinsk behandling för ett magproblem.

Dessa anklagelser fick aldrig starkt stöd i hans hemland Kuba, även om tidigare IAAF:s vicepresident och dopingkommissionens ordförande Arne Ljungqvist hävdade att dessa båda var “kristallklara fall” i en svensk intervju. I en intervju i februari 2004 för kubanska nyheter sa Sotomayor att skadan hade tvingat fram hans pensionering, inte dopningsskandalen.

Sedan han avslutade sin karriär har han, förutom att ta emot utmärkelser, ägnat större delen av sin tid åt sin egen utveckling och tagit en examen i fysisk och sportkultur. Tack vare detta har han kunnat arbeta som tränare i sitt hemland. Dessutom har han varit medlem i den kubanska friidrottsförbundet kommitté och haft andra liknande roller.

Han delar sin tid mellan Spanien och Kuba och försöker dela med sig av sina erfarenheter till unga talanger. Han deltar också i universitetskonferenser och möten där han talar om farorna med droger, alkohol och ungdomsbrottslighet.

Han driver även en restaurang på Kuba, som innehåller minnessaker från hans karriär, inklusive en bar placerad på 2,45 meters höjd.

Den förre stjärnhopparen är också fembarnsfarsa och en av hans söner går nu i pappas fotspår och har blivit en lovande friidrottare. 146-årige (2024) Jaxier Sotomayor har tränats av pappa under uppväxten och med sina 197 centimeter spås han en lysande framtid.

57-åringen var nyligen tillbaka i Spanien, där han slog sitt världsrekord 1993, för att följa med sonen till en friidrottstävling och gjorde då en intervju för första gången på flera år: ”Jag är självklart orolig för hur länge mitt rekord kommer att stå sig. För att vara ärlig, även om det inte är vad jag vill, så pekar allt mot att det inte kommer att slås inom den närmsta framtiden för att höjdhoppets utveckling har saktat ned.”

Yargelis Savigne blev medaljör med 15 års fördröjning

Den kubanska trestegshopparen Yargelis Savigne får nu i december 2923 den bronsmedalj hon borde ha fått i Peking 2008 efter att det avslöjades att hennes konkurrenter som överträffade henne gjorde det med hjälp av doping.

Vi vet alla att rättvisa kan ta sin tid, men det är bättre sent än aldrig. Det verkar vara devisen bakom erkännandet, mer än 15 år senare, för den kubanska idrottaren Yargelis Savigne, när hon tilldelas bronsmedaljen som hon stolt skulle ha burit runt halsen vid olympiska spelen 2008 i Peking, om det inte hade varit för hennes två fuskande konkurrenter, ryskan Tatiana Lebédeva och grekiskan Hrysopiyi Devetzi, som använde dopingklassade substanser.

Kubas olympiska kommitté tilldelade den kubanska trestegshopparen Yargelis Savigne bronset efter att ha upptäckt att två idrottare som hade överträffat henne i de olympiska spelen i Kina hade dömts för doping. Tatiana Lebédeva hade använt den förbjudna substansen turinabol och Hrysopiyi Devetzi hade använt stanozolol, båda anabola steroider som vanligtvis används av idrottare för att öka muskelmassa, styrka och prestanda.

Hrysopiyi Devetzi test från VM 2007 återanalyserades och man fann att hennes dopingprov var positivt. Devetzis vann OS-brons i tresteg i Peking 2008 men blir av med medaljen efter att hon stängdes också av i fyra år. Internationella friidrottsförbundet IAAF diskvalificera henne i samtliga tävlingar från och med augusti 2007 och två år framåt. Det innebar att Devetzi miste ett VM-brons från 2007 och ett OS-brons från 2008. OS-silvret från 2004 fick hon behålla. IAAF stängde också av Devetzi i fyra år, vilket inte i praktiken betyder så mycket då grekiskan avslutade sin karriär år 2009.

Särskilt intressant är att Världens Olympiers Förening (World Olympians Association, WOA) innan omfördelningen av medaljerna meddelande Internationella Olympiska Kommittén (IOC) att Tatyana Lebedeva ingick i WOA:s verkställande kommitté. Lebedevas resultat från augusti 2008 till augusti 2010 ogiltigförklarades, vilket också innebar att hon fråntogs den silvermedalj hon vann i längdhopp vid världsmästerskapen 2009.

Det är värt att notera att myndigheterna diskvalificerade dem 9 år senare efter att ha bekräftat användningen av förbjudna substanser i Kina. “Nio år senare blev Lebédeva och Devetzi avstängda för dopning, och jag blev olympisk bronsmedaljör,” meddelade Savigne till Play-Off Magazine. “Jag skulle ha föredragit att njuta av prestationen i full konkurrens, inte att få reda på det nästan tio år senare 2017,” beklagade hon. “Till slut accepterade jag det, och jag är väldigt glad över det, men jag kände smärta när jag slutade femma i Peking. Det var inte rättvist.”

Det bör påpekas att Yargelis Savigne, nu rättmätig ägare till bronset från Peking 2008, hade uppnått ett hopp på 15,05 meter vid olympiska spelen 2008 i Peking, och slutade femma. Guldmedaljen gick till kamerunska Francoise Mbango Etone med ett hopp på 15,39 meter, som logiskt fortsätter att stolt bära medaljen, nu i sällskap med den kubanska idrottaren som debuterade vid 23 års ålder i det olympiska evenemanget.

Förutom den olympiska bronsmedaljen kröns den framgångsrika karriären för den 39-åriga kubanska, född i Guantánamo, som dubbel världsmästare i tresteg vid världsmästerskapen i Osaka 2007 och Berlin 2009 samt som tvåa vid mästerskapen i Helsingfors 2005.

MEXICO

Lupita González

Den mexikanska gångaren María Guadalupe González Romero (född 9 januari 1989), är mer känd som Lupita González. Hon påbörjade sin gångarkarriär med att tävla 2013. Hon var guldmedaljör vid Pan American Games 2015 och vann silver vid olympiaden 2016 i Rio de Janeiro på 20 km. Hon är mexikansk rekordhållare i 20 kilometer gång. Hon är yrkesmilitär.

Lupita Gonzáles dopingtestades oannonserat (out-of-competition) den 17 oktober 2018, under en tidsperiod då det inte var aktuellt med några tävlingar utan skulle ses som en uppbyggnadsdel av säsongen. Nästa aktuella tävling skulle ske först i april ett halvt år fram i tiden. Laboratoriet påvisade epitrenbolon – en metabolit av den förbjudna anabola steroiden trenbolon – i en halt av 1 ng/mL (en mycket låg halt). Den 16 november 2018 meddelade friidrottarnas speciella antidopingorganisation, the Athletics Integrity Unit (AIU), att man funnit den förbjudna substansen i gångarens urin och stängde av henne under utredningen. I sitt svarsbrev daterat den 23 november angav González att den enda förklaring till det positiva provet som hon såg som möjligt var att det rörde sig om att hon ätit kontaminerat kött innehållande trenbolon.

När B-provet analyserades den 3 december fann man metaboliten av trenbolon även där. Internationella Friidrottsförbundet fann Gonzáles skyldig och dömde henne den 9 maj 2019 till fyra års avstängning och förlust av medaljer och prispengar sedan den 17 oktober 2018. Den 7 juni – ett halvt år efter det internationella förbundets dom – överklagade Lupita Gonzáles till CAS (CAS 219/A/6319).

Förhandlingarna påbörjades den 11 november 2019 i Lausanne, Schweiz, med huvudpersonerna närvarande på plats medan eventuella vittnen kunde få höras per videolänk. Redan innan förhandlingarna meddelade Lupita González att hon i Mexico hade stämt två av AIUs vittnen och påstod att de hade lämnat falsk vittnesbörd.

Under förhandlingen påpekade Lupita González att trenbolon sällan har använts som dopingmedel i elitidrott, och i de fall trebolon förekommit i CAS handlingar har det alltid varit tillsammans med andra preparat. I de få fall trenbolon avslöjats som dopingpreparat har det alltid rört sig om styrkeidrotter och aldrig i uthållighetsidrotter. Hon redovisade också att trenbolon används i Mexico för att öka köttvikten hos slaktdjur och att det därför kan förekomma i kött för konsumtion. I Mexico har myndigheterna till och med angivet ett övre gränsvärde för trenbolon i kött, över vilken gräns köttet inte får säljas. Gonzales tog detta som ett bevis för att det inte var osannolikt att hon fått i sig substansen genom kött-konsumtion (tacos). Den halt som påvisades i hennes urin var också rimlig i förhållande till intag av kött, medan sannolikheten för att det skulle vara en rest av doping var mycket mindre eftersom trenbolon vanligen säljs i dosen om 100 mg/mL.

Det påpekades också att den mexicanska tennisspelaren Marcela Zacarías, som hade haft en koncentration på 0.6 ng/mL epitrenbolone, blev frikänd från doping eftersom man ansett det troligt att hon fått i sig den förbjudna substansen genom att äta kontaminerat kött.

Det påpekades också att halveringstiden för trenbolon i kroppen är 8-12 timmar, att den högsta koncentration i urinen uppmäts 6-12 timmar efter intaget och den maximala utsöndringen av trenbolon sker 24-72 timmar efter intaget.

Gonzáles påpekade också att hon blivit dopingtestad ett mycket stort antal gånger under sin idrottskarriär – både vid tävling och vid träning – och att hon tidigare aldrig testat positivt.

Under förhandlingarna framkom det oklarheter om vem som varit närvarande när urinprovet togs – olika uppgifter framfördes av olika personer – men CAS fastställde att det doping-kontrollformulär (DCF) som signerats av de närvarande var det som gällde. När det väl signerats är det tecken på att den dopingtestade godkänt innehållet i formuläret, och något ifrågasättande kan sedan inte tas upp till diskussion. Att den ansvarige dopingtestaren är gift med den andre dopingkontrollanten är inget skäl till att ogiltigförklara testproceduren.

Det påpekades – återigen – att för att påvisandet av en förbjuden substans i en idrottsutövares urin (eller blod) skall kunna klassas som ”misstagsdoping” så fodras att idrottsutövaren kan troliggöra hur substansen kommit in i kroppen. Reglerna är i detta avseende helt klara (men tycks i fall efter fall i CAS vara lika svåra att acceptera för den åklagade).

Under förhandlingen framkom att Lupita Gonzáles hade farit med osanning om vad hon ätit vid tidpunkten och omedelbart före dopingprovet. I förhandlingarna läggs det betydande tid på att hon först uppgivit att hon ätit en viss sorts tacos och sedan förnekat det – sammanlagt finns det minst tre olika versioner av vad hon sagt och skrivit. Hon bad om ursäkt för att hon hade lämnat osanna uppgifter och hävdade att hon hade blivit rådd till detta av sina juridiska experter. Hon hävdade således initialt att hon hade ätit tacos med lever, men tog sedan tillbaka det (trots att hon signerat ett dokument där hon redovisade att hon ätit lever i förhandlingarna i den första dopingdomstolsinstansen – intag av lever skulle göra det än troligare att hon fått i sig trenbolon av misstag eftersom substansen laddas upp i levern).

Gonzales lämnade också in en polygraf test (”lögndetektor”) för att understryka sin senaste version om köttintaget. Skiljedomstolen lämnade dock denna test utan avseende, och förklarade att hennes trovärdighet var oreparabelt befläckat av att hon initialt lämnat falska uppgifter.

CAS påpekade att Gonzales under förhandlingarna inte kunde styrka att hon hade ätit tacos innehållande kött, inte vilken mängd kött dessa tacos innehöll, inte att köttet i så fall var kontaminerat av trenbolon och inte varifrån köttet som gatutrestaurangen serverade hade kommit ifrån. CAS ansåg det således inte tillräckligt att veta att det finns kött i Mexico som innehåller rester av trenbolon.

Sammanfattningsvis fastslog CAS att Lupita Gonzáles inte kunnat tillfredställande visa hur hon fått i sig den förbjudna substansen trenbolon, vilket innebär att hon skulle vara avstängd från idrott i fyra år och att titlar, medaljer, prispengar, etc från 17 oktober 2018 till 16 november 2018 skulle vara förverkade. Utöver detta straffades hon för att ha förfalskat dokument i avsikt att få den initiala domen upphävde. Hon är således avstängd till den 15 november 2026 (en fördubbling av det ursprungliga straffet).

SURINAM

Surinams 19-åriga elitsprinter Issamade Asinga avstängd i fyra år

Sydamerikas dubbla sprintmästare och innehavare av världsrekordet på 100 meter för U20, Issamade Asinga – uppvuxen i USA men som tävlar för sin pappas hemland Surinam – har stängts av av Athletics Integrity Unit (AIU) i fyra år, vilket meddelades den 27 maj 2024.

Den 19-årige surinamesen dämdes för ”Förekomst av en förbjuden substans eller dess metaboliter eller markörer i en idrottares prov.” Asinga blev tillfälligt avstängd av AIU i augusti förra året efter att ha testat positivt för metaboliter av GW1516 i ett test utanför tävling den 18 juli.

World Anti-Doping Agency (WADA) har listat GW1516 som en förbjuden substans under kategori S4 – Hormon- och metabolmodulatorer – och det är en ospecificerad substans som är förbjuden hela tiden. GW1516 förändrar hur kroppen metaboliserar fett. Det syntetiserades och utvärderades ursprungligen för behandling av fetma, diabetes och andra störningar orsakade av metaboliska problem men är nu inte godkänt för användning på människor. WADA har varnat för dess hälsorisker för idrottare.

Asinga, som bor i USA, hävdade att det positiva testet berodde på en kontaminerad produkt, Gatorade Recovery Gummies for Athletes, som han fick vid en ceremoni i USA den 10 juli 2023 efter att ha vunnit Gatorade National Boys Track and Field Player-of-the-Year. Dock sa disciplinnämnden att Asinga ”inte lyckades bevisa med rimlig sannolikhet att Gatorade Recovery Gummies var källan till GW1516-metaboliterna som upptäcktes i hans prov från den 18 juli 2023”.

Följaktligen kommer Asinga få alla tävlingsresultat sedan den 18 juli 2023 ogiltigförklarade och måste lämna tillbaka alla titlar och priser. Detta inkluderar hans dubbla sprintsegrar vid förra årets Sydamerikanska utomhusmästerskap i Sao Paulo, Brasilien. Den 28 juli 2023 sprang han rekordbrytande 9,89 sekunder i 100-metersfinalen. Förutom hans resultat vid det tillfälle han lämnade sitt positiva prov skulle denna prestation ha överträffat Botswanas Letsile Tebogos tid på 9,91 sekunder som sattes vid Världsmästerskapen för U20 i Cali 2022 och skulle ha slagit det 35-åriga sydamerikanska rekordet på 100 meter på 10,0 sekunder som sattes av Robson da Silva. Två dagar senare vann Asinga också 200-meterstiteln.

”Detta beslut upprätthåller en viktig princip i fall där kontaminering hävdas. Kravet för idrottaren att visa hur den förbjudna substansen kom in i deras system måste upprätthållas strikt. Detta bevis får inte baseras på spekulationer, utan på specifika, övertygande och objektiva bevis. Alla förklaringar baserade på kontaminering måste granskas noggrant och inte bara accepteras blint. Detta strikta krav är nödvändigt för att skydda rena idrottare och säkerställa en rättvis spelplan,” betonade AIU

Till stöd för sitt argument att det positiva testet berodde på en kontaminerad produkt, hävdade Asinga att han tog Gatorade Recovery Gummies veckan innan det positiva testet och att efterföljande tester av två öppnade behållare av Gatorade Recovery Gummies, tillhandahållna av idrottaren, visade förekomst av GW1516 och GW1516 sulfoxid. Dock fann disciplinnämnden att Asinga inte uppfyllde sin bevisbörda för att fastställa att Gatorade Recovery Gummies var källan till GW1516-metaboliterna som upptäcktes i hans prov.

Vid sitt beslut tog disciplinnämnden bland annat hänsyn till att Gatorade Recovery Gummies som tillhandahölls i öppnade behållare av idrottaren för testning innehöll betydligt mer GW1516 på utsidan än på insidan, vilket praktiskt taget utesluter någon kontaminering av råvaror under tillverkningsprocessen; att Gatorade Recovery Gummies batchtestades av National Sanitation Foundation (NSF) och hade NSF Certified for Sport-certifikatet; och att en förseglad burk Gatorade Recovery Gummies, från samma batch som togs av Asinga, testade negativt vid Lausanne antidopinglaboratorium.

Idrottens skiljedomstol (CAS) avslog den 30 oktober 2025 dock ett överklagande från sprintern Issamade Asinga (Surinam) mot World Athletics. Idrottaren förblir avstängd i fyra år, räknat från den 6 maj 2024, med avräkning för den provisoriska avstängningen som inleddes den 9 augusti 2023.

Den 18 juli 2023 genomfördes en dopingkontroll utanför tävling, där provet visade förekomst av metaboliter av GW1516 sulfone och GW1516 sulfoxide. GW1516 är en förbjuden substans enligt Världsantidopingsbyråns (WADA) förbudslista (kategori S4 – hormon- och ämnesomsättningsmodulatorer). Efter detta införde World Athletics Integrity Unit (AIU) en provisorisk avstängning av idrottaren.

Asinga förklarade för AIU att förekomsten av metaboliter berodde på Gatorade-produkter han fått efter att ha utsetts till Gatorade 2023 National Boys Track and Field Player of the Year.Han uppgav att han hade ätit Gatorade-gummies en vecka före dopingkontrollen.

Ärendet prövades av WA:s disciplinära domstol, som den 17 maj 2024 beslutade att Asinga hade begått en dopingförseelse och tilldelades en fyraårig avstängning.

Asinga överklagade beslutet till CAS den 7 juni 2024, riktat mot World Athletics och dess domstols beslut. Han begärde att CAS skulle fastställa att hans positiva provresultat sannolikt orsakats av förorenade Gatorade-gummies, samt att hans avstängning skulle förkortas, eftersom han menade att han inte haft någon skuld eller försumlighet.

En virtuell CAS-förhandling ägde rum den 26–27 juni 2025, och inspelningen offentliggjordes på idrottarens begäran. Efter att ha granskat bevisningen fann CAS att idrottaren inte hade lyckats visa att det, på balans av sannolikheter, var mer troligt än inte att de gummies han ätit före dopingtestet var förorenade med GW1516. Därför kunde ingen sanktionsnedsättning för ”ingen skuld eller försumlighet” tillämpas.

Domstolen fann också att idrottaren inte hade visat att överträdelsen av antidopingsreglerna inte var avsiktlig.

BRASILIEN

Brasiliansk toppidrottare fast i Kenya för multipla förbjudna substanser

Antidopingsbyrån i Kenya har den 5 juli 2024 beskrivit hur en toppidrottare från Brasilien, som tränade i Kenya blev ertappad med användning av multipla dopingpreparat och blev avstängd. Den enskilda idrottaren – för det flesta svenskar helt okänd – är ointressnt, men som exempel på en verksamhet som uppenbarligen förekommit ett antal år är det intressant: utländska (inklusive svenska idrottare) åker till ökända träningsanläggningar – i första hand löpare – i Kenya, där det förekommer (och sätts i system att erbjuda idrottare) kvalificerad doping

Antidopingsbyrån i Kenya (ADAK) har förklarat hur den brasilianska idrottaren Graziele Zarri fastnade i dopingkontroller i landet innan hon blev provisoriskt avstängd. Zarri var en av fem idrottare som blev avstängda av ADAK för olika dopingsbrott den månaden. De andra var kenyanerna Samuel Kimani Wanjiru, Panuel Mkungo, Brian Kiptoo och Victor Kiptoo.

Den brasilianska idrottaren blev ertappad för att ha använt anabola steroider genom tester som genomfördes medan hon var i Kenya.

“Jag bekräftar att ADAK tog ett prov från idrottaren den 23 januari 2024,” sa ADAK:s chef för juridiska tjänster, Bildad Rogoncho. “Provet transporterades till och analyserades av ett WADA-ackrediterat laboratorium i Stockholm, Sverige; Doping Control Laboratory at Karolinska Universitetssjukhuset. Provet testades positivt för Pregnanediol (inte WADA-förbjudet med farmakologiskt ett ”prehormon” till anabola steroider) Androsteron, Androstan, Ketoetiocholanolon, Androstanediol, Etiocholanolon, Adilos (ett diuretikum?), Epitestosteron och Testosteron. Informationen överfördes sedan till den brasilianska nationella antidoping-organisationen för vidare hantering. Idrottaren hävdade att hon köpt och använt ett kosttillskott som misstänks ha blivit kontaminerat med substansen som hittades i hennes system.”

ADAK uppger att idrottaren hade tränat i Eldoret när provet togs, men när hon kontaktades förnekade hon att ha använt den förbjudna substansen och hävdade att hon använt ett kosttillskott som hon köpt i Kenya. Hon kunde dock inte lämna bevis för tillskottet och kunde inte heller minnas dess namn, vilket gjorde att ADAK inte hade något annat val än att agera.

Zarri är en långdistanslöpare som nyligen vann ett 5 km-lopp i Rio de Janeiro, Brasilien, och hade tränat i Kenya tillsammans med sin man Daniel Nascimento i ett försök att kvalificera sig till Brasiliens OS-lag. Nascimento är sydamerikansk rekordhållare i maraton och den enda brasilianen som hade kvalificerat sig för maraton vid de olympiska spelen i Paris.

Sydamerikas bästa maratonlöpare avstängd för anabola steroider

Daniel Ferreira do Nascimento, född den 28 juli 1998, är en brasiliansk friidrottare som tävlar i långdistanslöpning. 2020 deltog han i världsmästerskapen i halvmaraton i friidrott i Gdynia där han sprang ett personligt rekord på 1:04:27 i halvmaraton. I december 2020 vann han 10 000 meter och slutade på 3:e plats på 5000 meter vid det brasilianska mästerskapet på COTP-stadion i São Paulo. Han valdes ut för att representera Brasilien vid de försenade olympiska spelen i Tokyo 2020 i maraton.

I april 2022 slog han maratonområdesrekordet för Amerika vid Seoul Marathon och slutade trea på 2:04:51. Det är det bästa resultatet i historien som gjorts av en maratonlöpare född utanför Afrika. Vid världsmästerskapen i friidrott 2022 slutade han på 8:e plats i herrarnas maraton, mindre än 1 minut från medaljörerna, efter att ha sprungit i huvudklungan fram till km 33. [7] Han ledde New York Marathon 2022 innan han kollapsade och behövde läkarvård runt mil 21 (km 32). Den 23 april 2023 slutade han på fjärde plats i Hamburg Marathon med en tid på 2:07:06 (vilket var den bästa icke-afrikanen i tävlingen), vilket uppfyllde kvalificeringsstandarden för de olympiska spelen 2024.

Den 4 juli 2024 testade Daniel Nascimento positivt för tre förbjudna ämnen Drostanolone, Methenolone och Nandrolon. Alla läkemedel registrerade i klassen S1 anabola steroider. Den 9 maj 2025 blev han officiellt avstängd i 5 år från och med den 15 juli 2024 för användning av förbjudna ämnen med resultat diskvalificerade från och med den 4 juli 2024.

Enligt antidopingorganisationen AIU visade resultaten “tydliga bevis för användning av flera otillåtna substanser”, vilket ledde till en inledande sexårig avstängning. Straffet reducerades dock till fem år efter att löparen erkänt överträdelsen och godtagit påföljden.

Med smeknamnet “Danielzinho” och över 83 000 följare på Instagram, förväntas Paraguaçu Paulista-sonen kunna återvända till tävling först efter att han fyllt 30 år. Han har inte gjort några offentliga inlägg sedan juli 2024 – samma månad som hans team publicerade ett uttalande med bakgrund till händelsen. I kommunikén klargjordes att löparn under flera månader genomgått rigorösa antidopingkontroller med godkända resultat, fram till det avvikande provet den 4 juli. Teamet uttryckte även oro över hans psykiska hälsa och beskrev den aktuella situationen som “den största utmaningen i hans liv och karriär”.

Vidare stod det i uttalandet: “Mental hälsa är avgörande för alla yrkesutövare, oavsett område. Daniel har kämpat med trauman och psykologiska problem som lett honom till sin svåraste period på senare tid.” De förklarade att kommunikationen med idrottaren i princip upphört, och att alla resurser nu riktas mot att ge honom adekvat behandling och psykologiskt stöd.

Källor inom hans närmaste krets bekräftar att juridiska team arbetar parallellt med att överklaga beslutet och att minimera skadorna. Teamet avslutade dock med att säga att deras primära fokus inte längre är sportslig framgång utan idrottsmannens välbefinnande: “Den viktigaste ”medaljen” för Brasilien kommer att vara att återställa Daniel do Nascimentos hälsa. Vi ber om empati och böner från vänner, fans och beundrare för att stödja hans återhämtning.”

JAPAN

Den japanske elitgångaren Koki Ikeda avstängd för bloddoping

Den olympiske silvermedaljören och världsmästerskapstvåan i gång, japanen Koki Ikeda, har blivit avstängd i fyra år i ett fall rörande onormala förhållanden i Athlete Biological Passport (ABP). I ett beslut som meddelades den 14 februari 2025 fastslog domstolen att den 26-årige japanske varit bloddopad (på vilket sätt kan inte avgöras genom analys av ABP.

Ikeda, tidigare världsetta, har varit provisoriskt avstängd sedan den 1 november 2024, och den redan avtjänade tiden har räknats in i hans avstängning. Hans resultat mellan den 20 juni 2023 och den 1 november 2024 har ogiltigförklarats. Under denna period slutade han på 15:e plats vid världsmästerskapen i Budapest och på 7:e plats vid OS i Paris. Han kommer också att förlora guldmedaljen från de japanska mästerskapen samt silvret från mixstafetten vid lag-VM i Antalya.

Idrottaren åtalades efter att onormala värden upptäckts i hans blodprover som lämnades den 20 juni 2023 och mellan den 16 augusti och 13 september 2023. Athletics Integrity Unit (AIU) hävdade att dessa fynd var tecken på blodmanipulation. Ärendet hänsköts till en oberoende domstol efter att Ikeda förnekat anklagelsen.

Ett beslut fattades nu snabbt för att möjliggöra ett avgörande innan de japanska mästerskapen i gång den 16 februari, en tävling där Ikeda önskade delta. En fullständig motivering av beslutet kommer att följa, och domen kan överklagas till CAS.

Ikeda tog silver vid hemma-OS i Tokyo 2020/2021 och silver vid VM i Eugene 2022. Säsongen 2024 slutade han tvåa i mixstafetten vid lag-VM i Antalya i april och vann guld vid de japanska mästerskapen, vilket gav honom en direktkvalificering till Paris 2024, där han slutade sjua i 20-kilometersloppet. Han avslutade året i oktober med en bronsmedalj på 10 000 meter i Yamaguchi.

KINA

Ma Junren

Ma Junren (född 28 oktober 1944) är en kinesisk löpartränare, som tränade flera kvinnliga löpare i världsklass, bland annat Wang Junxia och Qu Yunxia, vilka satte flera världsrekord. Han och hans elever kallas också ma-familjens armé för deras uppseendeväckande prestationer i inhemska och internationella evenemang. Ma Junren var huvudansvarig för det kvinnliga kinesiska friidrottsundret i början av 90-talet.

Ma Junren började som löparcoach i en avlägsen mellanstadieskola på landsbygden och antog en systematisk, påstått vetenskaplig träningsstrategi, som inkluderar speciell diet och traditionell kinesisk medicin för att balanserar uthållighet och hastighet. Junren förklarade att hans löpare bland annat fick äta en specialkomponerad rätt som innehöll sköldpaddsblod och en svamp som växte på en typ av larv som bara finns i de tibetanska högländerna. Hans träningsprogram ansågs vara rigoröst utformade (och tillämpade), med extremt långa löpsträckor (över ett maraton per dag) och löpning på hög höjd. Han fick således löparna att springa 65 kilometer om dagen, sex dagar i veckan. Den hårda disciplinen kan möjligen vara ett resultat av hans två tidigare karriärer; som soldat i Folkets befrielsearmé och som fängelsevakt i sju år.

Hans adepter kom från friidrottens bakgård och vann alla kvinnliga långdistanser i VM i Stuttgart 1993. Bland de kvinnliga löparna fanns Wang Junxia som vann 10 000 meter och som fortfarande har världsrekordet på sträckan. Några veckor senare slog samma kinesiska och hennes träningskamrater alla världsrekord från 1500 meter till 10 000 under några få dagar i Peking:

  • 10 000 meter. Wang sprang på 29.31.78, en rekordslakt med 42 sekunder. Noteringen stod sig hela vägen fram till 2016 när Almaz Ayana slog rekordet under OS i Rio de Janeiro.

  • 3 000 meter. Wang slog till med 8.06.11, vilket 25 år senare var världsrekord på distansen.

  • 1 500 meter. Qu Junxia chockade alla med tiden 3.50.46, ett världsrekord som överlevde ända till 2015 när Genzebe Dibaba överträffade det i Monaco.

Wang Junxia syntes därefter knappt synts till förrän OS i Atlanta 1996, där hon vann guld på 5 000 meter och silver på 10 000 meter. Därefter tycks hon inte ha tävlat utanför Kina.

Ma är också känd – och kontroversiell – för sina humörsvängningar. Han har erkänt att han fysiskt slog sina idrottare ibland. Hans ursprungliga lag gjorde revolt mot honom av flera skäl, inklusive tveksamma ekonomiska handlingar (Wang Junxia angav att han konfiskerat hennes prispengar och de Mercedes-bilar som hon och de andra guldmedaljörerna fick efter Stuttgartsegern). Den kinesiska damernas löptrupp, således känd som “Mas Armé”, upplöstes efter ett myteri mot den auktoritära tränaren av dess ledande fotsoldater, av vilka ingen var äldre än 22 år. Vid det laget verkade tränaren dessutom mest upptagen över att sälja formler till sina träningselixir för miljontals dollar.

År 2001 gjorde Ma Junren dock comeback som andretränare för friidrottslandslaget och blev sedan ställföreträdande direktör för Liaoning (det tidigare Manchuriet) Provincial Sports Bureau där han byggde en toppmodern träningsanläggning och samlade en ny kader kvinnliga, hårdtränande löpare, men slutade anställningen 1 december 2004 efter att ett flertal av de av honom tränade löparna presterat positiva dopingprov.

Det förekom relativt tidigt rykten om att Ma använde otillåtna prestationshöjande droger som en del av löparträningen. Han har alltid starkt förnekat detta, även om sex av hans idrottare var bland 27 tävlande som försvann från Kinas lag för OS i Sydney efter att ha lämnat positiva dopingprov. Som ett resultat av detta petades han som tränare från det kinesiska OS-laget. Efter denna episod försvann han och hela hans team av idrottare i flera månader, vilket underblåste ytterligare misstankar om i första hand doping med erytropoietin.

IAAFs president Primo Nebiolo var en av de många ledare som stödde kineserna och stod bakom uttalande om att ingen av Mas löpare testade positivt för droger och därför var fria från doping.

I februari 2016 hävdade en kinesisk journalist att 10 av landets olympiska mästare och världsrekordhållare har sagt att de var en del av ett statligt sponsrat dopningsprogram. Brevet var från Wang Junxia, med nio andra undertecknare, som hävdade att idrottarna hade tvingats ta droger. Uppgifterna rapporterades av China Central Television (CCTV) och i kinesiska statliga medier. Internationella friidrottsförbundet (IAAF) inledde därefter en utredning av anklagelserna, men någon fällande dom mot Ma Junren blev det aldrig.

BAHRAIN

El-Hassan El-Abbassi

Athletics Integrity Unit (AIU) gav den 12 juni 2023 Bahrains maratonlöpare El-Hassan El-Abbassi fyra års avstängning för dopning. El-Abbassi testade positivt för en homolog blodtransfusion efter att ha sprungit i maraton vid de omarrangerade olympiska spelen i Tokyo den 8 augusti 2021.

Hans fall sköts upp till domstolens skiljedomstol CAS som fann 39-åringen skyldig, trots hans påstående att det positiva testet berodde på medicinsk behandling han fått. Han hävdade att han fick en blodtransfusion när han var på sjukhus i oktober 2020 och att han också genomgick en operation 2021.

Marockanskfödda El-Abbassi blev kvalificerad att springa för Bahrain 2014 och vann Asian Games-titeln över 10 000 meter i Incheon samma år. Han vann sedan silver i Asian Games marathon i Jakarta-Palembang 2018.

El-Abbassi var 25:a i Tokyo 2020 marathon, som hölls i Sapporo i norra Japan på grund av rädsla för värmen.

Avsevärd förbättring av dopingsituationen i Bahrain 2026

Internationella Friidrottsförbundet, World Athletics, meddelade den 20 april 2026 att Bahrain Athletics Association (BAA), efter omfattande reforminsatser, kommer att omklassificeras från ”Kategori A” till ”Kategori B” år 2027, förutsatt att nuvarande åtgärder bibehålls under hela 2026.

Viktiga framsteg inkluderar skapandet av en ny, oberoende nationell antidopingorganisation (NADO) i Bahrain, som avsevärt har ökat storleken på sin nationella testpool, genomför korrekta oannonserade tester utanför tävling och noggrant testar bahrainska idrottare baserade i andra länder.

BAA har även infört effektiva åtgärder för prestationsövervakning och utbildning av sina idrottare, granskning av stödpersonal samt åtgärder för att övervaka idrottare som är baserade utomlands.

SAUDIARABIEN

Saudiske långdistanslöparen Mohammed Al-Asiri avstängd i 10 år

Den saudiske långdistanslöparen testade positivt för darbepoetin den 26 september 2023, och Athletics Integrity Unit meddelade den slutliga sanktionen december 2026 efter ett CAS-förfarande där två försvårande omständigheter identifierades.

Substansen, som stimulerar produktionen av röda blodkroppar och potentiellt förbättrar en idrottares aeroba prestationsförmåga, liknar erytropoietin och användes av Yousef Mohammed Al-Asiri, 37 år. Han stängdes av provisoriskt med omedelbar verkan av Asiens olympiska råd (Olympic Council of Asia, OCA), och ärendet hänsköts automatiskt vidare. Idrottaren utnyttjade sin rätt att begära analys av sitt B-prov för att bekräfta resultatet, vilket tillkännagavs av International Testing Agency.

Ärendet fortsatte därefter enligt gällande antidopningsregler och hänsköts till Antidoping-divisionen vid Idrottens skiljedomstol (Court of Arbitration for Sport, CAS) för slutlig prövning. Al-Asiri var 34 år vid tidpunkten för förseelsen och förhindrades, till följd av avstängningen, från att delta i herrarnas final på 10 000 meter den 30 september vid Asiatiska spelen i Hangzhou. Han var även anmäld till herrarnas final på 5 000 meter den 4 oktober, men kunde inte heller delta där på grund av den provisoriska avstängning som beslutades av OCA.

Två försvårande omständigheter identifierades under handläggningen av ärendet, vilket ökade den ursprungliga fyraåriga avstängningen till ett 10-årigt tävlingsförbud. Detta inkluderar diskvalificering av samtliga hans resultat från den 26 september till den 2 oktober 2023.

Den sanktionerande myndigheten tillämpade de försvårande omständigheterna på grund av användningen av mycket sofistikerade substanser som inte kan ha intagits av misstag, samt fastställde att det fanns bevis för planering eller långvarig användning av doping. Detta kunde potentiellt ha skadat tävlingens integritet vid ett stort multinationellt idrottsevenemang som Asiatiska spelen. I avsaknad av betydande samarbete eller förmildrande omständigheter fördubblades sanktionen jämfört med det ursprungliga straffet.

Enligt 2021 års världsantidopningskod ökades standardstraffet för förekomst av EPO eller darbepoetin från två till fyra år, om inte idrottaren kan bevisa att överträdelsen var oavsiktlig. Darbepoetin anses vara en av de allvarligaste dopningssubstanserna på grund av dess direkta inverkan på uthållighetsprestationer.

Triathlet avstängd för boldenon

Inom ramen för genomförandet av ett oberoende antidopningsprogram för Islamic Solidarity Games 2025, som ägde rum mellan den 7 och 21 november 2025 i Riyadh, Saudiarabien, rapporterar ITA (International Testing Agency) att Abdulrahman Abdullah H Alghamdi, triatlet från Saudiarabien, lämnade ett prov den 14 november 2025 som visade ett positivt analysresultat för två förbjudna substanser, nämligen exogent boldenon, en anabol androgen steroid, samt metoxi-polyetylenglykol-epoetin beta (CERA), ett peptidhormon. Båda substanserna klassificeras som icke-specificerade substanser och är förbjudna vid alla tidpunkter (både under och utanför tävling) enligt WADA:s förbudslista. Boldenon är ett uppbyggande medel som stimulerar muskeltillväxt och underlättar återhämtning efter hård ansträngning. CERA stimulerar erytropoesen (produktionen av röda blodkroppar) och kan förändra kroppens förmåga att transportera syre och därigenom öka uthållighet och prestationsförmåga. Idrottaren deltog i duatlontävlingen och placerade sig på 6:e plats.

INDIEN

Långdistanslöpare från Indien avstängd

Kale har stängts av i fyra år efter att ha testat positivt för mefentermin. Detta förbjudna stimulantia upptäcktes i ett tävlingsprov taget den 8 december 2024 vid Indian Oil WMC Navy Half Marathon, ett lopp hon vann.

Hennes avstängning började den 8 januari 2025, och alla tävlingsresultat från och med den 8 december 2024, inklusive vinsten i Indian Oil WMC Navy Half Marathon, har ogiltigförklarats.

Dutee Chand

Dutee Chand (född 3 februari 1996 i Chaka Gopalpur, Jajpur, Odisha , Indien) är en indisk professionell sprinter. Hon kommer från en vävarfamilj under med inkomst under den officiella fattigdomsgränsen. Hennes inspirationskälla var hennes äldre syster Saraswati Chand, som tävlade i löpning på nationell nivå. Chand och hennes äldre syster Saraswati skrevs in på ett statligt idrottsskola 2006. För att vara sprinter i internationell klass är Dutee anmärkningsvärt kort, bara 150 cm lång.

2012 blev Dutee Chand nationell mästare i kategorin under 18 år, när hon sprang 11,85 sekunder på 100 meter. Dutee Chand är den första indiskan att vinna en guldmedalj på 100 m lopp i ett interntionellt mästerskap och den tredje indiska kvinnan som någonsin kvalificerat sig för kvinnors 100 meter vid de olympiska sommarspelen. I juni 2014 vann Dutee Chand två guldmedaljer vid Asian Junior Friidrottsmästerskap på 200 meter och 4×400 m stafetter. I 200 m-tävlingen förbättrade hon sin tidigare bästa tid till 23,74 sekunder och hoppades bli kvalificerad till Commonwealth Games, men Chand togs bort från 2014 Commonwealth Games-kontingenten i sista minuten efter att Athletic Federation of India uttalade att hyperandrogenism gjorde henne inte kvalificerad att tävla som kvinnlig idrottare.  Det fanns inget som tydde på att Chand var inblandad i dopning, och beslutet kritiserades mycket av människorättsrörelser. Hon blev också i dessa sammanhang utsatt för könstestning.

Chand överklagade till CAS. Den kanadensiska advokatbyrån Davies, Ward, Philips & Vineberg, LLP representerade henne på pro bono-basis. IAAFs ändrade sin regel om höga naturliga nivåer av testosteron (hyperandogemi) hos kvinnor, efter fallet Dutee Chand vs Athletics Federation of India (AFI) & The International Association of Athletics Federations (IAAF) , i Court of Arbitration for Sport, beslutat i juli 2015. Domen fann att det saknades bevis förutsatt att testosteron ökade kvinnliga idrottsprestationer och meddelade IAAF att de hade två år på sig att tillhandahålla bevisen. Detta gjorde att Dutee Chand kunde tävla igen.

Efter förändringen av hyperandrogenism-regeln återupptog Chand tävlandet och deltog i 2016 asiatiska friidrottsmästerskap inomhus på 60 meter där hon i kvalomgången satte det indiska nationella rekordet på 7,28 sekunder och vann bronsmedaljen i finalen med en tid på 7,37 sek.

Vid OS 2016 i Rio räckte hennes 11,69 inte till mer än försöken. Det var Indiens första medalj i den här tävlingen sedan 1998. 2017, vid de asiatiska friidrottsmästerskapen i vann hon två bronsmedaljer, en i damernas 100 meter, en annan i damernas 4 × 100 m stafett. Vid Asian Games 2018 vann hon silver på damernas 100 meter på 11,32 sek och tog silver på 200 meter. 2019 blev hon den första indiska sprintern att vinna guld på Universiaden, med en tid på 11,32 sekunder på 100 m-loppet. Hennes personbästa är 11,17 på 100 meter (satt 2021) och 23,00 på 200 meter (2018).

Caster Semenya är olympisk mästare 2012 och 2016 och före detta världsmästare på 800 meter dam. Hon påverkas också av IAAFs hyperandrogenismregel, precis som Dutee, men hon fick en annan regel emot sig. I april 2018 tillkännagav IAAF nya regler som krävde att hyperandrogena idrottare skulle ta medicin för att sänka sina testosteronnivåer, med början i november 2018. På grund av förändringarnas snäva omfattning, som endast gäller för idrottare som tävlar på 400 m, 800 m och 1500 m, uppfattade många att regeländringen utformades specifikt för att rikta in sig på Semenya. Dutee uttryckte offentligt ett starkt stöd för Semenya. Duyee Chand är också Indiens första elitidrottare som öppet kom ut som medlem av HBTQ-gemenskapen, efter att den indiska högsta domstolens beslut att avkriminalisera homosexualitet 2018. När hon redovisade att hon levde i ett samkönat förhållande möttes hon 2019 av allvarliga motreaktioner från sin hemby, vars invånare avfärdade hennes kommentarer och kallade dem “förnedrande.” Hennes äldsta syster hade hotat att utvisa henne från familjen.

2019 skrev hon på ett tvåårigt avtal med sportföretaget Puma.

Den 18 januari 2023 tillkännagavs att Chand hade testat positivt för tre olika förbjudna substanser: andarin, enobosarm och ligandrol (alla klassade som SARM, selektiva androgenreceptormodulatorer). Dopingtesten var tagen utanför tävling den 5 december i Bhubaneswar och hon har varit avstängd sedan den 3 januari. President för Indiens friidrottsförbund, Adille Sumariwalla, har bekräftat att Chand inte tränade med landslaget vid tidpunkten för det positiva testet.

Chand är inte den första högprofilerade indiska idrottaren att testa positivt för ett förbjudet ämne. Diskuskasterskan Kamalpreet Kaur fick tre års avstängning för stanozolol, en anabol steroid, i mars 2022. Detta kom mindre än ett år efter att hon slutade sexa i damernas diskusfinal vid OS i Tokyo 2020.

Spjutkastaren Shivpal Singh, som representerade Indien i Tokyo 2020 och tog silver i herrtävlingen vid asiatiska friidrottsmästerskapen 2019, fick fyra års avstängning för metandieonone, sent förra året.

Ytterligare fyra idrottare blev avstängda i en grupp som släpptes av Athletics Integrity Unit tidigare denna månad, inklusive den nationella mästaren i terränglöpning för kvinnor, Varsha Devi.

Sprintern Dhanalakshmi Sekar och trippelhopparen Aishwarya Babu uteslöts från Birmingham 2022 på grund av positiva tester precis innan spelen. Sekar skulle ha varit en del av damernas 4x100 m stafettlag med Chand på spelen om hon hade kunnat tävla.

Spjutkastaren Neeraj Chopra: ”Doping är ett stort problem i Indien”

Neeraj Chopra, född 24 december 1997 i Khandra, Indien, är en indisk spjutkastare. Vid Vid världsmästerskapen i friidrott år 2023 i Budapest vann han guld i spjutkastning och vid olympiska sommarspelen 2020 vann han guld i samma gren. Vid OS 2024 tog han silver i spjutkastning.

Den indiske olympiske mästaren i uttryckte sig den 17 september 2025 mycket tydligt. Hans uttalande sammanfaller med det växande trycket från IOC och WADA, som har placerat landet på listan över de värsta överträdarna. Med en olympisk ansökan i full gång står nationens trovärdighet på spel.

Internationella olympiska kommittén har slagit larm om Indiens dopingsproblem just i det ögonblick landet lade grunden för en målmedveten kandidatur till OS 2036. Som ytterligare tyngd i frågan erkände Chopra, olympisk mästare i spjut i Tokyo 2021 och återigen guldmedaljör i Paris 2024, öppet problemets omfattning. I en intervju med lokal media beklagade den 27-årige idrottaren att alltför många indiska idrottare ”vänder sig till förbjudna substanser i stället för att äta ordentligt, vila tillräckligt och arbeta hårt.”

Granskningen sker i ett känsligt skede. Med en befolkning på 1,4 miljarder har Indien under de senaste två åren i tysthet byggt upp sin OS-kandidatur. Kärnan i planen är Ahmedabad i Gujarat, där den föreslagna Sardar Vallabhbhai Patel Olympic Enclave skulle utgöra centrum för en olympisk by. Strategin bygger också på att arrangera stora internationella evenemang för att visa beredskap – i år organiserar staden Asiatiska mästerskapen i simning och Samväldets tyngdlyftningsmästerskap, med sikte på Samväldesspelen 2030.

Statistiken är dock nedslående. Enligt AFP rankar WADA Indien bland världens värsta överträdare, i klassen av nationer som genomför över 1 000 tester årligen. År 2023, av 5 606 prover, var 213 positiva. Den vanligaste förbjudna substansen: stanozolol, en syntetisk anabol steroid. Indiens nationella antidopingsbyrå hävdar att siffrorna återspeglar hårdare tester snarare än ökande missbruk, men skadan på ryktet är redan skedd.

Friidrott och brottning står för de flesta fallen. Inom brottning stängdes nyligen 19 idrottare av, bland dem Reetika Hooda, U23-mästare och OS-kvartsfinalist i Paris, som testade positivt i juli och nu avtjänar en provisorisk avstängning. Idrottsjuristen Saurabh Mishra, som försvarat många idrottare, målade upp en komplex bild: vissa fälls av kontaminerade kosttillskott, men många andra spelar medvetet högt med sina karriärer, ibland till och med uppmuntrade av tränare. ”De vet att straff är möjligt, men de tar risken. En medalj kan ge dem ett statligt jobb,” förklarade han och betonade de starka ekonomiska drivkrafterna bakom dopingen.

Den sociala dimensionen är avgörande. I Indien kan idrottsframgång öppna dörren till livslång anställning i polis eller militär. För unga idrottare från enkla förhållanden blir doping ett kalkylerat risktagande – en potentiell väg ut ur fattigdom. Idrottsmedicinska experten Saranjeet Singh sa till AFP att ökningen av överträdelser inte enbart kan förklaras med striktare tester. ”De kan inte nå de internationella nivåer de vill, så de använder förbjudna preparat som en genväg,” sa han och förstärkte bilden av ett systemiskt problem.

Som svar på IOC:s oro har Indiens olympiska kommitté inrättat en ny antidopingspanel, medan regeringen har stiftat lagar för att utöka laboratorier, skärpa sanktioner och upprätthålla ”de högsta standarderna av integritet.” Ändå kvarstår tvivlen. Michael Payne, tidigare marknadschef på IOC, uttryckte sig tydligt: ”IOC kommer att vilja vara säkra på att, innan de tilldelar spelen, värdlandet har en stark antidopingspolicy och styrning på plats.”

Utmaningen är dock inte begränsad till doping. Payne tillade i samtal med den nämnda franska nyhetsbyrån att Indiens största hinder är förtroendet för genomförandeförmåga: ”Det större problemet är leveranskapaciteten. Och på den fronten har Indien en lång väg kvar.” Hänvisningen är tydlig – Samväldesspelen 2010 i New Delhi, som kantades av korruption, förseningar och misskötsel, finns kvar i IOC::s minne. Samtidigt tilltar kampen om OS 2036. Qatar, Chile, Turkiet och Indonesien förbereder också kandidaturer, medan IOK under sin nya ordförande Kirsty Coventry ser över modellen för val av värdstäder.

Den asiatiska jätten har historien och skalan på sin sida, men dess olympiska meritlista står på endast 10 guldmedaljer totalt. Klyftan mellan potential och resultat eldar både dess beslutsamhet att arrangera spelen och misstankarna om hur prestationerna uppnås. Vänskapshistorien mellan Chopra och Pakistans Arshad Nadeem, som delade prispallen i Paris 2024, förkroppsligar den olympiska respektens anda som många vill att Indien ska förmedla. Men den upplyftande berättelsen undergrävs nu av dopingskandaler som dominerar rubrikerna.

Inför de kommande kandidaturerna om spelen är testet för en nation på 1,4 miljarder inte bara att övertyga IOC om att den kan genomföra spelen med integritet och effektivitet, utan också att bevisa att en ny generation atleter kan lyckas utan genvägar. Mellan drömmen om en olympisk renässans och det akuta behovet av att utrota missbruk balanserar Indien på en skör lina där trovärdigheten – både sportslig och nationell – står på spel.

Indiske långdistanslöparen Kartik Kumar avstängd i tre år

Kartik Kumar (född 12 maj 1999 från Saharanpur, Indien) är en indisk långdistanslöpare. Han vann silvermedaljen på 10 000 meter vid Asiatiska spelen 2022.

USADA meddelar den 12 november 2025 att han har accepterat en treårig avstängning efter att ha testat positivt för flera förbjudna substanser vid en vistelsekontroll utanför tävling, baserat på ett tips.

Efter att ha mottagit information från en tipsare genomförde USADA ett test utanför tävling på Kumar som tränade i USA. Kumar testade positivt för metandienonmetaboliterna 17alfa-metyl-beta-androstan-3alfa,17beta-diol, 17beta-metyl-5beta-androst-1-en-3alfa,17alfa-diol (epimetendiol) och långtidsmetaboliten 17beta-hydroxymetyl-17alfa-metyl-18-nor-androst-1,4,13-trien-3-on; samt för stanozololmetaboliterna 3′-hydroxystanozolol och 16beta-hydroxystanozolol; samt clostebolmetaboliten 4-kloro-3αalfa-hydroxi-androst-4-en-17-on i ett urinprov som lämnades den 27 februari 2025.

Kumars urinprov analyserades även med en specialiserad metod, Isotopkvot-masspektro-metri (IRMS), som entydigt skiljer mellan anabola androgena steroider (AAS) som produceras naturligt i kroppen och AAS av syntetiskt ursprung. IRMS-analysen bekräftade att testosteron och/eller dess metaboliter i Kumars prov hade ett exogent (syntetiskt) ursprung.

USADA tog även ett uppföljande urinprov utanför tävling den 19 mars 2025, vilket också var positivt för metandienonmetaboliterna 17beta-metyl-5beta-androst-1-en-3alfa,17alfa-diol (epimetendiol), 17-epimetandienon, långtidsmetaboliten 17beta-hydroxymetyl-17alfa-metyl-18-nor-androst-1,4,13-trien-3-on samt 6beta-hydroxymetandienon. I enlighet med reglerna betraktades Kumars två positiva prov som en enda överträdelse eftersom han inte hade blivit informerad om det första positiva provet när han lämnade det andra.

Metandienon, stanozolol, clostebol, testosteron och deras metaboliter är förbjudna substanser i kategorin anabola ämnen och är förbjudna vid alla tidpunkter.

Indisk idrottare tävlade under avstängning – avstängning fördubblad

Indiens nationella antidopningsbyrå har den 3 december 2025 lagt ytterligare fyra år till Shipra Sarkars avstängning för att ha tävlat i Inter-Railway Athletics Championships 2022 och 2023, trots att hon testat positivt för androgener 2020.

Enligt den digitala New Delhi-tidningen Hindustan Times vill antidopningspanelen med detta beslut sända ett budskap och en varning till idrottare, samt uppmana Indiens friidrottsförbund att stärka åtgärderna för att förhindra att liknande fall upprepas.

Shipra, en kvinnlig 30-årig medeldistanslöpare, stängdes ursprungligen av från 29 juni 2020 till 28 juni 2024 efter att ha testat positivt i en oannonserad testning i Kolkata.

Under två år i rad tävlade hon på 800 m och 1500 m i en nationell tävling för att välja ut de bästa idrottarna. I enlighet med reglerna ska alla hennes resultat under avstängnings-perioden diskvalificeras.

Shipra anklagades för att ha brutit mot artikel 10.14.1 (Förbud mot deltagande under avstängning) i 2021 års nationella antidopningsregler. Byrån införde en ytterligare sanktion som förbjuder henne att tävla fram till 27 juni 2028.

Domstolen påminde alla parter om att det ansvariga idrottsförbundet måste säkerställa att ingen avstängd idrottare tillåts tävla, och betonade att idrottaren själv är ansvarig för sina handlingar. Under förhandlingen medgav Shipra att hon deltagit i de aktuella tävlingarna men hävdade att detta skett ”ofrivilligt och på grund av en genuin brist på kunskap om reglerna under avstängningsperioden”. Även om NADA tog del av hennes utsaga, upprätthölls sanktionen eftersom hon, med sin erfarenhet, inte kunde anses ovetande om hur reglerna fungerar.

”Som en erfaren tävlande förväntas en högre grad av noggrannhet när det gäller efterlevnad av antidopningsreglerna”, noterade panelen. Den drog därför slutsatsen att idrottaren inte hade utövat tillbörlig omsorg och inte kunde undgå ansvar, även om överträdelsen berodde på okunskap.

Fall som Shipras är ovanliga, eftersom avstängda idrottare ofta saknar giltig licens för att delta i tävlingar. Ibland uppstår dock sanktioner som följd av retroaktiva analyser, såsom omtestning. Detta innebär att idrottare kan ha tävlat, men att sanktionen vid den tiden inte formellt existerade.

Antidopingdomstolar annullerar då resultat och medaljer, vilket effektivt raderar det officiella deltagandet, även om idrottaren rent fysiskt deltog i tävlingarna. I vissa utredningar, särskilt de som rör systematiskt doping i vissa länder, har det visats att avstängda idrottare tävlade under pågående utredning. I sådana fall hade sanktionen ännu inte formellt fastställts.

Indiska friidrottaren Pooja Aatmaram fälld för att inte ha lämnat dopingprov

Pooja Aatmaram (30 år gammal 2025) är en indisk långdistanslöpare (5000 m/10 000 m). Hon fick en treårig avstängning av Athletics Integrity Unit (AIU) efter att ha sprungit ifrån en “chaperone” (kontrollant) för att undvika ett in-competition-dopningstest. Incidenten inträffade den 23 november 2025 i samband med Nationella terränglöpningsmästerskapen i Lucknow. Efter att ha meddelats om anklagelsen, erkände hon förseelsen och bad om ursäkt den 9 februari 2026, vilket resulterade i en minskning av straffet från fyra till tre år. Avstängningen gäller retroaktivt från den 3 februari.

Den 30-åriga löparen är specialiserad på 5 000 meter och 10 000 meter och hade vunnit Indian Oil Marina WNC Half Marathon i Mumbai, där hon enligt reglerna var skyldig att genomgå dopningskontroll. Hon följdes av funktionärer efter målgången, men hon undertecknade inte dopningskontrollformuläret vid tidpunkten för underrättelsen. Därefter eskorterades hon till dopningskontrollstationen, men avvek från eskortpersonalen och kunde inte återfinnas i folkmassan på tävlingsområdet. Eskorten försökte hitta idrottaren och rapporterade omedelbart att hon hade flytt och försvunnit in i folkmassan. Därefter informerades tävlingsledaren. Försök gjordes att nå henne per telefon, men enligt AIU fick man inget svar.

Enligt AIU-rapporten kände hon sig ”utmattad” efter loppet, fräschade upp sig, verkade märkbart ”nervös” och flydde därefter. Försöken att lokalisera henne misslyckades. Den 3 februari informerades hon om att disciplinära åtgärder inleddes mot henne. Aatmaram erkände därefter omständigheterna och bad om ursäkt.

Extremt hög dopingsrisk i Indien 2026

Internationella Friidrottsförbunde, World Athletics, meddelade den 20 aprol 2026 at indiska idrottare måste nu följa striktare antidopingskrav efter att Athletics Federation of India (AFI) omklassificerats från ”Kategori B” till ”Kategori A” enligt Regel 15 i World Athletics antidopingsregler.

Detta beslut, som nyligen fattats av Athletics Integrity Units (AIU) styrelse, hänger samman med den konsekvent ”extremt höga” dopingsrisken i Indien. Landet har rankats bland de två främsta när det gäller anyalet överträdelser av antidopingsregler (ADRV:s) inom friidrott mellan 2022 och 2025.

År 2022 registrerade Indien 48 dopingdömda (plats 2)

År 2023: 63 (plats 2)

År 2024: 71 (plats 1)

För 2025 har Indien hittills registrerat 30 ADRVs (plats 1) men det finns en betydande tidsfördröjning i rapporteringen av slutliga antalet dopingdömda

Observera också att ett ökat antal dopingfällda kan bero på att fler indiska friidrottare dopar sig, men det kan också bero på att den indiska antidopingmyndigheten har blivit effektivare

Enligt World Athletics antidopingsregler klassificerar AIU:s styrelse alla medlemsförbund utifrån deras dopingsrisk för sporten. Medlemsförbund i ”Kategori A”, som representerar den högsta risken, omfattas av strängare krav enligt reglerna, inklusive minimikrav på tester för landslagsidrottare.

”Dopingssituationen i Indien har länge varit högrisk och tyvärr står kvaliteten på det inhemska antidopingsprogrammet helt enkelt inte i proportion till dopingsrisken”, förklarade AIU:s ordförande David Howman. ”Även om AFI har förespråkat antidopingsreformer i Indien har inte tillräckligt mycket förändrats. AIU kommer nu att arbeta tillsammans med AFI för att genomföra reformer som skyddar friidrottens integritet, vilket vi har gjort med andra medlemsförbund i ’Kategori A’.”

SYRIEN

Syriske triathleten Adnan Zaki avstängd i två år

Den Internationella testningsbyrån (ITA), på uppdrag av World Triathlon, rapporterar att den syriske triathleten Adnan Zaki har accepterat en tvåårig avstängning efter att ha testat positivt för den förbjudna substansen 5-metylhexan-2-amin (1,4-dimetylpentylamin).

Adnan Zaki lämnade ett prov som togs under testmyndigheten World Triathlon vid en oanmäld dopingskontroll i tävling den 14 september 2024, under 2024 års Asia Triathlon Cup i Cholpon-Ata, Kirgizistan.

5-metylhexan-2-amin (1,4-dimetylpentylamin) är listad under klass S6. Stimulantia enligt WADA) förbjudna lista. Ämnet är förbjudet i tävling och klassificeras som en specificerad substans.

Vid underrättelse om ärendet accepterade idrottaren en frivillig provisorisk avstängning.

Idrottaren ifrågasatte inte dopingsöverträdelsen och godtog de föreslagna konsekvenserna från ITA. Idrottarens avstängningsperiod gäller från den 12 november 2024 till den 11 november 2026. Dessutom diskvalificeras alla idrottarens tävlingsresultat från och med den 14 september 2024.

IRAK

Danah Hussein dömdes för doping hon inte visste att hon fått

En irakisk dopingdom utfärdad av Athletics Integrity Unit (AIU) den 22 februari 2023 väcker en principiell fråga: Kan man se det som sabotage om en ledare ger dopingklassade medel till en idrottare utan att denna är medveten om det.. AIU meddelade nämligen då att den irakiska landslagscoachen Karokh Salih Mohammed stängdes av på livstid för att ha gett en idrottare de förbjudna substanserna stanozolol och clenbuterol utan idrottarens vetskap.

Idrottaren, Danah Hussein från Irak, är en tvåfaldig kvinnlig olympier, åtta gånger nationell sprintmästare och innehavare av landets rekord på 10 0m (11,24) och 200 m (22,51). Hussein bar landets flagga vid OS i London 2012.

Hussein testades positivt under en urintest under tävling efter att ha vunnit guld i 100 meters-finalen vid Arabiska mästerskapen i Rades, Tunisien, den 17 juni 2021. Hon hade kvalificerat sig för att representera Irak vid OS i Tokyo 2020, men tvingades dra sig tillbaka på grund av en provisorisk dopningsavstängning.

Enligt rapporten blev Mohammed informerad av en vän om fördelarna med att använda stanozolol och clenbuterol i kombination för att förbättra en idrottares prestation och hjälpa dem att gå ner i vikt. Han köpte substanserna trots att han visste att de fanns på WADA:s lista över förbjudna ämnen.

Mohammed säger att han gav pillrerna till idrottaren i en behållare för vitamin C precis före hennes lopp den 17 juni och sa att det var något som skulle göra henne avslappnad och lindra smärta.

Rapporten säger att Mohammed var ansvarig för att ge Hussein dagliga träningsdoser i över två år, samt näringsmässiga kosttillskott och vitaminer utan att idrottaren visste vad hon tog.

Stanozolol och clenbuterol är båda förbjudna ämnen enligt WADAs lista över förbjudna ämnen för 2021.

“Tränaren har grundläggande missbrukat sin betrodda position som en person som stödjer idrottare och har erkänt att han medvetet utnyttjade situationen för att dopa en idrottare, utan hennes vetskap, för att förbättra hennes prestation och därigenom hans eget rykte,” säger AIU.

Mohammed får en livstidsavstängning från sporten, medan Hussein avtjänar en avstängning på tre år från och med den 16 juli 2021.

Frågan blir då huruvida – om det är sant att den kvinnliga löparen gavs de dopingklassade substanserna utan hennes vetskap – hon skulle ha något straff alls. Samtidigt undrar man naturligtvis om coachen berättade ”sin” historia för att ge löparen en så kort avstängning som möjligt och om inte coach och löpare trots allt var i maskopi med varandra avseende dopingen.

Irakisk triatlonidrottare avstängd två år för kortison

Inom triathlonvärlden kom sista veckan i oktober 2025 två beslut från International Testing Agency (ITA) som visade på skilda utgångar: den irakiske idrottaren Baqer Idrees fick en tvåårig avstängning efter att ha testat positivt för ett förbjudet ämne, medan schweiziska Imogen Simmonds friades helt efter att ha kunnat bevisa sin oskuld i ett dopningsärende.

ITA, som ansvarar för World Triathlons antidopningsprogram och resultathantering för IRONMAN, meddelade de slutliga besluten i båda fallen utan ytterligare kommentarer. Händelserna, som inträffade i olika sammanhang och gällde olika substanser, illustrerar hur världsantidopningskoden tillämpas och hur individuella omständigheter påverkar beslut om sanktioner.

Fallet Baqer Idrees

Enligt ITA accepterade Idrees en tvåårig avstängning efter att ha testat positivt för de förbjudna substanserna prednison och prednisolon. Provet togs den 11 november 2023 under Asia Triathlon Sprint Championships i Al-Khobar, Saudiarabien. Analysen, som utfördes vid ett av WADA:s ackrediterat laboratorium, visade ett positivt analysresultat för båda substanserna, vilka finns upptagna på WADA:s förbudslista under kategorin glukokortikoider.

Glukokortikoider är förbjudna endast i tävlingssammanhang och klassas som specificerade substanser. De används i medicinskt syfte för att minska inflammation eller behandla skador och astma, men kan också förbättra prestationsförmågan genom att möjliggöra träning eller tävling med mindre smärta eller inflammation.

ITA uppgav att Idrees inte bestridit överträdelsen och accepterat de föreslagna konsekvenserna: en tvåårig avstängning från 8 september 2025 till 7 september 2027, samt diskvalificering av alla resultat från och med den 11 november 2023.

Ärendet löstes genom en så kallad ”överenskommelse om konsekvenser”, vilket innebär att idrottaren kan acceptera sanktionen utan att behöva infinna sig inför en disciplinnämnd. I sådana fall granskar antidopningsorganisationen ärendet och fastställer påföljden i enlighet med regelverket. Om idrottaren vägrar, hänskjuts frågan till en oberoende panel.WADA och Iraks nationella olympiska kommitté behåller rätten att överklaga beslutet till Idrottens skiljedomstol (CAS).

Båda pressmeddelandena avslutades med samma formulering: ITA kommer inte att ge några ytterligare kommentarer i något av fallen.

Dessa beslut visar hur tillämpningen av världsantidopningskoden inte bara beror på vilken substans som upptäckts, utan också på avsikt, agerande och de enskilda omständigheter som varje idrottare kan visa. Medan Idrees nu står inför två år utanför tävlingsbanan, kan Simmonds fortsätta sin karriär utan sanktion – efter att ha bevisat att hon blev offer för en kontaminering utanför sin kontroll.

Triathleten Seyed Mohammad Hosseini avstängd i tre år för anabola steroider

Internationella testningsorganisationen (ITA), som leder ett oberoende antidopingprogram för World Triathlon, rapporterar att den iranske triathleten Seyed Mohammad Hosseini har accepterat en treårig avstängningsperiod för användning av anabola steroider.

En granskning av idrottarens steroidbaserade biologiska pass (ABP), utförd av Athlete Passport Management Unit (APMU), talade för onormala värden i det steroidala ABP. Mer specifikt bekräftade APMU enhälligt att avvikelserna i idrottarens biologiska pass den 24 februari 2020 med stor sannolikhet orsakades av tillförsel av exogent testosteron.

Idrottaren ifrågasatte inte dopingenoch accepterade de konsekvenser som föreslagits av ITA enligt World Triathlon ADR. Ärendet löstes därför genom ett accepterande av konsekvenser.

På grund av hans tidiga erkännande hade idrottaren rätt till en ettårig reducering av den annars fyraåriga avstängningsperiod som normalt åläggs för användning av en förbjuden substans eller metod.

Avstängningsperioden gäller från 4 juli 2023 till 3 juli 2026, och idrottarens individuella tävlingsresultat från och med datumet för avvikelsen i hans ABP, det vill säga från 24 februari 2020 och framåt, har ogiltigförklarats inklusive förlust av medaljer, poäng och priser.

IRAN

Kulstötare inom paraidrott avstängd för dopning

Internationella Paralympiska Kommittén (IPC) har den 25 februari 2025 utfärdat en treårig avstängning för den iranska parafriidrottaren Sajad Mohammadian efter att den 41-årige idrottaren befunnits skyldig till en överträdelse av antidopningsreglerna under 2023 genom användning av, metasteron, en anabol steroid.

Enligt ett uttalande från IPC visade en dopningsanalys på ett otillåtet ämne i ett urinprov som Mohammadian lämnade vid en dopningskontroll utanför tävling den 10 oktober 2023. Han blev initialt provisoriskt avstängd av IPC den 1 december 2023 i väntan på en slutlig bedömning av ärendet.

Den iranske idrottaren har erkänt överträdelsen och är därmed avstängd från tävlingar och andra idrottsaktiviteter från och med sin provisoriska avstängning den 1 december 2023 till och med den 30 november 2026. Samtliga resultat som Mohammadian uppnått från och med den 10 oktober 2023 ogiltigförklaras, och alla medaljer, poäng och priser han vunnit från detta datum förverkas.

Mohammadian är tvåfaldig paralympisk silvermedaljör efter att ha slutat tvåa i kulstötning F42 vid Paralympiska spelen i Rio de Janeiro 2016 och återigen tagit silver i kulstötning F63 vid de uppskjutna Paralympiska spelen i Tokyo flera år senare.

Detta är andra gången som han testat positivt i en dopningsanalys. Han testades även positivt för den specificerade substansen metadon år 2021. Då bedömde dock en disciplinnämnd att Mohammadian inte bar ett betydande ansvar eller visade försumlighet, vilket innebär att hans senaste dopningsförseelse inte betraktas som en upprepad överträdelse, något som annars kan leda till en längre avstängning.

Enligt WADA syftar klassificeringen av substanser till att erkänna att vissa ämnen kan ha hamnat i en idrottares kropp oavsiktligt. Detta ger domstolar en större flexibilitet vid fastställandet av påföljder. Substanser som klassificeras som specificerade anses mer sannolikt ha intagits för andra ändamål än prestationshöjning, exempelvis för medicinsk behandling.

UGANDA

Långdistanslöparen Mercyline Chelangat dopingavstängd

Mercyline Chelangat, född i Uganda 17 december 1997, är en löpare specialiserad på lång-distans. Löpsträckorna 10 000 meter, halvmaraton och maraton hör till hennes favoritgrenar, där hon ofta nådde stora framgångar. Redan i unga år utmärkte hon sig på löparbanan och blev ett av landets mest lovande namn. När hennes karriär tog fart fick hon chansen att representera Uganda vid OS i Tokyo 2020, Samväldesspelen 2018 där hon tog brons på 10 000 meter, samt flera världsmästerskap.

Hennes meriter sträckte sig även till landsvägslöpning, där hon tog flera betydande segrar, bland annat Poznańs halvmaraton 2022. Hon arbetar som polis inom Uganda Police Athletics Club, där hon kombinerade träning med samhällstjänst.

Den olympiska idrottaren stängdes den 8 januari 2026 av i fem år efter att ha testat positivt för testosteron och andra förbjudna substanser. Enligt avstängningen får hon inte tävla igen förrän vid 33 års ålder – en ålder som, även om den inte är hög i absoluta tal, allmänt betraktas som sen för en elitlöpare på långdistans. Detta bekräftades i torsdags när Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade en avstängning efter att testosteron och andra förbjudna substanser påvisats i två urinprov från 2025.

Det första provet togs utanför tävling den 13 augusti i Kapchorwa i Uganda. Det andra togs en månad senare under friidrotts-VM i Tokyo 2025. Båda proven visade förekomst av testosteron av exogent ursprung. Även om hon lämnade in medicinska förklaringar och dokumentation rörande behandlingar och kosttillskott drog AIU slutsatsen att det saknades bevis för godkänd terapeutisk användning. Förekomsten av flera förbjudna substanser vid två separata tillfällen bedömdes som en försvårande omständighet.

Avstängningen hade ursprungligen kunnat bli sex år. Chelangat fick dock ett års reduktion efter att ha erkänt överträdelserna och accepterat straffet i ett tidigt skede. Det slutliga straffet fastställdes därför till fem år och gäller från den 10 oktober 2025.

KENYA

Kenyansk friidrott generellt

Kenyansk friidrott har i flera år brottats med mycket stor dopingproblematik. Redan 2015 hotades Kenya med att stängas av från allt tävlande i fyra år om de inte fick bukt med problemen och kort innan friidrotts-VM i Doha 2019 rapporterades att dopingen var så utbredd i landet att även de bästa utövarna fuskade. Trots den bakgrunden så har Kenya på nytt hamnat under lupp för en lavinartad ökning av positiva dopingfall under 2022. I september-oktober blev 12 kenyanska löpare avstängda för dopning på 40 dagar och fem maratonlöpare i världsklass avstängda på en vecka. I november 2022 är antalet i år avstängda kenyanska löpare uppe i minst 30 enligt Internationella Friidrottsförbundets Antidopingavdelnings (Athletics Integrity Unit, AIU) hemsida.

I närtid har dessutom flera av landets största namn åkt fast. Kennedy Lagat Kipyego vann Annecy maraton 2016, och testade vid detta tillfälle positivt för norandrosteron. Asbel Kiprop, OS- och VM-guldmedaljör på 1500 meter stängdes 2019 av i fyra år. Wilson Kipsang, tvåfaldig vinnare av London Maraton stängdes av 2020. Rita Jeptoo och Jemima Sumgong, två av landets främsta maratonlöpare, stängdes båda av för att ha tagit erytropoietin. Keneth Kiprop Renju Kupro testade positivt för metasteron efter att ha vunnit Lille 10 km i slutet av mars 2022. Innan han hann stängas av för testen i Frankrike testade han positivt två gånger efter segrar i halvmaraton i Prag (2 april) och halvmaraton i Lissabon (13 maj), varje gång med samma dopingsubstans. Under tiden hade han i slutet av april också blivit kenyansk mästare på 10 000 meter. Milloppet i Lille hade redan drabbats av ett fall av dopning, Gilbert Kwemoi, som testade positivt den 9 november 2019 under Urban Trail, där han slutade femma innan han slutade nia några veckor senare på Steel Cross. Gilbert Kwemoi dog emellertid några månader senare, av okänd orsak, endast 23 år gammal. Den 23:e kenyanen som avslöjades för doping 2022 var Mark Kangogo som överraskande sommaren 2022 först vann den brutala bergsklättringen uppför Sierre Zinal, sedan Jungfrau Maraton. Den 33-årige maratonlöparen testades 13 augusti till slut positivt för både norandrosteron, och triamcinolonacetonid.

Brett Clothier, chefen för AIU, har förklarat att ökningen av positiva dopingfall skett efter det att man mer systematiskt observerat anomalierna i blodpassen, vilket lett till att man utfört target testing, det vill säga att man testar precis de där det finns indikationer på doping. Genom detta förfarande fastnade exempelvis: Marius Kipserem (erytropoietin), Ibrahim Mukunga Wachira (norandrosteron), Keneth Kiprop Renju (metasteron), Betty Wilson Lempus (låtit en annan person ta dopingkontrollen, ”dubbelgångare”), Diana Chemtai Kipyokei (triamcinolonacetonid), Philemon Kacheran Lokedi (testosteron), Mark Otieno Odhiambo (metasteron), Felix Kipchumba Korir (norandrosteron) ochEmmanuel Saina (norandrosteron). Av dessa kan nämnas Diana Kipyokei, vinnare av Boston Marathon 2021, rekord på 2.22, Betty Lempus, ett på halvmaraton i Paris 2021, 2.23 i maraton, Marius Kipserem , 2.04’ dubbelvinnare i Rotterdam, Philemon Kacheran, 2.05, Emmanuel Saina, 2.05, Kenneth Renju , 58,35 på halvmaraton, ett i Lissabon, Prag och i Lille.

Friidrottsmagasinet Athletics Weeklys teori är att orsaken till den vitt spridda dopingen bland kenyanska långdistanslöpare är att det gäller att komma långt fram, eller till och med vinna, stora långlopp som exempelvis Boston eller Londons maraton. De främsta placeringarna är mycket lukrativt. En seger skulle kunna innebära mer pengar på ett bräde än vad en utövare skulle tjäna under hela sitt liv på vanligt arbete i Kenya. Påståendet stöds av Athletics Integrity Unit: ”De betydande ekonomiska incitamenten för professionella maratonlöpare utgör den viktigaste faktorn för den nuvarande dopingepidemin i Kenya.” Man menar också att det råder en dopingkultur i landet och att de inte är överraskade över att så många åker fast. Löpningen domineras dessutom av karteller – idrottsledare och affärsmän – som surfar på landets största rikedom, vilket inte är kokain eller hasch, utan idrottarnas löptalanger.

Kartellernas kontroll över löparna hjälper dem inte bara med doping utan också med att dölja den doping som rekommenderats. Detta har dokumenterats av Noah Busienei, en före detta 800 m löpare som blev tränare, som upptäckte många fall där avstängda idrottare under sin tävlingstid dessutom hittade på falska skador eller graviditeter för att motivera sin frånvaro från tävlingar. Parallellt med detta har det avslöjats ett system av mutor som erbjudits medlemmar av Kenyas antidopningsorganisation för att dölja namnen på de som stängts av.

Bland de kenyaner som åkt fast under 2022 kan man se en ökning av framförallt två dopingklassade substanser, dels triamcinolonacetonid, en kortisonsubstans som bidrar till ökad uthållighet och viktminskning, dels den anabola steroiden norandrosteron. Norandro-steron borde dock inte vara en substans som ”kloka” dopare väljer eftersom den stannar kvar i kroppen mycket länge, ofta i 18 månader kan den. Sofistikerade dopingfuskarna använder inte norandrosteron eftersom risken för upptäckt är överhängande redan vid det första dopingtestet. Anledningen till att denna gamla och välkända dopingsubstans är sannolikt att den är lätt att få tag på var man än befinner dig.

Triamcinolonets användning i Kenya har blivit så utbredd att Athletics Integrity Unit utfärdade ett pressmeddelande den 14 oktober 2022 som förklarade att 10 kenyaner var positiva för substansen mellan 2021 och 2022, medan endast 2 positiva kontroller från andra länder än Kenya. Uppenbarligen var det först nyligen som det i Kenya ryktades att denna kortikosteroid skulle vara det universella universalmedlet, eftersom det bara hade varit 3 positiva fall från Kenya mellan 2017 och 2020.Det är således en ny trend av “low-end” doping, eftersom en ampull Kenacort Retard kostar 2 euro över disk på internet. Det finns inte heller något behov av att komplicerade protokoll skapas av en dopingspecialist. Om den dopande idrotts-utövaren har en dispens för kortisonpreparatet (TUE), vilket inte är ovanligt, kommer dessutom ingen sanktion att utmätas om idrottaren testa positivt. Det är numera belagt i Frankrike att flera kenyanska fått dispens för triamcinolon för säsongsallergi och fått en injektion strax före en avresa från Kenya även i avsaknad av allergi.

I Frankrike har det varit en särskild upprördhet över de kenyanska löparnas doping. Det är andra gången, efter Annecy-maratonet 2016, som ett franskt evenemang får sin kenyanska vinnare straffad för doping. Med en dramatisk ökning av antalet dopningsfall i Kenya verkar många pallplatser och hedersplatser i franska evenemang ha tagits av idrottare med tvivelaktiga metoder. Det är heller inte över, eftersom den kenyanska pressen avslöjar att många namn på löpare som stängts av för dopning har dolts av den kenyanska antidopningsbyrån!

Fram tills helt nyligen har de politiska reglerna som är specifika för Kenya stadgat ett icke-röjande av identiteten på de idrottare som avstängts av nationellt. Således offentliggjordes endast de sanktioner som vidtagits av Athletics Integrity Unit, gällande positiva idrottare under tester utanför Kenya. Det gäller hittills cirka 60 idrottare, inklusive de 30 fallen år 2022. Den katastrofala dopningssituationen i Kenya har emellertid lett till att de kenyanska politikerna att stoppa sekretessen. Således avslöjade den nationella kenyanska dopingbyrån nyligen 22 namn på idrottare som för närvarande är avstängda, några sedan december 2018, och lade dessutom till 9 namn på idrottare som tillfälligt är avstängda i väntan på att deras fall skall avgöras. På denna nya lista, drar några namn till sig uppmärksamhet, såsom Stellah Barsosio Chepngétich som vann i Rotterdam maraton i oktober 2021 på 2.22 och blev femma på maraton i Paris 2018.

Lista över löpare som angivits avstängda av den Kenyanska antidopingbyrån i november 2022:

Shieys Chepkosgei (27 december 2020 till 5 december 2022)

Jedidah Wanjiru Karungu (20 december 2018 till 21 december 2022)

Bernard Kiplangat Kibilo (30 januari 2019 till 30 januari 2023)

Willy Kipkemoi Rotich (11 december 2018 till12 december 2022)

Beatrice Jepkorir Rutto (5 juni 2021 till 6 juni 2025)

Joy Kemuma Loyce (13 oktober 2020 till 14 oktober 2024)

Purity Talam (12 februari 2022 till 13 februari 2026)

Wilson Mutua Maina (20 december 2019 till 21 december 2023)

Boniface Mbuvi Mwema (20 december 2019 till 21 december 2023)

Patrick Kipyegon Terer (24 februari 2020 till februari 2024)

Alphas Leken Kishoyian (28 juli 2020 till 29 juli 2024)

George Ngángá Kimotho (2 april 2021 till 3 april 2025)

Selly Jepkemoi Korir (15 september 2020 till 16 september 2024)

Henry Sang (22 oktober 2020 till 23 oktober 2024)

Joan Rotich Nancy (28 februari 2020 till 29 februari 2024)

Phenus Kipleting (31 mars 2021 till 1 april 2023)

Whyvone Isuza (6 september 2021 till 7 september 2025)

Martha Wanjiru Njoroge (4 augusti 2021 till 5 augusti 2023)

Judith Jengétich (4 augusti 2021 till 25 augusti 2025)

Joseph Mbatha (december 2019 till december 2023)

Henry Cheruiyot Kosgei (4 februari 2021 till livstid)

Lista över löpare som angivits provisoriskt avstängda av den Kenyanska antidopingbyrån i november 2022 i avväntan på slutligt beslut:

Teddy Otengo Osok (1 mars 2022 – ?)

Keli Everlyne Symbua (29 maj 2022 – ?), 17 år gammal

Vincent Kiplangát Koskei (25 juli 2022 – ?) tvåfaldig kenyansk mästare

Perister Morangi (7 juli 2022 - ?)

Stellah Barsosio Chepngétich (1 mars 2022 – ?), etta i Rotterdam 2021

Eric Kumari Taki, juniorvärldsmästare 2016 på 1500m

Gloria Kite (2 september 2022 – ?), tia i världen 2022 på 5000 m

Filemon Kacheran är en maratonlöpare med 2.05 som personrekord, men flera kenyaner som var avstängda 2022 har kunnat skryta med motsvarande tider. Philemon är emellertid framför allt känd för att vara Eliud Kipchoges (dubbel olympisk mästare, två världsrekord, 16 segrar av 18 maratonlopp på 8 år) träningspartner och att ha varit en del av den samling ”harar” som togs fram i oktober 2019 för att stödja Eliud Kipchoge för den berömda INEOS 1.59-utmaningen (INEOS är ett team som utgår från Kipchoge men som också involverar ”a daily mile”, barnidrott med mera), som hade avslutats med tiden 1h59‘40’’ (inte officiellt erkänd av World Athletics). De två första hararna, Alex Korio Oloiitiptip, och Justus Kimutai hade avstängts 2020 för brott mot vistelserapporteringen. Under 2022, nästan samtidigt, hade Marius Kipserem precis varit avstängd i tre år för erytropoietin, och Philemon Kacheran, även han tre år för testosteron, dock med förkortat straff efter att ha erkänt dopingen. De tre första namngivna hararna, Justus Kimutai, Alex Korio och Marius Kipserem, var bara enkla harar som rekryterats för tillfället av Jos Hermens Global Sports Communication-team, officiellt utan samband med Kipchoge-lägret. För Philemon Kacheran är det inte riktigt samma sak eftersom han deltog i chefen Kipchoges dagliga träningspass, i Kaptagat-träningslägret som sköts av “Global Sports Communication”.

Malaysia har beslutat att ta den kenyanska löpardopingen i egna händer, genom att förbjuda fyra kenyanska maratonlöpare, Geoffrey Birgen, Charles Thaiya Kimingi, Peter Kipleting Keter och Peninah Jepkoech Kigen från att tävla på dess territorium.

Till namnlistorna bör också läggas noteringen av antalet tester i Kenya är mycket litet jämfört med exempelvis Västeuropas länder; år 2020 registrerades 285 dopingtester i friidrott från Kenya i ADAMS.

Den nya idrottsministern Ababu Namwamba, nyligen utsedd, meddelade i oktober 2022 att han vill att dopningpreparat nu skall betraktas som ”hårda droger” och att därför användarna skall behandlas på samma sätt som heroin- och kokainanvändare. Namwamba också har uttryckt ett tydligt hot mot läkare och kartellchefer, kenyaner och utlänningar som sysslar med doping – de skall straffas.

Situationen fortsätter att förvärras i Kenya, och Jackson Tuwei, chefen för Athletics Kenya, har återigen valt att peka ut utländska tränare som arbetar med kenyanska idrottare, i eller utanför landet. Förbundet kommer nu att kräva validering av samarbetet mellan utländska tränare eller assistenter så att de får sitt arbetstillstånd från immigrationstjänsterna, och det skall också kräva att de förser det kenyanska förbundet med historiken för sina kontakter med kenyanska idrottare, inom eller utanför landet. Utländska idrottare som tränar i Kenya kommer också att bli föremål för screening. Förbundet vill också avsluta hemliga deltagare på träningsläger, genom projektet att registrera alla dessa läger, såväl som människorna som deltar där.

Kenyansk erytopoietindoping

I decennier har östafrikaner – särskilt kenyaner från Kalenjin-stammen i de soliga högländerna i Great Rift Valley – varit dominerande i långdistanslöpning. Deras våg av maratonvinster började för cirka 35 år sedan. Statistik visar att 95 av de 100 snabbaste maratonlöpningarna varit av kenyaner eller etiopier, men 9 av de 10 bästa av kenyaner.

Mycket av den västerländska forskningen och det populära skrivandet om kenyanernas löparframgångar har handlat om genetik, miljö och kultur. Vissa forskare har noterat att Kalenjins har fysiska genetiska fördelar för distanslöpning, en fördel med höjdträning i hemlandet och en stark vilja att vinna i ett fattigt land där löpning är en av de få vägarna till berömmelse och rikedom. Vissa kenyaner har kallat en del av denna forskning för rasistiska.

Sedan kom erytopoietin. Kenyanerna fick en sen start, kanske 15 till 20 år efter den tragiska strömmen av erytropoietin-dödsfall hos upp till 20 europeiska cyklister från 1987 till 1991 (i och för sig dåligt dokumenterat). 2003 fick en kenyansk mästare i terränglopp, Pamela Chepchumba, 24, två års avstängning för erytopoietin. Även 2003 testade den välkände 1500-meterslöparen Bernard Lagat, som sprang först för Kenya och sedan för USA, positivt för erytropoietin, men hans B-prov kunde inte bekräfta det, så han släpptes utann bestraffning.

Avseende detta finns två speciella aspekter på kända idrottare och doping. Den amerikanska sprintern Marion Jones testade positivt för EPO 2006, men som med Lagat, räddades hennes negativa B-prov henne; för att sedan bara 2 år senare bli fällde för bedrägligt beteende och dömd till fängelse. Det sägs också att Lance Armstrong testade positivt för erytropoietin i sin första seger i Tour de France 1999, men han hittade sätt att undvika bestraffning och fortsatte med att vinna Touren sex gånger till (i rad) ), innan han också avslöjades och erkände 2013 för Oprah Winfrey.

I oktober 2012 rapporterade tysk TV om dopning i Kenya. En reporter åkte till Kenya och utgav sig för att vara idrottsagent, köpte erytropoietin på apotek och filmade intervjuer, inklusive en läkare som bloddopade idrottare och en löpare, Mathew Kisorio (tredje snabbaste halvmaraton någonsin), då 23 år gammal, som fångades med erkännande av bruk av erytropoietin (och nandrolon), och som hävdade att bloddopning var utbredd i Kenya. En vecka senare ställde Athletics Kenya (AK) ett ultimatum om att inom en vecka måste alla utländska tränare utan arbetstillstånd lämna Kenya, trots att förbundet förnekade att erytropoietinbruk var vanligt i Kenya.

Sedan åkte den kända kenyanska maratonlöparen Rita Jeptoo fast med eytropoietin och dammen brast. Jeptoo hade vunnit Boston och Chicago maraton 2013 och 2014, men testade positivt för erytopoietin i slutet av 2014 och fick efter en lång juridisk kamp ett 4-års avstängning. Sedan började Kenya göra fler dopingtester och hittade fler löpare som använde erytopoietin. 2015 sa en kenyansk professor i en arbetsgrupp som undersöker kenyansk dopning: “I det här landet konsumeras mer erytropoietin av idrottare än av sjuka”.

Sedan kom en annan tysk TV-rapport 2019. Den visar (dold kamera) två topplöpare i ett kenyanskt landslag, en man och en kvinna, som får intravenösa injektioner av vad som sägs vara erytropoietin – tre veckor före ett mästerskapslopp. En anonym läkare säger sedan att han har åtta kenyanska laglöpare som klienter, vilket antyder att alla får erytropoietin; han förklarar att de inte tar det precis före lopp, utan under träning, så att de kan “träna hårdare”. TV-rapporten hävdar också – och ger några e-postbevis för – samverkan mellan Athletics Kenya och den kenyanska antidopningsbyrån ADAK, för att hitta sätt att dölja löpare som ertappats med doping.

Sedan går det i Kenya, som i andra länder. Det verkar som att kenyaner åtminstone har lärt sig att hålla erytropoietin-doserna låga, kanske delvis genom att läsa artiklar som den senaste i vetenskapliga tidskrifter, där forskare gav små doser av erytropoietin till 20 “subeliter” men åstadkom “höjdanpassade uthållighetslöpare” från Kalenjin-stammen i Kenya och förbättrade sin löpprestation [Referens: Eichner ER. Doping lives on in running and cycling as young cyclists continue to die. Curr Sports Med Rep 2023; 22: 1-2].

Sharon Lokedi

Sharon Lokedi (född 10 mars i Burnt Forrets i Kenya 1994) är en medel- och långdistans-löpare. Lokedi har studerat omvårdnad och företagsekonomi sedan 2015 University of Kansas, men ägnar sig numera åt löpning enbart. Hennes personbästa på 5000 meter är 15.18,03 ( 2020), på 10 000 meter 31.11,07 (2020) och halvmaraton 1.08,14 (2022). Vid sin maratondebut 2022, vann hon New York City Marathon på 2.23,23, vilket förutom den ovanskliga äran gav en check på 100 000 dollar.

Sharon Lokedis överraskande seger i New York Marathon 2022 har väckt frågor. I sitt första maratonlopp vann den 28-åriga kenyanskan ett World Marathon Majors-evenemang, trots att hon inte ingick i testprogrammets för maratonlöpare och endast hade genomgått två dopingtester i hela sitt liv före detta maratonlopp. Den överraskande segern för en debutant i New York Marathon skall mot en bakgrund av en växande misstro mot Kenyas arbete mot doping. Sharon Lokedi är förvisso inte helt okänd, med en NCAA-titel över 10 000 meter 2018 och 2022 en tid på 1.08 på ett halvmaraton.

Men dessa resultat verkar bara vara kända för insiders, och har inte uppmärksammats tillräckligt för att locka till sig dopingtestarna. Så hur kunde Sharon Lokedi vinna ett av de sex tävlingarna i World Marathon Majors utan att ha inkluderats i det testprogram som byggt av Athletics Integrity Unit (AIU) för att garantera att dessa majors är dopingfria? Chefen för AIU motiverar deet med att Sharon Lokedi var på 48e plats i världen efter sitt halvmaraton i mars och testprogrammet för World Majors i år endast involverade 80 idrottare: 40 män och 40 kvinnor.

Logiken är invöndningsfri, men den förhindrar inte att man måste diskutera det skedda. För det första innebär antalet en minskning av antalet idrottare som ingår i IAU-programmet för stora maratonlopp. Covidpandemin har orsakat en minskning av budgeten som beviljats ​​IAU för detta uppdrag, med resultatet att ett mindre urval av idrottare kan testas regelbundet. Som jämförelse vill IAU öka till 150 män och 150 kvinnor 2023. År 2022 erbjöd därför ett bra “fönster” för potentiella fuskare… Det kan påpekas att Diane Chemtai, som vann Boston Maraton 2021 nyligen stängts av för doping i tre år och inte heller hon var ”tillräckligt” bra testad innan vinsten.

Sharon Lokedi “fallet” lyfter också fram problemet med antidoping att idrottare som tränar i ett främmande land testas på andra premisser. Den unga kenyanskan anlände till USA 2015 för att studera på University of Kansas, som hon dock lämnade i slutet av 2018. Hon delar nu sitt liv mellan Kansas, Flagstaff i Arizona och sitt hemland, Kenya, där hon förberedde sig exempelvis inför New York Maraton 2022.

Samtidigt är hon inte en del av IAUs målgrupp och det är oklart om hon ingår Kenyas antidopingorgnisations målgrupp. Detta gör att USADA, den amerikanska antidopningsbyrån, inte kan kontrollera henne i hennes amerikanska bostad/bostäder, eftersom USADAs resurser inte räcker till att testa de som inte tillhör de utpekade kontrollgrupperna.

En åtgärd som vidtagits av World Marathon Majors för att komma åt detta problem är att kraftigt minska de ekonomiska beloppen som delas ut till den översta eliten i rankingen av de sex mest prestigefyllda tävlingar, ”majors.” Man har således beslutat om en avsevärd med en bonus för de två vinnarna (man respektive kvinna) till 50 000 dollar istället för 250 000 dollar, och detta med omedelbar verkan. World Marathon Majors-arrangörerna har alltså gjort en radikal förändring, får att vid dess skapelse, 2006, dela ut 1 miljon Euro respektive 500 000 dollar för varje vinnare med planen att öka till 2 miljoner Euro. Nu har det motsatta skett, med en första sänkning av vinnarna bonus till 250 000 dollar 2018, och nu 50 000 dollar, det vill säga en tiondel av vad som gavs i början. Denna vändning som delvis kan tillskrivas arrangörernas önskan att gynna ett större antal löpare, men också att ge mer pengar till rullstolsidrottare. I fortsättningen plockar vinnarna som springer respektive tävlar i rullstolsklassen in samma summa på 50 000 dollar. Vissa kritiker har dock påpekat att detta val innebär att gynna en “vit” publik, då utövandet av rullstolssport i princip bara rör särskilt människor från “utvecklade” länder. Mot detta kan emellertid tillägga att doping inte är frånvarande i handikappidrott där avstängningar på grund av doping varit frekvent de senaste åren – i förhållande till antalet utövare snarast mer frekvent än hos icke handikappade.

Esther Macharia

Esther Macharia blev ytterligare en kenyansk löpare som har blivit sanktionerad av Athletics Integrity Unit (AIU). Den 35-årige maratonlöparen har tillfälligt stängts av efter att ett prov visade närvaron av testosteron.

Macharia, som kom till internationell uppmärksamhet när hon vann Graz Marathon 2011 på 2 timmar 30 min 50 sek, satte ett personbästa på 2:27:15 förra året när hon slutade fyra på Grandma’s Marathon i Duluth. Hennes tidigare personbästa sattes 2021 när hon slutade sexa i Cape Town Marathon, med en tid på 2:29:17. I december 2021 slutade hon tvåa i Taipei Marathon på 2:31:54. Macharia vann också Dublin Marathon 2014, på 2:34:15.

Av de 473 idrottare eller supportpersonal för idrottare som är listade på AIU:s globala lista över avstängda idrottare, som laddades ned den 31 december, hade de registrerat 54 kenyanska dopingfall (11 %). Endast Ryssland, med 92, och Indien, med 65, hade rapporterat fler avstängda.

Det är inte bara kenyanska löpare som avstängts i detta sammanhang utan också löpare från andra länder när de har tränat på Kenyanska – i övrigt utmärkta – träningsanläggningar. Det överskuggande problemet är dock att det inte finns några tecken på att dopingepidemin bland löpare i Kenya ser utan att avta (trots att antidopingmyndigheten i Kenya säger sig ha ökat verksamheten betydligt).

Motsvarande dopingtrend har inte rapporterats från de andra östafrikanska högländerna Etiopien, Tanzania, Uganda, etc), vilket kan bero på att dopingtraditionerna där inte är lika uttalade eller att dopingtesterna där är mindre omfattande (dock har en stor andel av de kenyanska löpare som testad positivt för doping gjort det vid dopingtester utanför Kenya i samband med tävlingar).

Purity Changwony

Den 18 mars 2023 meddelades att Purity Changwony har blivit den senaste kenyanska löparen som har avstängts av Athletics Integrity Unit (AIU). 33-åringen har tillfälligt stängts av, tillbakadaterat till den 28 juli förra året, sedan hennes dopingprov visade de förbjudna substanser 19-norandrosteron och triamcinolonacetonid.

Changwonys största framgång har kommit som maratonlöpare med ett bästa resultat på 2 timmar 22 min 46 sek som tvåa på Xiamen Marathon 2021. Hon kom senast tvåa i Prag Marathon 2022 på 2:25:11. En tid på 2:24:30 räckte för att hon skulle sluta femma i Sevilla maraton 2020. Hennes två största maratonsegrar kom vid 2019 Nairobi maraton, där hon sprang på 2:30:34, och 2016 Ljubljana Marathon, där hon klockades för 2:29,32.

Changwony var reserv i Kenyas lag för Commonwealth Games 2022 i Birmingham innan hennes prov gav positivt utslag för förekomsten av de förbjudna steroiderna. Vid tävlingarna i Birmingham testade också kenyanerna Philemon Kacheran, Stellah Jepngetich Barsosio, och Kumari Taki – alla långlöpare – positivt för förbjudna preparat. Tre av Eliud Kipchoges pacers från 1:59-loppet hade brutit mot dopingreglerna: Philemon Kacheran, Justus Kimutai och Marius Kipserem. Kacheran var träningspartner till Kipchoge på NN Running Team, en grupp som också bestod av den näst snabbaste maratonlöparen för män någonsin inkluderande etiopiska stjärnan Benenisa Bekele och den ugandiska 5 000 meter olympiska mästaren Joshua Cheptegei.

Av de 473 idrottare eller supportpersonal för idrottare som är listade på AIU:s globala lista över avstängda personer (bara friidrottare), som redovisades den 31 december 2022, var Kenya registrerat som hemland för 54 dopingfall. Endast Ryssland, med 92, och Indien, med 65, hade rapporterat fler positiva tester. Medan Rysslands namn och idrottare länge har förknippats med dopning, har kenyansk friidrotts utveckling varit nästan lika tumultartat.

Maratonvinnare, olympiska mästare och världsrekordinnehavare har fallit för dopning-skandaler de senaste åren. Jemima Sumgong, Asbel Kiprop och Diana Kipyokei är några av de mest uppmärksammade namnen som avtjänar avstängningar. Vissa har liknat uppgången i frekvensen kenyanska positiva tester med Rysslands, men World Athletics säger att de inte tror att detta är relaterat till ett statligt sponsrat dopingprogram.

Det är den klassiska paradoxen – vi antar att det blir värre eftersom vi hittar fler fall av det, men det är troligare att vi letar mer aktivt efter doping i Kenya nu för tiden. Ökningen kan således vara skenbar.

Kenyanska myndigheter ser ökningen av dopingfall i första hand som att man sköter övervakningen bättre. Granskningen måste i så fall falla på vad de berörda idrottsmyndig-heterna gjorde tidigare och vad som har förändrats.

Den viktigaste anledningen till att Kenyas frågor skiljer sig från Rysslands är infra-strukturen. Mycket av forskningen kring problemen runt om i Kenya är relaterad till ekonomi, utbildning och det “mindre sofistikerade” systemet som föder upp nya talanger i den östafrikanska nationen. Ekonomiskt sett kan en långdistanslöpare i Kenya tjäna stora summor pengar på maratonloppet, men bör då rikta in sig på mindre lopp för att undvika att bli överglänsda av sådana som Kipchoge.

Utbildning knyter an till denna fråga. Medan de bästa av de bästa förväntar sig antidopning-granskningen, kämpar de utanför elitprogrammen för att kunna försörja sig. Kenya är ett vilda västern för löpning, med 105 manliga löpare som bröt 2 timmar 10 minuters barriären 2022 i maratonlöpning.

Kenyas antidopningssystem förbättras ständigt, men som AIU uttrycker det är det inte centraliserat. Den bildas fortfarande nya dopinggrupper som har förbättrat sina sätt att undvika upptäckt. Ofta tar det flera år innan dopingen avslöjas inom nya sfärer.

Det Kenya kan behöva vänja sig vid under resten av decenniet – även med förbättrad antidopning – är positiva tester från uppstickarna.

Om man ​​frågar sig vad som är nästa steg för den kenyanska löpningen och hur den kan förbättras, måste man påpeka att det är ett viktigt steg att kontinuerligt göra antidopning-utbildning till en bas för alla ungdomar. Viktigast av allt, när ekonomin växer i Kenya, har myndigheterna ansvaret att ta itu med ojämlikheten i landet, vilket kan bekämpa det snabba tänkandet hos några av landets stora men inte riktigt elitlöpare som vill fly från ett liv med ekonomisk osäkerhet och är beredda att ta dopingpreparat för det.

De kenyanska 1500m-löparen Kumari Taki var en annan idrottare som togs bort från Team Kenya före Birmingham när hon testat positivt för doping.

Eglay Nalyanya

På 4 april 2023 nådde kenyanska dopingrelaterade avstängningar en ny höjdpunkt med den åttaåriga avstängningen av den 26-årige 800 m-löparen och finalisten Eglay Nalyanya i Commonwealth Games. Athletics Integrity Unit (AIU) fann några alarmerande likheter mellan Nalyanyas fall och det tidigare fallet med Betty Lempus, och avslöjade en organisa-tion som hjälper kenyanska idrottare att försöka dölja dopingbrott.

En disciplinnämnd för antidoping som sammankallats av AIU fann slående likheter mellan de två senaste manipulationsfallen som involverade Nalyanya och Lempus. Nalyanya, som var åttonde på 800 m vid Commonwealth Games 2018 i Australien, testade positivt för testos-teron och befanns skyldig till dels användning av ett förbjudet ämne, dels manipulering eller försök till manipulering av dopingkontroll.

Eglay Nalyanya representerar Kenya vid 2019 års världsstafetter i Yokohama, Japan. I januari 2023 stängdes Lempus, 31, av i fem år för två brott mot dopingreglerna.

Både Nalyanya och Lempus berättade för AIU att de hade fått intramuskulära injektioner medan de behandlades på samma kenyanska sjukhus i Eldoret och tog fram medicinska dokument för att stödja sina påståenden. AIU fann att de tillhandahållna dokumenten var falska, läkarna var påhittade och ingen av idrottarna hade fått en injektion.

AIU hittade identisk formulering i brevet från Lempus läkare (Dr Philip Murey) och Nalyanyas läkare (Dr Davis Lukorito Wanambisi) . “Det ser ut som om det skrevs av samma person som motsvarande brev i det aktuella fallet”, löd ett uttalande från AIU. “Beteendemönstret är anmärkningsvärt lika.” Panelen drog slutsatsen att det finns en grupp kenyanska idrottare som får hjälp av någon med medicinsk kunskap att begå bedrägerier.

Nalyanya är den 66:e kenyanska idrottaren som står med på listan över avstängda idrottare.

Titus Ekiru

Titus Ekiru (född den 2 januari 1992) är en framgångsrik kenyansk långdistanslöpare. Han representerade Kenya vid Afrikanska spelen 2019 och vann herrarnas halvmaraton med tiden 1:01:42. Han blev den första kenyanska löparen att vinna detta evenemang vid Afrikanska spelen. Detta var också ett nytt rekord för Afrikanska spelen.

Han har också vunnit Sevilla maraton (2017), Honolulu maraton och maraton i Mexico City (2018), Milano City maraton och för andra gången Honolulu maraton (2019) och Milano City maraton en andra gång och Abu Dhabi Marathon 2021.

Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade den 3 juli 2023 att den kenyanske maraton-löparen Titus Ekiru står inför ett 10-års avstängning i en dopningsutredning som fokuserar på loppet som för närvarande rankar honom som den sjätte snabbaste mannen genom tiderna på maraton. Det rör sig om en omfattande utredning och om viktig hjälp från kenyanska myndigheter. Han är anklagad för två positiva dopingtester och ytterligare två anklagelser för manipulering. Manipulering har lagts till för löparen eftersom AIU anser att Ekiru lämnat in förfalskade medicinska förklaringar och dokumentation till AIU för båda positiva tester.

Ekiru har nu två separata anklagelser som rör upptäckt av förbjudna substanser i hans dopingprover och två separata anklagelser för manipulation av resultathanteringsprocessen i varje fall. Anklagelserna mot Ekiru härstammar från AIU-undersökningar av Ekirus positiva dopningstester dels efter maratonsegrar i Generali Milano Marathon den 16 maj 2021, dels Abu Dhabi Marathon den 26 november 2021. Ekiru testade positivt för triamcinolon efter segern i Milano, men bestraffade inte omedelbart efter att den initiala undersökningen verkade validera hans förklaring att resultatet berodde på legitim medicinsk behandling. Idrottaren testades positivt för petidin efter segern i Abu Dhabi, och hävdade återigen att resultatet berodde på legitim medicinsk behandling.

AIU underrättades om det positiva testet för morfinpreparatet petidin den 1 februari 2022. Efter initiala undersökningar i den frågan – och med tanke på uppkomsten av ett mönster av användning av triamcinolon bland kenyanska idrottare – öppnade AIU utredningen om Ekirus första fall på nytt.

Idrottaren blev provisoriskt avstängd i juni 2022, i avvaktan på resultatet av de omfattande utredningarna som inkluderade avgörande samarbete med Anti-Doping Agency of Kenya (ADAK) och andra kenyanska myndigheter. Detta ledde till att AIU avvisade Ekirus förklaringar och åtalade honom för ett positivt dopingprov av petidin i mars 2023 och för triamcinolon i april 2023. Dessutom hävdar AIU nu att Ekiru måste svara för manipulation av resultathanteringsprocesserna genom att lämna in förfalskade medicinska förklaringar och dokumentation till AIU för båda positiva testerna.

Den 16 oktober 2023 fastställdes Ekirus avstängning av AIU till 10 år.

AIU hävdar att det märkte “uppkomsten av ett mönster av användning av triamcinolon-acetonid bland kenyanska idrottare.” Triamcinolone har framför allt kopplats till den brittiske cyklisten Bradley Wiggins som använde substansen under sken av dispens i Tour De France 2012, ett lopp där han vann.

Det kan nämnas att Athletic Integrity Unit har ett extensivt antidopingprogram inkluderande mer än 150 kvinnliga och 150 manliga långdistanslöpare. Programmet omfattar ”testing, intelligence, investigation, prosecution and education” och betalas i sin helhet av World Athletics, Abbott World Marathon Majors, World Athletics Label Road Races, Athletes and their Athlete Representatives och skotillverkarna Adidas, ASICS och Nike.

Athletics Integrity Unit misstänker dopningskonspiration i Kenya

På 4 april 2023 nådde kenyanska dopingrelaterade avstängningar en ny höjdpunkt med den åttaåriga avstängningen av den 26-årige 800 m-löparen och finalisten Eglay Nalyanya i Commonwealth Games. Athletics Integrity Unit (AIU) fann några alarmerande likheter mellan Nalyanyas fall och det tidigare fallet med Betty Lempus, och avslöjade en organisa-tion som hjälper kenyanska idrottare att försöka dölja dopingbrott.

En disciplinnämnd för antidoping som sammankallats av AIU fann slående likheter mellan de två senaste manipulationsfallen som involverade Nalyanya och Lempus. Nalyanya, som var åttonde på 800 m vid Commonwealth Games 2018 i Australien, testade positivt för testos-teron och befanns skyldig till dels användning av ett förbjudet ämne, dels manipulering eller försök till manipulering av dopingkontroll.

Eglay Nalyanya representerar Kenya vid 2019 års världsstafetter i Yokohama, Japan. I januari 2023 stängdes Lempus, 31, av i fem år för två brott mot dopingreglerna.

Både Nalyanya och Lempus berättade för AIU att de hade fått intramuskulära injektioner medan de behandlades på samma kenyanska sjukhus i Eldoret och tog fram medicinska dokument för att stödja sina påståenden. AIU fann att de tillhandahållna dokumenten var falska, läkarna var påhittade och ingen av idrottarna hade fått en injektion.

AIU hittade identisk formulering i brevet från Lempus läkare (Dr Philip Murey) och Nalyanyas läkare (Dr Davis Lukorito Wanambisi) . “Det ser ut som om det skrevs av samma person som motsvarande brev i det aktuella fallet”, löd ett uttalande från AIU. “Beteendemönstret är anmärkningsvärt lika.” Panelen drog slutsatsen att det finns en grupp kenyanska idrottare som får hjälp av någon med medicinsk kunskap att begå bedrägerier.

Nalyanya är den 66:e kenyanska idrottaren som står med på listan över avstängda idrottare.

Toppsprinter och afrikansk mästare bland de senaste kenyanerna som stängts av

Den kvinnliga afrikanske 800-metersmästaren Jarinter Mwasya och silvermedaljören Zena Jemutai på 3000 meter för löpare under 20 år är bland 20 idrottare som nu stängts av Kenyas antidopningsbyrå (ADAK) enligt ett meddelande 5juni 2023.

Toppsprintern Samuel Imeta finns också med på listan efter att ha testats positivt för förbjudna anabola steroider vid ett möte på Nyayo National Stadium i Nairobi den 24 februari. I den tävlingen på 100 m hade han tagit överraskande 9,94 sekunder för att sluta tvåa efter lagkamraten och afrikanske mästaren Ferdinand Omanyala. Det representerade ett stort steg upp i form för Imeta, en officer i den kenyanska armén, efter att ha blivit utslagen i semifinalen på 100 m vid förra årets Commonwealth Games i Birmingham.

Han var en del av den kenyanska 4x100m-kvartetten som slog ett nationellt rekord på 38,26 vid World Athletics Continental Tour Gold-evenemanget i Botswanas huvudstad Gaborone, som kvalificerade dem till årets världsmästerskap i Budapest. Den prestationen kommer att raderas om Imeta befinns skyldig till doping.

Proverna av den 26-åriga Mwasya, vinnare av 800 m vid förra årets afrikanska mästerskap i Saint Pierre på Mauritius, testade positivt för flera förbjudna ämnen, inklusive erytropoietin. Mwasya tävlade också för Kenya vid fjolårets friidrotts-VM i Eugene och Commonwealth Games, men lyckades inte nå finalen vid något av evenemangen.

Jemutai testade positivt för den förbjudna substansen triamcinolonacetonid, ett syntetiskt kortikosteroidläkemedel. 20-åringen slutade tvåa vid U20-VM i friidrott 2021 i Nairobi. I mars sprang hon 31 min 03 sek under 10 kilometer för att vinna Villa de Laredo-tävlingen i Spanien.

Andra som får avstängning är Hannah Mwangi, vinnare av 400 m häck vid Kip Keino Classic, ett World Athletics Continental Tour Gold-möte, och distanslöparen Agnes Mumbua, som kom först på 15 kilometer du Puy en Velay i Frankrike i februari.

De senaste avslöjandena illustrerar återigen djupet av dopningsproblemet i Kenya och ställer tvivel över andra idrottares prestationer från landet. Förra året undvek landet med nöd och näppe en avstängning från internationell friidrott efter att ha lovat att ta itu med problemet.

Den kenyanska regeringen har också tillhandahållit 5 miljoner dollar i finansiering som en del av landets åtagande att slå ner på dopingfusket.

Kenyas världsrekordhållare på 10 km Kipruto tillfälligt avstängd

Kenyas Rhonex Kipruto, världsrekordhållaren för 10 kilometer landsvägslopp, har tillfälligt stängts av för ett antidopningsbrott, meddelade Athletics Integrity Unit (AIU) den 17 maj 2023. AIU redovisade på Twitter att Kipruto, 23 år gammal, hade stängts av “för användning av en förbjuden substans/metod (ABP)”.

ABP hänvisar till Athlete Biological Passport, som visar långsiktiga avvikelser som kan avslöja effekterna av dopning.

Kipruto slog rekordet på 10 km i Valencia den 12 januari 2020 och sprang 26 minuter och 24 sekunder för att överskugga det tidigare märket 26:38 som Ugandas Joshua Cheptegei satte på samma plats den 1 december 2019. Vid friidrotts-VM 2019 i Doha vann Kipruto 10 000 meter brons i en final som Cheptegei vann. När Kipruto talade i Monaco 2018 under utmärkelsen Årets idrottare, sa han: “Jag vill göra laget till VM nästa år, och sedan slå världsrekordet för 10 km på vägarna.” Tidigare under 2018 hade han vunnit 10 000 m guld vid U20-VM i Tammerfors.

AIU har också utfärdat ett meddelande om provisorisk avstängning för en annan kenyansk distanslöpare, Nicholas Mboroto Kosimbei, för närvaron/användningen av en förbjuden substans trimetazidin. Kosimbei, 26, vann 10 000 m brons vid världsmästerskapen under 20 år 2014 i Eugene, Oregon.

2017 vann han Valencia 10 km på 27:52 och den 22 april förra året vann han Credit Union Cherry Blossom Ten Mile Run i Washington, DC på 45 min 15 sek. Han slutade också på en 15: e plats i seniorloppet World Cross Country Championships som hölls i Kampala 2017. 2016 satte han ett 10 000 m personbästa på 27 min 02,59 sek i Eugene.

Michael Njenga

Den 10 april 2018 visades bilder över hela världen på den kenyanska maratonlöparen Michael Kunyuga Njenga som blev tvåa i Hannovers Maraton när han tog sig krypande över mållinjen. Han gjorde sitt livs lopp och var klar tvåa när han kollapsade bara några meter från mållinjen. Han lyckades således krypande ta sig över mållinjen bara någon sekund före sin kenyanske medtävlare Duncan Koech och trots fallet och krypande slog han det personliga rekord på 2: 10; 16. Bilderna i TV och andra massmedia är redn smått ikoniska.

Nu har emellertid Athletics Integrity Unit (AIU) den 8 augusti 2023 stängt av Nijenga provisoriskt för tampering (med vilket oftast – men inte alltid – innebär att en idrottsutövare i samband med utredning av dopingbrott presenterat förfalskade dokument – exempelvis läkarintyg – för att bevisa sin oskuld i samband med en dopingutredning). Exakt hur manipuleringen gått till har inte AIU avslöjat, i andra fall har det också rört sig om byte av dopingprov på ryskt sätt, och liknande.

Michael Njenga var redan avstöngd provisoriskt av AIU sedan augusti 2022 på grund av ett positivt dopingprov, viljket innehållit norandrosterone, som är en metabolit av nandrolon. Det var under denna utredning – som fortfarande pågår – som Nijenga blivit påkommen med någon form av manipulering.

Njenga, 35 år gammal, tävlade senast i Rimi Riga Marathon i Lettland i maj 2022, där han blev två. Hans tidigare mest prestigfyllda vinst kom 2018 vid Hangzhou Marathon. Hans nuvarande personbästa ligger dock på 2:06:43, som sattes i Sevilja 2020 då han trots den framstående tiden bara slutade femma.

Inkluderande Njengq är nu nio kenyaner på AIU:s lista över provisoriskt avstängda löpare, förutom det mycket stora antal som är tidsbestämt avstängda.

Norah Jeruto, världsmästare på 3 000 meter hinder, frias för dopningsbrott

Norah Jeruto Tanui, född den 2 oktober 1995, är en kenyansk friidrottare som blev naturaliserad kazakisk friidrottare 2022 och som specialiserat sig på 3 000 meter hinder. Norah Jeruto tävlar för nu för Altay Athletics, Kazakstans internationella proffsklubb.

Som representant för Kenya vann hon guldmedaljen på 3 000 meter hinder vid Afrikanska mästerskapen 2016 i Durban på tiden 9:25.07, ett personligt rekord och ett nytt tävlingsrekord. Den 20 juli 2022 vann hon guld på 3 000 meter hinder vid VM 2022 i Eugene  på en ny mästerskapsrekordtid på 8:53.02 efter att ha lett loppet nästan från start till mål. Hon slutade före Etiopiens Werkuha Getachew och Mekides Abebe.

Den 7 april 2023 stängdes Jeruto tillfälligt av av Athletics Integrity Unit för att avvikelser i blodpasset (ABP). Detta skulle ha kunnat tyda på att hon dopat sig, men man hade alltså inte upptäckts någon förbjuden substans i hennes urin eller blod.

Den 3 november 2023 stod det klart att Jeruto frias och att avstängningen upphävdes med omedelbar verkan. Avvikelserna som fick henne avstängd ska ha berott på problem med magsår och att hon varit drabbad av covid-19. Det faktum att hon nu frias innebär att hon kan tävla i OS i Paris nästa sommar.

Kenyansk 800-meterslöparen Michael Saruni avstängd för fusk vid dopningstest

Michael Saruni (född 18 juni 1995) är en kenyansk medeldistanslöpare som representerande University of Texas i El Paso när han satte världsrekord för inomhusloppet 600 m med tiden 1:14.79, satt i januari 2018. Han kvalificerade sig för att representera Kenya vid sommar-OS 2020.

Michael Saruni blev påkommen när han försökte skicka en ställföreträdare till ett dopningstest. Den 800-meterslöpare försökte fuska sig igenom testet vid de nationella uttagningarna till Världsmästerskapen och Samväldesspelen i Nairobi i juni 2022. Enligt Kenyas Anti-Doping Agency (ADAK) flydde han bokstavligen. Saruni “bad sedan en ersättare att efterlikna honom och lämna ett prov å hans vägnar,” stod det i uttalandet. Medeldistanslöparen hävdade under förhöret att han aldrig blev ombedd att lämna ett prov.

Han har varit provisoriskt avstängd sedan januari 2023. Hans 4-åriga avstängning kommer att gälla fram till slutet av augusti 2027 vilket meddelades den 7 februari 2027. Han kommer således inte kunna delta i de kommande olympiska spelen i Paris.

Kenya har trots sina ansträngningar inte kunnat få bukt med sitt dopningsproblem. Under de senaste fem åren har nästan 100 idrottare bestraffats. De flesta av dem är långdistanslöpare. På tisdagen meddelade ADAK avstängningar för 44 kenyanska idrottare, inklusive friidrottare, fotbollsspelare och simmare. Avstängningarna varierade från ett år till livstidsavstängning. I april 2023 gjorde Kenyas idrottsmnister Ababu Namwamba ett uttalande där han redogjorde för sin plan för att bekämpa fenomenet. “Den omedelbara strategiska prioriteringen är att öka ADAK:s (Kenya Anti-Doping Agency) kapacitet för att genomföra fler utom tävlingstester av idrottare. Det finns en betydande strukturell brist i den nuvarande organisationen som behöver rättas till.” Han sa också att det afrikanska landet siktar på att genomföra 3 445 årliga dopningstester för 37 900 idrottare.

Kenyanske maratonlöparen Geoffrey Yegon avstängd för triamcinolon

Den 26-årige kenyanske maratonlöparen har testat positivt triamcinolonacetonid (ett starkt kortisonpreparat), enligt ett uttalande från Athletics Integrity Unit (AIU) den 14 februari 2025, och är föremål för en provisorisk avstängning i väntan på vidare utredning.

Geoffrey Yegon har ett personbästa på 59:44 på halvmaraton, en tid han satte i Venlo, Nederländerna, 2016, och är en av de få löpare som har brutit timgränsen på distansen. Hans bästa maratonprestation kom tre år senare när han sprang på 2:12:39 i Shenzhen, Kina. Hans senaste tävlingslopp var den 1 december 2023, då han vann Singapore Marathon på tiden 2:16:06.

Triamcinolonacetonid är en substans som klassificeras som en S9-glukokortikoid på WADA:s förbjudna lista sedan 2014. Det används ofta för hudåkommor men tas även oralt av idrottare för att gå ner i vikt samtidigt som de behåller sin styrka. Det är klassificerat som en “Specifi-cerad substans” och är förbjudet under tävling när det tillförs genom injektion, oralt eller rektalt (den är tillåten som hudsalva, exempelvis Pevisone®)

Yegon ansluter sig till en växande lista av kenyanska idrottare som har blivit avstängda för dopingsbrott de senaste åren. I november utdömde AIU en tvåårig avstängning för löparen Beatrice Jelagat Cherop efter att hon testat positivt för samma förbjudna substans. Hon hävdade att hon hade tagit det oavsiktligt, vilket resulterade i en reducerad tvåårig avstängning.

Som rapporterat av Athletics Illustrated skar den kenyanska regeringen ner antidoping-budgeten med 5 miljoner dollar år 2024. Under tiden som finansieringen fanns på plats testade hundratals kenyanska idrottare positivt för prestationshöjande medel, missade tre tester inom en tolvmånadersperiod eller flaggades för avvikelser i sina biologiska pass som var förenliga med doping.

Världsrekordinnehavaren Ruth Chepng’etich avstängd

Den kenyanska maratonlöparen Ruth Chepngetich (i november 2025 31 år gammal) slog världsrekordet i maraton i Chicago den 13 oktober 2024 med 2 timmar, 9 minuter och 56 sekunder. Hon blev den första kvinnan att spränga den ikoniska 2-timmars- och 10-minutersgränsen och slog det tidigare rekordet på 2:11:53, som sattes av Tigst Assefa i Berlin 2023, med nästan två minuter. Hon har vunnit Chicago maraton tre gånger.

Nu har hon stängts från den 17 juli 2025 efter att ha testat positivt för diuretikapreparatet hydroklortiazid (HCTZ) den 14 mars, meddelar Athletics Integrity Unit (AIU) den 23 oktober 2025. När det gäller ett positivt test för vätskedrivande medel eller maskeringsmedel är en tillfällig avstängning inte obligatorisk enligt WADA:s regler. Chepng’etich stängdes därför inte av tillfälligt av AIU vid tidpunkten för underrättelsen, men den 19 april valde hon dock frivilligt att stänga av sig själv medan AIU:s utredning pågick. Eftersom hennes rekord sattes före regelbrottet, är det tills vidare fortfarande giltigt.

Enligt WADA-regelverket tillhör HCTZ klass S5: förbjudna substanser (vätskedrivande medel och maskeringsmedel), förbjudet vid alla tillfällen och kategoriserat som en “Specificerad Substans”.

Hydroklortiazid är ett vätskedrivande medel som finns på WADA:s lista över förbjudna substanser. Det hittades i ett urinprov som togs fem dagar efter att Chepng’etich kom tvåa i Lissabons halvmaraton med tiden 1 timme, 6 minuter och 20 sekunder. HCTZ används inom medicinen för att behandla vätskeansamlingar och högt blodtryck. Gränsvärdet för ett positivt test för HCTZ är 20 ng/mL i urin; enligt AIU låg Chepng’etichs resultat på cirka 3 800 ng/mL.

Efter att ha blivit informerad om resultatet den 16 april hade den kenyanska löparen ett personligt möte med AIU och uttryckte sin vilja att samarbeta. Tre dagar senare meddelade hon sin frivilliga avstängning, som nu har blivit en officiell sanktion.

Ruth Chepng’etich var inplanerad att tävla i ännu ett stort lopp i april – London Marathon – men drog sig ur och uppgav att hon “inte var mentalt eller fysiskt i rätt form för att prestera på topp”.

En “Specificerad Substans” har ett standardstraff på två (2) års avstängning (med möjlighet till förkortning eller förlängning enligt WADA-kodens bestämmelser). Det innebär att Chepngetich, som är 30 år gammal, kan stå inför en avstängning som allvarligt skulle påverka hennes karriär och, om den bekräftas, skada hennes trovärdighet.

När hon först intervjuades av AIU-utredare den 16 april 2025 kunde Chepng’etich inte ge någon förklaring till det positiva testet. För att utesluta möjligheten av kontaminering samlades bevis in, inklusive hennes detaljerade redogörelse för alla kosttillskott och läkemedel hon tagit inför det positiva testet, och alla tillgängliga kosttillskott och läkemedel i hennes besittning togs direkt i beslag av AIU för analys. Chepng’etichs mobiltelefon kopierades också för analys.

Vid en senare intervju, den 11 juli 2025, konfronterades Chepng’etich med bevis från hennes telefon som indikerade en rimlig misstanke om att det positiva testet kunde ha varit avsiktligt. Hon informerades också om att alla tillskott och läkemedel som analyserats av ett WADA-ackrediterat laboratorium rapporterats som negativa för HCTZ. Chepng’etich höll vid sin ståndpunkt under denna andra intervju att hon inte kunde förklara testresultatet och att hon aldrig dopat sig.

Den 31 juli 2025 ändrade Chepng’etich sin tidigare förklaring. Hon skrev till AIU och uppgav att hon nu mindes att hon hade blivit sjuk två dagar före det positiva testet och hade tagit sin hembiträdes medicin som behandling, utan att kontrollera om den innehöll en förbjuden substans. Hon uppgav att hon hade glömt att informera AIU-utredarna om detta. Hon skickade ett foto av blisterförpackningen, där det tydligt framgick att läkemedlet var ”Hydrochlorothiazide”.

Även om AIU ansåg att den nya förklaringen var föga trovärdig, förändrade den inte utgångspunkten enligt antidopingreglerna (ADR): den kunde inte mildra den normala tvååriga avstängningen för en specificerad substans som HCTZ. Tvärtom betraktar ADR den typ av vårdslöshet Chepng’etich beskrev – att ta någon annans medicin utan kontroll – som indirekt avsikt, vilket medför en utökad avstängning på fyra år.

Därför utfärdade AIU den 22 augusti 2025 ett formellt åtal med krav på en fyraårig avstängning. Chepng’etich erkände ADRV:erna och eftersom hon accepterade den föreslagna sanktionen inom 20 dagar, den 10 september 2025, beviljades hon en automatisk reduktion på ett år enligt bestämmelsen om tidigt medgivande och sanktion (ADR 10.8.1).

”Fallet gällande det positiva testet för HCTZ är nu avslutat, men AIU kommer att fortsätta utreda det misstänkta material som återfunnits i Chepng’etichs telefon för att avgöra om ytterligare regelbrott har skett. Under tiden kvarstår alla Chepng’etichs tidigare prestationer och rekord som satts före provet den 14 mars 2025”, sade AIU:s chef Brett Clothier.

Samtidigt noterade AIU:s ordförande David Howman att fallet understryker att ”ingen står över reglerna”, och hyllade branschens engagemang för sportens integritet.

”Även om det är nedslående för dem som litade på denna idrottare, är det så här systemet ska fungera. Långloppsbranschen bör berömmas för att kollektivt finansiera antidopinginsatser som kan avslöja dopningsöverträdelser begångna av elitidrottare i deras tävlingar. Den nivå av tester och utredningar som genomfördes i detta fall var möjlig tack vare finansieringen som gavs till World Athletics Label Road Race Programme av många lopp såsom Chicago Marathon, agentrepresentanter, idrottare samt fyra bidragande skomärken: Adidas, ASICS, On och Nike.”

Chepng’etich har haft en enastående karriär. Redan innan hon blev världsrekordhållare vann hon maraton vid världsmästerskapen 2019 och segrade tre gånger i Chicago. År 2022 sprang hon det fjärde snabbaste maratonloppet genom tiderna (2:14:18) i Windy City Marathon.

ETIOPIEN

Etaferahu Temesgen Wodaj

Etaferahu Temesgen Wodaj från Etiopien sprang en rad maraton-lopp i Nordamerika under 2018-2019. 2018 triumferade hon i Ciudad de México Marathon på tiden 2:40:10. Hon tog tredjeplatsen vid Ottawa Marathon på en tid av 2 timmar 28 min 44 sek i maj, innan han slutade åtta vid Toronto Waterfront Marathon, Kanda.

30-åringen genomgick ett tävlingstest i Toronto i oktober 2019, där hon slutade åtta i damloppet med ett nytt personbästa på 2 timmar 27 min 21 sek. Wodaj stängdes av provisoriskt av Athletics Integrity Unit (AIU) i november 2019 efter att ha testats positivt för erytropoietin och testosteron, vilket påvisats av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal.

En vecka senare begärde Wodaj en B-provanalys och nekade till brott. Genom att lämna in ett läkarintyg från AS Medium Clinic i Etiopien angav hon att hon led av ett medicinskt tillstånd och erbjöd ett undersökningsdatum på kliniken den 2 oktober 2019 – mer än två veckor före det aktuella maratonloppet.

Den 28 februari 2020 återkom Wodajs B-prov också positivt, och AIU gav återigen Wodaj möjlighet att svara. Idrottaren lämnade in samma intyg på nytt om att hennes läkare hade gett henne den förbjudna substansen för ett medicinskt tillstånd. AIU bad om det ursprungliga läkarintyget, namnet på den läkare som hade utfärdat det och en utskrift av intygets innehåll. Den 24 mars skickade Wodaj ett nytt dokument till AIU, undertecknat den 18 mars 2020, där det stod att hon ordinerades “mediciner för någon form av sjukdom och för infektionen” den 2 oktober.

En dag senare skickade hon ytterligare dokumentation med ett läkarintyg daterat den 10 oktober 2019 från Tikur Anbessa Specialized Hospital, hävdade att hon behövde en “blodtransfusion” och måste ta EPO var fjärde dag i tre veckor. I samarbete med AIU undersökte den etiopiska nationella antidopningsorganisationen ytterligare och fann att AS Medium Clinic upphörde med sin verksamhet den 9 september 2019 – tre veckor före Wodajs påstådda besök den 2 oktober. Den läkare som nämns i rapporten var inte legitimerad läkare och hade ingen behörighet att utfärda något intyg. Telefonnumret till kliniken på dokumentet fanns inte heller med och fungerade inte.

Det fanns inte heller någon patientjournal för Wodaj på specialistsjukhuset Tikur Anbessa, men stämpeln på brevet som inte tillhörde sjukhuset visade att läkarintyget var falskt.

Wodaj fick fyra års avstängning för att testa positivt för erytropoietin och ytterligare åtta års avstängning för manipulering av bevis, vilket motsvarar totalt 12 års avstängning. Alla Wodajs resultat från den 20 oktober och framåt har diskvalificerats och hon är inte berättigad att tävla förrän i oktober 2031 – då kommer hon att vara 42 år gammal.

Zerfe Wondemagegn

Zerfe Wondemagegn (född 26 oktober 2002) är en etiopisk långdistanslöpare. Hon tävlade i damernas 3000 meter hinderlopp vid friidrotts-VM 2019  fyra och tävlade i damernas 3000 meter hinderlopp vid olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo där hon blev åtta i finalen. Vid VM i Budapest 2023 blev hon fyra.

I oktober 2023 stängde Athletics Integrity Unit (AIU) provisoriskt av Wondemagegn på grund av närvaron av erytropoietin i ett prov som tagits från idrottaren. I november 2023 hittades ytterligare ett förbjudet ämne, testosteron  vilket ledde till ytterligare en samtidig avstängning. Två av de tre positiva proverna i hennes fall togs när hon var i Ungern för VM och hon har blivit diskvalificerad från den tävlingen. Den 19 april 2024 stängde AIU officiellt av löparen i fem år med början den 20 oktober 2023 och tog bort alla hennes resultat sedan den 22 augusti 2023. I AIU-beslutet framgår att man fått ett e-postvittnesmål från en läkare som sa att Wondemagegn hade fått erytropoietin som medicin för att behandla svår anemi och en njurinfektion, vilket är svårt att tro vara sanningsenligt när hon samtidigt tävlade på högsta elitnivå. Organisationen tillade att man hade fått ett undertecknat erkännande från idrottaren veckan innan det slutgiltiga beslutet.

18-åriga långdistanslöparen Kokebe Abeba Olekeba

Athletics Integrity Unit (AIU), meddelade den 11 mars 2025 att den har stängt av den den etiopiska långdistanslöparen Kokebe Olekeba i tre år efter att hon testat positivt för clostebol i ett urinprov den 2 november 2024 vid Changzhou West Taihu Lake Half Marathon i Kina, där hon slutade på andra plats. Hon noterade en sluttid på 1:13:38.

Organisationens beslut bekräftar den provisoriska avstängning som den 18-åriga löparen ålades i december, då AIU meddelade henne att provet, analyserat av ett laboratorium ackrediterat av WADA, hade visat ett positivt resultat för en metabolit av clostebol.

AIU informerade Olekeba om hennes rätt att begära analys av prov B, det andra provet som togs vid samma antidopningskontroll, för att bekräfta eller motbevisa det initiala resultatet. Den etiopiska löparen avsade sig dock oåterkalleligt denna möjlighet genom att i februari uppge att hon inte hade ekonomiska möjligheter att täcka kostnaderna för en ny analys.

Med processen fortfarande pågående för att klargöra orsaken till det positiva testresultatet, lade idrottaren fram flera fotografier på förpackningar av läkemedel hon hade tagit före urinprovet, i ett försök att visa hur den förbjudna substansen kommit in i hennes kropp. AIU:s granskning bekräftade dock att inget av dessa läkemedel innehöll clostebol eller kunde förklara det positiva testresultatet.

Därför fastställde organisationen att Olekeba hade brutit mot punkterna 2.1 och 2.2 i World Athletics antidopningsregler (ADR), vilka förbjuder förekomsten av förbjudna substanser eller deras metaboliter i idrottares prover, samt användning eller försök till användning av dessa substanser. Trots detta hävdade löparen att hon aldrig medvetet använt clostebol för att förbättra sin prestation och att hon inte visste vad som orsakat det positiva testresultatet.

Regelverket föreskriver en fyraårig avstängning i sådana fall, men en ettårig reduktion kan tillämpas när idrottaren erkänner överträdelsen tidigt och accepterar påföljden. Därför fick Olekeba en treårig avstängning från och med den 16 december 2024, datumet för hennes provisoriska avstängning. Dessutom har samtliga resultat som hon uppnått sedan den 2 november 2024 annullerats, vilket innebär att hon förlorar titlar, priser och poäng från tävlingar efter det datumet.

Långdistanslöpare från Etiopien avstängd

Wortesa, vinnaren av Guiyang Marathon i juni, har också tillfälligt stängts av av AIU. Hennes sanktion gäller förekomst eller bruk av erytropoietin, ett förbjudet ämne som är känt för att öka produktionen av röda blodkroppar. Ytterligare detaljer om hennes fall väntas i takt med att AIU:s utredning fortskrider.

Ahletics Integrity Unit (AIU) överklagade Derbe Weltejis frikännande

Diribe Welteji Kejelcha, född 13 maj 2002, är en etiopisk friidrottare som tävlar i medel-distans. Vid världsmästerskapen i friidrott år 2023 i Budapest tog Welteji silver på 3 000 meter hinder.

Idrottens skiljedomstol (CAS) har nu (11 september 205) bifallit en begäran om interimistiska åtgärder från World Athletics (WA) mot Etiopiens nationella antidopingkontor (ETH-NADO) och Diribe Welteji rörande en påstådd överträdelse av antidopingreglerna. Welteji förklaras obehörig att delta i friidrotts-VM i Tokyo 2025, där hon varit en av favoriterna på 1500 meter. Hon slutade fyra vid OS i Paris 2024 på 1 500 meter, bakom Georgia Bell, Jessica Hull och segraren Faith Kipyegon. Hon har för närvarande den tredje snabbaste tiden 2025 med sitt resultat 3.51,44 vid Prefontaine Classic, där hon slutade tvåa bakom Kipyegon som satte ett nytt världsrekord.

Hon anklagades den 21 maj 2025 av ETH-NADO för att hon vägrat lämna prov vid en dopingkontroll utanför tävling utan giltig motivering. En förhandling ägde rum den 12 augusti 2025 inför ETH-NADOs disciplinnämnd, som därefter (27 augusti) fann att idrottaren inte hade begått något regelbrott.

World Athletics överklagade beslutet till CAS den 9 september 2025 och begärde interimis-tisk avstängning innan världsmästerskapen i Tokyo skulle inledas. Begäran om interimistiska åtgärder har bifallits och Welteji är avstängd under hela CAS skiljedomsförfarande.

Parterna utbyter skriftliga inlagor och, med deras samtycke, kommer en förhandling att schemaläggas. Så länge förfarandet pågår är det konfidentiellt och CAS kan inte lämna ytterligare information förrän den påstådda antidopingöverträdelsen prövats vidare.

Etiopisk VM-medaljör stängs av efter missat dopningstest

Diribe Welteji Kejelcha (född 13 maj 2002) är en etiopisk medeldistanslöpare. Vid 16 års ålder vann Welteji 800 m vid U20-VM 2018 och slog därmed mästerskapsrekordet. Hon tog silver på 1500 meter vid U20-VM 2021. Hon vann silver på 1500 meter vid VM 2023 och kom fyra på 800 meter vid VM 2022. Den 1 oktober 2023 slog Welteji damernas 1 mile på väg genom att springa 4:20,98 i Riga vid världsmästerskapen i landsvägslöpning.

I december 2024 meddelades det att hon hade anmält sig till den första säsongen av Michael Johnsons grundade Grand Slam Track.

I maj 2025 utfärdade Etiopiens nationella antidopningskontor (ETH-NADO) ett åtal mot Welteji för att ha brutit mot dopningsreglerna för att ha “påstås ha vägrat lämna ett prov för en dopningskontroll utanför tävling utan någon motivering”. Även om en ETH-NADO-domstolen i augusti 2025 fann att inget regelbrott hade begåtts, överklagade Athletics Integrity Unit till Court of Arbitration for Sport (CAS) i början av september. Den 12 september förklarade CAS att Welteji inte var berättigad att delta i friidrotts-VM 2025 i Tokyo och skulle förbli avstängd under CAS:s utrening.

En skiljedomare utsågs för att avgöra ärendet. En hybridförhandling i CAS hölls den 16 januari 2026. De skriftliga inlagorna och förhandlingen bekräftade att tre provtagningsfunk-tionärer den 25 februari 2025 anlände till idrottarens bostad för att ta ett prov. De togs emot av Weltejis make, som informerade dem om att hon sov. Bevisningen kring vad som därefter inträffade fram till dess att funktionärerna lämnade bostaden utan att ha tagit något prov består av i grunden motstridiga vittnesuppgifter.

Även om skiljedomaren godtog att vissa tekniska avvikelser och avsteg från bästa praxis förekommit, fann hon att Welteji inte lyckades visa någon övertygande motivering för att inte genomgå provtagning. Skiljedomaren fann därför att idrottaren begick en antidoping-förseelse enligt antidopningsreglerna (Art. 2.3) den 25 februari 2025.

Skiljedomaren konstaterade också att det förekom bekräftade språkbarriärer under det misslyckade provtagningsförsöket samt att Welteji tidigare visat en konsekvent efterlevnad genom åtta tidigare tester utanför sitt anmälda tidsfönster, vilket talar för att underlåtenheten var en avvikelse snarare än avsiktlig. Trots detta fastslog skiljedomaren att idrottaren varit vårdslös, och att en idrottare av hennes kaliber och erfarenhet borde ha vetat att hon var skyldig att medverka oavsett tidpunkten för besöket. Språkbarriärerna ändrade inte denna bedömning.

Överklagandet bifölls därför delvis, med slutsatsen att den tillämpliga avstängningsperioden enligt antidopningsreglerna är två år, eftersom idrottaren visade att underlåtenheten inte var avsiktlig.

Med beaktande av att ETH-NADO utfärdade en formell anklagelse inte mindre än 66 dagar efter att den inledande provisoriska avstängningen hade hävts, ansåg skiljedomaren det lämpligt att bakåtdatera avstängningsperioden med 66 dagar från och med den 12 september 2025, då CAS beslutade om den provisoriska avstängningen. Detta eftersom fördröjningen bedömdes som oproportionerlig med hänsyn till omständigheterna i ärendet och inte kunde tillskrivas idrottaren.

Tre etiopiska friidrottare avstängda för doping maj 2026

Friidrottens integritetsenhet AIU meddelade den 5 maj 2026 att den etiopiske långdistans-löparen Bone Cheluke stängs av i två år. Ärendet går tillbaka till den 18 december 2023, då AIU tillkännagav löparens provisoriska avstängning efter att han testat positivt för en anabol steroid. Det ursprungliga provet hade tagits 2023, men AIU kunde senare analysera om det med hjälp av isotopkvotsmasspektrometri (IRMS).

Cheluke, som nu är 28 år, förnekade först anklagelserna men erkände senare regelbrottet. Han fick en treårig avstängning som reducerades med ett år på grund av hans erkännande. Avstängningen började den 5 december 2025, då han underrättades om den provisoriska avstängningen, och löper ut den 5 december 2028. Tack vare reduceringen blir han dock åter spelklar den 5 december 2027. Alla hans resultat från 15 oktober 2023 till 5 december 2025 har annullerats.

Efter ett meddelande stängde AIU även provisoriskt av Mosisa Siyoum för innehav eller användning av den förbjudna substansen erytropoietin, efter att han testat positivt i ett test utanför tävling. Idrottaren har nu rätt att begära analys av B-provet, annars riskerar han en fyraårig avstängning. Erytropoietin stimulerar produktionen av röda blodkroppar och ökar därmed blodets syretransportförmåga.

Siyoum, en medeldistanslöpare som gjort starka prestationer på 1 500 meter, väckte uppmärksamhet när han inte kunde resa till inomhus-VM i friidrott 2026 i Toruń på grund av visumproblem. Han skulle ha rest tillsammans med Tsige Duguma, världsmästare på 800 meter inomhus 2024.

AIU meddelade också officiellt att ytterligare en etiopisk idrottare, Zinah Senbeta, 27 år, om att den treåriga avstängningen som utdömdes den 1 maj fastställts och gäller till den 30 april 2029. Detta berodde på förekomsten av exogent testosteron — en substans som inte produceras naturligt av kroppen — vilket bekräftades genom IRMS-analys. Det rör sig om ospecificerade anabola androgena steroider.

Händelseförloppet går tillbaka till den 22 oktober 2023, då Senbeta lämnade ett urinprov under maratonloppet i Ljubljana. Två dagar senare genomgick hon ytterligare ett test utanför tävling i Addis Abeba, och båda proverna testade initialt negativt.

På AIU:s begäran analyserades proverna senare om med mer avancerade metoder. Den 26 februari 2026 bekräftade laboratoriet i Lausanne och den 9 mars 2026 laboratoriet i Seibersdorf förekomsten av testosteronmetaboliter. Senbeta uppgav att hon hade tagit smärtstillande läkemedel mot huvudvärk och knäsmärta under 2023, men hon kunde inte identifiera läkaren, apoteken eller de aktiva substanserna. AIU ansåg att dessa förklaringar var otillräckliga för att motivera förekomsten av en exogen substans, och den 1 maj undertecknade hon ett formulär där hon erkände överträdelser av antidopningsreglerna. Detta gjorde att avstängningen kunde reduceras från fyra år till tre år.

SYDSUDAN

Anjelita Lohalith från flykting-OS-laget avstängd för doping

Anjelita Nadai Lohalith (född 1993, krediterad som 1 januari) är en löpare (främst 1500 meter) som ursprungligen kommer från Sydsudan, men nu bor och tränar i Kenya. Hon tävlade som en del av flykting-OS-laget vid olympiska sommarspelen i Rio 2016 och har varit aktuell för samma lag även inför Paris-OS i år.

Lohalith föddes i Sydsudan under fattiga förhållanden oh som internflykting i landet. 2001 när Lohalith var åtta år gammal var hon tvungen att lämna sitt hem när hennes land kastades in i öppet inbördeskrig och hennes by stängdes av med landminor. Hon skildes från sina föräldrar, som skickade henne till Kenya för säkerhets skull. Hon anlände till norra Kenya 2002 och skickades till flyktinglägret Kakuma (flyktinglägret Kakuma är ett av de största flyktinglägren i världen med över 179 000 människor).

Trots att hon vunnit olika skoltävlingar var det först när professionella tränare kom till Kakuma för att hålla uttagningsprov för ett speciellt träningsläger som hon upptäckte hur bra hon var. Lohalith valdes ut att träna under den olympiska mästaren i maratonlöpare Tegla Loroupe vid hennes idrottsstiftelse i Nairobi. Här tränades Anjelita tillsammans med fyra andra löpare från Sydsudan för att delta i det olympiska flyktinglaget i Rio 2016. Hon tävlade på 1500 m i Rio de Janeiro och placerade sig på 40:e plats av 41 löpare med en tid på 4:47.38. Efter det blev hon mamma men återupptog sedan elitsatsningen. Också i Tokyo-OS (2020/2021) blev hon utslagen i försöken (med fick därefter träffa sina föräldrar för första gången på 18 år). Lohalith har också representerat flyktinglaget vid tre friidrotts-VM och var bland de 29 olympiska flyktinglagmedlemmarna i Tokyo.

Den 30 april 2024 blev Anjelina Lohalith meddelad om ett positivt dopingprov för det förbjudna hjärtläkemedlet trimetazidin och tillfälligt avstängd av Athletics Integrity Unit (AIU). Det angavs ingen tidsram för den disciplinära processen.

IOC och UNHCR, Förenta nationernas flyktingorgan, har planerat en presskonferens den 2 maj för att rapportera urvalet av flyktinglaget för de olympiska spelen i Paris. UNHCR har sagt att 75 idrottare inom 14 sporter har fått stipendier för Paris. Dessa idrottare kommer från 12 olika länder och bor nu i 24 värdländer. En stipendiatidrottare från Marocko, 3 000-meters hinderlöpare Fouad Idbafdil, blev avstängd i tre år i december efter att ha testat positivt för erytropoietin. I mars blev en annan 1 500-meter löpare från Sydsudan, Dominic Lokolong Atiol, också tillfälligt avstängd efter ett positivt test för trimetazidin.

NIGERIA

Blessing Okagbare

Blessing Okagbare, född den oktober 1988 i Sapele, Nigeria, är en nigeriansk friidrottare som tävlat i längdhopp och tresteg. Med tanke på hennes goda fysiska förutsättningar uppmuntrade hennes lärare och familj henne tidigt att börja idrotta. Till en början spelade hon fotboll som tonåring på sin gymnasieskola men vid 16 års ålder började hon intressera sig för friidrott . Hon deltog då i flera olika grenar och tävlade i längdhopp, tresteg och höjdhopp vid de nigerianska skolmästerskapen och vann en medalj i varje. På den högsta nationella scenen var hon bronsmedaljör i tresteg vid Nigerias National Sports Festival 2004.

Okagbare deltog vid VM för juniorer 2006 men lyckades varken i längdhopp eller tresteg kvalificera sig till finalomgången. Hon deltog sedan vid Olympiska sommarspelen 2008 (vid 20 års ålder) i längdhopp där hon precis missade att kvalificera sig till finalen. Emellertid blev den finalklara Ukrainskan Ludmila Blonska diskvalificerad för doping och Okagbare fick en finalplats. I finalen förbättrade Okagbare sitt personliga rekord och slutade på en överras-kande tredjeplats. Den uppgraderades senare till en silvermedalj när en rysk idrottare stängdes av för doping.

Vid afrikanska mästerskapen 2010 tog Okagebare guld i längdhopp igen med längden 662 cm samtidigt som landsmanninnan Comfort Onyali tog silver. Okagbare vann också guld på 100 m med på 11,03 s. Hon vann sitt tredje guld i slutet av mästerskapet som en del av det nigerianska 4×100 m damstafettlaget. Teamet med Okagbare, Osayomi, Lawretta Ozoh och Agnes Osazuwa satte ett nytt mästerskapsrekord med en tid på 43,43 s, mer än en hel sekund före den silvervinnande kamerunska kvartetten.

I London 2012 deltog Okagbare i sitt andra olympiska spel. När hon gick in i OS hade hon sprungit ett antal snabba 100 m-lopp och det fanns stor förväntan på henne och hopp om en medalj. Men OS 2012 var inte lika framgångsrikt för Okagbare som hennes OS 2008. Hon satte visserligen ett nytt personbästa på 10,92 s i semifinalen på 100 m men placerade sig ändå på en åttonde plats i finalen med en tid på 11,01 s.

2013 skulle visa sig vara det verkliga genombrottsåret för Okagbare. I april 2013, i Walnut, Kalifornien , satte Blessing Okagbare ett personligt rekord på 200 m med en tid på 22,31 s. Sedan, i juli, förbättrade hon sitt personbästa i längdhopp med successiva hopp på 6,98 m vid Athletissima-mötet i Lausanne och 7,00 m under Monaco Herculis-mötet. Den 27 juli 2013, vid London Anniversary Games , satte Okagbare ett nytt afrikanskt rekord på 10,86 s i sitt 100 m-lopp. Hon vann finalen ungefär en timme senare och satte ett nytt afrikanskt rekord på 10,79 i ett lopp där hon slog den regerande OS-guldmedaljören på 100 m Shelly-Ann Fraser-Pryce.

Vid världsmästerskapen 2013 i Moskva dubblade hon med längdhoppssilver och 200 meter brons. Okagbare vann också 100 (tiden 10,85) och 200 vid Commonwealth Games 2014. Hennes bästa resultat på 100 m,10,79, gjorde henne till afrikansk rekordhållare. Hon var dåockså afrikanska rekordhållaren över 200 m med en tid på 22,04 sekunder 2018,

I samband med Tokyo OS vann Blessing Okagbare sitt försöksheat på 100 meter den 30 juli, för att sedan inte ställa upp i semifinal och final efter att hon fått reda på att hon vid en tävling i Slovakien före OS (19 juli) testat positiv för tillväxthormon. Dopingbeskedet blev tillgängligt först under tävlingen precis innan hon skulle springa i semifinalen på 100 meter där Blessing följaktligen blev provisoriskt avstängd och inte fick fullfölja OS-tävlingen. Dessutom hittades erytropoietin i ett annat av nigerianernas prover utanför tävling, den 20 juni i Lagos,Nigeria. Hennes straff blev initialt fyra års avstängning.

I oktober 2021 anklagades emellertid Okagbare för de två ovannämnda dopingbrotten och samtidigt underlåtenhet att samarbeta med en utredning av hennes positiva prover. Hon blev i februari 2022 bestraffad med tio års avstängning för att doping bedömts vara en del av en “organiserad dopingregim” inför OS i Tokyo, enligt friidrottens Athletics Integrity Unit (AIU).

Den skiljedomaren som avgjorde fallet i CAS konkluderade att Okagbares användning av flera förbjudna substanser var en del av en organiserad dopingregim inför Olympiska spelen i Tokyo (hon hade tagit både humant tillväxthormon och EPO under en längre period) och skulle betraktas som ett grovt brott vilket enligt reglerna utgjorde försvårande omständigheter och därmed motiverade en ytterligare period av avstängning utöver den vanliga fyraåriga sanktionen. I fallet drog domaren också slutsatsen att idrottarens vägran att samarbeta hade förhindrat AIUs möjlighet att upptäcka bevis på eventuella ytterligare regelöverträdelser av henne samt eventuella brott mot reglerna av andra, för vilket hon ålades en ytterligare avstängning på fem år.

Hon avstängdes således i fem år för innehav och användningen av flera förbjudna ämnen och fem år för vägran att samarbeta under utredningen. Hennes avstängning går ut den 30 juli 2031.

Okagbare studerar (2022) på University of Texas i El Paso i USA. I september 2014 gifte hon sig med den nigerianske fotbollsspelaren Igho Otegheri och heter som gift Blessing Okagbare-Otegheri.

Nigerianske sprintern Divine Oduduru dopingavstängd i sex år

Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade den 12 oktober 2023 att den nigerianske sprintern Divin Oduduru stängts av i sex år efter att enligt AIU:s diciplinnämnd ha begått två över-trädelser av antidopningsreglerna, dels genom innehav av förbjudna substanser, dels genom försök till användning av en förbjuden substans. Han har även bötfällts med 3000 dollar till World Athletics för deras kostnader i samband med fallet. Avstängningen gäller retroaktivt från den 9 februari 2023 – datumet då den nigerianske sprinterns tillfälliga avstängning började – och pågår fram till den 8 februari 2029. Alla hans resultat från och med den 12 juli 2021 fram till datumet för hans tillfälliga avstängning har diskvalificerats.

Fallet avslöjades genom den kriminella utredningen mot Eric Lira, som tidigare i år blev den första personen att erkänna sig skyldig enligt den amerikanska Rodchenkov Anti-Doping Act för att ha tillhandahållit dopingpreparat till olympiska idrottare inför de olympiska spelen i Tokyo 2021. Den initiala anmälan utfärdad av det amerikanska justitiedepartementet mot Lira i januari 2022 hänvisade till två idrottare. Genom att jämföra information från Blessing Okagbares (som tog silver i längdhopp vid OS i Peking 2008 och VM 2013 och även bronset på 200 meter vid det senare evenemanget) dopningsfall, som resulterade i ett sammanlagt 11-årigt förbud för henne 2022, drog Athletics Integrity Unit slutsatsen att den andre idrottaren var Okagbare.

AIU är World Athletics oberoende integritetsorgan och fann Oduduru skyldig till innehav av en förbjuden substans eller metod enligt Regel 2.6 i World Athletics Anti-Doping Rules och försök till användning av en förbjuden substans eller metod, behandlat tillsammans som en första överträdelse. Oduduru fick ett obligatoriskt fyraårigt förbud för den sammanslagna överträdelsen, med ytterligare två år för försvårande omständigheter, efter att panelen ansåg att det fanns skäl att förlänga avstängningsperioden, på grund av att idrottaren hade flera icke specificerade förbjudna substanser som han försökte använda inför World Athletics-tävlingar och de olympiska sommarspelen 2021.

AIU ansåg att han för att skaffa dessa substanser samarbetade med sin lagkamrat som i sin tur skaffade dessa substanser åt honom från en person som olagligt fört in dem till USA Panelen anser detta beteende vara särskilt allvarligt, står det i beslutet. Den 27-årige Oduduru, som har ett 100 meter-rekord på 9,86 sekunder och ett 200 meter-rekord på 19,73 sekunder, blev diskvalificerad i 100 meter-heaten vid OS i Tokyo 2020 men nådde semifinalerna på 200 meter, fyllde år den 7 oktober..

Under utredningen upprätthöll den 27-årige Oduduru sin oskuld, trots AIU:s påstående om betydande bevis. Detta inkluderade WhatsApp-meddelanden mellan Okagbare och Lira, som avslöjade att Okagbare efterfrågade förbjudna substanser för Odudurus räkning. Okagbares telefon hade undersökts av U.S. Customs and Border Protection efter hennes återkomst från Tokyo till hennes träningsbas i USA, vilket avslöjade “mycket belastande text- och röstmeddelanden” utbytta med Lira.

Det fanns också fotografiska bevis på flera förbjudna substanser som hittades i Odudurus lägenhet i Florida. De förbjudna substanserna som hittades i Odudurus lägenhet var två askar med Somatropin, “Xerendip” och “Humatrope”, som identifierades som humant tillväxthormon; en plastziplockpåse märkt “IGF LR3” – en förkortning för syntetiskt eller “rekombinant” Insulinliknande tillväxtfaktor – innehållande tre ampuller, och två askar med rekombinant erytropoietin (EPO). Enligt vittnesmål var en av askarna med EPO öppen och hade bara en av sex ampuller kvar. Det som också hittades i lägenheten var ett öppnat kuvert från US Postal Service med “Xerendip”, adresserat till Okagbare och där Lira stod som avsändare.

Världsrekordhållaren i 100 m häck Amusan anklagad för vistelserapporteringsfel

Oluwatobiloba Ayomide “Tobi” Amusan (född 23 april 1997 i Iljebu Ode I Nigeria) är en nigeriansk friidrottare som specialiserat sig på 100 meter häck men som även tävlar som sprinter . Hon är den nuvar-ande världs- , samväldets- och afrikanska mästaren i 100 m häck, samt mötesrekordhållaren i dessa tre tävlingar. Amusan blev den första nigerianska världsmästaren och världsrekord-hållaren någonsin i friidrott när hon vann 2022 års världsmästerskap i 100 m häck och satte det nuvarande världsrekordetpå 12,12 sekunder i semifinalen, följt upp av 12,06 sekunder (+2,5m/s) i finalen. Hon vann back-to-back Commonwealth och afrikanska titlar 2018 och 2022 på 100 m häck och är också tvåfaldig mästare i Afrikanska spelen i tävlingen. Hon är också den nuvarande Diamond league-mästaren på 100 meter häck efter att ha vunnit finalen på 12,29 sekunder (-0,3 m/s) och vunnit back-to-back-titlar 2022 och 2023.

Den 16 juli 2023 gjorde Amusan en ny säsongsbästa på 12,34 sekunder på 100 m häck vid Schleseins Diamond league-mötet. Tre dagar senare anklagades Amusan för att ha missade tre antidopningskontroller enligt Atletics Integrity Unit. Amusan bestrider anklagelserna och att hon testas regelbundet (kanske mer än vanligt) av AIU (Athletics Integrity Unit) senast några dagar efter sitt tredje ”missade test.” I ett uttalande har Amusan meddelat att hon har för avsikt att tillbakavisa anklagelsen och att hon kommer att få sin sak avgjord av en domstol med 3 skiljemän innan världsmästerskapen börjar i augusti. Hon hävdar också att hon aldrig har använt förbjudna prestationshöjande droger och förväntar sig att bli godkänd i tid till världsmästerskapen, som öppnar i den ungerska huvudstaden den 19 augusti.

Amusans tillkännagivande kom bara några timmar efter att hon vunnit damernas 100 m häck vid World Athletics Continental Tour Gold-mötet i Szekesfehervar i Ungern. Hennes tid på 12,35 sek var bara 0,01 sekunder från hennes säsongs bästa set söndagen den 16 juli när hon vann i World Athletics Diamond League-mötet i Schlesien i Polen. AIU bekräftade officiellt anklagelsen några timmar efter Amusans inlägg.

Experter hävdade att Amusans rekord kom som ett resultat av hennes Adizero Avanti Tyo Tinman Elite-skor, tillverkade av Adidas och designade för distanslöpning snarare än sprint. Sulorna innehåller ett lager av kolstavar och skum vilket ledde till frågor om huruvida skorna hade gett henne en orättvis fördel på Hayward Field. Världsrekordet ratificerades dock officiellt av World Athletics i september förra året.

Den nigerianske sprinter Nwokocha avstängd i tre år för bruk av SARM:s

Den nigeriansk sprinter Nzubechi Grace Nwokocha blev den 23 oktober 2023 avstängd i tre år av Athletics Integrity Unit (AIU) efter att ha testats positivt för två förbjudna ämnen: ostarine och ligandrol, båda oral selective androgen receptor modulators (SARM:s). Det positiva dopningtestet gällde ett prov taget under Birmingham 2022 Commonwealth Games, när Nwokocha sprang sista sträckan under damernas 4x100 meter stafett. Nigeria korsade mållinjen först i loppet, men efter Nwokochas positiva dopningtest blev laget av med guldmedaljerna, och värdlandet England blev befordrat till förstaplats.

Vid en muntlig förhandling inför Commonwealth Games Federation (CGF) Court i maj 2023 hävdade Nwokocha att det positiva testet hade orsakats av korskontaminering och att en ospecificerad lagkamrat hade druckit ur hennes flaska med Lucozade under träning i idrottsbyn. Detta försvar avvisades och CGF Court fann henne skyldig till ett brott mot antidopningsreglerna och diskvalificerade hennes individuella och lagresultat i Birmingham 2022.

I juli gick Nwokocha med på att ingå en överenskommelse med AIU och WADA. I överenskommelsen erkände Nwokocha att hon hade begått brott mot antidopningsreglerna och samtyckte till en treårig avstängning. Starten av hennes avstängning har retroaktivt satts till den 3 augusti 2022, dagen då det positiva provet samlades in, och kommer att pågå fram till den 2 augusti 2025.

Nwokocha tävlade i kvinnornas 100 meter vid Tokyo 2020-OS, där hon nådde semifinalen. Hon är också flerfaldig nationell mästare och vann 200 meter år 2021 samt 100 meter och 4x100 meter stafett år 2022.

SENEGAL

Lamine Diack

Lamine Diack (född 7 juni 1933 i Dakar (då Franska Västafrika, numera Senegal), död 3 december 2021) var en senegalesisk affärsman, sportadministratör och idrottsman. Diack var en mästare i längdhoppare i slutet av 1950-talet, vann tävlingen vid 1958 års franska friidrottsmästerskap och innehade det franska/västafrikanska rekordet från 1957 till 1960.Han var ordförande för International Association of Athletics Federations (IAAF) från 1999 till 2015 (omvaldes för sin fjärde och sista fyraårsperiod den 16 oktober 2011). Han var också medlem av Internationella Olympiska Kommittén (IOC) från 1999 till 2013, sedan hedersmedlem från 2014 till 2015.

Lamine Diack har varit borgmästare i Dakar och under en tid varit tränare för Senegals fotbollslandslag. Han var ordförande för National Water Company “Société Nationale des Eaux” i Senegal (SONES) från 1995 till 2001. Han var föremål för flera utredningar om korruption under sin tid som ordförande.

2011 genomförde IOKs etiska kommitté en år lång utredning av påståenden om att Diack hade fått mutor från det konkursade sportmarknadsföringsföretaget International Sport and Leisure (ISL). Diack fick tre betalningar 1993 från ISL vid en tidpunkt då företaget var i förhandlingar med IAAF för att underteckna ett marknadsföringskontrakt. Diack hävdade att han fick pengarna från supportrar efter att hans hus brann ner. Diack varnades för sitt beteende, med det faktum att han inte var medlem i IOK vid tidpunkten för felhandlingen ansågs vara en förmildrande faktor.

I november 2015 greps dock Diack och flera andra topptjänstemän från IAAF i Frankrike och anklagades för “passiv korruption” och penningtvätt av franska finansåklagare. Diack sattes i husarrest i Paris och Gabriel Dollé, tidigare antidopningschef vid IAAF, greps i Nice. IOK stängde av Diack provisoriskt och han tvingades avgå från sin position som IOKs hedersmedlem. 2016 rapporterade WADA att med sitt inflytande kunde Diack installera två av sina söner och en vän i positioner som utövade inflytande över IAAF. Rapporten säger att Lamine Diack “var ansvarig för att organisera och möjliggöra konspirationen och korruptionen som ägde rum i IAAF.” 2018 åtalades Diack ytterligare ett åtal för “förtroendebrott” av franska åklagare. Lamine Diacks inblandning ökade från “passiv” till “aktiv korruption” i åklagarmyndighetens ögon under utredningen. Den 16 september 2020 dömdes Diack, hans son Papa Massata Diack, chefen för IAAF:s antidopningsavdelning Gabriel Dolle och andra personer fängelsestraff för sin del i en mörkläggning av dopingen i Ryssland. Diack dömdes till fängelse i fyra år, två av dem villkorliga, men på grund av sin ålder, 88, släpptes han från det franska fängelset tidigare för att åka hem till Senegal där han efter kort tid avled.

2016 redovisade WADA en rapport där det framkom att Lamine Diack var ansvarig för myglet inom IAAF. Enligt WADA-rapporten hade IAAF varit för slapphänt mot flera länder som inte följt antidopningsreglerna. Rapporten anser också att de måste ha varit medvetna om den utbredda dopningen i Ryssland. I den andra delen av WADAs oberoende kommissions rapport om utbredd dopning och korruption inom sporten sägs Diack, ordförande för IAAF i 16 år från 1999-2015, ha skapat en “inre cirkel” som fungerade som en “illegitim styrgrupp” och som en struktur utanför IAAFs formella ledningsstruktur”, vilket möjliggjorde den upprepade förfalskningar av dopingresultat.

Diacks son Papa Massata Diack (och sannolikt ytterligare en son), en före detta IAAF-marknadsföringskonsult som blev avstängd på livstid från sporten av IAAFs etikkommission, och en annan oberoende konsult, Khalil, var starkt inblandade, liksom Lamine Diacks advokat och personliga rådgivare, Habib Cisse. I rapporten anges att Lamine Diack sanktionerade och verkar ha haft personlig kännedom om bedrägeri och utpressning av idrottare som utfördes av handlingar av den informella illegitime förvaltningsstruktur som han införde. Cisse, som sägs ha fått i uppdrag i november 2011 att specifikt ta itu med dopningsfall angående ryska idrottare, beskrivs i rapporten som “i hjärtat av planerna för att störa IAAFs resultathantering genom att avsiktligt försena resultathanteringen och störa jakten på åtal mot ryska idrottare. Man tror att manipulationen av resultathantering och disciplinära förfaranden med avseende på de ryska biologiska idrottspassen (ABP) för många ryska idrottare var exklusivt kontrollerade av Cisse åtminstone i början av 2012. Gabriel Dolle, den tidigare chefen för IAAFs antidopningsenhet som dömdes till ett femårigt avstängning av etikkommissionen för sin del i dopingförskingringen, påstås ha fått i uppdrag av Lamine Diack att ta hjälp av Cisse i antidopningen för att hantera ryska ABP-data och gjorde det möjligt för att sanktioner av positiva tester uteblev.

Fransmännen försökte få Massata Diack utlämnad, men det finns inget utlämningsavtal mellan Senegal och Frankrike och Senegal vägrade därför att skicka honom till Frankrike. Pappa Massata som arbetade med marknadsföring för IAAF anklaga för att ha tagit emot mutor för ansökningar om att vara värd för världsmästerskapen, närmare bestämt VM 2019 i Doha. Sean Ingle skrev i Irish Times, “Den dag familjen Diack öppnar sina munnar kommer IOC och Fifa att falla isär. Lamine Diack känner till många hemligheter och vet hur affärerna gjordes för att få ut mycket av de olympiska spelen. Han vet allt. Han har varit maktmäklaren.”

Fem års fängelsestraff för Papa Massata Diack efter dopingkorruption

Den tidigare marknadsföringskonsulten för International Association of Athletics Federations (IAAF) – nu omdöpt till World Athletics – Papa Massata Diack, dömdes i september 2020 i ett fall relaterat till den ryska statligt sponsrade dopningsskandalen.

Vid samma rättegång i Frankrike dömdes hans far och den tidigare presidenten för IAAF Lamine Diack för att ha tagit emot 3,2 miljoner euro i mutor från idrottare som misstänks för dopning, för att dölja sina testresultat och låta dem fortsätta tävla, bland annat i OS 2012 i London. Han dömdes till fyra års fängelse, två år villkorliga, men fick vara kvar i husarrest, och släpptes senare mot borgen och fick återvända hem till Senegal, där han dog i december 2021 vid 88 års ålder.

Papa Massata befanns skyldig till att ha fört över 15 miljoner dollar till sina företag medan hans far ledde IAAF, och tillsammans beordrades de att betala World Athletics 5 miljoner euro i skadestånd för förtroendebrott. Papa Massata har hittills dock hållit sig utanför klorna på det franska rättssystemet eftersom han har vägrat att lämna Senegal för att inställa sig inför domstolen. En liten vinst för Papa Massata var att hovrätten halverade böterna som ålagts honom och sänkte det från 1 miljon euro till 500 000 euro.

Ett tioårigt förbud mot att inneha något arbete kopplat till idrott uttalades också av domstolen.

Den franska domstolen fastställde också böterna på 100 000 euro mot Habib Cissé, den tidigare juridiska rådgivaren till Lamine Diack, men hans treåriga fängelsestraff var villkorligt.

Som en del av det ursprungliga avgörandet tillerkändes WADA, en berörd part i detta mål, mer än 200 000 euro i kostnader och skadestånd.

Slumpmässigt, verkade det, under ett av hans Twitter-utfall, gick Papa Massata Diack ut med uttalanden om den tidigare världsrekordhållaren i maraton, Paula Radcliffe. Han hävdade att hans pappa räddade henne från att bli avslöjad för doping och att hon betalade pengar för tystnad och mörkläggning. Radcliffe förnekade kategoriskt påståendena.

Papa Massata har dock också belackare, till exempel, konsultföretaget Tokyo 2020 som arbetade med det vinnande OS-budet och som har redovisat att de betalade 370 000 dollar till Massata Diack , enligt den japanska nyhetsbyrån Kyodo. Han ska också ha betalats cirka 500 000 dollar från Doha-kommittén.

KONGO

Kongolesisk sprinter dopade med stanozolol

Dominique Lasconi Mulamba, född den 22 oktober 2001, är en kongolesisk friidrottare som tävlar i kortdistanslöpning. Han tävlade i herrarnas 100 meter vid Olympiska sommarspelen 2024.  Han testade positivt direkt efter sitt lopp vid OS i Paris (sjua i sitt 100 heat klockning 10,53 sekunder. Han hade varit fanbärare för Kongo vid öppningsceremonin) för den typ av anabola steroider som användes av Ben Johnson vid sommarspelen i Seoul 1988. En domare i dopningsdomstolen stängde av Dominique Lasconi Mulamba i fyra år, sade Athletics Integrity Unit på tisdagen och publicerade detaljer om fallet.

Vid en disciplinär utfrågning som hölls via videolänk april 2025 hävdde Mulambas advokat, Benita Sarr-Kindongo, att stanozolol minskar muskelns flexibilitet och föredras av tyngdlyftare och kroppsbyggare.

SYDAFRIKA

Caster Semenya

Caster Mokgadi Semenya, född den 7 januari 1991 i Polokwane i Sydafrika, är en sydafrikansk friidrottare som tävlat i medeldistanslöpning. Semenya deltog vid VM för juniorer 2008 på 800 meter men tog sig inte vidare till finalen. Under afrikanska juniormästerskapen 2009 i Bambous, Mauritius vann Semenya både 800 och 1500 meter. 800 meter vann Semenya på tiden 1.56,72, vilket var personligt rekord med nästan fyra sekunder, nytt sydafrikanska rekord samt årsbästa i världen.

Hon vann sedan VM-guld på 800 meter 2009 i Berlin samt silver på samma sträcka vid VM 2011 i Daegu och OS 2012 i London (båda senare uppgraderade till guld). Semenya vann guld på 800 meter vid OS 2016 i Rio de Janeiro.

2009 kontaktade det internationella friidrottsförbundet IAAF det sydafrikanska friidrotts-förbundet om hjälp med att genomföra en utredning om Semenyas kön. IAAF gick ut med informationen om könsutredningen bara några timmar före finalen på 800 meter. Trots kontroversen lyckades Semenya fokusera på finalen och vann guldet på tiden 1.55,45. Tiden var nytt personligt rekord, den snabbaste tiden någon har vunnit ett 800-meterslopp i VM på sedan 1993 samt nästan 2,5 sekunder före silvermedaljören.

Semenya bar Sydafrikas flagga under öppningsceremonin vid OS 2012.

Kontroversen kring Semenya bidrog till att IAAF 2011 begränsade de tillåtna nivåer av testosteron, på grund av hyperandrogenism och förekommer naturligt hos vissa kvinnor. Regeln avvisades dock 2015 av CAS.

Semenya vann guld på 800 meter vid OS 2016 i Rio de Janeiro. 2017 uppgraderades hennes silvermedalj på samma sträcka vid OS 2012 till guld, efter att Marija Savinova stängts av för dopning och fråntagits sina tävlingsresultat från sommaren 2010 till sommaren 2013. Detta inkluderade även Savinovas guldmedalj på sträckan vid VM 2011, varefter den dåvarande tvåan Semenya även tillerkändes segern i den finalen.

Semenya missade VM i Doha 2019 på grund av IAAF:s nya regel som begränsar testo-steronnivånerna hos kvinnliga friidrottare som innebar att friidrottare med för höga nivåer måste medicinera sig för att fortsätta tävla. Något Semenya vägrade med hänvisning till att IAAF tvingar kvinnliga idrottare till ”onödiga och ovälkomna hormonella ingrepp”. Semenya överklagade reglerna till Idrottens skiljedomstol, som i början av maj 2019 gick på IAAF:s linje. Två veckor senare överklagade Sydafrikanska friidrottsförbundet domen till Schweiz federala domstol, som beslutade att tillfälligt upphäva regeln den 3 juni och slog fast att Semenya, tills vidare, var fri att tävla på samtliga distanser. IAAF begärde den 13 juni att regeln skulle återinföras, vilket skedde den 30 juli efter beslut av Schweiz federala domstol sedan domstolen tagit del av IAAF:s argument och godkände deras regler.

I september 2020 förlorade Semenya i Schweiz högsta domstol, efter att ha överklagat tidigare beslut om att dopningklassa hennes (naturligt) höga testosteronnivåer. Detta innebar att hon inte kunde kvalificera sig till 2021 års olympiska spel i Tokyo.

Caster Semenya vann emellertid ett viktigt juridiskt beslut för all kvinnlig idrott den 10 juli 2023 när Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter beslutade att hon diskriminerats av reglerna inom friidrott

Medan den nu 32-åriga Semenya kämpar för att få tävla igen utan begränsningar, kan det fortfarande ta år, om det alls händer. Det är osannolikt att hon skulle kunna få ställa upp redan vid nästa års OS i Paris. Den sydafrikanska idrottarens juridiska utmaning har tagit fem år hittills och det kan ta lika lång tid för processen att rulla tillbaka fallen genom de olika domstolarna.

Tisdagens dom, även om den var betydelsefull och en seger för Semenya, öppnade bara vägen för den schweiziska högsta domstolen att ompröva sitt beslut. Det kan leda till att målet går tillbaka till idrottsdomstolen i Lausanne. Först då kan de regler som upprätthålls av världsbanorganet World Athletics eventuellt tas bort.

I en 4-3 dom av en panel av domare sa den Strasbourg, Frankrike-baserade människorätts-domstolen att “allvarliga frågor” om “giltigheten” av de internationella friidrottsreglerna “lämnades öppna” i Semenyas tidigare utmaning vid idrottsdomstolen CAS. I sitt andra överklagande hade den schweiziska högsta domstolen misslyckats med att svara på “allvarliga farhågor” om diskriminering, sade den europeiska rättighetsdomstolen. “Allvarliga frågor om giltigheten” av testosteronreglerna hade lämnats obesvarade, enligt rättighetsdomstolen, inklusive eventuella biverkningar från hormonbehandlingen idrottare skulle behöva genomgå, svårigheterna med dem att förbli inom reglerna genom att försöka kontrollera deras naturliga hormonnivåer, och “bristen på bevis” för att deras höga naturliga testosteron faktiskt gav dem en fördel ändå.

Den schweiziska regeringen ålades också att betala Semenya 60 000 euro för kostnader och utlägg.

Domen kan i slutändan få återverkningar för andra högprofilerade olympiska sporter som simning, som också har regler som hindrar kvinnliga idrottare med högt naturligt testosteron. Fotboll, världens mest populära sport, ser över sina behörighetsregler för kvinnor och kan sätta gränser för testosteron.

Medan Semenya har varit i centrum för den mycket känslomässiga frågan om könsberättigande inom sport i nästan 15 år och är problemets galjonsfigur, är hon inte den enda löparen som drabbats. Minst tre andra OS-medaljörer har också påverkats av reglerna som sätter gränser för nivån av naturligt testosteron som kvinnliga idrottare kan ha. World Athletics säger att det finns “ett antal” andra elitidrottare som faller under reglerna.

Semenya identifierades som kvinna vid födseln, växte upp som flicka och har blivit juridiskt identifierad som kvinna hela sitt liv. Hon har ett av ett antal tillstånd som medför skillnader i könsutveckling, eller DSD, som orsakar naturligt högt testosteron som är i det typiska manliga området.

Semenya säger att hennes förhöjda testosteron helt enkelt borde betraktas som en genetisk gåva, och kritiker av reglerna har jämfört det med en basketspelares längd eller en simmares långa armar.

Friidrotten har tillämpat regler sedan 2019 som kräver att idrottare som Semenya på konstgjord väg minskar sitt testosteron till under ett specifikt märke, vilket mäts genom mängden testosteron som registreras i deras blod. De kan göra det genom att ta dagliga p-piller, ha hormonblockerande injektioner eller genomgå operation. Om idrottare väljer ett av de två första alternativen, skulle de i praktiken behöva göra det under hela sin karriär för att förbli kvalificerade att tävla regelbundet. Reglerna har gjorts strängare sedan Semenya väckte sin talan vid den europeiska rättighetsdomstolen och idrottare måste nu sänka sin testosteronnivå till ett ännu lägre halter. De uppdaterade bestämmelserna gäller även för alla evenemang och inte bara Semenyas gynnade loppområde mellan 400 meter och en mil, vilket de gjorde tidigare.

Från ett antidoping- och ett etikperspektiv är frågan om Semenyas och hennes likar ett betydande problem, där det inte finns någon lösning som vare sig är enkel eller självklart rättvis. Å ena sidan är det rimligt att alla människor skall få tävla i idrott så som de är skapade – och att kräva att någon skall hormonbehandla sig för att få tävla är orimligt – men å andra sidan vore det konstigt att bedriva tävlingsidrott så att endast de med naturligt kraftigt förhöjda hormonnivåer skall ha möjlighet att vinna (det är ju för att försöka få någon form av rättvisa som man förbjudit hormondoping med testosteron av både män och kvinnor). Man kan emellertid hävda att det inte ses som ”orättvist” att bara små personer kan bli framgångsrika galoppryttare och att endast långa personer kan bli bäst i höjdhopp respektive att riktigt långa personer har fördelar i basket. Att juridiska domstolar ger sig på att försöka reda ut problem av medicinska och etiska karaktärer gör det heller inte mer rätt.

Carina Horn

Carina Horn är en sydafrikansk sprinter född 9 mars 1989 i Ladysmith, Sydafrika. Hennes första stora framgång kom redan då hon tävlade på 60 meter vid 2014 IAAF:s världsmästerskap inomhus vid 25 års ålder och nådde semifinalen. 2018 skrev Horn historia då hon blev den första sydafrikanska kvinnan att springa under 11 sekunder på 100 m sprint, då hon registrerade en tid på 10,98 i Doha.

World Athletics (WA, tidigare IAAF) har en egen Athletics Integrity Unit (AIU) som bland annat handlägger alla WA:s dopingärenden. AIU rapporterade att Carina Horn testade positivt vid en träningsdopingkontroll i Munzkirchen, Österrike för LGD-4033 och Ibutamoren i augusti 2019. Hon blev avstängd i september 2019.

Hon begärde att B-provet skulle testas, vilket gjordes den 29 oktober vid WADA-laboratoriet i Bloemfontein, Sydafrika. Testet begräftade inte A-provets resultat med en koncentration av Ibutamoren på 0.8 ng/mL och av LGD-4033 på 67 ng/mL Horn uppgav att hon köpt och tagit kosttillskottet Mutant Madness, som inkluderade bland annat koffein. I detta läge inköpte hon alla de kosttillskott och mediciner hon tagit i julio och augusti innan hon lämnade sitt positiva dopingprov: Amplify Whey Infusion (the “Amplify Whey”), Reckitt Benckiser Disprin, Adcock Ingram Regmakers, Novartis Voltaren, Brunel Laboratoria Aspen Trazodone och Animal Pak (together the “Second Batch”). Vid testen hade hon inte angivit att hon använt Amplify Whey men hon omtalade nu att hon tagit preparatet i juli 2019.

AIU tog kontakt med tillverkaren av Mutant Madness som ände över substans som visserligen inte var från samma produktion(”batch”) som det som Horn sa sig ha använt, men de två efterföljande. I mars 2020 meddelade ett WADA-laboratorium (Montreal) att man inte funnit något LGD-433 eller ibutamoren i de substanser de fått att undersöka medan ett annat (Lausanne) som fann LGD-433 och ibutamoren i kvantifierbara mängder. Tillverkaren av de andra kosttillskotten svarade inte på förfrågningar. Den 24 juni 2021 medgav Carina Horn att hon tagit kosttillskott som innehöll de förbjudna substanserna men förnekade hon tagit kosttillskotten i dopingsyfte. Hon angav att hon tagit kosttillskotten tillsammans med melatonin och kreatinin för att återhämta sig efter en lång flygresa dagen för dopingtestet. Hon hade också tagit Amplify Whey under några veckor för att få extra protein till kroppen när hon avsåg att gå ner i vikt (allt i samråd med sin tränare).

AIU accepterade hennes förklaringar. Det gjorde det möjligt för den Tuks-baserade sprintern att förhandla. Enligt Horn var hon beredd att acceptera två års avstängning. “Jag vet att det är mitt ansvar att se till att kosttillskotten jag använder inte är kontaminerade. Så mitt råd till alla unga idrottare är när du är osäker, använd hellre inte någonting. Det är inte värt det”, varnade hon. World Athletics medicinska tribunal beslutade slutligen att suspendera Horn i två år och inte fyra, och återdaterade det till den dag hon testade positivt. Hon kunde börja träna igen inför nästa friidrottssäsong 17 september 2021. Hon hade då inte tävlat sedan 1 september 2019 i Schweiz.

Friidrottskarriären tycks emellertid nu med största sannolikhet över för Carina Horn. Den idag

34-åriga sprintern, som var klar för VM i Budapest nu i augusti, har stängts av i sex år – minder än två år efter att den första avstängningen avslutats – för dopning efter att ha åkt på en andra dopningsavstängning, uppger AIU. Horn åkte i år fast för att ha använt det förbjudna medlet clenbuterol, som det inte har gått att bortförklara med kosttillskott eller något liknande. När avstängningstiden går ut 2029 kommer hon att vara 40 år. Att straffet blev extra hårt beror på att det var andra gången på kort tid som hon fastnade i en dopingkontroll.

Lebogang Shange

Den sydafrikanska gångaren Lebogang Shange tävlade för Sydafrika vid de olympiska spelen 2016 i Rio de Janeiro och slutade på 44:e plats i herrarnas 20 kilometers lopp. Året därpå slutade han fyra i samma lopp vid världsmästerskapen i London och satte ett nationellt rekord på 1 timme 19 min 18 sek. Shange hade tidigare vunnit loppet på 20 km vid afrikanska mästerskapen i Marrakech 2014 och vid 2015 års afrikanska spel i Brazzaville.

Shange testade dock positivt för den anabol asteroid trenbolon 2019 och blev avstängd i fyra år. Han överklagade och tilläts att säkra en kvalificeringsplats till Tokyo OS 2020. CAS fastställde dock det fyraåriga förbudet, vilket gjorde slut på hans förhoppningar om att delta i olympiaden.

Nu meddelas den 17 april 2023 att Shange har fängslats för våldtäkt och misshandel. Den lokala tidningen Ridge Times rapporterar att den före detta afrikanske mästaren dömdes till 10 år för våldtäkt och sex månader för misshandel. Shange greps 2019 för att ha våldtagit och överfallit en kvinna i Mebalenhle, även om både Shange och offret var från Soweto.

AUSTRALIEN

Peter Bol

Nagmeldin “Peter” Bol föddes 22 februari 1994 i Khartoum, Sudan. Hans mor är sudanesisk och hans far från regionen som nu är Sydsudan. Hans familj flydde från inbördeskriget i Sudan när han var fyra år. Vid åtta års ålder anlände Bol till Toowoomba, Queensland. Han växte dock upp i Perth och gick på college på ett basketstipendium. 2017 avslutade han en examen i byggledning vid Curtin University med avsikt att utbilda sig till ingenjör. Han var nu australiensisk medborgare. Bol blev en lovande basketspelare i Perthn. När han var 16 föreslog en lärare vid St Norbert College att han skulle försöka 800 meter löpning efter ett lovande terränglopp. 2013 vann Bol juniorernas 800 m för herrar vid australiensiska friidrottsmästerskapen på en personlig bästa tid på 1:48,90. I december 2015 flyttade han från Perth till Melbourne för att träna med tränaren Justin Rinaldi, som också tränade den nationella rekordhållaren Alexander Rowe.

Bol är numera en medeldistanslöpare som specialiserat sig på 800 meter. 2016 sprang han två olympiska kvaltider (1:45,78 och 1:45,41) och valdes ut i det australiensiska laget för OS i Rio 2016. Vid spelen slutade Bol sexa i sitt heat med en tid på 1:49.36. Vid de uppskjutna OS i Tokyo 2020 kom Bol först i sin semifinal med en personlig bästa tid på 1:44:11. Han kom sedan fyra i den taktiska finalen och missade en bronsmedalj med 0,53 sekund. Den vinnande Emmanuel Korirs tid på 1:45,06 var långsammare än den tid som Bol hade åstadkommit i sitt heat. Han vann silver vid Commonwealth Games 2022 .

Den 10 januari 2023 meddelades att Peter Bol lämnat ett positivt dopingprov för erytropoietinvid ett out-of-competition-test i oktober 2022. Testning av B-provet visade dock bara an atypical finding which did not confirm the result of the A-sample. Det kunde häva Bols interrimsavstängning, men Sport Integrity Australia (SIA) gick då vidare med ytterligare analyser av proverna med WADA:s hjälp. De fortsatta analyserna – gjorda i samråd med internationella experter – ledde till att A-prov förklarades som negativt den 1 augusti 2023, och SIA beslöt att lägga ner utredningen. Misstankarna om doping var således vederlagda.

Två oberoende laboratorier frikände således Bol från att använda erytropoietin. De norska professorerna Jon Nissen-Meyer, Tore Skotland, Erik Boye och Bjarne Osterud drog slutsatsen att Bols tester indikerade “en stor mängd naturligt EPO i hans prov”.

En andra analys, från Dr David Chen vid University of British Columbia, var mer fördömande av SIA:s fynd. “Siffrorna visade absolut inga bevis för närvaron av något – syntetiskt – erytropoietin i de två proverna som testades,” sa Chen i sin rapport. “Endast naturligt förekommande endogent erytropoietin observerades.” SAR-Page-testet går ut på att provet sprids över fem remsor och gel appliceras innan en bedömning – således en bedömning med ögats hjälp av hur olika band ser ut – görs om det finns för mycket EPO i en idrottares kropp. WADA:s laboratorier har vanligen generalister som laboratoriepersonal, och således sällan någon specialist på urin/gel erytropoietintest. Det är ingen enkel analys att titta på ett urinprov.

Trots den retrospektivt sedda oberättigade avstängningen uttalar WADA att såväl Sport Integrity Australia som Athletics Australia har skött sig helt enligt regelboken. WADA har också meddelat att de ser över laboratoriemetoderna för att bestämma syntetiskt erytropoietin.

Själv har Peter Bol avvisat påståenden om att trångsynthet låg bakom den felaktiga hanteringen av hans positiva A-prov för erytropoietin, och förklarade: “Det var inte rasism, det var inkompetens”. När han lämnade över sin telefon och bärbara dator till SIA-tjänstemän sa 29-åringen att han blev paranoid över att undersöka vad han anklagades för att ta.

Varken SIA eller den federala sportministern Anika Wells vill kommentera kraven på en senatsutredning om hanteringen av Bols fall. Både SIA och Australian Sports Drug Testing Laboratory (ASDTL) är federala myndigheter medan Athletics Australia (AA) är starkt beroende av federala anslag. Förutom att han har allvarliga farhågor om SIA:s kompetens och ASDTL:s testprocedurer vill Bol också ha svar om hur resultatet av hans A-prov läckte ut dagar efter att han informerades den 10 januari.

ÖVRIGT

Avstängda friidrottare enligt World Athletics 31 december 2022

Av de 473 idrottare eller ledare för idrottare som är listade på Internationella Friidrotts-förbundets, World Athletics, antidopingsavdelnings, Athletics Integrity Unit (AIU), globala lista över dopingavstängda, som laddades upp den 31 december 2022, representerar totalt 92 Ryssland, en fjärdedel av alla. Bara fem nationer står för mer än hälften av den totala siffran eftersom Ryssland följs av Indien, med 65 avstängda, Kenya, med 54, Marocko, med 24, och Kina, med 20.

Majoriteten av de listade fallen är relaterade till överträdelser under de senaste fem åren, men det ingår också idrottare med livstidsavstängningar för doping som går tillbaka mer än ett decennium. Många av de ryska fallen rör dopingbrott före förbudet i november 2015, men det finns också dopingavstängningar som utdömts under de senaste tre åren.

World Athletics förbjöd ryska och vitryska idrottare från sina tävlingar i februari förra året i kölvattnet av den ryska invasionen av Ukraina, men det har samtidigt funnits krafter för att häva förbudet som tillämpades på den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) sedan i november 2015. Den avstängningen har hållit alla ryska idrottare utanför tävlingar utom för de som har kunnat visa upp tillräckliga dopingtestningar (av icke-ryska testare) för att kvalificera sig som neutrala idrottare.

Vid World Athletics Councils möte i november förra året sa Rune Andersen, ordförande för arbetsgruppen som arbetar för återinförandet av RUSADA, att det finns “en ny kultur av gott styre och nolltolerans för dopning i den ryska organisationen”. Arbetsgruppen förväntar sig att vara i en position i mars 2023 för att ge en slutlig rekommendation till rådet om återinförande av RUSADA – även om detta fortfarande är föremål för flera villkor att uppfylla.

Kenya, känt för sina långdistans- och medeldistanslöpare, har sedan 2016 klassats i kategori A av de länder som övervakas av World Athletics och World Anti-Doping Agency (WADA), tillsammans med Vitryssland, Etiopien, Marocko och Ukraina. Friidrott Kenya sägs ha stått inför en lång generell avstängning från World Athletics-tävlingar om inget gjordes för att stoppa den senaste strömmen av positiva dopingprov. Rapporter i kenyansk media har antytt att landets idrottare stod inför en avstängning på två eller fler år efter det mycket stora antalet fall under det senaste året. Regeringen i Kenya har i januari 2023 bekräftat att man lägger till ytterligare 5 miljoner dollar årligen under fem år i anslag till antidopingen för att finansiera dopingtestare, öka antalet tester och stärka utbildnings- och medvetenhetsprogram för idrottare. Landet startade sin egen antidopningsbyrå 2016 och införde straffrättsliga påföljder, inklusive fängelsestraff, även om ingen har åtalats hittills.

Sju andra nationer är tvåsiffriga på den globala listan. Turkiet har 18 avstängningar registrerade, Italien har 15, Sydafrika 14, Ukraina 13, Vitryssland 12, USA 11 och Brasilien 10. Två andra nationer vars dopingrekord har hamnat i skarpt fokus de senaste åren, Etiopien och Jamaica, tillhandahåller åtta respektive två fall. Kazakstan har nio fall, Rumänien på åtta, Irak och Nigeria på sju och Iran och Frankrike på sex.

Dopingkontroller före friidrotts-VM i Eugene 2022

Athletics Integrity Unit (AIU) offentliggjorde den 3 augusti 2023 omfattande data om dopingkontroller utanför tävlingstid (Out-of-Competition, OOC) samlade inför förra årets Fridrotts-VM i USA. Detta var avsett att visa transparens för hur antidopinginsatserna görs.

Transparens är sannolikt en nyckelfaktor när det gäller att stärka integriteten för antidopingen. Man kan då avfärda vissa spekulationer och felaktiga uppfattningar om omfattningen av dopingtestningen respektive visa hur väl organiserad testningen är åtminstone inom friidrotten.

Inom sin Registered Testing Pool (RTP) är AIU ansvarig för att testa elitidrottare på internationell nivå, främst de som är topp 10 inom sin gren – både män och kvinnor – och som sannolikt kommer att vinna medaljer vid stora internationella evenemang. Denna inriktning är tydlig i AIU:s testprogram inom elitidrott (särskilt Olympiska spelen och World Championships, följt av Diamond League. Ungefär 500 elitlöpare och friidrottare väljs ut varje år till AIU:s RTP. Med tanke på att inom tävlingar är resultaten relativt förutsägbara, lägger AIU tyngdpunkten på OOC-testning (testning av idrottare utanför tävling, out-of-competition) för RTP-utövarna och oavsett var de bor eller tränar testas dessa tävlande regelbundet utanför tävling av AIU.

Testning utan förvarning är en avgörande komponent för att motverka doping genom att fånga sofistikerade fuskare och avskräcka blivande fuskare. Vid mästerskapstävlingar kan doping utföras före tävling och vara omärkbar under evenemanget, men ändå ha en betydande påverkan på en idrottares prestation. Det är praktiskt sett bara möjligt att utföra OOC-testning på idrottare som finns i en internationell RTP och som lämnar information om sin vistelseort. För att komplettera sitt testprogram på hög nivå – och för att stärka sitt mål att hålla elitprispallar och finaler rena – samarbetar dock AIU nära med nationella antidoping-byråer (NADOs) och uppmanar dem att fokusera på nationella RTP:er för den nästa gruppen av idrottare, som är de mest sannolika att överraska vid stora mästerskap. På detta sätt är höjdpunkten av tävlingen väl skyddad från idrottare som snabbt stiger i rankningen eller presterar oväntat, eller där talangtätheten gör resultaten ovissa.

Ett evenemang som ett friidrotts-VM är stort, med nästan 2 000 deltagare, varav många inte har funnits i någon testpool och därmed inte omfattas av OOC-testning. Följaktligen hade en tredjedel av de 1 719 idrottarna i Eugene noll OOC-tester under de tio månader som ledde upp till evenemanget. Denna siffra minskar dock dramatiskt till endast sex procent för de åtta främsta slutspelsdeltagarna (finalisterna) i individuella evenemang. En annan nyckelfynd var att endast 39 procet av idrottarna hade tre eller fler OOC-tester, men denna siffra ökar till 81 procent för de åtta främsta slutspelsdeltagarna. Faktum är att de åtta bästa idrottarna hade i genomsnitt 4,8 OOC-tester inför VM. Endast 16 procent av idrottarna i Eugene hade inte testats alls inför evenemanget och denna siffra minskar till endast en procent för de åtta främsta finalistdeltagarna.

Det är uppenbart att resurserna för antidoping, ekonomiska och andra, är begränsade och därför måste utnyttjas maximalt och användas på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Det bör påpekas att mer är inte nödvändigtvis bättre och därför är budskapet att hur man tacklar dopingen är viktigare än hur stor rsurser man har för att bekämpa den.

Strategierna är således avgörande för framgången i antidopingarbetet. Det innebär att avseende arbetet mot doping bör präglas av kvalitet, kvalitet och återkvalitet! Siffror är meningslösa utan hänsyn till kvaliteten i testandet. Bättre med få välriktade tester än många som endast görs på måfo. Några siffror som visar på arbetet inför Eugene-VM:

1719 deltagare; 1549 individuella, 170 enbart i stafetter

328 nådde en topp-åtta-placering

Under de 10 månaderna före tävlingen testades deltagarna out-of-competition

560 (33 %) inte en enda gång

406 (23 %) en eller två gånger

753 (44 %) minst tre gånger

Under de 10 månaderna före tävlingen testades de som nådde topp-åtta (stafettlöpare inte inkluderade)out-of-competition

20 (6 %) inte en enda gång

42 (13 %) en eller två gånger

266 (81 %) minst tre gånger

Under de 10 månaderna före tävlingen testades deltagarna på tävling eller träning

276 (16 %) inte en enda gång

480 (28 %) en eller två gånger

963 (56 %) minst tre gånger

Under de 10 månaderna före tävlingen testades de som nådde topp-åtta (stafettlöpare inte inkluderade) på tävling eller träning

3 (1 %) inte en enda gång

25 (8 %) en eller två gånger

300 (91 %) minst tre gånger

LandRankingAntalAntal iOOC-OOC perOOC per

i Eugenedeltagaretopp 8testningardeltagaretopp 8

Bahrain39 12 2 161,33-

Belgien18 29 3 682,345,33

Brasilien13 55 8 641,163,25

Canada 6 54101402,594,90

Cuba29 14 4 523,714,00

Ecuador40 17 1 90,53-

Etiopien 3 33192658,038,58

Finland40 36 4 862,393,25

Frankrike14 39 6 852,183,83

Grekland26 19 3 452,375,00

Indien34 19 3 382,004,33

Irland73 19 0 261,37-

Israel51 19 1 161,60-

Italien12 48 7 982,044,00

Jamaica 2 59141322,244,14

Japan11 63 81221,943,38

Kazakhstan31 12 3 262,173,67

Kenya 4 43202555,936,20

Kina 6 46122856,206,83

Marocco43 15 1 744,93-

Mexico67 25 1 200,80-

Nederländern 9 31 7 722,325,00

Nigeria20 20 2 733,65-

Norge19 20 4 422,106,75

Nya Zeeland40 20 3 150,753,00

Polen 8 40 7 962,403,29

Portugal26 23 4 210,914,25

Schweiz25 23 4 572,484,00

Slovakien29 10 3 212,103,67

Spanien17 50 71162,324,14

Storbritannien 5 73101772,424,70

Sverige14 22 5 713,236,40

Sydafrika33 38 3 762,005,67

Tjeckien43 22 2 100,45-

Tyskland14 73 62793,826,00

Uganda23 17 4 513,004,50

Ukraina21 21 6 763,625,50

USA 1142595303,734,95

Österrike 9 62111171,894,00

Internationella friidrottare avstängda under januari 2024

Namn LandFödelseårAvstäng-Avstängning

ningstidpåbörjad

Coraly Bionnet Ortiz NievesPuerto Rico1985 2 år2023-06-11

John HakizinanaRuwanda 19962 år2023-08-27

Joseph KaranjaKenya19993 år2023-09-24

Arooj KiranPakistan19934 år2023-09-04

Hanna PryimakUkraina20004 år2023-07-28

Fouad IdbafdilMarocko19883 år2023-08-08

Luka SormanKroatien20034 år2023-03-05

Youssef El HamraouiMarocko20044 år2023-01-03

Adil BouidaMarocko19894 år2022-12-11

Alexander TorresPuerto Rico19902 år2022-12-13

Rebecca Jepchirchir KorirKenya19922 år2023-08-27

Tebogo TsotetsiBotsvana197020 månader2023-02-18

Joyce Chepkemoi TeleKenya199518 månader2022-04-30

James WangariKenya19948 år (andra dopingdomen)

2022-11-06

Samir JouaherMarocko19856 år2022-05-15

John Tello ZunigaColombia19863 år2023-07-30

Alexandr LobynyaRyssland19844 år2012-06-20

Thomas Kibet KutereKenya19963 år2023-09-10

Maurine ChepkemoiKenya19983 år2023-11-03

Nick PonzioItalien199518 månader2023-02-28

Bhupendra SinghIndien19913 år2023-08-23

Renu GrewalIndien19934 år2022-08-08

Maria Gonzales RomeroMexico19894 år (andra dopingdomen)

2022-02-15

Några kommentarer: Fortfarande har inte Kenya löst sina problem med doping inom fri-idrotten eller skall man möjligen se det stora antalet som att man testar mera? Anmärkning-svärt är också att det är en stor andel av kenyanerna som är kvinnor. Etiopien har ingen dopingfälld, men Marocko har tre. Europa registreras för tre – från Italien, Ryssland (från 2012!) och Ukraina. Ingen har fällt från Kina eller USA denna månad.