Från sociala medier till träningsberoende och prestationshöjande preparat

Kroppsbild (body image, BI) är ett centralt ämne inom aktuell forskning, särskilt i relation till sociala normer kring utseende. Begreppet definierades först av Paul Schilder 1935 som ”den bild av vår egen kropp som vi formar i vårt medvetande, det vill säga det sätt på vilket kroppen framträder för oss själva.” Schilder föreslog tre dimensioner av kroppsbilden: den fysiologiska (uppfattningen av och medvetenheten om den egna fysiska kroppen), den libidinösa (kroppen som objekt för sexuell lust och njutning) och den sociologiska (hur kroppen betraktas i ett socialt sammanhang, uppfattas, bedöms och påverkas av kulturella normer, samhälleliga roller och interaktioner med andra). Den sistnämnda dimensionen är särskilt relevant för denna studies fokus på kulturella skillnader, eftersom den speglar normer och samhälleliga värderingar som kan påverka hur kroppen uppfattas.

Som en inre representation av den egna kroppen i omgivningen påverkar kroppsbilden oro kring det fysiska utseendet, hur man presenterar sig själv och regleringen av hur individer tror att de uppfattas av andra. Denna process drivs i stor utsträckning av sociokulturella skönhetsnormer, som etablerar ideal som individer jämför sig med och som kan variera betydligt mellan olika länder och kulturer. Dessa normer internaliseras och kan leda till antingen tillfredsställelse eller missnöje med det egna utseendet, beroende på hur väl det överensstämmer med idealen.

Missnöje med den egna kroppen har förknippats med ökad utseenderelaterad ångest och en ökad risk för att utveckla ätstörningar och dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder, BDD), ett psykiskt tillstånd som kännetecknas av en stark upptagenhet vid det egna utseendet och som ofta leder till betydande funktionsnedsättning (DSM-5-TR, 2022). I en tidigare studie var utseenderelaterad ångest vanligt förekommande under covid-19-pandemins nedstängningar och återfanns konsekvent i flera olika länder.

Kroppsbilden kan påverkas negativt av sociala medier, särskilt när användningen av sociala medier, tillsammans med den generella internetanvändningen, blir överdriven. Problematisk internetanvändning (PUI) avser ett mönster av okontrollerat engagemang i aktiviteter på nätet, exempelvis surfande, spelande, hasardspel, shopping, sociala nätverk eller digitalt samlande, som stör det dagliga livet och leder till negativa personliga, psykosociala eller sociala konsekvenser.

Sociala jämförelser baserade på utseende och exponering för relaterat innehåll i sociala medier har förknippats med en negativ kroppsbild. Detta missnöje förstärks ofta av skillnaden mellan individens kroppsbild och det internaliserade estetiska idealet. Man visade redan 2010 exempelvis att internalisering av det smala kroppsidealet kan förutsäga både kroppsmissnöje och utseenderelaterad ångest.

Skönhetsidealen har emellertid förändrats, med en växande betoning på muskulösa kroppar hos både män och kvinnor, särskilt i västerländska, utbildade, industrialiserade, rika och demokratiska befolkningar. Kroppsmissnöje har dessutom förknippats med låg självkänsla och depressiva symtom. På liknande sätt har annan forskning identifierat ett samband mellan exponering för sociala medier, kroppsmissnöje och ätstörningar hos tonårsflickor.

Ett exempel är ”fitspiration” (ett fenomen i sociala medier som kombinerar träning och inspiration), som ursprungligen syftade till att främja en hälsosam livsstil som en reaktion på tidigare skadliga trender som ”thinspiration.” Trots den positiva inramningen har forskning visat att fitspiration-innehåll ofta främjar orealistiska, hypermuskulösa kroppsideal och kan förstärka dysfunktionella beteenden såsom tvångsmässig träning, objektifiering av kroppen, utseenderelaterad ångest, negativa känslotillstånd och användning av prestationshöjande Kosttillskott eller läkemedel.

Tidigare studier har kopplat problematiskt användande av internet (PUI) till utseenderelaterad ångest – kroppsmissnöje hos både män och kvinnor samt överdriven träning, särskilt bland undergrupper av personer som är bekymrade över sitt utseende, exempelvis individer som löper risk att utveckla ätstörningar. I en annan studie, som genomfördes under de restrik-tioner som var förknippade med covid-19-pandemin, var beteenden på internet förknippade med utseenderelaterad ångest och även med användning av substanser som förbättrar utseende och prestation (IPED). Det fanns också betydande skillnader mellan länder när det gällde hur mycket tid som tillbringades på internet.

Personer som upplever stark oro över sitt fysiska utseende kan ägna sig åt överdriven träning (Excessive Exercise, EE) för att uppnå eller bibehålla en önskad. EE kännetecknas av ett tvångsmässigt och rigidt engagemang i fysisk aktivitet, tillsammans med en oförmåga att sluta trots medvetenhet om potentiella risker. Detta återspeglar en förlust av kontroll. EE benämns också som problematisk träning eller morbidt träningsbeteende. Det innebär en gradvis förlust av kontroll över träningsvanorna, vilket kan leda till fysisk, psykisk och social funktionsnedsättning, exempelvis försämrade relationer och negativa konsekvenser för yrkeslivet.

Forskning har visat att faktorer eller komponenter i kroppsbilden, såsom strävan efter låg kroppsfettprocent och samhällets utseenderelaterade krav, i betydande grad bidrar till överdriven träning. Även om överdriven träning för närvarande inte är klassificerad som en störning i DSM-5-TR eller ICD-11, pågår en diskussion om huruvida den bör inkluderas bland beteendeberoenden på grund av dess potentiellt allvarliga påverkan på hälsan. Vissa forskare menar att överdriven träning kan vara lika skadlig som andra beteende- eller substansberoende. En viktig faktor för att identifiera personer med högre risk för överdriven träning år deras bakomliggande motivation. Personer som huvudsakligen tränar för att förändra sitt utseende löper exempelvis större risk att utveckla ett träningsberoende. I en tidigare studie som genomfördes under covid-19-pandemins nedstängningar noterades skillnader mellan länder när det gällde förekomsten av överdriven träning, med de högsta andelarna rapporterade i Storbritannien och Spanien.

Studier har visat att personer med högre risk för EE också har större sannolikhet att använda substanser som förbättrar utseende och prestation (Image and Performance Enhancing Drugs, IPED). IPED omfattar en bred kategori av substanser som används för att förbättra fysisk prestationsförmåga, muskelutveckling, viktminskning, kognitiva förmågor eller sexuell prestationsförmåga. Kategorien omfattar både lagliga produkter, såsom kosttillskott (exempelvis protein, kreatin, aminosyror och vitaminer), och läkemedelssubstanser samt illegala, icke-förskrivna eller icke-medicinskt använda substanser. Bland dessa finns anabola androgena steroider, humant tillväxthormon och andra peptidhormoner som används i många länder.

Användningen av IPED förekommer både bland män och kvinnor, även om motiven kan skilja sig åt. Kvinnor eftersträvar oftare smalhet, medan män strävar efter ökad muskelmassa och muskeldefinition. Detta speglar historiskt och kulturellt varierande kroppsideal.

Internationella data som samlades in under covid-19-pandemins nedstängningar inom ramen för projektet Keep Fit 2 visade särskilt höga nivåer av IPED-användning i Ungern, Japan och Storbritannien. Samtidigt fanns ett starkt samband mellan träning och användning av IPED.

Det är värt att notera att IPED ofta införskaffas via internet utan professionell rådgivning eller medicinsk övervakning, vilket ökar risken för osäkra eller toxiska. Denna risk förstärks ytterligare av den omfattande spridningen av innehåll på sociala medier som fokuserar på utseende och fysisk prestation, ofta producerat och spritt av personer utan professionell kompetens.

Sammantaget utgör samspelet mellan exponering för sociala medier, strävan efter idealiserade kroppsideal och oreglerad tillgång till IPED via internet ett betydande och växande folkhälsoproblem. Som tidigare nämnts varierar dessa ideal dock historiskt och kulturellt. I en tidigare internationell studie som genomfördes under covid-19-pandemins nedstängningar rapporterades den högsta användningen av läkemedel för att förbättra utseende eller prestationsförmåga i Ungern, Japan och Storbritannien. Studien visade också ett starkt samband mellan träning och användning av IPED ([Dores et al., 2021]).

Att många individer ofta köper IPED via internet utan professionell rådgivning – eller, när det gäller läkemedel, utan medicinsk övervakning – kan öka risken för skadliga eller toxiska doser.

En studie undersökte dessa beteenden i nio länder och analyserar hur problematisk internet-användning, överdriven träning och användning av IPED kan förutsäga utseenderelaterad ångest, i syfte att bidra till utvecklingen av riktade förebyggande strategier för riskgrupper.

Totalt 3 514 deltagare från nio länder besvarade en webbaserad enkät som omfattade sociodemografiska uppgifter, utseenderelaterad ångest (AAI), problematisk internetanvänd-ning (PIUQ-9), överdriven träning (EAI-R) och användning av IPED.

Utseenderelaterad ångest förekom hos 12 procent av deltagarna, med högst förekomst i Mexiko (21 %), Japan (14 %) och Italien (14 %). Medianvärdena för problematisk internetanvändning var högst i Mexiko (23 %) och Singapore (22 %). Överdriven träning rapporterades av 3,6 procent av deltagarna, utan några signifikanta skillnader mellan länderna. Användning av IPED rapporterades av 28 procent av hela studiepopulationen, med den högsta andelen i Japan (61 %). Logistiska regressionsanalyser visade att problematisk internetanvändning, överdriven träning och användning av IPED var signifikanta prediktorer för utseenderelaterad ångest.

Forskarna drog slutsatsen att de starka sambanden mellan problematisk internetanvändning, överdriven träning, användning av IPED och utseenderelaterad ångest understryker det komplexa samspelet mellan exponering på internet, oro över den egna kroppen och psykisk hälsa. Skillnaderna mellan länderna tyder på att sociokulturella faktorer påverkar förekomsten av utseenderelaterad ångest. Resultaten visar på behovet av kulturellt anpassade insatser och politiska åtgärder som hanterar digitala mediers påverkan på kroppsbilden, särskilt för att skydda sårbara grupper.

Referens: Dores AR, Burkaukas J, Stanyte A, Pranckeviciene A, Carvalho IP, Zandonai T, Simonato P, De Luca I, Carollo A, Ábel KE, Szabo A, Kovácsik R, Fujiwara H, Shibata M, Girleanu A, Melero Ventola AR, Santos-Labrador RM, Bruno de Almeida Cunha N, Penazzi G, Venturini S, Castro F, Lazuras L, Esposito G, Demetrovics Z, Corazza O. From social media to body image distress: Problematic internet use, exercise addiction, and enhancement drugs use across countries. J Behav Addict 2026; 15: 704-20.