DOPANDE LÄKARE

(Senast reviderad 2024-02-04)

DOPANDE LÄKARE

Svenska Antidopingbiblioteket

Innehåll

INLEDNING

Etikregler

Det vore naivt att tro att läkare är ”bättre människor” än andra och därför skulle ha högre moral generellt än andra. Möjligen kan man sträcka sig till att läkare är mer påpassade avseende etik och moral och att läkarorganisationerna har etikregler att hänvisa till i vissa situationer. Den svenska läkarkåren har ställt sig bakom Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin (tidigare ”Idrottsmedicinska Föreningen”) etikregler genom att de raticifierats av både Svenska Läkaresällskapet (den vetenskapliga grenen) och Svenska Läkarförbundet (den fackliga grenen).

Avseende doping är den allmänna inställningen – aboslut i Sverige och näst intill absolut i flertalet andra länder – att doping är förkastligt. De som blir avslöjade med doping blir därför alltid sedda som förtappade och fuskare. De svenska idrottsmedicinarnas etikregler är mycket klara i detta avseende:

Idrottsmedicinaren skall kraftfullt motarbeta användandet av metoder som inte står i överensstämmelse med den medicinska etikens krav eller med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är således oförenligt med medicinsk etik att medverka till doping i varje form.

Dopingen är emellertid mer komplicerad än att man skulle kunna peka ut och avlägsna ett antal fuskande idrottsutövare och därmed eliminera idrottsdopingen. I verkligheten är det idag otänkbart att en elitidrottare skulle kunna dopa sig på egen hand – varje dopingdömd idrottsutövare inom elit ä bara toppen på ett nätverk eller i en mer fast organisation. Tyvärr blir det oftast endast den enskilda idrottsutövare som sanktioneras, men medansvariga finns inte bara dopingsmugglare (inte sällan från det vi kallar ”kriminella nätverk”) och doping-försäljare, men också tränare och coacher, ibland klubbledare eller förbundsledare och ofta medicinskt utbildade.

I länderna med ”statsdoping” – hittills endast väl dokumenterat avseende Östtyskland och Ryssland – har det funnits många läkare inblandade i dopingprocessen. Dessa är oftast av mindre allmänt intresse av att känna till eftersom de oftast mer varit offer för systemet än förövare som tjänat på sitt fusk. För närvarande (2024) förefaller det inte finnas något land som på uppdrag av statsledningen legitimerar fusk genom doping.

I Sverige har endast en läkare avslöjats med att förse idrottsutövare med dopingklassad medicin – på den tid när Ricky Bruch var aktiv i friidrottslandslaget – men man har rätt att utgå från att det har funnits flera. Några av dem har agerat i ett gränsland där läkarna försökt motivera förskrivningen med medicinska indikationer, medan andra har sett det som ett enkelt sätt att tjäna pengar.

De läkare som refereras nedan är inte några som förletts av en händelse utan ”fula fiskar” som mot bättre vetande och för pengar byggt upp organisationer för at genomföra doping. Man kan hoppas att de förblir sällsynta, men genom att uppmärksamma dessa enskilda dopande läkare är förhoppningen att andra skall ta sitt förnuft till fånga och hålla sig inom etikriktmärkena.

INDIVIDER

Tjecken Otto Trefný

Otto Trefný (född 9 februari 1932 i Slavětín i Tjeckien, död 2 mars 2019) var en tjeckisk läkare och kommunistisk politiker som tjänstgjorde som riksdagsledamot. Han var läkare i 20 år för det tjeckoslovakiska ishockeylandslaget men också chef för den kirurgiska avdelningen på sjukhuset i Ústí nad Labem. Otto Trefný arbetade i mer än tre decennier i tjeckiska ishockeyförbundets medicinska kommission.

Under OS 1976 ertappades ishockeybacken František Pospíšil med att ha tagit kodein som klassificerades som dopningspreparat, varför han blev varnad. Han var lagkaptenen och provet togs efter hans lags 7–1-triumf över Polen som ledde till slutspel i turneringen. Medlet var givet som en del i en behandling av en lättare övre luftvägsinfektion alternativt influensa. Stora delar av det tjeckoslovakiska laget hade varit ”förkylda” i så hög grad att det var nätt och jämt att de kunnat mönstra fullt manskap.

Beslutet väckte ilska i tjeckernas läger även om domen inte påverkade Tjeckoslovakiens chanser att vinna turneringen. Även om deras triumf över polackerna hade fått stå kvar, skulle de fortfarande behöva besegra Sovjetunionen i den återstående matchen för att vinna mästerskapet. “Förra veckan övervägde vi allvarligt att dra oss ur tävlingen,” sa Zdnek Andrst, presidenten för det tjeckoslovakiska ishockeyförbundet. “Vi hade bara sju friska spelare. Några av våra andra spelare använde drogen innan matchen med Polen, annars hade vi inte kunnat presentera ett lag med de minst 12 spelare som krävs.”

Pospisil var den enda tjeckiska idrottaren som var inblandad i kontroversen eftersom rutinen för IOC:s medicinska kommission vid sina dopingkontroller efter matchen var att testa endast två spelare i ett lag efter lottning. Testet på den andra tjeckoslovakiska spelaren visade sig vara negativt.

Läkare som arbetar med de olika landslagen var alla underrättade i förväg om de förbjudna preparaten även om kodein faktiskt inte nämndes exakt på IOC:s ”svarta lista” men då det producerar morfin i kroppen var kodein automatiskt svartlistat (1976 var ju långt, långt före WADA:s genomarbetade listor och det som då var förbjudet var endast översiktligt redovisat). Prins Alexandre de Merode av Belgien, chefen för den olympiska medicinska kommissionen, betonade att den omfattande förekomsten av influensa i den olympiska byn inte gav läkarna befogenhet att agera utanför de föreskrivna reglerna.

IOC:s beslut höll emellertid inte Pospisil ansvarig för regelöverträdelsen. Han fick fortsätta spela. IOC straffade i stället Otto Trefny, lagläkaren. Han blev först avstängd från de aktuella olympiska spelen – och sedan utestängd från de olympiska spelen på livstid! Detta måste ses som ett anmärkningsvärt straff för en förseelse som endast ledde till en varning för idrottaren.

Ryssen Sergej Portugalov

Sergej Portugalov (född 17 november 1950 ) är en rysk läkare som var huvuddesigner av det ryska dopingprogrammet för friidrott. Portugalov arbetade som konsult för det ryska friidrottsförbundet. Den brittiska tidningen The Times kom i sina egna undersökningar fram till att Portugalov skapat ett systematiskt dopningsprogram för rysk simning sedan 2009. I Finland slog Portugalov igenom i längdskidåkningen i mitten av 1990-talet. Han var en av personerna som skapade ett immunologiskt projekt och ett farmakologiskt program i Finland, som senare visade sig vara ett dopingprogram.

Portugalov anklagades av en kommission från WADA 2015 för att ha skrivit ut förbjudna preparat till idrottare, till och med injicerat en del själv, i utbyte mot en del av deras prispengar. Kommissionen sa att Portugalov visade “en fullständig ignorering av idrottarnas hälsa och välbefinnande.”

Rapporten avseende Sergei Portugalov baserades delvis på ett dokument från 1983 som han undertecknade när han fortfarande var överläkare för den olympiska friidrotts-delegationen i Sovjetunionen. Dokumentet, som markerats som konfidentiellt, visar att Portugalov uppmanar lagets läkare att injicera idrottare med tre anabola steroider utöver en förbjuden, oralt administrerad förstärkande substans. WADA redovisade att Portugalov också de senaste åren injicerat idrottare personligen med anabola steroider och gjort sig skyldig till att dölja doping i utbyte mot pengar.

Den 13 mars 2017 fattade den Internationella Skiljedomstolen CAS beslut i skiljeförfarandet mellan Internationella friidrottsförbundet (IAAF), det ryska friidrottsförbundet (RusAF) och Sergei Portugalov. På grundval av tydliga bevis befanns Portugalov ha brutit mot följande artiklar i IAAF:s antidopnings- och medicinska regler: Artikel 32.2(f) – innehav av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod – artikel 32.2(g) – Handel med eller försök till handel med något förbjudet ämne eller förbjuden metod – och artikel 32.2(h) – Administration eller försök till administrering av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod. Som en följd av detta blev Portugalov livslångt avstängd från all idrottsverksamhet, med början den 10 mars 2017.

Britten Richard Freeman

Richard Freeman (född 1960) är en före detta idrottsläkare. Freeman arbetade som chef för medicinsk verksamhet och chef för sportvetenskap på fotbollsklubben Bolton Wanderers FC från 2001 till 2009. Han började arbeta för British Cycling och Team Sky 2009. Han sa upp sig från British Cycling i oktober 2017, med hänvisning till “stressrelaterade problem.”

Den 23 juli 2023 fick den förre brittiske landslagsläkaren och läkaren för Team Sky Richard Freeman sitt slutgiltiga straff om fyra års avstängning av UK Anti-Doping (UKAD) för brott mot dopingreglerna. Han döms för att ha beställt och förvalt 30 påsar med testosterongel (Testogel) och ljugit för UKAD om detta (Possession of a Prohibited Substance och (vid två tillfällen) Tampering).

Det är av intresse att påpeka att det rör sig om långa tidsintervall, men att antidopingverk-samheten så småningom får fram resultat. Det var i september 2016 som UKAD påbörjade en undersökning efter att ha fått information om att det var sannolikt att doping förekommit i det engelska cykellaget Sky Team vid tävlingen Critérium du Dauphiné i juni 2011. Det rörde sig i första hand om ett paket (kallat ”the Jiffy Bag”) som doktor Freeman levererade vid slutet av tävlingen.

Den 12 juni 2011 fick således Freeman en väska av den brittiske cykeltränaren Simon Cope. En undersökning av händelse, utförd av UK Anti-Doping, avslöjade att väskan hade körts av Cope i ett privatflygplan till Genève i Schweiz, där den sedan kördes till La Toissure i Frankrike. Innehållet i väskan är omtvistat, men indicier talar för att det rörde sig om dopingpreparat som levererades på detta dyra sätt. Senare i juni sökte, och fick, Freeman en dispens för elitcyklisten Bradley Wiggins att ta det dopingklassade kortisonpreparatet triamcinolon. Freeman förnekar alla brott kring detta och säger att han “följde dispens-systemet. Freeman hävdade att hans bärbara dator, där medicinska register över cyklisterna förvarades, stals från ett grekiskt hotell 2014. Därmed är innehållet i väskan inte säkerställt. Freeman hävdar att väskan innehöll Fluimucil (det slemlösande preparatet acetylcystein) men denna medicin är allmänt tillgänglig i hela Europa och behovet av att få medicinen skickad från England ifrågasattes därför.

Under utredningen framkom att det hade levererats 30 påsar med läkemedlet Testogel – testosteron i gelform avsett att styrka på huden – till British Cyklings huvudkontor vid Velodromen i Manchester i maj 2011 (det vill säga 12 år innan utredningen avslutades med bestraffningsbeslutet). Som en del i utredningen intervjuade UKAD doktor Freeman i februari 2017 varvid han hävdade att han hade med sig testosteronet till någon av de i cykelteamet som inte tillhörde tävlingscyklisterna, men att Testogel hade återlämnats till leverantören för förstörelse. Dr Freeman kunde inte namnge den “icke-cyklist” som han påstod att Testogel var ämnat för, med hänvisning till patientsekretess. Han hävdade att han hade skrivit till patienten och bett denne att häva sekretessen, men att han hade vägrat att samtycka till att ärenden skulle diskuteras med UKAD.

UKAD fortsatte dock att utreda ärenden relaterade till Testogel, särskilt Freemans påstående att beställningen hade gjorts för en “icke-cyklist”, en medlem av British Cyclings personal. Bevis som erhållits av UKAD indikerade att Testogel inte hade återlämnats till leverantören som Dr. Freeman påstod. I april 2017 hänvisade UKAD ärendet till General Medical Council (GMC) avseende UKAD:s oro över Freemans beteende och yrkesutövning. GMC utredde sedan Dr. Freeman och inledde ett fall inför den oberoende Medical Practitioners Tribunal Service (MPTS) i oktober 2019. Freeman ställdes inför en domstol inför Medical Practitioners Tribunal Service (MPTS), varvid förhandlingen sträckte sig över två år. Domstolen började arbeta i början av november 2019, varvid anklagelserna relaterade till incidenterna i maj 2011. General Medical Council (GMC) hävdade också att Freeman i maj 2011 beställt 30 tuber Testogel (testosteron) från Fit4Sports Limited till National Cycling Center i Manchester. Freeman erkände 18 av de 22 anklagelserna mot honom, inklusive påståendet “att han bad leverantören Fit4Sport att felaktigt hävda att Testogel hade skickats av misstag”. Den anställde som skickade det falska e-postmeddelandet hävdar att “hon litade på Dr Freeman eftersom han är läkare” och att de 30 Testogel-tuberna aldrig returnerades till företaget.

Även om Freeman erkände anklagelserna, hävdade han att testosteronet var avsett för den tidigare tekniska chefen för brittisk cykel, Shane Sutton, för att behandla dennes påstådda erektila dysfunktion, vilket Sutton starkt förnekade. Domstolen motsatte sig Freemans begäran om att släppa de återstående fyra åtalspunkterna. Domstolen ajournerades på grund av Freemans hälsa, men återupptogs i oktober 2020. Freeman sa då att han använde “en skruvmejsel eller trubbigt instrument” för att förstöra en bärbar dator som kan ha innehållit information som var viktig för utredningen. Freeman sa att han gjorde det av rädsla för att informationen skulle kunna hackas, och uppgav att incidenten hade inträffat under en period av ohälsa. Freeman sa också att han i hemlighet tog hem de 30 doserna med Testogel samma dag som de levererades till National Cycling Center och hällde ut dem i slasken. Han hävdade också att en före detta medicinsk chef, Steve Peters, hade bett honom att behandla ledande befattningshavare och personal samt cyklister gratis.

Den 14 oktober meddelade Freeman att han förlorat medicinsk information från en tredje dator efter att Union Cycliste Internationale (UCI) begärt bloddata från cyklister efter 2011 års Giro D´Italia och Tour de France.

I mars 2021 fann en MPTS-tribunal det bevisat att Freeman hade beställt testosteron och “kände eller trodde” att det var avsett för en ospecificerad cyklist i maj 2011 för att förbättra dennes idrottsprestation. Det fanns också bevisat att han hade ljugit för UKAD under utredningen när han påstod att Testogel hade beställts åt en “icke-cyklande” patient och hade återlämnats till leverantören. Freeman hävdade att han gjordes till syndabock, men att det inte fanns några bevis på något fel från Freemans kollegor, British Cycling, eller Team Sky:s sida.

I en andra fas övervägde domstolen Freemans lämplighet att utöva medicin mot bakgrund av domen.  General Medical Council, GMC, hävdade att Freeman var olämplig att praktisera på grund av “allvaret i tjänstefel, upprepning av tjänstefel och bristande insikt om hans tjänstefel.” Den 19 mars dömdes Freeman till att permanent bli av med sin läkarlegitimation. Freeman förlorade därmed också sitt arbete som allmänläkare vid Great Harwood Medical Center i Lancashire. I april 2021 överklagade Richard Freeman till Högsta domstolen i Manchester för att bestrida domen.

Utöver den civila juridiska processen har idrotten utrett dopingmisstankar inom cykling. I februari 2021 anklagade UK Anti-Doping (UKAD) Freeman för två antidopingbrott: “innehav av ett förbjudet ämne” och “manipulering eller försök till manipulering av någon del av dopingkontroller”. Den 22 december 2020 (under pågående MPTS-utredning) stängde UKAD av tillfälligt Freeman och åtalade honom för överträdelser av antidopningsreglerna. Han åtalades för en Artikel 2.6 överträdelse enligt de brittiska antidopningsreglerna 2009 för “Innehav av en förbjuden substans”, nämligen testosteron, i samband med kontakt med en idrottare, evenemang eller träning. UKAD åtalade också Richard Freeman för två separata Artikel 2.5 överträdelser enligt de brittiska antidopning-reglerna 2015 för “Manipulation”. Den första manipulationsoverträdelsen gällde att Freeman medvetet gav UKAD falsk information om att Testogel hade återlämnats till leverantören. Den andra manipulationsoverträdelsen gällde att Freeman medvetet gav UKAD falsk information om att han hade skrivit till en icke-cyklande personalmedlem och bett honom att häva patientsekretessen och påstått att denne hade vägrat att göra det.

En oberoende tribunal i National Anti-Doping Panel sammankallades i juli 2023 för att pröva UKAD:s fall mot Richard Freeman och fann alla anklagelser bevisade. Tribunalen var övertygad om att Freeman hade “avsett att göra den förbjudna substansen tillgänglig för en eller flera av sina idrottare” med den förbjudna substansen som levererades till Manchester Velodrome. Den oberoende tribunalen fann att UKAD också hade bevisat den andra manipulationsoverträdelsen mot läkaren, vars “beteende underminerade dopningskontrollen”. Den oberoende tribunalen i National Anti-Doping Panel straffade Freeman med ett fyraårigt förbud, från och med den 22 december 2020 (datumet för hans tillfälliga avstängning), vilket gör honom obehörig att delta i någon idrott som följer World Anti-Doping Code fram till den 21 december 2024.

Denna dom skickar ett starkt budskap till allt stödpersonal för idrottare att reglerna gäller lika mycket för dem som för idrottarna, och att de har ett tydligt ansvar att upprätthålla integritetsvärden inom sporten. När de misslyckas med detta kommer alla ansträngningar att vidtas för att säkerställa att reglerna efterlevs.

Spanjoren Luis Garcia del Moral

Den spanske läkaren Luis Garcia del Moral praktiserade medicin i Valencia i Spanien på TenisVal Academy. Han var i den verksamheten mest känd för att ha behandlat kända tennisspelare, däribland Sara Errani (senare dopingavstängd). Enligt klinikens hemsida skall han ha varit medicinsk rådgivare i La Liga-klubbarna Barcelona, ​​​​Valencia och flera andra fotbollsklubbar.

Del Moral blev 1993 medicinskt ansvarig för det spanska cykellandslaget, en post som han stannade på fram till 1998. I uppdraget ingick också arbete under OS i Atlanta 1996. Under en utfrågning inför CAS i Lausanne 2016 erkände han att han tillhandahållit erytropoietin och tillväxthormoner till spanska elitcyklister. García Del Moral uppgav som vittne under ed att det mellan 1993 och 1998 fanns ett dopingsprogram hos det spanska cykelförbundet. Enligt Del Moral var den italienska dopingsläkaren Michele Ferrari då ledande. Han kommenterade också läget på 1990-talet vid det spanska förbundet, där han då var lagläkare. Han angav att Ferrari fick betalt för sina tjänster och för att ha levererat kortikosterider, erytropoietin och tillväxthormoner. Del Moral visade bevis på en betalning till den italienska dopingläkaren fyra dagar före OS 1996 i Atlanta. Det var sedan Del Moral som administrerade dopingen till idrottarna.

del Moral blev (senare) mest känd som läkare för det amerikanska cykellaget US Postal Service Pro Cycling 1999–2003. I US Postal ska han ha haft ett separat rum i bussen, under turnéerna. I det här rummet ska han ha utfört bloddoping och gett cyklisterna dopingråd.

USADA ansåg sig ha bevis för att del Moral då hjälpte enskilda cyklister, inklusive ett antal tidigare USPS-lagmedlemmar, med deras doping. Bevisen i del Morals fall visade att han från 2000 var intimt involverad i blodtransfusioner genom att han tog med cyklisterna till sin idrottsmedicinska klinik i Valencia där han tappade blod för att sedan ge blodet tillbaka som blodtransfusioner. del Moral hjälpte också till med saltlösningsinfusioner för att hålla cyklistens blodnivåer under tröskelvärdena för att undvika upptäckt av dopingen. Förutom blodtransfusioner och saltlösningsinfusioner administrerade del Moral förbjudna prestations-höjande läkemedel inklusive erytropoietin, testosteron, kortikosteroider och hGH till cyklister genom att tillhandahålla dessa läkemedel till dem, rekommendera användningen av dessa läkemedel och direkt injicera cyklisterna med dessa förbjudna mediciner.

Den 1 juli 2012 beslutade USA:s USADA att stänga av Garcia del Moral på livstid på grund av

Innehav av förbjudna substanser och/eller metoder inklusive erytropoietin, blodtransfusioner och tillhörande utrustning, testosteron, hGH, kortikosteroider, och dopingmaskerande medel

Handel med EPO, blodtransfusioner, testosteron, hGH, kortikosteroider och maskeringsmedel till professionella cyklister

Administrering och/eller försök till administrering av EPO, blodtransfusioner, testosteron, hGH, kortikosteroider och dopingmaskerande medel till professionella cyklister

Att ha hjälpt, uppmuntrat, gjort sig skyldig till medhjälp, täckt upp för och annan delaktighet där ett eller flera regelbrott och/eller försök till regelbrott inom professionell cykling gjorts.

Internationella tennisförbundet ratifierade USADA:s beslut, det vill säga att inte tillåta Dr Garcia del Moral att delta i något sanktionerat tennisevenemang och neka honom ackreditering till all tennisverksamhet.

2016 ingick dock del Moral ett samarbetsavtal med WADA, Union Cycliste Internationale (UCI) och USADA, och lämnade vittnesmål vid Court of Arbitration for Sport (CAS) förhör angående Johan Bruyneel, Pedro Celaya Lemaza och Pepe Marti, vilka varit aktuella för doping i US Postal Service Pro Cycling. CAS-panelens skiljedomare fann då att doktor del Morals vittnesmål var trovärdigt, sanningsenligt och användbart i deras beslut angående Bruyneel, Celaya och Marti.

Ett samarbetsavtal från 10 juli 2017 föreskrev dock att eventuell förkortning av läkarens avstängning – från livstid till fem år – inte skulle träda i kraft förrän ett slutgiltigt beslut nåddes av CAS avseende de tre ovan nämnda, vilket skedde den 24 oktober 2018. Den 26 oktober 2018 (mer än sex år efter domen) tillkännagav således USA:s antidopingsbyrå (USADA) att doktor del Moral, som tidigare lagläkare för US Postal Service Pro Cycling-teamet, hade beviljats ​​en kortare avstängningsperiod som ersatte hans tidigare livstidssanktion från USADA eftersom han samarbetat under utredningen av de övriga misstänkta för doping. Han var fri att delta inom idrotten igen.

Enligt senast tillgängliga massmediekommentar arbetar han nu som chef för Institutet för idrottsmedicin i Valencia.

Peruanen Walter Virú

Walter Virú Rodríguez är en peruansk läkare, specialiserad på idrottsmedicin. Han studerade medicin i Spanien och bosatte sig därefter i Valencia. Virú började cykla för tränaren Vicente Belda, en före detta cyklist som senare innehade positionen som sportchef för det professionella cykellaget Kelme. Efter att ha börjat som idrottsläkare med amatörlaget flyttade Virú senare till det professionella laget, där han träffade läkarna Eufemiano Fuentes (överläkare) och Yolanda Fuentes (syster till den förra).

I Tour de France 2003 kollapsade cyklisten Jesús Manzano under loppet. 2004 avslöjade Jesús Manzano för tidningen Diario AS dopingmetoderna han hade använt under sin tid på Kelme , och pekade på lagets läkare som ansvariga. I fallet Virú förklarade Manzano att läkaren förvarade påsar med lagets cyklisters blod på sitt kontor i Valencia för att vid behov kunna ge blodtransfusioner. Enligt Manzanos berättelse var dessa påsar oidentifierade (det vill säga, det verkade inte finnas något system för att veta vilken blodpåse som hörde till vem). En påse blod transfunderades av två Virú-samarbetspartners utan att de visste vems blodet var, vilket ledde till en överkänslighetsreaktion av typ II (från transfusion av blod från en givare med en inkompatibel blodgrupp med mottagaren). Manzano förklarade att han sedan fick metylprednisolon för att minska symptomen och att man avslog önskemål om å vård på sjukhus. När cyklisten tydligen hade återhämtat sig gick han till Valencias tågstation för att återvända till Madrid. När han redan satt i bilen återfick han det starka obehaget och rädslan för möjligheten att dö. Informationen nådde Kelmes sportchef genom hans mamma, som i sin tur meddelade Dr Virú. Denne dök upp på stationen och flyttade till cyklisten tillbaka till sitt kontor men stannade vid ett apotek på väg för att köpa mer kortison. Manzano överlevde och återhämtade sig.

Det året vann Virú ett pris på 200 000 euro i lotteriet. Detta faktum väckte misstankar hos polisen, som redan följde Viru, om ett möjligt brott om penningtvätt .

Manzano har berättat att dr Fuentes under Vueltan 2003 anlände till hotell där cyklisterna bodde körandes en Porsche med termosar innehållande sprutor med erytropoietin utan att ens försöka dölja dem. Det fanns alltid en organisation för att transportera dopingpreparaten.

I Frankrike var det en sjuksköterska vars smeknamn var Paloma Blanca. Man betalade henne 27 000 Euro för att göra detta. Varje cyklist betalade 3 000. Hon transporterade erytropoietin, testosteron och ett syntetiskt (veterinärmedicinskt) hemogloblin från hotell till hotell. Alla cyklisterna kände till detta.

Det förelåg också problem med ett av de fyra spanska laboratorierna som akrediteras av Internationella Cykelunionen, UCI. Detta laboratorium som ansvarar för att skicka “UCI-vampyrerna” (läkare) för att ta proverna under Vuelta och andra lopp var samma laboratorium som ansvarar för läkarbesöken till cyklisterna, de följde cyklisterna och gav dem stämpelgodkännande på sina licenser. Ägaren till denna klinik, en känd hemotolog, ringde Walter Virú, som läkare för Kelme, för att larma dem dagen innan ”UCI-vampyrerna” skulle komma för att ta proverna från cyklisten. Han gjorde samma sak med Del Moral, läkaren för US Postal-teamet.

Manzano redovisade vidare om en gång när Virú förvärvat ryskt erytropoietin och ville veta renheten i det innan han använde det. Han gav en del av det till den här det speciella laboratoriet och fick dem att bekräfta att erytropoietinet höll rimlig kvalitet.

Manzano påstod också att antidepressiva medlen följde nästan automatiskt med andra dopingbehandlingar. Själv tog han upp till 8 piller Prozac om dagen när han tävlade. Han säger att han aldrig testade positivt eftersom han använt ett rött pulver som gjorts i ett illegalt laboratorium för att förstöra urinprov. Detta pulver kom i form av ett riskorn som stoppades in i penis innan man kissar.

2006 ägde Operation Puerto rum, en antidopningsutredning utförd av spanska polisen som upptäckte ett brett nätverk av dopning som leddes av doktor Eufemiano Fuentes, en kollega till Virú år tidigare och arresterad i denna operation. Enligt tidningen El País klarades sig Virú genom att en plötslig minskning av polistilldelningen till dopingutredandet minskade utredningskapaciteten i Valencia (polisen fokusera sin verksamhet till Madrid) trots att man hade övervakat Virú och hittat bevis på en dopinghärva som skulle ha idrottare från olika discipliner som klienter.

Den 24 november 2009 , som en del av Operation Grail , arresterades dock Virú av polisen som den påstådda huvudmannen för ett dopingnätverk. Operationen, där ytterligare 10 personer greps (inklusive hans fru och två barn, en farmaceut och en farmaceutstudent) och totalt 15 sökningar genomfördes samtidigt i Valencia, Barcelona, ​​Murcia och Granada. Det beslagstogs hormoner (inklusive erytopoietin och tillväxthormon ) och andra förbjudna substanser. Juan Domingo Virú, apotekare och son till Walter Virú, arresterad samtidigt. Han var en nära samarbetspartner till sin far och skaffade fram läkemedel som distribuerades av nätverket via hans apotek.

Förutom dopningsmedel som erytropoietin, CERA (långverkande erytropoietin) och tillväxthormon erbjöd nätverket sina kunder substanser för att maskera dopingsubstanserna och på så sätt förhindra att positiva dopningskontroller.

Bland den dokumentation som beslagstogs hos Virú fanns det gamla journaler, behandling- och förberedelseplaner från tiden när han var läkare för Kelme cykellag, säsongen 2003. De beslagtagna pappren, identiska med bevisen som presenterades av Jesús Manzano i mars 2004 under hans dopingbekännelse för Diario As användes också som en brygga till förståelsen för det som hände runt hans kollega Eufemiano Fuentes i Operation Puerto.

I oktober 2016 meddelades att Virú blivit avstängd från medicinsk praktik i två år genom ett domstolsbeslut. Den peruanska läkaren dömdes också officiellt till sex månaders fängelse, men han kom inte behöva avtjäna tiden eftersom straffet ersattes med böter på 3 780 Euro.

Virús son, Juan Domingo Virú, ägaren till ett apotek i Montserrat, fick ett liknande straff, liksom hans fru och de sex andra inblandade. Alla inblandade fick straff men slapp dock sitt i fängelse.

Amerikanen Jeffery Brown

WADA redovisade den 6 oktober 2021 den utredning som WADA:s Intelligence and Investigations (I&I) Department tagit fram på basen av United States Anti-Doping Agency (USADA) undersökning av the Nike Oregon Project (NOP).

2019 visades att löparledgenden och nuvarande tränaren Alberto Salazar och läkaren Jeffery Brown bland annat hade gett otillåtna L-carnitin-infusioner till löpare i ett projekt som sponsrades av sko- och klädföretaget Nike i Oregon, USA. Därtill hade de utpekade också förmedlat testosteron och förhindrat utredningen av dopingbrottet.

WADA:s Exekutivkommitté begärde sedermera en utredning av den amerikanska utredningen för att försäkra sig om att den var komplett och helt opartisk. Denna WADA-utredning konkluderar att: “Following a full review of all available information, we are satisfied that USADA exhausted all reasonable avenues to establish Anti-Doping Rule Violations against those involved in the Nike Oregon Project. Excluding Mr. Salazar, Dr. Brown and ‘Witness A’, our review found there was insufficient evidence to warrant proceedings against any other person.”

Detta innebär att WADA förklarat sig nöjd med den utredning som USADA gjort och den dom som CAS utfärdat om fyra års avstängning av Alberto Salazar och Jeffery Brown.

Den 16 september beslöt the Court of Arbitration for Sport (CAS) att fastställa de fyra årens avstängning för endokrinologen (läkaren) Jeffrey Brown och den förre elitlöparen Alberto Salazar, som då regelbrottet begicks var huvud-coach för the Nike Oregon Project (NOP). De ursprungliga domarna utfärdades hösten 2019. De båda dömda hade önskat kortare avstängningar medan the United States Anti-Doping Agency (USADA) å sin sida hade velat se förlängda straff.

Förhandlingarna har dragit ut mycket på tiden dels beroende på mycket skriftväxling mellan parterna, dels på grund coronapandemin. Den sista domstolsförrättningen hölls 3–12 mars 2021.

Brown dömdes för

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Salazars innehav av testosteron

Överlämnande (artikel 2.7) av testosteron till Salazar

Användning (artikel 2.8) av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll

Salazar dömdes för

Innehav (artikel 2.6) av testosteron för icke medicinskt bruk

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Browns användande av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll med L-carnitin-infusioner

Det påpekades särskilt att inget av regelbrotten rörde någon idrottsutövare direkt och inte heller att någon idrottsutövare skadligt påverkats i the Nike Oregon Project.

Spanjoren Eufemiano Fuentes

Eufemiano Fuentes (född 1955) är en spansk idrottsläkare som kanske är mest känd för att ha varit inblandad i dopingfallet Operación Puerto.

Operación Puerto, eller Fuentesaffären, kallas den utredning av den spanska polisen mot doktor Eufemiano Fuentes där han påstås ha hjälpt ett flertal idrottsmän att dopa sig. Utredningen fick stor uppmärksamhet före Tour de France 2006 då det visade sig att tre av huvudfavoriterna i tävlingen pekades ut i utredningen och stängdes av.

Affären startade i mars 2004 med en intervju med den spanska tidningen Diario AS, där cyklisten Jesús Manzano avslöjade systematisk dopning i sitt tidigare cykellag, Kelme. Han beskrev bloddoping såväl som bruk av prestationshöjande droger som han använde när han var med i laget.  Utredningen och anklagelserna ledde till förhör av flera medlemmar i teamet i april 2004. Dessa inkluderade Eufemiano Fuentes som var Kelme-teamets läkare, Walter Virú läkaren före Fuentes och Alfredo Córdova som arbetade för Liberty Seguros-Würth men var involverad i Kelme 2003. En utredning inleddes av Fuentes medicinska praktik i början av 2006 av den spanska polisen Guardia Civils anti-drogsektion. Huvudpersonen i utredningen kom att bli den spanske läkaren Eufemiano Fuentes vars namn hade förekommit i dopningssammanhang redan sedan 1970-talet.

Under 1970-talet var Eufemiano Fuentes en måttligt framgångsrik friidrottare i Spanien. Efter friidrottskarriären började Fuentes studera medicin och träffade Guillermo Laig, argentinsk ”preparatore”, ett mellanting mellan tränare och läkare. Enligt en spansk sporttidning hade Laig försett idrottare med förbjudna preparat, bland annat anabola steroider. På 1980-talet började Eufemiano Fuentes arbeta inom spanska friidrottsförbundet, men det tog bara några år innan han också anklagades för att inneha och förse idrottare med dopingpreparat.

Från friidrott tog Fuentes steget till cykelsporten. I Seat-Orbea-stallet kom Fuentes i kontakt med Manolo Saiz, en annan av huvudpersonerna i Operación Puerto. 1988 tvingades Fuentes lämna posten som läkare i det spanska friidrottsförbundet då hans dåvarande flickvän, häcklöparen Cristina Perez, åkte fast i en dopingkontroll. Samtidigt blev Fuentes tvungen att dra sig tillbaka inom cykelsporten då hans klient Pedro Delgado lämnat ett positivt dopningstest under Tour de France. Delgado vann emellertid Touren och fick behålla titeln eftersom substansen han testats positivt för fanns inte med på internationella cykelförbundets lista över förbjudna medel. (Det fanns dock med på Internationella Olympiska Kommitténs lista).

Fuentes återvände emellertid till cykelsporten. Då han hade varit läkare för Kelme-teamet i 16 månader meddelade att han drog sig tillbaka från engagemang i professionell cykling, med hänvisning till hälso- och familjeskäl. Han återkom emellertid igen två år senare. Manolo Saiz anställde honom i det legendariska cykelstallet Once. Eufemiano Fuentes engagemang inom cykelsporten fortsatte sedan i stallet Kelme 1998 där han arbetade med Nicolas Terrados. Terrados var en av huvudpersonerna i Festina-skandalen i Tour de France 1998 och hans namn nämndes då längdskidåkaren Johann Mühlegg åkte fast för doping i OS i Salt Lake City 2002. Fuentes var även delaktig i en italiensk dopingskandal där cyklisterna Marco Pantani, Dario Frigo och Giuliano Figueras var huvudpersoner. Kelme-cyklisten Aitor Gonzales överraskande både i Tour de Suisse och i Vuelta España. Dopingmisstankarna mot honom var starka men inte förrän två år senare, 2004, åkte han fast. Stallkamraten Jose Cayetano Julia Cegarra testade positivt för doing två gånger redan hösten 2002.

När Fuentes var officiell läkare i Kelme-stallet 2003, föll Kelmecyklisten Jesus Manzano ihop medvetslös under en etapp i Tour de France och svävade i livsfara några dagar. Ett år senare berättade Manzano att kollapsen var en följd av en misslyckad blodtransfusion. Samtidigt lämnade Fuentes sin post som officiell läkare i Kelme.

Ytterligare cyklister som Fuentes behandlade privat åkte fast i nya dopingrazzior. Santiago Botero åkte fast för bloddopning i Spanien runt, liksom OS-mästaren Tyler Hamilton. Två år senare började Fuentes återigen att samarbeta med Manolo Saiz, nu i Liberty Seguros-Würth-stallet. Cyklisterna Nuno Ribeiro och Isidro Nozal åkte fast på grund av för höga blodvärden och Spanien runt-segraren Roberto Heras lämnade ett positivt dopingprov och fråntogs segern.

Dopingskandalerna fortsatte att förfölja Fuentes i början av 2000-talet. Utan några väsentliga tidigare segrar kom Melchior Mauri och vann Spanien runt 1991. Under samma tävling åkte Fuentes fast då han checkade in på flygplatsen med en kylväska full av medicinska preparat, varav många uppenbarligen var dopingpreparat.

Fuentes arresterades av Guardia Civil den 22 maj 2006 tillsammans med fyra andra: chefen för Liberty Seguros-teamet Manolo Saiz, José Luis Merino, hematolog vid ett analytiskt laboratorium i Madrid, Alberto León, en professionell mountainbikecyklist, och José Ignacio Labarta, som vid den tiden var assisterande sportchef för cykellaget Comunidad Valenciana. Därmed börjar en stor dopningsskandal rullas upp i Spanien. Det började som en liten razzia hos en läkare och en stallchef inom cykelsporten, men fortsatte att svälla och Guardia Civil hittade en lista med namn på andra inblandade cyklister.

När fler namn läckte ut till pressen bad cykellaget T-Mobile Team sina cyklister att skriva under ett uttalande om att de aldrig hade arbetat med Fuentes, medan Phonak-teamet stängde av Santiago Botero och José Enrique Gutiérrez, som slutade tvåa i Giro d’Italia 2006. Tour de France-arrangörerna övervägde att dra tillbaka inbjudningar till lagen Würth och Comunidad Valenciana. Den 1 juni avgick Valencianas direktör José Ignacio Labarta , medan Würth hittade en ny sponsor. Fem kazakiska företag förenade sig under namnet – efter huvudstaden Astana – och blev Astana-Würth. Tour de France-arrangörerna drog dock tillbaka Comunidad Valencianas inbjudan och fick cyklisterna att skicka blodprover för att analyseras för att bevisa deras oskuld. Även Vuelta a España övervägde att avvisa laget.

Efter att El Pais publicerade detaljer om Operación Puerto, bojkottade spanska cyklister de spanska nationella mästerskapen i landsvägscykling, som ställdes in efter 500 meter. Tour de France-arrangörerna skrev och bad Astana-Würth att inte delta i Tour de France, vilket laget dock ignorerade.  Elitcyklisten Jan Ullrich, kopplad till Fuentes av tidningen, hotade att stämma El País . Court of Arbitration for Sport (CAS) fastslog emellertid att Astana-Würth skulle accepteras i Touren.

De spanska myndigheterna lyfte sekretessen med sammanfattningen av de listor man fått tag i hos Fuentes två dagar före starten av 2006 års Tour, och formellt involverades alla 56 cyklister som fanns på Fuentes listor och som alla stod under utredning hos polisen. Eftersom Jan Ullrich och Óscar Sevilla fanns med på listorna stängde T-Mobile av dem. Exemplet följdes av Ivan Bassos Team CSC och Francisco Mancebos AG2R Prévoyanc . Tour-arrangörerna krävde att alla inblandade cyklister skulle dras tillbaka av sina lag, trots att Astana-Würth hade fått stöd av CAS.

Dagen före Touren gav Astana-Würth efter för pressen. Fem av deras cyklister hade uteslutits för inblandning i skandalen, vilket lämnade endast fyra av de sex förarna som krävdes. Francisco Mancebo, med en fjärdeplats året före och inblandad i fallet, avslutade sin karriär, enligt hans sportdirektör Vincent Lavenu. Som ett resultat startade ingen av cyklisterna som slutade i topp 5 i 2005 års Tour de France i 2006 års upplaga.

Den 3 juli drog Würth också tillbaka sponsringen av Astana-laget. Sex dagar senare sparkade T-Mobile sportchefen Rudy Pevenage, eftersom han också var inblandad. Den 21 juli stängde laget av Ullrich och Sevilla, vilket i praktiken avskedade dem. Samma dag listade den spanska cykeltidningen Meta2Mil de kodnamn som används av Fuentes och som inte hade dechiffrerats av polisen.

I november 2006 hävdade El Mundo att ett antidopinglaboratorium i Barcelona som analyserade 99 påsar med blodplasma som beslagtagits i Operación Puerto också hittade “höga nivåer av erytropoitin (EPO)”. Detta antydde att idrottare som arbetade med Fuentes hade ökat sin prestation även på andra sätt än bloddopning. El Mundo antog att de inblandade hade delegerat sitt fusk till Fuentes och att de inte skulle ha kunnat kontrollera nivån på EPO de tog.

Efter att ha studerat Barcelona-laboratoriet rapport beskrev El Mundo Fuentes program som att cyklisterna skulle besöka Fuentes några veckor före ett lopp och få blod uttappat. Fuentes skulle sedan centrifugera blodet och separera blodplasman från de röda blodkropparna. Cellerna skulle återinjiceras strax före tävling. Om hematokritnivåerna (volymen av röda blodkroppar) blev farligt höga, skulle de återinjicera plasma också, förstärkt med EPO, för att späda ut de röda blodkropparna och undvika upptäckt.

Utredningen omfattade till slut cirka 200 idrottare varav ungefär 50 var cyklister som deltog i tävlingar associerade till Operación Puerto. I samband med gripande av Fuentes gjordes husrannsakan i lägenheter som tillhörde honom och hans kollegor, och man hittade ungefär tusen doser anabola steroider, tillväxthormon, erytropoietin, 186 påsar med blod och maskiner för att ta hand om och förvara blodet och genomföra återtransfusioner av det tidigare uttappade blodet.

Blodpåsarna tillhörde professionella idrottare och var märkta med kodade namn. Skandalen växte gradvis fram allt eftersom utredningen pågick och involverade så småningom välkända cyklister och tidigare Tour de France-favoriter som Jan Ullrich, Ivan Basso, Francisco Mancebo, Michele Scarponi, Tyler Hamilton, José Enrique Gutierrez Cataluña, Roberto Heras, Dario Pieri och stora delar av Comunidad Valenciana och Liberty Seguros cykellag. Alberto Contador var initialt också misstänkt.

Den 26 juli 2006 friades fem Astana-ryttare av spanska domstolar. De fem – Joseba Beloki, Isidro Nozal, Sérgio Paulinho, Allan Davis och Alberto Contador – fick ett dokument som skulle ta bort dem dem från länkar till Operación Puerto, rapporterade den spanska tidningen El Diario Vasco.

ñDen 8 oktober meddelade den domstol i Madrid som var ansvarig för fallet det spanska cykelförbundet, Real Federación Española de Ciclismo (RFEC), att domstolshandlingarna inte kunde användas i förbundets utredningar.

Den 13 oktober frikändes Ivan Basso av italienska myndigheter på grund av brist på bevis. Jan Ullrich frikändes av spanska domstolar den 25 oktober.

Den 28 oktober stängde RFEC disciplinärenden mot cyklisterna i utredningen. Däremot avsåg RFEC att inleda disciplinära utredningar om Manolo Sáiz. Presidentens för världscyklingens styrande organ (UCI),Pat McQuaid, rapporterades känna sig sviken av myndigheterna i Spanien.

I mars 2007 meddelade emellertid en spansk domstol att fallet lagts ner eftersom dopning då inte var straffbart i civil rätt. Internationella cykelförbundet (UCI) förklarade då att de skulle kunna komma att använda utredningsmaterialet för att stänga av cyklister senare. Ett exempel på det blev den spanske cyklisten Alejandro Valverde, som stängdes i två år av via den italienska (!) olympiska kommittén, CONI, med hjälp av blod som samlats in på Fuentes kontor.

Den 3 april 2007 redovisade en tyska nyhetsbyrån att nio påsar med blodmärkta Jan, nummer 1 eller Hijo Rudicio matchade Jan Ullrichs saliv-DNA. En påstådd dopningsplan publicerades i tidningen Süddeutsche Zeitung, där Ullrichs misstänkta dopning under den första veckan av Tour de France 2005 beskrevs. 2013 erkände Ullrich att han samarbetade med Dr Fuentes och sa att det var ett misstag.

Ivan Bassos ärende lades ner den 27 oktober 2006 av Federazione Ciclistica Italiana  på grund av brist på bevis, och han anställdes sedan i december 2006 av Dicovery Channel . Den 24 april 2007 stängdes Basso dock av från Discovery Channel när den italienska nationella olympiska kommittén (CONI) återupptog hans fall. Den 1 maj 2007 begärde Basso att bli fri från sitt Discovery Channel-kontrakt. Detta beviljades. Basso deltog i en utfrågning den 2 maj och den 7 maj 2007 erkände han att han var kodnamn Birillo inför CONI och han stängdes av från all cykling.

Den 9 maj erkände Michele Scarponi att han gick under namnet Zapatero i Fuentes filer.

I slutet av juli samma år kom så ett erkännade av den tyske cyklisten Jörg Jaksche i en exklusiv intervju för Der Spiegel att han varit klient hos den spanska dopingdoktorn Eufemiano Fuentes. Bella Jorge, som han kallades på Fuentes-lista över klienter, berättade att han börjat använda EPO redan under sitt första år som professionell.

Vid tidpunkten för den inledande utredningen stängdes Tyler Hamilton av för ett tidigare dopingbrott, men danska tidningen Politiken publicerade detaljer om Hamiltons påstådda dopingdagbok under säsongen 2003 när han cyklade för Team CSC. Den beskrev intag av erytropoietin, tillväxthormoner, testosteron och insulin under 114 dagar av 200-dagarssäsongen 2003. Enligt påståenden som ursprungligen publicerades i spanska El País ska Hamilton ha betalat över 43 000 euro till Fuentes.

I en ytterligare dopningsskandal, 2010, greps Fuentes av spansk polis som en del av Operación Galgo (Operation Greyhound). I en serie samtidiga räder i fem provinser den 9 december beslagtog spansk polis en stor mängd anabola steroider, hormoner ochEPO, samt laboratorieutrustning för blodtransfusioner. Enligt tidningen Público var Eufemiano Fuentes och hans syster Yolanda ledarna för den påstådda komplotten. Även idrottaren Marta Dominguez greps – men släpptes mot borgen - efter att ha åtalats för handel och distribution av dopingmedel. Alberto Leon, i vars kylskåp antidopingpolis hittade flera påsar med blod, hittades död kort efter, resultatet av ett uppenbart självmord.

I januari 2013, nästan sju år efter husrannsakan mot Fuentes klinik, inleddes trots allt en rättegång i Madrid mot Fuentes och fem medåtalade baserat på Operación Puerto. Åtalet gällde äventyrande av andra människors hälsa ett brott som kunde ge upp till två års fängelse. De misstänkta var: Eufemiano och Yolanda Fuentes, José Luis Merino Batres, Ignacio Labarta, den tidigare sportdirektören i Once Manolo Saiz och den tidigare sportdirektören i Kelme Vicente Belda. Fuentes erbjöd sig att avslöja namnen på alla idrottare som han hjälpte till att dopa. Domaren, Julia Santamaria, förklarade dock för honom att han inte var skyldig att namnge några andra idrottare än de inblandade cyklisterna. Eftersom Spanien då saknade antidopningslagar anklagades Fuentes för att “sätta folkhälsan i fara.” Hans främsta försvar bestod i att säga att blodtransfusionerna genomfördes säkert och var hälsosamma för idrottarna. Denna synpunkt var mycket omtvistad och ifrågasattes särskilt av de tidigare klienterna, cyklisterna Jesus Manzano och Jörg Jaksche, som hävdade att blodtransfusionerna utfördes under farliga förhållanden och satte deras hälsa på spel. I april 2013 dömdes Fuentes till ett års fängelse för brott mot folkhälsolagarna och förbjöds att utöva idrottsmedicin i fyra år. Den 14 juni 2016 upphävdes dock domen och Fuentes frikändes från alla anklagelser. Däremot överlämnades 211 blodpåsar från hans laboratorium till WADA för ytterligare utredning. “Allt jag gjorde, gjorde jag i enlighet med de lagar som gällde då. På 35 år har jag inte orsakat någon patient någon skada. Att ångra att jag utförde mitt professionella arbete så gott jag kunde skulle inte vara meningsfullt”, sa Fuentes till reportrarna i samband med att rättegången avslutades.

Samtidigt som Eufemiano Fuentes har förnekat att han har sysslat med doping har han sagt: ”Jag har behandlat fotbollsspelare, friidrottare och tennisspelare, det är flera namn som inte läckt ut.” Den franska tidningen Le Journal de Dimanche har pekat ut tennisstjärnan Rafael Nadal och fem spelare från Real Madrid som inblandade i dopingaffären, något som förnekas av spanska myndigheter. I konfidentiella dokument, som franska Le Monde tagit del av, finns emellertid många tecken på att fotbollsspelarna använt både bloddoping och anabola steroider. I maj 2007 var exempelvis Sepp Blatter, då president för Internationella fotbollsförbundet FIFA, vid ett möte hos WADA i Montreal, enligt uppgift intresserad av innehållet “i Puerto-filen.” Le Monde hade rapporterat i december 2006 att de hade tillgång till dokument från Fuentes som beskrev “säsongsbetonade planer” för de spanska fotbollsklubbarna FC Barcelona och Real Madrid. Dessa planer nämnde dock inte specifikt några spelare.

Även om Fuentes beskrivs som dopningsdoktor nummer ett i cykelvärlden har han inte varit ensam. Hur många läkare som erbjudit sina tjänster åt idrottsmän och cyklister kan man dock bara spekulera i. Läkarna Michele Ferrari, Francesco Conconi, Luigi Cecchini och Carlos Santuccione har alla misstänkts för att ha dopat cyklister. Bara den sistnämnde har blivit avstängd för doping. Dessa fyra läkare har under många år haft majoriteten av alla Tour de France-, Giro d’Italia- och Vuelta España-cyklister som sina klienter. Ferrari lär ha sagt “det är bara doping om man åker fast”, vilket speglar dessa läkares inställning.

Tysken Mark Schmidt

Operation Aderlass var en polisutredning i Österrike och Tyskland avseende doping där huvudmannen var den tyska läkaren Mark Schmidt (född 1978) från Erfurt. Han var tidigare idrottaren ibland annat utförsåkning på skidor. Efter avslutad karriär har han engagerat sig inom idrottsmedicin, och sedan 2011 eller 2012 – har han senare erkänt – har han kommersiellt sysslat med doping av idrottare i cykling, längdskidåkare med mera. I utredningen Aderlass namngavs idrottare från olika discipliner som påstådda kunder till Schmidt och det gjordes sannolikt att de hade fått olagliga blodtransfusioner för att förbättra sina prestationer, varav flera senare erkände detta. Till detta kom emellertid att Schmidt även sålde andra doping-klassade preparat.

Utredningen Aderlass fokuserade dock på idrottare inom längdskidåkning och cykling. Utredningen utlöstes efter ett erkännande av längdskidåkaren Johannes Dürr i början av 2019. Han nämnde Mark Schmidt, en läkare baserad i den tyska staden Erfurt, som ledare för en verksamhet som utförde systematisk bloddopning, vilket ledde till gripanden och razzior både på Schmidts kontor i Erfurt och under FIS Nordic World Ski Championships 2019. Två timmar före starten av herrarnas 15-kilometerslopp i Seefeld grep polisen nio personer, fem av dem aktiva skidåkare, i en razzia misstänkta för bloddopningen. Tre åkare försattes på fri fot efter att ha erkänt, bland andra Max Hauke. Det senare var ett spektakulärt tillslag då det på hotellrummet togs bilder på hur den österrikiske skidåkaren Max Hauke fick blodtransfusionerna. Bilderna på detta visades runt om i världen och sågs som bevis för brottsliga handlingar (denna typ av doping är kriminaliserad i både Österrike och Tyskland, i det senare landet sedan 2015). Ungefär 40 blodpåsar och andra föremål kopplade till dopning påstås ha beslagtagits under razzior i Tyskland. Blodet påstås ha tagits från olika platser runt om i världen till Tyskland, Österrike, Italien, Sverige, Finland, Estland, Kroatien, Slovenien och den amerikanska delstaten Hawaii.

Under de följande månaderna åtalades framstående idrottare utanför längdskidåkningen, som cyklisterna Alessandro Petacchi och Danilo Hondo för att ha använt Schmidts tjänster för dopingändamål. Rättegången mot Schmidt började den 16 september 2020 vid Oberlandesgericht MunichFormulärets överkant. Schmidt erkände nästan alla de 150 åtalspunkterna som riktats mot honom. Han medgav att han hade extraherat blod från klienter i syfte att dopa dem så tidigt som 2012. Han förnekade emellertid att han handlat i ekonomiskt syfte och hävdade att han endast fick betalt för att täcka sina kostnader. Han insisterade på att hävdade att hälsan hos hans klienter aldrig hade varit i fara. Johannes Dürr – visselblåsaren som ledde till avslöjandet – stödde Schmidts påståenden. Dürr vittnade att han alltid hade känt sig i trygga och professionella händer med Schmidt. Han vägrade dessutom att skylla på Schmidt för dopningen, enligt eget påstående ett beslut han hade tagit tillsammans med sin tränare. Tre av Schmidts fyra medåtalade erkände också, medan en annan åtalad, en entreprenör, vägrade att vittna. Entreprenören, Dirk Q., dömdes till två års villkorlig dom 2008 för kroppsskada med dödlig utgång, efter en händelse i januari 2003 där han påstås ha misshandlat två personer, varav en senare avled. Enligt medieuppgifter var Dirk Q. en del av Erfurts nynazistiska scen. I den här rättegången anklagades Q. för att ha samarbetat med Schmidt, transportera blod och utföra transfusioner. Nu vittnade Hondo i domstolen och hävdade att han dopade sig med blodtransfusioner under Schmidts vägledning tillsammans med Petacchi under 2012. Han vittnade om att han hade kontaktats av Schmidt i slutet av 2011 och sedan betalat 25 000 euro för dopingtjänster under det kommande året, varpå han avslutade samarbetet. Hondo beskrev också användningen av kodnamn, liknande Operación Puerto, där Hondo var känd som “James Bond”.

Vid rättegångens slut – efter att ha varit häktad i 18 månader – dömdes Schmidt till 4 år och 10 månader i fängelse den . Han stängdes också av från läkaryrket i ytterligare tre år och fick böter på 158 000 Euro. Åklagarna hade begärt ett fängelsestraff på fem och ett halvt år, med ytterligare ett femårigt förbud mot att utöva läkaryrket. Domslutet inkluderade detaljer om hur Schmidt hade administrerat ett läkemedel som inte var godkänt för människor på en kvinnlig idrottare i ett “människoexperiment” som var “bortom alla etiska standarder”.

Två av Schmidts medåtalade (varav den ene var Schmidts far) fick villkorliga domar på två år och fyra månader samt ett år och fyra månader. Fem skidåkare och cyklister dömdes till fängelse för dopningen. Det är skidåkarna Johannes Dürr, Max Hauke och Dominik Baldauf samt cyklisterna Stefan Denifl och Georg Preidler.

Den estländske tränaren Mati Alaver erkände också att han samordnade kontakten mellan längdskidåkare och Schmidt för att genomföra bloddopning. Alaver blev avstängd från skidåkning i fyra år av Internationella skidförbundet i januari, tillsammans med de estländska idrottarna Karel Tammjärv och Andreas Veerpalu samt Kazakstans Alexey Poltoranin. Enligt den österrikiska nationella antidopningsbyrån (NADA Austria) blev 16 idrottare avstängda av dem efter att ha varit involverade i verksamheten. Enligt NADA Austria ledde operationen till en förändring av kontrollpraxis för dopning, inklusive tester närmare början av tävlingar inom vissa discipliner samt en uppdatering av reglerna för antidopningsarbete för att kunna reagera snabbare på tecken på bloddopning. Insikter från Operation Aderlass användes också när Österrike uppdaterade sina antidopningslagar år 2021. Detta inkluderade en bestämmelse om att inhemska österrikiska idrottsorganisationer skulle samarbeta nära med NADA för att förebygga dopning.

Schmidt hade tidigare varit lagläkare på cykelteamet Gerolsteiner. I oktober 2009 anklagade Bernhard Kohl, som hade åkt fast i en dopkontroll medan han cyklade för Gerolsteiner 2008, Schmidt för att ha övervakat dopningen. Schmidt förnekade anklagelserna och friades av en österrikisk domstol i början av 2010. Domstolens uttalande löd: “Det kunde inte fastställas att käranden kände till svarandens dopningspraxis eller hjälpte honom genom dopning-processen eller med att dölja det.” Schmidt arbetade vid den tiden för cykellaget Team Milram.

Efter Dürrs uttalanden genomförde polisen en razzia på Schmidts kontor i Erfurt den 27 februari 2019. Utredningen utfördes av dopningstaskstyrkan vid Münchens polis.

Ur CAS ärenden 2020/ADD/7 och 2020/ADD/13 kan hämtas en rad uppgifter som synliggör Mark Schmidts verksamhet.

En medhjälpare till Schmidt, Dario Nemec, lämnde uppgifter till polismyndigheterna om ett möte mellan honom och en kazakstansk skidåkare den 4 december 2016 på servicestationen “Rosegg” vid motorvägen A11 nära Villach, Österrike. Vid detta möte levererade han, på uppdrag av doktor Schmidt, ett paket innehållande IGF-1 mot en betalning på 3 200 euro.

I samband med bloddopningen vid VM i Seefeld refererades att Mark schmidt den 23 februari 2019 klockan 7:58 på morgonen gick från sin lägenhet till huset “Excelsior” för att utföra en blodtransfusion på den kazakiske längdskidåkaren Alexey Poltoranin före 30 km skiathlon, som började klockan 12:30. Detta bekräftades av Alexey Poltoranin under förhör med den österrikiska polisen.

Den 27 februari 2019 eskorterade den österrikiska polisen sjuksköterskan Diana Sommer till rum nr 24 på huset Excelsior där Alexey Poltoranin väntade på henne eftersom hon förväntades utföra en blodtransfusion på honom. Alexey Poltoranin bekräftade under sitt förhör med den österrikiska polisen att bloddopingbehandlingarna ägde rum i lägenhets-rummet som delades av idrottaren och Jan Alvela (rum nr 24 på huset “Excelsior”) eftersom han kunde ha kontrollerats av WADA när som helst i sitt eget rum på Alpenhotel. Vid deras ankomst till rum 24 hittade polisen en tung metallbox och en sportväska som innehöll flera dopningsredskap i idrottarens hotellrum. Särskilt hittade polisen en ampull “Dexamethasone”, två ampuller “Prednisolone”, 100 ml albuminlösning och en inhalationsanordning med “Flutiform.” Metallboxen var inte särskilt stor eller tung och kunde lätt ha förbisetts, eftersom den var täckt av flera andra väskor. Dessutom var den låst och eftersom idrottaren inte hade en nyckel till den kunde han inte ha öppnat den för att känna till dess innehåll. Han var och hade inte varit ägare till metallboxen och de kriminella myndigheterna kunde inte fastställa dess ägande. Eftersom polisen kunde konstatera att Mark Schmidt och Dinna Sommer alltid bar med sig den utrustning som krävdes för blodtransfusioner skulle det inte ha funnits något behov av att lagra utrustning i idrottarens rum.

Det framgick också av handlingarna att Mark Schmidt begärde 5 000 Euro per år från idrottarna för sina tjänster, även om ett e-postmeddelande rapporterades ha avslöjat att han hade debiterat tre estländska idrottare 11 500 vardera.

Efter Operation Aderlass, som involverade idrottare inom såväl skidåkning som cykling, begärde Internationella cykelunionen (UCI) att Stiftelsen för antidoping inom cykling (Cycling Anti-Doping Foundation, CADF) skulle analysera om prover som togs under säsongerna 2016 och 2017. Baserat på ytterligare information från brottsbekämpande myndigheter och en omfattande övergripande bedömning utförde CADF inte bara den nödvändiga omanalysen utan utökade även omtestningen för att inkludera prover från så långt tillbaka som 2013 och fram till 2019. CADF undersökte över 800 blod- och urinprover, både från tävling och träning, där 50 procent av proven var från 2016 och 2017. Detta resulterade i att inga positiva dopingprover rapporterades.

Det har refererats till en ny dopningsubstans: H7379 Hemoglobin Human i augusti 2021 grep den tysk-österrikiska utredningsenheten, som undersökte Operation Aderlass, en kroatisk leverantör till Mark Schmidt. Man upptäckte genom den häktade återförsäljaren att Schmidt också hade arbetat med läkemedlet H7379 Hemoglobin Human och att andra idrottare använde denna produkt sedan 2016 (någon ytterligare information om detta medel som dopingpreparat finns dock inte tillgänglig i februari 2024, men det är sannolikt att WADA-laboratorierna inte testar för denna substans).

Den tidigare österrikiska längdskidåkaren Johannes Dürr, diskvalificerad från de olympiska vinterspelen 2014 i Sotji för användning av erytropoietin och stängdes av i två år. Dürr var visselblåsare för Operation Aderlass men stängdes trots det av på livstid för sitt påstådda deltagande i ett dopningsnätverk. Enligt Associated Press meddelade den österrikiska antidopningssakkunniga kommittén att den 32-årige Dürr ansågs vara skyldig till bloddopning, besittning och användning av förbjudna substanser, samt överlämnande av dessa till andra idrottare.

Mark Schmidt frigavs tidigt från fängelset i juni 2022, efter att ha avtjänat tre fjärdedelar av sitt straff, och den återstående tiden omvandlades till villkorlig dom.