Etik - Falsk information på Internet

Etik: Falsk medicinsk information på Internet

Inom idrottsmedicinen och inom kosttillskottbranschen finns det lycksökare som använder Internet för att få ”kunder.” I New England Journal of Medicins andra nummer i juli 2022 har uppmärksammats fenomenet med läkare som på Internet sprider uppenbart falsk information.

Det noteras initialt att i en tid av sociala medier och politiserad vetenskap så riskerar ”sanning” att bli det som många tror på. Om tillräckligt många människor ”likar” och delar inlägg på sociala medier så kommer fler att tro på det som skrivs. Detta sätt att ta reda på vad vetenskapen kommit fram till blir då “the wisdom of crowds,” där sättet inte sällan liknar det sätt exempelvis ohederliga politikerna arbetar efter. Detta kan kanske fungera om man diskuterar frihet och rättvisa, men får inte vara mallen då man analyserar hur hjärtat fungerar eller om mediciner har effekt eller inte.

I USA har the Surgeon General identifierat falsk medicinsk information som ett hot mot folkhälsan och the American Medical Association ser det som nödvändigt att vidta åtgärder. Det är emellertid inte bara allmänheten och de sjuka som blir lurade utan läkarnas auktoritet i medicinska frågor undermineras på sikt av denna kommersialism.

Om man har en medicinsk legitimation – och då i exempelvis sociala medier och i olika annonskampanjer kan underteckna med ”läkare” (eller leg läk) – har ju Socialstyrelsen och Ansvarsnämnden möjligheten att dra in legitimationen, men det lär väl inte ha hänt på grund av falsk informationsspridninh. Inte heller är det vanligt att Läkaresällskapet eller de medicinska specialistföreningarna utesluter medlemmar på grund av att de uppfört sig illa på sociala medier. Arbetsgivarna kommer med stor sannolikhet aldrig att avskeda någon på grund av att de sprider falsk information på Internet.

I medicinska sammanhang är man inte van att kritisera kolleger öppet och om man gör det blir det oftast i en diskussionsform där man ifrågasätter det skrivna ur en medicinsk synvinkel, vilket då ytterst sällan uppmärksammas av de som det ursprungliga skrivna riktat sig till. Under den pandemidebatt vi nu sett har det tidvis på uppmärksammade platser diskuterats avvikande åsikter om olika aspekter av covid-19. Intressant är då att massmedia – inklusive Internet – då behandlar kritiken av det skrivna som att två mer eller mindre likvärdiga synpunkter står mot varandra. Det blir då återigen svårt för läsare utan vetenskaplig kompetens att avgöra vad som är rätt och fel, och även den med uppenbart falsk information tillmäts uppmärksamhet.

I USA har American Board of Internal Medicine (ABIM), som certifierar utbildningar i 21 subspecialiteter, fastslagit att “Providing false or inaccurate information to patients or the public is unprofessional and unethical, and violates the trust that the profession of medicine and the public have in ABIM Board Certification. Therefore, such conduct constitutes grounds for disciplinary sanctions.” I Sverige har vi fortfarande inte kommit så långt.

Om man ser de amerikanska försöken att stävja falsk medicinsk information ur svensk antidopingsynvinkel kan man fastslå att vi inte har någon infrastruktur för att komma åt den som sprider falsk information om dopingmedel, kosttillskott eller liknande. Det är också sannolikt att den svenska tryckfrihetslagen skulle vara svårt att komma förbi när det gäller falsk medicinsk information.

I den aktuella artikeln påpekas också att det finns en besvärlig gråskala mellan vad som är sant och falskt, och dessutom att man i dessa sammanhang ofta träffar på “distractors.” Med detta avses att man för fram data som inte kan visas vara helt fel, men som leder tankarna antingen åt helt fel håll genom att det associerar till andra tankegångar eller att det leder bort från de verkliga problemen som man försöker lösa. Distractors används ofta i reklambranschen och har visats vara framgångsrika, och är i medicinska informations-sammanhang nästan omöjliga att komma åt.

Finns det då inga möjligheter att komma åt problemet med läkare – och andra I grunden trovärdiga personer – som ger felaktig medicinsk information och då i synnerhet när det gäller dopingpreparat och kosttillskott. Artikelns författare anger i första hand att man måste bygga upp en infrastruktur inom den medicinska professionen och de medicinska myndigheterna som tar hand om medvetet medicinskt felaktig information. Alternativ till detta är dels att antidopingrörelsen ägnar sig åt en positiv folkhälsoupplysning respektive ger positiv information till de mediapersonligheter (elitidrottare, ledare, politiker, influensers med flera) som påverkar vad som sägs och skrivs på Internet, dels att fler personer aktivt stödjer de som bekämpar falsk information.

Det finns inte alltid några rätta svar, men det finns vissa som alltid är fel.

Referens: Baron RJ, Ejnes YD. Physicians spreading misinformation on social media — do right and wrong answers still exist in medicine? N Eng J Med 2022; 387: 1-3.