Urinproteomik fångar systemiska molekylära svar efter exogent testosteron

Dagens metoder för att påvisa exogent testosteron bygger främst på steroidprofilering. Den ger begränsad information om de biologiska effekterna längre fram i kedjan och kan påverkas av stora skillnader mellan individer.

I en ny studie använde forskarna en tidsupplöst proteomikmetod baserad på urinprover för att kartlägga de molekylära förändringarna efter kontrollerad oral tillförsel av testosteronundekanoat (TU) till människor.

Så gjordes studien

Urinprover från 10 friska män, tagna före och efter tillförseln av TU, analyserades med proteomik baserad på data-independent acquisition (DIA). Totalt ingick 3 379 proteiner i den kvantitativa analysen.

Resultat

Proteomet förändrades tydligt och tidsberoende vid alla tidpunkter efter tillförseln:

Analyser av funktionell anrikning och protein–protein-interaktioner visade samordnade förändringar inom bland annat:

• organisation av extracellulär matrix
• membranassocierad signalering
• immunrelaterade signalvägar
• metabola processer.

TGFβ1, CAV1 och ITGB2 var de kandidatproteiner som förändrades mest konsekvent. En explorativ ROC-analys (receiver operating characteristic) visade att TGFβ1 hade lovande förmåga att skilja prover tagna före tillförseln från prover tagna tidigt efter (AUC = 0,850). Semikvantitativ Western blot bekräftade att kandidatproteinerna kunde påvisas i urin och att förändringarna gick i den riktning som proteomikanalysen visat.

Slutsats

Urinproteomik kan fånga systemiska molekylära svar på exogent testosteron och ge information utöver konventionella steroidmätningar. Studien är liten och utgör en preliminär grund för framtida utveckling av biomarkörer inom antidopingforskningen.

Referens: Wu T, Guo J, Zhuang W, Liu M, Xu X, Zhao J. Urinary proteomic signatures of exogenous testosterone exposure following oral testosterone undecanoate administration. Talanta 2026; 310: 130131.