Idrottarnas och dopingkontrollanternas syn på dopingtestning på distans

Covid-19-pandemin innebar en aldrig tidigare skådad utmaning för antidopingssystemet, vilket blev tydligt genom den kraftiga minskningen av antalet dopingskontroller under 2020. Nedstängningar och krav på social distansering ledde till omfattande störningar i den personliga provtagningen och blottlade sårbarheten hos traditionella kontrollmetoder, som bygger på fysisk kontakt mellan idrottare och dopingskontrollfunktionärer (DCO:er).

Som svar på detta inledde flera nationella antidopingsorganisationer pilotprojekt för att undersöka Remote Sampling Systems (RSS) som en innovativ lösning för att säkerställa kontinuiteten i dopingskontrollerna. Dessa system gjorde det möjligt att övervaka provtag-ningen på distans, huvudsakligen genom videokommunikation och digital dokumentation, samtidigt som de uppfyllde WADA:s procedurkrav.

Kärnan i distansprovtagning är samordningen mellan idrottare och DCO:er via säkra digitala plattformar, där provtagningen – oftast torkade blodprover (DBS) eller urinprov – initieras, övervakas och dokumenteras. Även om de tekniska lösningarna och de procedurer som krävs för RSS har utvecklats, kvarstår frågor om systemets legitimitet, särskilt inom ett område där provets integritet, obruten beviskedja (chain of custody) och korrekt efterlevnad av procedurer är avgörande.

Ur ett regulatoriskt perspektiv tillåter WADA för närvarande användning av distansprov-tagning endast under pandemisituationer eller andra omständigheter där kontaktrestriktioner omöjliggör provtagning på plats. Med utgångspunkt i antidopingsorganisationernas (ADO:ernas) roll som strategiska aktörer i antidopingssystemet fann man i en studie att de intervjuade representanterna var positiva till en bredare användning av RSS även utanför pandemisituationer. Även om de identifierade olika risker, såsom tekniska fel i RSS-program-varan eller rättsliga osäkerheter kring prover som samlats in på distans, ansågs de ekon-omiska och miljömässiga fördelarna jämfört med traditionell provtagning vara betydande.

Ytterligare pilotprojekt genomförda av ADO:er bekräftar dessa fördelar men betonar samtidigt behovet av mycket höga krav på provens integritet och en säker beviskedja för de insamlade dopingsproverna. Detta blir särskilt viktigt mot bakgrund av att doping i allt större utsträck-ning kriminaliseras och därmed omfattas av rättsliga krav (3, 13). Dessutom framhålls behovet av tydliga förutsättningar för att idrottare ska vara tekniskt och praktiskt förberedda på att använda distansbaserade DBS-procedurer.

Dessa resultat visar att en framgångsrik implementering av sådana system inte enbart kan bygga på teknisk och ekonomisk genomförbarhet eller regulatoriskt godkännande. I stället är uppfattningarna hos dem som direkt deltar i provtagningsprocessen – idrottare och DCO:er – avgörande för att bedöma distansprovtagningens legitimitet och acceptans. Deras vilja att använda systemen, deras förtroende för procedurerna samt deras uppfattningar om risker och fördelar kommer sannolikt att påverka både användningen och effektiviteten hos RSS i praktiken.

Forskning om införande av ny teknik stöder denna uppfattning och betonar att användarnas upplevelser är en nyckelfaktor för att nya tekniska lösningar ska kunna integreras framgångsrikt i befintliga organisatoriska processer. Inom antidopingsområdet utgör därför den upplevda legitimiteten hos en regel eller ett förfarande ett lämpligt analytiskt perspektiv för att förstå om och hur RSS kan integreras långsiktigt i kontrollprogram med höga krav på integritet.

Tidigare forskning har huvudsakligen fokuserat på organisatoriska perspektiv, och idrottarnas erfarenheter av RSS har endast studerats inom ramen för pilotprojekt. Det finns därför fortfarande en kunskapslucka när det gäller en systematisk utvärdering av systemets faktiska användare – inte bara idrottare utan även DCO:er.

Denna studie syftar till att fylla denna kunskapslucka genom att specifikt undersöka och jämföra hur både idrottare och DCO:er, som är de direkta användarna av RSS, uppfattar systemet. Studien avser därför att besvara frågan hur idrottare och dopingkontroll-funktionärer införandet av ett Remote Sampling System (RSS), och hur påverkar centrala bakomliggande faktorer deras uppfattning om systemets legitimitet och deras inställning till ett RSS?

Det genomfördes en tvärsnittsundersökning online med 132 idrottare och 107 dopings¨-kontrollfunktionärer (DCO:er) jämförde de båda grupperna avseende transparens, tillit, upplevda fördelar, tre olika riskdimensioner (prestationsrisk, integritetsrisk och psykologisk risk), upplevd legitimitet samt inställning till RSS (Remote Sample Collection, distansbaserad provtagning). Gruppspecifika PLS-SEM-analyser (Partial Least Squares Structural Equation Modeling) användes för att testa den hypotetiska strukturella modellen, och en multigrupps-analys (MGA) identifierade signifikanta skillnader mellan grupperna.

DCO:erna rapporterade högre upplevd prestationsrisk. Idrottarna uppvisade däremot högre upplevd legitimitet och en mer positiv inställning till RSS. PLS-SEM förklarade en betydande del av variationen i upplevd legitimitet (64 % bland idrottarna och 57 % bland DCO:erna) och i inställning till RSS (74 % respektive 56 %).

Transparens var positivt förknippad med tillit, som i sin tur hade ett positivt samband med upplevda fördelar och bidrog till att minska samtliga tre riskdimensioner. Upplevda fördelar samt prestationsrisk och psykologisk risk påverkade den upplevda legitimiteten, vilken i sin tur hade ett starkt samband med deltagarnas inställning till RSS.

Multigruppsanalysen visade att sambandet mellan transparens och tillit var starkare bland DCO:erna, medan sambanden mellan prestationsrisk och legitimitet samt mellan legitimitet och inställning var starkare bland idrottarna.

Upplevd legitimitet framträder som den centrala mekanism som kopplar samman bedömningen av fördelar och risker med inställningen till en obligatorisk antidopingsteknik. De båda grupperna hade liknande uppfattningar i många avseenden när det gäller RSS, men skilde sig åt beträffande prestationsrisk och legitimitet. DCO:erna prioriterade systemets funktionella tillförlitlighet, medan idrottarna var mer positiva till tekniken men samtidigt mer känsliga för frågor om rättvisa.

Resultaten understryker behovet av att hantera DCO:ernas oro för prestationsrelaterade risker och att stärka legitimiteten genom transparenta rutiner, användarcentrerad utformning och kommunikation som betonar rättvisa och effektivitet.

Referens: Westmattelmann D, Stoffers B, Lanfer J, Petróczi A. When they don’t come around: how athletes and DCOs perceive the legitimacy of a remote sampling system in anti-doping testing. Front Sports Act Living 2026; 8: 1825917.