Idrottarnas upplevelse av dopingbestraffningar

Om man inte lyckas upprätthålla idrottarnas uppfattning om WADA:s legitimitet att utfärda regler och bestraffa dom som bryter reglerna finns en risk för ökat motstånd, bristande efterlevnad och en urholkning av den normativa auktoriteten. De tre dimensionerna av upplevd legitimitet ger en meningsfull struktur för att bedöma dessa perspektiv:

normativ legitimitet (den styrda befolkningen accepterar att styrning behövs och att auktoriteten har rätt att utöva denna styrning)

legitimitet genom resultat (den styrda befolkningen anser att auktoritetens regler leder till de avsedda resultaten)

proceduriell legitimitet (den styrda befolkningen upplever att auktoriteten tillämpar sina regler rättvist och konsekvent och att resultaten blir rättvisa).

När man bedömer en auktoritet som bygger på legitimitet är det också viktigt att beakta hur auktoriteten förutser och begränsar oavsiktliga negativa konsekvenser för dem som omfattas av dess styrning. Detta innefattar att bedöma om sanktionerna är proportionerliga och om tillräckliga skyddsmekanismer finns på plats och fungerar i praktiken. När det gäller WADA är det dessutom viktigt att beakta de mänskliga kostnader som är förknippade med arbetet för en ren idrott.

Det krävs ytterligare nyansering när man bedömer den upplevda legitimiteten hos WADA som auktoritet och WADC som regelverk, eftersom idrottarnas exponering för specifika artiklar i WADC varierar. WADC är en samling sammanhängande artiklar som tillsammans bidrar till World Anti-Doping Program, men som samtidigt fungerar som självständiga regler och tillämpningar. Det är därför nödvändigt att beakta hur idrottare som har berörts av specifika artiklar i WADC beskriver sina egna erfarenheter av de processer och resultat som är förknippade med dessa. Sådana perspektiv ger en inblick i hur WADA regler och de tillhörande tillämpningsrutinerna faktiskt upplevs i vardagen, snarare än att man förlitar sig på antaganden eller uppfattningar hos personer som saknar direkt erfarenhet.

Alla idrottare berörs exempelvis inte av den sanktionsprocess som beskrivs i WADC. Artik-larna 2, 7, 10 och 11 utgör kärnan i detta regelverk. Artikel 2 definierar vilka handlingar som utgör brott mot antidopingreglerna. Artikel 7 beskriver processen för hantering av analysresultat och ärenden, inklusive de procedurmässiga stegen efter ett avvikande analysresultat (Adverse Analytical Finding), underrättelseförfarandet och bestämmelserna om provisorisk avstängning. Artikel 10 beskriver de sanktioner som kan tillämpas mot enskilda personer. Dessa kan bland annat omfatta diskvalificering av resultat, avstängnings-perioder, förlust av prispengar samt att idrottaren inte får tillgång till träningsanläggningar eller återgå till ett lag eller en träningsmiljö förrän den återintegreringsperiod som gäller i slutet av avstängningen har inletts.

Detta sanktionssystem, och särskilt artikel 10, utgör det mest ingripande inslaget i WADC. Det gör området till ett centralt fokus när regelverkets legitimitet ska bedömas och till ett område som kräver särskild granskning, eftersom konsekvenserna endast kan förstås fullt ut genom erfarenheterna hos de idrottare som faktiskt har varit föremål för sanktionerna.

Trots denna betydelse är perspektiven från idrottare som har genomgått WADC sanktions-process fortfarande underrepresenterade i forskningen. Hittills har kunskapen om sanktioner för brott mot antidopingreglerna huvudsakligen hämtats från teoretiska utgångspunkter eller från idrottare vars faktiska erfarenhet av WADC sanktionssystem är oklar. Även om sådan forskning bidrar med viktig teoretisk och kontextuell förståelse, integrerar den inte idrottarnas egna erfarenheter och ger inte heller någon tydlig bild av hur sanktionssystemet upplevs i praktiken. Därmed säger den relativt lite om idrottarnas uppfattning av processens legitimitet [exempelvis.

Vid sidan av denna litteratur finns ett begränsat antal publicerade arbeten som har fångat perspektiven hos idrottare som direkt har påverkats av WADC sanktionssystem och som därmed ger värdefulla insikter [exempelvis. Dessa insikter är fortfarande fragmenterade och har haft begränsat inflytande över utformningen av antidopingpolitiken.

En systematisk sammanställning av denna kunskap skulle kunna öka dess genomslag genom att ge beslutsfattare en heltäckande, snarare än fragmenterad, bild av hur sanktioner upplevs. Denna översikt fokuserar därför på att sammanställa kunskap från idrottare som har egen erfarenhet av att ha sanktionerats för ett brott mot antidopingreglerna enligt WADC. Målet är att skapa en sammanhållen kunskapsbas för att undersöka konsekvenserna av sanktioner och bidra till den fortsatta diskussionen om antidopingpolitik.

Hittills finns det begränsad kunskap om de personliga erfarenheterna hos individer som har sanktionerats för brott mot antidopingreglerna (ADRV) enligt World Anti-Doping Code. Här identifierade tolv engelskspråkiga publikationer som publicerats mellan 2011 och 2025 och som innehöll relevanta empiriska data. Med hjälp av deskriptiva och bibliometriska metoder, narrativ syntes och citeringsanalys undersöktes sammansättningen, genomslaget och den praktiska relevansen hos detta framväxande forskningsområde.

Genom den narrativa syntesen identifierades fem centrala problemområden:

Psykisk och emotionell påfrestning

Social isolering och skadat anseende

Upplevd processuell orättvisa och bristande stöd från institutionerna

Störningar i karriären och den idrottsliga identiteten

En känsla av avslut eller klarhet trots motgångarna

Svårigheter med att nå och rekrytera deltagare noterades i de flesta studier. Artiklar som citerades flitigt refererades inom flera olika forskningsområden, ofta på grund av att de kombinerade ett fokus på motiv till doping med idrottarnas egna erfarenheter av sanktioner för brott mot antidopingreglerna.

Överföringen av befintliga forskningsresultat till antidopingpolitiken är fortfarande begränsad. Brister i rapporteringsstandarder, en underrepresentation av kvinnliga idrottare och regionala obalanser i kunskapsunderlaget begränsar möjligheten att få en heltäckande förståelse av de personliga konsekvenserna av sanktioner för brott mot antidopingreglerna.

Trots dessa tidiga begränsningar utgör denna översikt ett viktigt steg mot att bedöma legitimiteten i tillämpningen av antidopingreglerna ur perspektivet hos dem som påverkas mest direkt av dem. Resultaten visar på ett akut behov av framtida forskning som kan bidra till mer humana, jämlika och idrottscentrerade regelverk och tillämpningsrutiner.

Referens: Lockett I, Blank C, Patterson L, Westmattelmann D, Lux D, Petróczi A. From violation to stigma: a literature review of athletes’ lived experiences following anti-doping sanctions. Front Sports Act Living 2026; 8: 1651135.