Hematologiska anpassningar till höghöjdsträning och värmeacklimatisering

Att leva och träna på hög höjd, så kallad ”Live High–Train High” (LHTH), initierar en rad fysiologiska anpassningar till följd av det lägre barometriska trycket, vilket leder till minskad syretillgång och hypoxi.

Hypoxi aktiverar HIF-2alfa-kaskaden (HIF-2), som är en central regulator för syntesen av erytropoetin (EPO) och därmed för bildningen av röda blodkroppar (erytropoes). EPO stimulerar i sin tur produktionen av röda blodkroppar, vilket ökar den totala hemoglobin-massan (tHb-massa) och blodets syretransportförmåga – en avgörande faktor för aerob uthållighetsprestation.

En systematisk översikt visade att högre höjder med kontinuerlig exponering (>20 timmar per dag) i minst tre veckor ger större hematologiska effekter än måttliga höjder eller läger med intermittent exponering (till exempel endast bo eller sova på hög höjd delar av dygnet). Både höjdnivå och total exponeringstid är avgörande för att stimulera erytropoes. Studier med minst tre veckors LHTH rapporterar också ökningar i tHb-massa. Liknande effekter har observerats i vissa studier av ”Live High–Train Low” (LHTL), men det finns också studier som inte visar några förändringar i tHb-massa, exempelvis hos elitcyklister under tävlingssäsong.

Även om det är tydligt att acklimatisering till höjd, eller att vara född och uppvuxen på hög höjd, är viktigt för prestation på hög höjd, är det vetenskapliga stödet för förbättrad prestation efter återkomst till havsnivå fortfarande oklart. Vissa studier har visat förbättringar i maximal syreupptagningsförmåga (VO₂max) efter både LHTH och LHTL, men prestationsförbättringar har inte varit konsekventa. Andra studier har inte kunnat bekräfta att vissa individer systematiskt svarar bättre än andra på höghöjdsträning. I stället tycks variationer i respons snarare bero på individens initiala nivå av tHb-massa före träningsperioden.

Forskning visar också att idrottare med redan höga nivåer av tHb-massa tenderar att få mindre relativa ökningar efter höghöjdsträning. I vissa fall kan höga utgångsnivåer till och med begränsa effekten på blodbildningen. Dessutom verkar ökningar i tHb-massa inte alltid översättas till förbättrad prestation. Exempelvis visade en studie 2024 att elit-simmare ökade sin tHb-massa med 5,6 procent efter ett fyra veckor långt höghöjdsläger, utan att deras prestation på havsnivå förbättrades.

Under det senaste decenniet har långvarig värmeanpassningsträning (HEAT) fått ökad uppmärksamhet som en alternativ metod för att öka tHb-massa. Den har därför föreslagits som ett möjligt alternativ till höghöjdsträning. Trots att de fysiologiska mekanismerna skiljer sig åt är det relevant att jämföra effekten av LHTH och HEAT ur ett prestationsperspektiv. I denna studie var detta möjligt för en delgrupp av deltagarna, som även genomförde en fem veckor lång HEAT-intervention under lågsäsong.

Motstridiga effekter på tHb-massa och prestationsförmåga har rapporterats hos idrottare som inleder höghöjdsläger med redan höga utgångsnivåer av tHb-massa, vilket ifrågasätter effektiviteten av insatser under tävlingssäsong hos elitidrottare.

Därför utvärderades hematologiska anpassningar och prestationsförmåga hos 12 elitcyklister som genomförde ett höghöjdsläger enligt modellen ”Live High–Train High” (LHTH) (21 dagar på 3000 meters höjd) direkt efter deltagande i nationella mästerskap. För sju av deltagarna jämfördes dessutom effekterna på blodvärden och prestation med en träningsintervention med värmeanpassning under lågsäsong (HEAT), bestående av sex en timmes pass per vecka under fem veckor.

LHTH resulterade i en signifikant ökning av tHb-massan med 3,5 ± 2,0 procent (n=12), men denna effekt minskade till utgångsnivåer inom 10 dagar efter återkomst till havsnivå. För de deltagare som följdes under nio månader var effekten på tHb-massan jämförbar med den som sågs efter HEAT-interventionen (5,4 ± 3,9 % för HEAT; LHTH jämfört med HEAT:, n=7), och utgångsnivåerna före interventionerna var nästan identiska (965 g före HEAT jämfört med 960 g före LHTH).

Varken prestationsförmåga eller maximal syreupptagningsförmåga (VO₂max), mätt direkt (2–3 dagar) samt 10 dagar efter LHTH, förbättrades, och individuella förändringar korrelerade inte med några av de undersökta hematologiska parametrarna.

Sammanfattningsvis ökade ett höghöjdsläger under tävlingssäsong tHb-massan hos elitcyklister, men effekten avklingade snabbt efter återgång till havsnivå och medförde ingen förbättring i prestationsförmåga.

Referens: Cubel C, Klaris MB, Larsen JV, Faiss R, Nybo L, Lundby C. Haematological adaptations to high-altitude and heat acclimation training in elite male cyclists. Exp Physiol 2026; 111: 820-33.

v