Vad anser idrottare om legaliserad och övervakad doping

Vad anser idrottare om legaliserad och övervakad doping?

Nolltoleransen mot dopning inom idrotten har länge kritiserats. Att legalisera “dopning” under medicinsk övervakning har föreslagits som ett bättre sätt att skydda både idrottares hälsa och rättvisa konkurrens. Denna artikel undersöker hur elitidrottare skulle kunna reagera om specifika dopingmedel tillåts under medicinsk övervakning och utforskar idrottares överväganden om biverkningar i denna situation. Resultaten tolkas utifrån ett ramverk som ser elitidrotten som en exceptionell och riskfylld arbetsmiljö.

775 elitidrottare (medelålder: 22 + 6 år) som representerade fyrtio idrotter fyllde i ett webbaserat frågeformulär (svarsfrekvens: 51 %) som presenterade ett scenario med legaliserad, medicinskt övervakad “dopning”.

Femtioåtta procent av idrottarna anmälde intresse för ett eller flera av de 13 föreslagna ämnena/metoderna. Idrottares intresse för en specifik produkt var kopplat till dess förmåga att förbättra prestationsnivåerna inom idrottarnas speciella sport och berodde på kön och ålder. Tjugotre procent visade intresse för antingen en eller flera av erytropoietin, anabola-androgena steroider (AAS), blodtransfusioner och/eller tillväxthormon om det var tillåtet och tillhandahölls under kvalificerad medicinsk övervakning.

Manliga sprint- och kraftidrottare i stigande ålder hade högst sannolikhet att vara intresserade av AAS (41 %, ålder 36), kvinnliga idrottare med motorisk skicklighet hade lägst (<1 %, ålder 16). Femtionio procent av alla var rädda för biverkningar. Detta hindrade 39 procent av alla idrottare från att vara intresserade av specifika substanser/metoder, medan 18 procent förklarade sitt intresse trots att de var rädda för biverkningarna.

Att tolka resultat med förståelsen av idrott som en exceptionell och riskabel arbetsmiljö tyder på att legalisering av vissa “dopningspreparat” under medicinsk övervakning skulle skapa andra/nya typer av skador, och denna “avvägning av skador och fördelar” skulle vara oönskad med tanke på de flesta idrottares hälsa, arbetsförhållanden och välbefinnande. Att bedöma de risker och skador som orsakas/minskas av specifika droger när man betraktar idrott som ett osäkert yrke kan visa sig vara användbart för att sammanställa den förbjudna listan och minska dopingrelaterade skador inom idrotten.

Referens: Overbye M. An (un)desirable trade of harms? How elite athletes might react to medically supervised “doping” and their considerations of side-effects in this situation. Int J Drug Policy 2018; 55: 14-30.