Rädslobetingat dopingsbeteenden bland amatöridrottare

Doping är inte begränsad till elitidrottare utan är utbredd i samhället och blir alltmer förekommande även bland amatöridrottare. Det är dock svårt att fastställa omfattningen av doping inom amatöridrotten. I en genomgång av 44 studier 1997 uppskattades förekomsten av doping till 5-15 procent bland vuxna som deltog. Unga idrottare associerade sport positivt med läkemedelskonsumtion, åtminstone när det gällde prestationshöjande preparat. I en studie 1995 uppgav 9 procent av studenter som idrottade utanför skolans idrottsunder-visning att de hade använt en substans som de själva betraktade som doping.

Ineffektiviteten i nuvarande antidopingskampanjer

Under flera år har kampen mot doping huvudsakligen fokuserat på förbättrade kontroll- och upptäcktsåtgärder (dopingtester), medan förebyggande insatser i stort sett har åsidosatts. I dagsläget är vetenskapligt utvärderade antidopingkampanjer sällsynta, och förebyggande program saknar ofta en stabil vetenskaplig grund. Traditionella dopingsförebyggande kampanjer är ofta ineffektiva. De beskriver vanligtvis biverkningar av substanser, försöker övertyga användare om att prestationshöjande medel är ineffektiva eller betonar idrottens etiska värden.

Den genomförd metaanalys 2014 visade att genomförda antidopingsinsatser endast leder till små förändringar i individers attityder och intentioner att dopa sig, och inte har någon effekt på faktiska dopingsbeteenden. Det framstår därför som viktigt att utveckla innovativa förebyggande kampanjer som vilar på en solid vetenskaplig teori.

Rädslobaserade kampanjer

Under senare år har en ny modell för förebyggande kampanjer, baserad på rädsla och med ursprung i anglosaxiska och skandinaviska länder, använts bland annat i Frankrike (till exempel avseende trafiksäkerhet, tobak, alkohol och cancerprevention). Rädsla definieras som en negativ känslomässig reaktion på ett upplevt hot. Syftet med rädslomodellen är att visa konsekvenserna av en oönskad händelse (sjukdom eller olycka) eller mer eller mindre direkt ge en bild av den efterföljande olyckan, i syfte att åstadkomma en attitydförändring. Rädsla motiverar handlingar som syftar till att minska den negativa känslan.

Till skillnad från traditionella dopingsförebyggande kampanjer har rädslobaserade kampanjer vetenskapligt stöd. Psykologer och marknadsforskare har försökt förstå varför kampanjer som bygger på rädsla ibland leder till framgång (handling) och ibland till misslyckande (defensiva reaktioner). Flera teorier har utvecklats. Den mest avancerade teorin om rädslobudskap, både teoretiskt och empiriskt, är Witte’s Extended Parallel Process Model (EPPM).

I denna modell bedömer individer först hotet i budskapet. Upplevt hot är ett kognitivt begrepp med två dimensioner: upplevd allvarlighetsgrad och upplevd sårbarhet. I linje med andra metaanalyser visades att ju högre rädslonivå, desto större övertygande effekt har budskapet. Om hotet uppfattas som irrelevant eller obetydligt ignoreras budskapet. Om hotet däremot upplevs som allvarligt och relevant väcks rädsla, vilket leder till att individen utvärderar hur effektiva de föreslagna åtgärderna är.

Upplevd effektivitet består av två delar: upplevd åtgärdseffektivitet (tron på att åtgärden kan avvärja hotet) och upplevd egenförmåga (tron på den egna förmågan att genomföra åtgärden). Effektiva budskap som väcker stark rädsla uppmuntrar beteendeförändring (farlighetskontroll), medan mindre effektiva budskap som ändå väcker stark rädsla leder till defensiva reaktioner (rädslokontroll).

Rädslobaserade hälsokampanjer är betydligt mer användbara för att främja förebyggande beteenden än för att förändra redan etablerade beteenden. Man drog slutsatsen att rädsla har en relativt liten men konsekvent effekt på attityder, intentioner och beteenden.

Vidare har psykologisk forskning om övertalning visat att enkla budskap är mer övertygande i videoformat än i skriftlig eller ljudbaserad form. Teorin om självbekräftelse framstår som ett sätt att öka effektiviteten i förebyggande kampanjer genom att omvärdera självbilden, vilket minskar defensiva reaktioner och ökar acceptansen för förebyggande rekommendationer. Självbekräftelse kan stimuleras på olika sätt, exempelvis genom att rangordna viktiga värderingar, skriva en text om den viktigaste värderingen i livet eller beskriva något mycket betydelsefullt i sitt liv.

Forskning visar att självbekräftelse minskar defensiva reaktioner på hotfull hälsoinformation och främjar hälsosammare beteenden. Genom självbekräftelse hotas inte individens självbild – endast beteendet ifrågasätts.

Nya perspektiv inom dopingsprevention

Ungdomstiden är en högriskperiod för utveckling av dopingsbeteenden. Trots att prestationshöjande preparat har negativa hälsoeffekter lockas unga idrottare av doping och fruktar inte hälsokonsekvenserna. Unga idrottare är därför en prioriterad målgrupp, eftersom deras attityder till doping fortfarande formas och primär prevention är ett effektivt sätt att förebygga framtida dopingsbeteenden.

Hittills har inga studier utvärderat effekterna av rädslobaserade antidopingskampanjer. Kampen mot doping skulle därför gynnas av att pröva en rädslobaserad doping-förebyggande video av två huvudskäl. För det första har kontrollåtgärderna utvecklats avsevärt, medan förebyggande kampanjer fortfarande är begränsade, ineffektiva och saknar vetenskapligt stöd. För det andra saknas standardiserade, effektiva och lättanvända verktyg för dopingsprevention inom både idrott och utbildning.

En dopingsförebyggande video skulle kunna användas vid idrottsevenemang och tävlingar samt inom idrottsutbildningar i gymnasier och på universitet. En rädslobaserad antidopingsvideo skulle vara direkt användbar för lärare, tränare och organisationer som arbetar med idrott och dopingsprevention. Den kan dessutom förhindra utvecklingen av kampanjer som får motsatt effekt än den avsedda. Att enbart beskriva dopingssubstansers effekter – vilket är vanligt i prevention – kan nämligen vara kontraproduktivt och till och med öka idrottares vilja att prova dessa substanser.

Doping är ett komplext och känsligt ämne. En rädslobaserad dopingsförebyggande video skulle kunna stimulera debatt bland unga och minska idrottares intentioner att använda doping.

Referens: Lentillon-Kaestner V. Doping behaviors and prevention in amateur sport: An update and new perspective. Ann Sports Med Res 2015; 2: 1029-33.