B-provet

I antidopingsammanhang är B-provet den andra, förseglade delen av ett dopningsprov som tas vid en dopningskontroll. Förenklat handhas ett taget dopingprov så här:

Provet delas i två delar – A-prov och B-prov.

A-provet analyseras först. Om laboratoriet hittar en förbjuden substans eller dess metabolit/markör skall ett sådant prov (som laboratoriet inte vet namnet på den som lämnat det utan enbart är identifierarat med en sifferkod) rapporteras till den antidopinginstans som tagit provet.

Idrottaren informeras och har normalt rätt att begära analys av B-provet.

B-provet förvaras förseglat tills det ska analyseras.

Idrottaren har rätt att närvara själv eller genom en representant när B-provet öppnas och analyseras.

Negativt B-prov kan innebära att det ursprungliga positiva A-provet inte kan ligga till grund för en dopningsöverträdelse enligt reglerna.

Positivt B-prov bekräftar i normalfallet fyndet i A-provet.

B-prov skall ses som framför allt en rättssäkerhetsgaranti. Tanken är att idrottaren ska kunna kontrollera att det första analysresultatet verkligen är korrekt och att provet har hanterats och analyserats på rätt sätt. Det är också viktigt att skilja på ”B-provet är positivt” och ”idrottaren är slutgiltigt dömd för dopning”. Ett positivt B-prov bekräftar det analytiska fyndet, men det kan fortfarande finnas andra juridiska frågor att bedöma, exempelvis om det föreligger en giltig medicinsk förklaring eller om andra delar av antidopingregelverket är uppfyllda.

A-provet upptäcker – B-provet bekräftar

En idrottares rätt att begära och närvara vid en B-prov-analys, såsom den fastställs i de internationella standarderna, har historiskt behandlats som en ”grundläggande” rättighet i praxis från Idrottens skiljedomstol (Court of Arbitration for Sport, ”CAS”). Det innebar att ett åsidosättande av denna rätt automatiskt ogiltigförklarade ett positivt A-prov.

På grund av successiva förändringar av Världsantidopingkoden (WADC) och utvecklingen av CAS-praxis är uppfattningen om ett ”grundläggande avsteg” från de internationella standar-derna inte längre förenlig med det nuvarande regelverket. Ett nyligen avgjort CAS-fall har klargjort frågan – idrottare måste numera visa att ett åsidosättande av deras rätt att närvara vid B-provets analys ”rimligen kan ha orsakat” att ett positivt analytiskt fynd från A-provet ledde till en överträdelse av antidopingreglerna.

För att göra detta måste en idrottare kunna styrka en plausibel indikation på ett fel i B-provsprocessen som, även om felet inte observerades eftersom idrottaren i praktiken hindrades från att följa ett eller flera steg där ett fel kan ha inträffat, kan beläggas genom annan (dokumentär) bevisning eller genom bredare omständigheter som väcker tvivel kring den specifika hanteringen av B-provet.

Denna bevisstandard är fortfarande krävande, eftersom idrottaren i praktiken kan vara förhindrad från att observera ett eller flera moment där ett fel kan ha inträffat. CAS har därför visat en vilja att inta ett mer generöst förhållningssätt gentemot idrottaren när graden av sannolikhet för ett fel bedöms, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Enbart spekulationer eller hypoteser är dock inte tillräckliga utan en ”ytterligare omständighet” (”plus factor”) som ger anledning att ifrågasätta processen.

Nuvarande regelverk (augusti 2026)

Följande bestämmelser gäller idrottares rätt att närvara när B-provet öppnas och analyseras enligt International Standard for Results Management 2023 (ISRM 2023), artikel 5.1:

Resultathanteringsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta idrottaren om möjligheten för idrottaren och/eller idrottarens representant att närvara vid öppnandet och analysen av B-provet i enlighet med International Standard for Laboratories.

Om idrottaren avstår från att närvara personligen och/eller genom en representant, eller inte anger huruvida han eller hon begär analys av B-provet, eller om idrottaren inte kommer att närvara (personligen och/eller genom en representant) efter att ett datum och en tid för analysen har föreslagits, eller om idrottaren eller idrottarens representant uppger att han eller hon inte är tillgänglig vid det datum eller den tidpunkt då B-provet ska öppnas, trots rimliga försök att hitta ett alternativt datum och en alternativ tid som passar både idrottaren och laboratoriet, Den ansvarige antidoingmyndigheten eller WADA, beroende på vad som är tillämpligt, ska myndigheten instruera laboratoriet att gå vidare ändå.

Laboratoriet ska, i samråd med antidopingmyndigheten eller WADA, beroende på vad som är tillämpligt, utse ett oberoende vittne som ska kontrollera att behållaren med B-provet inte visar några tecken på manipulering och att identifieringsnumren överensstämmer med dem som anges i provtagningsdokumentationen. Ett oberoende vittne kan utses även om idrottaren har meddelat att han eller hon kommer att närvara och/eller vara representerad.

Behörighet för personer som inte tillhör laboratoriet att närvara

Följande personer som inte tillhör laboratoriet ska ha rätt att närvara vid bekräftelseanalysen av B-provet:

Idrottaren och/eller idrottarens representant(er), eller, om idrottaren och/eller representanten/representanterna inte är närvarande, ett oberoende vittne:

Idrottaren och högst två representanter, och/eller det oberoende vittnet, har rätt att närvara vid procedurerna för öppnande, uppdelning i delprover och återförslutning av B-provet.

Idrottaren och/eller en representant ska också ges rimlig möjlighet att observera andra delar av proceduren för bekräftelseanalys av B-provet, under förutsättning att deras närvaro i laboratoriet inte stör laboratoriets normala verksamhet eller dess krav på säkerhet och skydd.

Krav på laboratoriet

WADA-ackrediterade laboratorier och andra laboratorier som godkänts av WADA förutsätts ha genomfört analysen av provet samt hanteringen och förvaringen av provet i enlighet med International Standard for Laboratories.

Idrottaren eller annan person kan motbevisa denna presumtion genom att visa att ett avsteg från International Standard for Laboratories har skett och att detta rimligen kan ha orsakat det positiva provet.

Om idrottaren eller annan person motbevisar denna presumtion genom att visa att ett sådant avsteg från International Standard for Laboratories har skett och att det rimligen kan ha orsakat det negativa analytiska fyndet, övergår bevisbördan till antidopingorganisationen. Denna måste då visa att avsteget inte orsakade det negativa analytiska fyndet.

Avsteg från någon annan internationell standard eller från någon annan antidopingregel eller antidopingpolicy som anges i koden eller i en antidopingorganisations regelverk ska inte ogiltigförklara analysresultat eller annan bevisning för en överträdelse av antidopingreglerna, och ska inte utgöra ett försvar mot en sådan överträdelse.

Om idrottaren eller annan person emellertid kan visa att ett avsteg från någon av de specifika bestämmelser i de internationella standarderna som anges nedan rimligen kan ha orsakat en överträdelse av antidopingreglerna baserat på ett negativt analytiskt fynd eller en under-låtenhet att uppfylla vistelserapporteringskraven övergår bevisbördan till antidoping-organisationen. Den måste då visa att avsteget inte orsakade det positiva provet.

Detta gäller bland annat avsteg från kravet att underrätta idrottaren om öppnandet av B-provet, när avsteget rimligen kan ha orsakat en överträdelse av antidopingreglerna baserad på ett positivt fynd. I sådant fall åligger det antidopingorganisationen att visa att avsteget inte orsakade det negativa analytiska fyndet.

Sammanfattningsvis ger International Standard for Laboratories (ISL) idrottaren och/eller dennes representant(er) rätt att närvara vid öppnandet av B-provet, uppdelningen av provet i delprover och återförslutningen. Idrottaren ska dessutom ges en rimlig möjlighet att närvara vid övriga moment i analysen av B-provet.

Enligt International Standard for Results Management (ISRM) ska idrottaren informeras om dessa rättigheter.

WADC fastställer hur ett sådant brott mot de internationella standarderna ska bedömas, samt vilken bevisbörda som åvilar idrottaren respektive den berörda antidopingorganisationen för att antingen ogiltigförklara ett negativt analytiskt fynd på grund av överträdelsen eller bekräfta fyndet trots överträdelsen.

Utveckling av reglerna kring ”ett positivt prov”

Utvecklingen från WADC 2003 till WADC 2021 av formuleringarna kring hur påstådda avsteg från de internationella standarderna ska behandlas ser ut på följande sätt:

WADC 2003

WADC 2009

WADC 2021

3.2.1: WADA-ackrediterade laboratorier presumeras ha genomfört analys och hantering av prover i enlighet med International Standard for Laboratory Analysis. Idrottaren kan motbevisa denna presumtion genom att visa att ett avsteg från standarden har skett.

3.2.1: WADA-ackrediterade laboratorier presumeras ha genomfört analys och hantering av prover i enlighet med International Standard for Laboratories.

–

3.2.2: Laboratorier presumeras ha följt International Standard for Laboratories. Idrottaren måste visa att ett avsteg skett och att detta rimligen kan ha orsakat AAF.

3.2.2: Avsteg från International Standard for Testing som inte orsakade ett AAF eller någon annan överträdelse av antidopingreglerna skulle inte ogiltigförklara resultaten. Om idrottaren visade att ett avsteg hade skett under testningen övergick bevisbördan till antidopingorganisationen, som måste visa att avsteget inte orsakade AAF eller den faktiska grunden för överträdelsen.

–

–

3.2.3: Avsteg från andra internationella standarder ogiltigförklarar normalt inte analysresultat eller annan bevisning. För vissa särskilt angivna avsteg kan idrottaren dock visa att avsteget rimligen kan ha orsakat överträdelsen. Då övergår bevisbördan till antidopingorganisationen.

Det centrala i den här delen av texten är alltså bevisbördan. En idrottare behöver inte längre visa att ett avsteg från en internationell standard faktiskt orsakade det positiva fyndet. Det räcker att idrottaren kan visa att avsteget rimligen kan ha orsakat fyndet. Därefter är det antidopingorganisationen som måste visa att avsteget inte orsakade fyndet.

I just B-provsammanhang innebär det att rätten att närvara är en verklig rättighet, men att ett brott mot den inte automatiskt innebär att A-provets resultat ogiltigförklaras. Det krävs en koppling mellan överträdelsen och möjligheten att det positiva resultatet kan ha påverkats.

Avsteg från någon annan internationell standard eller från någon annan antidopingregel eller antidopingpolicy som anges i koden eller i en antidopingorganisations regelverk ska inte ogiltigförklara analysresultat eller annan bevisning för en överträdelse av antidopingreglerna och ska inte utgöra ett försvar mot en sådan överträdelse. Om idrottaren eller annan person emellertid kan visa att ett avsteg från någon av de särskilt angivna bestämmelserna i de internationella standarderna rimligen kan ha orsakat en överträdelse av antidopingreglerna baserad på ett positivt analytiskt fynd åligger det antidopingorganisationen att visa att detta avsteg inte orsakade det negativa analytiska fyndet eller vistelserapporteringsöverträdelsen:

WADC 2009 införde följaktligen en prövningsstandard som kräver en ”tvådelad prövning” (two-pronged approach). Idrottaren måste först visa att ett avsteg från de internationella standarderna har skett och därefter, om så är fallet, visa att avsteget ”rimligen kan ha orsakat” det postiva utfallet av laboratorietestningen

Det är viktigt att tillägget av artikel 3.2.3 i WADC 2021 utan tvekan klargjorde att denna tvådelade prövning även gäller när idrottarens rätt att informeras om möjligheten att närvara vid öppnandet av B-provet har åsidosatts enligt ISRM. Det innebär en viktig förändring i synen på B-provet: rätten att närvara vid B-provets öppnande och analys är fortfarande en uttrycklig rättighet, men ett åsidosättande av denna rätt leder inte längre automatiskt till att A-provets resultat ogiltigförklaras.

Utvecklingen i CAS-praxis

Det har analyserats 19 publicerade avgöranden från Idrottens skiljedomstol Court of Arbitration for Sport mellan 2009 och 2026 som behandlar idrottares rätt att närvara vid analys av B-provet. De analyserade fallen omfattade 17 länder. Fallen gällde oftast europeiska idrottare och oftast friidrottare. Även om fallen omfattade ett brett spektrum av idrotter var friidrott klart vanligast (9 fall). Därefter kom cykling (6 fall), tyngdlyftning (2 fall) samt två andra idrottsgrenar. Antalet fall ökade kraftigt under perioderna 2009–2012 (8 avgöranden) och 2017–2020 (6 avgöranden). Sedan 2020 har antalet fall minskat betydligt. Endast två fall avgjordes mellan 2021 och 2026.

Idrottarna fick sällan gehör för sina invändningar. Sedan 2009 har idrottare endast vid fyra tillfällen lyckats undvika en fastställd överträdelse av antidopingreglerna eller annan sanktion med hänvisning till att deras rätt att närvara vid B-provet hade åsidosatts:

4 ledde till att sanktionen undanröjdes

15 ledde till att sanktionen fastställdes

Uppfattningen att närvaro vid B-provet är en grundläggande rättighet, där ett åsidosättande av denna rätt automatiskt medför att B-provets resultat – och därmed även ett negativt analytiskt fynd (AAF) – blir ogiltigt, utvecklades genom CAS:s praxis.

I CAS 2008/A/1607 Varis v. IBU undanröjde skiljenämnden IBU:s beslut om en överträdelse av antidopingreglerna, för vilken idrottaren hade dömts till livstids avstängning, eftersom IBU:

”underlät att göra några försök att på ett rimligt sätt tillmötesgå klagandens begäran om att få sitt B-prov öppnat och analyserat i närvaro av hennes tekniska representant”

Skiljenämnden konstaterade att idrottarens rätt att få en rimlig möjlighet att observera öppnandet och analysen av ett B-prov var så viktig att den måste upprätthållas även när all annan tillgänglig bevisning talade för att idrottaren hade begått en överträdelse av anti-dopingreglerna.

Detta synsätt tycktes till en början överleva den skärpning av WADC som infördes 2009. Den nya lydelsen krävde vid första anblicken att idrottaren inte bara skulle visa att ett avsteg från de internationella standarderna hade skett, utan också att avsteget rimligen kunde ha orsakat det positiva provet.

I CAS 2010/A/2046 – Samir Ibrahim Ali Hassan v. NADO UAE undanröjde skiljemannen beslutet om en ADRV eftersom idrottaren inte hade informerats om datumet för öppnandet och analysen av B-provet och därmed hade berövats sin rätt att närvara eller låta sig representeras av en annan person. Genom att bekräfta doktrinen att närvaron vid B-provet utgjorde en grundläggande rättighet, konstaterade skiljemannen att:

”detta faktum ensamt skulle vara tillräckligt för att göra hela urinprovet ogiltigt”

I fallet CAS 2010/A/2161 – Wen Tong v. IJF slog skiljenämnden fast att den ”grundläggande” rätten att närvara vid öppnandet och analysen av B-provet gällde oavsett om det var idrottaren eller den berörda antidopingorganisationen som begärde att B-provet skulle analyseras. Skiljenämnden undanröjde därför beslutet om avstängning, även om man för resonemangets skull antog att idrottarens avstående från rätten att få B-provet analyserat var giltigt. IJF hade själv beslutat att B-provet skulle analyseras men hade inte informerat idrottaren om detta och hade därmed berövat henne möjligheten att närvara vid öppnandet och analysen av B-provet.

CAS 2015/A/3977 – WADA v. BAF & Vadim Devyatovskiy fastställde skiljenämndens beslut som friade idrottaren från dopningsanklagelser. Skiljenämnden framhöll att den ”grund-läggande” rätten att närvara vid öppnandet och uppdelningen av B-provet endast respek-teras om idrottaren faktiskt ges möjlighet att närvara eller att låta sig representeras av en person som han eller hon själv valt. Idrottaren hade endast fått två timmar på sig att meddela om han själv och/eller hans representant ville närvara vid öppnandet av B-provet. Öppnandet var planerat till följande morgon i ett annat land. CAS fann därför att idrottaren i praktiken hade handlat ”under tvång” när han valde en representant som han inte kände och som råkade befinna sig på det aktuella laboratoriet för en annan idrottares räkning. Skiljenämnden fann därmed att idrottarens ”grundläggande” rättighet hade åsidosatts.

I CAS 2017/A/5016 Ihab Abdelrahman v. EGY-NADO och CAS 2017/A/5036 WADA v. Ihab Abdelrahman & EGY-NADO hävdade idrottaren att förseglingen på hans B-prov hade brutits innan han hade fått möjlighet att kontrollera dess integritet och att hans grundläggande rättighet därför hade åsidosatts. CAS-skiljenämnden konstaterade att:

”visuell kontroll av verifieringsprocessen av idrottaren och/eller hans eller hennes representant uppfyller kravet på ’närvaro’ vid öppnandet av provet, förutsatt att förseglingens eller annan förslutningsanordnings integritet kan verifieras tillräckligt genom synkontroll”

Eftersom idrottaren och hans representant var närvarande när provets identitet och förseglingens integritet kontrollerades, när provflaskan öppnades och när analysförfarandet inleddes, hade det inte skett något ”grundläggande” åsidosättande av hans rätt till närvaro.

CAS-praxis utvecklades emellertid därefter mot en ”tvådelad prövning” (two-pronged approach), där idrottaren först måste visa att ett avsteg från ISL har skett och därefter visa hur detta avsteg rimligen kan ha orsakat det positiva analytiska fyndet. Detta innebar i praktiken ett avsteg från synsättet att närvaro vid B-provet utgör en grundläggande rättighet.

I CAS 2018/A/5584 Adrian Zieliński v. Polish Anti-Doping Agency konstaterade skiljemannen att artikel 3.2.2 i WADC 2015 uttryckligen innebär att när avsteg från de internationella standarderna förekommer måste idrottaren visa ett plausibelt orsakssamband med det negativa analytiska fyndet. Först därefter övergår bevisbördan till antidopingorganisationen, som måste visa att avsteget i själva verket inte orsakade det negativa analytiska fyndet.

Det är viktigt att WADC 2021 dessutom införde den bestämmelse som numera återfinns i artikel 3.2.3. Den anger specifikt att ett avsteg från ISRM som gäller kravet att informera idrottaren om öppnandet av B-provet endast potentiellt kan leda till att AAF ogiltigförklaras om idrottaren kan visa att avsteget ”rimligen kan ha orsakat” AAF. Därefter övergår bevisbördan till antidopingorganisationen, som måste visa att avsteget inte orsakade AAF.

Om till och med en fullständig underlåtenhet att informera idrottaren om öppnandet av B-provet – vilket ofrånkomligen berövar idrottaren möjligheten att närvara under hela bekräftelseförfarandet för B-provet – inte automatiskt ogiltigförklarar ett positivt prov, utan i stället kräver att idrottaren visar ett orsakssamband, följer det a fortiori att påstådda överträdelser av den mer begränsade rätten att observera vissa specifika analysmoment inte kan få mer långtgående konsekvenser.

Denna utveckling tyder på att begreppet ”grundläggande överträdelse”, som innebär att ett B-provresultat och därmed ett AAF automatiskt ogiltigförklaras utan krav på att idrottaren visar något orsakssamband mellan avsteget och bestraffning, inte längre – utan någon tvekan – är förenligt med det tillämpliga regelverket i WADC 2021.

Detta synsätt bekräftades av skiljenämnden i CAS 2025/A/11391, det senaste av de CAS-avgöranden som analyserats. Idrottaren hävdade att hans ”grundläggande rättighet” att närvara under hela analysen av B-provet hade åsidosatts när hans representant ”uteslöts från kritiska delar av analysen”. Han ifrågasatte samtidigt att artiklarna 3.2.2 och 3.2.3 i WADC 2021 skulle vara tillämpliga på ”grundläggande” processuella överträdelser. Skiljenämnden höll inte med. Den slog fast att den ”orsaksprövning” som anges i WADC 2021 ”gäller alla påstådda avsteg som rör rätten att närvara vid B-provet”.Skiljenämnden analyserade därefter de påstådda uteslutningarna från olika delar av B-provets analys och fann att ingen av dessa ”rimligen kan ha orsakat det positiva analytiska fyndet”. Idrottarens invändningar på denna punkt avslogs därför.

Omfattningen av rätten att närvara vid B-provet

I reglerna finns idag en viktig distinktion: idrottaren har en uttrycklig rätt att närvara vid öppnandet, uppdelningen i delprover och återförslutningen av B-provet. När det gäller övriga delar av analysen handlar det däremot om en rimlig möjlighet att observera dessa moment. Enligt den moderna CAS-praxis som beskrivs här är inte ens ett totalt åsidosättande av rätten att närvara längre tillräckligt i sig för att ogiltigförklara ett positivt A-prov. Idrottaren måste kunna visa att överträdelsen rimligen kan ha orsakat AAF:

”Idrottaren och/eller en representant får också ges en rimlig möjlighet att observera andra delar av proceduren för bekräftelseanalysen av B-provet, under förutsättning att deras närvaro i laboratoriet inte stör laboratoriets normala verksamhet eller laboratoriets krav på säkerhet eller skydd”

Denna regel infördes i ISL 2019, som trädde i kraft den 1 november 2019. I tidigare versioner av ISL angavs endast att idrottaren och/eller dennes representant ”ska ha rätt att närvara vid B-bekräftelsen.” Bakgrunden till denna rättighet förklarades i CAS 2002/A/385 T. v. FIG. Där konstaterade skiljenämnden att syftet med idrottarens närvaro vid öppnandet av B-provet är att göra det möjligt för idrottaren att kontrollera att

”rätt behållare med idrottarens provnummer öppnas och att förseglingen var intakt vid öppnandet” samt att kontrollera provets skick.

Om ”avvikelser eller oegentligheter” upptäcks kan dessa dokumenteras och senare användas för att ifrågasätta testresultatet.

Den andra kategorin innebär att idrottaren och/eller en representant ”också får ges en rimlig möjlighet att observera andra delar” av proceduren för bekräftelseanalys av B-provet. Detta gäller under förutsättning att deras närvaro inte stör laboratoriets normala verksamhet eller dess krav på säkerhet och skydd. Förändringen från ”rätt” å ena sidan till ”rimlig möjlighet” å andra sidan, samt från ”närvara” till ”observera”, måste betraktas som avsiktlig och betydelsefull. De ”övriga delarna” av B-provets analys finns i princip dokumenterade i Laboratory Documentation Package (LDP) – det material som laboratoriet tar fram för att styrka ett analysresultat, exempelvis ett negativt analytiskt fynd (AAF). Därför har idrottaren inte någon ovillkorlig rätt att närvara vid dessa moment.

För att avgöra om ett laboratorium har följt bestämmelsen när det gäller att utesluta en idrottare och/eller dennes representant från att observera ”andra delar” krävs en bedömning i två steg:

Fick idrottaren och/eller dennes representant en rimlig möjlighet att observera det aktuella momentet?

Var villkoret om att närvaron inte fick störa laboratoriets verksamhet eller säkerhetskrav uppfyllt?

Mycket av CAS-praxis om rätten att närvara vid B-provet är äldre än den nuvarande åtskill-naden mellan ”rätten att närvara” vid öppnande, delning av provet och återförslutning av B-provet och en ”rimlig möjlighet att observera andra delar” av analysen. Av de fall som analyserats skulle de fall där idrottarna lyckades undvika en bestraffning enligt dagens ISL betraktas som fall där den första rätten att närvara hade åsidosatts – alltså rätten att närvara, oavsett om den betecknas som grundläggande eller inte, vid öppnandet, delning av provet och återförslutningen av B-provet.

Som andra fall visar krävs det emellertid i allmänhet ett relativt allvarligt felaktigt agerande eller en betydande försummelse för att det ska anses att denna rätt har åsidosatts. I CAS 2009/A/1755 Adam Seroczynski v. IOC hävdade idrottaren att IOC inte omedelbart hade informerat honom om det positiva resultatet från A-provet. Följden blev att han lämnade Peking innan han informerades och därför inte kunde närvara vid öppnandet av B-provet. Skiljenämnden avvisade argumentet och konstaterade att idrottaren hade varit representerad vid B-provets analys. Han hade dessutom inte begärt att öppnandet av B-provet skulle skjutas upp, vilket han hade kunnat göra om han absolut ville närvara personligen.

I fallet CAS 2016/A/4777 Izzat Artykov v. IOC framhöll idrottaren att han inte hade gett generalsekreteraren för Kirgizistans nationella olympiska kommitté tillstånd att representera honom vid öppnandet av B-provet och att provresultatet därför borde ogiltigförklaras. Skiljenämnden konstaterade dock att idrottaren hade fått tillräcklig information av sin tränare om det negativa analytiska fyndet och om ”möjligheten och villkoren för analysen av B-provet”. Han hade inte invänt mot detta och hade därför ”åtminstone underförstått, eller till och med uttryckligen, godkänt att B-provet öppnades i representantens närvaro”.

Argument om att idrottaren och/eller dennes representant inte kunde observera de åter-stående momenten i analysen av B-provet har i allmänhet inte vunnit gehör, inte heller innan denna åtskillnad för första gången kodifierades i ISL 2019.

Det framgår av CAS 2008/A/1569 Jessica Kürten v. FEI där B-provet som skulle analyseras tillhörde idrottarens häst. Idrottarens valda representant fick endast närvara vid öppnandet av B-provet och kontrollen av förseglingen, men tilläts inte närvara vid själva analysen av B-provet eftersom han inte var medlem i Association of Official Racing Chemists (AORC).

Skiljenämnden fann att eftersom FEI i ett tidigt skede hade informerat om laboratoriets krav och därmed gett idrottaren möjlighet att välja en annan expert som var medlem i AORC och kunde följa hela analysen, kunde det inte rimligen hävdas att idrottarens rätt att komma till tals hade åsidosatts.

I CAS 2011/A/2414 Zivile Balciunaite v. LAF & IAAF öppnades B-provet i närvaro av idrottaren och hennes läkare, men båda lämnade därefter laboratoriet och bevittnade inte analysens avslutande. Skiljenämnden konstaterade att det visserligen ”möjligen hade förekommit ett missförstånd” beträffande laboratoriets information om när analysen skulle vara färdig, men att idrottaren ”inte vid något tillfälle hade blivit bortvisad från laboratoriet”. Det fanns därför ”inget rimligt tvivel om att något åsidosättande av klagandens grund-läggande rättigheter att närvara vid öppnandet och analysen av B-provet hade ägt rum”.

Avseende CAS 2018/O/5754 Sergey Fedorovtsev v. RUSADA, WADA & FISA var idrottaren och hans representant närvarande när B-provet öppnades men lämnade laboratoriet under analysen, enligt uppgift mot sin vilja. Skiljenämnden fann emellertid att idrottaren och hans representant i själva verket hade lämnat laboratoriet utan någon plan att återvända förrän efter att de slutliga analysresultaten var färdiga. Därför behövde skiljenämnden inte ta ställning till om begreppet en ”grundläggande” överträdelse hade ”överlevt” ikraftträdandet av WADA 2017, eller om en sådan överträdelse förutsatte att idrottaren eller representanten helt hade vägrats möjlighet att närvara vid analysen av B-provet, eller om även en delvis uteslutning kunde utgöra en sådan överträdelse.

I CAS 2025/A/11391, där ISL 2019 hade trätt i kraft, var idrottarens representant inte närva-rande vid den inledande injektionen av B-provet i instrumentet för vätskekromatografi, grans-kningen av de kromatografiska data, och laboratoriets nyanalys av en av fraktionerna från B-provet.

Skiljenämnden bedömde vart och ett av dessa analysmoment som ”andra delar av proceduren för bekräftelseanalys av B-provet.” Skiljenämnden fann att uteslutningen av idrottarens representant från dessa moment innebar överträdelser av ISL. Däremot konstaterade den att ”ingen av de påstådda begränsningarna av närvaron vid B-provet, även om de var djupt beklagliga, rimligen kunde ha orsakat det positiva provet”. B-provets resultat ogiltigförklarades därför inte.

Fastställandet av gränsen för orsakssambandet

En central praktisk fråga är hur en idrottare som har uteslutits från hela eller delar av processen kring B-provet ska kunna visa att uteslutningen orsakade den konstaterade antidopingöverträdelsen.

Skiljenämnden i CAS 2025/A/11391 var medveten om detta problem och varnade för att sätta upp ett krav på orsakssamband som är omöjligt att uppfylla, eftersom det skulle göra rätten att närvara vid B-provet till en ren fiktion. Skiljenämnden gav därför följande vägledning:

”En idrottare måste kunna styrka en plausibel indikation på att ett fel har begåtts i processen kring B-provet, ett fel som idrottaren inte kunde observera på grund av uteslutningen, men vars förekomst framstår som plausibel utifrån annan (dokumentär) bevisning eller utifrån bredare omständigheter som väcker tvivel kring den specifika hanteringen av B-provet.”

Detta är en viktig precisering. Idrottaren behöver alltså inte bevisa att ett fel faktiskt inträffade under den del av B-provets analys som han eller hon inte fick observera. Men det måste finnas något mer än en ren möjlighet eller spekulation – det måste finnas någon konkret omständighet eller bevisning som gör ett sådant fel plausibelt.

”Skiljenämnden konstaterar att denna standard fortfarande är krävande, eftersom idrottaren i praktiken förhindras från att observera ett eller flera moment där ett fel kan ha inträffat. Skiljenämnden anser därför att det, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, är lämpligt att tillämpa ett mer generöst förhållningssätt gentemot idrottaren när graden av sannolikhet för ett fel bedöms. Under alla omständigheter är enbart spekulationer eller hypoteser, utan en ’ytterligare omständighet’ som ger upphov till tvivel, inte

För att uppfylla denna standard måste idrottaren alltså samla och åberopa tillgänglig bevisning, däribland expertanalys av dokumenterade data, jämförelser med standardiserade förfaranden och andra relevanta omständigheter, för att kunna styrka att ett fel i processen för analys av B-provet är plausibelt.

Andra viktiga slutsatser

De fyra fall där det positiva provet har ogiltigförklarats på grund av ett åsidosättande av rätten att närvara vid B-provet gällde samtliga ”Presence”-överträdelser enligt WADC artikel 2.1, det vill säga fall där en förbjuden substans eller dess metabolit/markör har påvisats i provet, och inte ”Use”-överträdelser enligt artikel 2.2, som gäller användning eller försök till användning av en förbjuden substans eller metod.

CAS har konstaterat att även om idrottarens rätt att närvara vid B-provet har åsidosatts kan analysresultaten från B-provet fortfarande användas för att fastställa ett positivt prov avseende ”Use”, förutsatt att det finns annan bevisning.

I CAS 2016/A/4828 Carlos Iván Oyarzun Guiñez v. UCI, UCI ADT, PASO & CNOC framhöll CAS att idrottarens rätt att närvara vid öppnandet och analysen av B-provet enligt väleta-blerad CAS-praxis är ”av grundläggande betydelse”. CAS konstaterade också att det i det aktuella fallet inte hade visats att idrottaren någonsin hade fått information om sin rätt att närvara vid öppnandet av B-provet från urinprovet.

Underlåtenheten att informera idrottaren påverkade emellertid endast möjligheten att använda A- och B-proven för att fastställa ett positivt prov avseende ”Presence”. Den hindrade inte de behöriga myndigheterna från att använda provet för att fastställa en överträdelse avseende ”Use”, när provresultatet bedömdes tillsammans med annan tillförlitlig bevisning. I detta fall fanns exempelvis tillförlitlig bevisning för att förändringar i idrottarens blodprofil var förenliga med användning av den förbjudna substansen. Slutligen har CAS konstaterat att det inte finns någon rätt för idrottaren att närvara vid B-provet i följande situationer:

när B-provet öppnas och delas upp i ett B1-prov och ett B2-prov och B1-provet därefter analyseras

när den påstådda regelöverträdelsen inte bygger på ett positivt analytiskt fynd

när den aktuella kontrollen inte är antidopingrelaterad

Sammanfattande kommentar

Det CAS-utvecklade begreppet ”grundläggande överträdelse” (fundamental breach) av rätten att närvara vid B-provet, där en sådan överträdelse automatiskt leder till att bestraffning ogiltigförklaras utan krav på att idrottaren visar något orsakssamband, inte längre är förenligt med utvecklingen av det tillämpliga regelverket och CAS-praxis.

Alla sådana överträdelser omfattas numera av det orsakskrav som anges i WADC. Den senaste versionen av WADC, som träder i kraft den 1 januari 2027, undanröjer varje tvekan i denna fråga:

”För att undvika tvivel: En idrottares påstående om ett påstått ’grundläggande’ åsidosättande av någon internationell standard eller annan antidopingregel eller antidopingpolicy som anges i koden eller i en antidopingorganisations regelverk kan inte ogiltigförklara ett negativt analytiskt fynd eller en överträdelse av antidopingreglerna, såvida idrottaren inte också kan visa att åsidosättandet rimligen kan ha orsakat det negativa analytiska fyndet eller överträdelsen av antidopingreglerna.”

Denna princip återspeglas i CAS:s nyliga stöd för ett mer generöst förhållningssätt när en idrottare försöker visa att fel i analysen av B-provet är plausibla, när idrottaren har förhindrats från att närvara vid den aktuella delen av analysen.

Laboratorier gör därför klokt i att strikt följa reglerna och standarderna för analys av B-prov, så att frågor om processens integritet eller tillförlitlighet inte uppstår.