EU-domstolen begränsar offentlig exponering i dopingfall

Den europeiska domstolen slog denna vecka fast att stater får offentliggöra identiteten på och sanktionerna mot professionella idrottare, men att varje fall måste bedömas individuellt. Dessutom måste det finnas begränsningar för hur länge uppgifterna får ligga kvar på nätet, och den berörda idrottaren ska kunna invända innan uppgifterna publiceras.

Öppenhet i kampen mot doping innebär inte att en idrottare automatiskt får exponeras utan begränsningar. EU-domstolen fastställde att publicering på nätet av namnen på professio-nella idrottare som har dömts för dopingförseelser kan vara förenlig med EU-rätten, förutsatt att en individuell bedömning görs på förhand och att proportionalitetsprincipen respekteras.

Målet nådde EU-domstolen efter ett överklagande från fyra idrottare som hade sanktionerats i Österrike för överträdelser av antidopingreglerna. Myndigheterna hade stängt av dem från tävling under bestämda tidsperioder eller, i vissa fall, på livstid.

Enligt den nationella lagstiftningen ska sådana beslut publiceras via de digitala kanalerna hos Österrikes antidopingorganisation. Informationen omfattar individens fullständiga namn, idrott, förseelse, sanktion samt datum för när avstängningen börjar och upphör. Även vilken förbjuden substans som har använts kan offentliggöras.

Idrottarna ifrågasatte systemet och hävdade att det innebar att hälsorelaterade uppgifter och andra personuppgifter offentliggjordes, samtidigt som ett odifferentierat system tillämpades som inte var förenligt med EU dataskyddsförordning, GDPR.

EU-domstolen kom fram till att medlemsstater får offentliggöra professionella idrottares identitet, avstängningens längd och skälen till sanktionen. Domstolen konstaterade att kampen mot doping tillgodoser allmänintressen, bland annat att skydda likvärdiga konkur-rensförhållanden, idrottens integritet och deltagarnas hälsa.

Publicering kan också ha ett förebyggande och avskräckande syfte. Dessa mål innebär dock inte att den sanktionerade individens rättigheter upphör eller att offentliggörande automatiskt ska följa varje dopingförseelse.

Det organ som ansvarar för publiceringen måste först väga allmänintresset mot skyddet för idrottarens privatliv. Det måste också kunna visa att åtgärden är nödvändig och propor-tionerlig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Hur länge uppgifterna får vara publicerade kommer att vara en central faktor. Enligt domstolen kan det vara oproportionerligt att låta informationen ligga kvar på nätet längre än själva avstängningsperioden, eftersom det innebär ett betydande intrång och eftersom digitalt publicerad information kan få bestående konsekvenser.

Ur ett juridiskt perspektiv skiljer domen mellan den idrottsliga sanktionen och offentlig-görandet av den. Den idrottsliga sanktionen är en följd av dopingförseelsen, medan publiceringen är en separat behandling av personuppgifter som kräver en egen motivering.

Domstolen fann också att en antidopingssanktion i sig inte utgör information om en fällande dom i ett brottmål, eftersom den hör till området för idrottslig disciplin. Situationen kan däremot vara annorlunda när det gäller hälsouppgifter, om den substans eller metod som har använts gör det möjligt att dra slutsatser om idrottarens fysiska eller psykiska tillstånd.

De berörda måste också kunna lämna in ett klagomål till den relevanta dataskydds-myndigheten innan publicering, om det finns konkreta omständigheter som tyder på att ett offentliggörande är nära förestående. Tillsynen får alltså inte begränsas till tiden efter publiceringen, då eventuell skada på idrottarens anseende redan kan ha uppstått.

Den österrikiska domstolen ska nu avgöra målet utifrån de kriterier som EU-domstolen har fastställt och bedöma om det nationella systemet för publicering var förenligt med data-skyddsreglerna och proportionalitetsprincipen.

Domen kan få konsekvenser även utanför Österrike. EU medlemsstater och antidoping-organisationer som använder automatiska system för offentliggörande kan behöva se över sina rutiner för individuella bedömningar, hur länge uppgifter publiceras och möjligheterna att framföra invändningar innan publicering.

Domen försvagar inte öppenheten i kampen mot doping, men definierar dess gränser på nytt. Sanktioner kan även fortsättningsvis offentliggöras, men en idrottare får inte längre exponeras automatiskt, utan individuell bedömning eller på obestämd tid.