De hetaste kandidaterna för ny farmakologisk doping de närmsta tio åren

De hetaste kandidaterna för ny farmakologisk doping de nästa 10 åren

Naturligtvis är det en truism att det som är svårast att förutse är just framtiden. Om man emellertid känner till det som varit – historien – och dagens farmakologi, psykologi och sociologi och dessutom förstår de fysiologiska kraven för olika idrottsgrenar finns det emellertid en möjlighet att göra en kvalificera gissning av vilka nya utmaningar vi kan förvänta oss för de som arbetar mot doping. Jag gör följande rangordning

Peptider och nya hormonmodulatorer – särskilt ämnen som påverkar GH/IGF-1-systemet, återhämtning och kroppssammansättning. De är attraktiva eftersom många är svåra att upptäcka och kan säljas som ”research compounds”

GLP-1-baserade läkemedel och nästa generations viktminskningspreparat – framför allt i idrotter där kroppsvikt är avgörande. Frågan blir inte bara om de förbättrar prestationen direkt, utan om snabb viktnedgång kombinerad med annan farmakologi kan ge en prestationsfördel

Mikrodosering av erytropoietin och andra erytropoietiska substanser – sannolikt fortsatt mycket relevant. Utvecklingen går mot mycket små doser, kortare detektionsfönster och preparat som stimulerar den egna EPO-produktionen

HIF-stabiliserare, exempelvis roxadustat och nya generationer av HIF-prolylhydroxylashämmare, vilka leder till en högre produktion av röda blodkroppar De är särskilt intressanta eftersom de kan stimulera kroppens egen produktion av erytropoietin

Nya SARM:s och andra selektiva receptor-modulatorer, som i princip kan ersätta anabola steroider. Internetmarknaden kan dessutom introducera nya substanser innan antidopingsystemet hunnit bygga upp bra detektionsmetoder

Testosteron och andra AAS i allt mer sofistikerade former – snarare än att försvinna kommer användningen sannolikt att utvecklas mot kortverkande preparat, mikrodosering och kombinationer som försöker minimera möjligheten till upptäckt

Gen- och RNA-dopning – kanske den mest genomgripande långsiktiga kandidaten. Framför allt är mRNA, RNA-baserade behandlingar och genredigering intressanta ur antidopingperspektiv. Det kan handla om att påverka erytropoietin, muskeltillväxt, syretransport eller återhämtning

Cellbaserad doping – manipulation av stamceller eller andra celler för att påverka exempelvis muskeltillväxt eller återhämtning är mer experimentellt, men kan bli betydelsefullt längre fram

”Designer drugs” framtagna med artificiell intelligens – kanske den mest fundamentala förändringen. AI kan användas för att designa molekyler som aktiverar en önskad receptor men skiljer sig tillräckligt från kända läkemedel för att undvika befintliga analysmetoder

Det verkligt intressanta är kombinationerna av ovanstående. Framtidens dopning kommer i mindre utsträckning kommer att handla om ”en ny superdrog” och mer om kombinationer som exempelvis:

GLP-1/viktminskning + AAS/SARM + GH/IGF-1-modulering + EPO/HIF

En idrottare kan exempelvis försöka manipulera kroppsvikt, muskelmassa, återhämtning och syretransport samtidigt, med små doser av flera olika substanser. Där finns en särskild utmaning för antidopingen eftersom varje enskild substans kan ligga under detektions-gränsen eller ha ett mycket kort detektionsfönster, medan den fysiologiska effekten av kombinationen ändå kan vara betydande.

Min topp 5 för de närmaste 5–10 åren

Riskbedömning

Peptider/GH-IGF-1-modulatorerMycket hög

HIF-stabiliserare och nya EPO-strategierMycket hög

AI-desigande ”designer drugs”Hög

RNA/genbaserad dopingHög på längre sikt

GLP-1 i kombination med annatHög och växande

Det är inte troligt att erytropoietin och anabola steroider försvinner. Snarare kommer de klassiska preparaten att kompletteras med alltmer sofistikerade substanser och metoder som är svårare att upptäcka.

Dagens anabola steroider och erytropoieten kommer fortfarande att användas i ”amatör-doping”, men inte av elitidrottare, eftersom detta kommer att avslöjas lätt av antidopingen. Man kan också tänka sig att denna – snart förlegade typ av doping – kommer att finnas i utvecklingsländer eftersom de kommer att vara billiga i förhållande till de nya metoderna och farmaka.

Man kan också tänka sig att det blir en större skillnad mellan skönhetsindustrin och elitidrotten i framtiden vad det gäller prestationshöjande doping.

Slutligen – pengarna kommer (dessvärre!!!) att bli ännu mer avgörande inom idrotten än idag. Visserligen ser Enhanced Games att ha misslyckats trots sina ekonomiska incitament, men idéerna lever kvar. Det innebär att ekonomiska konsortier – vilka i grunden är helt ointresserade av idrotten som sådan men som ser idrotten som ett medel att bli rika – kan komma att försöka ta fram ny doping enligt tabellen överst för att komma åt idrottens pengar. Om man ser på de astronomiska summor som omsättes i Formel 1 och VM-boxning till exempel (miljarder) och lagidrotter som fotboll och de amerikanska professionella ligorna inser man snabbt att en satsning på några hundra miljoner kronor på dopingutveckling ur strikt företagsekonomisk utveckling är en god idé.