En studie av idrottare som har begått dopningsbrott

Även om användningen av förbjudna droger inom idrotten inte är ett nytt fenomen, är lite känt om erfarenheter och uppfattningar om idrottare som har begått brott mot antidopnings-reglerna. Denna studie undersökte kvalitativt erfarenheterna från 18 idrottare (från sporterna bodybuilding, styrkelyft, cricket, kajak, rugby och simning) som var avstängda för anti-dopingsbrott. De teman som undersöktes var bland annat motiv för att initiera och upprätthålla dopning, dopningens psykologi, avskräckande medel för dopning och synpunkter på nuvarande antidopningspolitik. I de flesta fall hade dopning börjat tidigt i karriären. Sportens upplevda kultur ansågs vara central för “normaliseringen” av dopning, särskilt inom bodybuilding. När de förklarar sitt beslut att dopa sig förklarade de det med att de jämförde sig med andra (dopande), att de trodde sig kunna minimera riskerna av doping och att det inte bara var deras eget ansvar att dopingen fortgick. Ironiskt nog uppfattades moraliska argument som de mest effektiva avskräckarna mot dopning.

Det viktigaste fynden i studien var sannolikt att de dopande inte ansåg att befintliga avskräckande medel mot doping inte upplevdes som trovärdiga och att doping var ”normaliserat” inom deras idrott eller de kretsar där de rörde sig.

Referens: Engelberg T, Moston S, Skinner J. The final frontier of anti-doping: A study of athletes who have committed doping violations. Sport Manage Rev 2015; 18: 268-79.