Lejon och anabola steroider

Lejon har hållits som husdjur av kommersiella skäl i Sydafrika sedan ungefär 1990. Enligt uppgift från 2021 finns det cirka 3500 vilda lejon i landet och minst 8000 lejon i 350 farmer. Lejonen föds upp för turism, med vilket menas att man kan erbjudas att ”walk with lions” (det vill säga att man tar en promenad med lejon som är vana att gå bredvid människor), att få leka med lejonungar och – sannolikt vanligast – för troféjakt. Hudarna säljs naturligtvis, en del kött kan användas som människoföda (vi människor tycker dock att kött från köttätande djur smakar sämre än kött från växtätare) och benen säljs framför allttill Asien där de användes i traditionell medicin istället för benvävnad från tigrar. Farmerna uppges vara under dålig tillsyn bland annat beroende på att de flesta ligger i otillgängliga trakter. Registrering sker delvis av skatteskäl, vilket kan föranleda att vissa lejonfarmare inte registrerar alla sina djur.

Enligt beräkningar redovisade 2021 omsatte lejonfarmerna cirka 42 miljoner amerikanska dollar årligen. De lagar som finns avseende djurhållning, förbud mot export av djurdelar etc har bedömts som tillräckliga, men de efterlevs dåligt och det tycks lätt för uppfödarna att kringgå många av föreskrifterna.

Enligt djurrättsförespråkare sker uppfödningen oftast under undermåliga förhållanden ur djurskyddssynpunkt (så inhägnader, dålig medskydd för djuren, för många djur, etc), men djurhållningen i sig är helt laglig. Lejonungarna tas från modern oftast efter bara ett fåtal dagar för att sedan födas upp med flaska – allt för att de skall bli så tama och lättskötta som möjligt. När de så småningom används blir vuxna (cirka 3 års ålder) blir honorna avelsdjur och hannarna går i första hand till troféjakt. Ett ”problem” därvidlag är att djuren aldrig lärt sig ett normalt djurbeteende eftersom de alltid matats och således inte lärt sig vare sig jaga eller att skydda sig – de uppför sig således i första hand som djur på en svensk lantgård, men kan naturligtvis fortfarande vara farliga om de retas.

Jakt på dessa djur går till så att man som turist går in på internet och får bilder – numera ofta en video – på djuren och då kan välja ut det djur man vill skjuta. Sedan åker man ut till de ranch där djuret finns och ägaren för ut djuret i en större inhägnad med något skogsliknande och sedan får jägaren leta upp djuret (som inte kan rymma ur inhägnaden och inte har något naturligt flyktbeteende) som sedan skjuts. Efter bildtagning får jägaren med någon del av djuret hem som trofé.

Enligt prisuppgifter juli 2023 kostar det mellan 5 och 26 000 dollar för ett stort djur, med maxpriser upp 55 000 dollar för de allra ståtligaste hannarna med särskilt stor man. Vill man skjuta ett albinolejon – white lion – kostar det cirka tre gånger så mycket (USD 14 000).

För de som vill köpa en lejonunge att ta hem till de länder där det är tillåtet – inkluderande flera delstater i USA – kostar det ett par tusen dollar (USD1,600 till 15,000) plus frakt. Det finns också farmer som säljer tigrar och bastarder mellan lejon och tigrar, leoparder, gepader och liknande.

Varför nu diskutera detta i ett forum för doping? Jo, därför att i denna kommersialiserade värld ger man lejonhannarna anabola steroider. Dessa olagliga medicinerna gör att lejonhannarna blir större och framför allt få de större man – ju större man desto större värde på marknaden för troféjakt. Djuren anses inte blir mera våldsamma av de anabola steroiderna, men de blir mer oberäkneliga, och det kan vara ett försäljningsargument.

Nog är det illa att man lurar idrottsutövare att förgifta sig med anabola steroider för att de skall presterar mera eller låter kriminella huliganer och soldater att använda steroider för att de skall bli mer våldsamma – men att ge det till djur för att de skall ge högre prestige att jaga!? Nog har väl mänskligheten då gått för långt?