KOSTTILLSKOTT

(Senast reviderad 2023-10-04)

KOSTTILLSKOTT

Innehåll

INTRODUKTION

Storleksordning av försäljningen av kosttillskott

Den globala marknaden för kosttillskott har visat en kontinuerligt stadig försäljningstillväxt, med ett uppskattat värde på cirka 101,38 miljarder USD 2018, stigande till nästan 220,3 miljarder USD 2020 och beräknas nå 327,4 miljarder USD 2030 [Park HY, Kim SW, Seo J, Jung YP, Kim H, Kim AJ, Kim S, Lim K. Dietary arginine and citruline supplements for cardiovascular health and athletic performance: a narrative review. Nutrients 2023; 15: 1268].

Kategorisering av kosttillskott

Kosttillskott omfattar en stor och heterogen grupp av produkter med stora variationer vad gäller ingredienser, närings- och prestationshöjande effekter, hälsorisk och sannolikheten för att produkten innehåller förbjudna ämnen. Betydande forskning om användningen av kosttillskott bland idrottare har gjorts men kompliceras av olika datainsamlingsmetoder, idrottspopulationer och bristande homogenitet i definitioner och kategorisering av kosttillskott direkt jämförelse mellan studier.

Det finns ingen ”officiell” kategorisering av kosttillskott. Nedanstående är försök som använts förhållandevis ofta i den vetenskapliga litteraturen sedan 2018:

KategoriTypExempel

Medicinska supplementSalter (elektrolyter)Kalcium, järn, magnesium, zink

Vitaminer

Fiskoljor (omega-3)

Koncentrerade närings-ProteinProteinpulver, grenade aminosyror

ämnen(BCAA)

KolhydraterSportdrycker

Kolhydrater + proteinDrycker, kakor (bars)

Ergogena substanserKoffein

Kreatin

beta-Alanin

Nitrat

Blandningar av ovanstående Pre-workout (PWO), Fat burners

VäxtdelarGinseng

ÖvrigtHomeopatiska supplement

Referens: Garthe I, Maughan RJ. Athletes and supplements: prevalence and perspectives. Int J Sport Nutr Exerc Metab 2018) 28:126–38.

Kosttillskott enligt Livsmedelsverket

Den lagstiftning som särskilt reglerar kosttillskott är främst:

Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2003:9) om kosttillskott

Kosttillskottsdirektivet (EG-direktiv 2002/46)

Med kosttillskott avses enligt livsmedels lagen

som är avsedda att komplettera en normal kost

som utgör koncentrerade källor för näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan, var för sig eller tillsammans

och som tillhandahålls i avdelade doser, det vill säga i form av kapslar, pastiller, tabletter, piller eller liknande, portionspåsar med pulver, ampuller med vätska, droppflaskor eller andra liknande former av vätskor eller pulver som är avsedda att intas i små uppmätta mängder.

Med näringsämnen avses vitaminer och mineralämnen.

Kosttillskott skall vara märkta med följande uppgifter:

  1. Namnet på de kategorier av näringsämnen eller ämnen som kännetecknar produkten, eller en uppgift om beskaffenheten av dessa näringsämnen eller ämnen. Mängderna av de näringsämnen och ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan som ingår i produkten ska anges i numerisk form i märkningen

  2. Rekommenderad daglig dos av produkten. De mängder som anges ska avse innehållet i den dagliga dos av produkten som rekommenderas i märkningen. Uppgifter om vitaminer och mineralämnen ska dessutom uttryckas i procent av de referensvärden som i förekommande fall anges i Livsmedelsverkets föreskrifter

  3. En varning för att överskrida den angivna rekommenderade dagliga dosen

  4. Att kosttillskott inte bör användas som ett alternativ till en varierad kost

  5. Att produkterna bör förvaras utom räckhåll för små barn

Märkningen och presentationen av kosttillskott får inte innehålla något påstående eller någon antydan som innebär att en allsidig och varierad kost inte i allmänhet kan ge tillräckliga mängder näringsämnen.

I kontrollen av kosttillskott skall man också ta hänsyn till bland annat följande regler:

Förordning (EG) nr 1881/2006 om gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel

Förordning (EG) nr 1924/2006 om närings- och hälsopåståenden

Förordning (EU) nr 1333/2008 om tillsatser

Förordning (EU) nr 432/2012 om godkända hälsopåståenden

Regler under andra myndigheters områden är bland annat:

Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopingsmedel (dopinglagen)

Läkemedelslagen (2015:315)

Folkhälsomyndighetens föreskrifter (FohMFS 2014:10) om alkoholhaltiga preparat.

Förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.s

Marknadsföringslagen (2008:486)

Med kosttillskott menas således livsmedel som är koncentrerade källor av näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan. Syftet med kosttillskott är att komplettera normal kost. Livsmedel definieras som alla ämnen eller produkter, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas förtäras av människor. Verksamma substanser i kosttillskott kan bland annat vara vitaminer och mineraler, växter, fibrer, svampar och dess sporer, kemiska substanser, bakteriekulturer och ingredienser med animaliskt ursprung, till exempel fiskolja. De verksamma ingredienserna i kosttillskott delas in i de tre kategorierna nedan:

Näringsämnen När det gäller kosttillskott innebär näringsämnen vitaminer och mineralämnen. I andra sammanhang kan näringsämnen ha en vidare betydelse

Ämnen med näringsmässig verkan Andra ämnen än näringsämnen som bidrar till att täcka kroppens behov av sådana. Till exempel aminosyror, omega-3-fettsyror och svavelföreningar, som metylsulfonylmetan (MSM)

Ämnen med fysiologisk verkan Ämnen som påverkar kroppens processer, till exempel för viktminskning eller prestationshöjning. I den här kategorin ingår ofta växter och växtextrakt, till exempel fibrer och synefrin som framställs från citrusskal (Citrus aurantium). Andra substanser kan förekomma naturligt i vissa växter, men framställs numera oftast syntetiskt.

Föreskrifterna säger ingenting om hur koncentrerat innehållet i ett preparat måste vara för att klassificeras som kosttillskott. Danmark och Finland har genom nationell lagstiftning infört minimihalter för näringsämnen (vitaminer och mineraler) i kosttillskott. Enligt dem skall den dagliga dosen av näringsämnen vara minst 15 procent av det dagliga referensintaget (DRI). Eftersom det inte finns sådana gränsvärden i Sverige är det företaget som avgör om produkten skall betecknas som kosttillskott. Kontrollmyndigheten skall kontrollera om livsmedlet uppfyller definitionen för kosttillskott.

Kosttillskott skall intas i små doser, till exempel som kapslar, pastiller, tabletter, matskedar eller portionspåsar med pulver. De kan också ha flytande form som oljor, tinkturer eller ampuller med vätska. Vissa kosttillskott kan behöva lösas upp i vätska innan de intas, till exempel brustabletter eller pulver. Tuggummi kan också i vissa fall vara kosttillskott, beroende på innehåll och syfte. ”Vanliga” livsmedel, till exempel nypon- och nässelpulver, kan vara kosttillskott om de följer reglerna. Säljs dessa produkter som pulver för soppa är det inte ett kosttillskott, eftersom det då inte handlar om små uppmätta doser.

Kosttillskott skall levereras färdigförpackade till konsumenterna och får därför inte säljas i lösvikt.

Kosttillskott som riktar sig till barn, oavsett ålder, regleras inte särskilt utan skall följa samma regler som kosttillskott för vuxna. Det innebär bland annat, precis som för andra kosttillskott, att företagen skall hänvisa till det dagliga referensintaget (DRI). Det är möjligt för företag att, utöver de obligatoriska uppgifterna, hänvisa till exempelvis de nordiska näringsrekommen-dationerna där det finns värden för olika åldersgrupper, inklusive för barn. Det vill säga att konsumenten inte kan bli vilseledd, att informationen inte är tvetydig eller förvillande och att värdena är baserade på relevanta vetenskapliga uppgifter.

När man skall bedöma om en produkt är ett kosttillskott eller ett annat livsmedel har frågan om energiinnehåll varit uppe för diskussion. Det står inget i LIVSFS 2003:9 om hur mycket energi ett kosttillskott får innehålla. Däremot kan man väga samman uppgifterna i föreskrifterna om att kosttillskott skall intas i små doser, vilket innebär att de inte kan innehålla så mycket energi, med att kosttillskott inte behöver någon näringsdeklaration. Detta tyder på att energiinnehållet borde vara försumbart. Därmed skall inte innehållet av bland annat energi, protein eller fett anges på kosttillskott.

Prestationshöjande, ”uppiggande” substanser är avsedda att öka muskelvolymen, ge snabb återhämtning och/eller öka uthålligheten hos idrottare. Sådana kosttillskott innehåller ofta koffein. Flera olika beteckningar kan användas för dessa produkter, som gainer (produkt för den som vill öka i vikt och muskelmassa), pre-Workout-produkter (PWO) och Post-Workout-produkter (som intas före respektive efter träning).

Vissa ämnen anges vara fettförbrännande, andra anges minska aptiten. Sådana påståenden kan vara ett vilseledande medicinskt påstående eller ett hälsopåstående. I andra fall kan ett sådant påstående leda till att produkten klassificeras som läkemedel. Några av de bantningsprodukter som finns på marknaden innehåller till exempel koffein, synefrin eller grönt te. I bantningssyfte kan även fiberprodukter ingå för att ge mättnadskänsla.

Alltför höga doser av vitaminer och mineraler innebär risker för konsumenten. Riskerna varierar mycket mellan ämnena. Det förekommer produkter på marknaden där den rekommenderade dagliga dosen av olika vitaminer och mineraler överskrider de värden som är säkra för konsumenterna. I Sverige finns idag ingen nationell reglering av maximivärden av vitaminer och mineraler i kosttillskott. Det behövs inte något maximivärde för vitamin K, tiamin/vitamin B1, riboflavin/vitamin B2, pantotensyra, vitamin B12, biotin, natrium, klorid eller kisel. Däremot finns idag bestämmelser om att den rekommenderade dagliga dosen varken får sättas så lågt att dosen inte har någon näringsmässig eller fysiologisk verkan eller så högt att den inte är motiverad. En lista över högsta rekommenderade dygnsdos (2022) kan vara:

Vitamin A1400 RE

beta-Karoten7000 mikrog

Vitamin D75 mikrog

Vitamin E300 mikrog

Nikotinsyra10 mg

Nikotinamid900 mg

Vitamin B620 mg

Folsyra600 mikrog

Vitamin C1000 mg

Kalcium1025 mg

Magnesium350 mg

Järn25 mg

Koppar2000 mikrog

Jod20 mikrog

Zink25 mg

Mangan4 mg

Kalium3000 mg

Selen220 mikrog

Krom250 mikrog

Molybden350 mikrog

Fluorid2 mg

Fosfor270 mg

Bor2 mg

Växtbaserade kosttillskott

Användningen av botaniska livsmedelstillskott (BFS) av idrottsutövare kan medföra risker. Det beror dels på grund av bristen i lagstiftning avseende om innehållet kan vara låggradigt giftigt, dels kan idrottare löpa ökad risk för dopningsbrott. Tillverkarna har rätt att använda alla försäljningsargument – utan någon faktabakgrund – så länge produkten inte sögs bota sjukdomar.

En online tvärsnittsundersökning av 217 elit- och amatöridrottare bosatta på Irland genomfördes för att bedöma intag, kunskap, attityder och uppfattningar. Användande av generella livsmedelstillskott (FS) rapporterades av cirka 60 procent av studiekohorten, och 16 procent av de rapporterade tillskotten kategoriserades som BFS. De mest konsumerade BFS var gurkmeja/curcumin (14 %), Ashwagandha (10 %) och rödbetsextrakt (8 %). En högre andel amatöridrottare skulle söka information om BFS från mindre trovärdiga källor, som medidrottare eller från internetskällor eller deras tränare, jämfört med elitidrottare. Denna studie antyder därför att amatöridrottare kan vara mer benägna att hämta information från mindre trovärdiga källor jämfört med elitidrottare som kan ha bättre tillgång till näringsproffs och deras kunskap/råd.

Kosttillskott är enligt EU-lag, är “livsmedel vars syfte är att komplettera den normala kosten och som är koncentrerade källor till näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk effekt, ensamma eller i kombination, marknadsförs i dosform, nämligen former som kapslar, pastiller, tabletter, piller och andra liknande former, påsar med pulver, ampuller med vätskor, flaskor för droppdispensering och andra liknande former av vätskor och pulver avsedda att tas i mätta små enhetsmängder”.

Det har visats att idrottare konsumerar BFS med lite ytterligare information om specifika typer av botanik som konsumeras, eftersom de vanligtvis grupperas ihop under en överordnad typ, såsom “örter” eller “botanik”. Vissa BFS säljs dock som testosteron-förstärkare, som t.ex. Bockhornsklöver, Ashwagandharot (”Indisk ginseng”) och Tribulus terrestris. Där BFS-intag har dokumenterats bland idrottare grupperas de ofta som “botanik” eller “örter”, och de specifika typerna av BFS som används skiljs sällan ut och rapporteras. För närvarande finns det ingen laglig, fristående definition för BFS enligt livsmedelslag-stiftningen eller inom näringspraxis; de betraktas emellertid i detta sammanhang som kosttillskott som innehåller ”botaniska komponenter.” Definitionen av sådana är följande: “Komponenter som erhållits från botaniska ämnen som kan vara hela eller skurna växtkomponenter som har behandlats på något sätt (pressning, extraktion, torkning, jäsning etc) och inkluderar förkrossade eller pulveriserade växter, växtkomponenter, alger, svampar, lavar, tinkturer, extrakt, eteriska oljor, uttryckta juicer och bearbetade utsöndringar.”

BFS-produkter marknadsförs ofta som “naturliga/från naturliga källor”, termer som har visat sig vara viktiga för konsumenter. ”Naturlighet” av livsmedel är mycket viktigt för konsumenter och påverkar deras intag avsevärt. Därför kan det finnas en tro bland BFS-konsumenter att dessa produkter är bättre, även om deras närings- och hälsoanspråk inte på minsta sätt har utvärderats vetenskapligt.

Ett europeiskt vetenskapligt konsortium som kallas PlantLIBRA bildades för att undersöka befolkningens intag av vad som kallades “växtbaserade livsmedelstillskott” och utvecklade en anpassad version av definitionen för FS enligt EU:s livsmedelslagstiftning för att definiera denna term. Denna pan-europeiska studie fann att 18 procent av studiekohorten i 6 europeiska länder var BFS-konsumenter och prevalensen av intag var högre bland dem som var kvinnor, över 50 år gamla och hade uppnått en hög utbildningsnivå. Denna studie undersökte inte specifikt idrottare, men den indikerade att äldre vuxna, som är kända frekventa konsumenter av FS, också konsumerade botaniska produkter.

Risken för ogynnsamma effekter såsom att bli vilseledd, oavsiktlig dopning och potentiella ogynnsamma biverkningar bland den idrottsliga populationen bör beaktas av BFS-användare. Även om dessa risker också existerar för idrottare som konsumerar andra FS, belyser dessa omständigheter bristen på information om idrottarnas användning av kosttillskott baserade på växtdelar [Referens: McDaid B, Wardenaar FC, Woodside JV, Neville CE, Tobin D, Madigan S, Nugent AP. Athletes perceived level of risk associated with botanical food supplement use and their sources of information. Int J Environ Res Public Health 2023; 20: 6244].

AMERIKANSKA RÅD AVSEENDE KOSTTILLSKOTT VID IDROTT

Kolhydrater

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat därför givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer råden avseende kolhydrater, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Bakgrund

Kolhydrater behövs, upplagrade i främst muskel och lever som glykogen, både i uthållighets-idrotter och idrotter som kräver hög intensitet under korta perioder, till vilket kan räknas de flesta bollsporter. Alla idrottsutövare behöver fylla på kolhydratförråden i samband med träning och tävling. I all idrottsutövning som pågår i minst en timme kan intag av kolhydrater under tävlingen förbättra prestationsförmågan och göra att tröttheten infinner sig senare. Exempel på idrottsgrenar där utövarna kan ha nytta av kolhydrater under en match är fotboll och basket.

Den mängd kolhydrater en idrottsutövare behöver per dygn ligger mellan 3 och 12 gram per kilo kroppsvikt och skall fördelas över dygnet. Rekommendationen är emellertid samtidigt att man skall ta hänsyn till träningens längd och intensitet – ju hårdare och längre träning, desto mer kolhydrater behövs.

Före träning och tävling

Kolhydratintaget före träning och tävling har två mål: dels att hålla hungern borta under idrottsutövandet, dels att se till att det finns optimal mängd energi för de arbetande musklerna.

De idrottsutövare som tränar tidigt på dagen – exempelvis simmare – bör se till att de får i sig tillräckligt med kolhydrater på kvällen innan och sedan att de får i sig cirka 30 gram kolhydrater ungefär 5 minuter före träningen för att hålla uppe blodglukosnivåerna.

Kolhydraterna före och strax efter träningen håller den upplagrade energireserven – glykogenet – uppe, vilket är viktigt för all uthållighet i idrott. Naturligtvis kan man anpassa intaget av kolhydrater enligt vad varje idrottsutövare tycker är gott, men man skall tänka på att inför träningen skall det som äts ha låg fetthalt och vara av den arten att det tas upp snabbt av magsäck och tarm (således inte pasta, potatis och bröd). Om fetthalten är för hög tar det längre tid att tömma magsäcken, vilket är negativt.

3-4 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt

Ju närmare tävlingen eller träningen man kommer desto mindre mängd kolhydrater (1-2 gram per kilo kroppsvikt kan vara lämpligt en timme före tävling)

Tillägg av små mängder protein saktar ner kolhydratabsorptionen i tarmen och ger därmed en jämnare sockertillgång för musklerna

I varm och fuktig miljö behöver salt tillsättas, vilket finns i lämpliga mängder i exempelvis sportdrycker

Ätande och drickande vid turneringar över hela dagar

Den som tävlar eller tränar upprepade gånger under en hel dag måste planera intaget av kolhydrater annorlunda, inte minst när det gäller att komplettera med fett och protein. Den som varit i gång i en första sejour och sedan skall tävla eller träna igen efter två timmar har sannolikt kvar en liten del fett eller protein om detta ingick i maten eller drycken före den första insatsen. Om man har 1–2 timmar till nästa insats kan man planera som följande:

Inta enbart flytande kolhydrater som exempelvis sportdryck eller liknande

Den som vill äta kan hålla sig till frukter som apelsin, vattenmelon, persika, päron och bananer eller andra frukter som huvudsakligen innehåller socker och vatten

Den som är stressad (tävling!) tömmer magsäcken långsammare och skall då minska mängden som intas för att inte magen skall kännas full under tävlingen

Om man har 2–3 timmar till nästa insats kan man öka på intaget något:

Lägg till en liten mängd protein till kolhydraterna

Fruktförslagen ovan kan kombineras med yoghurt eller filmjölk och med en liten mängd müsli

Glöm inte att ersätta alla vätskeförluster och drick inte vatten utan något salt i, gärna sportdryck med både salt och kolhydrater

Undvik koffein och kolsyra som minskar magsäckstömningshastigheten

Om man har minst 4 timmar till nästa insats är det dags för mat:

Gör mathållningen enkel så att idrottsutövaren kan förstå vad som ingår

Yoghurt och filmjölk, müsli och frukt fungerar väl

Pasta och bröd i rimliga mängder kan rekommenderas om mängden fett hålls nere

Den som är van vid en viss mathållning inför tävling och träning (och vet att det fungerar för honom eller henne) skall hålla sig till det

Undvik mat från snabbköksrestauranger eftersom de ofta innehåller onödigt mycket fett

Under tävling och träning

Förutom att ersätta vätskeförluster är det klokt att inta en liten mängd snabbabsorberade kolhydrater, i synnerhet under tävlingens/träningens senare del om insatsen tar längre tid än 60 minuter. Det kan spela roll i vilken form kolhydraterna serveras; vissa föredrar sportdrycker, andra vill hellre ha dem i fast form eller som gelé – låt var och en få avgöra vad som passar bäst.

Drick 200–300 gram av en sportdryck med 6–8 % kolhydrater varje 15-30 minuter. En klunk sportdryck motsvarar ungefär 50 gram

Vatten hjälper till med absorptionen av kolhydraterna (mer än 10 % socker i lösningen kan ge magsmärta och diarré)

I högintensitetsidrotter kan man öka sockerupptaget genom att använda drycker med flera olika sorters socker

Observera att sportdryck och energidryck inte är samma sak. De senare har ofta starkare kolhydratskoncentration än 10 % och kan innehållande stimulerande substanser som kan ha negativ – eller positiv – effekt på prestationsförmågan

Efter tävling och träning

Ju tidigare efter avslutat idrottande som kroppen får tillgång till kolhydrater, desto snabbare byggs glykogenreserverna upp igen. Lämpligt är att inom sex timmar få rejält med kolhydrater till musklerna.

1,0–1,2 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt och timme under de fyra första timmarna

Återhämtningen blir snabbare av flera mål var 30 minut än efter en enda stor måltid

Lägg till ungefär 20 gram protein till den första delen av kolhydratintaget för att öka stimuleringen av musklerna till återuppbildning

I den fullständiga texten ges konkreta förslag på hur mathållningen skall läggas upp för tävling och träning och innehållet i olika sorters mat och dryck redovisas.

Protein

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer råden avseende protein, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Proteiner har under lång tid varit särskilt uppmärksammade i kosten till idrottsutövare eftersom proteinernas roll i att bygga muskler och att sedan behålla dom är så tydlig. Idrottsutövare behöver verkligen proteintillförsel, proteiner av god kvalitet. Proteinernas roll är emellertid i första hand för uppbyggnad av vävnader och inte en energikälla och om man intar mer protein än vad som behövs ger det inte idrottsutövaren vare sig större eller starkare muskler. De flesta idrottsutövare får redan med normal husmanskost i sig mer protein än vad de behöver och kalorierna kan användas som energikälla i stället för proteinerna.

Beräkning av dagligt behov av protein för idrottsutövare

Typ av träningProtein per dag rekommenderat per kilo kroppsvikt

Uthållighet1,2–1,4 gram

Styrkeuppbyggnad1,6–2,0 gram

Styrkebevarande1,6–1,7 gram

Bantning (viktnedgång)1,8–2,0 gram

Kosttillskott

Många idrottsutövare vill få större och starkare muskler och många kosttillskott utlovar just det. Idrottarna måste dock veta att kosttillskotten vare sig i Sverige eller andra länder kvalitetskontrolleras på det sätt som man gör med exempelvis mediciner. Det finns därför ingen garanti för att det som står på förpackningens innehållsförteckning verkligen är det som finns inuti, och inte heller garanteras att det inte finns innehåll som inte deklarerats (exempelvis dopingklassade substanser). Dessutom är det upprepat visat att det kan förekomma förbjudna substanser som kommit dit av misstag i tillverkningsprocessen.

Muskeluppbyggnad

Man får inte större eller starkare muskler av att äta proteiner – det är träningen som bygger muskler

Följ ett styrketräningsprogram där de olika momentens nytta beskrivs

Lägg till 500–1000 kalorier (gärna kolhydrater) för att se till att proteinet används till muskeluppbyggnad och inte till att förbrännas

Prioritera mat som innehåller både mycket kolhydrater och mycket protein men lite fett (exempelvis kyckling, jordnötssmör och yoghurt)

Ät exempelvis 0,3 gram protein per kilo kroppsvikt och dag och fördela det över dagen

Välj protein från djurriket, inklusive mindre feta mejeriprodukter

Proteiner efter tävling och träning

För att bygga upp kroppen efter tävling och träning behövs både vila och rätt kost. Det är viktigt att tillföra både kolhydrater och protein så snart som möjligt efter att kroppen ansträngt sig kraftigt fysiskt för att bygga upp glykogenlagren och stimulera muskeluppbyggnaden.

EAT

Amerikanerna har myntat förkortningen EAT för att göra det lättare att komma ihåg det viktigaste:

Eat breakfast

Add carbohydrates and protein to post-exercise meals

Toss the supplements

Detta står för att en väl avvägd frukost gör det möjligt för kroppen att bygga upp reserver under hela dagen. Vid val av mat skall man särskilt se till att man får i sig tillräckligt med kolhydrater och protein hela dygnet. Kasta bort kosttillskotten eftersom de inte tillför något till den som äter en fullvärdig kost och som dessutom ökar risken för brott mot dopingreglerna

Fett

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer råden avseende fett, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Fett är primärt en energikälla för lätt till moderat intensiv träning. Fett är en bra energikälla för musklerna under uthållighetsträning och påverkar många viktiga funktioner i kroppen. Däremot kan inte fett användas vid korta insatser och är inte av betydelse vid insatser då hastighet är avgörande (det innebär exempelvis att styrketräning inte i nämnvärd utsträckning förbränner fett).

Ju mer tekniskt skicklig en idrottare är i sin idrott – det gäller inte bara ”teknikgrenar” utan också i fotboll, längdskidåkning, etcetera – desto längre kan idrottsutövaren hålla på utan att ta alla energireserver (metabolic efficiency) i anspråk. Vid en sådan begränsad intensitet kan fett användas som energikälla; fett kan således vara av större nytta för den med god teknik än den med sämre.

En 70 kilos man med 6 procent fett i kroppen (det vill säga som en vältränad idrottsman) har 1500–2000 kalorier i form av kolhydrater (glykogen) upplagrade i kroppen men har samtidigt 45 000 kalorier i form av fett. För akut muskelarbete ”föredrar” dock kroppen kolhydrater men i uthållighetsidrotter hjälper fett till så att kolhydraterna räcker till slutet av träningen eller tävlingen.

Forskning har emellertid visat att metabolismen kan anpassa sig till att använda mer fett om den tränas till det genom mycket uthållighetsträning. Däremot är det inte visat att mycket fett och lite kolhydrater (”LCHF”) skulle öka prestationsförmågan – det är enbart tankeexperiment som inte visat sig hålla praktiskt.

Fett finns i en mycket stor andel av den normala kosten, även i det där andra ingredienser utgör huvuddelen.

Vanligen får idrottsutövare 20–35 % av sina kalorier från fett. Den som vilka minska i vikt skall minska det totala kaloriantalet och äta huvuddelen av det fett man får i sig i form av mono-omättade fettsyror och n-3 polyomättade fettsyror (”omegafettsyror”). Dessutom skall man minska på läskedryckskonsumtionen.

Vätska

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer dessutom råd avseende vätsketillförsel, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

En vuxen människa består till cirka 60 % av vatten (för nyfödda är siffran hela 80 %). Vatten är ett bra lösningsmedel, som används av kroppen för att transportera salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe. Via urinen utsöndrar vi dessutom slaggprodukter och reglerar saltbalans och surhetsgrad i kroppen. När en idrottare tävlar och tränat förloras vatten via svettning och via utandningsluften. Det är därför lätt att förstå att vatten är en mycket viktig del av idrottsutövarnas intag.

En idrottsutövare som har för lite vatten i kroppen (dehydrerad) får en minskad blodvolym vilket leder till:

Mängden blod som hjärtat pumpar ut i varje hjärtslag minskar, vilket medför att mindre mängd syre pumpas ut

Musklerna får något mindre syrgas

Trötthet och utmattning inträffar tidigare och prestationsförmågan försämras

Borttransporten av nedbrytningsprodukter försämras och surhetsgraden i blodet ökar

På vetenskaplig basis brukar man ange att en vätskeförlust på 2 % eller mera försämrar prestationsförmågan (egentligen finns inte någon gräns men ju lägre nivå som anges, desto svårare är det att dokumentera den som gränsen för vad som är skadligt). Det innebär att för en 75 kilos idrottsutövare är det skadligt att förlora mer än 1½ liter av vätskan i kroppen. När det gäller vätskeintag är det nästan överflödigt att påpeka att prevention är klokare än att vänta tills det krävs behandling.

Det är vanligt att idrottsutövare har dålig förståelse för sin egen vätskebalans och under tävling ökar adrenalinpåslaget så att tävlingsinstinkten menligt inverkar på förståelsen för behovet av att ersätta vätskeförlusterna. Det kan därför vara klokt att i ”lugnt skede” – det vill säga under ett seriöst träningstillfälle – väga sig före och efter träning för att förstå hur mycket vätska som behöver drickas.

Ett annat sätt att kontrollera hydreringsgraden i kroppen är att titta på urinens färg; ju mörkare den är desto viktigare är det att dricka.

Däremot är graden av törst en dålig indikator på behovet av att dricka. De flesta människor blir inte törstiga förrän efter det att 2 % av kroppsvikten försvunnit. Det omvända gäller också, det vill säga att idrottsutövarna sällan dricker tillräckligt eftersom de, när de inte längre är törstiga efter att ha druckit, sannolikt fortfarande har för lite vätska i kroppen.

Det bästa rådet man kan ge är att se till att idrottsutövaren alltid har vätska lättillgängligt och att han eller hon dricker några klunkar varje 15 eller 20 minuter vare sig det föreligger törst eller inte.

Kosttillskott

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer dessutom råd och synpunkter avseende kosttillskott, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Kosttillskott definieras enligt amerikansk lag som produkter som innehåller ”dietary ingredients” och som avser att bidra till kostens innehåll. Det rör sig om vitaminer, mineraler, aminosyror, växtdelar, kryddor, enzymer, delar av djurvävnader (särskilt körtlar), metaboliter till kemiska substanser och liknande. Sedan lagen Dietary Supplement Health and Education Act (DSHEA) infördes 1994 har Food and Drug Administration (FDA) inte längre något ansvar för kosttillskottens säkerhet eller att de har angivna positiva effekter. Dock begränsar lagen tillverkarnas möjlighet att påstå att tillskotten har medicinska effekter (lagstiftningen är således tämligen lik den svenska).

Det är alltså enkelt för kosttillskottstillverkare att bjuda ut sina varor utan särskilda kontroller, och även om det påvisas allvarliga biverkningar av preparaten kan det vara svårt att få bort dem från marknaden.

The Anabolic Steroid Control Act från 2004 har emellertid blivit ett viktigt tillskott till lagtexten. Där förbjuds de flesta prohormoner och substanser som kan användas för syntes av anabola steroider att säljas som kosttillskott. Enligt denna lag kan överträdelse av lagen – innehav eller försäljning – ge upptill fem år fängelse. De kan samtidigt påpekas att de flesta kosttillskott faktiskt görs av ansvarstagande tillverkare, men det finns ett ökande antal av oseriösa kosttillskottstillverkare som framställer produkter som innehåller dopingklassade substanser. Dessa tillverkare bygger sin verksamhet på att konsumenterna vill maximera sina prestationer – inkluderande utseendet – och lockar med preparaten som hälsosamma och säkra trots att de egentligen är motsatsen.

De flesta amerikaner är helt okunniga om att designer steroids (anabola steroider som framtagits just för sina anabola egenskaper) och andra hälsofarliga preparat säljs som kosttillskott. En försiktig bedömning att minst ett hundratal kosttillskott på den amerikanska marknaden 2021 innehåller en eller flera av de 20–25 designer steroids som idag finns tillgängliga. I en undersökning redan från 2004 av ett laboratorium som samarbetade med Internationella Olympiska Kommittén visades 15 % av 634 undersökta kosttillskott innehålla hormoner eller prohormoner som inte ens stod i innehållsförteckningen. Sedan dess finns det ett stort antal kompletterande undersökningar som visar att det finns en stor mängd kontaminerade, falskt innehållsförtecknade eller förfalskade kosttillskott på marknaden.

Mot denna bakgrund – och mot bakgrund av att ett betydande antal elitidrottare har blivit fällda för doping efter att ha tagit vad det trott vara ”ofarliga” kosttillskott – skall alla kosttillskott till idrottsutövare ses som en reell risk för doping. Dessutom är det visat att några kosttillskott är hälsofarliga av andra skäl, exempelvis att de innehåller insektsbekämpnings-medel, tungmetaller och liknande.

Naturligtvis finns det kosttillskott som inte är avsedda att innehålla något farligt eller förbjudet, men det är tyvärr visat att det förekommer kontamination också under tillverkningsprocessen. Det innebär att en tillverkningsserie (batch) kan vara helt godkänd medan en annan kan innehålla något förbjudet – vilket också påvisats i andra delar av matvaruframställning (små, små allergiframkallande nötdelar kan exempelvis påvisas i en rad födoämnen trots att de inte borde vara där enligt tillverkaren). En del av dessa oförutsebara substanser kan inte bara ge dopingrisker utan också andra hälsorisker.

Idrottsutövarna måste alltså skydda sig – det är ett riktigt problem de står inför. Man kan inte helt lita på tillverkarnas innehållsförteckningar, och man kan definitivt inte lita på de positiva effekter som tillverkarna anger att preparaten har. Inom idrotten gäller dessutom ett fullständigt ansvar (strict liability) när det gäller doping, vilket innebär att idrottsutövaren är ansvarig för innehållet i de dopingprov på urin och blod som lämnas, nästan helt oberoende hur han eller hon fått ämnena i sig.

Det finns inga riskfria kosttillskott ur ett dopingperspektiv, och det enda sättet att försäkra sig om att man inte får i sig någon oönskad substans denna väg är att låta bli kosttillskott helt. I andra hand skall man välja kosttillskott som säljs av någon tillverkare som är känd och som kan ställas till ansvar om innehållsförteckningen inte visar sig stämma.

ETIK OCH RISKER

Kosttillskott ur etiskt antidopingperspektiv

I en norsk-skotsk artikel diskuteras kosttillskott ur ett etikperspektiv. Skälen till att idrottsutövarna använder preparaten – mot vetenskap och mot råd av idrottsförbund – kan vara flera:

Idrottsutövarna tror att intensiv träning kräver mer än bara vanlig mat för att ge effekt

De kan finnas en tro att kosttillskott i sig ger bättre idrottsprestationer

Idrottsutövarna tror att kosttillskott minskar risken för (infektions)sjukdomar

Idrottsutövare tror att kosttillskott förkortar rehabiliteringsperioden efter skada

Många framgångsrika idrottsutövare har gjort (betald) reklam för kosttillskott

Idrottsutövare tillråds av ledare, tränare, vänner etc att använda kosttillskott

Det finns också indicier för att exempelvis vitaminbrist ger en ökad risk för förkylningar och liknande varvid idrottsutövaren gärna tar tio gånger mer är rekommenderat – eller mer – ”för säkerhets skull.” Man bör också förstå att många idrottsutövare tar kosttillskott på “ad hoc basis”, vilket innebär att de knappast vet vad de innehåller och inte vilka doser de får i sig, men har en vag uppfattning om att tillskotten eventuellt kan göra någon nytta och att de inte gör någon skada. Idrottarna har heller ingen aning om huruvida olika kosttillskott interfererar med varandra (exempelvis upptag av järn och kalk), och “more is better” är ett vanligt sätt att se på kosttillskotten av idrottsutövare.

Ett problem är att det sannolikt är få idrottsutövare som kan få kommersiellt oberoende råd om det verkliga värdet av kosttillskott. Och även om de skulle få möjlighet att få råd av läkare eller dietist så följer de hellre råd av kamrater och okunniga tränare. Man måste acceptera att många idrottsutövare ofta har ett extremt fokus på prestation och därvid ser hälsoaspekter som underordnade. Eventuella etiköverväganden kommer långt ner på listan.

Om man skall diskutera kosttillskott med idrottsutövare kan de ske enligt följande schema:

Finns det något underlag för att kosttillskottet positivt skulle kunna påverka prestation eller allmänt hälsotillstånd?

Kan kosttillskottet vara skadligt?

Behöver idrottsutövaren kosttillskottet?

Är kosttillskottet säkert ur hälsosynpunkt?

Vet man egentligen vad som finns i produkten man köper?

Finns det något underlag för doseringsanvisningarna?

Referens: Garthe I, Maughan RJ. Athletes and supplements: prevalence and perspectives. Int J Sport Nutr Exerc Metab 2018; 28: 126-38.

Risker med kosttillskott

Kosttillskott är kommersiellt tillgängliga produkter avsedda att komplettera ens kost för att främja eller bibehålla god hälsa. Exempel på kosttillskott är vitaminer, mineraler, probiotika, proteiner, örter och växter. De flesta påståenden som görs om kosttillskotts positiva effekter är obevisade, och det finns inte finns några definierade standarder för kvaliteten på bevisen som krävs för att stödja sådana påståenden. Till skillnad från läkemedelsprodukter, som är föremål för strikta läkemedelsregler baserade på godkännande för försäljning och slutproduktövervakning, behöver kosttillskottstillverkare och distributörer inte heller erhålla myndighetsgodkännande innan de säljs. Länder reglerar kosttillskott på nationell nivå, och reglerna varierar från en nation till en annan. Det finns inga globala regler för kvalitetskontroll, vilket förklarar varför det finns flera undermåliga produkter över hela världen.

Alltför många idrottare tror att om ett kosttillskott finns på marknaden måste det vara säkert, så är dock inte alltid fallet. Eftersom kosttillskott faller under en underkategori av livsmedel behöver kosttillskottproducenter inte visa att deras produkter är säkra och effektiva innan de marknadsförs, och kosttillskottillverkare är inte heller skyldiga att testa sina produkter för något av de förbjudna ämnen som listas av WADA. En stor bulgarisk meta-analys från 2022 som undersökte prevalensen av kontaminering vid kosttillskott fann att nästan 28 % av de undersökta kosttillskotten utgjorde en potentiell risk för oavsiktlig doping [Kozhuharov VR. Ivanov K, Ivanova S. Dietary supplements as source of unintentional doping. BioMed Res Int 2022, 8387271]. De fann också att 875 av 3 132 undersökta kosttillskott innehöll odeklarerade, dopingklassade ämnen.

En nyligen genomförd större granskning som undersökte den rapporterade prevalensen av kosttillskottsanvändning bland idrottare fann att prevalensen var större än 50 procent i majoriteten av de utvalda studierna [Daher J, Mallick M, El Khoury D. Prevalence of dietary supplement use among athletes worldwide: a scoping review. Nutrients 2022, 14, 4109].

Intressant nog korrelerar kosttillskottanvändning också signifikant med avsiktlig doping inom sport. Studier har funnit att kosttillskottanvändare visar mer gynnsamma beteenden och positiva attityder till doping. På vissa sätt kan kosttillskott betraktas som ett sluttande plan till avsiktlig doping, vilket ger tilltro till gateway-hypotesen. Termen “gateway-hypotes” används vanligtvis för att beskriva sannolikheten att antagandet av ett visst beteende, som anses vara säkert (i det här fallet, kosttillskottanvändning), sedan kan resultera i att ett annat beteende som anses skadligt (i det här fallet bruk av kontaminerade kosttillskott) som efterföljs, (i detta fall, öppen användning av förbjudna ämnen). Därför kan det antas att internalisering och normalisering av regelbunden användning av kosttillskott kan fungera som en inkörsport till missbruk av förbjudna ämnen i idrott.

Prediktorer för doping

Det finns många faktorer som förutsäger dopingbeteende hos idrottare, och relationerna är ofta komplexa. För att förebygga risken för doping är det viktigt att identifiera dessa prediktorer så att de kan fungera som en grund för utbildning eller interventionsprogram.

Kosttillskottsanvändning har nämnts som en viktig prediktor för dopingbeteende.

Demografiska faktorer kan också spela en roll för att förutsäga dopingbeteende. En systematisk översikt fann att män löper en ökad risk för doping jämfört med kvinnor, och att ålder och dopingsavsikt var positivt korrelerade, även om denna effekt var liten. Dopingrisken kan också variera beroende på vilken sport som en idrottare deltar i, där kraft- eller hastighets-baserade idrottare har en större dopingsrisk än motorisk skicklighetsbaserade idrottare, och individuella idrottare har en högre dopingsrisk än lagidrottare.

Upplevda sociala normer och positiva attityder till doping år också starka positiva prediktorer för dopingintention och dopingbeteende. Å andra sidan visade sig egendiciplin och moral vara negativt associerade med dopingintention och dopingbeteende, och en studie fann att dessa två faktorer medierar de prediktiva effekterna av en tränares uppfattning om en idrottares mottaglighet för doping, vilket påverkar sannolikheten för doping.

Kontaminering av kosttillskott och risk för idrottare

Kosttillskott kan vara förorenade med förbjudna ämnen. Den tidigare nämnda bulgariska studien fann att av de 3 132 kosttillskott de analyserade fanns det cirka 28 % risk för oavsiktlig doping på grund av kontamineringen av produkten. Detta berodde antingen på att de förbjudna ämnena inte fanns med på etiketterna, eller på att de faktiska ingredienserna eller mängderna skilde sig från vad som stod på produkten. Sibutramin, följt av testosteron och andra anabola steroider, var det ämne som upptäcktes mest bland de kosttillskott som studerades. En annan studie, som rapporterade studier från 12 länder, fokuserade på användning av kosttillskott inom sport, fann en kontamineringsgrad på 12 till 58 %. Med tanke på att idrottare är kända för att vara frekventa konsumenter av kosttillskott, utgör prevalensen av kontaminering i dessa produkter en betydande risk för dem.

Orsaken till kosttillskottskontamination kan spåras tillbaka till den dåliga kvalitetskontrollen som är involverad i produktionen av dessa produkter. Vissa bevis pekar till och med på avsiktlig tillförsel av förbjudna medel för att förstärka produktens eventuella effektivitet, även om det finns en osäkerhet om omfattningen av detta eftersom kosttillskott inte genomgår omfattande testprogram. En studie fann att receptfria läkemedel löper högre risk för oavsiktlig doping än statligt godkända läkemedel på grund av kontamineringen av exempelvis efedrin och dess derivat i hostmedel.

Motiv för användning av kosttillskott

Med tanke på att idrottare över hela världen är stora användare av kosttillskott och att detta kan vara en stark prediktor för doping, kan det vara bra att förstå resonemanget och motiven bakom varför idrottare konsumerar kosttillskott i första hand. En studie som undersökte unga kanadensiska idrottare fann att 81 % använde kosttillskott för att hålla sig friska, med “ökande energi” och “förbättra immunförsvaret” som de nästkommande två mest citerade anledningarna till användning, citerade av 55 respektive 52 % av de tillfrågade.

Liknande resultat på de mest citerade motiven för kosttillskottanvändning har hittats över hela världen, med förbättring av prestanda, hälsa och återhämtning som de mest citerade skälen. Dessutom visade sig kvinnor vara mer benägna att använda kosttillskott av hälsoskäl, medan män oftare rapporterade kosttillskottanvändning för prestationsförbättring. En systematisk översikt som undersökte faktisk kosttillskottsanvändning av idrottare rapporterade att de primära orsakerna till användningen var för prestationsförbättring, återhämtning och hälsovård. En studie som undersökte paralympiska elitidrottare visade också identiska trender, med de tre främsta motiven för användning av kosttillskott som rapporterades vara hälso-, energi- och medicinska skäl.

Uppfattningar om kosttillskott och doping

Förutom att förstå dopingens prediktorer kan det också vara användbart att förstå hur idrottare ser på kosttillskott och deras relation till dopingbeteende när de utvecklar antidopingsprogram och utbildningsmaterial. I en studie med fokus på idrottare var en större tro på kosttillskott som nödvändiga för prestationsförmåga associerad med en högre sannolikhet för doping. Vidare förnekades det indirekta sambandet mellan kosttillskottsanvändning och dopingbeteende när moralisk identitet och värderingar var låga eller måttliga. Den typ av kosttillskott en idrottare konsumerar kan också påverka detta indirekta samband mellan kosttillskottsanvändning och dopingattityder via kosttillskotts-övertygelser. En studie observerade detta förhållande bland dem som konsumerade ”sportmat” och sportdrycker, medicinska kosttillskott och ergogena substanser, men inte bland superfood-tillskottsanvändare.

I en studie citerade de flesta idrottare kosttillskott som ett bra alternativ till illegala prestationshöjande substanser. Samma studie fann att 76 % av 212 tävlingsidrottare skulle ta kosttillskott om det skulle garantera dem en vinst, med en större vilja som finns hos vanliga användare än icke-användare. Denna studie visade också att vanliga kosttillskotts-användare visade attityder till dopingbeteende som var mer positiva än icke-användares, åtföljd av en större tilltro till dopingens effektivitet. Överraskande nog visade en annan studie att de flesta idrottsdeltagare uppfattade kosttillskott som innehållande dopingmedel och som förbättrade styrka, energi och uthållighet, men höll inte med om påståendet att det förbättrade hälsan.

Medvetenhet om kosttillskottsbestämmelser bland idrottare

Eftersom kosttillskott klassificeras som en underkategori av livsmedel, är tillverkare inte skyldiga att visa bevis på deras produkters säkerhet eller effekt. Icke desto mindre finns det betydande tillämpningsproblem och optimal regleringskontroll har inte uppnåtts. Om ämnens sammansättning och kvalitet inte konsekvent kan garanteras ifrågasätts kosttillskottsforsk-ningens giltighet. Enligt många länders regleringsmyndigheter har tillväxten av kosttillskott-marknaden gjort det svårt för statliga tillsynsmyndigheter att noggrant övervaka varje produkt som kommer in på marknaden. Eftersom kosttillskottreglerna dessutom varierar från land till land finns det tillägg tillgängliga på illegala marknader som är märkta som farliga och som inte uppfyller de erforderliga kvalitetskriterierna.

Den enkla tillgången till ”spetsade” kosttillskott och svarta marknaden-artiklar utgör ett hot mot folkhälsan, på grund av bristen på konsekvens och begränsad reglering av kosttillskott över hela världen.

Detta väcker frågan om idrottare är medvetna om de lagar och förordningar som styr kosttillskott i deras land. Idrottare måste vara uppmärksamma på de många problem som kan bli följden av de otydliga reglerna kring kosttillskott om de ska fatta välgrundade beslut. Många studier har avslöjat den begränsade kunskapen bland idrottare och allmänheten om deras styrande organs kosttillskottsföreskrifter och antidopingsriktlinjer. Till exempel fann en studie att endast 56 procent av unga idrottare både hade tillgång till och var medvetna om kosttillskottsreglerna.

För att säkerställa säkerheten, effekten, styrkan och lagligheten av kosttillskott är det nödvändigt att reformera de nuvarande reglerna som kontrollerar marknaden för kosttillskott, och på så sätt skydda allmänheten, särskilt idrottare, från de negativa effekterna relaterade till kosttillskottsanvändning och oavsiktlig doping.

Informationskällor

Ett flertal studier har funnit att idrottares primära informationskällor om kosttillskott är deras tränare, lagkamrater, internet eller deras släktingar och vänner. Till exempel fann en granskning att tränare har störst inflytande på kosttillskottsanvändning hos idrottare, vilket övertrumfar inflytandet från läkare och sportdietister. Dessa fynd stämmer överens med en annan studie som fann att familj och vänner var de primära kunskapskällorna (74 %), följt av tränare (44 %), andra idrottstränare (40 %), läkare (33 %) och slutligen idrottsnutritionister (32 %). Dessutom fann en annan översikt att män var mer benägna att vända sig till sin tränare eller tränare, sina lagkamrater, sin dietist eller dietist och sin familj och vänner för kosttillskottsinformation. Som jämförelse var kvinnor mer benägna att vända sig till läkare eller andra vårdgivare, deras tränare eller tränare och deras familj och vänner. De fann att yngre idrottare hänvisade till sina tränare oftare än äldre idrottare för information om kosttillskott, och att uthållighetsidrottare hänvisade till vårdpersonal för kosttillskotts-information oftare än kraft- och intermittenta idrottsidrottare.

Uppenbarligen är informationskällorna idrottare använder opålitliga och av låg kvalitet. Med tanke på sannolikheten för kosttillskottskontamination med olagliga substanser, efterföljande risk för dopingsstraff och de potentiella hälsoproblem som kan uppstå i samband med kosttillskottsmissbruk, är det viktigt att konsultera en pålitlig informationskälla i idrottsvärlden.

Det är avgörande att de tränare och utbildare som ger kosttillskottsråd har en adekvat kosttillskottsutbildning, och att de följer forskarnas förslag och tillgängligt vetenskapligt material. Det finns ett akut behov av en mer grundlig utbildning om dessa produkter eftersom konsumtionen av idrottskosttillskott ökar.

Testning av något oberoende laboratorium

Ett annat sätt som idrottare kan skydda sig mot oavsiktlig doping är genom att använda tredjepartscertifierade kosttillskott. Tredjepartstestorganisationer hjälper till med regleringen av kosttillskott genom att utvärdera deras kvalitet, renhet, effektivitet och sammansättning innan detaljhandeln distribueras. När det har godkänts av tredjepartsprogrammet får kosttillskottet en “godkännandestämpel” som konsumenter kan leta efter innan de köper. När marknaden växer och kosttillskott används oftare, ökar efterfrågan på tredjepartsverifiering (i Sverige finns ingen sådan officiell verksamhet).

För att erhålla tredjepartscertifiering måste kosttillskottet granskas av ett neutralt organ, med förståelse för kvalitetssäkring, för att säkerställa att det uppfyller en uppsättning standarder. För att ett företag ska erkännas som tredje part får det därför inte vara anslutet till det kosttilläggsföretag som söker certifiering och det får inte heller ha någon statlig tillsynsmyndighet. Dessa grunder tros ge en nyckelnivå av transparens för konsumenterna och avsevärt minska sannolikheten för kontaminering. Det är dock också viktigt att notera att eftersom det är svårt att testa för varje förbjudet ämne, kan tredjepartsprogram inte hävda att en produkt är helt fri från alla förbjudna ämnen även efter certifieringstestning; Trots detta ger tredjepartscertifiering fortfarande rimliga indikationer för en minskad risk för kontaminering, trots att man inte helt kan ta bort möjligheten till en kontaminering av något slag. Deltagandet av testning från tredje part är helt frivilligt, och inga kosttillskottsproducenter behöver genomgå tester från tredje part innan de marknadsför sina produkter.

Trots de potentiella fördelarna med testning från tredje part är användningen av dessa utländska organisationer och deras certifierade produkter inte allmänt rapporterad bland idrottare.  Med tanke på de allvarliga konsekvenserna av kontaminerade kosttillskott på en idrottares karriär, kan användning av tredjepartstestade kosttillskott vara en bra strategi för att avsevärt minska sannolikheten för oavsiktlig doping.

Förebyggande: Fokus på utbildning

Den utbredda användningen av kosttillskott och de många bidragande faktorerna (såsom informationskällor, medvetenhet om kosttillskottsbestämmelser, uppfattningar om doping och kosttillskottsanvändning, kontaminering av kosttillskott och motiv för kosttillskottsanvändning) indikerar att interventionsutbildningsprogram utformade för att fokusera på att förbättra kunskapen, övertygelsen och attityderna till användning av kosttillskott kan vara ett utmärkt första försvar mot oavsiktlig doping. Många översikter som fokuserar på kosttillskottsan-vändning hos idrottare har hittat övertygande bevis till stöd för interventionella utbildnings-program för idrottare (och unga idrottare, särskilt), tränare och föräldrar/ familjemedlemmar.

En kanadensisk narrativ granskning med fokus på pedagogiska interventioner för att främja förståelse, attityder, beteenden och praxis om kosttillskott och dopingmedel fann konsensus bland studierna, vilket visade att pedagogisk intervention är effektiv för att öka kunskapen om kosttillskott och dopingmedel bland deltagarna [Daher J, El Khoury D, Dwyer JJM. Education interventions to improve knowledge, beliefs, intentions and practices with respect to dietary supplements and doping substances: a narrative review. Nutrients 2021; 13: 3935]. Majoriteten av studierna i denna översikt levererade sina läroplansmaterial genom en mängd olika metoder. De vanligaste rapporterade interventionsprocedurerna och leveranssätten var föreläsningar och demonstrationer, gruppsamtal och skriftligt material som flygblad, åhörarkopior, affischer, broschyrer och häften. Alla studier, med undantag för tre, genomförde interventioner ansikte mot ansikte. Några exempel på tillhandahållare av information i dessa studier var forskarna själva, utbildad personal, idrottslärare, tränare, friidrottsidrottare, lagledare och vårdpersonal. Interventionernas varaktighet bland de rapporterade studierna varierade, vissa varade bara fem minuter och andra varade upp till två år.

När det gäller attityder och avsikter fann den narrativa granskningen att av de tjugofem studierna som analyserades i deras granskning rapporterade tio förbättringar i deltagarnas attityder och avsikter mot användning av dopingmedel. Men intressant nog tror vissa experter att drogutbildning kan få oavsiktliga konsekvenser, liknande hur förändrade attityder beträffande doping kan. Ett troligt skäl för fall av ökad dopinganvändning eller gynnsamma syner på droger efter pedagogisk intervention är den psykologiska reaktansteorin. Reaktans kan uppstå när en individ tror att deras valfrihet inskränks av en extern agent. Som ett resultat kan individer försöka återta kontrollen över sina handlingar genom att agera i motsatt riktning av det önskade beteendet.

Antalet och mångfalden av idrottare, tillsammans med företags marknadsföring och falsk information i media, utgör utmaningar för förbättrad kosttillskottsrelaterad utbildning. En kanadensisk studie fann att idrottare föreslog att de skulle svara på bredare instruktionsmedier, såsom internet, e-post, sociala medier och presentationer för större grupper av människor. Därför föreslår de att onlinekurser, dator-/videospel och videor alla kan vara effektiva utbildningsverktyg för att förbättra kosttillskottrelaterade kunskaper, attityder och övertygelser hos.

Luckor i kunskapen om kosttillskot

Ytterligare forskning behövs om utvecklingen av kosttillskottsrelaterade utbildningsprogram utformade för att förhindra oavsiktlig doping hos idrottare, samt om effektiviteten av sådana program. Att integrera teori i dessa program kan visa sig vara fördelaktigt med tanke på det inflytande som kunskap, normer och attityder har på doping inom idrotten. Dessutom behövs strängare regler för att säkerställa renheten och säkerheten hos kosttillskott och för att skydda den allmänna hälsan mot konsumtion av odeklarerade eller kontaminerade ämnen. Ytterligare forskning bör också utföras för att identifiera omfattningen av idrottares engagemang med tillförlitliga informationskällor, och tillgången till sådana resurser, från vårdpersonal till idrottare.

Slutsatser

Sammanfattningsvis är användning av förorenade kosttillskott en akut fråga, med tanke på att det är en viktig prediktor för doping. Upplevda sociala normer och positiva attityder kan båda vara konstruktioner värda att rikta in sig på när man överväger förebyggande av doping. Det råder också en stor brist på medvetenhet om kosttillskottsregler bland idrottare och dessutom vänder de sig ofta till opålitliga informationskällor när det kommer till kosttillskottsanvändning. En allmän uppfattning idrottare har om användning av kosttillskott är att det kan förbättra hälsa och prestation, men detta kan vara en missuppfattning och kan hamna skadligt för deras försörjning, rykte och hälsa. Det är viktigt att ett mångfacetterat tillvägagångssätt vidtas för att säkerställa tryggheten för idrottare när det gäller kosttillskott. Dessutom har idrottsorganisationer, idrottsdietister och tränare också stort inflytande och avgörande roller att spela för att utbilda idrottare om användning av kosttillskott. Slutligen måste idrottare vara vaksamma över vad de konsumerar och likaså vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att de inte dopar sig av misstag [Referens: Mallick M, Camacho CB, Daher J, El Khoury D. Dietary supplements: A gateway to doping? Nutrients 2023; 15: 8819].

Misstagsdoping

Det är mycket vanligt att idrottsutövare använder kosttillskott – av de svenska idrottare som dopingtestas visas ungefär hälften vid testtillfället använda minst ett kosttillskott – och det är främst i denna grupp man träffar på ”misstagsdoping.” Med det begreppet avses då att idrottsutövaren fått i sig något dopingklassat preparat och testat positivt, trots att vederbörande inte haft någon intention att dopa sig. Hur substansen då kommit in i kroppen spelar ingen roll under förutsättning att idrottsutövaren inte vetat att det var något förbjudet som kommit in i honom eller henne.

”Misstagsdoping” är egentligen semantiskt inte något riktigt bra ord eftersom en stor andel av de som har blivit ertappade med positiva dopingprov har tagit något i avsikt att förbättra sina idrottsresultat men i god tro inte förstått att det funnits någon förbjuden substans i det som intagits. Det var således ett inte förväntat att det skulle kunna leda till ett positivt prov, men det var avsiktligt att ta preparatet som ledde till dopinganklagelsen.

WADA:s nedbrutna statistik talar för att 6-10 procent av de som har testat positivt vid dopingtest gjort det på grund av det som kan kallas “unintentional doping cases”, definierat genom att antidopingorganisation inte utdömt något straff trots positivt dopingprov och att dispens inte funnits. Dessa siffror kan då sättas i relation till att senaste årens litteratur talar för att 11-15 procent av kosttillskott avsedda för idrottsutövare visats innehålla doping-klassade preparat. Alternativt kan misstagsdoping berott på användning av mediciner som inte behövt recept och som köpts för behandling av exempelvis förkylning. Just på denna indikation innehåller exempelvis en betydande andel av det som kan köpas efedrin eller efedrinliknande substanser.

I dessa fall har vanligen idrottsutövare varit i god tro att preparaten inte innehåller någon dopingklassad substans och därför inte gjort någon undersökning om detta. Detta kan i sin tur beror på att idrottsutövaren inte inser problemets vidd och djup, eller att han eller hon chansar på att det inte innehåller något förbjudet. Oftast innebär det att idrottsutövaren inte satt sig in i frågan om vad kosttillskott respektive receptfria läkemedel innehåller, och inte heller har ägnat frågor kring doping särskild uppmärksamhet – ibland av ointresse, ibland för att mer konkreta, praktiska frågor dykt upp och krävt uppmärksamhet. Man bör dessutom förstå att det finns de idrottsutövare som tycker att det är svårt att läsa text om dylika saker och tycker att det är ”för teoretiskt.” Ytterligare idrottsutövare tror säkert att ”det inte är så farligt” att bli påkommen med att ha någon otillåten substans från kosttillskott eller receptfri medicin i sig om man försäkrar att det inte varit medveten doping och man lovar att inte göra det igen.

Det finns väl dokumenterat att även erfarna elitidrottsutövare inte bryr sig om att kontrollera ingredienserna i vad de får i sig, även när det rör sig om tidigare inte kända läkemedel, kosttillskott eller livsmedel. Detta understryker vikten av att alla idrottsutövare nås med undervisning i någon form avseende vilka regler som gäller när det gäller dopingpreparat. Det är främst en fråga om att ändra ett beteende, det vill säga att få idrottsutövaren att inse att det är han eller hon som är ansvarig för vad som sväljes ned – strict liability – och att därför personen måste skydda sig själv mot dopingpreparat. Idrottsutövaren måste således lära in vad som gäller avseende doping och sedan uppdatera denna kunskap för att förstå de aktuella riskerna.

För de aktuella situationerna behövs strukturerade forskning om beteendemodifikationer och hur motivation till antidoping kan påverkas. I de studier som finns har man klart kunnat länka viss motivation till ökad risk för doping och det är då rimligt att försöka omsätta denna kunskap i praktiska åtgärder. Ur ett sociokognitivt perspektiv är det visat att unga idrottare har större motståndskraft mot misstagsdoping om de inser att miljön de umgås i är avvisande mot doping och ser antidoping som något positivt. Dessa kunskaper sammantagna borde vara tillräckliga för att skapa ett program mot doping (och misstagsdoping) – dock bör varje sådant program följas av en utvärdering för att inför framtiden kunna veta hur satsningar mot doping skall ske.

ANVÄNDNING AV KOSTTILLSKOTT

Kosttillskott i Schweiz

I Schweiz skickades ett frågeformulär ut avseende kosttillskott till 496 elitidrottare av vilka 87 procent svarade. Av de svarande tog 84 procent av alla minst ett kosttillskott den senaste veckan och 97 procent hade tagit kosttillskott de senaste fyra veckorna. Genomsnittligt togs kosttillskott vid 13 tillfällen i veckan. De mest använda var

Multimineraler (41 %)

Multivitaminer (34 %)

Vitamin C (34 %)

Vitamin D (33 %)

Män använde signifikant mer vitamin C och D, sportdrycker, proteinpulver och pre-workout-produkter än kvinnor, medan kvinnor oftare tog järntabletter.

De som vanligast rekommenderade kosttillskotten var:

Familjemedlemmar eller vänner (36 %)

En läkare (27 %)

En tränare (25 %)

Informationen om kosttillskotten kom i första hand från:

De som redan använde kosttillskotten (56 %)

Internet (25 %)

Tillverkarna (11 %)

Det förelåg en signifikant positivitet mellan attityd till doping och användning av kosttillskott [Referens: Mettler S, Lehner G, Morgan G. Widespread supplement intake and use of poor quality information in elite adolescent Swiss athletes. Int J Sport Nutr Exerc Metab  2022; 32: 41-8].

KOSTTILLSKOTT SOM INKÖRSPORT TILL DOPING

The Gateway hypothesis

Termen “kosttillskott” är en övergripande beteckning på vitaminer, mineraler, aminosyror och liknande ämnen som tas peroralt. Det finns en rad likartade beteckningar som ”kost-supplement”, ”nutritionstillskott”, ”nutritionssupplement”, ”ergogena tillskott” och liknande, samt specificeringar som ”kosttillskott avsedda för idrottare.” Alla dessa bör ur doping-synpunkt betraktas på samma sätt, det vill säga helt avvisande eller åtminstone med stor skepsis, oavsett om det rör sig om tabletter, kapslar, geler, flytande form, pulver eller andra beredningar.

Av betydelse är att marknadsföring av kosttillskott i de flesta länder – exempelvis Sverige – kan göras utan att man behöver bevisa någon effekt av preparaten, och det behövs inte någon förhandsgranskning så vida preparaten inte är genmodifierade. Om man ser det ur sjukvårdsperspektiv kan man nog se hälsofarligheten som mycket begränsad – det är direkt ovanligt att någon patient behöver bli inlagd på sjukhus på grund av förgiftning av kosttillskott. Däremot finns det mycket data som talar för att kosttillskott är ett stadium i utvecklingen som föregår doping.

I ärlighetens namn måste man då ifrågasätta om bruk av kosttillskott leder till senare bruk av dopingpreparat, eller om det är personlighetsdrag eller en social kontext där det ena bruket sker helt oberoende av det andra. Dock kan man på vetenskaplig grund slå fast att det är direkt ovanligt att någon har börjat dopa sig utan att dessförinnan använt kosttillskott under kortare eller längre tid.

Det är inte orimligt att tänka sig att introduktionen av dopingpreparat sker enligt det sluttande planets logik. Denna logik – även kallat snöbollseffekten eller slippery slope – är en term som går ut på att det inte går att dra en skarp skiljelinje mellan två fenomen, i detta fall bruk av kosttillskott och bruk av dopingpreparat. Mest känd är det sluttande planets logik under sin vilseledande form där en person påstår att en viss händelse oundvikligen måste följa från en annan, utan någon rationell argumentation eller påvisbar mekanism för det oundvikliga i händelsen i fråga. Den kausala varianten innebär att man målar upp en dominoeffekt där ett acceptabelt beslut kommer att öppna vägen för ett annat, ett tredje och så vidare tills man kommit fram till något som uppenbart är felaktigt. I dopingsammanhang skulle det innebära att om man ”på skoj” prövar något kosttillskott, ligger det nära till hands att man prövar ett till och ett till tills man finner det helt naturligt att alltid använda kosttillskott. Man tänker sig att det då ligger nära att vid ett enstaka tillfälle gå över gränsen till den förbjudna dopingen bara för att skaffa sig erfarenhet om vad det rör sig om. Och när det visar sig gå bra kanske man prövar det mer regelbundet, för att till slut se det som helt normalt att använda dopingpreparat.

En annan hypotes går ut på att det är en viss personlighetstyp som är mer positiv till kosttillskott och att samma typ av människor också i grunden har en positiv inställning till doping. Dessa personer kan tänkas dels vara rädda för bristsjukdomar och ha en ängslig inställning till sin kropp som de tror behöver stöttas på olika sätt för att fungera väl, dels har en (över)tro på att tillförsel av mediciner, kosttillskott med mera är mer eller mindre nödvändig för att kroppen skall hålla sig frisk. För denna personlighetstyp spelar det då inte så stor roll om ett preparat är tillåtet eller inte – om det behövs för att hålla sig frisk och prestera bra så får man ta risken av att bli avslöjad som dopad.

Denna så kallade “gateway hypothesis” (inkörsportsteorin) har studerats åtminstone sedan 1970. I första hand har man då undersökt tobak och svagare alkoholsorter (öl och vin) som inkörsport för cannabis, alkohol, kokain och så småningom andra, starka droger vari dopingpreparat kan räknas in. Det kan också diskuteras om det är närvaron i vissa miljöer som är det avgörande, det vill säga att personer med viss personlighet dras till vissa miljöer respektive att de som lever i viss sociala sammanhang har större benägenhet att vistas i miljöer där både kosttillskott och dopingpreparat finns tillgängliga. Att personer som vistas i miljöer där mycket dopingpreparat florerar har större benägenhet än andra att dopa sig kan anses säkerställt, liksom att allmän god tillgänglighet till dopingpreparat ökar risken för doping.

Det föreligger också en metaanlys från 2014 [Ntoumanis N, Ng JY, Barkoukis V, Backhouse S. Personal and psychosocial predictors of doping use in physical activity settings: a meta-analysis. Sports Med 2014; 44: 1603–24] som visar att användning av kosttillskott var starkt korrelerat både till intention att dopa sig och att verkligen genomföra doping. Samma resultat har erhållits i andra, mindre och mindre välgjorda studier, men det kan påpekas att man med denna typ av studier endast kan påvisa positiva eller negativa korrelationer, men aldrig några ”bevis” för ett kausalt samband.

Gateway hypothesis överväger i själva verket aldrig några psykologiska variabler som ligger till grund för korrelationen, och man har därför försökt vända på resonemanget. Man tänker sig då att idrottsutövarna tar kosttillskott på grund av någon brist eller att man tror att ytterligare tillförsel skall ge bättre effekt än bara det normala. I verkligheten är det dock sannolikt att människor tar kosttillskott av en rad – olika – orsaker: förbättra prestationsförmågan, kosmetiska skäl, ”balansera” dieten mot en bättre helhet, för att kompensera för brist på näringsämnen, tro att man blir friskare av kosttillskott eller kombinationer av dessa. Det kan till och med vara så att idrottsutövaren ser kosttillskott som ett alternativ till dopingpreparat som vederbörande vill, men inte vågar, ta.

Det finns också studier som upprepat visar att de som dopar sig tror att det är mycket vanligt att doping förekommer i den idrott och på den nivå där de själva tävlar eller enbart motionerar. Och de tror att – även om det inte är tillåtet enligt reglerna – det är mycket mer socialt tillåtet än vad det egentligen är. Det ger en falsk trygghet att vara ”en bland flera” snarare än att vara en avvikare.

Sammantaget finns det mycket vetenskapliga data som stödjer påståendet att bruket av kosttillskott är ett första steg inför bruk av dopingpreparat, men orsaken är mulitfaktoriell.

The Incremental Model of Doping Behaviour

The Incremental Model of Doping Behaviour är en teori med grundtanken att doping är en följd av bruk av exempelvis kosttillskott. Detta bottnar i sin tur i tron att det inte räcker med träning för att prestera bra, utan att man också måste tillgodose kroppen med extra byggstenar för att nå de bästa resultaten. Med ett sådant synsätt är doping snarare att se som en funktionell handling än en moralisk.

I två studier undersöktes hypotesen. I den första studerades 366 tävlande, i den andra 200. Sammantaget visade studierna att de som anser att kosttillskott är nödvändiga för att göra bra idrottsprestationer, har en ökad risk att dopa sig om de värderar moraliskt beteende lågt och tror att moraliskt beteende är oviktigt för deras självuppfattning [Referens: Hurst P, Ring C, Kavussanu M. Moral values and moral identity moderate the indirect relationship between sport supplement use and doping use via sport supplement beliefs. J Sports Sci 2022 Mar 18:1-8 [E-pub ahead of print].

DOPINGMEDEL FUNNA I KOSTTILLSKOTT

Kosttillskott i Norge deklarerade vid dopingkontroller

Kosttillskott (dietary supplements, DS) kan utgöra en risk för idrottarens hälsa och orsaka positiva dopingtester om de innehåller förbjudna substanser. Det finns ingen enskild definition för vad som utgör en DS, men det beskrivs ofta som “ett livsmedel, livsmedelskomponent, näringsämne eller icke-livsmedelsförening som avsiktligt intas utöver den vanemässigt konsumerade kosten i syfte att uppnå en specifik hälso- och/eller prestationsfördelar.” Den amerikanska kongressen beskrev, när den utformade 1994 års kosttillskottshälsolag beskrev ett kosttillskott som:

”…en produkt, annan än tobak, som används i samband med en hälsosam kost och som innehåller en eller flera av följande kostingredienser: ett vitamin, mineral, ört eller annan botanisk, en aminosyra, en dietsubstans för människan att komplettera kosten genom att öka det totala dagliga intaget, eller ett koncentrat, metabolit, beståndsdel, extrakt eller kombinationer av dessa ingredienser”

Antidoping Norge (ADNO) samlar årligen in ungefär 2 800 dopingprover fördelade på 2 000 dopingtester av idrottare som deltar i idrotter organiserade under Norges olympiska och paralympiska kommitté och idrottsförbund. Under dopingtestet måste varje idrottare fylla i ett dopingkontrollformulär (DCF) inklusive demografisk information, idrottsutövares nivå, idrottsgren och information om eventuella kosttillskott och/eller läkemedel som använts under de föregående sju dagarna. Föreliggande norska studie undersökte användningen av kosttillskott bland idrottare som har deltagit i dopingkontroller genom att extrahera information från 10 418 dopingkontrollformulär (DCF) som samlats in av Antidoping Norge från 2015 till 2019.

Följande information från varje DCF registrerades manuellt i en elektronisk databas med hjälp av Microsoft Excel: Dopingkontrollår, kön, åldersgrupp (<20; 20–24; 25–29; 30–34; 35–39; ≥40), idrottsnivå (idrottare på nationell nivå eller lägre), idrottsgren, typ av test (under tävling eller utanför tävling) och nationalitet. Idrottsgrenarna kategoriserades i grupper utifrån fysiologiska egenskaper och risken för doping. Vidare registrerades om idrottaren hade registrerat information om användning av något kosttillskott under de sju dagarna före dopingkontrollen (ja; nej). Användningen av kosttillskott definierades som att registrera ett eller flera kosttillskott på DCF. Kosttillskott registrerades efter kategori (medicinska kosttillskott; sportprodukter; ergogena ämnen; blandprodukter; växtbaserade och andra naturprodukter; andra produkter).

Totalt 10 418 dopingformulär (män: 76 %, n=7 939, kvinnor: 24 %, n=2 479) från 2015 till 2019 inkluderades i studien. Idrottare på nationell nivå utgjorde 59 % (n=6 184). Idrottare med norskt medborgarskap utgjorde 94 %. En knapp majoritet (54 %) erhölls från dopingkontroller utanför tävling. Materialet representerar idrottare från 67 olika idrottsgrenar, varav 25 idrottsgrenar bidragit med ≥100 DCF:s under perioden.

Sammantaget innehöll 51 % av dopingkontrollformulären information om minst ett kosttillskott.

IdrottsgrenAntal testerFormulär medGenomsnitt

(en person kankosttilskott an-antal kost-

ingå > 1 gång)givna (%) tillskott

Styrkelyft649793,2

Tyngdlyftning375682,7

Skridsko249662,0

Friidrott695652,6

Rodd152642,7

Skidor989642,1

Orientering135631,8

Alpin skidåkning150622,1

Kickboxning190572,2

Brottning137542,6

Boxning166522,0

Judo102502,0 Skidskytte378501,9

Triatlon173491,8

Cykling735492,5

Ishockey657461,9

Amerikansk fotboll251452,1

Cheerleading154432,2

Simning244421,8

Basket380421,9

Innebandy190401,6

Handboll614381,9

Fotboll 1358371,9

Volleyboll298311,7

Taekwondo105231,3

Totalt 9526522,1

Idrottare på nationell nivå rapporterade oftare att de använde kosttillskott än motionärer (RA) (53 vs 47 %). Idrottare som använde kraft (71 %), uthållighet (56 %) och muskeluthållighetsi-drotter (55 %) hade den högsta andelen formulär med information om kosttillskott.

Medicinska kosttillskott var den mest använda kosttillskottskategorin för båda könen och inom alla sporter. Kosttillskott med hög risk att innehålla dopingsmedel var vanligast bland motionerande män inom styrke- och kraftsporter. Det fanns små och icke-signifikanta variationer från år till år i prevalensen av idrottare som använder kosttillskott, medan antalet produkter som används samtidigt toppade 2017 innan de sjönk 2019 (2,30 mot 2,08). Användningen av medicinska kosttillskott och ergogena substanser ökade något för både elitidrottare och motionärer från 2015 till 2019, medan användningen av alla andra kosttillskottskategorier minskade. Kosttillskott med hög risk att innehålla förbjudna ämnen sågs exempelvis i cheerleading och amerikansk fotboll [Referens: Lauritzen F, Gjelstad A. Trends in dietary supplement use among athletes selected for doping controls. Front Nutr 2023; 10: 1143187].

Kosttillskott som en orsak till dopingbrott i Norge

Kosttillskott innefattar en stor grupp av olika former produkter med olika typer av ingredienser och med olika uppgivna effekter. Idrottsutövare använder dem av flera olika skäl, och användningen är hög i så gott som alla områden och på alla nivåer av idrott.

Trots att idrottsförbund och anti-dopingorganisationer under många år varnat för en ofrivillig risk att få i sig förbjudna substanser vid bruk av kosttillskott finns det få tecken på att bruket minskas.

I en norsk studie över 18 år studerades förhållandet mellan bruk av kosttillskott och fällande domar efter överträdelse av dopingreglerna.

I 26 % (n=49) av alla dopingfall 2003–2020 (n=192) hävdade idrottsutövaren att det var ett kosttillskott som var orsak till det positiva dopingprovet. Bevis för eller hög grad av sannolikhet att så verkligen var fallet förelåg i 27 fall, det vill säga 14 % av alla dopingfall i Norge den aktuella tiden.

Olika typer av stimulantia var vanligast i dessa fall (n=24) och av dessa förekom metylhexanamin oftast (n=17). Så kallade pre-workout kosttillskott hade högst risk (n=20) och därnäst produkter som hävdade att de förbrände fett (n=4).

ÅrAntal positivaAntal dopingprov därAntal dopingprov där

dopingprovidrottsutövaren hävdadeantidopingorganisationen

kosttillskott som källaansåg kosttillskott vara

en sannolik källa till ett

positivt prov

2003 521

20041111

20051120

2006 720

20071120

2008 822

2009 810

20101831

20111433

20121475

2013 721

20141510

2015 833

20161520

2017 600

20181274

20191775

2020 521

Totalt 192 49 (26 %) 27 (14 %)

Substanserna som “godkänts” som orsak till positiva dopingprov:

Metylhexanamin17

Anabola steroider 2

Efedrin 2

Sibutramin 2

Higenamin 1

Oxilofrin 1

4-metylpentan-2-amin 1

N-etyl-1-fenylbutan-2-amin 1

Referens: Lauritzen F. Dietary supplements as a major cause of anti-doping rule violations. Front Sports Act Living 2022; 4: 868228.

Tjuguåtta procent av kosttillskotten innehöll förbjudna substanser i metaanalys

I en rysk metastudie sökte man i världslitteraturen (PubMed, Science Direct, Google Scholar, och Web of Science) efter artiklar som undersökte hur ofta det förekommer förbjudna substanser i kosttillskott (dietary supplements) fram till juni 2021.

Meta-studien kom att omfatta 50 orginalartiklar omfattande undersökningar av 3 132 olika kosttillskott. 875 (28 %) av dem innehöll substanser som stod på WADA:s förbjudna lista. De vanligaste av de förbjudna substanser som hittades var sibutramin och anabola steroider.

Frekvensen 28 procent är naturligtvis hög, men representerar vad som publicerats i världslitteraturen. Man måste inse att det funnits undersökningar som aldrig publicerats eftersom resultaten varit relativt ointressanta (inga uppseendeväckande frekvenser funna) eller aldrig blivit accepterade av någon tidskrift av samma skäl. Med stor sannolikhet har också urvalskriterierna i de sammanslagna studierna skiljt sig åt i betydlig mån.

Oavsett att de exakta siffrorna dock kan diskuteras kan man konstatera att varje intag av kosttillskott av idrottsutövare utgör en betydande risk för ofrivillig doping [Referens: Kozhuharov VR, Ivanov K, Ivanova S. Dietary supplements as source of unintentional doping. Biomed Res Int 2022; 2022: 8387271].

Anabola steroider i proteinkosttillskott

I en iransk studie undersökte man anabola steroider (metyltestosteron och 4-andro-stenedion) i kosttillskott som utgjordes av protein. Man använde en kvalificerad laboratoriemetod (UPLC/MSMS + ESI + MRM) och satte gränsvärdena till 1 ng/g och 0.3 ng/g för de båda hormonen.

Man fann 4-androstenedion i 11 kosttillskott där 9 redovisats som vassle (whey) och med mängderna 1 578 ± 0.154 ng/g och 2 som redovisats som vasslealbumin (whey albumin) i mängderna 1 134 ng/g och 1.474 ng/g.

Av studien kan man inte dra slutsatser om hur vanligt det är med anabola steroider eftersom vi inte känner den iranska kosttillskottsmarknaden eller hur urvalet av kosttillskott gjorts, och eftersom endast två (vanliga) anabola steroider undersökts. Vi kan dock slå fast dels att anabola steroider ibland blandas in i proteinpulver utan att man anger det för köparna, dels att man kan mäta inblandningen med modern laboratorieteknik. Slutligen kan man påpeka att det inte är betydelselösa mängder av förbjudna substanser det rör sig om [Referens: Alaedini S, Amirahmadi M, Kobarfard F, Rastegar H, Nasirahmadi S, Shoeibi S. Survey of protein-based sport supplements for illegally added anabolic steroids methyltestosterone and 4-androstenedione by UPLC-MS/MS. Steroids 2021; 165: 108758].

Korrelation mellan kosttillskott och anabola steroider i Nederländerna

I en nederländsk studie besvarade 2 269 män som gick på gym (ålder 24 ± 6 år) en enkät som lagts ut på nätet – det innebär att urvalet av svarare måste beaktas när man tolkar resultaten, men där man med särskild frågeteknik ansåg sig ha ökat svarens sensitivitet.

Av alla de svarande angav 83 procent att de använde proteinpulver (81 %), kreatin (46 %), pre-workout (44 %) eller liknande. Nio procent angav att de hade använt anabola steroider (4 % angav att de använde det vid tiden för enkätens ifyllande) och tre procent att de använt selective androgen receptor modulators (SARM), vilka kan ses som en ”modernare sort av anabola steroider.”

Det fanns en statistiskt signifikant korrelation mellan användande av kosttillskott och anabola steroider å ena sidan och sociala medier som fokuserade på utseenden å den andra. De som använde denna typ av sociala medier var också mer missnöjda med sitt utseende [Referens: Hilkens L, Cruyff M, Woertman L, Benjamins J, Evers C. Social media, body image and resistance training: creating the perfect ‘me’ with dietary supplements, anabolic steroids and SARM’s. Sports Med Open 2021; 7: 81].

Dopingklassade substanser i kosttillskott i Nederländerna

I en holländsk undersökning undersöktes 66 kosttillskott tillgängliga via internet med idrottsutövare som målgrupp. Kosttillskotten utvaldes efter det att de marknadsfört som att de reglerade hormonerna i kroppen, ökade muskelmassan, minskade fettcellsmassan och/eller ökade energin. Det rörde sig om 21 olika varumärken som inköptes från 17 web-affärer.

Kosttillskotten analyserades med ISO17025-ackrediterade metoder.

Tjugofem av de 66 kosttillskotten (38 %) innehöll dopingklassade substanser som inte framgick av innehållsförteckningen. Det rörde sig bland annat om höga nivåer av oxilofrine, beta-methylphenethylamine (BMPEA) och N,beta-dimethylphenethylamine (NBDMPEA), de stimulerande ämnena 4-methylhexan-2-amine (methylhexaneamine, 1,3-dimethylamylamine, DMAA), de anabola steroiderna boldione (1,4-androstadiene-3,17-dione) och 5-androstene-3beta,17alfa-diol (17α-AED), beta-2 agonisten higenamine och beta-blockaren bisoprolol.

Baserat på de av tillverkarna rekommenderade doserna och de varierande doserna i olika tillverkningsomgångar (batcher) fastslår undersökarna att användandet av denna typ av produkter ger en betydande risk för att bli fälld för doping, oavsett att det sker utan intention att dopa sig. Utöver detta ansågs 3 av preparaten (5 %) vara direkt hälsofarliga om de användes i de doser som tillverkaren rekommenderar [Referens: Duiven E, van Loon LJC, Spruijt L, Koert W, de Hon OM. Undeclared doping substances are highly prevalent in commercial sports nutrition supplements. J Sports Sci Med 2021; 20: 328-38].

Förfalskade kosttillskott och mediciner i Frankrike

Förfalskade eller felaktigt varudeklarerade läkemedel har enligt World Health Organisation (WHO) blivit ett substansiellt problem genom tillkomsten av internet, eftersom de förfalskade medlen idag kan sändas från delar av världen där myndigheternas övervakning inte är tillräcklig. Minst lika vanligt tycks förfalskning vara med kosttillskott, och då särskilt med performance and image enhancing drugs (PIEDs).

I en fransk studie analyserades 110 olika mediciner (n=75) och kosttillskott (n=35) som beslagtagits som illegala i Frankrike från januari 2016 till december 2019 i kropps-byggarmiljöer. Sammantaget analyserades 42 medel avsedda att injiceras, 34 olika tabletter, 13 kapslar, 14 pulver, 4 flytande medel och 3 frystorkade.

Av läkemedlen hade 33 procent (n=25) mindre mängd aktiv substans än vad som angivits på de läkemedel de avsåg att likna, 24 var förfalskningar (innehöll något annat än de skulle) medan 19 % (n=14) innehöll vad de skulle. Femtiofyra av läkemedlen innehöll anabola steroider varav fyra var korrekt angivna medan resterande innehöll fel substans eller fel mängd.

Av kosttillskotten var däremot bara ett av 35 förfalskat (innehöll 1,3-dimethylbutylamine, DMBA).

Sammantaget bör man tillråda all – inclusive idrottsutövare – att inte köpa medicin och kosttillskott på den svarta marknaden [Författare: Fabresse N, Gheddar L, Kintz P, Knapp A, Larabi IA, Alvarez JC. Analysis of pharmaceutical products and dietary supplements seized from the black market among bodybuilders. Forensic Sci Int 2021; 322: 110771].

Kontaminerade kosttillskott och beslagtagna preparat i Frankrike

Förfalskade kosttillskott och farmaceutiska preparat (utan verksamt innehåll, för lite substans jämfört med vad som angetts eller med helt annat innehåll) har enligt WHO blivit ett verkligt medicinskt problem, inte bara något jämförbart med anekdoter. I utvecklade länder är det särskilt ofta förekommande i dopingsammanhang.

Alla preparat som polis och tull beslagtog i Strasbourgområdet 2016–2019 undersöktes, 75 preparat och 35 kosttillskott. Av preparaten innehöll 54 anabola steroider, men däremot bara 1 av de 35 kosttillskotten (1,3-dimethylbutylamine, DMBA) [Referenser: Fabresse N, Gheddar L, Kintz P, Knapp A, Larabi IA, Alvarez JC. Analysis of pharmaceutical products and dietary supplements seized from the black market among bodybuilders. Forensic Sci Int 2021; 322: 110771].

Selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM:s) funna i kosttillskott

Selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM) är en klass av läkemedel som uppvisar identiska anabola egenskaper som anabola steroider, förutom markant minskade androgena effekter. Dessa droger har dykt upp inom dopingområdet i början av 2000-talet. Ligandrol, ostarin, RAD-140 och andarin är de mest populära medlen som tillhör denna klass. Enligt WADA:s förbjudna lista är SARM förbjudna vid alla tillfällen (det vill säga både under och utanför tävling) och listas under avsnitt S1.2 (andra anabola medel).

Sammanställningar av WADA:s testsiffror från 2015 till 2019 har indikerat en regelbunden ökning av negativa analytiska fynd (AAF) på grund av SARM, särskilt med ostarin och ligandrol. Implementeringen av mycket känsliga kromatografiska antidopinganalyser har inducerat högprofilerade utmaningar av brott mot antidopingreglerna, eftersom idrottare vid ett flertal tillfällen har hävdat att kontaminering var orsaken till deras AAF.

Sedan början av 2000-talet har det accepterats av Court of Arbitration for Sports (CAS) i Lausanne (Schweiz) att under vissa specifika omständigheter kan ovanliga förklaringar ges för att förklara en AAF.  Ett rättsmedicinskt tillvägagångssätt kan inkludera testning av SARM i mat, dryck, men mest i kosttillskott. Eftersom de flesta överträdelser av antidopingreglerna bara är kända flera veckor efter urininsamlingen, används denna biologiska matris sällan för ytterligare tester, trots att de flesta SARM kan detekteras i flera veckor i urin.

Utöver detta kan hår- eller nageltestning vara ett komplement för att dokumentera idrottarens påstående, men det kan naturligtvis inte betraktas som ett alternativ till urinanalys. Detta beror på att ett negativt hår- eller nagelresultat inte kan utesluta användningen av det upptäckta läkemedlet och inte kan åsidosätta urinresultatet.

Hittills involverar alla metoder för SARM-identifiering i olika matriser vätskekromatografi kopplad till tandemmasspektrometri eller högupplöst masspektrometri. Syftet med denna artikel var att granska den vetenskapliga litteraturen om de analytiska möjligheterna att testa SARM i kosttillskott, urin och hår eller nagelklipp efter en AAF för att dokumentera påståenden från en idrottare eller hans/hennes juridiska team [Referens: Kintz P. The forensic response after an adverse analytical finding (doping) involving a selective androgen receptor modulator (SARM) in human athlete. J Pharm Biomed Anal 2022; 207 :114433].

Metod för upptäckt av 96 olika anabola steroider i kosttillskott

Det är väl belagt att anabola steroider ibland finns som tillsats – utan redovisning på förpackningen – i kosttillskott avsedda för idrottsutövare.

Man har nu utvecklat en metod med gas chromatography tandem mass spectrometry med selective reaction monitoring för att samtidigt söka efter 96 olika anabola steroider i kosttillskott.

En fördel med metoden är att den är snabb, 23 minuter. Gränsen för upptäckt var 0.5–4 ng/g fasta kosttillskott och 0.1-0.8 ng/mL för flytande.

I en praktisk kontext undersöktes 300 kosttillskott erhållna via internet och man fann tre kosttillskott som innehöll förbjuden substans: 4-hydroxyandrostenedion, DHEA och 6-Br androstenedion [Referens: Zhang Y, Wu X, Wang W, Huo J, Luo J, Xu Y, Lu J. Simultaneous detection of 93 anabolic androgenic steroids in dietary supplements using gas chromatography tandem mass spectrometry. J Pharm Biomed Anal 2022; 211: 114619].

En ny metod för att påvisa anabola steroider i kosttillskott

En forskargrupp vid den kinesiska tullmyndigheten redovisade en ny metod för att påvisa anabola steroider i kosttillskott: magnetic solid-phase extraction combined with high-performance liquid chromatography-tandem mass spectrometry.

Artikeln redovisar metodiken och hur dess olika parametrar påverkade slutresultatet.

Under optimala förhållanden låg detektionsgränsen för de olika anabola steroiderna i spannet 0.001 till 0.02 μg/L, med relativa standarddeviationer på 5.52-11.6 procent [Referens: Wang H, Wang P, Zhao X, Ye C, Zheng X, Cao W. Determination of anabolic androgenic steroids in dietary supplements and external drugs by magnetic solid-phase extraction combined with high-performance liquid chromatography-tandem mass spectrometry. J Sep Sci 2021; 44: 1939-49].

BIVERKNINGAR AV KOSTTILLSKOTT FÖR IDROTTARE

Kontaminerade, hälsofarliga, kosttillskott i New York

Från 2012 till 2013 rapporterade cirka 16 invånare i New York vaga, ospecifika negativa hälsoeffekter som inkluderade trötthet, håravfall i hårbotten och muskelvärk. En patient fördes in på sjukhus för leverskada. En epidemiologisk undersökning identifierade en gemensam faktor bland dessa patienter; konsumtionen av vitamin B-50 och multimineral-tillskott från samma leverantör. För att undersöka om dessa kosttillskott kan ha varit ansvariga för de negativa hälsoeffekterna som observerats, utfördes omfattande kemiska analyser av marknadsförda partier av kosttillskotten.

För att bestämma närvaron av organiska komponenter och föroreningar, bereddes organiska extrakt av prover och analyserades med hjälp av gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS), vätskekromatografi-tandem masspektrometri (LC-MS/MS), vätskekromatografi högupplöst masspektrometri (LC-HRMS) och kärnmagnetisk resonans (NMR). Dessa analyser avslöjade närvaron av signifikanta nivåer av metasteron (17beta-hydroxi-2alfa,17alfa-dimetyl-5alfa-androstan-3-on), en androgen steroid, dimetazin, en azinbunden dimer av metasteron, och metylstenbolon (2,17alfa-dimetyl-17beta-hydroxi-5alfa-androst-1-en-3-on), en besläktad androgen steroid. Methasteron och extrakt av vissa tillskottskapslar identifierades som mycket androgena i luciferasanalyser genom att använda en androgen-receptorpromotorkonstruktion. Denna androgenicitet kvarstod i flera dagar efter cellexpo-nering för substanserna. Förekomsten av dessa komponenter i inblandade partier var associerad med negativa hälsoeffekter och sjukhusvistelse av en patient och presentation av symtom på allvarlig virilisering hos ett barn.

Dessa fynd understryker behovet av mer tillsyn av kosttillskottsindustrin [Referens: Tran BN, Okoniewski R, Spink BC, LeMaster DM, Aldous KM, Spink DC. Androgenic steroids in over-the-counter dietary supplements: analysis for association with adverse health effects. Steroids 2023; 193: 109199].

Fallbeskrivning

Kosttillskott för ökad prestation i träning eller idrott (idrottskosttillskott) har kopplats till allvarliga biverkningar. Världen över är, med enstaka undantag, den som tillverkar och marknadsför kosttillskott ansvarig för dessas säkerhet. Till skillnad från läkemedel, som kontrolleras rigoröst före införande, är övervakning efter marknadsföring den huvudsakliga informationskällan för kosttillskott, framför allt via fallrapporter.

Fallrapporter om biverkningar av kosttillskott från tillverkare, konsumenter och vårdpersonal kallas spontana fallrapporter och är inte synonyma med de akademiska fallrapporter som publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Spontana fallrapporter saknar ofta fullständig information, vilket begränsar bedömningen av det kausala sambandet mellan kosttillskott och biverkan.

Syftet med den här presenterade svenska studien var att sammanställa rapporterade biverkningar kopplade till idrottstillskott samt att undersöka hur kausalitets-bedömningen görs.

Via systematisk litteratursökning identifierades alla publicerade fallrapporter om idrottstillskott och biverkningar 2008–2019 i vetenskapliga tidskrifter. Förutom kosttillskott och biverkningar undersöktes om kliniskt resonemang och/eller en systematisk metod för kausalitetsbedömning tillämpades. Definitionen av kliniskt resonemang var inte kopplad till de förutbestämda kliniska data som samlades från fallrapporterna.

72 fallrapporter om biverkningar hos 97 patienter (82 män, 13 kvinnor, 2 med okänt kön; medianålder 30 år) inkluderas i studien. 134 olika kosttillskott kopplades till 37 olika misstänkta biverkningar. Substanserna kopplade till de vanligaste biverkningarna var:

proteinpulver

1,3-dimethylamylamine (DMMA)

koffein

kreatin

metasteron

testosteron

andra anabola steroider

synefrin

metylstenbolon

För 61 patienter rapporterades kliniskt resonemang, för 14 patienter rapporterades alternativa orsaker men utan kliniskt resonemang och för 22 patienter nämndes ingen alternativ orsak. För totalt 8 patienter (samtliga i gruppen med kliniskt resonemang) användes en systematisk metod för kausalitetsbedömning. Rapporter med kliniskt resonemang fångade fler viktiga faktorer för kausalitetsbedömningen jämfört med rapporter utan kliniskt resonemang. Bland fallrapporter med kliniskt resonemang fångade en systematisk metod för kausalitetsbedömning ytterligare fler faktorer.

Resultaten indikerar att kliniskt resonemang kan förbättra förutsättningarna för bedömning av kausalt samband mellan idrottstillskott och biverkningar samt att användande av systematiska metoder för kausalitetsbedömning kan förbättra dem ytterligare [Referens: Zeijlon R, Hantelius V, Wallerstedt SM, Holmqvist L. Sports nutrition supplements and adverse events – a meta-epidemiological study of case reports specifically addressing causality assessment. Eur J Clin Pharmacol 2022; 78: 1-9].

Användning av kosttillskott och attityd till doping i England

I en engelsk studie undersöktes om de som använder kosttillskott har en annan inställning till doping än de som inte använder kosttillskott.

Man tillfrågade 557 idrottare, 77 % var män, åldern var 21 + 5 år, personerna tränade 6 + 4 timmar per vecka och de hade tävlat i 11 + 5 år.

Jämfört med de som inte använde kosttillskott var de som använde kosttillskott signifikant mer positiva till doping, liksom att de hade en signifikant starkare tro på att kosttillskotten ökade prestationsförmågan i idrott – det rörde sig då inte bara ”traditionella” kosttillskott utan hela skalan ner till sportdrycker [Referens: Hurst P, Ring C, Kavussanu M. Athletes using ergogenic and medical sport supplements report more favourable attitudes to doping than non-users. J Sci Med Sport 2021; 24: 307-11].

SYNPUNKTER OCH KUNSKAP OM KOSTTILLSKOTT

Grundlösa påståenden och pseudovetenskap avseende kosttillskott

Den globala hälso- och friskvårdsindustrin har ett uppskattat värde på 40 miljarder svenska kronor. Vinster kommer från heath club-medlemskap, träningsklasser, dieter, kosttillskott, alternativa “terapier” och tusentals andra produkter och tjänster som påstås förbättra hälsa, återhämtning och/eller sportprestationer. Branschen har expanderat i en oroväckande takt och vida överträffat federala organs kapacitet att reglera marknaden och skydda konsumenternas intressen.

Som ett resultat av den praktiskt oreglerade marknaden säljs många produkter på grundlösa eller överdrivna påståenden, låtsad vetenskaplig legitimitet och tvivelaktiga bevis på säkerhet och effekt. Specifikt har undersökts hur pseudovetenskap och så kallade “quick fix”-interven-tioner undergräver initiativ som syftar till att framkalla långsiktig beteendeförändring, hindrar den pågående jakten på idrottsprestationer och leder till allvarliga nedströmskonsekvenser för klinisk praxis.

Dessutom kan pseudovetenskap inom hälsa och välbefinnande, om den lämnas okontrollerad och oemotsagd, ha djupgående konsekvenser för träningsvetenskapens rykte som en disciplin. Detta är en uppmaning till handling för att ena träningsforskare runt om i världen för att mer proaktivt utmana grundlösa påståenden och pseudovetenskap inom den kommersiella hälso- och friskvårdsindustrin. Dessutom måste vi axla bördan av att se till att nästa generation av träningsforskare är tillräckligt skickliga för att skilja vetenskap från pseudovetenskap och information från desinformation. [Referens: Tiller NB, Sullivan JP, Ekkekakis P. Baseless claims and pseudoscience in health and wellness: a call to action for the sports, exercise, and nutrition-science community. Sports Med 2023; 53: 1-5].

Medicinskt utbildades kunskap om kosttillskott

I en kombinerad amerikansk-nederländsk studie undersöktes hur medicinskt utbildade ger råd om kosttillskott. Ett webbaserat frågeformulär användes för att ställa frågor om kosttillskottskunskap och attityder till det holländska tredjepartstestsystemet för kosttillskott (NZVT), om tilläggseffektivitet och om yrkesverksammas råd om dessa kosttillskott, samt vilket yrke som kan anses besitta expertis på kosttillskott.

Totalt 320 medicinskt utbildade fyllde i formuläret, varav 45% arbetade med olympiska idrottare och 18% var idrottsdietister. Idrottsdietister rankades som de mest kunniga proffsen kring idrottsnäring (80 %) och kosttillskott (74 %), och en litteraturbaserad jämförelse visade de mest fördelaktiga kunskaperna, attityderna och ergogena klassificeringarna av kosttillskottspoäng för idrottsdietister jämfört med andra idrottshälsoyrken. Övriga medicinskt utbildade som arbetar med olympiska idrottare fick liknande men något lägre trender när det gäller självrapporterad kunskap, attityd och tredje parts kosttillskottstestning än idrotts-dietister, men betydligt bättre än proffs som inte arbetar med olympiska idrottare.

Idrottsdietister ses som de absoluta experterna på kosttillskott av andra idrottsmedicinare som arbetar med olympiska idrottare medan andra medicinskt utbildade har lägre självrapporterad kunskap och föredragna attityder till effektiv och säker användning av kost. Kosttillskott [Referens: Wardenaar FC, Hoogervorst D. How sports health professionals perceive and prescribe nutritional supplements to Olympic and non-Olympic athletes. Int J Environ Res Public Health 2022; 19: 12477].

Unga svenskars syn på kosttillskott och anabola androgena steroider

På 1990-talet ökade användningen av olika kosttillskott dramatiskt i Sverige. De produkter som saluförs som sportnutrition omfattar kolhydratrika produkter som tas inför träning, olika proteinprodukter (exempelvis proteinpulver) som vanligtvis tas efter träning och drycker för att återställa saltbalansen. Gemensamt är att produkterna tas i syfte att förbättra effekten av träning eller för att påskynda återhämtning efter träning.

Varugruppen sportnutrition omsatte enbart i Sverige år 2019 hela 1,84 miljarder SEK. Det motsvarar att varje svensk i genomsnitt köpte sportnutrition för nästan 285 SEK. Andra västländer ser en liknande utveckling, och i exempelvis USA uppskattar man att hälften av alla vuxna senaste månaden använt sig av något kosttillskott.

En forskargrupp vid Arbets- och miljömedicinska mottagningen i Göteborg påbörjade hösten 2007 en longitudinell kohortstudie (Ung vuxen/WAYA – Work ability young adults) för att undersöka den fysiska och psykiska hälsan hos unga vuxna i Sverige. I undersökningen togs 20 000 personer i åldrarna 20–24 år slumpmässigt utvalda från Befolkningsregistret: hälften från Västra Götalandsregionen och hälften från övriga riket. Fördelningen var 50% kvinnor och 50% män. Kohorten följdes upp efter 1 år, 5 år och 10 år.

Genom att följa kohorten av unga vuxna över en 10-årsperiod undersöktes sambandet mellan konsumtion av kosttillskott och attityden till risker med att missbruka anabola androgena steroider. Vid undersökningens början år 2007 svarade 71% av männen att de aldrig använt sig av kosttillskott. Hos kvinnorna var motsvarande siffra 81%. Vid 5-års- och 10-årsuppföljningen var användningen av kosttillskott i stort sett oförändrad för såväl kvinnor som män. Av männen var andelen som någon gång prövat anabola androgena steroider 1,3% 2007, 1,1% 2012 och 1,4% 2017. För kvinnorna var motsvarande siffror 0,3%, 0,1% respektive 0,2%. Till gruppen högkonsumenter räknades de som använde kosttillskott dagligen eller några gånger per vecka. Gruppen lågkonsumenter utgjordes av de som inte använde kosttillskott alls eller bara använde det vid enstaka tillfällen eller några gånger per månad. Högkonsumenter bland män utgjorde 13% år 2007 och 11% år 2017. Motsvarande siffror för kvinnor var 4% respektive 5%. Högkonsumenterna av kosttillskott uppvisade i högre grad en tillåtande attityd till att använda sig av anabola androgena steroider. Studien visar på ett samband mellan bruk av kosttillskott och attityder till anabola androgena steroider, observerat i ett slumpmässigt urval av befolkningen unga vuxna.

Marknaden för kosttillskott har ökat kraftigt de senaste åren och det är därför möjligt att fler unga i dag, det vill säga i nya kohorter, har en högre konsumtion av kosttillskott. Misstanken stöds av att Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) i sin årliga undersökning av drogvanor 2020 fann att 10% av alla niondeklassare hade erfarenhet av en subgrupp av kosttillskott som kallas PWO (”pre-workout”), som tas specifikt inför träning. Undersökarna trodde att betydligt många fler unga vuxna i dag använder kosttillskott jämfört med situationen år 2007. I så fall finns också en ökad andel personer som kan ha en mer tillåtande attityd till användning av anabola androgena steroider [Referens: Galliger Hagberg J, Thomée S. Unga vuxnas syn på kosttillskott och anabola androgena steroider. Läkartidningen. 2021; 118: 20190].

OLIKA KOSTTILLSKOTT

Metylhexanamin

Metylhexanamin har under senare år varit den substans som förorsakat flest doping-avstängningar efter användande av kosttillskott. Eftersom substansen inte förekommer i några läkemedel i Sverige - men väl i andra länder där den kan säljas utan recepttvång - och eftersom den är tillåten att finnas i vissa utländska kosttillskott men står på WADA:s förbjudna lista, kan det vara värt att uppmärksamma substansen.

Historia

Metylhexanamin är en alifatisk amin. Läkemedelsindustrin hade ett starkt intresse för föreningar i denna klass som avsvällande medel i näsan i början av 1900-talet, vilket ledde till att metylhexanamin och fyra andra liknande föreningar släpptes ut på marknaden för denanvändningen: tuaminoheptan, oktin (isometepten), oenetyl (2-metylaminoheptan) och propylhexedrin. Oktin och oenetyl godkändes så småningom för användning för att hålla blodtrycket tillräckligt högt för patienter under anestesi. I april 1944 introducerade Eli Lilly and Company metylhexanamin under varumärket Forthane som ett inhalerat näsavsvällande medel. Företaget drog frivilligt tillbaka metylhexanamin från marknaden 1983.

En katekolamin

Metylhexanamin är ett indirekt sympatomimetiskt läkemedel. Termen sympatomimetik avser vanligtvis ämnen som används i läkemedel för att efterlikna det sympatiska nervsystemets effekter. Gruppen sympatomimetika inkluderar adrenalin (i engelskspråkig litteratur oftast kallat epinefrin), noradrenalin och dopamin. Adrenalin är ett hormon som produceras extra av kroppen som svar på rädsla eller stark ilska och är ett ofta använt sympatomimetiskt läkemedel under viss akuta nödsituationer. En naturlig mellanprodukt i kroppen under adrenalinsyntesen är dopamin, en katekolamin som är betydelsefull för sina effekter på hjärnan.Flera olika namn

Ur antidopingsynpunkt kan det vara ett problem att metylhexanamin också kan beskrivas med kemiska termer som metylhexamin, geranamin, geraniumextrakt, geraniumolja, 2-amino-4-metylhexan, dimetylamylamin, DMAA, 1,3-dimetylamylamin, 1,3-DMAA, 1,3-dimetylpentylamin, pentylamin, 4-metyl-2-hexanamin, 4-metyl-2-hexylamin samt med handelsnamnen Forthane och Geranamine. Eftersom inte alla dessa synonymer finns angivna i WADA:s lista kan det vara svårt för icke-kemikunniga – exempelvis flertalet idrottsutövare, idrottsledare och idrottsläkare – att förstå att ämnet är dopingklassat.

Marknadsfört som kosttillskott

Patrick Arnold återinförde metylhexanamin 2006 som ett kosttillskott, efter det slutliga förbudet mot friförsäljning av efedrin i USA 2005. Arnold introducerade det under det varumärkesskyddade namnet Geranamine, ett namn som innehas av hans företag, Proviant Technologies. Ett stort antal kosttillskott med fokus på fettförbränning och träningsenergi (termogena eller allmänstimulerande medel) kom sedan att använda substansen i samverkan med andra ämnen som koffein, i en kombination som liknar kombinationen av efedrin och koffein.

Metylhexanamin har marknadsförts som ett stimulerande eller energihöjande kosttillskott under påståendet att det liknar vissa föreningar som finns i pelargoner. Metylhexanamin-innehållande kosttillskott listar ibland “pelargonolja” eller “pelargonextrakt” som en källa till metylhexanamin. Pelargonoljor innehåller dock inte metylhexanamin, och metylhexanaminen i dessa kosttillskott tillsätts i form av syntetisk substans. En mängd olika studier har undersökt möjligheten att DMAA finns i vissa typer av pelargoner, men för närvarande saknas bevis på DMAA:s närvaro i växter.

Kemi

Metylhexanamin syntetiseras genom att reagera 4-metylhexan-2-on med hydroxylamin, som omvandlar 4-metylhexan-2-onen till 4-metylhexan-2-onoxim, som reduceras med väte med hjälp av en katalysator. Den resulterande metylhexanaminen kan renas genom destillation.

Metylhexanamin kan kvantifieras i blod, plasma eller urin genom gas- eller vätskekromato-grafi-masspektrometri för att bekräfta en diagnos av förgiftning hos inlagda patienter, för bevis i en medicinsk dödsutredning eller för att undersöka förekomst av doping.

Farmakologi

Metylhexanamin drar ihop blodkärlen och därmed har effekter på hjärtat, lungorna ochreproduktionsorganen. Det orsakar också luftrörsvidgning, hämmar peristaltiken i tarmarna och har diuretiska effekter.

De flesta studier hittills har gjorts på farmakologiska effekter när läkemedlet inhaleras; förståelsen av vad metylhexanamin gör när den tas oralt baseras till största delen på extrapolering från aktiviteterna hos liknande föreningar.  En sammanfattning från 2013drog slutsatsen att: “Farmakologiska effekter efter oralt intag kan förväntas på lungorna (bronkdilation) och nässlemhinnan efter en oral engångsdos på cirka 4–15 mg. Farmakologiska effekter på hjärtat kan förväntas efter en oral engångsdos på cirka 50-75 mg och effekter på blodtrycket kan förväntas efter en oral engångsdos på cirka 100 mg. Eliminationshalveringstid är cirka 8,5 timmar. På grund av den relativt långa halveringstiden finns det en risk att upprepade doser inom 24–36 timmar kan leda till stadigt starkarefarmakologiska effekter.

Säkerhet

Koncentrationerna av metylhexanamin i blod eller plasma förväntas ligga i intervallet 10–100 μg/l hos personer som använder läkemedlet i ovanstående doser, >100 μg/l hos berusade patienter och >300 μg/l hos akut överdoserade. Minst fem dödsfall har associerats med kosttillskott som innehåller metylhexanamin.

LD 50 för metylhexanamin är 39 mg/kg hos möss och 72,5 mg/kg hos råttor, när det administreras intravenöst

FDA har uttalat att metylhexanamin “är känt för att kontrahera både vener och artärerna, vilket kan höja blodtrycket och kan leda till kardiovaskulära problem som sträcker sig från andnöd och sammandragning i bröstet till hjärtinfarkt”.

Många biverkningar har rapporterats i samband med kosttillskott som innehåller metylhexanamin. Utbredd användning av DMAA-innehållande produkter – ofta i kombination med andra substanser – ökar sannolikheten för att observera allvarliga biverkningar, även om den totala risken för en DMAA-relaterade biverkningar är låg. Data från fall-kontrollstudien tyder på att frekvensen och mängden av DMAA-användning och risken för specifika biverkningar, särskilt värmeskador och rabdomyolys, behöver undersökas mer i detalj.

Dokumenterade dödsfall

2010 fick en 21-årig man i Nya Zeeland en hjärnblödning efter att ha intagit 556 mg metylhexanamin kombinerat med koffein och alkohol. Hälsomyndigheter på Hawaii kopplade fall av leversvikt och ett dödsfall till OxyElite Pro, ett kosttillskott för viktminskning ochkroppsbyggande innehållande DMAA.

Claire Squires död, en löpare som kollapsade nära mållinjen i London Marathon i april 2012, har kopplats till metylhexanamin. Rättsläkaren uppgav att metylhexanamin “förmodligen var en viktig faktor” under efterföljande förhör. Trots att hon, enligt en vän, fått diagnosen oregelbunden hjärtrytm och blivit avrådd från att konsumera metylhexanamin, tror man att hon konsumerade ämnet genom att dricka en energidryck, som sedan omformulerades för att utesluta metylhexanamin.

Svenska dopingutredningar där produkter med metylhexanamin varit aktuella

2022Aware

2021Awaken

2015The Butcher

2013Jack3d

2012Anabolic Beast

2012Insane

2012Jack3d

2012JackedXX

2012Neurocore

2012Oxy Elite Pro

2012Extreme Rage

2011Crack, Jack3d

2011Black Burn

Jack3d är sedan den 4 september 2012 olaglig att sälja och inneha i Sverige.

Några kända dopingfall

Fem jamaicanska friidrottare i världsklass, däribland sprintern Yohan Blake, testade positivt vid nationella mästerskapen i juni 2009 för metylhexanamin.

2010 blev 10 indiska idrottare, varav sex brottare, fällda för bruk av metylhexanamin.

2010 blev sammanlagt 33 idrottsutövare fällda för bruk av metylthexanamin, och året efter 114. År 2012 fälldes 140 idrottare.

I januari 2016 stängdes den algeriska fotbollsspelaren Kheiredine Merzougi av i två år av Confederation of African Football efter att ha testats positivt för drogen DMAA, men i mars 2016 meddelade det överordnade FIFA att de gav ett förlängt fyraårsförbud till att gälla över hela världen fram till januari 2020.

2016 stängdes elitishockeyspelaren i Luleå Victor Ekarv av efter att han testats positivt för metylhexanamin. I samband med dopingutredningen visade sig kosttillskottet innehålla den förbjudna substansen metylhexanamin, trots att det inte nämns i innehållsförteckningen. Luleå kommuns provtagningar av samma produkt vid polisens laboratorium efter att en butik polisanmälts av den aktuella ishockeyspelaren kunde dock inte påvisa substansen i kosttillskott med samma tillverkningsnummer (batch-nummer).

2017 diskvalificerade Internationella Olympiska Kommittén Jamaicas 2008 guldvinnande lag på 4x100 meter herrstafett i Peking på grund av Nesta Carters positiva testning för metylhexanamin. Detta kostade Usain Bolt en medalj.

Den 22 maj 2018 fick den filippinske basketspelaren Kiefer Ravena 18 månaders avstängning av FIBA ​​för att tävla i internationell tävling. Han befanns testa positivt för metylhexanamin och 1,3-dimetylbutylamin av WADA. Urinprover togs efter en match mellan Filippinerna och Japan i Manila under 2019 FIBA ​​Basketball World Cup-kvalet. Ravena förklarade att han konsumerar en drink före träningen som heter C4, som kan köpas från återförsäljare runt Manila. Han fick slut på förråd strax innan ett träningsläger i Australien och tog Blackstone Labs DUST, ett tillskott som blandas med vatten och som ska likna C4.

Den 26 augusti 2019 stängdes NASCAR:s besättningschef Matt Borland av på obestämd tid enligt sanktionsorganets policy för missbruk efter att ha testats positivt för DMAA. I ett uttalande sa Borland att det positiva testet troligen orsakades av ett dietkaffe som han hade känt sig bekväm med att dricka efter att ha gjort en egen bedömning. Lagägaren Bob Germain sa också att han inte trodde att Borland “hade anledning att veta att kaffet innehöll ett förbjudet ämne. Men vi förstår och respekterar också NASCARs beslut att strikt upprätthålla sin policy för varje ägare, förare och besättningsmedlem i laget.” Avstängningen hävdes den 24 september efter att Borland slutfört NASCAR:s obligatoriska “Road to Recovery Program.”

2021 avstängdes den finländska elithäcklöparen Lotta Harlas i 3 månader för ett dopingprov med metylhexanamin.

WADA

WADA har förbjudit metylhexanamin sedan 2010, men som andra stimulantia bara i samband med tävling.

Statliga myndigheters förordningar

Ett antal idrottsmyndigheter och länder har förbjudit eller kraftigt begränsat användningen av metylhexanamin som kosttillskott på grund av allvarliga farhågor om dess säkerhet. Dessa länder inkluderar USA, Kanada, Fankrike, Nya Zeeland, Sverige, Danmark, Australien, Finland, Storbritannien, Irland, Italien, Malta och Brasilien.

I Sverige står metylhexanamin upptaget som 4-metylhexan-2-amin (DMAA) i ”Förordning (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor” där det anges att det är Folkhälso-myndigheten som meddelar föreskrifter om införsel, överlåtelse, framställning, förvärv i överlåtelsesyfte, utbjudande till försäljning, innehav och förande av anteckningar.

2010 utfärdade den amerikanska militären ett återkallande av alla produkter som innehåller metylhexanamin från alla militära enheter världen över. 2011 beslutade Health Canada att metylhexanamin inte var ett kosttillskott, utan var ett läkemedel som kräver ytterligare godkännande. Följaktligen förbjöd Health Canada all försäljning av metylhexanamin utan recept.I juni 2012 utfärdade svenska Livsmedelsverket en allmän varning för användning av metylhexanaminprodukter, vilket resulterade i ett försäljningsförbud i delar av landet. I juli 2012 utfärdade Brasiliens National Health Surveillance Agency en varning till allmänheten om farorna med produkter som innehåller metylhexanamin. Produkter sominnehåller metylhexanamin är nu förbjudet i Brasilien.

2012 förbjöd Australien metylhexanamin. I New South Wales klassades metylhexanamin som ett “mycket farligt ämne” på giftlistan. 2012 beslutade UK Medicines and Healthcare Products Regulatory Agency (MHRA) att det populära DMAA-innehållande kosttillskottet Jack3D är ett olicensierat läkemedel och att det och alla andra produkter som innehåller metylhexanamin måste tas bort från den brittiska marknaden.

År 2012 förbjöd Nya Zeelands hälsoministerium försäljning av metylhexanaminprodukter.I april 2013 fastställde US Food and Drug Administration att metylhexanamin var potentiellt farligt och inte kvalificerade sig som ett lagligt kosttillskott. FDA varnade kosttillskotts-tillverkare att det var olagligt att marknadsföra metylhexanamin och varnade konsumenter för potentiellt allvarliga hälsorisker i samband med produkter som innehåller metylhexanamin.

Dietärt nitrat

I en spansk-amerikansk meta-analys studerades om tillförsel av dietärt nitrat (alternativt nitrit eller rödbetsjuice) ökade prestationsförmågan för snabba prestationer av minst 6 sekunders duration. Man utgick från 810 studier och fann att 18 uppfyllde inklusionskriterier för godtagbar kvalitet.

Studien visade att i 4 av 10 sprintundersökningar ökade nitratet löptid, kraft och total mängd utfört arbete medan i 4 av de av undersökningar som baserade på excentrisk prestation påvisades ökning av kraft, hastigheten i bänkpress och isokinetisk knäextention och flexion.

Resultaten är således fortfarande tveksamma eftersom endast en knapp minoritet av studierna visade positiva effekter på prestationsförmågan avseende dietärt nitrat. Om man i meta-studier kommer att påvisa signifikanta skillnader kommer de med stora sannolikhet att vara mycket små [Referens: Tan R, Cano L, Lago-Rodríguez Á, Domínguez R. The effects of dietary nitrate supplementation on explosive exercise performance: a systematic review. Int J Environ Res Public Health 2022; 19: 762].

Rödbetssaft

Den höga halten oorganiskt nitrat (NO3-) som finns i rödbetor har gjort det till ett populärt område för forskning om potentiellt ergogena kosttillskott. Det finns indicier att NO3- tillskott kan öka träningstoleransen hos friska unga män efter en engångsdos eller konsumtion under flera dagar. Effekterna av intag av NO3− från kosten tillskrivs ökningar av kväveoxid (NO). Vid konsumtion omvandlar fakultativa anaeroba bakterier redan på tungans ryggyta NO3- till bioaktivt nitrit (NO2-). Genom inverkan av magsyror omvandlas denna NO2- sedan delvis till NO. Väl i den systemiska cirkulationen absorberas NO i hjärtat, skelettmuskulaturen och blodkärlen. Under skelettmuskelsammandragningar fungerar NO som en vasodilator, vilket gynnar syre- och näringstillförseln genom att öka blodflödet till den arbetande muskeln

Eftersom NO påstås fördröja trötthet och öka träningstoleransen, vilket är väsentliga faktorer när man tränar med hög intensitet, kan NO3- intag ha en positiv inverkan på idrotts-prestationer. Tidigare forskningsrapporter har indikerats att tillskott av rödbetssaft kan påskynda återhämtningen genom förbättrad syretillförsel under vilointervaller mellan högintensiva åtgärder. Som sådan kan det antas att rödbetsaftens ergogena effekt skulle vara störst under periodisk träning (exempelvis i kampsporter).

Kväveoxiden har potential att förbättra glukosabsorptionen och mitokondriell effektivitet i muskler, och därigenom minska kostnaden för adenosintrifosfat (ATP) för muskelsamman-dragningar. Genom denna väg har intag av rödbetor rapporterats förbättra prestanda under uthållighet, explosiva och intermittenta aktiviteter. Uppmätt effekt av nitrattillskott på idrottsprestation varierar dock mycket baserat på sportmodalitet och ordinerad dos. Jämfört med placebo, förbättrades inte prestandan efter NO3–tillskott i över 70% av försöken.

En systematisk sökning efter randomiserade placebokontrollerade studier som undersökte effekterna av rödbetssaftstillskott (NO3−) på idrottsresultat utfördes genom databaserna Scopus, PubMed/MEDLINE, Web of Science, Scielo, Sport Discus och Cochrane Library fram till 2 januari 2023. De olika termerna relaterade till rödbetor och kampsport kopplades samman i sökstrategierna med de booleska operatorerna “AND” och “OR”. Totalt nio studier med god metodisk kvalitet (baserade på Cochrane risk of bias-verktyget) uppfyllde inklusions-kriterierna. Sju studier använde en akut tillskottsstrategi, medan de andra två studierna använde kroniskt tillskott. Resultaten visade att intag av rödbetor kan vara ett effektivt verktyg för att förbättra oxidativ metabolism och muskelkraftproduktion (isokinetisk och isometrisk) i kampsporter. Dessa effekter kan dock bero på populationen, intagslängd, aktiverad muskelgrupp och träningstyp.

Författarna drog slutsatsen att en engångsdos eller flera dagars användning av rödbetssaftstillskott kan vara en effektiv strategi för kampsportidrottare för att förbättra olika aspekter av prestation. Specifikt förbättrade tillskott av rödbeta den oxidativa ämnesomsättningen och muskelkraftproduktionen under isometrisk och isokinetisk träning, vilket kan vara av betydelse. Skillnaden mellan olika studiers resultat verkade relatera till den interindividuella variabiliteten (träningsnivå), doseringsprotokoll (kronisk eller akut), sättet för NO3–leverans och mängd, aktiverad muskelgrupp (över- och underkropp), träningsläge och testlängd. Fler studier behövs för att klargöra effekterna av att manipulera doseringsregimer i olika träningsmodaliteter såväl som inom kvinnliga idrottare för att förstå hur och när man ska administrera rödbetor för att förbättra kampsportprestationer [Referens: Delleli S, Ouergui I, Messaoudi H, Trabelsi K, Glenn JM, Ammar A, Chtourou H. Does beetroot supplementation improve performance in combat sports athletes? A systematic review of randomized controlled trials. Nutrients 2023; 15: 398].

Arginin och citrulin

Den globala marknaden för kosttillskott (NS) växer snabbt, och användningen av L-arginin (Arg), L-citrulin (Cit) och citrulin malat (CitMal) i kosttillskott anses visa sig förbättra idrottsprestationen. L-Arginin och L-Citrulin är aminosyror (AA) som spelar viktiga roller i kroppen, bland annat i produktionen av kväveoxid (NO) och avlägsnande av slaggprodukter under träning.

Denna studie använde en narrativ granskningsmetod för att utvärdera tillgänglig litteratur om effekterna av Arg- och Cit-tillskott på kardiovaskulär hälsa och atletisk prestation. Forskarna sökte systematiskt i flera elektroniska databaser, inklusive PubMed, MEDLINE och Scopus, efter relevanta studier publicerade på engelska från 1 januari 2010 till 10 november 2022. Söktermerna inkluderade “arginine”, “citruline”, “citruline malate”, ” tillskott”, “kardiovaskulär hälsa”, “hemodynamisk funktion”, “endotelfunktion”, “anaerob kapacitet”, “aerob kapacitet”, “muskulär styrka”, “kraft”, “uthållighetsprestanda” och “idrottsprestation.” Inklusionskriterierna för granskningen var randomiserade kontrollerade studier, systematiska översikter, och metaanalyser som utvärderade effekterna av Arg- och Cit-tillskott på kardiovaskulär hälsa och idrottsprestation hos människor.

Fysiologisk roll för arginin och citrulin hos människa

Citrulin, som finns rikligt i vattenmeloner, är en icke-essentiell aminosyra som kan metaboliseras till arginin. Arginin är en väsentlig aminosyra som producerar NO, som är ansvarig för dess hjärtskyddande roller: från glatt muskelavslappning av blodkärl, inducerad av NO-cGTP-vägen till att spela en avgörande roll för att reglera BP.

Arginin

Arginin har visat sig förbättra fysisk prestation vaskulär endotelfunktion och sexuell funktion. Dessutom ingår arginin bland andra aminosyror som kan visas spela roll i en rad olika fysiologiska processer.

Det krävs att en betydande mängd arginin tillförs eftersom en betydande mängd av intaget arginin (cirka 40 %) bryts ner i tarmen medan resten transporteras till levern där det metaboliseras till urea. Arginin ökar NO-produktionen. Den endogena syntesen av NO sker genom en process där arginin metaboliseras till citrulin av NOS (kväveoxidsyntetas).

Argininosuccinatsyntas i levern återvinner arginin från citrulin för att producera en Cit-Arg-cykel som producerar NO. I skelettmuskulaturen är neuralt kväve-oxidsyntas (nNOS) den dominerande isoformen och reglerar blodflödet och glukosupptaget under träning.

Endotelialt kväveoxidsyntas (eNOS) uttrycks främst i endotelceller och producerar kväveoxid som svar på olika stimuli, inklusive fysisk aktivitet. NO verkar på en mängd olika fysiologiska processer, såsom vasodilatation, mitokondriell andning, glukosabsorption och muskelkontraktion. Rollerna som NO spelar i människokroppen är relaterade till förbättringen av träningsprestanda. Därför används i allmänhet nitriter och nitrater för att kvantifiera NO-koncentrationer i plasma, och det är viktigast att upprätthålla fysiologiskt lämpliga NO-koncentrationer för ”skelettmuskelhälsa.”

Tidigare studier har rapporterat att intag av tre dagliga doser på 6 g/dag av arginin tillsammans med små mängder vitaminer och grenade aminosyror (BCAA), ökade nitrit- och plasmanitratnivåer. Dessutom minskade intag av arginin och andra aminosyrerika kosttillskott, inklusive citrulin, BCAA och fruktos, syreintaget under måttlig intensitet, minskad plasmalaktatproduktion under träning och förbättrad träningstolerans under högintensiv träning. Att ta en akut dos på 0,04 g/kg arginin tillsammans med BCAA förbättrade idrottsprestandan hos handbollsidrottare. Att konsumera 6 g arginin/dag i tre dagar förbättrade dock inte intermittent anaerob idrottsprestation hos idrottare. Att konsumera 6 g arginin under fyra veckor visade ingen förändring i hormon- eller metabola parametrar jämfört med enbart träning. Både akut och kronisk konsumtion av 5 g arginin och två dagliga doser under 13 dagar visade inga positiva resultat för att förbättra prestanda mätt med cykelmätningar hos friska unga män. Tidigare studier tyder på att komplettering med enbart arginin har begränsad inverkan på idrottsprestation, men att kombinera arginin med andra substanser eller metoder kan kanske förbättra träningsprestanda.

Citrulin

Citrulin är en av de icke-essentiella aminosyror som kan kringgå levermetabolism för att förbättra argininsyntesen och förbättra NO-biotillgängligheten, vilket har visat sig i olika studier. Kombinerad administrering av arginin och citrulin ökar argininkoncentrationen på grund av två aminosyresynergier och förbättrar NO biologisk tillgänglighet. Kombinationen av arginin och citrulinintag har visat sig minska energiförbrukningen och förbättra idrotts-prestation mer effektivt än antingen arginin eller citrulin var för sig. En studie på taekwondo-elitidrottare som fick i sig arginin och citrulin rapporterade en minskning av träningsinducerad central trötthet.

Intressant nog har tillskott av citrulin visat sig vara effektivare än arginin för att öka plasma-koncentrationen av arginin. Citrulintillskott kan fördröja trötthet under högintensiv träning genom att främja ammoniakavlägsnande och undertrycka mjölksyraansamling i blodet genom ureacykelvägen. Citrulin förbättrar också den aeroba vägen genom att upprätthålla låga plasmalaktatkoncentrationer. Emellertid är sambandet mellan förbättrad atletisk prestation och ökad NO-produktion som svar på citrulintillskott oklart.

Dessutom använde tidigare studier som rapporterade förbättrad atletisk prestation med citrulintillskott i kombination med malater och andra komponenter. De flesta studier har rapporterat att tillskott av citrulin och malat görs i kombination på grund av deras synergis-tiska koppling på intramuskulär nivå. Malat, en mellanprodukt i trikarboxylsyracykeln, kan hämma mjölksyraproduktionen och öka energiproduktionen. Effekten av att komplettera med citrulinmalat (CitMal) kan inte definieras enbart som relaterad till citrulin. Ytterligare forskning behövs för att fastställa effektiviteten av citrulin oberoende av malat.

Påverkan på hjärta och kärl

Den positiva effekten av arginintillskott på kardiometabola markörer, särskilt blodtryck, insulinresistens, fett och mikrovaskulär endotelberoende dilatation, har dokumenterats väl. Argininrika dieter minskade systoliskt blodtryck (SBP) och diastoliskt blodtryck (DBP). Dessutom har dagligt tillskott med 3 till 12 g arginin visat sig förhindra hypertoni genom att minska både SBP och DBP hos milda hypertonipatienter och hos kvinnor med havandeskapsförgiftning.

Citrulin är känt för att vara ett effektivt derivat av arginin som påverkar nivåerna av NO och cykliskt guanosinmonofosfat (cGMP), men dess effekt på vävnadsperfusion hos friska försökspersoner är inte uppenbar. Akut nitrat-citrulin-tillskott och placebo visade ingen skillnad i det postischemiska vaskulära svaret mätt med nära-infraröd spektroskopi hos friska unga män. Andra studier har dock rapporterat en ökning av muskelblodflödet hos friska unga deltagare efter kortvarig (7 dagar) citrulintillskott under måttligt intensiv träning

I en 6-veckors interventionsstudie ledde tillskott med 6 g vattenmelonextrakt per dag innehållande både citrulin och arginin till en minskning av SBP och DBP från armen och ankeln hos pre-överviktiga och hypertensiva män, samt en minskning av carotis augmentation index (AIx).

Citrulintillskott på blodtrycket och arteriell stelhet fortfarande oklar.

Citrulin ökar indirekt NO-biosyntesen genom att öka argininsyntesen, vilket kan förbättra den endotelmedierade vasodilatationsfunktionen. En minskning av syntesen av NO har kopplats till en väsentlig roll i endotelial dysfunktion relaterad till kardiometabola sjukdomar, klimakteriet och åldrande. Endotelial dysfunktion på grund av åldrande är associerad med en minskning av NO-syntes och argininbiotillgänglighet

Påverkan på idrottsprestationen

Genom sammanställningen av den befintliga litteraturen visades att vare sig motionsidrottare eller tränade idrottare såg förbättrad fysisk prestation eller ökad kväveoxidsyntes (NO) med 0,075 g eller 6 g doser arginintillskott per kroppsvikt. Emellertid hade 2,4 till 6 g citrulin per dag under 7 till 16 dagar av olika kosttillskott en positiv inverkan, vilket ökade NO-syntesen, förbättrade indikatorer för idrottsprestation och minskade känslan av ansträngningen. Effekterna av en 8 g akut dos av CitMal-tillskott var tveksamma, och mer forskning behövs för att fastställa dess inverkan på muskeluthållighets-prestanda.

Baserat på de positiva effekterna som rapporterats i tidigare studier är ytterligare testning motiverad i olika populationer som kan dra nytta av kosttillskott med L-arginin, L-citrulin och citrulin malat.

Resultaten från tidigare studier om effekterna av arginintillskott på atletisk prestation är blandade. I en studie av brottningselitidrottare fann man att en dos på 1,5 g arginintillskott eller placebo per 10 kg kroppsvikt ökade utmattad tid under ergometertestning med inkrementell cykel jämfört med placebogruppen, men det fanns inga signifikanta skillnader i hjärtfrekvens och syreförbrukning. I motsats till detta rapporterade en studie av manliga fotbollsspelare som konsumerade 2 g arginintillskott per kg kroppsvikt under 45 dagar en förbättring av maximal syreförbrukning. I en studie av aerobt tränade cyklister som konsumerade 0,075 g arginin per kg kroppsvikt 60 minuter före submaximal cykelträning, fanns det ingen signifikant skillnad i syreförbrukning, hjärtfrekvens, SBP och DBP, som mättes i början och slutet av 60 min cykelprotokollet. Sammantaget tyder tillgängliga bevis på att oralt Arg-tillskott hos friska deltagare är ineffektivt för att förbättra det fysiologiska svaret som är förknippat med att förbättra aerob kapacitet och öka NO-syntesen.

En färsk metaanalysstudie rapporterade att långtidsintag av cirka 1,5 till 2 g Arg per dag kan förbättra aerob och anaerob prestation [Viribay A, Burgos J, Fernández-Landa J, Seco-Calvo J, Mielgo-Ayuso J. Effects of arginine supplementation on athletic performance based on energy metabolism: a systematic review and meta-analysis. Nutrients 2020; 12 :1300].

Intaget av fristående Arg-tillskott av vältränade idrottare eller friska fritidsdeltagare verkar inte förbättra styrkan.

Slutsatser

Sammantaget visar resultaten av studier gjorda på både motionärer och tränade idrottare att tillskott med 0,075 g eller 6 g arginin per kg kroppsvikt inte förbättrade fysisk prestation och perceptuell träningskänsla eller ökade NO-syntesen.

Däremot ökade konsumtion av 2,4 till 6 g citrulin per dag under 7 till 16 dagar av olika kosttillskott NO-syntesen, förbättrade idrottsprestation och minskade uppskattad ansträngning.

Med tanke på de positiva resultaten som rapporterats i tidigare studier, rekommenderas det att utföra ytterligare tester på effekterna av olika former av arginin-, citrulin- och citrulin-malat-tillskott, inklusive akuta och långvariga eller laddningsdoser, och varierande tidpunkt för intag, på kardiovaskulär hälsa och idrottsprestation i olika populationer (det vill säga aeroba och anaeroba idrotter) som kan dra nytta av kosttillskott. Dock är studier som jämför effekterna av citrulin och citrulin-malat begränsade. Det är oklart om malat, citrulin eller båda är ansvariga för effekterna som observerats i studier om citrulin-malat-tillskott [Referens: Park HY, Kim SW, Seo J, Jung YP, Kim H, Kim AJ, Kim S, Lim K. Dietary arginine and citruline supplements for cardiovascular health and athletic performance: a narrative review. Nutrients 2023; 15: 1268].

Guanidinoättiksyra

Guanidinoättiksyra (GAA; även känd som glykocyamin) är ett naturligt förekommande ämne av den klass av organiska föreningar som kallas alfa-aminosyror. GAA är ett N-amidino-derivat av glycin och L -arginin, och innehåller guanidinodel som kan spela en betydande roll i interaktionen med olika enzymer eller receptorer. GAA syntetiseras i människokroppen men finns också i djur- och växtbaserade livsmedel och näringstillskott. Denna guanidinoförening är övervägande involverad i human bioenergetik och fungerar som en direkt föregångare till kreatin, den primära högenergifosfatlagringsmolekylen. GAA:s roll i kreatinbiosyntes och upprätthållande av energimetabolism har utnyttjats i mänsklig näring i över 70 år. Ändå kan dess användning som en livsmedelskomponent omfatta flera icke-kreatinrelaterade funktioner.

Syntes

GAA syntetiseras huvudsakligen i den mänskliga njuren och bukspottkörteln (även hjärnan, levern, endokrina vävnaderna och huden) från glycin och L-arginin, två villkorligt essentiella aminosyror. Denna enkla transamineringsreaktion katalyseras av enzymet L-arginin-glycin-amidinotransferas (AGAT). Efter detta inledande steg levereras GAA till levern, där metylgruppen överförs från S-adenosyl-L-metionin (SAMe) till GAA genom inverkan av guanidinoacetat N‐metyltransferas (GAMT) för att producera kreatin. Cirka ett gram kreatin syntetiseras per dag via denna väg. Referensnivåerna av GAA i serum och urin är 2,3 mikromol/L (män och kvinnor), 31,2 mmol/mol kreatinin (män) respektive 53,1 (kvinnor) mmol/mol kreatinin hos friska människor över 15 år.

Tillgång i kosten

GAA är tillgänglig från olika livsmedelskällor, inklusive rött kött och fågel, mjölk och några växtbaserade livsmedel. Köttbaserade produkter innehåller den högsta relativa mängden GAA (50 mg per kg), följt av mjölk (0,3 mg per kg) och växtbaserade livsmedel (1 mikrog per kg), vilket tyder på relativt låg exponering via kosten till exogen GAA hos allätare, och ännu lägre hos veganer/vegetarianer.

En liten mängd GAA som tillhandahålls via vanlig kost innebär de novo syntes av GAA från glycin och L-arginin.

GAA kan också erhållas via kosttillskott, med flera produkter tillgängliga på den internationella marknaden innehållande upp till 1,0 g GAA per portion. En typisk daglig dos av kompletterande GAA är cirka 66 mg per kg kroppsvikt, vanligtvis i kombination med andra föreningar som till exempel betain, kolin, kreatin och B-vitaminer. För närvarande finns inga uppgifter tillgängliga om de dagliga behoven och ersättningen av GAA.

Homeostatisk variation

Genomförda studier visar förändringar i GAA biodynamik på grund av olika akuta och kroniska fysiologiska stimuli, inklusive fasta, träning och åldrande. GAA minskade dramatiskt i alla organ inom 24 timmar efter svält, med låga nivåer upprätthållna i upp till 96 timmar, förutom hjärnan och plasman. Akut träning påverkar också serum-GAA-nivåerna, med en enda session av uttömmande träning som markant minskar cirkulerande nivåer av GAA hos friska män och kvinnor med upp till 50 procent. Låg GAA-tillgänglighet kan bero på en träningsinducerad minskning av GAA-produktionen i njurarna, ökad GAA-användning till kreatin i levern eller bådadera.

Insulinotropiska effekter av GAA

En studie rapporterade ett måttligt fall i blodsockernivåer hos patienter som fick ett gram GAA per dag under en period av 6 till 10 månader, med ökad glukostolerans hos både diabetespatienter och icke-diabetespatienter. En lätt nedåtgående trend i blodsocker har bekräftats i en annan historisk (1952) studie (inga absoluta förändringar rapporterade), där patienter som lider av artrit fick fem gram GAA per dag i upp till 42 dagar.

Flera djurstudier visade att GAA kunde stimulera insulinutsöndring och/eller minska cirkulerande glukosnivåer, med den insulinotropiska effekten av GAA överlägsen andra aminosyraderivat och guanidiner. Även om en möjlig klinisk potential för GAA-inducerad insulinstimulering ännu inte har verifierats, verkar GAA dela transportkinetik med sin analoga beta-guanidinopropionsyra, ett antihyperglykemiskt.

Intressant nog påverkas serum-, urin- och njurbarkens GAA-nivåer av streptozotocin-inducerad diabetes, med koncentrationer som återgår till kontrollnivåerna efter insulinbehandling. Detta antyder ett möjligt dubbelriktat samband mellan GAA och insulinbiodynamik, och den ganska komplexa rollen av GAA i glukoshomeostas som också kan involvera insulinliknande tillväxtfaktor.

Argininsparande effekt

Arginin är en villkorligt essentiell aminosyra som spelar många viktiga roller i kroppen, från celldelning och genuttryck, till syntesen av proteiner, urea, kväveoxid, kreatin och andra biologiskt viktiga föreningar. Teoretiskt, som en direkt föregångare till kreatin, kan GAA bevara arginin för kreatinsyntes och spara det för andra biologiska funktioner. Flera utfodringsstudier har visat att GAA tillsatt till lågarginindieter möjliggjorde tillväxt, viktökning och köttkreatin- och argininnivåer jämförbara med arginintillräckliga behandlingar.

Muskeltillväxt

Två intressanta kliniska studier visade en signifikant ökning av muskelstorlek under GAA-konsumtion hos patienter med poliomyelitinducerad och neuromuskulär sjukdom. Även om argininomsättningen inte har utvärderats i dessa försök, kan en ökning av muskelmassa bero på förbättrad proteinsyntes som utnyttjar överskott av arginin som skonas av kost-GAA. En positiv kvävebalans föreslogs i ett annat försök på människa med kompletterande GAA kan också indikera en ökad argininpool efter GAA-intag. Möjliga mekanismer involverade i GAA-drivna förbättringar av proteinsyntes/muskeltillväxt kan bero på flera mekanismer som involverar stimulerande inverkan av GAA på insulin- och insulinliknande tillväxtfaktor-1 (IGF-1)-utsöndring, aktivering av däggdjursmålet för rapamycins signalväg, uppreglering av gener relaterade till myogenes, och nedreglering av gen som kodar för myostatin, ett myokin som hämmar muskelcelltillväxt och differentiering.

GAA som smakmodulator?

GAA verkar ha en betydande effekt på smakreceptorer. GAA uppvisar en sötma som är särskilt långsam i början i förhållande till sackaros, särskilt när den utvärderas vid låga nivåer av söthetsintensitet. GAA kan aktivera T1R2 och T1R3 undergrupper av smakreceptorer. Intressant nog förbättrade GAA också muskelsmakkomponenterna i fisk.

Kost-GAA och fettlever

Icke-alkoholisk fettleversjukdom (NAFLD) är ett komplext kroniskt metabolt tillstånd som kännetecknas av avlagring av fett i levern som kan leda till leverinflammation och organsvikt. Även om NAFLD-etiologin fortfarande är under utforskning, kan dietens sammansättning och mängd vara kopplade till sjukdomens patogenes och progession. NAFLD ses ofta efter dieter som saknar metylgruppdonatorer, inklusive kolin och metionin. Eftersom GAA kan fungera som en metylgruppsacceptor kan långvarig konsumtion av GAA inducera utarmning av metylgrupper i levern och samtidig fettavlagring. I en preliminär studie har kost-GAA associerats med fettleversjukdom, där ett 30-dagars intag av GAA (1,2 g per kg foder) ökade leverfettansamlingen hos råttor. Människosäkerhetsförsök avslöjade inga signifikanta störningar i biomarkörer för leverskador efter GAA-konsumtion men ingen studie med kompletterande GAA-bedömd leverfetthalt med vare sig invasiva eller icke-invasiva tekniker. Andra metyleringsrelaterade biverkningar av exponering för GAA i kosten granskas i detalj på annat håll, med GAA kan också påverka cellulärt upptag av tiamin, ett annat näringsämne som är involverat i adekvat metylering i levern.

Slutsats

Förutom att fungera som en direkt föregångare till kreatin, föreslås GAA i kosten preliminärt för att minska blodsockerkoncentrationen, bevara arginin (både från kosten och producerat internt) för andra metaboliska ändamål och möjligen påverka smak och/eller matintag. Tillstånd som kräver kostkontroll av hyperglykemi eller ökar argininbehovet (ti exempelvi stress, hård träning, sårläkning) kan således dra nytta av att lägga till GAA till en terapeutisk kostregim [Referens: Ostojic SM, Jorga J. Guanidinoacetic acid in human nutrition: Beyond creatine synthesis. Food Sci Nutr 2023; 11: 1606-11].

Omega-3 fettsyror (fiskolja)

Fleromättade omega-3-fettsyror (polyunsaturated fatty acid, PUFA) har under de två senaste decennierna tidvis förts fram som prestationshöjande för idrottsutövare. Bakgrunden har oftast varit teoretisk medan det tycks vara svårt att i kliniska prövningar påvisa någon effekt.

Det är visat att ”fiskolja” har antiinflammatoriska egenskaper och att den dessutom kan påverka cellmembraner, exempelvis i muskelceller, så att lösligheten av proteiner och lipider ökar. Detta borde vara av intresse för idrottsutövare.

Vid föreliggande systematisk genomgång av den vetenskapliga litteraturen framhålls indicier, men knappast evidens, för att omega-3-fettsyror kan öka uthålligheten genom att minska syrgasbehovet något vid idrott – kanske det bara rör sig om någon sekund, men det är med sekunder som medaljer vinns.

Dessutom finns det studier som talar för att fleromättade fettsyror leder till snabbare återhämtning efter excentrisk träning.

Däremot saknas evidens – trots ryktesspridning om motsatsen – att omega-3-fettsyror skulle öka muskeltillväxten vid träning respektive att fettsyrorna skulle bevara muskelmassan vid immobilisering och andra katabola tillstånd.

Sammantaget är underlaget för att rekommendera omega-3 fettsyror svagt eller obefintligt [Referens: Philpott JD, Witard OC, Galloway SDR. Applications of omega-3 polyunsaturated fatty acid supplementation for sport performance. Res Sports Med 2019; 27: 219-37].

beta-Alanin, koffein och nitrat som kosttillskott till kvinnor

beta-Alanin, koffein och nitrat används som kosttillskott inte minst till idrottsutövare, och det förekommer rapporter som talar för att de kanske kan ge ett bidrag till prestationsförmågan. I princip är nästan all forskning i ämnet gjord med män som försökspersoner. I den här aktuella studien har man därför gått igenom litteraturen och sammanställt det som hittills undersökts avseende kvinnor.

Man fann i världslitteraturen endast 9 studier om beta-alanin, 15 om koffein och 10 om nitrat som handlade om kvinnor under 40 år och som höll tillräckligt vetenskaplig kvalitet.

Sammantaget talade studierna av beta-alanin om att tillförsel av aminosyran ger en känsla av mindre påverkan av fysisk aktivitet (enligt Borgskalan), vilket gör att kvinnorna kan träna något mera.

Koffein ger en rad effekter och det finns inget som tyder på att kvinnor därvidlag skiljer sig från män. Liksom för män finns det ett dos-responssvar och över det blir prestationsförmågan inte bättre medan biverkningarna däremot fortsätter att öka.

Effekten av nitrat förefaller mest svårvärderad eftersom resultaten variera så mycket beroende på vilken aktivitet man undersökt och vilka muskelgrupper.

Sammantaget understryker forskarna från North Carolina att resultaten avseende alla tre kosttillskotten bygger på otillräckliga grunder och att för alla tre finns det ingen konsensus avseende doser, tider eller om de påverkar kvinnor speciellt – det saknas uppgifter om inverkan av de kvinnliga könshormonen och deras påverkan på metabolismen [Referens: Murphy MJ, Rushing BR, Sumner SJ, Hackney AC. Dietary supplements for athletic performance in women: beta-alanine, caffeine, and nitrate. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2022 Feb 23: 1-13].

Probiotika

Under de senaste åren finns det växande studier som stöder effektiviteten av att ta probiotika, mikroorganismer som kan ha gynnsamma effekter på organismen, för att minska förekomsten och svårighetsgraden av akut infektiös diarré och övre luftvägsinfektioner (URTI) i den allmänna befolkningen. Dessa effekter härrör från moduleringen av immunsystemet som drivs av probiotika. Dessutom är probiotika också modulatorer av tarmmikrobiotan, vilket också kan ha en indirekt inverkan på olika index för fysisk prestation och efterföljande återhämtning. En nyligen genomförd systematisk översikt har visat de fördelaktiga effekterna av probiotika för att minska risken för att utveckla gastrointestinala- och luftvägsinfektionssjukdomar eller svårighetsgraden av symtom som är förknippade med dessa störningar även hos idrottare [Di Dio M, Calella P, Cerullo G, Pelullo CP, Di Onofrio V, Gallè F, Liguori G. Effects of probiotics supplementation on risk and severity of infections in athletes: A systematic review. Int J Environ Res Public Health 2022; 19 :11534]. Därför kan tillskott med probiotika ha positiva effekter på idrottares hälsa även i ett större perspektiv.

Förutom evidensen angående effekterna på idrottarnas immunförsvar är det dock inte klart om och vilken typ av probiotikatillskott som kan leda till gynnsamma effekter på idrotts-prestationer hos idrottare. I synnerhet bör dess möjliga effekter på alla de stora dimensionerna av idrottsprestationer (skicklighet, styrka, uthållighet och återhämtning) undersökas ur denna synvinkel. Denna systematiska granskning utfördes enligt riktlinjerna för Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA).

,

Urvalet av studierna utfördes genom PICO-modellen, genom att beakta följande parametrar: P (patienter) friska vuxna idrottare; I (intervention) kosttillskott med probiotika; C (jämförelse) jämförelse med en kontrollgrupp; O (resultat) potentiella effekter av probiotikatillskott på prestation. Endast randomiserade kontrollerade studier utförda på friska vuxna idrottare med en beskrivning av probiotikatillskott inkluderades. Av totalt 2 304 relevanta artiklar uppfyllde 13 studier – avser uthållighetsidrottare, en på rugbyspelare, fyra avser icke-specificerade idrottare, en på badmintonspelare och en involverar basebollspelare. De utvalda studierna utfördes mellan 2014 och 2021 i olika geografiska områden: Europa (Österrike, Storbritannien, Spanien, Polen), Västasien (Israel), Östasien (Malaysia, Japan, Taiwan), Nordamerika (USA, Tennessee) och Oceanien (Australien). Majoriteten av dem hade en dubbelblind, placebokontrollerad design.

Sammantaget rapporterade 11 av 13 studier positiva, men inte alltid statistiskt signifikanta, effekter av probiotikatillskott på olika aspekter av idrottsprestationer. Med tanke på interventionerna baserade på användningen av enstamsprodukter verkar det som om probiotikatillskott inducerade positiva effekter i termer av uthållighet, aerob kapacitet och återhämtning av trötthet. I synnerhet för släktet Lactobacillus resulterade integrationen av Lactobacillus shirota i bättre aerob kapacitet, integrationen av Lactobacillus plantarum gav en ergogen effekt hos triathleter, bättre underhåll av fysisk prestation och uthållighetslöp-prestanda medan Lactobacillus gasseri-tillskott hos löpare var effektivt för att återhämta sig från trötthet men orsakade inga signifikanta skillnader i fysisk prestation

Sammanfattningsvis tyder bevisen från de analyserade studierna på att integrationen av idrottares dieter med vissa bakteriestammar och även konsumtionen av probiotiska föreningar med flera stammar kan leda till en förbättring av vissa prestationsområden, såsom uthållighet, styrka och återhämtning, och i prestationsrelaterade fysiska tillstånd och egenskaper, såsom muskelsmärta och kroppssammansättning. Men heterogeniteten i de tillgängliga studierna tillåter oss inte att dra säkra slutsatser i denna fråga. Intresset för detta utforskningsområde växer men de tillgängliga studierna kan fortfarande inte jämföras för att ge solida bevis. För att verifiera effekterna av probiotikatillskott på idrottsprestationer behövs ytterligare kontrollerade och jämförande studier [Referens: Di Dio M, Calella P, Pelullo CP, Liguori F, Di Onofrio V, Gallè F, Liguori G. Effects of probiotic supplementation on sports performance and performance-related features in athletes: a systematic review. Int J Environ Res Public Health 2023; 20: 2226].

Deterenol

Deterenol (Synonymer: isopropylnorsynefrine and isopropyloctopamin) är ett syntetiskt stimulerande läkemedel som fungerar som en beta-agonist. Substansen har hittats som en ingrediens i kosttillskottsprodukter, men är förbjudet i de flesta länder på grund av risken för hjärtstillestånd. I en studie av kosttillskott i USA som kunde köpas via internet och där deterenol angavs som en del av innehållet undersöktes en del i USA och en del i Nederländerna och om man kom till olika resultat undersöktes kosttillskottet dessutom i Belgien. Den användametoden var ultra-high-performance liquid chromatography (UHPLC) quadrupole-Orbitrap mass spectrometry.

Sjutton olika varumärken undersöktes och ett flertal av produkterna innehöll mer än en förbjuden – avseende doping – substans. Fyra förpackningar innehöll 2 förbjudna substanser (24%, 4/17), 2 innehöll tre substanser (12%, 2/17) och 2 innehöll fyra förbjudna substanser (12%, 2/17). Mängden förbjuden substans i den rekommenderade dosen varierade mellan 2.7 mg och 17 mg deterenol; 1.3 mg och 20 mg fenprometamin (Vonedrine®); 5.7 mg och 92 mg beta-metylfenyletylamin (BMPEA); 18 mg och 73 mg octodrine; 18 mg och 55 mg oxilofrine; 1.8 mg och 6.6 mg 1,3-dimethylbutylamine (1,3-DMBA); och 5.3 mg 1,4-dimethylamylamine (1,4-DMAA). I vardera en förpackning fann man 48 mg higenamine respektive 17 mg 1,3-dimethylamylamine (1,3-DMAA).

Man konkluderade att för stora doser av deterenol kan ge hjärtstillestånd och att kombinationen med andra förbjudna substanser är vanliga, men dessutom sannolikt är farligare. [Referens: Cohen PA, Travis JC, Vanhee C, Ohana D, Venhuis BJ. Nine prohibited stimulants found in sports and weight loss supplements: deterenol, phenpromethamine (Vonedrine), oxilofrine, octodrine, beta-methylphenylethylamine (BMPEA), 1,3-dimethylamylamine (1,3-DMAA), 1,4-dimethylamylamine (1,4-DMAA), 1,3-dimethylbutylamine (1,3-DMBA) and higenamine. Clin Toxicol (Phila) 2021; 59: 975-81].

Magnesium

Magnesium (Mg) är inte dopingklassat, men är ändå av intresse för de som sysslar med kosttillskott och antidoping.

Magnesium är nödvändigt för att kroppen skall fungera. Det är en del – ”co-faktor” – i ett flertal av de enzymer som behövs, inte minst i energiomsättningen, för celltillväxt, för tillgodogörande av glykogen samt för syntes av proteiner. Mg fungerar i kroppen främst i sin joniserade form, Mg2+, som lätt binder sig i energikedjan till adenosintrifosfat, ATP, till Mg-ATP-komplex. Detta komplex är en del av den lättåtkomliga energiupplagringen och nödvändig för exempelvis nervledning, muskelkontraktioner och blodtrycksreglering.

Fysisk träning påverkar var magnesium kan påvisas som en funktion av var det användes och det är uppenbart att Mg förstärker muskelstyrkan och andning. Det kan tolkas som att det finns ett reciprokt förhållande – det vill säga att styrkeanvändning och andning påverkas av magnesium men också det omvända. Som ett svar på fysisk aktivitet (träning) transporteras magnesiumjonerna till de delar i energikedjan där de behövs. Exempelvis förflyttas vid uthållighetsövningar magnesium från blodplasman till de röda blodkropparna och musklerna. Vid sprintträning ökas blodplasmans innehåll av magnesium, varvid jonerna tas från röda blodkroppar och muskler.

Det finns en viss korrelation mellan muskelprestationer och magnesium i serum hos äldre och idrottsutövare, men det förefaller inte som om musklerna fungerar bättre om man tillför mer magnesium. Det finns starka indicier att magnesiumtillförsel till gravida kvinnor minskar deras benägenhet för muskelkramper, men detta har man inte kunnat visa på exempelvis idrottsutövare.

Djurstudier visar Mg ökar prestationsförmågan genom att öka tillgängligheten av glukos i hjärna och muskler och därigenom minska halten av mjölksyra i blod och vävnader.

I studier på friska försökspersoner har man koncentrerat sig på blodtryck, hjärtfrekvens och maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) eller bestämda muskelprestationer som är möjliga att mäta mer exakt, medan det man vill veta snarare är om den sammanlagda prestationsförmågan förbättras. Det går dock inte att visa annat än om försökspersonerna har någon grad av magnesiumbrist.

Det finns fyra randomiserade studier av magnesiums effekter på prestationsförmågan. De visar skiftande resultat, sannolikt åtminstone delvis beroende på svagheter i försöksupplägget. Två studier visar signifikant effekt av magnesiumsupplementering, två visar ingen effekt [Referens: Zhang Y, Xun P, Wang R, Mao L, He K. Can magnesium enhance exercise performance? Nutrients 2017; 28; 9: 946].

Magnesium är en relativt mjuk metall som hör till de alkaliska jordartsmetallerna, och bildar, såsom de övriga metallerna i den gruppen, vätgas i kontakt med sur vattenlösning. Rent magnesium är på grund av dåliga hållfasthetsegenskaper inte lämpligt som konstruktions-material. Magnesium är relativt vanligt i jordskorpan (det åttonde vanligaste grundämnet) och magnesium finns i 60 olika mineraler. Den största källan för magnesium är havsvatten. I naturen förekommer magnesium inte i gedigen form utan finns i olika salter som Mg2+-jon (färglös), främst silikat. Ordet magnesia har använts för basiskt magnesiumkarbonat, samt för brunsten och magnetit efter en fyndort Magnesia i Grekland. Ibland användes beteckningarna magnesia alba och magnesia nigra för magnesium- respektive mangan-föreningar.

Magnesium är livsviktigt för alla levande organismer och för lite magnesium kan orsaka spasmer och högt blodtryck. För mycket magnesium kan orsaka diarré. Magnesiumhydroxid (Mg(OH)2) används som botemedel mot sura uppstötningar som en del i att neutralisera för mycket magsyra.

Magnesiumkarbonat (MgCO3) används av idrottsmän för att förbättra greppet mot fuktiga ytor (till exempel stången vid tyngdlyftning).

Magnesium återfinns i grönsaker som spenat, men det finns också magnesium i nötter och fullkornsprodukter. Magnesium är centralatom i klorofyllmolekyler och är därför livsnödvändigt för fotosyntetiserande organismer. Rekommenderat dagligt intag i Sverige är för barn 50–200 mg, kvinnor 280 mg, män 280-350 mg (i USA anges behoven vara cirka 25 % större). Flera källor anger dock att fysiskt aktiva – idrottsutövare – kan behöva mera.

Det finns en stor överförbrukning av magnesium via kosttillskott både hos idrottsutövare och de som inte idrottar.

I Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av matvanor i den svenska befolkningen, Riksmaten (genomförd mellan 2010 och 2011), angavs medelvärdet för intag av magnesium per dag till 305 mg för kvinnor och 364 mg för män.

Det är viktigt att känna till att olika magnesiumföreningar tas upp i olika grad av kroppen. Av magnesiumoxid vilket är vanligt förekommande i magnesiumtillskott tillgodogörs bara en mindre del, medan magnesiumlaktat (receptfritt på apotek), magnesiumcitrat och magnesiumklorid tillgodogörs i hög grad [Referens: Zhang Y, Xun P, Wang R, Mao L, He K. Can magnesium enhance exercise performance? Nutrients 2017; 28; 9: 946].

I en kinesisk översiktsartikel har man redovisat effekten av magnesium (Mg) på skelettmuskulaturen, och som en följd av detta om man kan påverka muskelfunktionen (”bli mera stark”) om man tillför magnesium.

Man har haft tillgång till litteratur fram till juli 2017, och fann då 14 randomiserade studier, där de ingående kunde inkluderas i en av endera tre grupper:

Idrottsutövare (215 personer, genomsnittsålder 25 år)

Otränade, friska (95 personer, genomsnittsålder 40 år)

Äldre och alkoholmissbrukare (232 personer, genomsnittsåldern 63 år)

Tillförsel av magnesium gav säkerställda positiva effekter på äldre och alkoholmissbrukare, men tillförsel kunde inte säkert ge någon signifikant effekt på idrottsutövare och andra yngre.

Sammanfattningsvis fastslår forskarna att man (fortfarande) inte kan rekommendera extra magnesium till friska idrottsutövare [Referens: Wang R, Chen C, Liu W, Zhou T, Xun P, He K, Chen P. The effect of magnesium supplementation on muscle fitness: a meta-analysis and systematic review. Magnes Res 2017; 30: 120-32].

DIVERSE

In vivo-metabolismen av Jungle Warfare hos vinthundar

Delta-6-Methyltestosterone rapporterades som den huvudsakliga aktiva ingrediensen i det påstådda “kosttillskottet” Jungle Warfare. Denna förening liknar strukturellt 17alfa-metyltestosteron, som innehåller en ytterligare delta-6-dubbelbindning, och rapporteras ha anmärkningsvärd androgen aktivitet, vilket ger upphov till oro över risken för missbruk av Jungle Warfare inom idrott.

In vivo-metabolismen av delta-6-metyltestosteron hos vinthundar undersöktes. Fas I (okonjugerade) och fas II (glukuronid) metaboliter detekterades efter oral administrering med vätskekromatografi-masspektrometri. Inga fas II-sulfatmetaboliter upptäcktes. Huvud-metaboliten i fas I bekräftades som 16alfa,17beta-dihydroxi-17alfa-metylandrosta-4,6-dien-3-on i jämförelse med ett syntetiskt härlett referensmaterial. Mindre mängder av moderläkemedlet bekräftades också. Glukuronidkonjugerade metaboliter observerades också, men visade sig vara resistenta mot hydrolys med Escherichia coli beta-glukuronidas-enzymet. Kvalitativa utsöndringsprofiler, detektionsgränser och extraktionsåtervinningar bestämdes för moderläkemedlet och huvudmetaboliten i fas I.

Dessa resultat ger en metod för att upptäcka Jungle Warfare-missbruk hos vinthundar som är lämplig för inkorporering i rutinmässiga screeningmetoder som utförs av antidopingslaboratorier [Referens: Pranata A, Yamada S, Weththasinghe S, Caldwell K, Zahra PW, Karamatic SL, Gardiner MG, McLeod MD. The in vivo metabolism of Jungle Warfare in greyhounds. Steroids 2023; 190: 109150].