KOSTTILLSKOTT 1.2

(Senast reviderad 2024-02-18)

KOSTTILLSKOTT

Svenska Antidopingbiblioteket

Innehåll

INTRODUKTION

Storleksordning av försäljningen av kosttillskott

Den globala marknaden för kosttillskott har visat en kontinuerligt stadig försäljningstillväxt, med ett uppskattat värde på cirka 101,38 miljarder USD 2018, stigande till nästan 220,3 miljarder USD 2020 och beräknas nå 327,4 miljarder USD 2030.

Prevalens

Kosttillskott (dietary supplements, DS associeras ofta med en hälsosam livsstil och konsumeras alltmer och har stadigt ökat i över ett decennium. Medan 64 procent av befolkningen i USA konsumerade kosttillskott år 2008, hade denna siffra redan stigit till 80 procent år 2021. I denna kontext rapporterade 98 procent av de tillfrågade att de tog vitaminer och mineraler samt specifika DS som omega-3-fettsyror eller probiotika (49 %) och örtbaserade kosttillskott (39 %). Kosttillskott med en specifik idrottslig målgrupp, såsom proteinshakes, aminosyror eller kreatin, konsumerades av 29 procemnt av de tillfrågade, enligt deras egna uppgifter. I europeiska länder som Danmark, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Storbritannien kan en ökande konsumtion också observeras.

De senaste konsumentundersökningarna i Storbritannien visar att antalet konsumenter har ökat med 19 procent till 20 miljoner sedan 2019 (2019: 16,5 miljoner) under COVID-pandemin (2020). År 2023 71 procent av respondenterna regelbundet kosttillskott, och 48 procent av dessa konsumerar till och med minst ett kosttillskott varje dag. Konsumtionen av vitamin D (63 %) och vitamin C (39%) är särskilt vanliga bland kosttillskotten. Enligt de senaste undersökningarna konsumerar mer än tre fjärdedelar (77 %) av respondenterna i åldersgruppen 18–24 minst ett kosttillskott.

En liknande trend har observerats i Tyskland. Regelbundet konsumtionsbeteende ökade från cirka 50 till över 70 procent av de tillfrågade. Motiven för att använda kosttillskott är mångsidiga, men “total hälsa/välmående”, “fylla näringsgap i kosten”, “energileverans” och “immunhälsa” har oftast rapporterats.

I tävlings- och prestationsidrott spelar DS också en allt viktigare roll i idrottarnas dagliga träningsrutin. Ett stort antal studier har visat att trots risken för kontaminerade kosttillskott, som kan leda till ett positivt dopningstest, är idrottare inte ovilliga att regelbundet konsumera kosttillskott. Forskning visade att 182 av 203 elitidrottare som undersöktes i USA regelbundet konsumerade kosttillskott. Liknande konsumtionsmönster kan också observeras globalt bland tävlings- och elitidrottare. I talrika studier uppgav mer än tre fjärdedelar av idrottarna i en undersökning att de hade konsumerat DS under de senaste veckorna och månaderna. Utöver tävlingsidrott kan en ökad konsumtion av DS också observeras bland medlemmar på gym. Studier i USA visar att nästan 85 procent av besökarna på fitnessstudior konsumerar kosttillskott. En stor mängd tog, åtminstone fem gånger i veckan, multivitaminer/mineraler (MVM; 45 %), proteinshakes/bars (PRO; 42 %), vitamin C (35 %) och vitamin E (VE; 23 %).

Ett liknande konsumtionsbeteende observerades också i Italien i en undersökning av 316 ägare (n=89) och medlemmar (n=227) på gym. Resultaten visade en hög prevalens av användning av kosttillskott i populationen, med stor heterogenitet i antalet och kombinationerna som användes. En studie från Schweiz kom till liknande slutsatser. Författarna fann att 82 procent av de 417 deltagarna som undersöktes använde åtminstone ett DS per vecka.

Kategorisering av kosttillskott

Kosttillskott omfattar en stor och heterogen grupp av produkter med stora variationer vad gäller ingredienser, närings- och prestationshöjande effekter, hälsorisk och sannolikheten för att produkten innehåller förbjudna ämnen. Betydande forskning om användningen av kosttillskott bland idrottare har gjorts men kompliceras av olika datainsamlingsmetoder, idrottspopulationer och bristande homogenitet i definitioner och kategorisering av kosttillskott direkt jämförelse mellan studier.

Det finns ingen ”officiell” kategorisering av kosttillskott. Nedanstående är försök som använts förhållandevis ofta i den vetenskapliga litteraturen sedan 2018:

KategoriTypExempel

Medicinska supplementSalter (elektrolyter)Kalcium, järn, magnesium, zink

Vitaminer

Fiskoljor (omega-3)

Koncentrerade närings-ProteinProteinpulver, grenade aminosyror

ämnen(BCAA)

KolhydraterSportdrycker

Kolhydrater + proteinDrycker, kakor (bars)

Ergogena substanserKoffein

Kreatin

beta-Alanin

Nitrat

Blandningar av ovanstående Pre-workout (PWO), Fat burners

VäxtdelarGinseng

ÖvrigtHomeopatiska supplement

Kosttillskott enligt Livsmedelsverket

Den lagstiftning som särskilt reglerar kosttillskott är främst:

Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2003:9) om kosttillskott

Kosttillskottsdirektivet (EG-direktiv 2002/46)

Med kosttillskott avses enligt livsmedels lagen

som är avsedda att komplettera en normal kost

som utgör koncentrerade källor för näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan, var för sig eller tillsammans

och som tillhandahålls i avdelade doser, det vill säga i form av kapslar, pastiller, tabletter, piller eller liknande, portionspåsar med pulver, ampuller med vätska, droppflaskor eller andra liknande former av vätskor eller pulver som är avsedda att intas i små uppmätta mängder.

Med näringsämnen avses vitaminer och mineralämnen.

Kosttillskott skall vara märkta med följande uppgifter:

  1. Namnet på de kategorier av näringsämnen eller ämnen som kännetecknar produkten, eller en uppgift om beskaffenheten av dessa näringsämnen eller ämnen. Mängderna av de näringsämnen och ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan som ingår i produkten ska anges i numerisk form i märkningen

  2. Rekommenderad daglig dos av produkten. De mängder som anges ska avse innehållet i den dagliga dos av produkten som rekommenderas i märkningen. Uppgifter om vitaminer och mineralämnen ska dessutom uttryckas i procent av de referensvärden som i förekommande fall anges i Livsmedelsverkets föreskrifter

  3. En varning för att överskrida den angivna rekommenderade dagliga dosen

  4. Att kosttillskott inte bör användas som ett alternativ till en varierad kost

  5. Att produkterna bör förvaras utom räckhåll för små barn

Märkningen och presentationen av kosttillskott får inte innehålla något påstående eller någon antydan som innebär att en allsidig och varierad kost inte i allmänhet kan ge tillräckliga mängder näringsämnen.

I kontrollen av kosttillskott skall man också ta hänsyn till bland annat följande regler:

Förordning (EG) nr 1881/2006 om gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel

Förordning (EG) nr 1924/2006 om närings- och hälsopåståenden

Förordning (EU) nr 1333/2008 om tillsatser

Förordning (EU) nr 432/2012 om godkända hälsopåståenden

Regler under andra myndigheters områden är bland annat:

Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopingsmedel (dopinglagen)

Läkemedelslagen (2015:315)

Folkhälsomyndighetens föreskrifter (FohMFS 2014:10) om alkoholhaltiga preparat.

Förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.s

Marknadsföringslagen (2008:486)

Med kosttillskott menas således livsmedel som är koncentrerade källor av näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan. Syftet med kosttillskott är att komplettera normal kost. Livsmedel definieras som alla ämnen eller produkter, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas förtäras av människor. Verksamma substanser i kosttillskott kan bland annat vara vitaminer och mineraler, växter, fibrer, svampar och dess sporer, kemiska substanser, bakteriekulturer och ingredienser med animaliskt ursprung, till exempel fiskolja. De verksamma ingredienserna i kosttillskott delas in i de tre kategorierna nedan:

Näringsämnen När det gäller kosttillskott innebär näringsämnen vitaminer och mineralämnen. I andra sammanhang kan näringsämnen ha en vidare betydelse

Ämnen med näringsmässig verkan Andra ämnen än näringsämnen som bidrar till att täcka kroppens behov av sådana. Till exempel aminosyror, omega-3-fettsyror och svavelföreningar, som metylsulfonylmetan (MSM)

Ämnen med fysiologisk verkan Ämnen som påverkar kroppens processer, till exempel för viktminskning eller prestationshöjning. I den här kategorin ingår ofta växter och växtextrakt, till exempel fibrer och synefrin som framställs från citrusskal (Citrus aurantium). Andra substanser kan förekomma naturligt i vissa växter, men framställs numera oftast syntetiskt.

Föreskrifterna säger ingenting om hur koncentrerat innehållet i ett preparat måste vara för att klassificeras som kosttillskott. Danmark och Finland har genom nationell lagstiftning infört minimihalter för näringsämnen (vitaminer och mineraler) i kosttillskott. Enligt dem skall den dagliga dosen av näringsämnen vara minst 15 procent av det dagliga referensintaget (DRI). Eftersom det inte finns sådana gränsvärden i Sverige är det företaget som avgör om produkten skall betecknas som kosttillskott. Kontrollmyndigheten skall kontrollera om livsmedlet uppfyller definitionen för kosttillskott.

Kosttillskott skall intas i små doser, till exempel som kapslar, pastiller, tabletter, matskedar eller portionspåsar med pulver. De kan också ha flytande form som oljor, tinkturer eller ampuller med vätska. Vissa kosttillskott kan behöva lösas upp i vätska innan de intas, till exempel brustabletter eller pulver. Tuggummi kan också i vissa fall vara kosttillskott, beroende på innehåll och syfte. ”Vanliga” livsmedel, till exempel nypon- och nässelpulver, kan vara kosttillskott om de följer reglerna. Säljs dessa produkter som pulver för soppa är det inte ett kosttillskott, eftersom det då inte handlar om små uppmätta doser.

Kosttillskott skall levereras färdigförpackade till konsumenterna och får därför inte säljas i lösvikt.

Kosttillskott som riktar sig till barn, oavsett ålder, regleras inte särskilt utan skall följa samma regler som kosttillskott för vuxna. Det innebär bland annat, precis som för andra kosttillskott, att företagen skall hänvisa till det dagliga referensintaget (DRI). Det är möjligt för företag att, utöver de obligatoriska uppgifterna, hänvisa till exempelvis de nordiska näringsrekommen-dationerna där det finns värden för olika åldersgrupper, inklusive för barn. Det vill säga att konsumenten inte kan bli vilseledd, att informationen inte är tvetydig eller förvillande och att värdena är baserade på relevanta vetenskapliga uppgifter.

När man skall bedöma om en produkt är ett kosttillskott eller ett annat livsmedel har frågan om energiinnehåll varit uppe för diskussion. Det står inget i LIVSFS 2003:9 om hur mycket energi ett kosttillskott får innehålla. Däremot kan man väga samman uppgifterna i föreskrifterna om att kosttillskott skall intas i små doser, vilket innebär att de inte kan innehålla så mycket energi, med att kosttillskott inte behöver någon näringsdeklaration. Detta tyder på att energiinnehållet borde vara försumbart. Därmed skall inte innehållet av bland annat energi, protein eller fett anges på kosttillskott.

Prestationshöjande, ”uppiggande” substanser är avsedda att öka muskelvolymen, ge snabb återhämtning och/eller öka uthålligheten hos idrottare. Sådana kosttillskott innehåller ofta koffein. Flera olika beteckningar kan användas för dessa produkter, som gainer (produkt för den som vill öka i vikt och muskelmassa), pre-Workout-produkter (PWO) och Post-Workout-produkter (som intas före respektive efter träning).

Vissa ämnen anges vara fettförbrännande, andra anges minska aptiten. Sådana påståenden kan vara ett vilseledande medicinskt påstående eller ett hälsopåstående. I andra fall kan ett sådant påstående leda till att produkten klassificeras som läkemedel. Några av de bantningsprodukter som finns på marknaden innehåller till exempel koffein, synefrin eller grönt te. I bantningssyfte kan även fiberprodukter ingå för att ge mättnadskänsla.

Alltför höga doser av vitaminer och mineraler innebär risker för konsumenten. Riskerna varierar mycket mellan ämnena. Det förekommer produkter på marknaden där den rekommenderade dagliga dosen av olika vitaminer och mineraler överskrider de värden som är säkra för konsumenterna. I Sverige finns idag ingen nationell reglering av maximivärden av vitaminer och mineraler i kosttillskott. Det behövs inte något maximivärde för vitamin K, tiamin/vitamin B1, riboflavin/vitamin B2, pantotensyra, vitamin B12, biotin, natrium, klorid eller kisel. Däremot finns idag bestämmelser om att den rekommenderade dagliga dosen varken får sättas så lågt att dosen inte har någon näringsmässig eller fysiologisk verkan eller så högt att den inte är motiverad. En lista över högsta rekommenderade dygnsdos (2022) kan vara:

Vitamin A1400 RE

beta-Karoten7000 mikrog

Vitamin D75 mikrog

Vitamin E300 mikrog

Nikotinsyra10 mg

Nikotinamid900 mg

Vitamin B620 mg

Folsyra600 mikrog

Vitamin C1000 mg

Kalcium1025 mg

Magnesium350 mg

Järn25 mg

Koppar2000 mikrog

Jod20 mikrog

Zink25 mg

Mangan4 mg

Kalium3000 mg

Selen220 mikrog

Krom250 mikrog

Molybden350 mikrog

Fluorid2 mg

Fosfor270 mg

Bor2 mg

Växtbaserade kosttillskott

Örtbaserade kosttillskott inkluderar extrakt från frön, rötter, blad, bär eller hela växter. Dessa extrakt innehåller vanligtvis många fytokemikalier, såsom polyfenoler, karotenoider, alkaloider, flavonoider, glykosider, saponiner, lignaner, etc, som potentiellt kanske kan förbättra idrottarens prestation eller återhämtning. Intaget av sådana produkter utsätter idrottare för risker. Vanligtvis beror närvaron av okända ämnen i kosttillskott på dåliga tillverkningsmetoder, och det är svårt att undvika eftersom de oftast marknadsförs som vitaminer, mineraler, proteiner eller andra receptfria produkter. Vissa växtextrakt bör dock undvikas för att förhindra oavsiktligt intag av dopningsämnen genom kosttillskott. De flesta av dessa extrakt används som stimulantia.

Användningen av botaniska livsmedelstillskott (BFS) av idrottsutövare kan medföra risker. Det beror dels på grund av bristen i lagstiftning avseende om innehållet kan vara låggradigt giftigt, dels kan idrottare löpa ökad risk för dopningsbrott. Tillverkarna har rätt att använda alla försäljningsargument – utan någon faktabakgrund – så länge produkten inte sögs bota sjukdomar.

En online tvärsnittsundersökning av 217 elit- och amatöridrottare bosatta på Irland genomfördes för att bedöma intag, kunskap, attityder och uppfattningar. Användande av generella livsmedelstillskott (FS) rapporterades av cirka 60 procent av studiekohorten, och 16 procent av de rapporterade tillskotten kategoriserades som BFS. De mest konsumerade BFS var gurkmeja/curcumin (14 %), Ashwagandha (10 %) och rödbetsextrakt (8 %). En högre andel amatöridrottare skulle söka information om BFS från mindre trovärdiga källor, som medidrottare eller från internetskällor eller deras tränare, jämfört med elitidrottare. Denna studie antyder därför att amatöridrottare kan vara mer benägna att hämta information från mindre trovärdiga källor jämfört med elitidrottare som kan ha bättre tillgång till näringsproffs och deras kunskap/råd.

Kosttillskott är enligt EU-lag, är “livsmedel vars syfte är att komplettera den normala kosten och som är koncentrerade källor till näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk effekt, ensamma eller i kombination, marknadsförs i dosform, nämligen former som kapslar, pastiller, tabletter, piller och andra liknande former, påsar med pulver, ampuller med vätskor, flaskor för droppdispensering och andra liknande former av vätskor och pulver avsedda att tas i mätta små enhetsmängder”.

Det har visats att idrottare konsumerar BFS med lite ytterligare information om specifika typer av botanik som konsumeras, eftersom de vanligtvis grupperas ihop under en överordnad typ, såsom “örter” eller “botanik”. Vissa BFS säljs dock som testosteron-förstärkare, som t.ex. Bockhornsklöver, Ashwagandharot (”Indisk ginseng”) och Tribulus terrestris. Där BFS-intag har dokumenterats bland idrottare grupperas de ofta som “botanik” eller “örter”, och de specifika typerna av BFS som används skiljs sällan ut och rapporteras. För närvarande finns det ingen laglig, fristående definition för BFS enligt livsmedelslag-stiftningen eller inom näringspraxis; de betraktas emellertid i detta sammanhang som kosttillskott som innehåller ”botaniska komponenter.” Definitionen av sådana är följande: “Komponenter som erhållits från botaniska ämnen som kan vara hela eller skurna växtkomponenter som har behandlats på något sätt (pressning, extraktion, torkning, jäsning etc) och inkluderar förkrossade eller pulveriserade växter, växtkomponenter, alger, svampar, lavar, tinkturer, extrakt, eteriska oljor, uttryckta juicer och bearbetade utsöndringar.”

BFS-produkter marknadsförs ofta som “naturliga/från naturliga källor”, termer som har visat sig vara viktiga för konsumenter. ”Naturlighet” av livsmedel är mycket viktigt för konsumenter och påverkar deras intag avsevärt. Därför kan det finnas en tro bland BFS-konsumenter att dessa produkter är bättre, även om deras närings- och hälsoanspråk inte på minsta sätt har utvärderats vetenskapligt.

Ett europeiskt vetenskapligt konsortium som kallas PlantLIBRA bildades för att undersöka befolkningens intag av vad som kallades “växtbaserade livsmedelstillskott” och utvecklade en anpassad version av definitionen för FS enligt EU:s livsmedelslagstiftning för att definiera denna term. Denna pan-europeiska studie fann att 18 procent av studiekohorten i 6 europeiska länder var BFS-konsumenter och prevalensen av intag var högre bland dem som var kvinnor, över 50 år gamla och hade uppnått en hög utbildningsnivå. Denna studie undersökte inte specifikt idrottare, men den indikerade att äldre vuxna, som är kända frekventa konsumenter av FS, också konsumerade botaniska produkter.

Risken för ogynnsamma effekter såsom att bli vilseledd, oavsiktlig dopning och potentiella ogynnsamma biverkningar bland den idrottsliga populationen bör beaktas av BFS-användare. Även om dessa risker också existerar för idrottare som konsumerar andra FS, belyser dessa omständigheter bristen på information om idrottarnas användning av kosttillskott baserade på växtdelar.

AMERIKANSKA RÅD AVSEENDE KOSTTILLSKOTT VID IDROTT

Kolhydrater

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat därför givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer råden avseende kolhydrater, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Bakgrund

Kolhydrater behövs, upplagrade i främst muskel och lever som glykogen, både i uthållighets-idrotter och idrotter som kräver hög intensitet under korta perioder, till vilket kan räknas de flesta bollsporter. Alla idrottsutövare behöver fylla på kolhydratförråden i samband med träning och tävling. I all idrottsutövning som pågår i minst en timme kan intag av kolhydrater under tävlingen förbättra prestationsförmågan och göra att tröttheten infinner sig senare. Exempel på idrottsgrenar där utövarna kan ha nytta av kolhydrater under en match är fotboll och basket.

Den mängd kolhydrater en idrottsutövare behöver per dygn ligger mellan 3 och 12 gram per kilo kroppsvikt och skall fördelas över dygnet. Rekommendationen är emellertid samtidigt att man skall ta hänsyn till träningens längd och intensitet – ju hårdare och längre träning, desto mer kolhydrater behövs.

Före träning och tävling

Kolhydratintaget före träning och tävling har två mål: dels att hålla hungern borta under idrottsutövandet, dels att se till att det finns optimal mängd energi för de arbetande musklerna.

De idrottsutövare som tränar tidigt på dagen – exempelvis simmare – bör se till att de får i sig tillräckligt med kolhydrater på kvällen innan och sedan att de får i sig cirka 30 gram kolhydrater ungefär 5 minuter före träningen för att hålla uppe blodglukosnivåerna.

Kolhydraterna före och strax efter träningen håller den upplagrade energireserven – glykogenet – uppe, vilket är viktigt för all uthållighet i idrott. Naturligtvis kan man anpassa intaget av kolhydrater enligt vad varje idrottsutövare tycker är gott, men man skall tänka på att inför träningen skall det som äts ha låg fetthalt och vara av den arten att det tas upp snabbt av magsäck och tarm (således inte pasta, potatis och bröd). Om fetthalten är för hög tar det längre tid att tömma magsäcken, vilket är negativt.

3-4 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt

Ju närmare tävlingen eller träningen man kommer desto mindre mängd kolhydrater (1-2 gram per kilo kroppsvikt kan vara lämpligt en timme före tävling)

Tillägg av små mängder protein saktar ner kolhydratabsorptionen i tarmen och ger därmed en jämnare sockertillgång för musklerna

I varm och fuktig miljö behöver salt tillsättas, vilket finns i lämpliga mängder i exempelvis sportdrycker

Ätande och drickande vid turneringar över hela dagar

Den som tävlar eller tränar upprepade gånger under en hel dag måste planera intaget av kolhydrater annorlunda, inte minst när det gäller att komplettera med fett och protein. Den som varit i gång i en första sejour och sedan skall tävla eller träna igen efter två timmar har sannolikt kvar en liten del fett eller protein om detta ingick i maten eller drycken före den första insatsen. Om man har 1–2 timmar till nästa insats kan man planera som följande:

Inta enbart flytande kolhydrater som exempelvis sportdryck eller liknande

Den som vill äta kan hålla sig till frukter som apelsin, vattenmelon, persika, päron och bananer eller andra frukter som huvudsakligen innehåller socker och vatten

Den som är stressad (tävling!) tömmer magsäcken långsammare och skall då minska mängden som intas för att inte magen skall kännas full under tävlingen

Om man har 2–3 timmar till nästa insats kan man öka på intaget något:

Lägg till en liten mängd protein till kolhydraterna

Fruktförslagen ovan kan kombineras med yoghurt eller filmjölk och med en liten mängd müsli

Glöm inte att ersätta alla vätskeförluster och drick inte vatten utan något salt i, gärna sportdryck med både salt och kolhydrater

Undvik koffein och kolsyra som minskar magsäckstömningshastigheten

Om man har minst 4 timmar till nästa insats är det dags för mat:

Gör mathållningen enkel så att idrottsutövaren kan förstå vad som ingår

Yoghurt och filmjölk, müsli och frukt fungerar väl

Pasta och bröd i rimliga mängder kan rekommenderas om mängden fett hålls nere

Den som är van vid en viss mathållning inför tävling och träning (och vet att det fungerar för honom eller henne) skall hålla sig till det

Undvik mat från snabbköksrestauranger eftersom de ofta innehåller onödigt mycket fett

Under tävling och träning

Förutom att ersätta vätskeförluster är det klokt att inta en liten mängd snabbabsorberade kolhydrater, i synnerhet under tävlingens/träningens senare del om insatsen tar längre tid än 60 minuter. Det kan spela roll i vilken form kolhydraterna serveras; vissa föredrar sportdrycker, andra vill hellre ha dem i fast form eller som gelé – låt var och en få avgöra vad som passar bäst.

Drick 200–300 gram av en sportdryck med 6–8 % kolhydrater varje 15-30 minuter. En klunk sportdryck motsvarar ungefär 50 gram

Vatten hjälper till med absorptionen av kolhydraterna (mer än 10 % socker i lösningen kan ge magsmärta och diarré)

I högintensitetsidrotter kan man öka sockerupptaget genom att använda drycker med flera olika sorters socker

Observera att sportdryck och energidryck inte är samma sak. De senare har ofta starkare kolhydratskoncentration än 10 % och kan innehållande stimulerande substanser som kan ha negativ – eller positiv – effekt på prestationsförmågan

Efter tävling och träning

Ju tidigare efter avslutat idrottande som kroppen får tillgång till kolhydrater, desto snabbare byggs glykogenreserverna upp igen. Lämpligt är att inom sex timmar få rejält med kolhydrater till musklerna.

1,0–1,2 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt och timme under de fyra första timmarna

Återhämtningen blir snabbare av flera mål var 30 minut än efter en enda stor måltid

Lägg till ungefär 20 gram protein till den första delen av kolhydratintaget för att öka stimuleringen av musklerna till återuppbildning

I den fullständiga texten ges konkreta förslag på hur mathållningen skall läggas upp för tävling och träning och innehållet i olika sorters mat och dryck redovisas.

Protein

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer råden avseende protein, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Proteiner har under lång tid varit särskilt uppmärksammade i kosten till idrottsutövare eftersom proteinernas roll i att bygga muskler och att sedan behålla dom är så tydlig. Idrottsutövare behöver verkligen proteintillförsel, proteiner av god kvalitet. Proteinernas roll är emellertid i första hand för uppbyggnad av vävnader och inte en energikälla och om man intar mer protein än vad som behövs ger det inte idrottsutövaren vare sig större eller starkare muskler. De flesta idrottsutövare får redan med normal husmanskost i sig mer protein än vad de behöver och kalorierna kan användas som energikälla i stället för proteinerna.

Beräkning av dagligt behov av protein för idrottsutövare

Typ av träningProtein per dag rekommenderat per kilo kroppsvikt

Uthållighet1,2–1,4 gram

Styrkeuppbyggnad1,6–2,0 gram

Styrkebevarande1,6–1,7 gram

Bantning (viktnedgång)1,8–2,0 gram

Kosttillskott

Många idrottsutövare vill få större och starkare muskler och många kosttillskott utlovar just det. Idrottarna måste dock veta att kosttillskotten vare sig i Sverige eller andra länder kvalitetskontrolleras på det sätt som man gör med exempelvis mediciner. Det finns därför ingen garanti för att det som står på förpackningens innehållsförteckning verkligen är det som finns inuti, och inte heller garanteras att det inte finns innehåll som inte deklarerats (exempelvis dopingklassade substanser). Dessutom är det upprepat visat att det kan förekomma förbjudna substanser som kommit dit av misstag i tillverkningsprocessen.

Muskeluppbyggnad

Man får inte större eller starkare muskler av att äta proteiner – det är träningen som bygger muskler

Följ ett styrketräningsprogram där de olika momentens nytta beskrivs

Lägg till 500–1000 kalorier (gärna kolhydrater) för att se till att proteinet används till muskeluppbyggnad och inte till att förbrännas

Prioritera mat som innehåller både mycket kolhydrater och mycket protein men lite fett (exempelvis kyckling, jordnötssmör och yoghurt)

Ät exempelvis 0,3 gram protein per kilo kroppsvikt och dag och fördela det över dagen

Välj protein från djurriket, inklusive mindre feta mejeriprodukter

Proteiner efter tävling och träning

För att bygga upp kroppen efter tävling och träning behövs både vila och rätt kost. Det är viktigt att tillföra både kolhydrater och protein så snart som möjligt efter att kroppen ansträngt sig kraftigt fysiskt för att bygga upp glykogenlagren och stimulera muskeluppbyggnaden.

EAT

Amerikanerna har myntat förkortningen EAT för att göra det lättare att komma ihåg det viktigaste:

Eat breakfast

Add carbohydrates and protein to post-exercise meals

Toss the supplements

Detta står för att en väl avvägd frukost gör det möjligt för kroppen att bygga upp reserver under hela dagen. Vid val av mat skall man särskilt se till att man får i sig tillräckligt med kolhydrater och protein hela dygnet. Kasta bort kosttillskotten eftersom de inte tillför något till den som äter en fullvärdig kost och som dessutom ökar risken för brott mot dopingreglerna

Fett

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer råden avseende fett, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Fett är primärt en energikälla för lätt till moderat intensiv träning. Fett är en bra energikälla för musklerna under uthållighetsträning och påverkar många viktiga funktioner i kroppen. Däremot kan inte fett användas vid korta insatser och är inte av betydelse vid insatser då hastighet är avgörande (det innebär exempelvis att styrketräning inte i nämnvärd utsträckning förbränner fett).

Ju mer tekniskt skicklig en idrottare är i sin idrott – det gäller inte bara ”teknikgrenar” utan också i fotboll, längdskidåkning, etcetera – desto längre kan idrottsutövaren hålla på utan att ta alla energireserver (metabolic efficiency) i anspråk. Vid en sådan begränsad intensitet kan fett användas som energikälla; fett kan således vara av större nytta för den med god teknik än den med sämre.

En 70 kilos man med 6 procent fett i kroppen (det vill säga som en vältränad idrottsman) har 1500–2000 kalorier i form av kolhydrater (glykogen) upplagrade i kroppen men har samtidigt 45 000 kalorier i form av fett. För akut muskelarbete ”föredrar” dock kroppen kolhydrater men i uthållighetsidrotter hjälper fett till så att kolhydraterna räcker till slutet av träningen eller tävlingen.

Forskning har emellertid visat att metabolismen kan anpassa sig till att använda mer fett om den tränas till det genom mycket uthållighetsträning. Däremot är det inte visat att mycket fett och lite kolhydrater (”LCHF”) skulle öka prestationsförmågan – det är enbart tankeexperiment som inte visat sig hålla praktiskt.

Fett finns i en mycket stor andel av den normala kosten, även i det där andra ingredienser utgör huvuddelen.

Vanligen får idrottsutövare 20–35 % av sina kalorier från fett. Den som vilka minska i vikt skall minska det totala kaloriantalet och äta huvuddelen av det fett man får i sig i form av mono-omättade fettsyror och n-3 polyomättade fettsyror (”omegafettsyror”). Dessutom skall man minska på läskedryckskonsumtionen.

Vätska

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping och kosttillskott har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer dessutom råd avseende vätsketillförsel, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

En vuxen människa består till cirka 60 % av vatten (för nyfödda är siffran hela 80 %). Vatten är ett bra lösningsmedel, som används av kroppen för att transportera salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe. Via urinen utsöndrar vi dessutom slaggprodukter och reglerar saltbalans och surhetsgrad i kroppen. När en idrottare tävlar och tränat förloras vatten via svettning och via utandningsluften. Det är därför lätt att förstå att vatten är en mycket viktig del av idrottsutövarnas intag.

En idrottsutövare som har för lite vatten i kroppen (dehydrerad) får en minskad blodvolym vilket leder till:

Mängden blod som hjärtat pumpar ut i varje hjärtslag minskar, vilket medför att mindre mängd syre pumpas ut

Musklerna får något mindre syrgas

Trötthet och utmattning inträffar tidigare och prestationsförmågan försämras

Borttransporten av nedbrytningsprodukter försämras och surhetsgraden i blodet ökar

På vetenskaplig basis brukar man ange att en vätskeförlust på 2 % eller mera försämrar prestationsförmågan (egentligen finns inte någon gräns men ju lägre nivå som anges, desto svårare är det att dokumentera den som gränsen för vad som är skadligt). Det innebär att för en 75 kilos idrottsutövare är det skadligt att förlora mer än 1½ liter av vätskan i kroppen. När det gäller vätskeintag är det nästan överflödigt att påpeka att prevention är klokare än att vänta tills det krävs behandling.

Det är vanligt att idrottsutövare har dålig förståelse för sin egen vätskebalans och under tävling ökar adrenalinpåslaget så att tävlingsinstinkten menligt inverkar på förståelsen för behovet av att ersätta vätskeförlusterna. Det kan därför vara klokt att i ”lugnt skede” – det vill säga under ett seriöst träningstillfälle – väga sig före och efter träning för att förstå hur mycket vätska som behöver drickas.

Ett annat sätt att kontrollera hydreringsgraden i kroppen är att titta på urinens färg; ju mörkare den är desto viktigare är det att dricka.

Däremot är graden av törst en dålig indikator på behovet av att dricka. De flesta människor blir inte törstiga förrän efter det att 2 % av kroppsvikten försvunnit. Det omvända gäller också, det vill säga att idrottsutövarna sällan dricker tillräckligt eftersom de, när de inte längre är törstiga efter att ha druckit, sannolikt fortfarande har för lite vätska i kroppen.

Det bästa rådet man kan ge är att se till att idrottsutövaren alltid har vätska lättillgängligt och att han eller hon dricker några klunkar varje 15 eller 20 minuter vare sig det föreligger törst eller inte.

Kosttillskott

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA är inte bara ansvarig för doping-testningen utan har också – liksom vårt svenska Antidoping Sverige – ansvar för den förebyggande verksamheten. Som alternativ till doping har USADA bland annat givit råd om kolhydrater, proteiner och fett till idrottsutövare på ett klokt men ändå lättfattligt sätt. Här kommer dessutom råd och synpunkter avseende kosttillskott, lätt modifierade för att passa det svenska språket (råden som sådana är inte ändrade).

Kosttillskott definieras enligt amerikansk lag som produkter som innehåller ”dietary ingredients” och som avser att bidra till kostens innehåll. Det rör sig om vitaminer, mineraler, aminosyror, växtdelar, kryddor, enzymer, delar av djurvävnader (särskilt körtlar), metaboliter till kemiska substanser och liknande. Sedan lagen Dietary Supplement Health and Education Act (DSHEA) infördes 1994 har Food and Drug Administration (FDA) inte längre något ansvar för kosttillskottens säkerhet eller att de har angivna positiva effekter. Dock begränsar lagen tillverkarnas möjlighet att påstå att tillskotten har medicinska effekter (lagstiftningen är således tämligen lik den svenska).

Det är alltså enkelt för kosttillskottstillverkare att bjuda ut sina varor utan särskilda kontroller, och även om det påvisas allvarliga biverkningar av preparaten kan det vara svårt att få bort dem från marknaden.

The Anabolic Steroid Control Act från 2004 har emellertid blivit ett viktigt tillskott till lagtexten. Där förbjuds de flesta prohormoner och substanser som kan användas för syntes av anabola steroider att säljas som kosttillskott. Enligt denna lag kan överträdelse av lagen – innehav eller försäljning – ge upptill fem år fängelse. De kan samtidigt påpekas att de flesta kosttillskott faktiskt görs av ansvarstagande tillverkare, men det finns ett ökande antal av oseriösa kosttillskottstillverkare som framställer produkter som innehåller dopingklassade substanser. Dessa tillverkare bygger sin verksamhet på att konsumenterna vill maximera sina prestationer – inkluderande utseendet – och lockar med preparaten som hälsosamma och säkra trots att de egentligen är motsatsen.

De flesta amerikaner är helt okunniga om att designer steroids (anabola steroider som framtagits just för sina anabola egenskaper) och andra hälsofarliga preparat säljs som kosttillskott. En försiktig bedömning att minst ett hundratal kosttillskott på den amerikanska marknaden 2021 innehåller en eller flera av de 20–25 designer steroids som idag finns tillgängliga. I en undersökning redan från 2004 av ett laboratorium som samarbetade med Internationella Olympiska Kommittén visades 15 % av 634 undersökta kosttillskott innehålla hormoner eller prohormoner som inte ens stod i innehållsförteckningen. Sedan dess finns det ett stort antal kompletterande undersökningar som visar att det finns en stor mängd kontaminerade, falskt innehållsförtecknade eller förfalskade kosttillskott på marknaden.

Mot denna bakgrund – och mot bakgrund av att ett betydande antal elitidrottare har blivit fällda för doping efter att ha tagit vad det trott vara ”ofarliga” kosttillskott – skall alla kosttillskott till idrottsutövare ses som en reell risk för doping. Dessutom är det visat att några kosttillskott är hälsofarliga av andra skäl, exempelvis att de innehåller insektsbekämpnings-medel, tungmetaller och liknande.

Naturligtvis finns det kosttillskott som inte är avsedda att innehålla något farligt eller förbjudet, men det är tyvärr visat att det förekommer kontamination också under tillverkningsprocessen. Det innebär att en tillverkningsserie (batch) kan vara helt godkänd medan en annan kan innehålla något förbjudet – vilket också påvisats i andra delar av matvaruframställning (små, små allergiframkallande nötdelar kan exempelvis påvisas i en rad födoämnen trots att de inte borde vara där enligt tillverkaren). En del av dessa oförutsebara substanser kan inte bara ge dopingrisker utan också andra hälsorisker.

Idrottsutövarna måste alltså skydda sig – det är ett riktigt problem de står inför. Man kan inte helt lita på tillverkarnas innehållsförteckningar, och man kan definitivt inte lita på de positiva effekter som tillverkarna anger att preparaten har. Inom idrotten gäller dessutom ett fullständigt ansvar (strict liability) när det gäller doping, vilket innebär att idrottsutövaren är ansvarig för innehållet i de dopingprov på urin och blod som lämnas, nästan helt oberoende hur han eller hon fått ämnena i sig.

Det finns inga riskfria kosttillskott ur ett dopingperspektiv, och det enda sättet att försäkra sig om att man inte får i sig någon oönskad substans denna väg är att låta bli kosttillskott helt. I andra hand skall man välja kosttillskott som säljs av någon tillverkare som är känd och som kan ställas till ansvar om innehållsförteckningen inte visar sig stämma.

ETIK OCH RISKER

Kosttillskott ur etiskt antidopingperspektiv

I en norsk-skotsk artikel diskuteras kosttillskott ur ett etikperspektiv. Skälen till att idrottsutövarna använder preparaten – mot vetenskap och mot råd av idrottsförbund – kan vara flera:

Idrottsutövarna tror att intensiv träning kräver mer än bara vanlig mat för att ge effekt

De kan finnas en tro att kosttillskott i sig ger bättre idrottsprestationer

Idrottsutövarna tror att kosttillskott minskar risken för (infektions)sjukdomar

Idrottsutövare tror att kosttillskott förkortar rehabiliteringsperioden efter skada

Många framgångsrika idrottsutövare har gjort (betald) reklam för kosttillskott

Idrottsutövare tillråds av ledare, tränare, vänner etc att använda kosttillskott

Det finns också indicier för att exempelvis vitaminbrist ger en ökad risk för förkylningar och liknande varvid idrottsutövaren gärna tar tio gånger mer är rekommenderat – eller mer – ”för säkerhets skull.” Man bör också förstå att många idrottsutövare tar kosttillskott på “ad hoc basis”, vilket innebär att de knappast vet vad de innehåller och inte vilka doser de får i sig, men har en vag uppfattning om att tillskotten eventuellt kan göra någon nytta och att de inte gör någon skada. Idrottarna har heller ingen aning om huruvida olika kosttillskott interfererar med varandra (exempelvis upptag av järn och kalk), och “more is better” är ett vanligt sätt att se på kosttillskotten av idrottsutövare.

Ett problem är att det sannolikt är få idrottsutövare som kan få kommersiellt oberoende råd om det verkliga värdet av kosttillskott. Och även om de skulle få möjlighet att få råd av läkare eller dietist så följer de hellre råd av kamrater och okunniga tränare. Man måste acceptera att många idrottsutövare ofta har ett extremt fokus på prestation och därvid ser hälsoaspekter som underordnade. Eventuella etiköverväganden kommer långt ner på listan.

Om man skall diskutera kosttillskott med idrottsutövare kan de ske enligt följande schema:

Finns det något underlag för att kosttillskottet positivt skulle kunna påverka prestation eller allmänt hälsotillstånd?

Kan kosttillskottet vara skadligt?

Behöver idrottsutövaren kosttillskottet?

Är kosttillskottet säkert ur hälsosynpunkt?

Vet man egentligen vad som finns i produkten man köper?

Finns det något underlag för doseringsanvisningarna?

Är kosttillskottsanvändare mer benägna att dopa sig än icke-användare?

Under det senaste decenniet har en mängd bevis rapporterat att användning av kosttillskott är relaterad till förbjuden prestationshöjande substansanvändning (det vill säga doping). För att hjälpa internationella och nationella idrottsorganisationer att förstå i vilken grad kosttillskottsanvändning är relaterad till dopning, var syftet med denna systematiska översikt och metaanalys att

​​jämföra förekomsten av dopning mellan kosttillskottsanvändare och icke-användare

identifiera om kosttillskottsanvändning är relaterad till dopnings sociala kognitiva faktorer

Man sökte efter studier med urval av idrottare och som mätte både kosttillskottsanvändning och doping i EMBASE, MEDLINE, PsychINFO, CINAHL och SPORTDiscus från databas-skapande till maj 2022. Risken för bias bedömdes med JBI Critical Appraisal Checklist för tvärsnittsstudier och STROBE-checklistan. Tjugosex tvärsnittsstudier som involverade 13 296 idrottare inkluderades. Random-effect models viade att doping var 2.74 (95 % konfidensintervall 2.10 till 3.57) gånger vanligare än hos dem som använde kosttillskott (14,7 mot 6,7 %) och att kosttillskottanvändare hade starkare intention att dopa sig och hade en mer positiv attityd avseende doping.

Preliminära bevis tyder också på att kosttillskottsanvändare var mindre benägna att dopa sig om de var mer uppgiftsorienterade och hade en starkare känsla för moral. Resultaten av granskningen begränsas av den tvärsnittsdesign som används i alla studier och bristande konsekvens i mätningen av kosttillskottsanvändning och doping. Data indikerar att idrottare som använder kosttillskott är mer benägna att självanmäla dopning. Antidopningspolicy bör därför, målinrikta kosttillskottsanvändning i antidopningsutbildningsprogram genom att tillhandahålla alternativa strategier för prestationsförbättring eller framhäva de säkraste sätten att de kan konsumeras. På samma sätt, eftersom en stor andel av idrottarna använder kosttillskott utan dopning, behövs ytterligare forskning för att förstå de faktorer som skyddar en kosttillskottsanvändare från dopning.

Risker med kosttillskott

Kosttillskott är kommersiellt tillgängliga produkter avsedda att komplettera ens kost för att främja eller bibehålla god hälsa. Exempel på kosttillskott är vitaminer, mineraler, probiotika, proteiner, örter och växter. De flesta påståenden som görs om kosttillskotts positiva effekter är obevisade, och det finns inte finns några definierade standarder för kvaliteten på bevisen som krävs för att stödja sådana påståenden. Till skillnad från läkemedelsprodukter, som är föremål för strikta läkemedelsregler baserade på godkännande för försäljning och slutproduktövervakning, behöver kosttillskottstillverkare och distributörer inte heller erhålla myndighetsgodkännande innan de säljs. Länder reglerar kosttillskott på nationell nivå, och reglerna varierar från en nation till en annan. Det finns inga globala regler för kvalitetskontroll, vilket förklarar varför det finns flera undermåliga produkter över hela världen.

Alltför många idrottare tror att om ett kosttillskott finns på marknaden måste det vara säkert, så är dock inte alltid fallet. Eftersom kosttillskott faller under en underkategori av livsmedel behöver kosttillskottproducenter inte visa att deras produkter är säkra och effektiva innan de marknadsförs, och kosttillskottillverkare är inte heller skyldiga att testa sina produkter för något av de förbjudna ämnen som listas av WADA. En stor bulgarisk meta-analys från 2022 som undersökte prevalensen av kontaminering vid kosttillskott fann att nästan 28 % av de undersökta kosttillskotten utgjorde en potentiell risk för oavsiktlig doping. De fann också att 875 av 3 132 undersökta kosttillskott innehöll odeklarerade, dopingklassade ämnen.

En nyligen genomförd större granskning som undersökte den rapporterade prevalensen av kosttillskottsanvändning bland idrottare fann att prevalensen var större än 50 procent i majoriteten av de utvalda studierna.

Intressant nog korrelerar kosttillskottanvändning också signifikant med avsiktlig doping inom sport. Studier har funnit att kosttillskottanvändare visar mer gynnsamma beteenden och positiva attityder till doping. På vissa sätt kan kosttillskott betraktas som ett sluttande plan till avsiktlig doping, vilket ger tilltro till gateway-hypotesen. Termen “gateway-hypotes” används vanligtvis för att beskriva sannolikheten att antagandet av ett visst beteende, som anses vara säkert (i det här fallet, kosttillskottanvändning), sedan kan resultera i att ett annat beteende som anses skadligt (i det här fallet bruk av kontaminerade kosttillskott) som efterföljs, (i detta fall, öppen användning av förbjudna ämnen). Därför kan det antas att internalisering och normalisering av regelbunden användning av kosttillskott kan fungera som en inkörsport till missbruk av förbjudna ämnen i idrott.

Prediktorer för doping

Det finns många faktorer som förutsäger dopingbeteende hos idrottare, och relationerna är ofta komplexa. För att förebygga risken för doping är det viktigt att identifiera dessa prediktorer så att de kan fungera som en grund för utbildning eller interventionsprogram.

Kosttillskottsanvändning har nämnts som en viktig prediktor för dopingbeteende.

Demografiska faktorer kan också spela en roll för att förutsäga dopingbeteende. En systematisk översikt fann att män löper en ökad risk för doping jämfört med kvinnor, och att ålder och dopingsavsikt var positivt korrelerade, även om denna effekt var liten. Dopingrisken kan också variera beroende på vilken sport som en idrottare deltar i, där kraft- eller hastighets-baserade idrottare har en större dopingsrisk än motorisk skicklighetsbaserade idrottare, och individuella idrottare har en högre dopingsrisk än lagidrottare.

Upplevda sociala normer och positiva attityder till doping år också starka positiva prediktorer för dopingintention och dopingbeteende. Å andra sidan visade sig egendiciplin och moral vara negativt associerade med dopingintention och dopingbeteende, och en studie fann att dessa två faktorer medierar de prediktiva effekterna av en tränares uppfattning om en idrottares mottaglighet för doping, vilket påverkar sannolikheten för doping.

Kontaminering av kosttillskott och risk för idrottare

Kosttillskott kan vara förorenade med förbjudna ämnen. Den tidigare nämnda bulgariska studien fann att av de 3 132 kosttillskott de analyserade fanns det cirka 28 % risk för oavsiktlig doping på grund av kontamineringen av produkten. Detta berodde antingen på att de förbjudna ämnena inte fanns med på etiketterna, eller på att de faktiska ingredienserna eller mängderna skilde sig från vad som stod på produkten. Sibutramin, följt av testosteron och andra anabola steroider, var det ämne som upptäcktes mest bland de kosttillskott som studerades. En annan studie, som rapporterade studier från 12 länder, fokuserade på användning av kosttillskott inom sport, fann en kontamineringsgrad på 12 till 58 %. Med tanke på att idrottare är kända för att vara frekventa konsumenter av kosttillskott, utgör prevalensen av kontaminering i dessa produkter en betydande risk för dem.

Orsaken till kosttillskottskontamination kan spåras tillbaka till den dåliga kvalitetskontrollen som är involverad i produktionen av dessa produkter. Vissa bevis pekar till och med på avsiktlig tillförsel av förbjudna medel för att förstärka produktens eventuella effektivitet, även om det finns en osäkerhet om omfattningen av detta eftersom kosttillskott inte genomgår omfattande testprogram. En studie fann att receptfria läkemedel löper högre risk för oavsiktlig doping än statligt godkända läkemedel på grund av kontamineringen av exempelvis efedrin och dess derivat i hostmedel.

Motiv för användning av kosttillskott

Med tanke på att idrottare över hela världen är stora användare av kosttillskott och att detta kan vara en stark prediktor för doping, kan det vara bra att förstå resonemanget och motiven bakom varför idrottare konsumerar kosttillskott i första hand. En studie som undersökte unga kanadensiska idrottare fann att 81 % använde kosttillskott för att hålla sig friska, med “ökande energi” och “förbättra immunförsvaret” som de nästkommande två mest citerade anledningarna till användning, citerade av 55 respektive 52 % av de tillfrågade.

Liknande resultat på de mest citerade motiven för kosttillskottanvändning har hittats över hela världen, med förbättring av prestanda, hälsa och återhämtning som de mest citerade skälen. Dessutom visade sig kvinnor vara mer benägna att använda kosttillskott av hälsoskäl, medan män oftare rapporterade kosttillskottanvändning för prestationsförbättring. En systematisk översikt som undersökte faktisk kosttillskottsanvändning av idrottare rapporterade att de primära orsakerna till användningen var för prestationsförbättring, återhämtning och hälsovård. En studie som undersökte paralympiska elitidrottare visade också identiska trender, med de tre främsta motiven för användning av kosttillskott som rapporterades vara hälso-, energi- och medicinska skäl.

Uppfattningar om kosttillskott och doping

Förutom att förstå dopingens prediktorer kan det också vara användbart att förstå hur idrottare ser på kosttillskott och deras relation till dopingbeteende när de utvecklar antidopingsprogram och utbildningsmaterial. I en studie med fokus på idrottare var en större tro på kosttillskott som nödvändiga för prestationsförmåga associerad med en högre sannolikhet för doping. Vidare förnekades det indirekta sambandet mellan kosttillskottsanvändning och dopingbeteende när moralisk identitet och värderingar var låga eller måttliga. Den typ av kosttillskott en idrottare konsumerar kan också påverka detta indirekta samband mellan kosttillskottsanvändning och dopingattityder via kosttillskotts-övertygelser. En studie observerade detta förhållande bland dem som konsumerade ”sportmat” och sportdrycker, medicinska kosttillskott och ergogena substanser, men inte bland superfood-tillskottsanvändare.

I en studie citerade de flesta idrottare kosttillskott som ett bra alternativ till illegala prestationshöjande substanser. Samma studie fann att 76 % av 212 tävlingsidrottare skulle ta kosttillskott om det skulle garantera dem en vinst, med en större vilja som finns hos vanliga användare än icke-användare. Denna studie visade också att vanliga kosttillskotts-användare visade attityder till dopingbeteende som var mer positiva än icke-användares, åtföljd av en större tilltro till dopingens effektivitet. Överraskande nog visade en annan studie att de flesta idrottsdeltagare uppfattade kosttillskott som innehållande dopingmedel och som förbättrade styrka, energi och uthållighet, men höll inte med om påståendet att det förbättrade hälsan.

Medvetenhet om kosttillskottsbestämmelser bland idrottare

Eftersom kosttillskott klassificeras som en underkategori av livsmedel, är tillverkare inte skyldiga att visa bevis på deras produkters säkerhet eller effekt. Icke desto mindre finns det betydande tillämpningsproblem och optimal regleringskontroll har inte uppnåtts. Om ämnens sammansättning och kvalitet inte konsekvent kan garanteras ifrågasätts kosttillskottsforsk-ningens giltighet. Enligt många länders regleringsmyndigheter har tillväxten av kosttillskott-marknaden gjort det svårt för statliga tillsynsmyndigheter att noggrant övervaka varje produkt som kommer in på marknaden. Eftersom kosttillskottreglerna dessutom varierar från land till land finns det tillägg tillgängliga på illegala marknader som är märkta som farliga och som inte uppfyller de erforderliga kvalitetskriterierna.

Den enkla tillgången till ”spetsade” kosttillskott och svarta marknaden-artiklar utgör ett hot mot folkhälsan, på grund av bristen på konsekvens och begränsad reglering av kosttillskott över hela världen.

Detta väcker frågan om idrottare är medvetna om de lagar och förordningar som styr kosttillskott i deras land. Idrottare måste vara uppmärksamma på de många problem som kan bli följden av de otydliga reglerna kring kosttillskott om de ska fatta välgrundade beslut. Många studier har avslöjat den begränsade kunskapen bland idrottare och allmänheten om deras styrande organs kosttillskottsföreskrifter och antidopingsriktlinjer. Till exempel fann en studie att endast 56 procent av unga idrottare både hade tillgång till och var medvetna om kosttillskottsreglerna.

För att säkerställa säkerheten, effekten, styrkan och lagligheten av kosttillskott är det nödvändigt att reformera de nuvarande reglerna som kontrollerar marknaden för kosttillskott, och på så sätt skydda allmänheten, särskilt idrottare, från de negativa effekterna relaterade till kosttillskottsanvändning och oavsiktlig doping.

Informationskällor

Ett flertal studier har funnit att idrottares primära informationskällor om kosttillskott är deras tränare, lagkamrater, internet eller deras släktingar och vänner. Till exempel fann en granskning att tränare har störst inflytande på kosttillskottsanvändning hos idrottare, vilket övertrumfar inflytandet från läkare och sportdietister. Dessa fynd stämmer överens med en annan studie som fann att familj och vänner var de primära kunskapskällorna (74 %), följt av tränare (44 %), andra idrottstränare (40 %), läkare (33 %) och slutligen idrottsnutritionister (32 %). Dessutom fann en annan översikt att män var mer benägna att vända sig till sin tränare eller tränare, sina lagkamrater, sin dietist eller dietist och sin familj och vänner för kosttillskottsinformation. Som jämförelse var kvinnor mer benägna att vända sig till läkare eller andra vårdgivare, deras tränare eller tränare och deras familj och vänner. De fann att yngre idrottare hänvisade till sina tränare oftare än äldre idrottare för information om kosttillskott, och att uthållighetsidrottare hänvisade till vårdpersonal för kosttillskotts-information oftare än kraft- och intermittenta idrottsidrottare.

Uppenbarligen är informationskällorna idrottare använder opålitliga och av låg kvalitet. Med tanke på sannolikheten för kosttillskottskontamination med olagliga substanser, efterföljande risk för dopingsstraff och de potentiella hälsoproblem som kan uppstå i samband med kosttillskottsmissbruk, är det viktigt att konsultera en pålitlig informationskälla i idrottsvärlden.

Det är avgörande att de tränare och utbildare som ger kosttillskottsråd har en adekvat kosttillskottsutbildning, och att de följer forskarnas förslag och tillgängligt vetenskapligt material. Det finns ett akut behov av en mer grundlig utbildning om dessa produkter eftersom konsumtionen av idrottskosttillskott ökar.

Testning av något oberoende laboratorium

Ett annat sätt som idrottare kan skydda sig mot oavsiktlig doping är genom att använda tredjepartscertifierade kosttillskott. Tredjepartstestorganisationer hjälper till med regleringen av kosttillskott genom att utvärdera deras kvalitet, renhet, effektivitet och sammansättning innan detaljhandeln distribueras. När det har godkänts av tredjepartsprogrammet får kosttillskottet en “godkännandestämpel” som konsumenter kan leta efter innan de köper. När marknaden växer och kosttillskott används oftare, ökar efterfrågan på tredjepartsverifiering (i Sverige finns ingen sådan officiell verksamhet).

För att erhålla tredjepartscertifiering måste kosttillskottet granskas av ett neutralt organ, med förståelse för kvalitetssäkring, för att säkerställa att det uppfyller en uppsättning standarder. För att ett företag ska erkännas som tredje part får det därför inte vara anslutet till det kosttilläggsföretag som söker certifiering och det får inte heller ha någon statlig tillsynsmyndighet. Dessa grunder tros ge en nyckelnivå av transparens för konsumenterna och avsevärt minska sannolikheten för kontaminering. Det är dock också viktigt att notera att eftersom det är svårt att testa för varje förbjudet ämne, kan tredjepartsprogram inte hävda att en produkt är helt fri från alla förbjudna ämnen även efter certifieringstestning; Trots detta ger tredjepartscertifiering fortfarande rimliga indikationer för en minskad risk för kontaminering, trots att man inte helt kan ta bort möjligheten till en kontaminering av något slag. Deltagandet av testning från tredje part är helt frivilligt, och inga kosttillskottsproducenter behöver genomgå tester från tredje part innan de marknadsför sina produkter.

Trots de potentiella fördelarna med testning från tredje part är användningen av dessa utländska organisationer och deras certifierade produkter inte allmänt rapporterad bland idrottare.  Med tanke på de allvarliga konsekvenserna av kontaminerade kosttillskott på en idrottares karriär, kan användning av tredjepartstestade kosttillskott vara en bra strategi för att avsevärt minska sannolikheten för oavsiktlig doping.

Förebyggande: Fokus på utbildning

Den utbredda användningen av kosttillskott och de många bidragande faktorerna (såsom informationskällor, medvetenhet om kosttillskottsbestämmelser, uppfattningar om doping och kosttillskottsanvändning, kontaminering av kosttillskott och motiv för kosttillskottsanvändning) indikerar att interventionsutbildningsprogram utformade för att fokusera på att förbättra kunskapen, övertygelsen och attityderna till användning av kosttillskott kan vara ett utmärkt första försvar mot oavsiktlig doping. Många översikter som fokuserar på kosttillskottsan-vändning hos idrottare har hittat övertygande bevis till stöd för interventionella utbildnings-program för idrottare (och unga idrottare, särskilt), tränare och föräldrar/ familjemedlemmar.

En kanadensisk narrativ granskning med fokus på pedagogiska interventioner för att främja förståelse, attityder, beteenden och praxis om kosttillskott och dopingmedel fann konsensus bland studierna, vilket visade att pedagogisk intervention är effektiv för att öka kunskapen om kosttillskott och dopingmedel bland deltagarna.  Majoriteten av studierna i denna översikt levererade sina läroplansmaterial genom en mängd olika metoder. De vanligaste rapporterade interventionsprocedurerna och leveranssätten var föreläsningar och demonstrationer, gruppsamtal och skriftligt material som flygblad, åhörarkopior, affischer, broschyrer och häften. Alla studier, med undantag för tre, genomförde interventioner ansikte mot ansikte. Några exempel på tillhandahållare av information i dessa studier var forskarna själva, utbildad personal, idrottslärare, tränare, friidrottsidrottare, lagledare och vårdpersonal. Interventionernas varaktighet bland de rapporterade studierna varierade, vissa varade bara fem minuter och andra varade upp till två år.

När det gäller attityder och avsikter fann den narrativa granskningen att av de tjugofem studierna som analyserades i deras granskning rapporterade tio förbättringar i deltagarnas attityder och avsikter mot användning av dopingmedel. Men intressant nog tror vissa experter att drogutbildning kan få oavsiktliga konsekvenser, liknande hur förändrade attityder beträffande doping kan. Ett troligt skäl för fall av ökad dopinganvändning eller gynnsamma syner på droger efter pedagogisk intervention är den psykologiska reaktansteorin. Reaktans kan uppstå när en individ tror att deras valfrihet inskränks av en extern agent. Som ett resultat kan individer försöka återta kontrollen över sina handlingar genom att agera i motsatt riktning av det önskade beteendet.

Antalet och mångfalden av idrottare, tillsammans med företags marknadsföring och falsk information i media, utgör utmaningar för förbättrad kosttillskottsrelaterad utbildning. En kanadensisk studie fann att idrottare föreslog att de skulle svara på bredare instruktionsmedier, såsom internet, e-post, sociala medier och presentationer för större grupper av människor. Därför föreslår de att onlinekurser, dator-/videospel och videor alla kan vara effektiva utbildningsverktyg för att förbättra kosttillskottrelaterade kunskaper, attityder och övertygelser hos.

Luckor i kunskapen om kosttillskott

Ytterligare forskning behövs om utvecklingen av kosttillskottsrelaterade utbildningsprogram utformade för att förhindra oavsiktlig doping hos idrottare, samt om effektiviteten av sådana program. Att integrera teori i dessa program kan visa sig vara fördelaktigt med tanke på det inflytande som kunskap, normer och attityder har på doping inom idrotten. Dessutom behövs strängare regler för att säkerställa renheten och säkerheten hos kosttillskott och för att skydda den allmänna hälsan mot konsumtion av odeklarerade eller kontaminerade ämnen. Ytterligare forskning bör också utföras för att identifiera omfattningen av idrottares engagemang med tillförlitliga informationskällor, och tillgången till sådana resurser, från vårdpersonal till idrottare.

Slutsatser

Sammanfattningsvis är användning av förorenade kosttillskott en akut fråga, med tanke på att det är en viktig prediktor för doping. Upplevda sociala normer och positiva attityder kan båda vara konstruktioner värda att rikta in sig på när man överväger förebyggande av doping. Det råder också en stor brist på medvetenhet om kosttillskottsregler bland idrottare och dessutom vänder de sig ofta till opålitliga informationskällor när det kommer till kosttillskottsanvändning. En allmän uppfattning idrottare har om användning av kosttillskott är att det kan förbättra hälsa och prestation, men detta kan vara en missuppfattning och kan hamna skadligt för deras försörjning, rykte och hälsa. Det är viktigt att ett mångfacetterat tillvägagångssätt vidtas för att säkerställa tryggheten för idrottare när det gäller kosttillskott. Dessutom har idrottsorganisationer, idrottsdietister och tränare också stort inflytande och avgörande roller att spela för att utbilda idrottare om användning av kosttillskott. Slutligen måste idrottare vara vaksamma över vad de konsumerar och likaså vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att de inte dopar sig av misstag.

Misstagsdoping

Det är mycket vanligt att idrottsutövare använder kosttillskott – av de svenska idrottare som dopingtestas visas ungefär hälften vid testtillfället använda minst ett kosttillskott – och det är främst i denna grupp man träffar på ”misstagsdoping.” Med det begreppet avses då att idrottsutövaren fått i sig något dopingklassat preparat och testat positivt, trots att vederbörande inte haft någon intention att dopa sig. Hur substansen då kommit in i kroppen spelar ingen roll under förutsättning att idrottsutövaren inte vetat att det var något förbjudet som kommit in i honom eller henne.

”Misstagsdoping” är egentligen semantiskt inte något riktigt bra ord eftersom en stor andel av de som har blivit ertappade med positiva dopingprov har tagit något i avsikt att förbättra sina idrottsresultat men i god tro inte förstått att det funnits någon förbjuden substans i det som intagits. Det var således ett inte förväntat att det skulle kunna leda till ett positivt prov, men det var avsiktligt att ta preparatet som ledde till dopinganklagelsen.

WADA:s nedbrutna statistik talar för att 6-10 procent av de som har testat positivt vid dopingtest gjort det på grund av det som kan kallas “unintentional doping cases”, definierat genom att antidopingorganisation inte utdömt något straff trots positivt dopingprov och att dispens inte funnits. Dessa siffror kan då sättas i relation till att senaste årens litteratur talar för att 11-15 procent av kosttillskott avsedda för idrottsutövare visats innehålla doping-klassade preparat. Alternativt kan misstagsdoping berott på användning av mediciner som inte behövt recept och som köpts för behandling av exempelvis förkylning. Just på denna indikation innehåller exempelvis en betydande andel av det som kan köpas efedrin eller efedrinliknande substanser.

I dessa fall har vanligen idrottsutövare varit i god tro att preparaten inte innehåller någon dopingklassad substans och därför inte gjort någon undersökning om detta. Detta kan i sin tur beror på att idrottsutövaren inte inser problemets vidd och djup, eller att han eller hon chansar på att det inte innehåller något förbjudet. Oftast innebär det att idrottsutövaren inte satt sig in i frågan om vad kosttillskott respektive receptfria läkemedel innehåller, och inte heller har ägnat frågor kring doping särskild uppmärksamhet – ibland av ointresse, ibland för att mer konkreta, praktiska frågor dykt upp och krävt uppmärksamhet. Man bör dessutom förstå att det finns de idrottsutövare som tycker att det är svårt att läsa text om dylika saker och tycker att det är ”för teoretiskt.” Ytterligare idrottsutövare tror säkert att ”det inte är så farligt” att bli påkommen med att ha någon otillåten substans från kosttillskott eller receptfri medicin i sig om man försäkrar att det inte varit medveten doping och man lovar att inte göra det igen.

Det finns väl dokumenterat att även erfarna elitidrottsutövare inte bryr sig om att kontrollera ingredienserna i vad de får i sig, även när det rör sig om tidigare inte kända läkemedel, kosttillskott eller livsmedel. Detta understryker vikten av att alla idrottsutövare nås med undervisning i någon form avseende vilka regler som gäller när det gäller dopingpreparat. Det är främst en fråga om att ändra ett beteende, det vill säga att få idrottsutövaren att inse att det är han eller hon som är ansvarig för vad som sväljes ned – strict liability – och att därför personen måste skydda sig själv mot dopingpreparat. Idrottsutövaren måste således lära in vad som gäller avseende doping och sedan uppdatera denna kunskap för att förstå de aktuella riskerna.

För de aktuella situationerna behövs strukturerade forskning om beteendemodifikationer och hur motivation till antidoping kan påverkas. I de studier som finns har man klart kunnat länka viss motivation till ökad risk för doping och det är då rimligt att försöka omsätta denna kunskap i praktiska åtgärder. Ur ett sociokognitivt perspektiv är det visat att unga idrottare har större motståndskraft mot misstagsdoping om de inser att miljön de umgås i är avvisande mot doping och ser antidoping som något positivt. Dessa kunskaper sammantagna borde vara tillräckliga för att skapa ett program mot doping (och misstagsdoping) – dock bör varje sådant program följas av en utvärdering för att inför framtiden kunna veta hur satsningar mot doping skall ske.

ANVÄNDNING AV KOSTTILLSKOTT

Kosttillskott i Schweiz

I Schweiz skickades ett frågeformulär ut avseende kosttillskott till 496 elitidrottare av vilka 87 procent svarade. Av de svarande tog 84 procent av alla minst ett kosttillskott den senaste veckan och 97 procent hade tagit kosttillskott de senaste fyra veckorna. Genomsnittligt togs kosttillskott vid 13 tillfällen i veckan. De mest använda var

Multimineraler (41 %)

Multivitaminer (34 %)

Vitamin C (34 %)

Vitamin D (33 %)

Män använde signifikant mer vitamin C och D, sportdrycker, proteinpulver och pre-workout-produkter än kvinnor, medan kvinnor oftare tog järntabletter.

De som vanligast rekommenderade kosttillskotten var:

Familjemedlemmar eller vänner (36 %)

En läkare (27 %)

En tränare (25 %)

Informationen om kosttillskotten kom i första hand från:

De som redan använde kosttillskotten (56 %)

Internet (25 %)

Tillverkarna (11 %)

Det förelåg en signifikant positivitet mellan attityd till doping och användning av kosttillskott.

Tävlingscyklister använder enorma mängder kosttillskott

Cyklister utmärker sig som betydande konsumenter av kosttillskott (KT), vilket omfattar både kosttillskott och specialiserade idrottslivsmedel. Idrottare vänder sig ofta till KT med förväntan om positiva effekter, främst i syfte att förbättra sin tävlingsprestation lika viktig, även om idrottare vanligtvis prioriterar dessa faktorer i omvänd ordning. Särskilt för professionella och elitidrottare bör den potentiella risken för att utlösa ett positivt dopingtest inte bortses från. Det är oklokt att anta att kommersiellt tillgängliga produkter både är effektiva och säkra, eftersom historiska exempel på förorening av livsmedel och kosttillskott understryker behovet av försiktighet. Även när bevis tyder på potentiella fördelar kan individuella reaktioner variera, och inte varje konsument är garanterad att uppleva positiva resultat. Den utbredda användningen av kosttillskott (KT) för att förbättra idrottsprestationer sträcker sig även till cyklister, även om det har utförts lite forskning i ämnet inom denna sport.

Denna beskrivande och tvärsnittsstudie omfattade 1688 licensierade landsvägscyklister och syftade till att analysera mönstret av KT-konsumtion med avseende på graden av vetenskapligt stöd och olika kategorier. Denna studie kategoriserade KT baserat på de grupper och undergrupper som etablerats av Australian Sport Institute baserat på bevisnivån. Våra resultat visade att 63 procent av de undersökta cyklisterna använde KT, med ett genomsnitt på 13 ± 9 kosttillskott per deltagare. Hälsokostaffärer (79 %), apotek (63 %) och läkare (46 %) var de främsta anledningarna, inköpsställena och informationskällorna för konsumtion av KT, respektive. De mest förekommande KT var sportgelerels (94%), ”Sports Bars” (89 %) och sportdrycker (74 %). Märkbart var att 80 procent av de tio mest konsumerade kosttillskotten tillhörde gruppen med högst bevisnivå enligt AIS, med ett genomsnitt på 6,9 ± 3,2 kosttillskott per deltagare. Emellertid använde 23 procent av alla KT-konsumenter förbjudna ämnen.

Sammanfattningsvis, medan prevalensen av kosttillskottkonsumtion bland landsvägscyklister är betydande och de primära källorna för inköp av KT och rådgivning är pålitliga, finns det en märkbar prevalens av användning av förbjudna ämnen inom urvalet.

Olika kosttillskott i olika idrottgrenar och idrottsnivåer

Konsumtionen av kosttillskott (dietary supplements, DS) är utbredd bland den allmänna befolkningen och tävlingsidrottare. Dock söker endast ett fåtal tävlingsidrottare information från experter om effekterna och användningen av DS. Dessutom är det för närvarande okänt om vissa sporter har en högre affinitet för DS än andra. Denna studie syftade till att identifiera skillnader mellan olika sportkategorier och undergrupper som kan ha en mycket hög dragning till kosttillskott. För detta ändamål genomfördes en undersökning av tävlingsidrottare. Undersökningen omfattade idrottsgren, träningsfrekvens, antalet tävlingar, konsumtionsbeteende av fem DS-kategorier (allmän hälsa, främjande av återhämtning, prestationsökning, booster och viktförlust) samt personuppgifter som biologiskt kön och ålder. Därefter användes korrelationer, konfigurationsfrekvenser (CFA) och multipel korrespondensanalys (MCA) för att identifiera undergrupper med hög konsumtionsaffinitet.

Totalt kunde 409 enkäter utvärderas. Det visade sig att alla DS-kategorier utom viktförlust var relaterade. Dessutom observerades det att inom idrotter från kraft- och uthållighets-kategorin var konsumtionsbeteendet ännu högre än i andra sportkategorier. Särskilt manliga kraftidrottare var mer intresserade av DS än andra undergrupper.

När det gäller kön, observerades ingen skillnad i användningsfrekvensen. Emellertid konsumerar manliga idrottare främst enskilda tillskott, såsom kreatin eller proteintillskott, som syftar till att förbättra prestationen och öka muskelmassan. Å andra sidan rapporteras ökad järnkonsumtion bland kvinnliga idrottar. Det verkar dock som att prestationsnivå och träningsfrekvens har större påverkan på konsumtionsmönster än kön. Ju högre prestationsnivå och antalet träningspass per vecka, desto oftare konsumeras kosttillskott. Samma förhållande kan även ses för ålder och användning av kosttillskott.

Studie visar att det finns en tydlig skillnad i konsumtionsbeteendet beroende på idrottsgren. Manliga kraftidrottare har störst benägenhet att använda kosttillskott och kräver därför särskild utbildning om effekterna och användningen av DS.

Oavsett evidens om effekt konsumeras kosttillskott ofta utan tillräcklig utbildning och rådgivning från läkare, idrottsnutritionister eller forskare. Studier har visat att endast en sjättedel till en fjärdedel av idrottare utnyttjade detaljerad rådgivning för att bedöma möjliga effekter och risker. Istället för att rådfråga experter eller yrkesverksamma inom idrottsnutrition föredrar idrottare att förlita sig på tränare, vänner, lagkamrater eller familj för information om konsumtion av kosttillskott.

KOSTTILLSKOTT SOM INKÖRSPORT TILL DOPING

The Gateway hypothesis

Termen “kosttillskott” är en övergripande beteckning på vitaminer, mineraler, aminosyror och liknande ämnen som tas peroralt. Det finns en rad likartade beteckningar som ”kost-supplement”, ”nutritionstillskott”, ”nutritionssupplement”, ”ergogena tillskott” och liknande, samt specificeringar som ”kosttillskott avsedda för idrottare.” Alla dessa bör ur doping-synpunkt betraktas på samma sätt, det vill säga helt avvisande eller åtminstone med stor skepsis, oavsett om det rör sig om tabletter, kapslar, geler, flytande form, pulver eller andra beredningar.

Av betydelse är att marknadsföring av kosttillskott i de flesta länder – exempelvis Sverige – kan göras utan att man behöver bevisa någon effekt av preparaten, och det behövs inte någon förhandsgranskning så vida preparaten inte är genmodifierade. Om man ser det ur sjukvårdsperspektiv kan man nog se hälsofarligheten som mycket begränsad – det är direkt ovanligt att någon patient behöver bli inlagd på sjukhus på grund av förgiftning av kosttillskott. Däremot finns det mycket data som talar för att kosttillskott är ett stadium i utvecklingen som föregår doping.

I ärlighetens namn måste man då ifrågasätta om bruk av kosttillskott leder till senare bruk av dopingpreparat, eller om det är personlighetsdrag eller en social kontext där det ena bruket sker helt oberoende av det andra. Dock kan man på vetenskaplig grund slå fast att det är direkt ovanligt att någon har börjat dopa sig utan att dessförinnan använt kosttillskott under kortare eller längre tid.

Det är inte orimligt att tänka sig att introduktionen av dopingpreparat sker enligt det sluttande planets logik. Denna logik – även kallat snöbollseffekten eller slippery slope – är en term som går ut på att det inte går att dra en skarp skiljelinje mellan två fenomen, i detta fall bruk av kosttillskott och bruk av dopingpreparat. Mest känd är det sluttande planets logik under sin vilseledande form där en person påstår att en viss händelse oundvikligen måste följa från en annan, utan någon rationell argumentation eller påvisbar mekanism för det oundvikliga i händelsen i fråga. Den kausala varianten innebär att man målar upp en dominoeffekt där ett acceptabelt beslut kommer att öppna vägen för ett annat, ett tredje och så vidare tills man kommit fram till något som uppenbart är felaktigt. I dopingsammanhang skulle det innebära att om man ”på skoj” prövar något kosttillskott, ligger det nära till hands att man prövar ett till och ett till tills man finner det helt naturligt att alltid använda kosttillskott. Man tänker sig att det då ligger nära att vid ett enstaka tillfälle gå över gränsen till den förbjudna dopingen bara för att skaffa sig erfarenhet om vad det rör sig om. Och när det visar sig gå bra kanske man prövar det mer regelbundet, för att till slut se det som helt normalt att använda dopingpreparat.

En annan hypotes går ut på att det är en viss personlighetstyp som är mer positiv till kosttillskott och att samma typ av människor också i grunden har en positiv inställning till doping. Dessa personer kan tänkas dels vara rädda för bristsjukdomar och ha en ängslig inställning till sin kropp som de tror behöver stöttas på olika sätt för att fungera väl, dels har en (över)tro på att tillförsel av mediciner, kosttillskott med mera är mer eller mindre nödvändig för att kroppen skall hålla sig frisk. För denna personlighetstyp spelar det då inte så stor roll om ett preparat är tillåtet eller inte – om det behövs för att hålla sig frisk och prestera bra så får man ta risken av att bli avslöjad som dopad.

Denna så kallade “gateway hypothesis” (inkörsportsteorin) har studerats åtminstone sedan 1970. I första hand har man då undersökt tobak och svagare alkoholsorter (öl och vin) som inkörsport för cannabis, alkohol, kokain och så småningom andra, starka droger vari dopingpreparat kan räknas in. Det kan också diskuteras om det är närvaron i vissa miljöer som är det avgörande, det vill säga att personer med viss personlighet dras till vissa miljöer respektive att de som lever i viss sociala sammanhang har större benägenhet att vistas i miljöer där både kosttillskott och dopingpreparat finns tillgängliga. Att personer som vistas i miljöer där mycket dopingpreparat florerar har större benägenhet än andra att dopa sig kan anses säkerställt, liksom att allmän god tillgänglighet till dopingpreparat ökar risken för doping.

Det föreligger också en metaanlys från 2014 som visar att användning av kosttillskott var starkt korrelerat både till intention att dopa sig och att verkligen genomföra doping. Samma resultat har erhållits i andra, mindre och mindre välgjorda studier, men det kan påpekas att man med denna typ av studier endast kan påvisa positiva eller negativa korrelationer, men aldrig några ”bevis” för ett kausalt samband.

Gateway hypothesis överväger i själva verket aldrig några psykologiska variabler som ligger till grund för korrelationen, och man har därför försökt vända på resonemanget. Man tänker sig då att idrottsutövarna tar kosttillskott på grund av någon brist eller att man tror att ytterligare tillförsel skall ge bättre effekt än bara det normala. I verkligheten är det dock sannolikt att människor tar kosttillskott av en rad – olika – orsaker: förbättra prestationsförmågan, kosmetiska skäl, ”balansera” dieten mot en bättre helhet, för att kompensera för brist på näringsämnen, tro att man blir friskare av kosttillskott eller kombinationer av dessa. Det kan till och med vara så att idrottsutövaren ser kosttillskott som ett alternativ till dopingpreparat som vederbörande vill, men inte vågar, ta.

Det finns också studier som upprepat visar att de som dopar sig tror att det är mycket vanligt att doping förekommer i den idrott och på den nivå där de själva tävlar eller enbart motionerar. Och de tror att – även om det inte är tillåtet enligt reglerna – det är mycket mer socialt tillåtet än vad det egentligen är. Det ger en falsk trygghet att vara ”en bland flera” snarare än att vara en avvikare.

Sammantaget finns det mycket vetenskapliga data som stödjer påståendet att bruket av kosttillskott är ett första steg inför bruk av dopingpreparat, men orsaken är mulitfaktoriell.

The Incremental Model of Doping Behaviour

The Incremental Model of Doping Behaviour är en teori med grundtanken att doping är en följd av bruk av exempelvis kosttillskott. Detta bottnar i sin tur i tron att det inte räcker med träning för att prestera bra, utan att man också måste tillgodose kroppen med extra byggstenar för att nå de bästa resultaten. Med ett sådant synsätt är doping snarare att se som en funktionell handling än en moralisk.

I två studier undersöktes hypotesen. I den första studerades 366 tävlande, i den andra 200. Sammantaget visade studierna att de som anser att kosttillskott är nödvändiga för att göra bra idrottsprestationer, har en ökad risk att dopa sig om de värderar moraliskt beteende lågt och tror att moraliskt beteende är oviktigt för deras självuppfattning.

Beteendeförändringar för att minska bruket av kosttillskott

Av flera olika anledningar är användningen av kosttillskott bland idrottare mycket vanlig inom olika idrotter och på olika tävlingsnivåer, trots risken att dessa produkter kan innehålla ämnen som finns på WADA:s lista över förbjudna ämnen. Att bryta mot antidopningsreglerna genom användning av kosttillskott kan få allvarliga konsekvenser för tävlingsidrottare (till exempel avstängning från tävling och träning samt, förlust av medaljer och finansiering) på grund av principen om strikt ansvar. Oöverlagt användande av kosttillskott innebär också en risk för idrottares hälsa.

För att minska risken att inta kosttillskott som innehåller förbjudna ämnen har oberoende kvalitetssäkrings- och certifieringsprogram etablerats (exempelvis Informed Sport). Dessa program eliminerar emellertid inte risken helt, vilket har lett till att vissa antidopingorganisa-tioner främjar en attityd att helt avstå från kosttillskott. Ändå kan detta tillvägagångssätt vara problematiskt eftersom ett litet antal kosttillskott kan vara nödvändiga för idrottare att använda i vissa situationer.

Med insikt om att idrottare kommer att fortsätta använda dessa väl marknadsförda produkter beskriver här en översikt en teoretiskt förankrad och systematisk metod för att förebygga oavsiktlig dopning genom att överväga hindren för och möjliggörarna för att idrottare ska följa riktlinjerna för användning av kosttillskott med minimerad risk (Riskminimeringsriktlinjer för kosttillskott, RMSUG). Genom att skissa på en konceptuell förändring mot ett beteende-förankrat tillvägagångssätt syftar översikten till att stimulera utvecklingen av mångfacetterade interventioner för att förhindra oavsiktlig dopning genom användning av kosttillskott. Med insikt om att användning av kosttillskott med minimerad risk innefattar en myriad av beteenden, inramas problemet med oavsiktlig dopning genom användning av kosttillskott in och granskas genom beteendehjulet (Behaviour Change Wheel).

Faktorer som påverkar användningen av kosttillskott och dopning

Doping är ett beteende som innebär många risker och potentiellt förbättrar idrottprestation medan användning av kosttillskott främst utgör hot om positiva, men, dopingkontroll-resultat vid kontaminerade produkter. Studie avsåg att studera faktorer som påverkar användningen av kosttillskott och dopning hos ungdomar i Nya Zeeland (NZ).

En undersökning genomfördes av 660 idrottare i åldrarna 13 till 18 år, oavsett kön, som tävlade på alla nivåer av någon sport i NZ. Fyrtiotre oberoende variabler mätte autonomi, förtroendekällor, motivationsklimat, sociala normer och ålder.

Multivariata, ordinala och binära logistiska regressionsmodeller mätte samband mellan oberoende variabler och fem beroende variabler: kosttillskottsanvändning, dopning, dopningsöverväganden och avsikt (snart och under nästa år).

Förtroende, internt upplevd locus of control (IPLOC) och viljestyrka minskade oddsen för dopning medan självförtroende genom självpresentation, subjektiva och beskrivande normer ökade oddsen för kosttillskottsanvändning och dopning.

Författarna drog slutsatsen att för att minska oddsen för dopning bör ungdomars autonomi ökas inom idrotten genom möjligheter till frivilligt beslutsfattande som en självförtroendekälla.

DOPINGMEDEL FUNNA I KOSTTILLSKOTT

Översikt av kontaminerade kosttillskott

Kontaminering (förorening) av kosttillskott kan definieras som oavsiktlig förorening eller avsiktlig tillsats (ibland kallat “spiking”) av stimulerande medel, anabola medel eller andra läkemedel, som ingår i WADA:s lista över förbjudna ämnen. Den första oro som konsumenten bör ha är vederbörandes hälsa, särskilt om han eller hon ovetandes intar dessa ämnen. Ytterligare bekymmer gäller de som deltar i idrott med dopningstester, eftersom konsumtion av ett förbjudet ämne, även om idrottaren inte vet om det, kan resultera i avstängning från tävlingen och träning om ett positivt dopingprov. WADA upprätthåller en sträng regel om strikt ansvar.

Syftet med föreliggande översikt är att sammanfatta förekomsten av kontaminering i kosttillskott för idrottare och belysa riskerna för oavsiktlig dopning för idrottare efter att analytiska studier har funnit att mellan 14 och 50 procent av de prov som analyserats från kosttillskottsprodukter har testat positivt för anabola medel eller andra förbjudna ämnen.

Förekomsten av kontamineringar som hittas i vissa kosttillskott varierar ofta beroende på typen av produkt och målgruppen. Kosttillskott som marknadsförs som multi-ingredient pre-workout supplements, performance-enhancing och anabolic eller förfäktar weight loss och fat-burning verkar oftast vara de med högst förekomst av föroreningar. En av de mest omfattande analyserna hittills granskade 634 icke-hormonella kosttillskott från 13 olika länder och 215 olika leverantörer, och fann att 94 (15 %) av proverna innehöll anabola androgena steroider eller steroidderivat i en koncentration från 0,01 mikrogram per gram till 190 mikrogram per gram. Tillskott köpta från Nederländerna och Österrike bidrog till den högsta procentandelen av förorenade tillskott, vilket motsvarade 26 respektive 23 procent av de totalt förorenade tillskotten som granskades.

En översikt från 2008 sammanfattade resultat från en internationell studie som utfördes 2001/2002, där författare analyserade 634 näringskosttillskott från 13 olika länder och fann att cirka 15 procent av de icke-hormonella näringskosttillskotten (det vill säga mineraler, vitaminer, proteiner, kreatin, etc.) innehöll anabola androgena steroidliknande ämnen och prohormoner som inte angavs på etiketten. Senare fann en översyn från 2017 förorenings-nivåer mellan 12 och 58 procent i 23 studier som uppfyllde inklusionskriterierna. På samma sätt fann en ytterligare genomgång att sibutramin var den mest förekommande (28 %) förbjudna substansen som hittades i analyserade prover av kosttillskott. Sibutramin är ursprungligen ett läkemedel för viktminskning som fungerar som en återupptagshämmare av serotonin och norepinefrin, men det förbjöds 2019 på grund av ökad risk för kardiovaskulära biverkningar. Totalt innehöll 248 av de 875 kosttillskotten som analyserades sibutramin, medan testosteron och andra anabola steroider upptäcktes i 228 (26 %), 1,3-dimetylamylamin (DMAA) i 58 (7 %), fluoxetin i 192 (21 %) och higenamin i 15 av de 875 kosttillskotten (2 %) som analyserades.

Misstagsdoping

“Misstagsdoping” beskriver förekomsten där en idrottsman oavsiktligt intar en förbjuden substans, vanligtvis från ett kosttillskott, men det kan också komma från livsmedel, kosmetiska produkter eller andra föroreningskällor. Till exempel fann en studie från 2012 att idrottsmän som återvände från tävling i Kina lämnade urinprover som en del av vanliga antidopningstester, där proverna innehöll låga mängder clenbuterol, en ”astmamedicin”, en anabol substans, som är klassificerad som förbjuden av WADA. I en uppföljningsstudie lämnade 28 frivilliga urinprover efter att ha återvänt från en resa (genomsnittlig varaktighet 4-23 dagar) till Kina. Clenbuterol påvisades i 22 (79 %) av de analyserade proverna, vilket tydde på möjlig matkontaminering.

Djurbaserade livsmedelsprodukter är oftare orsakande jämfört med växtbaserade livsmedel, delvis på grund av djuruppfödningsmetoder där tillväxtfrämjande medel ofta ges till djur för att maximera tillväxten, utvecklingen eller mjölkproduktionen hos vissa djur. Det är nästan omöjligt att fastställa förekomsten av föroreningar i livsmedelsprodukter med hjälp av retrospektiv analys. Emellertid har nyligen bevis rapporterat spår av förbjudna ämnen (över en tröskel som skulle utlösa ett positivt dopingprov) efter konsumtion av förorenade mjölkprodukter. Därför bör idrottare vara försiktiga när de väljer livsmedelsprodukter både inrikes och internationellt under tävlingsperioder för att minimera risken för oavsiktlig doping. I motsats till oavsiktlig doping definieras dopning som en eller flera överträdelser av antidopningsreglerna. Det är värt att notera att en idrottare kan påstå att de oavsiktligt intog en förbjuden substans, trots att de medvetet använde eller konsumerade den förbjudna substansen, vilket kan vara svårt att bevisa eller motbevisa.

I en nyligen genomförd studie rapporterades det att mellan 2003 och 2020, i 26 procent (n=49) av de positiva dopingproven som identifierades av Anti-Doping Norway, som sammanlagt var 192 under den perioden, påstod idrottaren att de oavsiktligt hade intagit en förbjuden substans genom en ingrediens i ett kosttillskott, vilket hade resulterat i ett positivt prov. Vid närmare analys påvisades i 27 av de 49 fallen bevis som stödde ett orsaks-samband mellan användningen av ett specifikt kosttillskott och den förbjudna substansen i idrottarens urinprov.

Idrottare har en viss möjlighet att överklaga straff efter ett positivt dopingprov genom att lämna in de kosttillskottprodukter de konsumerade för att testas på förbjudna ämnen. På grund av den utbredda användningen av kosttillskott inom idrotten och bristen på ett omfattande övervakningssystem för drogtester är det omöjligt att fastställa förekomsten av avsiktlig och oavsiktlig doping, och det begränsar sig till utvalda fall av högprofilerade idrottare som tävlar i dopingtestade tävlingar.

Märkning av kosttillskott

En annan oro gällande märkning av kosttillskottsprodukter, och en som har implikationer för idrottare, är användningen av kosttillskottsetiketter av varumärkstyp utan ordentlig innehållsförteckning. Även om denna praxis är utformad för att skydda de kosttillskotts-tillverkares immateriella rättigheter, förhindrar den också möjligheten att identifiera de specifika mängderna av varje enskild ingrediens som ingår i blandningen. Till exempel rapporterades att bland en urvalsgrupp av 100 kommersiellt tillgängliga kosttillskottsmärken med flera ingredienser var nästan hälften (44 %) av alla ingredienser inkluderade som en del av en blandning med okända mängder av varje ingrediens. Detta kan ha konsekvenser för säkerheten men även för produktens potentiella effektivitet om den är underdoserad.

Det bör också beaktas att ett kemiskt ämne ofta kan beskrivas på flera olika sätt och en substans som då tydligt är förbjuden av WADA kan beskrivas av en tillverkar på ett helt annat sätt ur kemisk synvinkel så att konsumenten inte kan förstå att den är förbjuden.

Energy promoting products, thermogenic products och muscle-building products tycks ha den högsta frekvensen av förfalskningar – det vill säga inte innehålla det som angivits på en eventuell innehållsförteckning – och skall därför i görligaste mån undvikas av både idrottsutövare och andra.

Kosttillskott med risk för ”misstagsdoping”

Även om ett fåtal kosttillskott har visats förbättra akut prestanda och öka träningsförmågan över tid, är det viktigt att fortfarande överväga risk mot vinst för idrottare innan de väljer att konsumera ett kosttillskott. Studier har funnit att mellan 14 och 50 procent av analyserade kosttillskott avsedda för idrottare har visats vara positivt för anabolt verkande medel eller andra förbjudna substanser. Det är därför viktigt för idrottare att följa rekommendationerna för vad som är godkänt och i vilken mängd, korsreferera ingrediensprofiler med listan över förbjudna ämnen, om möjligt välja kvalitetsprodukter som har verifierats av ett tredjeparts certifieringsprogram och vara försiktig om att använda flera kosttillskott med överlappande ingredienser. Man bör också veta att varje land har sin egna definition och reglerande standarder för hur kosttillskott definieras och regleras. I Sverige (liksom i USA), krävs det inte att kosttillskottsprodukter lämnar in bevis på säkerhet och effekt innan de säljs på den öppna marknaden. Istället utsätts de för eftermarknadsspaning, särskilt när biverkningar uppstår eller en överträdelse av god tillverkningssed identifieras.

Undersökningar har visat att vissa kosttillskott kan vara förfalskade, vilket i sin tur kan innebära risker för oavsiktlig doping. Förfalskningar kan ha direkta konsekvenser för dopingtestande idrottare eftersom det kan predisponera dem för ett dopingsbrott, vilket skulle definieras som oavsiktlig doping. Dessutom kan vissa kosttillskott också vara felmärkta och då innehålla förbjudna ingredienser. På grund av den omfattande användningen av kosttillskott inom idrotten och avsaknaden av ett heltäckande övervakningssystem är det omöjligt att fastställa förekomsten av avsiktlig och oavsiktlig dopning, och det begränsas snarare till utvalda fall av högprofilerade idrottare som tävlar i dopningstestade tävlingar.

Förfalskade kosttillskott

Förfalskning av kosttillskott kan definieras som oavsiktlig kontaminering eller avsiktlig inkludering (ibland kallad “spiking”) av stimulantia, anabolt verkande medel eller vissa läkemedel, som ingår i listan över förbjudna substanser. Den första omsorgen för konsumenten bör vara deras hälsa, särskilt om de omedvetet intar dessa substanser. Ytterligare bekymmer uppstår för dem som deltar i dopingtestade idrotter, eftersom konsumtion av en förbjuden substans, även om idrottaren inte känner till det, kan leda till avstängning. WADA upprätthåller en strikt ansvarsprincip där en överträdelse av antidopingsreglerna anses föreligga varje gång en förbjuden substans hittas i en idrottares kroppsprov (vanligen urin eller blod).

Förekomsten av föroreningar i vissa kosttillskottsprodukter varierar ofta beroende på typ av produkt och målgrupp. Kosttillskottsprodukter marknadsförs oftast som multi-ingredienspre-parat som är prestationshöjande, anabola eller som påstås främja viktminskning och fettförbränning. En av de största studierna hittills granskade 634 icke-hormonella kosttillskott från 13 olika länder och 215 olika leverantörer och fann att 94 (14,8 %) av proverna innehöll anabola steroider eller steroidderivat i en koncentration från 0,01 mikrogram per gram till 190 mikrogram per gram. Tillskott köpta från Nederländerna och Österrike hade den högsta andelen förorenade tillskott, vilket representerade 26 respektive 23 prpcent av det totala antalet granskade förorenade tillskott. En översikt från 2008 sammanfattade resultat från en internationell studie genomförd 2001/2002, där författare analyserade 634 näringskosttillskott från 13 olika länder och fann att cirka 15 procent av de icke-hormonella kosttillskotten (det vill säga mineraler, vitaminer, proteiner, kreatin, etc.) innehöll anabola steroidliknande föreningar och prohormoner som inte angavs på etiketten. Senare fann en översikt från 2017 förekomst av föroreningar mellan 12 och 58 procent i 23 studier som uppfyllde inklusionskriterierna. På liknande sätt fann en senare översikt att sibutramin var den mest förekommande (28 %) förbjudna substansen som hittades i analyserade prover från kosttillskottsprodukter.

Sibutramin är en serotonin- och noradrenalinåterupptagningshämmare som ursprungligen föreskrevs som en viktminskningsmedicin men förbjöds 2019 på grund av ökad risk för kardiovaskulära biverkningar. Totalt innehöll 248 av de 875 kosttillskotten (28 %) sibutramin, medan testosteron och andra anabola steroider upptäcktes i 228 (26 %), 1,3-dimetyl-amylamin (DMAA) i 58 (7 %), fluoxetin i 192 (21 %), och higenamin i 15 av de 875 kost-tillskotten (2 %) som analyserades. Produkter som marknadsfördes som pre-workout, thermogena och muskelbyggande produkter tenderar att vara mer utsatta för förfalskning.

Oavsiktlig doping

Oavsiktlig dopning (”misstagsdoping”) beskriver en situation där en idrottare omedvetet intar en förbjuden substans, oftast från ett kosttillskott, men det kan också komma från livsmedel som kött från djur som behandlats med anabola substanser, kosmetiska produkter eller andra källor till kontaminering. Till exempel fann en studie från 2012 att idrottare som återvände från tävling i Kina lämnade urinprover som en del av regelbunden dopingtestning, där proverna innehöll låga mängder clenbuterol, en sympatomimetisk anabol agent klassificerad som en förbjuden substans av WADA. I en uppföljningsstudie lämnade 28 frivilliga urinprover efter att ha återvänt från en resa (genomsnittlig varaktighet 4–23 dagar) till Kina. Clenbuterol detekterades i 22 (79 %) av de analyserade proverna, vilket antydde möjlig förorening av livsmedel. Animaliska livsmedelsprodukter skylls oftare jämfört med växtbaserade livsmedel, delvis på grund av djuruppfödningspraxis där tillväxtpromotande medel ofta ges till djur för att maximera tillväxten, utvecklingen eller mjölkproduktionen hos djuren. Det är nästan omöjligt att fastställa förekomsten av föroreningar i livsmedelsprodukter genom retrospektiv analys. Dock har nyligen framkomna bevis rapporterat spår av förbjudna ämnen (över förutbestämd tröskel) efter konsumtion av förorenade mjölkprodukter.

Det är värt att notera att en idrottare kan hävda att de oavsiktligt har intagit en förbjuden substans, trots att de medvetet har använt eller konsumerat den förbjudna produkten, vilket kan vara svårt att bevisa eller motbevisa. I en studie rapporterades att mellan 2003 och 2020, i 26 procent (n=49) av de positiva dopingproven identifierade av Anti-Doping Norway, som totalt uppgick till 192 under den perioden, hävdade idrottaren att de oavsiktligt hade intagit en förbjuden substans genom en ingrediens i ett kosttillskott, vilket sedan resulterat i det positiva provet. Vid ytterligare analys upptäcktes i 27 av de 49 fallen bevis som stödde ett kausalt förhållande mellan användningen av ett specifikt kosttillskott och den förbjudna substansen i idrottarens urinprov. Idrottare har en viss möjlighet att överklaga ett positivt dopingprov som en överträdelse av antidopningsreglerna genom att lämna in de kosttillskottsprodukter de konsumerade för att testas för förbjudna substanser.

Felmärkning av kosttillskott

Felaktig märkning är ett annat område som väcker oro när det gäller riskerna med kosttillskott, det vill säga att kosttillskottsetiketterna inte återspeglar den faktiska innehållet i produkten. En tidig studie fann flera fall av felaktig märkning över 12 olika kosttillskotts-produkter. Dessa inkluderade olika märkningsfel, såsom att flera ingredienser listades på etiketten men inte påträffades, felaktig redovisning av mängden ingredienser som faktiskt fanns i produkten och underlåtenhet att deklarera steroider på etiketten trots deras närvaro i produkten (det vill säga förfalskning). Dessutom innehöll endast en av de 12 testade produkterna mängder inom intervallet 90-110 procent av förpackningsangivelserna.

I en annan studie av undersökte författarna prover från multi-ingrediens pre-workout-tillskott och fann att mängden koffein som faktiskt fanns varierade från 59 till 176 procent av förpackningsangivelserna. Dessutom fann författarna att alla utom en av de provade produkterna innehöll en variation av koffein inom och mellan partier som ansågs vara “praktiskt” signifikant, vilket definierades som en variation på ≥40 mg per kopp. I USA måste företag som tillverkar kosttillskott ange 100 procent av volymen av kosttillskottsingredienser som specifikt tillsätts produkten baserat på mängden som anges på etiketten; någon mängd mindre än denna mängd skulle betraktas som felaktigt märkt och i strid med lagen, med undantag för små avvikelser som kan anses bero på den analytiska metoden som används för att kvantifiera innehållet. Dock måste för kosttillskottsingredienser som är naturligt förekommande (till exempel vitamin C från örtextrakt) mängden vara över 80 procent på grund av ämnesinnehållets inneboende variation.

Felaktiga märkningspraxis kan medföra hälsorisker för konsumenten, eftersom de kan inta betydligt mindre eller större mängder av en viss ingrediens än vad som anges på etiketten, vilket vilseleder konsumenten. Det är värt att notera att liknande problem även har rapporterats för förpackade kaffedrycker, där betydande variationer i koffeininnehållet har påträffats. Emellertid klassificeras kaffe som livsmedel och relateras därför till andra reglerande standarder. När det gäller kosttillskott kanske tillverkaren inte är skyldig i vissa av dessa fall, eftersom de kanske inte medvetet vilseleder om ingrediensernas innehåll på sina etiketter. Det kan snarare vara råvaruleverantörerna som misslyckas med att lämpligt blanda och packa ingredienserna. En annan potentiell fråga rörande bristande kvalitetskontroll vid tillverkningspraxis är risken för korskontaminering, där tillverkningsutrustning används för att producera olika produkter och rester från vissa ingredienser kan förorena en annan produkt som tillverkas på samma anläggning.

Varumärken

Varumärken är utformad för att skydda tillverkarnas immateriella rättigheter och avseende kosttillskott förhindrar de möjligheten att identifiera de specifika mängderna av varje enskild ingrediens som ingår i blandningen. Detta kan ställa till problem för idrottare som vill kontrollera om det finns någon dopingklassad substans i en produkt som skyddas av ett specifikt varumärke (jämför med exempelvis CocaColas hemliga grundrecept). Exempelvis rapporterades att bland ett urval av 100 kommersiellt tillgängliga etiketter för idrottskosttillskott, var nästan hälften (44 %) av alla ingredienser inkluderade i en blandning med ej specificerade mängder av varje ingrediens. Detta kan ha konsekvenser för säkerheten men om ingredienser inte har etablerade dagliga värden, måste detta noteras bredvid ingrediensen med en notering om “Dagligt värde ej fastställt”. Om en kostingrediens har en känd rekommenderad daglig konsumtion eller dagliga referensvärden, måste ingrediensen listas separat, med specificerad individuell vikt.

Olika tillverkningsomgångar (”batcher”)

Avseende mediciner – och många andra produkter – kan man genom förpackningen avgöra när och var produkten tillverkats genom att se vilket nummer den givits avseende ”batchen”, det vill säga när den blandades ihop. I dopingsammanhang kan detta vara av vikt eftersom man har rätt att utgå från att alla kosttillskott med ett visst nummer (eller bokstavs-beteckning) är berett av samma råvaror. Om någon således tror att en produkt blivit kontaminerad kan man testa andra förpackningar med samma batchnummer för att leta efter förbjudna substanser. Däremot hat testning av produkter ned samma varumärke men med annat batchnummer inget som helst bevisvärde – råvaror eller tillsatser kan variera mellan olika beredningar.

Polyfarmaci

Inom kliniska medicin har man lärt sig att vara försiktiga vid polyfarmaci, det vill säga om en patient får förskrivet ett antal (ofta >5) olika läkemedel för att hantera en eller flera sjukdomar samtidigt. Från ett praktiskt perspektiv är oron att de aktiva substanserna från varje läkemedel kan interagera med varandra och potentiellt leda till biverkningar eller minskad effektivitet.

Liknande försiktighet bör iakttas avseende kosttillskott, där idrottare bör uppmärksamma informationen om kosttillskottsfakta och specifika ingredienser samt mängder för varje kosttillskottsprodukt de kan konsumera för att undvika risken för “poly-tillskott” och intag av potentiellt höga eller farliga mängder av en ingrediens – i synnerhet som många idrottskosttillskott redan från början innebär en blandning av många potentiellt aktiva substanser. Till exempel kan en multivitamin, ett Pre-workout, ett Post-workout-tillskott, en energidryck, ett örttillskott och något mer ha överlappande ingredienser, och konsumtion av alla dessa produkter inom en enda dag kan medföra risker för idrottaren och resultera i biverkningar och en oöverskådlig risk för inblandning av dopingklassade substanser.

Några slutsatser

Konsumtionen av kosttillskott fortsätter att vara en populär strategi för idrottare som hoppas förbättra olika aspekter av sin prestation och sin hälsa. När det gäller ett kosttillskotts potentiella effekt är det avgörande att först optimer träning, näring, sömn och livsstilsrutiner, eftersom brister inom något av dessa områden aldrig kan uppvägas av kosttillskott. Dess-utom bör det föras en diskussion mellan idrottaren och hans eller hennes ledare om risk kontra eventuell vinst innan beslutet tas att använda kosttillskott.

När det gäller förekomsten av förfalskade kosttillskott indikerar forskning att 10 till 30 procent av kosttillskotten kan innehålla förbjudna ämnen, där vanliga ingredienser ofta inkluderar sibutramin, higenamin, 1,3-dimetylamilamin och androgena steroidföreningar. Detta medför uppenbara bekymmer för idrottare som genomgår dopingtester.

Det är nödvändigt för varje idrottare att undersöka innehållet i de produkter de avser att använda (kosttillskott eller annat) för att säkerställa att ingredienserna inte ingår på några förteckningar över förbjudna ämnen enligt WADA – det är alltid idrottsutövaren som ensam är ansvarig för det som kan mätas i vederbörandes blod och urin.

Kosttillskott i Norge deklarerade vid dopingkontroller

Kosttillskott (dietary supplements, DS) kan utgöra en risk för idrottarens hälsa och orsaka positiva dopingtester om de innehåller förbjudna substanser. Det finns ingen enskild definition för vad som utgör en DS, men det beskrivs ofta som “ett livsmedel, livsmedelskomponent, näringsämne eller icke-livsmedelsförening som avsiktligt intas utöver den vanemässigt konsumerade kosten i syfte att uppnå en specifik hälso- och/eller prestationsfördelar.” Den amerikanska kongressen beskrev, när den utformade 1994 års kosttillskottshälsolag beskrev ett kosttillskott som:

”…en produkt, annan än tobak, som används i samband med en hälsosam kost och som innehåller en eller flera av följande kostingredienser: ett vitamin, mineral, ört eller annan botanisk, en aminosyra, en dietsubstans för människan att komplettera kosten genom att öka det totala dagliga intaget, eller ett koncentrat, metabolit, beståndsdel, extrakt eller kombinationer av dessa ingredienser”

Antidoping Norge (ADNO) samlar årligen in ungefär 2 800 dopingprover fördelade på 2 000 dopingtester av idrottare som deltar i idrotter organiserade under Norges olympiska och paralympiska kommitté och idrottsförbund. Under dopingtestet måste varje idrottare fylla i ett dopingkontrollformulär (DCF) inklusive demografisk information, idrottsutövares nivå, idrottsgren och information om eventuella kosttillskott och/eller läkemedel som använts under de föregående sju dagarna. Föreliggande norska studie undersökte användningen av kosttillskott bland idrottare som har deltagit i dopingkontroller genom att extrahera information från 10 418 dopingkontrollformulär (DCF) som samlats in av Antidoping Norge från 2015 till 2019.

Följande information från varje DCF registrerades manuellt i en elektronisk databas med hjälp av Microsoft Excel: Dopingkontrollår, kön, åldersgrupp (<20; 20–24; 25–29; 30–34; 35–39; ≥40), idrottsnivå (idrottare på nationell nivå eller lägre), idrottsgren, typ av test (under tävling eller utanför tävling) och nationalitet. Idrottsgrenarna kategoriserades i grupper utifrån fysiologiska egenskaper och risken för doping. Vidare registrerades om idrottaren hade registrerat information om användning av något kosttillskott under de sju dagarna före dopingkontrollen (ja; nej). Användningen av kosttillskott definierades som att registrera ett eller flera kosttillskott på DCF. Kosttillskott registrerades efter kategori (medicinska kosttillskott; sportprodukter; ergogena ämnen; blandprodukter; växtbaserade och andra naturprodukter; andra produkter).

Totalt 10 418 dopingformulär (män: 76 %, n=7 939, kvinnor: 24 %, n=2 479) från 2015 till 2019 inkluderades i studien. Idrottare på nationell nivå utgjorde 59 % (n=6 184). Idrottare med norskt medborgarskap utgjorde 94 %. En knapp majoritet (54 %) erhölls från dopingkontroller utanför tävling. Materialet representerar idrottare från 67 olika idrottsgrenar, varav 25 idrottsgrenar bidragit med ≥100 DCF:s under perioden.

Sammantaget innehöll 51 procent av dopingkontrollformulären information om minst ett kosttillskott.

IdrottsgrenAntal testerFormulär medGenomsnitt

(en person kankosttilskott an-antal kost-

ingå > 1 gång)givna (%) tillskott

Styrkelyft649793,2

Tyngdlyftning375682,7

Skridsko249662,0

Friidrott695652,6

Rodd152642,7

Skidor989642,1

Orientering135631,8

Alpin skidåkning150622,1

Kickboxning190572,2

Brottning137542,6

Boxning166522,0

Judo102502,0 Skidskytte378501,9

Triatlon173491,8

Cykling735492,5

Ishockey657461,9

Amerikansk fotboll251452,1

Cheerleading154432,2

Simning244421,8

Basket380421,9

Innebandy190401,6

Handboll614381,9

Fotboll 1358371,9

Volleyboll298311,7

Taekwondo105231,3

Totalt 9526522,1

Idrottare på nationell nivå rapporterade oftare att de använde kosttillskott än motionärer (RA) (53 vs 47 %). Idrottare som använde kraft (71 %), uthållighet (56 %) och muskeluthållighetsi-drotter (55 %) hade den högsta andelen formulär med information om kosttillskott.

Medicinska kosttillskott var den mest använda kosttillskottskategorin för båda könen och inom alla sporter. Kosttillskott med hög risk att innehålla dopingsmedel var vanligast bland motionerande män inom styrke- och kraftsporter. Det fanns små och icke-signifikanta variationer från år till år i prevalensen av idrottare som använder kosttillskott, medan antalet produkter som används samtidigt toppade 2017 innan de sjönk 2019 (2,30 mot 2,08). Användningen av medicinska kosttillskott och ergogena substanser ökade något för både elitidrottare och motionärer från 2015 till 2019, medan användningen av alla andra kosttillskottskategorier minskade. Kosttillskott med hög risk att innehålla förbjudna ämnen sågs exempelvis i cheerleading och amerikansk fotboll.

Kosttillskott som en orsak till dopingbrott i Norge

Kosttillskott innefattar en stor grupp av olika former produkter med olika typer av ingredienser och med olika uppgivna effekter. Idrottsutövare använder dem av flera olika skäl, och användningen är hög i så gott som alla områden och på alla nivåer av idrott.

Trots att idrottsförbund och anti-dopingorganisationer under många år varnat för en ofrivillig risk att få i sig förbjudna substanser vid bruk av kosttillskott finns det få tecken på att bruket minskas.

I en norsk studie över 18 år studerades förhållandet mellan bruk av kosttillskott och fällande domar efter överträdelse av dopingreglerna.

I 26 % (n=49) av alla dopingfall 2003–2020 (n=192) hävdade idrottsutövaren att det var ett kosttillskott som var orsak till det positiva dopingprovet. Bevis för eller hög grad av sannolikhet att så verkligen var fallet förelåg i 27 fall, det vill säga 14 % av alla dopingfall i Norge den aktuella tiden.

Olika typer av stimulantia var vanligast i dessa fall (n=24) och av dessa förekom metylhexanamin oftast (n=17). Så kallade pre-workout kosttillskott hade högst risk (n=20) och därnäst produkter som hävdade att de förbrände fett (n=4).

ÅrAntal positivaAntal dopingprov därAntal dopingprov där

dopingprovidrottsutövaren hävdadeantidopingorganisationen

kosttillskott som källaansåg kosttillskott vara

en sannolik källa till ett

positivt prov

2003 521

20041111

20051120

2006 720

20071120

2008 822

2009 810

20101831

20111433

20121475

2013 721

20141510

2015 833

20161520

2017 600

20181274

20191775

2020 521

Totalt 192 49 (26 %) 27 (14 %)

Substanserna som “godkänts” som orsak till positiva dopingprov:

Metylhexanamin17

Anabola steroider 2

Efedrin 2

Sibutramin 2

Higenamin 1

Oxilofrin 1

4-metylpentan-2-amin 1

N-etyl-1-fenylbutan-2-amin 1

Tjuguåtta procent av kosttillskotten innehöll förbjudna substanser i metaanalys

I en rysk metastudie sökte man i världslitteraturen (PubMed, Science Direct, Google Scholar, och Web of Science) efter artiklar som undersökte hur ofta det förekommer förbjudna substanser i kosttillskott (dietary supplements) fram till juni 2021.

Meta-studien kom att omfatta 50 orginalartiklar omfattande undersökningar av 3 132 olika kosttillskott. 875 (28 %) av dem innehöll substanser som stod på WADA:s förbjudna lista. De vanligaste av de förbjudna substanser som hittades var sibutramin och anabola steroider.

Frekvensen 28 procent är naturligtvis hög, men representerar vad som publicerats i världslitteraturen. Man måste inse att det funnits undersökningar som aldrig publicerats eftersom resultaten varit relativt ointressanta (inga uppseendeväckande frekvenser funna) eller aldrig blivit accepterade av någon tidskrift av samma skäl. Med stor sannolikhet har också urvalskriterierna i de sammanslagna studierna skiljt sig åt i betydlig mån.

Oavsett att de exakta siffrorna dock kan diskuteras kan man konstatera att varje intag av kosttillskott av idrottsutövare utgör en betydande risk för ofrivillig doping.

Anabola steroider i proteinkosttillskott

I en iransk studie undersökte man anabola steroider (metyltestosteron och 4-andro-stenedion) i kosttillskott som utgjordes av protein. Man använde en kvalificerad laboratoriemetod (UPLC/MSMS + ESI + MRM) och satte gränsvärdena till 1 ng/g och 0.3 ng/g för de båda hormonen.

Man fann 4-androstenedion i 11 kosttillskott där 9 redovisats som vassle (whey) och med mängderna 1 578 ± 0.154 ng/g och 2 som redovisats som vasslealbumin (whey albumin) i mängderna 1 134 ng/g och 1.474 ng/g.

Av studien kan man inte dra slutsatser om hur vanligt det är med anabola steroider eftersom vi inte känner den iranska kosttillskottsmarknaden eller hur urvalet av kosttillskott gjorts, och eftersom endast två (vanliga) anabola steroider undersökts. Vi kan dock slå fast dels att anabola steroider ibland blandas in i proteinpulver utan att man anger det för köparna, dels att man kan mäta inblandningen med modern laboratorieteknik. Slutligen kan man påpeka att det inte är betydelselösa mängder av förbjudna substanser det rör sig om.

Korrelation mellan kosttillskott och anabola steroider i Nederländerna

I en nederländsk studie besvarade 2 269 män som gick på gym (ålder 24 ± 6 år) en enkät som lagts ut på nätet – det innebär att urvalet av svarare måste beaktas när man tolkar resultaten, men där man med särskild frågeteknik ansåg sig ha ökat svarens sensitivitet.

Av alla de svarande angav 83 procent att de använde proteinpulver (81 %), kreatin (46 %), pre-workout (44 %) eller liknande. Nio procent angav att de hade använt anabola steroider (4 % angav att de använde det vid tiden för enkätens ifyllande) och tre procent att de använt selective androgen receptor modulators (SARM), vilka kan ses som en ”modernare sort av anabola steroider.”

Det fanns en statistiskt signifikant korrelation mellan användande av kosttillskott och anabola steroider å ena sidan och sociala medier som fokuserade på utseenden å den andra. De som använde denna typ av sociala medier var också mer missnöjda med sitt utseende.

Dopingklassade substanser i kosttillskott i Nederländerna

I en holländsk undersökning undersöktes 66 kosttillskott tillgängliga via internet med idrottsutövare som målgrupp. Kosttillskotten utvaldes efter det att de marknadsfört som att de reglerade hormonerna i kroppen, ökade muskelmassan, minskade fettcellsmassan och/eller ökade energin. Det rörde sig om 21 olika varumärken som inköptes från 17 web-affärer.

Kosttillskotten analyserades med ISO17025-ackrediterade metoder.

Tjugofem av de 66 kosttillskotten (38 %) innehöll dopingklassade substanser som inte framgick av innehållsförteckningen. Det rörde sig bland annat om höga nivåer av oxilofrine, beta-methylphenethylamine (BMPEA) och N,beta-dimethylphenethylamine (NBDMPEA), de stimulerande ämnena 4-methylhexan-2-amine (methylhexaneamine, 1,3-dimethylamylamine, DMAA), de anabola steroiderna boldione (1,4-androstadiene-3,17-dione) och 5-androstene-3beta,17alfa-diol (17α-AED), beta-2 agonisten higenamine och beta-blockaren bisoprolol.

Baserat på de av tillverkarna rekommenderade doserna och de varierande doserna i olika tillverkningsomgångar (batcher) fastslår undersökarna att användandet av denna typ av produkter ger en betydande risk för att bli fälld för doping, oavsett att det sker utan intention att dopa sig. Utöver detta ansågs 3 av preparaten (5 %) vara direkt hälsofarliga om de användes i de doser som tillverkaren rekommenderar.

Förfalskade kosttillskott och mediciner i Frankrike

Förfalskade eller felaktigt varudeklarerade läkemedel har enligt World Health Organisation (WHO) blivit ett substansiellt problem genom tillkomsten av internet, eftersom de förfalskade medlen idag kan sändas från delar av världen där myndigheternas övervakning inte är tillräcklig. Minst lika vanligt tycks förfalskning vara med kosttillskott, och då särskilt med performance and image enhancing drugs (PIEDs).

I en fransk studie analyserades 110 olika mediciner (n=75) och kosttillskott (n=35) som beslagtagits som illegala i Frankrike från januari 2016 till december 2019 i kropps-byggarmiljöer. Sammantaget analyserades 42 medel avsedda att injiceras, 34 olika tabletter, 13 kapslar, 14 pulver, 4 flytande medel och 3 frystorkade.

Av läkemedlen hade 33 procent (n=25) mindre mängd aktiv substans än vad som angivits på de läkemedel de avsåg att likna, 24 var förfalskningar (innehöll något annat än de skulle) medan 19 % (n=14) innehöll vad de skulle. Femtiofyra av läkemedlen innehöll anabola steroider varav fyra var korrekt angivna medan resterande innehöll fel substans eller fel mängd.

Av kosttillskotten var däremot bara ett av 35 förfalskat (innehöll 1,3-dimethylbutylamine, DMBA).

Sammantaget bör man tillråda all – inklusive idrottsutövare – att inte köpa medicin och kosttillskott på den svarta marknaden.

Kontaminerade kosttillskott och beslagtagna preparat i Frankrike

Förfalskade kosttillskott och farmaceutiska preparat (utan verksamt innehåll, för lite substans jämfört med vad som angetts eller med helt annat innehåll) har enligt WHO blivit ett verkligt medicinskt problem, inte bara något jämförbart med anekdoter. I utvecklade länder är det särskilt ofta förekommande i dopingsammanhang.

Alla preparat som polis och tull beslagtog i Strasbourgområdet 2016–2019 undersöktes, 75 preparat och 35 kosttillskott. Av preparaten innehöll 54 anabola steroider, men däremot bara 1 av de 35 kosttillskotten (1,3-dimethylbutylamine, DMBA).

Selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM:s) funna i kosttillskott

Selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM) är en klass av läkemedel som uppvisar identiska anabola egenskaper som anabola steroider, förutom markant minskade androgena effekter. Dessa droger har dykt upp inom dopingområdet i början av 2000-talet. Ligandrol, ostarin, RAD-140 och andarin är de mest populära medlen som tillhör denna klass. Enligt WADA:s förbjudna lista är SARM förbjudna vid alla tillfällen (det vill säga både under och utanför tävling) och listas under avsnitt S1.2 (andra anabola medel).

Sammanställningar av WADA:s testsiffror från 2015 till 2019 har indikerat en regelbunden ökning av negativa analytiska fynd (AAF) på grund av SARM, särskilt med ostarin och ligandrol. Implementeringen av mycket känsliga kromatografiska antidopinganalyser har inducerat högprofilerade utmaningar av brott mot antidopingreglerna, eftersom idrottare vid ett flertal tillfällen har hävdat att kontaminering var orsaken till deras AAF.

Sedan början av 2000-talet har det accepterats av Court of Arbitration for Sports (CAS) i Lausanne (Schweiz) att under vissa specifika omständigheter kan ovanliga förklaringar ges för att förklara en AAF.  Ett rättsmedicinskt tillvägagångssätt kan inkludera testning av SARM i mat, dryck, men mest i kosttillskott. Eftersom de flesta överträdelser av antidopingreglerna bara är kända flera veckor efter urininsamlingen, används denna biologiska matris sällan för ytterligare tester, trots att de flesta SARM kan detekteras i flera veckor i urin.

Utöver detta kan hår- eller nageltestning vara ett komplement för att dokumentera idrottarens påstående, men det kan naturligtvis inte betraktas som ett alternativ till urinanalys. Detta beror på att ett negativt hår- eller nagelresultat inte kan utesluta användningen av det upptäckta läkemedlet och inte kan åsidosätta urinresultatet.

Hittills involverar alla metoder för SARM-identifiering i olika matriser vätskekromatografi kopplad till tandemmasspektrometri eller högupplöst masspektrometri. Syftet med denna artikel var att granska den vetenskapliga litteraturen om de analytiska möjligheterna att testa SARM i kosttillskott, urin och hår eller nagelklipp efter en AAF för att dokumentera påståenden från en idrottare eller hans/hennes juridiska team.

Metod för upptäckt av 96 olika anabola steroider i kosttillskott

Det är väl belagt att anabola steroider ibland finns som tillsats – utan redovisning på förpackningen – i kosttillskott avsedda för idrottsutövare.

Man har nu utvecklat en metod med gas chromatography tandem mass spectrometry med selective reaction monitoring för att samtidigt söka efter 96 olika anabola steroider i kosttillskott.

En fördel med metoden är att den är snabb, 23 minuter. Gränsen för upptäckt var 0.5–4 ng/g fasta kosttillskott och 0.1-0.8 ng/mL för flytande.

I en praktisk kontext undersöktes 300 kosttillskott erhållna via internet och man fann tre kosttillskott som innehöll förbjuden substans: 4-hydroxyandrostenedion, DHEA och 6-Br androstenedion.

En ny metod för att påvisa anabola steroider i kosttillskott

En forskargrupp vid den kinesiska tullmyndigheten redovisade en ny metod för att påvisa anabola steroider i kosttillskott: magnetic solid-phase extraction combined with high-performance liquid chromatography-tandem mass spectrometry.

Artikeln redovisar metodiken och hur dess olika parametrar påverkade slutresultatet.

Under optimala förhållanden låg detektionsgränsen för de olika anabola steroiderna i spannet 0.001 till 0.02 μg/L, med relativa standarddeviationer på 5.52-11.6 procent.

CAS avseende bruk av kräm innehållande tillväxthormonstimulerande medel

Ashley Kratzer (född 8 februari 1999) är en vänsterhänt amerikansk kvinnlig tennisspelare, som blev antagen som en medlem i International Tennis Federation i december 2016 och som fick ett wild card till US Open 2017, men som bäst endast nått plats 200 på WTA:s ranking. Hon blev aktuell för CAS (2020/A/7536, med dom 15 juni 2021) sedan hon använt en kräm innehållande ett tillväxthormonstimulerande hormon (GHRP-6).

I CAS utlåtande lades särskild vikt vid skillnaden i regeltextens reckless (hänsynslöst) och oblivious (omedvetet) uppförande. Det poängterades också att inom elitidrotten krävs det av varje idrottsutövare att vara särskilt noggrann varje gång någon medicin används eftersom det i princip är idrottsutövarens ansvar att se till att ingen förbjuden substans används. Om en idrottsutövare skall kunna anses ha handlat omedvetet eller bara försumligt krävs att idrottsutövaren inte ens insett möjligen av regelbrott för att nå sin önskvärda prestation. För att kunna skilja omedveten från (indirekt) avsiktlig handling måste man – särskilt – beakta frivilligheten i handlingen, vilket i efterhand är svårbedömt. Som en generell regel kan man dock säga att ju mer avlägsen insikten om regelöverträdelsen är hos den som gjort den, desto mindre bör man anse att personen har skuld till den, och desto mindre kan man anse att avsiktligheten varit. Skillnaden mellan ett avsiktlig och ett oavsiktligt handlande behöver således inte vara stor och att avgöra vilket som gäller är en fråga om helhetsbedömning av situationen – vilket innebär bland annat vad idrottsutövaren gjort för att undvika en doping-situation.

Det redovisades att Krazer deltagit i ITF-tävlingar sedan 2014 och att hon deltagit i antidopingutbildning, i vilken ingår att hon är ansvarig för bland annat all mat som hon äter och annat som hon får in i sin kropp. Ett återkommande problem för tennisspelaren hade varit smärtande blåsor på hälarna, tårna och sidorna av fötterna, vilket lett till svår smärta och öppna sår. Hon hade upprepade gånger behandlats med olika hudkrämer för detta, men aldrig givits någon specifik diagnos. I april 2019 var hon i Kina och tränade inför the Kunming Open Tennis Tournament som hölls i Anning. Hon tränades då av en lokal tennistränare, Mr Zhang, som sa sig vara ansluten till kinesiska tennisförbundet och regelbundet tränade kinesiska idrottsutövare. Under träningen fick hon ånyo blåsor på fötterna och Mr Zhang gav henne en omärkt förpackning hudkräm som enligt tränare innehöll “Chinese antibacterial cream” också kallad “Chinese Neosporin” (neosporin är ett antibiotikum som enbart saluförs i USA). Eftersom hon behövde tejpa hälarna för att kunna spela använde hon inte krämen förrän hon hade blivit utslagen ur turneringen och tog sedan med den till hemmet i USA där hon använde den i ytterligare fem dagar två gånger per dag. Därefter använde hon krämen cirka en gång per månad då hon fick nya problem under tiden april 2019 till januari 2020.

I januari 2020 förberedde hon sig för ytterligare en stor tävling, nu på hemmaplan i Newport Beach i Kalifornien och fick då ånyo stora blåsor på fötterna och använde då igen den kinesiska hudkrämen. Hon använde den också den 27 januari på morgonen inför sin första match i tävlingen och efter den blev hon uttagen för dopingkontroll (det var den andra gången under tenniskarriären som hon dopingtestades). På dopingkontrollformuläret angav hon inte att hon hade använt den kinesiska krämen. Den 14 februari 2020 svarade WADA-laboratoriet i Montreal att man funnit Growth Hormone-Releasing Peptide 6 (“GHRP-6”), som återfinns på WADA:s förbjudna lista under rubriken S2, och tennisspelaren fick beskedet den 18 mars. Hon blev provisoriskt avstängd från och med den 28 mars. B-provet gav samma resultat och ITF:s antidopingkommitté dömde då Krazer till en fyraårig avstängning med start från den provisoriska avstängningens datum. Domen överklagades av Krazer till CAS.

Den 14 oktober 2020 genomfördes en första muntlig förhandling via videolänk. Man var enig om att den förbjudna substansen GHPR-6 med all sannolikhet kommit från den kinesiska krämen och att det innebar ett brott mot dopingreglerna. Skiljedomstolen slog fast att det var den anklagade tennisspelaren som var ansvarig för att visa att hon inte hade haft för avsikt att dopa sig. Därefter föregick en skriftväxling mellan i första hand domstolen och den anklagade. Den 4 maj hölls en andra förhandling via videolänk.

Tennisspelaren framhöll särskilt att hon använt en hudkräm – således inte tagit någon medicin i tablettform eller liknande – vilket i sig utgjorde ett tydligt indicium för att hon inte hade för avsikt att dopa sig. Hon påpekade också att eftersom burken med krämen inte hade någon innehållsförteckning kunde hon inte söka efter förbjudna substanser via internet. Dessutom förelåg betydande språksvårigheter när man besöker ett land som Kina.

Av visst intresse är att tennisspelaren använde sig av den kinesiska krämen eftersom hon tyckte att den var bättre än andra krämer hon använt – kanske borde detta ha givit upphov till ytterligare eftersökningar av vad den innehöll.

Det framgick att Krazer hade fått den aktuella krämen från en kinesisk medborgare vars fulla namn hon inte kände till och som hon enbart känt ett fåtal dagar. Hon hade inte försäkrat sig om att det rörde sig om en certifierad tränare utan hade trott på hans ord, och hon visste inte om tränaren hade någon medicinsk utbildning eller erfarenhet. Trots det tog hon emot en burk med kräm på vilket det inte fanns något namn eller innehållsförteckning. Det fanns också ett långt tidsutrymme (augusti 2019-januari 2020), vilket borde ge goda möjligheter att i hemlandet ta reda på vad som fanns i den kinesiska krämen eller byta till en kräm med innehållsförteckning. Skiljedomstolen ansåg att tennisspelaren i och med detta inte hade gjort ens ett basalt försök att försäkra sig om att krämen inte innehöll något förbjudet medel, vilket innebar att domstolen inte behövde bedöma om hon avsiktligt dopat sig eller om det var en ”misstagsdoping.”

Skiljedomstolen fastslog att Ashley Kretzer begått ett brott mot dopingreglerna och att hon inte gjort vad hon borde för att undvika det. Därför stod avstängningen på fyra år kvar och hon förlorade de prispengar och titlar hon erhållit efter den 28 mars 2020.

Jessica Hardy som fick kontaminerat kosttillskott av sin sponsor

Jessica Adele Hardy Meichtry (född 12 mars 1987 i Ornage, Kalifornien) är en amerikansk tävlingssimmare som specialiserat sig på bröstsim och frisim. Hon har vunnit totalt tjugoåtta medaljer i stora internationella tävlingar, fjorton guld, nio silver och fem brons som sträcker sig över OS, VM och Pan Pacific Championships. Hardy vann en bronsmedalj i 4×100 meter frisim och en guldmedalj i 4×100 meter medleystafetter vid olympiska sommarspelen 2012 i London.

Hardy gick på University of California, Berkeley, där hon tävlade för tränaren Teri McKeevers  California Golden Bears simteam i två år. Hon var fyra gånger universitets- mästare och träffade sin blivande man Dominik Meichtry , en schweizisk simmare och trefaldig olympier, på Berkeley. Hon blev professionell 2007 för att träna med tränaren Dave Salo för Trojan Swim Club vid University of Southern California. 2016 meddelade hon att hon nu skulle träna med Mark Schubert på Golden West Swim Club i Huntington Beach, Kalifornien. Hon avslutade också sin kandidatexamen från Arizona State University 2016.

Hon gifte sig med Dominik Meichtry den 5 oktober 2013. I september 2017 meddelade paret att de väntade sitt första barn. Hon har också en lång historia av filantropiarbete med organisationer som USA Swimming Foundation, Jessie Rees Foundation, Special Olympics, Surf Aid International, Long Beach Water Department och volontärarbete som representant för idrottare i Olympic Internal Operations Committee, USA Swimming Steering Committee och USA Swimming Athletes’ Executive Committee.

Vid de amerikanska olympiska lagförsöken 2008 kvalificerade Hardy sig för USA:s olympiska lag. Några veckor senare, den 23 juli 2008, fick Hardy besked om att det andra av hennes tre dopingprov från försöken kom tillbaka som positivt för låga nivåer av clenbuterol. Hennes advokat bekräftade den 24 juli 2008 att Hardys “A” och “B” prover från ett test som administrerades den 4 juli var positiva för clenbuterol. Hardy hävdade oskuld och sa att hon aldrig ens hade hört talas om clenbuterol. Mediebevakningen av frågan noterade att kontaminerade kosttillskott har spelat en roll i några tidigare fall av förbud, och detta var fallet den här gången också. Ett exempel har varit den amerikanska simmaren Kicker Vencill , som vann en rättegång mot ett företag som försåg honom med kontaminerade kosttillskott som resulterade i ett positivt test och två års avstängning från sporten.

Den 1 augusti 2008, efter Hardys utfrågning inför USA:s antidopingbyrå (USADA), släppte USADA ett uttalande där det stod: “USA:s antidopingbyrå ​​(USADA) meddelade idag att den amerikanska simmaren Jessica Hardy från Long Beach, CA, testade positivt för den förbjudna substansen clenbuterol vid de amerikanska olympiska försöken den 4 juli 2008 och har gått med på att dra sig ur USA:s olympiska lag 2008 i lagets bästa intresse.” I maj 2009 tillkännagavs det att Hardy skulle bli avstängd från sporten i ett år för det positiva testet.

Den 21 maj 2010 samtyckte Court of Arbitration for Sport (CAS) till 2009 års beslut från American Arbitration Association och avslog överklagandet från WADA om att öka avstängningen från ett till två år. Från 2008 till 2009 avtjänade Hardy en 12 månaders avstängning. I april 2012 tillkännagavs att Hardy skulle vara berättigad till OS 2012.

Det som gör Hardys fall speciellt är att det förbjudna ämnet, clenbuterol, fanns i ett kosttillskott tillverkat av en av hennes sponsorer, AdvoCare.

Hardy återvände till tävlingen 2009 och satte nya världsrekord på långbana 50 meter bröstsim och 100 meter bröstsim vid 2009 års Amerikanska mästerskap. Vid olympiska sommarspelen 2012 i London vann Hardy sin första OS-medalj, ett brons, i 4×100 meter frisim med Missy Franklin , Lia Neal och Allison Schmitt , när det amerikanska laget slutade trea bakom lagen från Australien och Nederländerna. . Hardy simmade den andra sträckan och hade en sträcktid på 53,53 sekunder och laget slutade med en total tid på 3:34,24, ett amerikanskt rekord . Hon fick också en guldmedalj genom att simma för det vinnande amerikanska laget i de preliminära heaten på 4×100 meter medleystafetten . I sina två individuella tävlingar slutade hon sjua på 50 meter frisim och åttonde på 100 meter frisim.

Elitlöparen Shelly Houlian angav att hon ätit nadrolonkontaminerat kött

Shelby Houlihan (född 8 februari 1993) är en amerikansk elitlöpare som tog sig till final på 5000 meter vid olympiska sommarspelen 2016. Houlihan har (2021) det amerikanska rekordet på både 1500 meter och 5000 meter. Hon sponsrades av Nike. 2020 anklagades hon för doping med nandrolon och efter dom i det internationella friidrottsförbundet (World Athletic) togs fallet till CAS (CAS 2021/O/7977).

Houlian lämnade ett dopingprov under träningsförhållanden (out-of-competition) den 15 december 2020 i Oregon, USA. Provet visades innehålla 19-norandrosteron (nandrolon). Den 27 januari analyserades B-provet som också visades innehålla nandrolon i dopingklassande mängd.

Houlian anförde att hon måste ha fått i sig den förbjudna substansen då hon åt en burrito (en vetetortilla fylld med bönor, kött, ris och eventuellt annat) innehållande inälvsmat från ett gatukök på kvällen (19:30) innan dopingprovet togs 10 timmar senare.

Den 7 maj försökte löparen få den provisoriska avstängningen upphävd så att hon skulle kunna ställa upp i uttagningstävlingarna för det kommande OS avseende 10 000 meter. Anhållan avslogs dock.

En skiljedomare utsågs och den 4 juni hölls en videosession där sammanlagt två vittnen hördes för åklagarsidan och fem för svarandesidan.

Som sitt expertvittne kallade Houlian bland andra en amerikansk läkare, Emmanuel Strahm (som tidigare arbetat på Dopinglaboratoriet i Huddinge), som framförde att kvoten mellan 19-norandrosteron och 19-noreticholanolon (en metabolit till nandrolon) motsvarade ett intag cirka 10 timmar efter intag av nandrolon så som det skulle vara efter kontaminerat griskött eller -inälvor.

Åklagarsidan gjorde det osannolikt att gatuköket av misstag skulle ha serverat Shelby Houlihan kött från en okastrerad gris (som är den enda typen av gris som naturligt skulle kunna ha såg höga nadrolonvärden i sig spontant att det skulle ge utslag i en dopingtest om köttet åts av en idrottsutövare), eftersom kött från sådana djur inte kunde köpas in på det sätt som gatuköket vanligen inköpte kött. Man hävdade också att om det rörde sig om svinmage som Houlian ätit (vilket hon uppgivit) finns det betydligt mindre i magens muskulatur än i andra muskler från svin, och långt mindre än i exempelvis grisens njurar och lever.

Man diskuterade också halterna av nandrolon i Houlians urin och fann att den var 2–3 gånger högre än vad som någonsin uppmätts i vetenskapliga försök efter intag av betydligt mer kött från okastrerade grisar. Den isotopsignatur som påvisades avseende nandrolonet skiljde sig också signifikant från vad som vanligen ses hos kommersiellt majsuppfödda grisar i USA, men stämmer väl överens med de medicinska tabletter innehållande nandrolon som tillhandahålles i USA.

Svarandesidan ansåg att laboratoriet borde utfört kompletterande analyser så snart Houlian hade hävdat att hon fått i sig den förbjudna substansen genom griskött, men laboratoriet hävdade att de följt regelboken.

Löparen hade också gjort en håranalys, där man inte hade funnit något spår av nandrolon. Hon framförde också att hon blivit dopingtestad mycket ofta och att ingen av de tidigare testerna visat tecken på doping. Argumentet avvisades dock.

Dock hade analyserna från tidigare dopingtester genomgående visat en annan carbone isotope signature än den som visades i det nu aktuella dopingprovet. Från åklagarsidan påpekades också att the carbone isotope signature var annorlunda avseende nandrolonet jämfört med androsteron och preganediol som också påvisades som naturliga steroider, och att signaturen från nadrolonet i det aktuella dopingprovet var ”extremely unlikely” i kött som kom från någon djuruppfödare i USA.

I sammanfattningen av skiljedomarens bevisvärdering befanns det osannolikt att ätandet av den diskuterade burriton skulle kunnat resultera i ett positivt dopingprov. Man fann också att ”sanningstest” (polygraph) inte kan användas för att indikera att intaget av den förbjudna substansen var utan avsikt.

Således fastslogs att Houlian had failed to establish the source of the 19-NA detected in her urine sample to the applicable standard of proof, och således skulle intaget av den förbjudna substansen betraktas som medvetet (intentional).

Hon dömdes således till fyra års avstängning.

Katerina Nash testade positivt för veterinärmedicin

Kateřina Nash (född Hanušová, född 9 december 1977) är en tjeckisk längdskidåkare och cyklist som tävlade från 1994 till 2003 i skidåkning och som fortfarande är aktiv i cykling för Clif Pro Team. När hon tävlade i två vinter-OS slutade hon sexa i 4×5 km stafett i Nagano 1998 och hade sin bästa individuella avslutning på 20:e plats i 15 km tävlingen i Salt Lake City 2002. Hon är numera bosatt i Truckee, Kalifornien.

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA tillkännagav den 2 mars 2023 att Kateřina Nash lämnat ett positivt dopingprov för ett förbjudet ämne som inte var specifikt listat på WADA:s förbjudna lista.

Efter en utredning kom USADA fram till att Nash inte skulle bli avstängd, trots att hon haft ämnet capromorelin i sitt dopingprov eftersom det rörde sig om en no-fault-överträdelse, vilken enligt reglerna skall offentliggöras.

Capromorelin, som i USA säljs under varumärkena Entyce och Elura, är ett veterinär-läkemedel som används för att hantera viktminskning hos katter och hundar. Capromorelin är en ghrelinreceptoragonist som utvecklats av Pfizer.

Capromorelin godkändes för veterinärmedicinsk användning i USA i maj 2016. Substansen

stimulerar utsöndringen av tillväxthormon som ett ghrelinmimetikum. Det får kroppen att utsöndra mänskligt tillväxthormon på ett sätt som vanligtvis ses i puberteten och i ung vuxen ålder. Studier har visat att läkemedlet också direkt höjer halten av IGF-1. I ett ettårigt behandlingsförsök (som började 1999) med 395 seniorer mellan 65 och 84 år, ökade patienter som fick läkemedlet i genomsnitt 1,4 kg avseende fettfri kroppsmassa under de första sex månaderna och gav också bättre förmåga att gå i en rak linje i ett test av balans, styrka och koordination. Efter 12 månader hade patienter som fick capromorelin också en förbättrad förmåga att gå i trappor, men resultaten var inte tillräckligt bra för att fortsätta prövningen för det andra planerade året. Från och med 2017 avbröts capromorelinstudier på människor.

Nash testade positivt för capromorelin som ett resultat av ett urinprov utanför tävling som hon lämnade den 24 oktober 2022. Capromorelin, även om det inte är specifikt listat på WADA:s förbjudna lista, anses av WADA vara ett icke-specificerat ämne i klassen ”Peptidhormoner, Tillväxtfaktorer, Besläktade Substanser och Mimetika” (S2). Capromorelin är alltid förbjudet enligt USADA och USA:s olympiska och paralympiska kommittés nationella antidopingpolicy och Internationella cykelförbundets antidopingregler, som alla har antagit World Anti-Doping Koden.

Under USADA:s utredning av hennes fall försåg Nash USADA med register över en receptbelagd flytande medicin för husdjur innehållande capromorelin, som hon gav oralt till sin hund varje dag under de sista veckorna av sitt husdjurs liv i ett försök att få det att behålla vikten. På grund av svårigheten att administrera oralt läkemedel för husdjur, kom Nash ofta i kontakt med den flytande medicinen via sina händer, och medicinflaskan varnade inte användarna om risken för kontaminering från transdermal exponering. USADA, tillsammans med laboratorieexperter, genomförde en studie av transdermal exponering med läkemedel som innehåller capromorelin. Testerna visade att det var fullt möjligt att lämna ett kontaminerat urindopingprov genom att handskas med veterinärmedicinen. Studier visade att idrottarens exponeringsscenario med medicinen korrelerade mot det låga nivåerna, 0,07 ng/ml (70 delar per biljon), av capromorelin som fanns i hennes urinprov. Det finns för närvarande dock inget tröskelvärde för capromorelin, så vilken nivå som helst utlöser en rapport från laboratoriet om ett positivt analytiskt fynd. Utan dessa tester skulle Nash ha blivit föremål för en fyraårig avstängning.

USADA drog således slutsatsen att Nash inte hade begått något fel eller försumlighet med avseende på förekomsten av capromorelin i hennes prov och hon blev frikänd.

DOPINGMEDEL FUNNA I RECEPTFRIA MEDICINER

Hög risk för misstagsdoping vid bruk också av receptfria mediciner

I en japansk studie undersökte man om man kunde undvika misstagsdoping genom att läkare gick igenom idrottsutövarnas privata medicininnehav. Det rörde sig om japanska bordtennislandslaget spelare och ledare som under åren 2011-2019 varje år fick sina mediciner – inkluderande receptfria mediciner, kosttillskott och liknande – genomgångna och registrerade

Av de 1238 funna preparaten som var receptbelagda mediciner fanns 85 (7 %) på WADAs förbjudna lista liksom 49 av 259 (19 %) receptfria mediciner. Det innebar att nästan var tionde av de preparat som de japanska idrottarna hade för avsikt att konsumera riskerade att fälla dem för doping om de blivit testade och de inte hade dispens för användandet.

Författarna drar slutsatsen att det är viktigt att medicinskt utbildade med särskild doping-kunskap tar på sig ansvaret att ge igenom idrottarnas medicinförbrukning inför varje säsong.

DOPINGMEDEL FUNNA I MAT

Dopingklassade substanser i mat

Idrottare behöver konsumera en betydande mängd energi under långvarig träning och i högintensiv tävling. Det är nödvändigt för dem att inta näringsrika livsmedel som laddar upp deras energireserver. Emellertid har det i idrottshändelser de senaste åren, både nationellt och internationellt, visat sig att positiva drogtest orsakats av intag av livsmedel som innehåller prestationshöjande substannser (PEDs), oftast dopingklassade. Som ett resultat har förebyggande och kontroll av PEDs i livsmedelsförsörjningen fått ökad uppmärksamhet.

För bättre förebyggande och kontroll är första steget att förstå kontamination (föroreningar) i livsmedel av förbjudna substanser. I den här aktuella studien har de dopingklassade substanserna studerats avseende deras närvaro i animaliska livsmedel, växtbaserade livsmedel och syntetiska näringskosttillskott avsedda för tävlingsidrottare. Den undersöker de potentiella riskerna med livsmedelsbaserad doping med hjälp av tekniker som extern tillsats och analys av endogena komponenter. PEDs i animaliska livsmedel inkluderar beta-adrenerga agonister, anabola steroider och glukokortikoider, som kan återfinnas i främst kött men som även kan ha andra källor. Å andra sidan inkluderar PEDs i växtbaserade livsmedel alkaloider, higenamin och zeranol, som kan återfinnas i kaffe, te, sichuanpeppar och spannmål. Dopingklassade substanser som ofta tillsätts syntetiska tillskott inkluderar kreatin, traditionella kinesiska örter, 1,3-dimetylbutylamin (DMAA), sibutramin, efedrin och metylhexanamin.

Kontrollistan över prestationshöjande droger i livsmedel bör kontinuerligt uppdateras och förfinas. Forskning om detektionsmetoder för prestationshöjande droger i livsmedel bör också främjas. Dessutom bör marknadsövervakning och lagföring stärkas för att säkerställa att livsmedel avsedda för tävlingsidrottare uppfyller nationella säkerhetsstandarder innan de når marknaden. För att förebygga och kontrollera livsmedelsbaserad doping utfärdade Anti-Doping Center vid Kinas generalkontor för idrottsriktlinjer för förebyggande och kontroll av prestationshöjande droger i mat vid stora idrottsevenemang den 23 november 2021. Dokumentet hjälper till att fastställa sex klasser med 48 förbjudna ämnen inom idrotten, inklusive

anabola medel

beta2-agonister

beta-blockerare

glukokortikoider

stimulantia

diuretika och andra maskeringsmedel

Dessa ämnen bör övervakas noggrant av myndigheterna för att minska riskerna för oavsiktlig doping som härstammar från kontaminerad mat eller näringskosttillskott. Användningen av veterinärmediciner hos livsmedelsproducerande djur ger en potential att skapa rester i animaliska produkter (kött, mjölk, ägg och honung) och utgör en hälsorisk för konsumenten. Dessutom utgör intag av rester från veterinärmediciner i ätliga djurdeler inte bara en potentiell hälsorisk för idrottare utan leder också till positiva dopningsresultat. Marknaden översvämmas dessutom av undermåliga produkter med överdriven marknadsföring och vissa produkter innehåller till och med olagliga tillsatser som är skadliga för människors hälsa. Säljarna utnyttjar konsumenternas brist på kunskap och förståelse, och idrottare är bland dessa konsumenter.

beta-Receptoragonister, särskilt clenbuterol

beta-Receptoragonister tillhör klassen fenetylaminläkemedel, vars kemiska strukturer liknar adrenalin och noradrenalin. Ofta använda inom djurhållning kan beta-receptoragonister främja proteinsyntes hos djur och öka foderomvandlingseffektiviteten, det vill säga ge högre slaktvikt trots samma mängd foder. Trots deras potentiella fördelar kan intaget av resterande beta-receptoragonister genom köttprodukter orsaka skadliga fysiologiska biverkningar på människokroppen. Clenbuterolhydroklorid, känt i Kina som “magerköttspulver”, kan främja muskeltillväxt hos djur, minska fettavlagring och öka magerkött. Det är också den vanligaste beta-receptoragonisten som påvisas i antidopingtester. Många idrottare har testat positivt för clenbuterol efter att ha ätit kött. Sådana atypiska resultat kan negativt påverka deras rykte och skada deras hälsa, och det är svårt för idrotten att bevisa att ett positivt dopingprov kommer från köttintag och inte av försök till doping.

.

Enligt rapporter från världssportevenemang och data från WADA-ackrediterade laboratorier och antidopinglaboratorier vid Kinas generalkontor för idrott (GASC) har oavsiktlig eller oavsiktlig doping blivit huvudorsaken till positiva resultat sedan 2008. Oavsiktlig doping inträffar oftare inom lagidrott, och oavsiktlig användning av förbjudna droger av idrottare förekommer även inom individuella sporter, såsom cykling och brottning, som kräver höga nivåer av fysisk uthållighet. Enligt reglerna från Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och i Världskoden mot doping (WADC) är idrottare, även om de kan frias efter att ha testat positivt för föroreningar i mat eller endogena ämnen, ansvariga för vad som finns i deras kropp, oavsett hur det hamnade där. Enligt reglerna kommer idrottare som testar positivt för förbjudna ämnen att bli avstängda. Anklagelserna kommer således att rubba deras liv och förstöra deras idrottsliga momentum. För att förhindra att idrottare oavsiktligt intar kontaminerat kött uppföder många träningscentra grisar, nötkreatur och andra djur i sina egna faciliteter eller köper animaliska livsmedel från särskilda leverantörer.

Anabola steroider

Anabola steroider, farmakologiskt benämda som anabol-androgena steroider eller i vardagligt tal helt enkelt som “steroider,” är läkemedel som efterliknar effekterna av manliga könshor-moner som testosteron och androstenedion. Som en av de vanligaste prestationshöjande drogerna inom idrotten kan anabola steroider allvarligt störa hormonbalansen i den mänskliga kroppen. Enligt en undersökning utförd av Internationella Olympiska Kommittén innehöll 15 procent (94) av 634 undersökta kosttillskott anabola steroider, trots att de vanligen inte var angivna på produktetiketten. Dessutom kan förhöjda halter finnas i kött från djur som behndlats med anabola steroider för att öka köttvikten.

Glukokortikoider

Glukokortikoider, exempelvis cortison, är en typ av hormon från binjurebarken som upprätthåller energiförsörjningen genom att bryta ner proteiner och leverglykogen till glukos. De är vanligt förekommande i exempel lakrits och vaniljsås inkluderar substanser som dexametason, prednison och hydrokortison. Inom modern veterinärmedicin spelar glukokortikoider en avgörande roll i hanteringen av olika kliniska tillstånd. Dessa är förbjudna av WADA för peroralt bruk. Restprodukter av dexametason och betametason kan återfinnas i muskler och njurar hos exempelvis oxar och grisar.

Higenamin

Tillhörande klassen av benzylisoquinolinalkaloider är higenamin en typ av naturlig växtbaserad beta2-receptoragonist som har effekten att minska spänningen i glatta muskler och används därför någon gång som en hjärtstimulant. På grund av sina farmakologiska effekter, som att öka hjärtfrekvensen och lungkapaciteten, används higenamin av vissa idrottare för att förbättra sin prestation inom sporter som kräver explosiv styrka. Dock kan higenamin, som ett kardio-toniskt medel, också öka risken för hjärtproblem för idrottare. Följaktligen har higenamin kategoriserats som en förbjuden substans och ingår i kategorin S3 (beta2-agonister) enligt WADA sedan 2019.

Higenamin finns i olika traditionella kinesiska örter, såsom asarum, radix aconiti lateralis preparata och cortex phellodendri. Det finns också i vanliga kryddor som varje hemmakock kan använda, såsom peppar och kanel. Eftersom dessa används av många människor kan många idrottare vara omedvetna om risken för oavsiktlig dopning. För idrottare utgör därför higenamin en livsmedelssäkerhetsrisk som en prestandaökande substans. Enligt WADA:s riktlinjer utgör närvaron av higenamin i urinprov vid koncentrationer större än eller lika med 10 ng/mL ett oönskat analytiskt fynd (AAF).

Kreatin

Amerikaner konsumerar över 4 miljoner kg kreatin per år. Inom sportnäringsmarknaden är kreatin det mest populära kosttillskottet med årliga försäljningen på 200 miljoner dollar. Medan kreatin används omfattande, är dess säkerhet fortfarande föremål för debatt. Sammantaget verkar det dock inte finnas några negativa effekter av att konsumera rekommenderade doser av kreatinmonohydrat för friska individer, varken på kort eller lång sikt (upp till 30 g per dag i upp till 5 år). Kortvarig (5 dagar till 2 veckor) och högdos (0,3–0,8 g (kg/d) administrering av kreatin kan stimulera produktionen av metylamin och formaldehyd (potentiellt cytotoxiska metaboliter av kreatin) i urinen hos friska individer, men det finns inga negativa effekter på deras njurfunktion. Kreatin är inte dopingklassat.

1,3-Dimetylamylamin

Med struktur analog med efedrin och amfetaminer har DMAA inkorporerats i viktminskning-sprodukter eftersom det kan påskynda lipolys och stimulera ämnesomsättningen. Att ta DMAA kan dock öka blodtrycket och leda till hjärt- och kärlproblem, från takykardi till hjärtinfarkt och stroke. I allvarliga fall kan det också leda till akut leverskada. Följaktligen WADA förbjudit DMAA och i många länder har myndigheterna kraftigt begränsat användningen av DMAA som ett kosttillskott. På senare år har föreningar som 1,3-dimetylbutilamin (DMBA), 1,4-dimetylpentylamin och 2-amino-6-metylheptan som delar strukturell likhet med DMAA lagts till sportnäringsprodukter, men inga bevisade studier har genomförts för att bekräfta deras biotillgänglighet och effektivitet.

Metylhexanamin

Metylhexanamin (MHA) är en enkel alifatisk amin och vasokonstriktor som kan administreras genom inhalation till nässlemhinnan för att utöva sin effekt mot snuva. Den används också för att behandla hypertrofiska eller hyperplastiska orala vävnader. MHA används omfattande som kosttillskott under varumärken som Forthane, Forthan, Floradrene och dimetylhexanamin. År 2010 inkluderades det i WADAs förbudslista och förblev förbjudet som stimulant i tävling från 2011 till 2013. Enligt WADAs årsrapport från laboratorier 2010 var antalet positiva fall för MHA (123 rapporterade fall) det högsta bland andra stimulantläkemedel, vilket stod för 21 procent av alla stimulanter som detekterades i antidopningstester. Året därpå, 2011, toppade det återigen listan över stimulanter, med 283 rapporterade positiva fall, vilket utgjorde 39 procent av alla.

Enligt statistik från WADA-ackrediterade laboratorier är MHA den mest använda förbjudna substansen i stimulantkategorin och orsakar över 10 % av alla positiva drogtester inom tävlingssport. Både vid internationella och inhemska idrottsevenemang har idrottare över åren testats positiva för MHA.

Nandrolon i grisskött

19-Norandrosteron (19NA) är den föredragna substansen i urin för att identifiera dopning med nandrolon eller relaterade 19-norsteroider. Vid koncentrationer mellan 2,5 och 15 ng/mL krävs isotopratiomasspektrometri (IRMS) för att fastställa den exogena ursprunget för urin-19NA. En absolut skillnad på 3 promille mellan urin-19NA och en endogen referenssubstans (ERC) utgör en fynd för exogent ursprung av 19NA. Under de senaste 3 åren har 77 prover innehållande urin-19NA mellan 2,5 och 15 ng/mL analyserats.

De uppmätta delta13 C-värdena för 19NA varierade från -29,5 till -16,8 promille. Jämfört med delta13 C-värdena för motsvarande urin-ERC varierade från -22,4 till -16,2 promille. På grund av den betydande överlappningen i värden mellan målsubstansen och det naturliga intervallet för urin-ERC kan det vara utmanande att skilja mellan endogent och exogent ursprung av urin-19NA. Dessutom är det välkänt att konsumtion av inälvor från icke-kastrerade grisar kan producera 19NA i urin. För att avgöra om detta kan orsaka ett positivt IRMS-resultat enligt nuvarande IRMS-positivitetskriterier, konsumerades kött från icke-kastrerade galtar som fått en blandning av majs och soja av 13 frivilliga. Två frivilliga hade 19NA-resultat över 2,5 ng/mL, och de uppmätta isotopvärdena, medan de var inkonsekventa med dokumenterade 19-norsteroidpreparat, uppfyllde IRMS-positivitetskriterierna. Dessa ökningar i 19NA-urinkoncentrationer var emellertid kortvariga på grund av snabb eliminering. Tidiga uppföljningssamlingar kan hjälpa till att stödja en påstådd exponering för kost när låga urinkoncentrationer av 19NA med pseudo-endogena isotopvärden observeras.

Den amerikanske brottaren Nathan Jackson frikändes trots positivt dopingprov

En skiljedom i CAS (2022/ADD/46) den 29 november 2022 rörde den amerikanske brottaren Nathan Dyamin Jackson, som vunnit mer än 100 brottningsmatcher för Indiana University och som var inne på sin sjätte säsong som assisterande tränare för Princeton wrestling team under läsåret 2022-23. Han hävdade att han fått i sig den anabola steroiden boldenon genom kontaminering av kött. Jackson argumenterade för att boldenon används som tillväxt-promotor i boskap i USA och att koncentrationsnivåerna av boldenon i hans prov var förenligt med sådant kontaminerat kött.

Jackson lämnade en in-competition dopingkontrolltest den 29 maj 2021 vid Senior Pan American Championships där han vann i fristil, 92 kilosklassen. Provet lämnades efter finalen. Analysen av provet visade boldenon och en metabolit till blodenon.

Idrottaren anlände till Guatemala City, Guatemala, den 25 maj 2021. Innan han kom till Guatemala City befann sig idrottaren i Belle Mead, New Jersey, USA. Idrottaren bodde på Hotel Conquistador tillsammans med resten av det amerikanska brottarlaget där han säger att han åt de flesta av sina måltider dagarna före provtagningen. Jackson angav på sitt doping-kontrollformulär (”DCF”) att han inte hade använt några mediciner eller kosttillskott under de sju dagarna före sin dopingkontroll.

Den 29 juni 2021 meddelade det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal, Kanada (Laboratoire de contrôle du dopage INRS - Centre Armand Frappier Santé Biotechnologie), där provet analyserades, att idrottarens A-prov hade gett ett positivt resultat för boldenon och metabolit (uppskattad till 4 ng/mL respektive 1 ng/mL). A-provet redovisades som: “IRMS-resultat som är förenliga med boldenons exogena ursprung (-29.5 ‰) gentemot pregnanediol (-17.4 ‰) och 16-enol (-17.6 ‰). I enlighet med WADA:s tekniska dokument (Detection of Synthetic Forms of Endogenous Anabolic Androgenic Steroids by GC/C/IRMS, TD2021IRMS), måste prover med en koncentration av boldenon och metaboliter mellan 2.5 ng/mL och 30 ng/mL genomgå GC/C/IRMS-analys för att fastställa om substansens källa är exogen eller endogen. Laboratoriet utförde en GC/C/IRMS-analys, som bekräftade det exogena ursprunget av den förbjudna substansen boldenon. Idrottaren framförde att hans prov rapporterades under 5 ng/mL, och när det justerades för specifik vikt (1.029l) skulle den uppskattade koncentrationen av boldenon vara ännu lägre.

Idrottaren hade inte lämnat några andra antidopningsprover före den 29 maj 2021. Även om det är ovanligt att en idrottare i denna ålder och med denna erfarenhet skulle kunna genomföra hela sin idrottskarriär efter college utan en antidopingtest, kastar frånvaron av sådana tester inga tvivel över idrottaren.

Den 9 december 2021 – 7½ månad efter meddelandet om det positiva provet – begärde idrottaren analys av sitt B-prov. Samma dag framskaffades menyn från Hotel Conquistador, som angav maten som serverades under de dagar som idrottaren bodde där med sitt lag.

Han påpekade också att det är väl känt att boldenon används allmänt i Guatemalas boskaps-uppfödning, inklusive fjäderfä, och att han visste att åtminstone ett annat dopningsprov rapporterades positivt vid en tävling i landet, vilket innebar att risken för kontaminering av boldenon-kött för idrottare som tävlar vid tävlingen redan var dokumenterat.

Genom brev daterat den 4 januari 2022 gav idrottaren en redovisning angående boldenon och dess metaboliter som påträffades i hans prov. Han angav att han aldrig avsiktligt intagit boldenon, och han hade inte tagit någon produkt som han trodde kunnat innehålla boldenon. Innan han kom till Guatemala bodde han i New Jersey och hans diet var omnivor och rik på protein. Hans kost under tiden i Guatemala bestod främst av olika kötträtter tillsammans med potatismos och ris till lunch och middag, samt mycket frukt vid varje måltid, men han minns inte att han åt fisk. De tre måltider han åt utanför Hotel Conquistador var en kyckling-quesadilla på en restaurang i Antigua, Guatemala, den 26 maj 2021 och en hamburgare (Hamburguesa Hyatt Centric Guatemala) den 28 maj 2021 på restaurangen Zamat. Hela det amerikanska herrarnas fristillslag deltog på denna restaurang, men Jackson var den enda idrottaren som beställde en hamburgare. Den tredje måltiden, en biff, konsumerades efter att han hade lämnat sitt urinprov den 29 maj 2021. Trots försök från idrottaren att kontakta Ta’Cool Mexican Fusion-restaurangen i Antigua, där han åt en kycklingquesadilla den 25 maj 2021, kunde ingen information fås från restaurangen om varifrån råvarorna kom. Vidare kunde källan till köttet som användes i hamburgaren som idrottaren konsumerade den 28 maj 2022 på restaurangen Zamat inte identifieras baserat på informationen som tillhanda-hölls av Hyatt-hotellet, där Zamat-restaurangen är belägen.

Enligt Jackson var den enda rimliga förklaringen till hans positiva test var att det orsakades av hans intag av boldenonkontaminerat kött i Guatemala dagarna före det positiva testet. Den mycket låga koncentrationen av boldenon i hans prov var förenlig med konsumtionen av kontaminerat kött nära tiden för provinsamlingen enligt honom. Det faktum att andra idrottare som tävlade i samma tävling tydligen också testade positivt för boldenon, var också förenligt med scenariot om kontaminerat kött. Andra positiva dopingtester för boldenon i Latinamerika har dessutom bedömts ha orsakats av kontaminerat kött (exempelvis tennisspelaren Robert Farah i Colombia 2020 FISA och Arriaga Gomez i motorsport 2015 i Mexiko).

Jackson begärde analys av sitt B-prov. Han sökte även information angående andra idrottsutövares prover vid tävlingen där boldenon detekterades. Den 14 april 2022 svarade International Testing Agency (ITA) på idrottarens begäran om information: “Förutom Jacksons prov innehöll två andra prover som samlades in från brottare under 2021 Pan-American Championship boldenon eller någon boldenonmetabolit. Dessa två andra prover rapporterades av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal som Atypiska fynd (“ATF”) i enlighet med WADA:s tekniska dokument – alltså inte som positiva prov – som var i kraft vid den tiden. De uppskattade koncentrationerna som rapporterades i de två proven var ungefär 0,3 ng/mL av boldenonmetaboliten. I enlighet med det tekniska dokumentet ska närvaron av boldenon eller dess huvudmetabolit vid en koncentration under 5 ng/mL rapporteras som ATF om resultaten av IRMS-analysen inte entydigt fastställer det förbjudna ämnets exogena ursprung. Det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal bekräftade att nivån av boldenon-metabolit i de två andra proven var för låg för att genomföra IRMS-analys. Efter en utredning enligt beslutade ITA att inte kalla dessa ATF som uppenbara dopningsregelöverträdelser eftersom det inte vetenskapligt kunde bekräftas att det förbjudna ämnet som upptäcktes i idrottarnas prover kom från en exogen källa. Det påpekas att Jacksons resultat är ett positivt fynd för boldenon (4 ng/mL boldenon och 1 ng/mL boldenonmetaboliten) och analysen bekräftade det exogena ursprunget för den förbjudna substansen. Detta var den avgörande skillnaden mellan Jacksons fall och de två ATF:erna.”

Den 24 april 2022 genomförde det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montreal, Kanada, analys av B-provet och rapporterade att idrottarens B-prov bekräftade närvaron av exogent boldenon och dess metabolit i A-provet.

Ärendet gick till skiljeförfarande inför CAS som ett förenklat fall med snabbproceduren, så att det operativa beslutet skulle meddelas senast den 13 maj 2022 (när det var dags för en viktigt kvalificeringstävling).

Baserat på en experts, professor Saugys, åsikt att ett positivt prov av denna storleksord-ningen kunde ha orsakats av en enda dos boldenon några dagar före provtagningen (38-62 timmar före), skulle det innebära att idrottaren antingen måste ha rest till Guatemala med boldenon eller skaffat det där eller att det orsakades av kontaminerad mat.

Skiljedomaren fann det slående att under Panamerikanska mästerskapen testades så många idrottare, fyra totalt exklusive idrottaren, positivt för clenbuterol och boldenon som används inom djuruppfödning. Alla behandlades som ATF (analytical positive finding), förutom Jackson – i fallet med boldenonpositiven på grund av att IRMS-testning inte var möjlig på grund av otillräcklig volym. Enligt idrottarens oemotsagda beräkningar motsvarade andelen boldenonpositiva resultat vid mästerskapen 10 procent av det totala antalet testade idrottare. När det lades till det positiva resultatet för clenbuterol uppgick detta till 17 procent av den totala kohorten av idrottare som testats positivt för ämnen som är kända för att användas som tillväxtsubstanser för djur. Att sådana förbjudna substanser upptäcktes bland olika medlemmar i olika nationella lag är, även om det inte är avgörande, en relevant faktor i sammanhanget av fallet som helhet.

Den fördröjda anmälan av det positiva testet till idrottaren är en faktor att beakta. Jackson testades den 29 maj 2021, Montreal-laboratoriet fick provet den 3 juni 2021, och idrottaren meddelades om det analytiskt positiva resultatet den 2 december 2021. Bevisinsamlings-processen försvårades av den fördröjda anmälan. Tidsintervallet förklarades inte tillfredsställande. Skiljedomaren höll med idrottaren om att följderna av tidsfördröjningen mycket väl kan ha gjort potentiellt relevant bevis om källan till den förbjudna substansen otillgängligt för honom. Antidopingsystemets intention är att ärenden ska hanteras snabbt och därför är oförklarliga förseningar oförenliga med den ståndpunkten – förseningen bör tolkas till idrottarens fördel.

Baserat på de övertygande indicierna som lämnats in, fastställde skiljedomaren att Jackson hade visat det var sannolikt att köttet som konsumerades dagen före provtagningen troligen var kontaminerat med den förbjudna substansen och att intaget av dopingsubstansen därför var oavsiktlig. Efter att ha fastställt att Jackson således inte var ansvarig för något fel eller försummelse skulle han inte stängas av. Däremot diskvalificeras alla hans tävlingsresultat från Panamerikanska mästerskapet i maj 2021, inkluderande förlust av eventuella medaljer, poäng och priser.

Brittisk tennisspelare friad från doping efter 19 månaders avstängning

Internationella tennisens integritetsbyrå (ITIA) bekräftar den 23 december 2023 att en oberoende domstol har fastställt att tennisspelarna Tara Moore och Barbara Gatica inte har någon skuld eller försummelse positiva dopingprov och är därför inte skall stängas av.

Tara Shanice Moore (född 6 augusti 1992) är en detta brittisk tennisspelare född i Hongkong. Hon nådde karriärens högsta rankningar enligt WTA på plats 145 i singel och nr 77 i dubbel. Under sin karriär vann hon nio singeltitlar och 17 dubbeltitlar på ITF touren.

Bárbara Gatica (född 16 augusti 1996) är en chilensk tennisspelare. Hennes högsta WTA-ranking har varit 201 i singel uppnådd den 18 juli 2022, och 158 i dubbel, nådd samma vecka. Hittills har Gatica vunnit två singeltitlar och 18 dubbeltitlar på ITF touren. Gatica spelar för Chile i Fed Cup och har ett vinst-förlustrekord på 17–12 (I dubbel 13-4). I decem-ber 2022 bötfälldes Gatica med 5 000 dollar i böter och avstängdes från professionell tennis i tre år efter att hon erkänt att hon fick betalt för att medvetet förlora en match 2016.

Moore och Gatica blev provisoriskt avstängda enligt Tennis Anti-Doping Programme (TADP) den 27 maj 2022 och den 17 juni 2022, efter att ha testats positivt för anabola steroiden boldenone (och nandrolon i Moores fall) i Bogotá, Colombia i april 2022. En muntlig förhandling hölls på distans av en idrottsdomstol den 14 och 15 december 2023, varpå det fastställdes att förorenat kött som konsumerats av de båda spelare dagarna före provtagningen var källan till de förbjudna ämnena som hittades i spelarnas prover.

De provisoriska avstängningarna som införts för båda tennisspelarena enligt reglementet har hävts – även om Gatica fortfarande är avstängd från tennis på grund av den separata överträdelser av Tennis Anti-Corruption Program. För Tara Moors del innebär det dock att hon varit avstängd från tävlingsspel och organiserad träning 19 månader för ett brott hon nu uppenbarligen inte begått.

ITIA har utfärdat och kommer att fortsätta utfärda information om riskerna med köttkonta-minering i vissa delar av världen till alla spelare.

BIVERKNINGAR AV KOSTTILLSKOTT FÖR IDROTTARE

Medicinska biverkningar av kosttillskott

Även om det finns begränsad information om långsiktiga säkerhetsdata för flertalet kosttillskottsingredienser som finns tillgängliga på marknaden har vissa publicerade studier utvärderat säkerhetsåtgärder på kort sikt. Dessutom har epidemiologiska studier publicerat prevalensnivåer och trender i självrapporterade rapporter om biverkningar, trender i patientrapporterade symtom under besök på akutmottagningar och trender i samtal till giftinformationen efter biverkningar kopplade till användningen av kosttillskott.

Medan majoriteten av biverkningar från användning av kosttillskott anses vara mindre medicinska händelser (till exempel illamående, magbesvär, huvudvärk) kan vissa av dem betraktas som allvarliga medicinska händelser och kan kräva sjukhusvård eller till och med vara livshotande. Till exempel är en vanligt rapporterad biverkning eller sidoeffekt av kreatintillskott viktökning, vilket ofta är ett resultat av ökningar i fettfri massa. Detta kan vara önskvärt eller inte för idrottare, beroende på deras specifika idrott och eventuella kroppssammansättning eller träningsrelaterade mål de kan ha. Å andra sidan kan Preworkout-tillskott och tillskott avsedda att öka fettförbränningen innebära en högre risk för biverkningar.

Det har tidigare rapporteras att av 1 045 undersökta användare av multi-ingrediens Preworkout-kosttillskott uppgav över hälften (54 %) att de hade upplevt en biverkning efter intag av tillskottet, med hudreaktioner, hjärtabnormaliteter (exempelvis snabb hjärtfrekvens) och illamående som de vanligaste. Dessutom, efter granskning av biverkningar rapporterade till Food and Drug Administration’s Center for Food Safety and Applied Nutrition i USA, rapporterades det att produkter som avsåg att ge ökad fettförbränning hade 1,26 gånger större risk för biverkningar och Preworkout-produkter hade 1,75 gånger högre risk för att biverkningen skulle vara dödlig eller livshotande jämfört med mindre allvarliga utfall i den ”allmänna gruppen” för kosttillskott (icke-koffeinhaltiga). På liknande sätt, under en övervak-ningsperiod på nio år, som inkluderade 15 430 rapporter om biverkningar från en liknande databas, resulterade nästan 40 procent av dem i allvarliga utfall, där multivitaminer eller mineraler var den mest frekvent rapporterade produktkategorin och stod för 35 procent av alla biverkningar.

Det är dock svårt att fastställa primär kausalitet med vissa självrapporter eller retrospektiva analyser. Dessutom har varje enskild ingrediens sannolikt sin egna säkerhetsprofil och risk för biverkningar, vilket också kan vara beroende av konsumentens sjukhistoria, dietintag och samtidig användning av kosttillskott eller medicin. Därför är det svårt att ge specifika uttalanden om säkerhetsprofilerna för alla kosttillskottsingredienser som är kommersiellt tillgängliga.

Kontaminerade, hälsofarliga, kosttillskott i New York

Från 2012 till 2013 rapporterade cirka 16 invånare i New York vaga, ospecifika negativa hälsoeffekter som inkluderade trötthet, håravfall i hårbotten och muskelvärk. En patient fördes in på sjukhus för leverskada. En epidemiologisk undersökning identifierade en gemensam faktor bland dessa patienter; konsumtionen av vitamin B-50 och multimineral-tillskott från samma leverantör. För att undersöka om dessa kosttillskott kan ha varit ansvariga för de negativa hälsoeffekterna som observerats, utfördes omfattande kemiska analyser av marknadsförda partier av kosttillskotten.

För att bestämma närvaron av organiska komponenter och föroreningar, bereddes organiska extrakt av prover och analyserades med hjälp av gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS), vätskekromatografi-tandem masspektrometri (LC-MS/MS), vätskekromatografi högupplöst masspektrometri (LC-HRMS) och kärnmagnetisk resonans (NMR). Dessa analyser avslöjade närvaron av signifikanta nivåer av metasteron (17beta-hydroxi-2alfa,17alfa-dimetyl-5alfa-androstan-3-on), en androgen steroid, dimetazin, en azinbunden dimer av metasteron, och metylstenbolon (2,17alfa-dimetyl-17beta-hydroxi-5alfa-androst-1-en-3-on), en besläktad androgen steroid. Methasteron och extrakt av vissa tillskottskapslar identifierades som mycket androgena i luciferasanalyser genom att använda en androgen-receptorpromotorkonstruktion. Denna androgenicitet kvarstod i flera dagar efter cellexpo-nering för substanserna. Förekomsten av dessa komponenter i inblandade partier var associerad med negativa hälsoeffekter och sjukhusvistelse av en patient och presentation av symtom på allvarlig virilisering hos ett barn.

Dessa fynd understryker behovet av mer tillsyn av kosttillskottsindustrin.

Fallbeskrivning

Kosttillskott för ökad prestation i träning eller idrott (idrottskosttillskott) har kopplats till allvarliga biverkningar. Världen över är, med enstaka undantag, den som tillverkar och marknadsför kosttillskott ansvarig för dessas säkerhet. Till skillnad från läkemedel, som kontrolleras rigoröst före införande, är övervakning efter marknadsföring den huvudsakliga informationskällan för kosttillskott, framför allt via fallrapporter.

Fallrapporter om biverkningar av kosttillskott från tillverkare, konsumenter och vårdpersonal kallas spontana fallrapporter och är inte synonyma med de akademiska fallrapporter som publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Spontana fallrapporter saknar ofta fullständig information, vilket begränsar bedömningen av det kausala sambandet mellan kosttillskott och biverkan.

Syftet med den här presenterade svenska studien var att sammanställa rapporterade biverkningar kopplade till idrottstillskott samt att undersöka hur kausalitets-bedömningen görs.

Via systematisk litteratursökning identifierades alla publicerade fallrapporter om idrottstillskott och biverkningar 2008–2019 i vetenskapliga tidskrifter. Förutom kosttillskott och biverkningar undersöktes om kliniskt resonemang och/eller en systematisk metod för kausalitetsbedömning tillämpades. Definitionen av kliniskt resonemang var inte kopplad till de förutbestämda kliniska data som samlades från fallrapporterna.

72 fallrapporter om biverkningar hos 97 patienter (82 män, 13 kvinnor, 2 med okänt kön; medianålder 30 år) inkluderas i studien. 134 olika kosttillskott kopplades till 37 olika misstänkta biverkningar. Substanserna kopplade till de vanligaste biverkningarna var:

proteinpulver

1,3-dimethylamylamine (DMMA)

koffein

kreatin

metasteron

testosteron

andra anabola steroider

synefrin

metylstenbolon

För 61 patienter rapporterades kliniskt resonemang, för 14 patienter rapporterades alternativa orsaker men utan kliniskt resonemang och för 22 patienter nämndes ingen alternativ orsak. För totalt 8 patienter (samtliga i gruppen med kliniskt resonemang) användes en systematisk metod för kausalitetsbedömning. Rapporter med kliniskt resonemang fångade fler viktiga faktorer för kausalitetsbedömningen jämfört med rapporter utan kliniskt resonemang. Bland fallrapporter med kliniskt resonemang fångade en systematisk metod för kausalitetsbedömning ytterligare fler faktorer.

Resultaten indikerar att kliniskt resonemang kan förbättra förutsättningarna för bedömning av kausalt samband mellan idrottstillskott och biverkningar samt att användande av systematiska metoder för kausalitetsbedömning kan förbättra dem ytterligare.

Användning av kosttillskott och attityd till doping i England

I en engelsk studie undersöktes om de som använder kosttillskott har en annan inställning till doping än de som inte använder kosttillskott.

Man tillfrågade 557 idrottare, 77 % var män, åldern var 21 + 5 år, personerna tränade 6 + 4 timmar per vecka och de hade tävlat i 11 + 5 år.

Jämfört med de som inte använde kosttillskott var de som använde kosttillskott signifikant mer positiva till doping, liksom att de hade en signifikant starkare tro på att kosttillskotten ökade prestationsförmågan i idrott – det rörde sig då inte bara ”traditionella” kosttillskott utan hela skalan ner till sportdrycker.

SYNPUNKTER OCH KUNSKAP OM KOSTTILLSKOTT

Grundlösa påståenden och pseudovetenskap avseende kosttillskott

Den globala hälso- och friskvårdsindustrin har ett uppskattat värde på 40 miljarder svenska kronor. Vinster kommer från heath club-medlemskap, träningsklasser, dieter, kosttillskott, alternativa “terapier” och tusentals andra produkter och tjänster som påstås förbättra hälsa, återhämtning och/eller sportprestationer. Branschen har expanderat i en oroväckande takt och vida överträffat federala organs kapacitet att reglera marknaden och skydda konsumenternas intressen.

Som ett resultat av den praktiskt oreglerade marknaden säljs många produkter på grundlösa eller överdrivna påståenden, låtsad vetenskaplig legitimitet och tvivelaktiga bevis på säkerhet och effekt. Specifikt har undersökts hur pseudovetenskap och så kallade “quick fix”-interven-tioner undergräver initiativ som syftar till att framkalla långsiktig beteendeförändring, hindrar den pågående jakten på idrottsprestationer och leder till allvarliga nedströmskonsekvenser för klinisk praxis.

Dessutom kan pseudovetenskap inom hälsa och välbefinnande, om den lämnas okontrollerad och oemotsagd, ha djupgående konsekvenser för träningsvetenskapens rykte som en disciplin. Detta är en uppmaning till handling för att ena träningsforskare runt om i världen för att mer proaktivt utmana grundlösa påståenden och pseudovetenskap inom den kommersiella hälso- och friskvårdsindustrin. Dessutom måste vi axla bördan av att se till att nästa generation av träningsforskare är tillräckligt skickliga för att skilja vetenskap från pseudovetenskap och information från desinformation.

Medicinskt utbildades kunskap om kosttillskott

I en kombinerad amerikansk-nederländsk studie undersöktes hur medicinskt utbildade ger råd om kosttillskott. Ett webbaserat frågeformulär användes för att ställa frågor om kosttillskottskunskap och attityder till det holländska tredjepartstestsystemet för kosttillskott (NZVT), om tilläggseffektivitet och om yrkesverksammas råd om dessa kosttillskott, samt vilket yrke som kan anses besitta expertis på kosttillskott.

Totalt 320 medicinskt utbildade fyllde i formuläret, varav 45% arbetade med olympiska idrottare och 18% var idrottsdietister. Idrottsdietister rankades som de mest kunniga proffsen kring idrottsnäring (80 %) och kosttillskott (74 %), och en litteraturbaserad jämförelse visade de mest fördelaktiga kunskaperna, attityderna och ergogena klassificeringarna av kosttillskottspoäng för idrottsdietister jämfört med andra idrottshälsoyrken. Övriga medicinskt utbildade som arbetar med olympiska idrottare fick liknande men något lägre trender när det gäller självrapporterad kunskap, attityd och tredje parts kosttillskottstestning än idrotts-dietister, men betydligt bättre än proffs som inte arbetar med olympiska idrottare.

Idrottsdietister ses som de absoluta experterna på kosttillskott av andra idrottsmedicinare som arbetar med olympiska idrottare medan andra medicinskt utbildade har lägre självrapporterad kunskap och föredragna attityder till effektiv och säker användning av kost-tillskott.

Unga svenskars syn på kosttillskott och anabola androgena steroider

På 1990-talet ökade användningen av olika kosttillskott dramatiskt i Sverige. De produkter som saluförs som sportnutrition omfattar kolhydratrika produkter som tas inför träning, olika proteinprodukter (exempelvis proteinpulver) som vanligtvis tas efter träning och drycker för att återställa saltbalansen. Gemensamt är att produkterna tas i syfte att förbättra effekten av träning eller för att påskynda återhämtning efter träning.

Varugruppen sportnutrition omsatte enbart i Sverige år 2019 hela 1,84 miljarder SEK. Det motsvarar att varje svensk i genomsnitt köpte sportnutrition för nästan 285 SEK. Andra västländer ser en liknande utveckling, och i exempelvis USA uppskattar man att hälften av alla vuxna senaste månaden använt sig av något kosttillskott.

En forskargrupp vid Arbets- och miljömedicinska mottagningen i Göteborg påbörjade hösten 2007 en longitudinell kohortstudie (Ung vuxen/WAYA – Work ability young adults) för att undersöka den fysiska och psykiska hälsan hos unga vuxna i Sverige. I undersökningen togs 20 000 personer i åldrarna 20–24 år slumpmässigt utvalda från Befolkningsregistret: hälften från Västra Götalandsregionen och hälften från övriga riket. Fördelningen var 50% kvinnor och 50% män. Kohorten följdes upp efter 1 år, 5 år och 10 år.

Genom att följa kohorten av unga vuxna över en 10-årsperiod undersöktes sambandet mellan konsumtion av kosttillskott och attityden till risker med att missbruka anabola androgena steroider. Vid undersökningens början år 2007 svarade 71% av männen att de aldrig använt sig av kosttillskott. Hos kvinnorna var motsvarande siffra 81%. Vid 5-års- och 10-årsuppföljningen var användningen av kosttillskott i stort sett oförändrad för såväl kvinnor som män. Av männen var andelen som någon gång prövat anabola androgena steroider 1,3% 2007, 1,1% 2012 och 1,4% 2017. För kvinnorna var motsvarande siffror 0,3%, 0,1% respektive 0,2%. Till gruppen högkonsumenter räknades de som använde kosttillskott dagligen eller några gånger per vecka. Gruppen lågkonsumenter utgjordes av de som inte använde kosttillskott alls eller bara använde det vid enstaka tillfällen eller några gånger per månad. Högkonsumenter bland män utgjorde 13% år 2007 och 11% år 2017. Motsvarande siffror för kvinnor var 4% respektive 5%. Högkonsumenterna av kosttillskott uppvisade i högre grad en tillåtande attityd till att använda sig av anabola androgena steroider. Studien visar på ett samband mellan bruk av kosttillskott och attityder till anabola androgena steroider, observerat i ett slumpmässigt urval av befolkningen unga vuxna.

Marknaden för kosttillskott har ökat kraftigt de senaste åren och det är därför möjligt att fler unga i dag, det vill säga i nya kohorter, har en högre konsumtion av kosttillskott. Misstanken stöds av att Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) i sin årliga undersökning av drogvanor 2020 fann att 10% av alla niondeklassare hade erfarenhet av en subgrupp av kosttillskott som kallas PWO (”pre-workout”), som tas specifikt inför träning. Undersökarna trodde att betydligt många fler unga vuxna i dag använder kosttillskott jämfört med situationen år 2007. I så fall finns också en ökad andel personer som kan ha en mer tillåtande attityd till användning av anabola androgena steroider.

CERTIFIERING AV KOSTTILLSKOTT

Vart leder certifiering av kosttillskott?

I en kanadensisk artikel diskuteras certifiering av kosttillskott som ett sätt för idrottare att skydda sig mot oavsiktlig dopning. Fristående testorganisationer hjälper till med certifiering av kosttillskott genom att utvärdera deras kvalitet, renhet, effektivitet och sammansättning innan detaljhandeln distribueras. När det har godkänts av tredjepartsprogrammet får kosttillskottet en “godkännandestämpel” som konsumenter kan leta efter innan de köper. När marknaden växer och kosttillskott används oftare, tycks efterfrågan på tredjepartsverifiering öka.

För att erhålla certifiering måste kosttillskottet granskas av ett neutralt organ med förståelse för kvalitetssäkring för att säkerställa att det uppfyller en uppsättning standarder. För att ett företag ska erkännas som tredje part får det därför inte vara anslutet till det företag som söker certifiering och det får inte heller ha någon statlig tillsynsmyndighet. Detta tillvägagångssätt tros ge en nyckelnivå av transparens för konsumenterna och avsevärt minska sannolikheten för kontaminering.

Det är dock också viktigt att notera att eftersom det är svårt att testa för varje förbjudet ämne, kan tredjepartsprogram inte hävda att en produkt är helt fri från alla förbjudna ämnen även efter certifieringstestning; Trots detta ger tredjepartscertifiering fortfarande rimliga bevis för en minskad risk för kontaminering, trots att man inte helt kan ta bort möjligheten till en kontaminering av något slag. Deltagandet av testning från tredje part är helt frivilligt, och inga kosttillskottsproducenter behöver genomgå tester från tredje part innan de marknadsför sina produkter. Trots de potentiella fördelarna med testning från tredje part är användningen av dessa organisationer och deras certifierade produkter inte allmänt rapporterad bland idrottare.

I föreliggande studie fann man att, trots att över 90 procent av de tillfrågade erkände värdet av att skaffa certifierade kosttillskott, sa endast 57 procent att deras kosttillskott hade testats av tredje part. Med tanke på de allvarliga konsekvenserna av kontaminerade kosttillskott på en idrottares karriär, kan användning av tredjepartstestade kosttillskott vara en bra strategi för att avsevärt minska sannolikheten för oavsiktlig dopning.

OLIKA KOSTTILLSKOTT

Metylhexanamin

Metylhexanamin har under senare år varit den substans som förorsakat flest doping-avstängningar efter användande av kosttillskott. Eftersom substansen inte förekommer i några läkemedel i Sverige - men väl i andra länder där den kan säljas utan recepttvång - och eftersom den är tillåten att finnas i vissa utländska kosttillskott men står på WADA:s förbjudna lista, kan det vara värt att uppmärksamma substansen.

Historia

Metylhexanamin är en alifatisk amin. Läkemedelsindustrin hade ett starkt intresse för föreningar i denna klass som avsvällande medel i näsan i början av 1900-talet, vilket ledde till att metylhexanamin och fyra andra liknande föreningar släpptes ut på marknaden för denanvändningen: tuaminoheptan, oktin (isometepten), oenetyl (2-metylaminoheptan) och propylhexedrin. Oktin och oenetyl godkändes så småningom för användning för att hålla blodtrycket tillräckligt högt för patienter under anestesi. I april 1944 introducerade Eli Lilly and Company metylhexanamin under varumärket Forthane som ett inhalerat näsavsvällande medel. Företaget drog frivilligt tillbaka metylhexanamin från marknaden 1983.

En katekolamin

Metylhexanamin är ett indirekt sympatomimetiskt läkemedel. Termen sympatomimetik avser vanligtvis ämnen som används i läkemedel för att efterlikna det sympatiska nervsystemets effekter. Gruppen sympatomimetika inkluderar adrenalin (i engelskspråkig litteratur oftast kallat epinefrin), noradrenalin och dopamin. Adrenalin är ett hormon som produceras extra av kroppen som svar på rädsla eller stark ilska och är ett ofta använt sympatomimetiskt läkemedel under viss akuta nödsituationer. En naturlig mellanprodukt i kroppen under adrenalinsyntesen är dopamin, en katekolamin som är betydelsefull för sina effekter på hjärnan.Flera olika namn

Ur antidopingsynpunkt kan det vara ett problem att metylhexanamin också kan beskrivas med kemiska termer som metylhexamin, geranamin, geraniumextrakt, geraniumolja, 2-amino-4-metylhexan, dimetylamylamin, DMAA, 1,3-dimetylamylamin, 1,3-DMAA, 1,3-dimetylpentylamin, pentylamin, 4-metyl-2-hexanamin, 4-metyl-2-hexylamin samt med handelsnamnen Forthane och Geranamine. Eftersom inte alla dessa synonymer finns angivna i WADA:s lista kan det vara svårt för icke-kemikunniga – exempelvis flertalet idrottsutövare, idrottsledare och idrottsläkare – att förstå att ämnet är dopingklassat.

Marknadsfört som kosttillskott

Patrick Arnold återinförde metylhexanamin 2006 som ett kosttillskott, efter det slutliga förbudet mot friförsäljning av efedrin i USA 2005. Arnold introducerade det under det varumärkesskyddade namnet Geranamine, ett namn som innehas av hans företag, Proviant Technologies. Ett stort antal kosttillskott med fokus på fettförbränning och träningsenergi (termogena eller allmänstimulerande medel) kom sedan att använda substansen i samverkan med andra ämnen som koffein, i en kombination som liknar kombinationen av efedrin och koffein.

Metylhexanamin har marknadsförts som ett stimulerande eller energihöjande kosttillskott under påståendet att det liknar vissa föreningar som finns i pelargoner. Metylhexanamin-innehållande kosttillskott listar ibland “pelargonolja” eller “pelargonextrakt” som en källa till metylhexanamin. Pelargonoljor innehåller dock inte metylhexanamin, och metylhexanaminen i dessa kosttillskott tillsätts i form av syntetisk substans. En mängd olika studier har undersökt möjligheten att DMAA finns i vissa typer av pelargoner, men för närvarande saknas bevis på DMAA:s närvaro i växter.

Kemi

Metylhexanamin syntetiseras genom att reagera 4-metylhexan-2-on med hydroxylamin, som omvandlar 4-metylhexan-2-onen till 4-metylhexan-2-onoxim, som reduceras med väte med hjälp av en katalysator. Den resulterande metylhexanaminen kan renas genom destillation.

Metylhexanamin kan kvantifieras i blod, plasma eller urin genom gas- eller vätskekromato-grafi-masspektrometri för att bekräfta en diagnos av förgiftning hos inlagda patienter, för bevis i en medicinsk dödsutredning eller för att undersöka förekomst av doping.

Farmakologi

Metylhexanamin drar ihop blodkärlen och därmed har effekter på hjärtat, lungorna ochreproduktionsorganen. Det orsakar också luftrörsvidgning, hämmar peristaltiken i tarmarna och har diuretiska effekter.

De flesta studier hittills har gjorts på farmakologiska effekter när läkemedlet inhaleras; förståelsen av vad metylhexanamin gör när den tas oralt baseras till största delen på extrapolering från aktiviteterna hos liknande föreningar.  En sammanfattning från 2013drog slutsatsen att: “Farmakologiska effekter efter oralt intag kan förväntas på lungorna (bronkdilation) och nässlemhinnan efter en oral engångsdos på cirka 4–15 mg. Farmakologiska effekter på hjärtat kan förväntas efter en oral engångsdos på cirka 50-75 mg och effekter på blodtrycket kan förväntas efter en oral engångsdos på cirka 100 mg. Eliminationshalveringstid är cirka 8,5 timmar. På grund av den relativt långa halveringstiden finns det en risk att upprepade doser inom 24–36 timmar kan leda till stadigt starkarefarmakologiska effekter.

Säkerhet

Koncentrationerna av metylhexanamin i blod eller plasma förväntas ligga i intervallet 10–100 μg/l hos personer som använder läkemedlet i ovanstående doser, >100 μg/l hos berusade patienter och >300 μg/l hos akut överdoserade. Minst fem dödsfall har associerats med kosttillskott som innehåller metylhexanamin.

LD 50 för metylhexanamin är 39 mg/kg hos möss och 72,5 mg/kg hos råttor, när det administreras intravenöst

FDA har uttalat att metylhexanamin “är känt för att kontrahera både vener och artärerna, vilket kan höja blodtrycket och kan leda till kardiovaskulära problem som sträcker sig från andnöd och sammandragning i bröstet till hjärtinfarkt”.

Många biverkningar har rapporterats i samband med kosttillskott som innehåller metylhexanamin. Utbredd användning av DMAA-innehållande produkter – ofta i kombination med andra substanser – ökar sannolikheten för att observera allvarliga biverkningar, även om den totala risken för en DMAA-relaterade biverkningar är låg. Data från fall-kontrollstudien tyder på att frekvensen och mängden av DMAA-användning och risken för specifika biverkningar, särskilt värmeskador och rabdomyolys, behöver undersökas mer i detalj.

Dokumenterade dödsfall

2010 fick en 21-årig man i Nya Zeeland en hjärnblödning efter att ha intagit 556 mg metylhexanamin kombinerat med koffein och alkohol. Hälsomyndigheter på Hawaii kopplade fall av leversvikt och ett dödsfall till OxyElite Pro, ett kosttillskott för viktminskning ochkroppsbyggande innehållande DMAA.

Claire Squires död, en löpare som kollapsade nära mållinjen i London Marathon i april 2012, har kopplats till metylhexanamin. Rättsläkaren uppgav att metylhexanamin “förmodligen var en viktig faktor” under efterföljande förhör. Trots att hon, enligt en vän, fått diagnosen oregelbunden hjärtrytm och blivit avrådd från att konsumera metylhexanamin, tror man att hon konsumerade ämnet genom att dricka en energidryck, som sedan omformulerades för att utesluta metylhexanamin.

Svenska dopingutredningar där produkter med metylhexanamin varit aktuella

2022Aware

2021Awaken

2015The Butcher

2013Jack3d

2012Anabolic Beast

2012Insane

2012Jack3d

2012JackedXX

2012Neurocore

2012Oxy Elite Pro

2012Extreme Rage

2011Crack, Jack3d

2011Black Burn

Jack3d är sedan den 4 september 2012 olaglig att sälja och inneha i Sverige.

Några kända dopingfall

Fem jamaicanska friidrottare i världsklass, däribland sprintern Yohan Blake, testade positivt vid nationella mästerskapen i juni 2009 för metylhexanamin.

2010 blev 10 indiska idrottare, varav sex brottare, fällda för bruk av metylhexanamin.

2010 blev sammanlagt 33 idrottsutövare fällda för bruk av metylthexanamin, och året efter 114. År 2012 fälldes 140 idrottare.

I januari 2016 stängdes den algeriska fotbollsspelaren Kheiredine Merzougi av i två år av Confederation of African Football efter att ha testats positivt för drogen DMAA, men i mars 2016 meddelade det överordnade FIFA att de gav ett förlängt fyraårsförbud till att gälla över hela världen fram till januari 2020.

2016 stängdes elitishockeyspelaren i Luleå Victor Ekarv av efter att han testats positivt för metylhexanamin. I samband med dopingutredningen visade sig kosttillskottet innehålla den förbjudna substansen metylhexanamin, trots att det inte nämns i innehållsförteckningen. Luleå kommuns provtagningar av samma produkt vid polisens laboratorium efter att en butik polisanmälts av den aktuella ishockeyspelaren kunde dock inte påvisa substansen i kosttillskott med samma tillverkningsnummer (batch-nummer).

2017 diskvalificerade Internationella Olympiska Kommittén Jamaicas 2008 guldvinnande lag på 4x100 meter herrstafett i Peking på grund av Nesta Carters positiva testning för metylhexanamin. Detta kostade Usain Bolt en medalj.

Den 22 maj 2018 fick den filippinske basketspelaren Kiefer Ravena 18 månaders avstängning av FIBA ​​för att tävla i internationell tävling. Han befanns testa positivt för metylhexanamin och 1,3-dimetylbutylamin av WADA. Urinprover togs efter en match mellan Filippinerna och Japan i Manila under 2019 FIBA ​​Basketball World Cup-kvalet. Ravena förklarade att han konsumerar en drink före träningen som heter C4, som kan köpas från återförsäljare runt Manila. Han fick slut på förråd strax innan ett träningsläger i Australien och tog Blackstone Labs DUST, ett tillskott som blandas med vatten och som ska likna C4.

Den 26 augusti 2019 stängdes NASCAR:s besättningschef Matt Borland av på obestämd tid enligt sanktionsorganets policy för missbruk efter att ha testats positivt för DMAA. I ett uttalande sa Borland att det positiva testet troligen orsakades av ett dietkaffe som han hade känt sig bekväm med att dricka efter att ha gjort en egen bedömning. Lagägaren Bob Germain sa också att han inte trodde att Borland “hade anledning att veta att kaffet innehöll ett förbjudet ämne. Men vi förstår och respekterar också NASCARs beslut att strikt upprätthålla sin policy för varje ägare, förare och besättningsmedlem i laget.” Avstängningen hävdes den 24 september efter att Borland slutfört NASCAR:s obligatoriska “Road to Recovery Program.”

2021 avstängdes den finländska elithäcklöparen Lotta Harlas i 3 månader för ett dopingprov med metylhexanamin.

WADA

WADA har förbjudit metylhexanamin sedan 2010, men som andra stimulantia bara i samband med tävling.

Statliga myndigheters förordningar

Ett antal idrottsmyndigheter och länder har förbjudit eller kraftigt begränsat användningen av metylhexanamin som kosttillskott på grund av allvarliga farhågor om dess säkerhet. Dessa länder inkluderar USA, Kanada, Fankrike, Nya Zeeland, Sverige, Danmark, Australien, Finland, Storbritannien, Irland, Italien, Malta och Brasilien.

I Sverige står metylhexanamin upptaget som 4-metylhexan-2-amin (DMAA) i ”Förordning (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor” där det anges att det är Folkhälso-myndigheten som meddelar föreskrifter om införsel, överlåtelse, framställning, förvärv i överlåtelsesyfte, utbjudande till försäljning, innehav och förande av anteckningar.

2010 utfärdade den amerikanska militären ett återkallande av alla produkter som innehåller metylhexanamin från alla militära enheter världen över. 2011 beslutade Health Canada att metylhexanamin inte var ett kosttillskott, utan var ett läkemedel som kräver ytterligare godkännande. Följaktligen förbjöd Health Canada all försäljning av metylhexanamin utan recept.I juni 2012 utfärdade svenska Livsmedelsverket en allmän varning för användning av metylhexanaminprodukter, vilket resulterade i ett försäljningsförbud i delar av landet. I juli 2012 utfärdade Brasiliens National Health Surveillance Agency en varning till allmänheten om farorna med produkter som innehåller metylhexanamin. Produkter sominnehåller metylhexanamin är nu förbjudet i Brasilien.

2012 förbjöd Australien metylhexanamin. I New South Wales klassades metylhexanamin som ett “mycket farligt ämne” på giftlistan. 2012 beslutade UK Medicines and Healthcare Products Regulatory Agency (MHRA) att det populära DMAA-innehållande kosttillskottet Jack3D är ett olicensierat läkemedel och att det och alla andra produkter som innehåller metylhexanamin måste tas bort från den brittiska marknaden.

År 2012 förbjöd Nya Zeelands hälsoministerium försäljning av metylhexanaminprodukter.I april 2013 fastställde US Food and Drug Administration att metylhexanamin var potentiellt farligt och inte kvalificerade sig som ett lagligt kosttillskott. FDA varnade kosttillskotts-tillverkare att det var olagligt att marknadsföra metylhexanamin och varnade konsumenter för potentiellt allvarliga hälsorisker i samband med produkter som innehåller metylhexanamin.

Dietärt nitrat

I en spansk-amerikansk meta-analys studerades om tillförsel av dietärt nitrat (alternativt nitrit eller rödbetsjuice) ökade prestationsförmågan för snabba prestationer av minst 6 sekunders duration. Man utgick från 810 studier och fann att 18 uppfyllde inklusionskriterier för godtagbar kvalitet.

Studien visade att i 4 av 10 sprintundersökningar ökade nitratet löptid, kraft och total mängd utfört arbete medan i 4 av de av undersökningar som baserade på excentrisk prestation påvisades ökning av kraft, hastigheten i bänkpress och isokinetisk knäextention och flexion.

Resultaten är således fortfarande tveksamma eftersom endast en knapp minoritet av studierna visade positiva effekter på prestationsförmågan avseende dietärt nitrat. Om man i meta-studier kommer att påvisa signifikanta skillnader kommer de med stora sannolikhet att vara mycket små.

Rödbetssaft

Den höga halten oorganiskt nitrat (NO3-) som finns i rödbetor har gjort det till ett populärt område för forskning om potentiellt ergogena kosttillskott. Det finns indicier att NO3- tillskott kan öka träningstoleransen hos friska unga män efter en engångsdos eller konsumtion under flera dagar. Effekterna av intag av NO3− från kosten tillskrivs ökningar av kväveoxid (NO). Vid konsumtion omvandlar fakultativa anaeroba bakterier redan på tungans ryggyta NO3- till bioaktivt nitrit (NO2-). Genom inverkan av magsyror omvandlas denna NO2- sedan delvis till NO. Väl i den systemiska cirkulationen absorberas NO i hjärtat, skelettmuskulaturen och blodkärlen. Under skelettmuskelsammandragningar fungerar NO som en vasodilator, vilket gynnar syre- och näringstillförseln genom att öka blodflödet till den arbetande muskeln

Eftersom NO påstås fördröja trötthet och öka träningstoleransen, vilket är väsentliga faktorer när man tränar med hög intensitet, kan NO3- intag ha en positiv inverkan på idrotts-prestationer. Tidigare forskningsrapporter har indikerats att tillskott av rödbetssaft kan påskynda återhämtningen genom förbättrad syretillförsel under vilointervaller mellan högintensiva åtgärder. Som sådan kan det antas att rödbetsaftens ergogena effekt skulle vara störst under periodisk träning (exempelvis i kampsporter).

Kväveoxiden har potential att förbättra glukosabsorptionen och mitokondriell effektivitet i muskler, och därigenom minska kostnaden för adenosintrifosfat (ATP) för muskelsamman-dragningar. Genom denna väg har intag av rödbetor rapporterats förbättra prestanda under uthållighet, explosiva och intermittenta aktiviteter. Uppmätt effekt av nitrattillskott på idrottsprestation varierar dock mycket baserat på sportmodalitet och ordinerad dos. Jämfört med placebo, förbättrades inte prestandan efter NO3–tillskott i över 70% av försöken.

En systematisk sökning efter randomiserade placebokontrollerade studier som undersökte effekterna av rödbetssaftstillskott (NO3−) på idrottsresultat utfördes genom databaserna Scopus, PubMed/MEDLINE, Web of Science, Scielo, Sport Discus och Cochrane Library fram till 2 januari 2023. De olika termerna relaterade till rödbetor och kampsport kopplades samman i sökstrategierna med de booleska operatorerna “AND” och “OR”. Totalt nio studier med god metodisk kvalitet (baserade på Cochrane risk of bias-verktyget) uppfyllde inklusions-kriterierna. Sju studier använde en akut tillskottsstrategi, medan de andra två studierna använde kroniskt tillskott. Resultaten visade att intag av rödbetor kan vara ett effektivt verktyg för att förbättra oxidativ metabolism och muskelkraftproduktion (isokinetisk och isometrisk) i kampsporter. Dessa effekter kan dock bero på populationen, intagslängd, aktiverad muskelgrupp och träningstyp.

Författarna drog slutsatsen att en engångsdos eller flera dagars användning av rödbetssaftstillskott kan vara en effektiv strategi för kampsportidrottare för att förbättra olika aspekter av prestation. Specifikt förbättrade tillskott av rödbeta den oxidativa ämnesomsättningen och muskelkraftproduktionen under isometrisk och isokinetisk träning, vilket kan vara av betydelse. Skillnaden mellan olika studiers resultat verkade relatera till den interindividuella variabiliteten (träningsnivå), doseringsprotokoll (kronisk eller akut), sättet för NO3–leverans och mängd, aktiverad muskelgrupp (över- och underkropp), träningsläge och testlängd. Fler studier behövs för att klargöra effekterna av att manipulera doseringsregimer i olika träningsmodaliteter såväl som inom kvinnliga idrottare för att förstå hur och när man ska administrera rödbetor för att förbättra kampsportprestationer.

Kväveoxidprekursorer i kosttillskott för ökad styrka

Kväveoxidstimulerande kosttillskott är allmänt tillgängliga och marknadsförs för styrke-idrottare och tyngdlyftare som vill öka muskelprestanda och förbättra träningsanpass-ningar. Dessa kosttillskott innehåller ingredienser som klassificeras som kväveoxidprekur-sorer (så kallade “NO-boosters”). Kväveoxid är en gasformig molekyl som är involverad i ett brett spektrum av signalerings- och regleringsprocesser i människokroppen. Eftersom NO har en kort halveringstid som sträcker sig från millisekunder till några sekunder, är kontinuerlig produktion grundläggande för att utöva dess effekter. Endogent NO genereras via två diskreta vägar som är beroende av prekursorer inklusive L-arginin och nitrater, med L-citrullin som en effektiv prekursor för L-arginin.

Mest anmärkningsvärt spelar NO en kritisk roll i endotelfunktionen, vilket främjar avslappning av vaskulär glatt muskulatur och efterföljande dilatation. Denna process involverar diffusion av NO till de arteriella glatta muskelcellerna, vilket orsakar produktion av cykliskt guanosinmonofosfat (cGMP) från guanosintrifosfat (GTP) via aktivering av enzymet guanylatcyklas. Denna reaktion minskar sarkoplasmatiska kalciumnivåer, vilket leder till avslappning av glatta muskler och vasodilatation. Förbättrad NO-biotillgänglighet och vasodilatation kan också hjälpa aerob och anaerob metabolism, minska kostnaderna för syre (O2) och adenosintrifosfat (ATP) för träning, förbättra mitokondriell effektivitet och förbättra muskelkontraktiliteten.

NO-medierade ökningar av blodflödet kan förstärka mekanismer som bidrar till skelett-muskelprestanda, hypertrofi och styrkeanpassningar. Under motståndsträning kan förbättrad vasodilatation underlätta O2- och näringstillförsel till arbetande muskelvävnad, vilket förbättrar muskelsammandragningsegenskaperna och påfyllning av ATP mellan upprepade motståndsövningar. Detta kan i sin tur fördröja trötthet och möjliggöra en större tränings-volym vilket kan förbättra den anabola stimulansen och efterföljande muskelanpassning. NO-boosters marknadsförs också för att förbättra träningsinducerad cellulär svullnad vid de arbetande musklerna, ofta kallad “pumpen”. Den ökade intramuskulära reperfusionen av blod har föreslagits inducera större anabol signalering och muskelproteinsyntes och har associerats med kroniska förändringar i muskelhypertrofi. Dessutom, även om den exakta mekanismen återstår att fastställa, kan NO-prekursorer direkt stimulera muskelproteinsyntes via aktivering av däggdjursmålet för rapamycinkomplex 1-vägen. Stödet för detta påstående härrör dock från djur- och in vitro-studier. Ytterligare arbete i djurmodeller har också dokumenterat att NO spelar en roll i aktiveringen av satellitceller, och blockerade produktionen av endogena NO trubbar träningsinducerade muskeltillväxtanpassningar.

Produktionsvägar för kväveoxid

Kväveoxid genereras kontinuerligt via en kväveoxidsyntas (NOS)-beroende väg och en NOS-oberoende väg. Biosyntesen av NO av NOS-enzymer använder L-arginin och O2 för att producera NO och L-citrullin i en reaktion som kräver flera väsentliga kofaktorer. Efter dess produktion oxideras NO snabbt för att bilda nitrit (NO2−) och nitrat (NO3−). Dessa anjoner anses vara slutprodukterna av den NOS-beroende NO-syntesen. Den NOS-oberoende vägen (NO3−-NO2−-NO vägen) använder NO3− och NO2− produceras endogent via oxidation av NO producerad via NOS, samt exogen oorganisk NO3− konsumeras via kosten av gröna blad- och rotfrukter. Faktum är att konsumtionen av NO3 - anses vara den mest signifikanta biologiska prekursorn för NO, vilket tyder på att NO-syntesen främst är relaterad till kostbeteendemönster.

När NO3- konsumeras i kosten, kombineras den med saliv under tuggning och reduceras till NO2- och fortsätter in i mag-tarmkanalen. När det kommer in i magen reduceras NO2- ytterli- gare till NO och andra bioaktiva reaktiva kväveoxider. Det mesta av NO2- absorberas i den systemiska cirkulationen i tunntarmen, vilket utlöser både NO-beroende och oberoende signalvägar i nästan varje organsystem. Cirkulerande NO2− kan lätt genomgå en en-elektronreduktion för att ge NO, vilket kan accelereras under tillstånd av hypoxi och acidos, situationer som ofta upplevs under motståndsövning.

Endogent producerad NO syntetiseras från aminosyran L-arginin av en familj av tre distinkta kalmodulinberoende NOS-enzymer. NOS från endotelceller (eNOS) och neuroner (nNOS) är enzymer vars aktiviteter stimuleras av ökningar av intracellulärt kalcium, medan immun-funktioner för NO medieras av kalciumoberoende inducerbar NOS (iNOS) . eNOS och nNOS katalyserar oxidationen av L-arginin för att ge NO och L-citrullin i skelettmuskulaturen respektive kärlsystemet. Det största uttrycket av NO i kroppen finns i neuroner, där NO fungerar som en unik budbärarmolekyl. Ttillgången på nitrat och nitrit i kroppen kan förstärkas genom att öka nitrat i kosten. Således kan tillskott med näringsprekursorer för de NOS-beroende (det vill säga L-arginin och L-citrullin) och NOS-oberoende vägar (det vill säga nitrater) förbättra de fysiologiska svaren under träning.

Effekt av tillskott av L-arginin på styrka

L-arginin är en villkorligt essentiell aminosyra som spelar en roll i flera metabola vägar inklusive syntes av NO, protein, kreatin och urea. L-arginin finns naturligt i dietproteinkällor som kött, skaldjur, nötter, frön, vattenmelon och soja och kan syntetiseras endogent, främst i njurarna, där L-arginin bildas från L-citrullin. Noterbart är att L-arginin deltar i NO-syntesen via L-arginin-NO-vägen varigenom extracellulärt L-arginin snabbt kan tas upp av endotelceller och oxideras till NO i närvaro av O2. L-arginin är också väsentligt för den normala funktionen av ureacykeln i levern, där ammoniak avgiftas och metaboliseras till urea. Dessutom har det spekulerats att tillskott av L-arginin kan öka plasmatillväxt-hormonkoncentrationer och kreatinsyntes; dock finns det få vetenskapliga bevis för att stödja sådana påståenden.

Den primära mekanismen genom vilken tillskott av L-arginin påstås öka muskelstyrka och kraftproduktion är genom att fungera som ett substrat för endogen syntes av NO. Därför är den ergogena potentialen av L-arginintillskott baserad på dess förmåga att öka L-arginin biotillgänglighet. Ändå är det tveksamt om L-arginintillskott effektivt kan öka plasma L-argininkoncentrationer för att stödja NO-syntes. Oralt intaget L-arginin kataboliseras av intestinalt arginas, ett enzym som hydrolyserar L-arginin till L-ornitin och urea. Den höga first-pass-metabolismen i levern begränsar förmågan hos L-arginin att nå systemisk cirkulation för att främja NO-syntes. Ändå verkar det som om tillskott av L-arginin positivt kan påverka kärlfunktionen eftersom det har visat sig vara effektivt för att sänka blodtrycket i både normotensiva och hypertensiva populationer, med en effektiv dos som är större än 4 g/dag.

Flera studier har undersökt effekten av tillskott av L-arginin på prestationsförmågan hos motståndsträning i en mängd olika populationer. Akut tillskott av L-arginin (6-8 g) misslyckades med att förbättra styrkeprestanda under isokinetiska benförlängningar hos rekreationstränade män. På liknande sätt har man misslyckades med att visa någon nytta under ett intermittent anaerobt test efter 3 dagars L-arginintillskott (3 g/dag) hos elitidrottare i judo.

Andra undersökningar har funnit att tillskott med L-arginin inte ökar till fler under motstånds-övningar Ytterligare en studie fann att en dos av akut 6 g av L-arginin inte ökade repetitioner utförda under tre uppsättningar av bänkpress och belastade knäböjningar med 70 procent respektive 80 procent vid en-repetitionsmax (1RM) för motionstränande män.

Endast en studie har undersökt de kroniska effekterna av L-arginin (12 g/dag) i samband med ett styrketräningsprogram. Även om denna studie visade fördelar på 1RM bänkpressstyrka och maximal Wingate anaerob kraft, fanns det ingen ergogen effekt på isokinetisk uthållighet, aerob kapacitet eller kroppssammansättning. Sammantaget har forskningen inte stött användningen av L-arginin som ett ergogent hjälpmedel för styrka och kraftprestanda. Högre doser av L-arginin har dessutom förknippats med gastrointestinala obehag, illamående och diarré för vissa individer. På grund av de begränsade stödjande data från L-arginintillskott om styrka och kraftprestanda, rekommenderas dess användning i allmänhet inte för närvarande.

Effekt av tillskott av L-citrullin på styrka

L-citrullin är en icke-essentiell och icke-proteogen aminosyra som exempelvis finns i vattenmelon och som fungerar som en endogen prekursor till L-arginin. Som en mellanprodukt i ureacykeln omvandlas L-citrullin till L-arginin av enzymerna arginino-succinatsyntas och argininosuccinatlyas för efterföljande användning av endotelceller inom kärlväggarna för att syntetisera NO via den NOS-beroende vägen. Liksom L-arginin har L-citrullin studerats brett för en mängd olika kliniska och ergogena effekter inklusive förbättrat viloblodtryck och kärlfunktion, kardiometabolisk hälsa och träningsprestanda.

Även om L-citrullin är en indirekt NO-prekursor eftersom det föregår L-arginin i NO-syntesvägen, har oralt intag av L-citrullin visat sig vara mer effektivt för att höja biotillgäng-ligheten av L-arginin för att stödja NO-produktion. Studier har visat att L-citrullin ökade plasmakoncentrationerna av L-arginin och NO-beroende signalering till en större omfattning än att direkt komplettera med L-arginin och är att föredra framför L-arginin för att öka L-arginins biotillgänglighet av flera skäl. L-arginin tolereras inte väl eller absorberas av tarmkanalen, hämmas av betydande katabolism i tarmen av arginas och utsätts för betydande first-pass metabolism som begränsar dess systemiska tillgänglighet.

Alternativt absorberas L-citrullin väl, har låg first-pass metabolism och kan till och med undertrycka arginasaktivitet som uppreglerar L-arginins biotillgänglighet. Dessutom har L-citrullin visat sig tolereras väl även vid höga doser med minimala rapporterade biverkningar. Som ett resultat av detta har L-citrullin fått uppmärksamhet som det bättre alternativet till L-arginin för att öka biotillgängligheten av L-arginin och är för närvarande bland de mest populära ingredienserna som finns i kommersiellt tillgängliga tillskott före träning med flera ingredienser som är utformade för att förbättra träningsprestanda.

L-citrullin tillhandahålls vanligtvis i form av citrullinmalat (CitMal) före styrketräning. CitMal ökar graden av oxidativ ATP-produktion och ökar hastigheten för återhämtning av fosfokreatin efter träning. Malat (äppelsyra) är en mellanprodukt i citronsyracykeln som har teoretiserats fungera synergistiskt med L-citrullin genom att mildra laktatproduktionen och öka hastigheten för ATP-produktion under träning; detta saknar dock experimentella bevis. Trots vissa blandade fynd har akut intag av L-citrullin eller CitMal visat sig förbättra styrka, kraft och muskeluthållighetsresultat under högintensiv motståndsövning i rekreationsaktiva och motståndstränade populationer.

I vila höjer L-citrullin plasma L-argininkoncentrationer på ett dosberoende sätt upp till 10-15 g, vilket har associerats med större NO-beroende signalering. Sammantaget har L-citrullintillskott konsekvent visat sig höja cirkulerande L-citrullin, L-arginin och markörer för NO-produktion vid vila och omgivande uthållighetsträning. Också en enstaka 8 g dos av CitMal signifikant ökade endotelberoende vasodilatation 60 minuter efter intag. Man kunde då visa förbättrat blodflöde och mindre muskelsvullnad. I en annan undersökning observerades dock ingen signifikant förstärkning av flödesmedierad dilatation av brachialisartären efter en akut 8 g dos av CitMal efter fem set med bänkpress vid 80 procent av 1RM. Flera studier visade liknande resultat och det saknas således klara bevis som stöder en ökning av av vasodilatation, blodflöde och muskelperfusion för närvarande.

Många undersökningar har visat att akut L-citrullin- eller CitMal-tillskott kan förbättra prestationsförmågan vid resistenssträning i motionsaktiva populationer såväl som hos elitidrottare. En akut 8 g dos av CitMal har visat sig förbättra maximal handgreppsstyrka såväl som toppeffekt under ett 30 s Wingate-test i ett urval kvinnliga Masters-tennisspelare. En annan studie visade att en akut 8 g dos av CitMal signifikant ökade arbetet utfört under en period av fem maximala isokinetiska benförlängningar, men gav ingen ergogen fördel under 50 repetitioner av maximala isokinetiska benförlängningar hos rekreationstränade kvinnor. De flesta andra studier som visar gynnsamma effekter har utvärderat effekten av CitMal-tillskott på muskeluthållighet under högintensiv styrketräning. Sammantaget tyder dessa undersökningar på att tillskott med 8 g CitMal 60 minuter före träning kan förbättra styrka och kraft och fördröja trötthet under motståndsövningar med hög volym. Det finns emellertid också flera studier som inte stött användningen av L-citrullin som ett ergogent hjälpmedel för styrka och kraftprestanda.

Slutsatser

Sammantaget är bevisen för effekten av L-citrullin/CitMal-tillskott på styrka och kraft-prestanda tvetydiga. Flera färska metaanalyser har bidragit till att belysa den rådande konsensus om kosttillskott. Baserat på nuvarande bevis erbjuder L-citrullin en betydande fördel avseende högintensiv styrka och kraftprestanda. Dessa metaanalyser redovisar dock att effektstorleken var liten (0,196-0,200). Tillskott av L-citrullin tycks också avsevärt minska RPE under träning och minska muskelömhet vid 24 och 48 timmar efter resistensträning men det förelåg ingen signifikant effekt på blodlaktatnivåerna. En minsta effektiv dos verkar vara 3 g L-citrullin; studier som administrerar högre doser är emellertid få och kräver ytterligare undersökning. Minimala biverkningar har rapporterats och akuta doser på upp till 15 g L-citrullin har tolererats väl.

Arginin och citrulin

Den globala marknaden för kosttillskott (NS) växer snabbt, och användningen av L-arginin (Arg), L-citrulin (Cit) och citrulin malat (CitMal) i kosttillskott anses visa sig förbättra idrottsprestationen. L-Arginin och L-Citrulin är aminosyror (AA) som spelar viktiga roller i kroppen, bland annat i produktionen av kväveoxid (NO) och avlägsnande av slaggprodukter under träning.

Denna studie använde en narrativ granskningsmetod för att utvärdera tillgänglig litteratur om effekterna av Arg- och Cit-tillskott på kardiovaskulär hälsa och atletisk prestation. Forskarna sökte systematiskt i flera elektroniska databaser, inklusive PubMed, MEDLINE och Scopus, efter relevanta studier publicerade på engelska från 1 januari 2010 till 10 november 2022. Söktermerna inkluderade “arginine”, “citruline”, “citruline malate”, ” tillskott”, “kardiovaskulär hälsa”, “hemodynamisk funktion”, “endotelfunktion”, “anaerob kapacitet”, “aerob kapacitet”, “muskulär styrka”, “kraft”, “uthållighetsprestanda” och “idrottsprestation.” Inklusionskriterierna för granskningen var randomiserade kontrollerade studier, systematiska översikter, och metaanalyser som utvärderade effekterna av Arg- och Cit-tillskott på kardiovaskulär hälsa och idrottsprestation hos människor.

Fysiologisk roll för arginin och citrulin hos människa

Citrulin, som finns rikligt i vattenmeloner, är en icke-essentiell aminosyra som kan metaboliseras till arginin. Arginin är en väsentlig aminosyra som producerar NO, som är ansvarig för dess hjärtskyddande roller: från glatt muskelavslappning av blodkärl, inducerad av NO-cGTP-vägen till att spela en avgörande roll för att reglera BP.

Arginin

Arginin har visat sig förbättra fysisk prestation vaskulär endotelfunktion och sexuell funktion. Dessutom ingår arginin bland andra aminosyror som kan visas spela roll i en rad olika fysiologiska processer.

Det krävs att en betydande mängd arginin tillförs eftersom en betydande mängd av intaget arginin (cirka 40 %) bryts ner i tarmen medan resten transporteras till levern där det metaboliseras till urea. Arginin ökar NO-produktionen. Den endogena syntesen av NO sker genom en process där arginin metaboliseras till citrulin av NOS (kväveoxidsyntetas).

Argininosuccinatsyntas i levern återvinner arginin från citrulin för att producera en Cit-Arg-cykel som producerar NO. I skelettmuskulaturen är neuralt kväve-oxidsyntas (nNOS) den dominerande isoformen och reglerar blodflödet och glukosupptaget under träning.

Endotelialt kväveoxidsyntas (eNOS) uttrycks främst i endotelceller och producerar kväveoxid som svar på olika stimuli, inklusive fysisk aktivitet. NO verkar på en mängd olika fysiologiska processer, såsom vasodilatation, mitokondriell andning, glukosabsorption och muskelkontraktion. Rollerna som NO spelar i människokroppen är relaterade till förbättringen av träningsprestanda. Därför används i allmänhet nitriter och nitrater för att kvantifiera NO-koncentrationer i plasma, och det är viktigast att upprätthålla fysiologiskt lämpliga NO-koncentrationer för ”skelettmuskelhälsa.”

Tidigare studier har rapporterat att intag av tre dagliga doser på 6 g/dag av arginin tillsammans med små mängder vitaminer och grenade aminosyror (BCAA), ökade nitrit- och plasmanitratnivåer. Dessutom minskade intag av arginin och andra aminosyrerika kosttillskott, inklusive citrulin, BCAA och fruktos, syreintaget under måttlig intensitet, minskad plasmalaktatproduktion under träning och förbättrad träningstolerans under högintensiv träning. Att ta en akut dos på 0,04 g/kg arginin tillsammans med BCAA förbättrade idrottsprestandan hos handbollsidrottare. Att konsumera 6 g arginin/dag i tre dagar förbättrade dock inte intermittent anaerob idrottsprestation hos idrottare. Att konsumera 6 g arginin under fyra veckor visade ingen förändring i hormon- eller metabola parametrar jämfört med enbart träning. Både akut och kronisk konsumtion av 5 g arginin och två dagliga doser under 13 dagar visade inga positiva resultat för att förbättra prestanda mätt med cykelmätningar hos friska unga män. Tidigare studier tyder på att komplettering med enbart arginin har begränsad inverkan på idrottsprestation, men att kombinera arginin med andra substanser eller metoder kan kanske förbättra träningsprestanda.

Citrulin

Citrulin är en av de icke-essentiella aminosyror som kan kringgå levermetabolism för att förbättra argininsyntesen och förbättra NO-biotillgängligheten, vilket har visat sig i olika studier. Kombinerad administrering av arginin och citrulin ökar argininkoncentrationen på grund av två aminosyresynergier och förbättrar NO biologisk tillgänglighet. Kombinationen av arginin och citrulinintag har visat sig minska energiförbrukningen och förbättra idrotts-prestation mer effektivt än antingen arginin eller citrulin var för sig. En studie på taekwondo-elitidrottare som fick i sig arginin och citrulin rapporterade en minskning av träningsinducerad central trötthet.

Intressant nog har tillskott av citrulin visat sig vara effektivare än arginin för att öka plasma-koncentrationen av arginin. Citrulintillskott kan fördröja trötthet under högintensiv träning genom att främja ammoniakavlägsnande och undertrycka mjölksyraansamling i blodet genom ureacykelvägen. Citrulin förbättrar också den aeroba vägen genom att upprätthålla låga plasmalaktatkoncentrationer. Emellertid är sambandet mellan förbättrad atletisk prestation och ökad NO-produktion som svar på citrulintillskott oklart.

Dessutom använde tidigare studier som rapporterade förbättrad atletisk prestation med citrulintillskott i kombination med malater och andra komponenter. De flesta studier har rapporterat att tillskott av citrulin och malat görs i kombination på grund av deras synergis-tiska koppling på intramuskulär nivå. Malat, en mellanprodukt i trikarboxylsyracykeln, kan hämma mjölksyraproduktionen och öka energiproduktionen. Effekten av att komplettera med citrulinmalat (CitMal) kan inte definieras enbart som relaterad till citrulin. Ytterligare forskning behövs för att fastställa effektiviteten av citrulin oberoende av malat.

Påverkan på hjärta och kärl

Den positiva effekten av arginintillskott på kardiometabola markörer, särskilt blodtryck, insulinresistens, fett och mikrovaskulär endotelberoende dilatation, har dokumenterats väl. Argininrika dieter minskade systoliskt blodtryck (SBP) och diastoliskt blodtryck (DBP). Dessutom har dagligt tillskott med 3 till 12 g arginin visat sig förhindra hypertoni genom att minska både SBP och DBP hos milda hypertonipatienter och hos kvinnor med havandeskapsförgiftning.

Citrulin är känt för att vara ett effektivt derivat av arginin som påverkar nivåerna av NO och cykliskt guanosinmonofosfat (cGMP), men dess effekt på vävnadsperfusion hos friska försökspersoner är inte uppenbar. Akut nitrat-citrulin-tillskott och placebo visade ingen skillnad i det postischemiska vaskulära svaret mätt med nära-infraröd spektroskopi hos friska unga män. Andra studier har dock rapporterat en ökning av muskelblodflödet hos friska unga deltagare efter kortvarig (7 dagar) citrulintillskott under måttligt intensiv träning

I en 6-veckors interventionsstudie ledde tillskott med 6 g vattenmelonextrakt per dag innehållande både citrulin och arginin till en minskning av SBP och DBP från armen och ankeln hos pre-överviktiga och hypertensiva män, samt en minskning av carotis augmentation index (AIx).

Citrulintillskott på blodtrycket och arteriell stelhet fortfarande oklar.

Citrulin ökar indirekt NO-biosyntesen genom att öka argininsyntesen, vilket kan förbättra den endotelmedierade vasodilatationsfunktionen. En minskning av syntesen av NO har kopplats till en väsentlig roll i endotelial dysfunktion relaterad till kardiometabola sjukdomar, klimakteriet och åldrande. Endotelial dysfunktion på grund av åldrande är associerad med en minskning av NO-syntes och argininbiotillgänglighet

Påverkan på idrottsprestationen

Genom sammanställningen av den befintliga litteraturen visades att vare sig motionsidrottare eller tränade idrottare såg förbättrad fysisk prestation eller ökad kväveoxidsyntes (NO) med 0,075 g eller 6 g doser arginintillskott per kroppsvikt. Emellertid hade 2,4 till 6 g citrulin per dag under 7 till 16 dagar av olika kosttillskott en positiv inverkan, vilket ökade NO-syntesen, förbättrade indikatorer för idrottsprestation och minskade känslan av ansträngningen. Effekterna av en 8 g akut dos av CitMal-tillskott var tveksamma, och mer forskning behövs för att fastställa dess inverkan på muskeluthållighets-prestanda.

Baserat på de positiva effekterna som rapporterats i tidigare studier är ytterligare testning motiverad i olika populationer som kan dra nytta av kosttillskott med L-arginin, L-citrulin och citrulin malat.

Resultaten från tidigare studier om effekterna av arginintillskott på atletisk prestation är blandade. I en studie av brottningselitidrottare fann man att en dos på 1,5 g arginintillskott eller placebo per 10 kg kroppsvikt ökade utmattad tid under ergometertestning med inkrementell cykel jämfört med placebogruppen, men det fanns inga signifikanta skillnader i hjärtfrekvens och syreförbrukning. I motsats till detta rapporterade en studie av manliga fotbollsspelare som konsumerade 2 g arginintillskott per kg kroppsvikt under 45 dagar en förbättring av maximal syreförbrukning. I en studie av aerobt tränade cyklister som konsumerade 0,075 g arginin per kg kroppsvikt 60 minuter före submaximal cykelträning, fanns det ingen signifikant skillnad i syreförbrukning, hjärtfrekvens, SBP och DBP, som mättes i början och slutet av 60 min cykelprotokollet. Sammantaget tyder tillgängliga bevis på att oralt Arg-tillskott hos friska deltagare är ineffektivt för att förbättra det fysiologiska svaret som är förknippat med att förbättra aerob kapacitet och öka NO-syntesen.

En färsk metaanalysstudie rapporterade att långtidsintag av cirka 1,5 till 2 g Arg per dag kan förbättra aerob och anaerob prestation [Viribay A, Burgos J, Fernández-Landa J, Seco-Calvo J, Mielgo-Ayuso J. Effects of arginine supplementation on athletic performance based on energy metabolism: a systematic review and meta-analysis. Nutrients 2020; 12 :1300].

Intaget av fristående Arg-tillskott av vältränade idrottare eller friska fritidsdeltagare verkar inte förbättra styrkan.

Slutsatser

Sammantaget visar resultaten av studier gjorda på både motionärer och tränade idrottare att tillskott med 0,075 g eller 6 g arginin per kg kroppsvikt inte förbättrade fysisk prestation och perceptuell träningskänsla eller ökade NO-syntesen.

Däremot ökade konsumtion av 2,4 till 6 g citrulin per dag under 7 till 16 dagar av olika kosttillskott NO-syntesen, förbättrade idrottsprestation och minskade uppskattad ansträngning.

Med tanke på de positiva resultaten som rapporterats i tidigare studier, rekommenderas det att utföra ytterligare tester på effekterna av olika former av arginin-, citrulin- och citrulin-malat-tillskott, inklusive akuta och långvariga eller laddningsdoser, och varierande tidpunkt för intag, på kardiovaskulär hälsa och idrottsprestation i olika populationer (det vill säga aeroba och anaeroba idrotter) som kan dra nytta av kosttillskott. Dock är studier som jämför effekterna av citrulin och citrulin-malat begränsade. Det är oklart om malat, citrulin eller båda är ansvariga för effekterna som observerats i studier om citrulin-malat-tillskott.

Carnosin- och beta-alanin som kosttillskott

Carnosin är en dipeptid som består av den icke-proteogena aminosyran beta-alanin och den essentiella aminosyran L-histidin. Carnosin finns i människokroppen inte bara i relativt höga millimolära koncentrationer i exciterbara vävnader (skelettmuskler och hjärna) utan även i mindre mängder i andra vävnader (mag-tarmkanalen, njure, lever, fettvävnad och hjärta).

Biotillgängligheten av beta-alanin begränsar syntesen och mängden av carnosin

beta-Alaninets biologi

beta-Alanin är ett av de mest använda sporttillskotten i världen, eftersom det anses förbättrar muskelprestanda hos aktiva idrottare, speciellt genom att öka koncentrationen av carnosin i musklerna. Det rekommenderas för detta ändamål av International Society of Sports Nutrition (ISSN) [Trexler ET, Smith-Ryan AE, Stout JR, Hoffman JR, Wilborn CD, Sale C, Kreider RB, Jäger R, Earnest CP, Bannock L, et al. International Society of Sports Nutrition position monter: beta-alanine. J Int Soc Sport Nutr 2015; 12: 30]. Förutom carnosin och beta-alanin har N-acetylcarnosin (NAC) och den syntetiskt framställda derivatet kelatföreningen zink-L-carnosin (ZnC), även kallad Polaprezinc® (innehåller 23 % zink och 77 % L-carnosin), biologiskt signifikanta effekter på människokroppen. Under en lång tid har tillskott av carnosin och beta-alanin endast associerats med aktiva idrottare, men vinner nu popularitet bland personer med kroniska sjukdomar.

Carnosinets biologi

Flera biologiska effekter har beskrivits för carnosin och dess prekursor beta-alanin. På cellnivå reagerar carnosin med reaktiva syrearter (ROS) och reaktiva kvävearter (RNS), och oxidativa skadeprodukter från biomolekyler. På så sätt skyddar den andra biomolekyler från modifiering och skada. Carnosin minskar inte bara nivån av reaktiva karbonyler (RC) utan också bildningen av avancerade glykeringsslutprodukter (AGEs) och avancerade lipidperoxidationsslutprodukter (ALE). Carnosin har också förmågan att ta bort kväveoxid (NO) och är involverad i kelatbildningen av övergångsmetaller. Vidare påverkar carnosin regleringen av kalciumnivåer i muskelceller. Carnosin kan reagera direkt med protoner och deltar således i att upprätthålla pH-balans och minska muskeltrötthet orsakad av intensiv muskelaktivitet. Dessutom är carnosin associerat med förmågan att modulera det endogena antioxidantsystemet genom att aktivera signalvägen som kontrolleras av transkriptionsfaktorn Nrf2, som är involverad i avlägsnande och avgiftning av oxidativa modifieringsprodukter av biomolekyler. Carnosin påverkar också telomerasaktiviteten och saktar ner cellåldring påverkar proteiners motståndskraft mot värme eller kemisk stress och har immunmodule-rande effekter. Molekylen är också signifikant involverat i regleringen av intracellulär metabolism, hämmar glykolys och ökar mitokondriell aktivitet (produktionen av adenosintrifosfat, ATP). Slutligen har in vitro-studier visat att carnosin har antineoplastiska effekter och påverkar metabolismen och senescensen av tumörceller

Syntes och nedbrytning

Carnosin syntetiseras i människokroppen från beta-alanin och histidin. Syntesen katalyseras av ATP-beroende carnosinsyntetas och hastigheten för den intracellulära syntesen är starkt begränsad av nivån av beta-alanin. Beta-alanin självt syntetiseras i levern (under katabolismen av polyaminer, pyrimidiner och koenzym A; bakteriell katabolism av aspartat; och transamineringen av malonsyra semi-aldehyd) och transporteras sedan till muskel- och hjärnceller, där det används för carnosinsyntes. Man kan uppskatta att en kvinna på 60 kg och en man på 70 kg syntetiserar 427 respektive 606 mg carnosin per dag. Den intracellulära koncentrationen av carnosin beror på den hydrolytiska aktiviteten av carnosinaser (CN 1 eller CN 2) och den syntetiska aktiviteten av carnosinsyntetas, och är starkt begränsad av kostens upptag av beta-alanin och den essentiella aminosyran histidin.

Dietcarnosin och beta-alanin absorberas i den mänskliga tunntarmen på den apikala sidan av specifika transportörer: carnosin av en peptidtransportör, beta-alanin av en specifik transportör för beta-aminosyror och taurin, och histidin av en natriumberoende neutral amino. syratransportör. I enterocyter hydrolyseras carnosin av CN 2. Carnosin och histidin passerar enterocyternas basolaterala membran till blodet med en protonkopplad transportör, och beta-alanin genom en specifik transportör för beta-aminosyror. Nästan allt intaget carnosin kommer in i portalcirkulationen. I blodet hydrolyseras carnosin av CN1 och halveringstiden för carnosin i humant serum är under 5 min. Histidin och beta-alanin passerar membranet av målceller i de extraintestinala vävnaderna, främst muskler, lever och hjärna, av specifika transportörer, där de används för syntes av carnosin.

Carnosinmolekylen hydrolyseras enzymatiskt i människokroppen av CN1 och CN2, som fungerar som regulatorer av carnosinnivån. I det centrala nervsystemet (CNS) hydrolyseras carnosin, och det resulterande histidinet omvandlas enzymatiskt av histidindekarboxylas i specifika delar av hjärnan till signalsubstansen histamin.

Mat och kosttillskott

Att öka kostintaget av carnosin ökar dess koncentrationer i, mestadels, skelettmuskulatur, hjärnan och hjärtat. En viktig källa till carnosin tillhandahålls av livsmedel som kycklingkött, fisk och räkor, samt sparris, gröna ärtor och vita svampar. Intressant nog föreslås det att vissa komponenter i nötkött hämmar serum CN1. Ett dagligt intag av 30 g torkat nötkött bör kunna tillgodose det dagliga carnosinbehovet hos en vuxen på 70 kg för att förbättra människors näring och hälsa. Även om dess begränsande prekursor beta-alanin produceras endogent i levern, är dess huvudsakliga källa från en persons kost. Människor får beta-alanin genom konsumtion av livsmedel med stort innehåll av beta-alanin, såsom fjäderfä, nötkött och fisk.

Tillförsel av beta-alanin verkar vara bekvämare och effektivare än carnosin, eftersom biotillgängligheten av carnosin reduceras av CN-aktivitet; dock återanvänds beta-alanin för carnosinsyntes av skelettmuskulaturen, hjärtat och hjärnan.

I en metaanalys av de negativa effekterna och riskerna med oralt beta-alanintillskott observerades inga negativa effekter på människors hälsa (vid doser från 4 till 6 g per dag. Den enda negativa effekten var parestesi och en liten ökning av alaninaminotransferas-aktivitet beskrevs (ökningen låg inom referensintervallen). Det finns ingen risk för överdosering när carnosin administreras eftersom carnosin klyvs av CN1 till aminosyror, som sedan är involverade i metabolismen.

Effekter på hälsan

Effekterna av tillförsel av beta-alanin eller canosin har undersökts på en rad olika sjukdomar, symptom – dock med olika kvalitet i studierna.

Diabetes

En metaanalys visade att tillskott med carnosin och beta-alanin ledde till minskningar av fasteglykemi, en minskning av HbA1c-nivåer och insulinresistens. En annan metaanalys som endast inkluderade randomiserade studier bekräftade effekten av carnosintillskott på DM-patienter, specifikt på deras HbA1c och fastande glukosnivåer. Detta stöds av resultaten från ännu en metaanalys av 30 kliniska prövningar av effekten av carnosin och relaterade dipeptider hos överviktiga personer, som visade minskningar av fasteglykemi och HbA1c, samt minskningar av fetma (midjemått).

Neurologiska sjukdomar

Förutom muskelvävnad finns även carnosin i CNS. På grund av dess egenskaper deltar carnosin i upprätthållandet av homeostas i CNS, och fungerar som ett neuroprotektivt medel. Aktiviteten av CN1 ökar med åldern, vilket leder till en lägre ackumulering av carnosin i muskler, hjärna och andra vävnader. Detta är också relaterat till den kliniska enheten demens (speciellt i den åldrande befolkningen), som åtföljs av ökad produktion av ROS, RNS och AGE och inflammation.

En metaanalys av randomiserade studier bekräftade den positiva effekten av carnosintillskott (i doser på upp till 1,5 g per dag) i Alzheimers Disease Assessment Scale och Becks Depression Inventory. Tyvärr är antalet kliniska prövningar mycket litet.

Psykiatriska sjukdomar

Användningen av det antidepressiva medlet quetiapin ledde till en minskning av carnosinnivåerna. Om läkemedlet inte administrerades skedde en gradvis ökning av serumcarnosinnivåerna under depressionens gång (över 40 månader). Författarna antar att detta är en defensiv reaktion från organismen på detta tillstånd. Isolerade publicerade studier tyder på en fördel med carnosintillskott på schizofrenisymptomatologi.

Autismspektrumstörningar hos barn

Baserat på resultaten från en metaanalys av kliniska prövningar om effekten av carnosintillskott (upp till 2 g per dag) på barn med ASD (endast 5 kvalificerade studier med 215 deltagare valdes ut), är det inte möjligt att rekommendera carnosintillskott för barn med ASD.

Sarcopenia

Sarkopeni är en komplex och multifaktoriell progressiv muskelsjukdom som utvecklas med åldern. Hos äldre patienter är sarkopeni associerad med en större sannolikhet för biverkningar, inklusive fall, frakturer, fysisk funktionsnedsättning och till och med dödlighet

Tillskott med beta-alanin (i doser upp till 3,2 g per dag) skulle potentiellt kunna representera en möjlig strategi för att öka muskelaktiviteten i hög ålder och bromsa sarkopeni-processen.

Kardiovaskulär sjukdom

Kardiovaskulär sjukdom (CVD) är fortfarande den vanligaste dödsorsaken globalt. Endotelial dysfunktion representerar en av de tidigaste patofysiologiska faktorerna som leder till utvecklingen av CVD. Carnosin kan också vara användbart vid behandling och förebyggande av CVD. Både in vitro och experimentella studier har dokumenterat fördelarna med carnosintillskott för att minska risken för ateroskleros och har beskrivit anti-ischemiska effekter. Resultaten från mycket få humana kliniska prövningar är tillgängliga och effekten bekräftades inte i den publicerade metaanalysen. Kliniska prövningar av hög kvalitet som bekräftar dessa mekanismer saknas fortfarande.

Slutsatser

Data från kliniska prövningar visar de potentiella fördelarna med tillskott av beta-alanin (4–6 g per dag) och carnosin (upp till 2 g per dag), främst för att förebygga sarkopeni, neuro-protection och kognitiv bevarande, neurodegenerativa sjukdomar och förbättring av diabetes mellitus parametrar.

L-arginin och L-citrullin

Kväveoxidstimulerande kosttillskott är allmänt tillgängliga och marknadsförs för styrke-idrottare och tyngdlyftare som vill öka muskelprestanda och förbättra träningsanpass-ningar. Dessa kosttillskott innehåller ingredienser som klassificeras som kväveoxidprekur-sorer (så kallade “NO-boosters”). Kväveoxid är en gasformig molekyl som är involverad i ett brett spektrum av signalerings- och regleringsprocesser i människokroppen. Eftersom NO har en kort halveringstid som sträcker sig från millisekunder till några sekunder, är kontinuerlig produktion grundläggande för att utöva dess effekter. Endogent NO genereras via två diskreta vägar som är beroende av prekursorer inklusive L-arginin och nitrater, med L-citrullin som en effektiv prekursor för L-arginin.

Mest anmärkningsvärt spelar NO en kritisk roll i endotelfunktionen, vilket främjar avslappning av vaskulär glatt muskulatur och efterföljande dilatation. Denna process involverar diffusion av NO till de arteriella glatta muskelcellerna, vilket orsakar produktion av cykliskt guanosinmonofosfat (cGMP) från guanosintrifosfat (GTP) via aktivering av enzymet guanylatcyklas. Denna reaktion minskar sarkoplasmatiska kalciumnivåer, vilket leder till avslappning av glatta muskler och vasodilatation. Förbättrad NO-biotillgänglighet och vasodilatation kan också hjälpa aerob och anaerob metabolism, minska kostnaderna för syre (O2) och adenosintrifosfat (ATP) för träning, förbättra mitokondriell effektivitet och förbättra muskelkontraktiliteten.

NO-medierade ökningar av blodflödet kan förstärka mekanismer som bidrar till skelett-muskelprestanda, hypertrofi och styrkeanpassningar. Under motståndsträning kan förbättrad vasodilatation underlätta O2- och näringstillförsel till arbetande muskelvävnad, vilket förbättrar muskelsammandragningsegenskaperna och påfyllning av ATP mellan upprepade motståndsövningar. Detta kan i sin tur fördröja trötthet och möjliggöra en större tränings-volym vilket kan förbättra den anabola stimulansen och efterföljande muskelanpassning. NO-boosters marknadsförs också för att förbättra träningsinducerad cellulär svullnad vid de arbetande musklerna, ofta kallad “pumpen”. Den ökade intramuskulära reperfusionen av blod har föreslagits inducera större anabol signalering och muskelproteinsyntes och har associerats med kroniska förändringar i muskelhypertrofi. Dessutom, även om den exakta mekanismen återstår att fastställa, kan NO-prekursorer direkt stimulera muskelproteinsyntes via aktivering av däggdjursmålet för rapamycinkomplex 1-vägen. Stödet för detta påstående härrör dock från djur- och in vitro-studier. Ytterligare arbete i djurmodeller har också dokumenterat att NO spelar en roll i aktiveringen av satellitceller, och blockerade produktionen av endogena NO trubbar träningsinducerade muskeltillväxtanpassningar.

Produktionsvägar för kväveoxid

Kväveoxid genereras kontinuerligt via en kväveoxidsyntas (NOS)-beroende väg och en NOS-oberoende väg. Biosyntesen av NO av NOS-enzymer använder L-arginin och O2 för att producera NO och L-citrullin i en reaktion som kräver flera väsentliga kofaktorer. Efter dess produktion oxideras NO snabbt för att bilda nitrit (NO2−) och nitrat (NO3−). Dessa anjoner anses vara slutprodukterna av den NOS-beroende NO-syntesen. Den NOS-oberoende vägen (NO3−-NO2−-NO vägen) använder NO3− och NO2− produceras endogent via oxidation av NO producerad via NOS, samt exogen oorganisk NO3− konsumeras via kosten av gröna blad- och rotfrukter. Faktum är att konsumtionen av NO3 - anses vara den mest signifikanta biologiska prekursorn för NO, vilket tyder på att NO-syntesen främst är relaterad till kostbeteendemönster.

När NO3- konsumeras i kosten, kombineras den med saliv under tuggning och reduceras till NO2- och fortsätter in i mag-tarmkanalen. När det kommer in i magen reduceras NO2- ytterli- gare till NO och andra bioaktiva reaktiva kväveoxider. Det mesta av NO2- absorberas i den systemiska cirkulationen i tunntarmen, vilket utlöser både NO-beroende och oberoende signalvägar i nästan varje organsystem. Cirkulerande NO2− kan lätt genomgå en en-elektronreduktion för att ge NO, vilket kan accelereras under tillstånd av hypoxi och acidos, situationer som ofta upplevs under motståndsövning.

Endogent producerad NO syntetiseras från aminosyran L-arginin av en familj av tre distinkta kalmodulinberoende NOS-enzymer. NOS från endotelceller (eNOS) och neuroner (nNOS) är enzymer vars aktiviteter stimuleras av ökningar av intracellulärt kalcium, medan immun-funktioner för NO medieras av kalciumoberoende inducerbar NOS (iNOS) . eNOS och nNOS katalyserar oxidationen av L-arginin för att ge NO och L-citrullin i skelettmuskulaturen respektive kärlsystemet. Det största uttrycket av NO i kroppen finns i neuroner, där NO fungerar som en unik budbärarmolekyl. Ttillgången på nitrat och nitrit i kroppen kan förstärkas genom att öka nitrat i kosten. Således kan tillskott med näringsprekursorer för de NOS-beroende (det vill säga L-arginin och L-citrullin) och NOS-oberoende vägar (det vill säga nitrater) förbättra de fysiologiska svaren under träning.

Effekt av tillskott av L-arginin på styrka

L-arginin är en villkorligt essentiell aminosyra som spelar en roll i flera metabola vägar inklusive syntes av NO, protein, kreatin och urea. L-arginin finns naturligt i dietproteinkällor som kött, skaldjur, nötter, frön, vattenmelon och soja och kan syntetiseras endogent, främst i njurarna, där L-arginin bildas från L-citrullin. Noterbart är att L-arginin deltar i NO-syntesen via L-arginin-NO-vägen varigenom extracellulärt L-arginin snabbt kan tas upp av endotelceller och oxideras till NO i närvaro av O2. L-arginin är också väsentligt för den normala funktionen av ureacykeln i levern, där ammoniak avgiftas och metaboliseras till urea. Dessutom har det spekulerats att tillskott av L-arginin kan öka plasmatillväxt-hormonkoncentrationer och kreatinsyntes; dock finns det få vetenskapliga bevis för att stödja sådana påståenden.

Den primära mekanismen genom vilken tillskott av L-arginin påstås öka muskelstyrka och kraftproduktion är genom att fungera som ett substrat för endogen syntes av NO. Därför är den ergogena potentialen av L-arginintillskott baserad på dess förmåga att öka L-arginin biotillgänglighet. Ändå är det tveksamt om L-arginintillskott effektivt kan öka plasma L-argininkoncentrationer för att stödja NO-syntes. Oralt intaget L-arginin kataboliseras av intestinalt arginas, ett enzym som hydrolyserar L-arginin till L-ornitin och urea. Den höga first-pass-metabolismen i levern begränsar förmågan hos L-arginin att nå systemisk cirkulation för att främja NO-syntes. Ändå verkar det som om tillskott av L-arginin positivt kan påverka kärlfunktionen eftersom det har visat sig vara effektivt för att sänka blodtrycket i både normotensiva och hypertensiva populationer, med en effektiv dos som är större än 4 g/dag.

Flera studier har undersökt effekten av tillskott av L-arginin på prestationsförmågan hos motståndsträning i en mängd olika populationer. Akut tillskott av L-arginin (6-8 g) misslyckades med att förbättra styrkeprestanda under isokinetiska benförlängningar hos rekreationstränade män. På liknande sätt har man misslyckades med att visa någon nytta under ett intermittent anaerobt test efter 3 dagars L-arginintillskott (3 g/dag) hos elitidrottare i judo.

Andra undersökningar har funnit att tillskott med L-arginin inte ökar till fler under motstånds-övningar Ytterligare en studie fann att en dos av akut 6 g av L-arginin inte ökade repetitioner utförda under tre uppsättningar av bänkpress och belastade knäböjningar med 70 procent respektive 80 procent vid en-repetitionsmax (1RM) för motionstränande män.

Endast en studie har undersökt de kroniska effekterna av L-arginin (12 g/dag) i samband med ett styrketräningsprogram. Även om denna studie visade fördelar på 1RM bänkpressstyrka och maximal Wingate anaerob kraft, fanns det ingen ergogen effekt på isokinetisk uthållighet, aerob kapacitet eller kroppssammansättning. Sammantaget har forskningen inte stött användningen av L-arginin som ett ergogent hjälpmedel för styrka och kraftprestanda. Högre doser av L-arginin har dessutom förknippats med gastrointestinala obehag, illamående och diarré för vissa individer. På grund av de begränsade stödjande data från L-arginintillskott om styrka och kraftprestanda, rekommenderas dess användning i allmänhet inte för närvarande.

Effekt av tillskott av L-citrullin på styrka

L-citrullin är en icke-essentiell och icke-proteogen aminosyra som exempelvis finns i vattenmelon och som fungerar som en endogen prekursor till L-arginin. Som en mellanprodukt i ureacykeln omvandlas L-citrullin till L-arginin av enzymerna arginino-succinatsyntas och argininosuccinatlyas för efterföljande användning av endotelceller inom kärlväggarna för att syntetisera NO via den NOS-beroende vägen. Liksom L-arginin har L-citrullin studerats brett för en mängd olika kliniska och ergogena effekter inklusive förbättrat viloblodtryck och kärlfunktion, kardiometabolisk hälsa och träningsprestanda.

Även om L-citrullin är en indirekt NO-prekursor eftersom det föregår L-arginin i NO-syntesvägen, har oralt intag av L-citrullin visat sig vara mer effektivt för att höja biotillgäng-ligheten av L-arginin för att stödja NO-produktion. Studier har visat att L-citrullin ökade plasmakoncentrationerna av L-arginin och NO-beroende signalering till en större omfattning än att direkt komplettera med L-arginin och är att föredra framför L-arginin för att öka L-arginins biotillgänglighet av flera skäl. L-arginin tolereras inte väl eller absorberas av tarmkanalen, hämmas av betydande katabolism i tarmen av arginas och utsätts för betydande first-pass metabolism som begränsar dess systemiska tillgänglighet.

Alternativt absorberas L-citrullin väl, har låg first-pass metabolism och kan till och med undertrycka arginasaktivitet som uppreglerar L-arginins biotillgänglighet. Dessutom har L-citrullin visat sig tolereras väl även vid höga doser med minimala rapporterade biverkningar. Som ett resultat av detta har L-citrullin fått uppmärksamhet som det bättre alternativet till L-arginin för att öka biotillgängligheten av L-arginin och är för närvarande bland de mest populära ingredienserna som finns i kommersiellt tillgängliga tillskott före träning med flera ingredienser som är utformade för att förbättra träningsprestanda.

L-citrullin tillhandahålls vanligtvis i form av citrullinmalat (CitMal) före styrketräning. CitMal ökar graden av oxidativ ATP-produktion och ökar hastigheten för återhämtning av fosfokreatin efter träning. Malat (äppelsyra) är en mellanprodukt i citronsyracykeln som har teoretiserats fungera synergistiskt med L-citrullin genom att mildra laktatproduktionen och öka hastigheten för ATP-produktion under träning; detta saknar dock experimentella bevis. Trots vissa blandade fynd har akut intag av L-citrullin eller CitMal visat sig förbättra styrka, kraft och muskeluthållighetsresultat under högintensiv motståndsövning i rekreationsaktiva och motståndstränade populationer.

I vila höjer L-citrullin plasma L-argininkoncentrationer på ett dosberoende sätt upp till 10-15 g, vilket har associerats med större NO-beroende signalering. Sammantaget har L-citrullintillskott konsekvent visat sig höja cirkulerande L-citrullin, L-arginin och markörer för NO-produktion vid vila och omgivande uthållighetsträning. Också en enstaka 8 g dos av CitMal signifikant ökade endotelberoende vasodilatation 60 minuter efter intag. Man kunde då visa förbättrat blodflöde och mindre muskelsvullnad. I en annan undersökning observerades dock ingen signifikant förstärkning av flödesmedierad dilatation av brachialisartären efter en akut 8 g dos av CitMal efter fem set med bänkpress vid 80 procent av 1RM. Flera studier visade liknande resultat och det saknas således klara bevis som stöder en ökning av av vasodilatation, blodflöde och muskelperfusion för närvarande.

Många undersökningar har visat att akut L-citrullin- eller CitMal-tillskott kan förbättra prestationsförmågan vid resistenssträning i motionsaktiva populationer såväl som hos elitidrottare. En akut 8 g dos av CitMal har visat sig förbättra maximal handgreppsstyrka såväl som toppeffekt under ett 30 s Wingate-test i ett urval kvinnliga Masters-tennisspelare. En annan studie visade att en akut 8 g dos av CitMal signifikant ökade arbetet utfört under en period av fem maximala isokinetiska benförlängningar, men gav ingen ergogen fördel under 50 repetitioner av maximala isokinetiska benförlängningar hos rekreationstränade kvinnor. De flesta andra studier som visar gynnsamma effekter har utvärderat effekten av CitMal-tillskott på muskeluthållighet under högintensiv styrketräning. Sammantaget tyder dessa undersökningar på att tillskott med 8 g CitMal 60 minuter före träning kan förbättra styrka och kraft och fördröja trötthet under motståndsövningar med hög volym. Det finns emellertid också flera studier som inte stött användningen av L-citrullin som ett ergogent hjälpmedel för styrka och kraftprestanda.

Slutsatser

Sammantaget är bevisen för effekten av L-citrullin/CitMal-tillskott på styrka och kraft-prestanda tvetydiga. Flera färska metaanalyser har bidragit till att belysa den rådande konsensus om kosttillskott. Baserat på nuvarande bevis erbjuder L-citrullin en betydande fördel avseende högintensiv styrka och kraftprestanda. Dessa metaanalyser redovisar dock att effektstorleken var liten (0,196-0,200). Tillskott av L-citrullin tycks också avsevärt minska RPE under träning och minska muskelömhet vid 24 och 48 timmar efter resistensträning men det förelåg ingen signifikant effekt på blodlaktatnivåerna. En minsta effektiv dos verkar vara 3 g L-citrullin; studier som administrerar högre doser är emellertid få och kräver ytterligare undersökning. Minimala biverkningar har rapporterats och akuta doser på upp till 15 g L-citrullin har tolererats väl.

Guanidinoättiksyra

Guanidinoättiksyra (GAA; även känd som glykocyamin) är ett naturligt förekommande ämne av den klass av organiska föreningar som kallas alfa-aminosyror. GAA är ett N-amidino-derivat av glycin och L -arginin, och innehåller guanidinodel som kan spela en betydande roll i interaktionen med olika enzymer eller receptorer. GAA syntetiseras i människokroppen men finns också i djur- och växtbaserade livsmedel och näringstillskott. Denna guanidinoförening är övervägande involverad i human bioenergetik och fungerar som en direkt föregångare till kreatin, den primära högenergifosfatlagringsmolekylen. GAA:s roll i kreatinbiosyntes och upprätthållande av energimetabolism har utnyttjats i mänsklig näring i över 70 år. Ändå kan dess användning som en livsmedelskomponent omfatta flera icke-kreatinrelaterade funktioner.

Syntes

GAA syntetiseras huvudsakligen i den mänskliga njuren och bukspottkörteln (även hjärnan, levern, endokrina vävnaderna och huden) från glycin och L-arginin, två villkorligt essentiella aminosyror. Denna enkla transamineringsreaktion katalyseras av enzymet L-arginin-glycin-amidinotransferas (AGAT). Efter detta inledande steg levereras GAA till levern, där metylgruppen överförs från S-adenosyl-L-metionin (SAMe) till GAA genom inverkan av guanidinoacetat N‐metyltransferas (GAMT) för att producera kreatin. Cirka ett gram kreatin syntetiseras per dag via denna väg. Referensnivåerna av GAA i serum och urin är 2,3 mikromol/L (män och kvinnor), 31,2 mmol/mol kreatinin (män) respektive 53,1 (kvinnor) mmol/mol kreatinin hos friska människor över 15 år.

Tillgång i kosten

GAA är tillgänglig från olika livsmedelskällor, inklusive rött kött och fågel, mjölk och några växtbaserade livsmedel. Köttbaserade produkter innehåller den högsta relativa mängden GAA (50 mg per kg), följt av mjölk (0,3 mg per kg) och växtbaserade livsmedel (1 mikrog per kg), vilket tyder på relativt låg exponering via kosten till exogen GAA hos allätare, och ännu lägre hos veganer/vegetarianer.

En liten mängd GAA som tillhandahålls via vanlig kost innebär de novo syntes av GAA från glycin och L-arginin.

GAA kan också erhållas via kosttillskott, med flera produkter tillgängliga på den internationella marknaden innehållande upp till 1,0 g GAA per portion. En typisk daglig dos av kompletterande GAA är cirka 66 mg per kg kroppsvikt, vanligtvis i kombination med andra föreningar som till exempel betain, kolin, kreatin och B-vitaminer. För närvarande finns inga uppgifter tillgängliga om de dagliga behoven och ersättningen av GAA.

Homeostatisk variation

Genomförda studier visar förändringar i GAA biodynamik på grund av olika akuta och kroniska fysiologiska stimuli, inklusive fasta, träning och åldrande. GAA minskade dramatiskt i alla organ inom 24 timmar efter svält, med låga nivåer upprätthållna i upp till 96 timmar, förutom hjärnan och plasman. Akut träning påverkar också serum-GAA-nivåerna, med en enda session av uttömmande träning som markant minskar cirkulerande nivåer av GAA hos friska män och kvinnor med upp till 50 procent. Låg GAA-tillgänglighet kan bero på en träningsinducerad minskning av GAA-produktionen i njurarna, ökad GAA-användning till kreatin i levern eller bådadera.

Insulinotropiska effekter av GAA

En studie rapporterade ett måttligt fall i blodsockernivåer hos patienter som fick ett gram GAA per dag under en period av 6 till 10 månader, med ökad glukostolerans hos både diabetespatienter och icke-diabetespatienter. En lätt nedåtgående trend i blodsocker har bekräftats i en annan historisk (1952) studie (inga absoluta förändringar rapporterade), där patienter som lider av artrit fick fem gram GAA per dag i upp till 42 dagar.

Flera djurstudier visade att GAA kunde stimulera insulinutsöndring och/eller minska cirkulerande glukosnivåer, med den insulinotropiska effekten av GAA överlägsen andra aminosyraderivat och guanidiner. Även om en möjlig klinisk potential för GAA-inducerad insulinstimulering ännu inte har verifierats, verkar GAA dela transportkinetik med sin analoga beta-guanidinopropionsyra, ett antihyperglykemiskt.

Intressant nog påverkas serum-, urin- och njurbarkens GAA-nivåer av streptozotocin-inducerad diabetes, med koncentrationer som återgår till kontrollnivåerna efter insulinbehandling. Detta antyder ett möjligt dubbelriktat samband mellan GAA och insulinbiodynamik, och den ganska komplexa rollen av GAA i glukoshomeostas som också kan involvera insulinliknande tillväxtfaktor.

Argininsparande effekt

Arginin är en villkorligt essentiell aminosyra som spelar många viktiga roller i kroppen, från celldelning och genuttryck, till syntesen av proteiner, urea, kväveoxid, kreatin och andra biologiskt viktiga föreningar. Teoretiskt, som en direkt föregångare till kreatin, kan GAA bevara arginin för kreatinsyntes och spara det för andra biologiska funktioner. Flera utfodringsstudier har visat att GAA tillsatt till lågarginindieter möjliggjorde tillväxt, viktökning och köttkreatin- och argininnivåer jämförbara med arginintillräckliga behandlingar.

Muskeltillväxt

Två intressanta kliniska studier visade en signifikant ökning av muskelstorlek under GAA-konsumtion hos patienter med poliomyelitinducerad och neuromuskulär sjukdom. Även om argininomsättningen inte har utvärderats i dessa försök, kan en ökning av muskelmassa bero på förbättrad proteinsyntes som utnyttjar överskott av arginin som skonas av kost-GAA. En positiv kvävebalans föreslogs i ett annat försök på människa med kompletterande GAA kan också indikera en ökad argininpool efter GAA-intag. Möjliga mekanismer involverade i GAA-drivna förbättringar av proteinsyntes/muskeltillväxt kan bero på flera mekanismer som involverar stimulerande inverkan av GAA på insulin- och insulinliknande tillväxtfaktor-1 (IGF-1)-utsöndring, aktivering av däggdjursmålet för rapamycins signalväg, uppreglering av gener relaterade till myogenes, och nedreglering av gen som kodar för myostatin, ett myokin som hämmar muskelcelltillväxt och differentiering.

GAA som smakmodulator?

GAA verkar ha en betydande effekt på smakreceptorer. GAA uppvisar en sötma som är särskilt långsam i början i förhållande till sackaros, särskilt när den utvärderas vid låga nivåer av söthetsintensitet. GAA kan aktivera T1R2 och T1R3 undergrupper av smakreceptorer. Intressant nog förbättrade GAA också muskelsmakkomponenterna i fisk.

Kost-GAA och fettlever

Icke-alkoholisk fettleversjukdom (NAFLD) är ett komplext kroniskt metabolt tillstånd som kännetecknas av avlagring av fett i levern som kan leda till leverinflammation och organsvikt. Även om NAFLD-etiologin fortfarande är under utforskning, kan dietens sammansättning och mängd vara kopplade till sjukdomens patogenes och progession. NAFLD ses ofta efter dieter som saknar metylgruppdonatorer, inklusive kolin och metionin. Eftersom GAA kan fungera som en metylgruppsacceptor kan långvarig konsumtion av GAA inducera utarmning av metylgrupper i levern och samtidig fettavlagring. I en preliminär studie har kost-GAA associerats med fettleversjukdom, där ett 30-dagars intag av GAA (1,2 g per kg foder) ökade leverfettansamlingen hos råttor. Människosäkerhetsförsök avslöjade inga signifikanta störningar i biomarkörer för leverskador efter GAA-konsumtion men ingen studie med kompletterande GAA-bedömd leverfetthalt med vare sig invasiva eller icke-invasiva tekniker. Andra metyleringsrelaterade biverkningar av exponering för GAA i kosten granskas i detalj på annat håll, med GAA kan också påverka cellulärt upptag av tiamin, ett annat näringsämne som är involverat i adekvat metylering i levern.

Slutsats

Förutom att fungera som en direkt föregångare till kreatin, föreslås GAA i kosten preliminärt för att minska blodsockerkoncentrationen, bevara arginin (både från kosten och producerat internt) för andra metaboliska ändamål och möjligen påverka smak och/eller matintag. Tillstånd som kräver kostkontroll av hyperglykemi eller ökar argininbehovet (ti exempelvi stress, hård träning, sårläkning) kan således dra nytta av att lägga till GAA till en terapeutisk kostregim.

Omega-3 fettsyror (fiskolja)

Fleromättade omega-3-fettsyror (polyunsaturated fatty acid, PUFA) har under de två senaste decennierna tidvis förts fram som prestationshöjande för idrottsutövare. Bakgrunden har oftast varit teoretisk medan det tycks vara svårt att i kliniska prövningar påvisa någon effekt.

Det är visat att ”fiskolja” har antiinflammatoriska egenskaper och att den dessutom kan påverka cellmembraner, exempelvis i muskelceller, så att lösligheten av proteiner och lipider ökar. Detta borde vara av intresse för idrottsutövare.

Vid föreliggande systematisk genomgång av den vetenskapliga litteraturen framhålls indicier, men knappast evidens, för att omega-3-fettsyror kan öka uthålligheten genom att minska syrgasbehovet något vid idrott – kanske det bara rör sig om någon sekund, men det är med sekunder som medaljer vinns.

Dessutom finns det studier som talar för att fleromättade fettsyror leder till snabbare återhämtning efter excentrisk träning.

Däremot saknas evidens – trots ryktesspridning om motsatsen – att omega-3-fettsyror skulle öka muskeltillväxten vid träning respektive att fettsyrorna skulle bevara muskelmassan vid immobilisering och andra katabola tillstånd.

Sammantaget är underlaget för att rekommendera omega-3 fettsyror svagt eller obefintligt.

beta-Alanin, koffein och nitrat som kosttillskott till kvinnor

beta-Alanin, koffein och nitrat används som kosttillskott inte minst till idrottsutövare, och det förekommer rapporter som talar för att de kanske kan ge ett bidrag till prestationsförmågan. I princip är nästan all forskning i ämnet gjord med män som försökspersoner. I den här aktuella studien har man därför gått igenom litteraturen och sammanställt det som hittills undersökts avseende kvinnor.

Man fann i världslitteraturen endast 9 studier om beta-alanin, 15 om koffein och 10 om nitrat som handlade om kvinnor under 40 år och som höll tillräckligt vetenskaplig kvalitet.

Sammantaget talade studierna av beta-alanin om att tillförsel av aminosyran ger en känsla av mindre påverkan av fysisk aktivitet (enligt Borgskalan), vilket gör att kvinnorna kan träna något mera.

Koffein ger en rad effekter och det finns inget som tyder på att kvinnor därvidlag skiljer sig från män. Liksom för män finns det ett dos-responssvar och över det blir prestationsförmågan inte bättre medan biverkningarna däremot fortsätter att öka.

Effekten av nitrat förefaller mest svårvärderad eftersom resultaten variera så mycket beroende på vilken aktivitet man undersökt och vilka muskelgrupper.

Sammantaget understryker forskarna från North Carolina att resultaten avseende alla tre kosttillskotten bygger på otillräckliga grunder och att för alla tre finns det ingen konsensus avseende doser, tider eller om de påverkar kvinnor speciellt – det saknas uppgifter om inverkan av de kvinnliga könshormonen och deras påverkan på metabolismen.

Probiotika

Under de senaste åren finns det växande studier som stöder effektiviteten av att ta probiotika, mikroorganismer som kan ha gynnsamma effekter på organismen, för att minska förekomsten och svårighetsgraden av akut infektiös diarré och övre luftvägsinfektioner (URTI) i den allmänna befolkningen. Dessa effekter härrör från moduleringen av immunsystemet som drivs av probiotika. Dessutom är probiotika också modulatorer av tarmmikrobiotan, vilket också kan ha en indirekt inverkan på olika index för fysisk prestation och efterföljande återhämtning. En nyligen genomförd systematisk översikt har visat de fördelaktiga effekterna av probiotika för att minska risken för att utveckla gastrointestinala- och luftvägsinfektionssjukdomar eller svårighetsgraden av symtom som är förknippade med dessa störningar även hos idrottare.. Därför kan tillskott med probiotika ha positiva effekter på idrottares hälsa även i ett större perspektiv.

Förutom evidensen angående effekterna på idrottarnas immunförsvar är det dock inte klart om och vilken typ av probiotikatillskott som kan leda till gynnsamma effekter på idrotts-prestationer hos idrottare. I synnerhet bör dess möjliga effekter på alla de stora dimensionerna av idrottsprestationer (skicklighet, styrka, uthållighet och återhämtning) undersökas ur denna synvinkel. Denna systematiska granskning utfördes enligt riktlinjerna för Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA).

,

Urvalet av studierna utfördes genom PICO-modellen, genom att beakta följande parametrar: P (patienter) friska vuxna idrottare; I (intervention) kosttillskott med probiotika; C (jämförelse) jämförelse med en kontrollgrupp; O (resultat) potentiella effekter av probiotikatillskott på prestation. Endast randomiserade kontrollerade studier utförda på friska vuxna idrottare med en beskrivning av probiotikatillskott inkluderades. Av totalt 2 304 relevanta artiklar uppfyllde 13 studier – avser uthållighetsidrottare, en på rugbyspelare, fyra avser icke-specificerade idrottare, en på badmintonspelare och en involverar basebollspelare. De utvalda studierna utfördes mellan 2014 och 2021 i olika geografiska områden: Europa (Österrike, Storbritannien, Spanien, Polen), Västasien (Israel), Östasien (Malaysia, Japan, Taiwan), Nordamerika (USA, Tennessee) och Oceanien (Australien). Majoriteten av dem hade en dubbelblind, placebokontrollerad design.

Sammantaget rapporterade 11 av 13 studier positiva, men inte alltid statistiskt signifikanta, effekter av probiotikatillskott på olika aspekter av idrottsprestationer. Med tanke på interventionerna baserade på användningen av enstamsprodukter verkar det som om probiotikatillskott inducerade positiva effekter i termer av uthållighet, aerob kapacitet och återhämtning av trötthet. I synnerhet för släktet Lactobacillus resulterade integrationen av Lactobacillus shirota i bättre aerob kapacitet, integrationen av Lactobacillus plantarum gav en ergogen effekt hos triathleter, bättre underhåll av fysisk prestation och uthållighetslöp-prestanda medan Lactobacillus gasseri-tillskott hos löpare var effektivt för att återhämta sig från trötthet men orsakade inga signifikanta skillnader i fysisk prestation

Sammanfattningsvis tyder bevisen från de analyserade studierna på att integrationen av idrottares dieter med vissa bakteriestammar och även konsumtionen av probiotiska föreningar med flera stammar kan leda till en förbättring av vissa prestationsområden, såsom uthållighet, styrka och återhämtning, och i prestationsrelaterade fysiska tillstånd och egenskaper, såsom muskelsmärta och kroppssammansättning. Men heterogeniteten i de tillgängliga studierna tillåter oss inte att dra säkra slutsatser i denna fråga. Intresset för detta utforskningsområde växer men de tillgängliga studierna kan fortfarande inte jämföras för att ge solida bevis. För att verifiera effekterna av probiotikatillskott på idrottsprestationer behövs ytterligare kontrollerade och jämförande studier.

Deterenol

Deterenol (Synonymer: isopropylnorsynefrine and isopropyloctopamin) är ett syntetiskt stimulerande läkemedel som fungerar som en beta-agonist. Substansen har hittats som en ingrediens i kosttillskottsprodukter, men är förbjudet i de flesta länder på grund av risken för hjärtstillestånd. I en studie av kosttillskott i USA som kunde köpas via internet och där deterenol angavs som en del av innehållet undersöktes en del i USA och en del i Nederländerna och om man kom till olika resultat undersöktes kosttillskottet dessutom i Belgien. Den användametoden var ultra-high-performance liquid chromatography (UHPLC) quadrupole-Orbitrap mass spectrometry.

Sjutton olika varumärken undersöktes och ett flertal av produkterna innehöll mer än en förbjuden – avseende doping – substans. Fyra förpackningar innehöll 2 förbjudna substanser (24%, 4/17), 2 innehöll tre substanser (12%, 2/17) och 2 innehöll fyra förbjudna substanser (12%, 2/17). Mängden förbjuden substans i den rekommenderade dosen varierade mellan 2.7 mg och 17 mg deterenol; 1.3 mg och 20 mg fenprometamin (Vonedrine®); 5.7 mg och 92 mg beta-metylfenyletylamin (BMPEA); 18 mg och 73 mg octodrine; 18 mg och 55 mg oxilofrine; 1.8 mg och 6.6 mg 1,3-dimethylbutylamine (1,3-DMBA); och 5.3 mg 1,4-dimethylamylamine (1,4-DMAA). I vardera en förpackning fann man 48 mg higenamine respektive 17 mg 1,3-dimethylamylamine (1,3-DMAA).

Man konkluderade att för stora doser av deterenol kan ge hjärtstillestånd och att kombinationen med andra förbjudna substanser är vanliga, men dessutom sannolikt är farligare.

Magnesium

Magnesium (Mg) är inte dopingklassat, men är ändå av intresse för de som sysslar med kosttillskott och antidoping.

Magnesium är nödvändigt för att kroppen skall fungera. Det är en del – ”co-faktor” – i ett flertal av de enzymer som behövs, inte minst i energiomsättningen, för celltillväxt, för tillgodogörande av glykogen samt för syntes av proteiner. Mg fungerar i kroppen främst i sin joniserade form, Mg2+, som lätt binder sig i energikedjan till adenosintrifosfat, ATP, till Mg-ATP-komplex. Detta komplex är en del av den lättåtkomliga energiupplagringen och nödvändig för exempelvis nervledning, muskelkontraktioner och blodtrycksreglering.

Fysisk träning påverkar var magnesium kan påvisas som en funktion av var det användes och det är uppenbart att Mg förstärker muskelstyrkan och andning. Det kan tolkas som att det finns ett reciprokt förhållande – det vill säga att styrkeanvändning och andning påverkas av magnesium men också det omvända. Som ett svar på fysisk aktivitet (träning) transporteras magnesiumjonerna till de delar i energikedjan där de behövs. Exempelvis förflyttas vid uthållighetsövningar magnesium från blodplasman till de röda blodkropparna och musklerna. Vid sprintträning ökas blodplasmans innehåll av magnesium, varvid jonerna tas från röda blodkroppar och muskler.

Det finns en viss korrelation mellan muskelprestationer och magnesium i serum hos äldre och idrottsutövare, men det förefaller inte som om musklerna fungerar bättre om man tillför mer magnesium. Det finns starka indicier att magnesiumtillförsel till gravida kvinnor minskar deras benägenhet för muskelkramper, men detta har man inte kunnat visa på exempelvis idrottsutövare.

Djurstudier visar Mg ökar prestationsförmågan genom att öka tillgängligheten av glukos i hjärna och muskler och därigenom minska halten av mjölksyra i blod och vävnader.

I studier på friska försökspersoner har man koncentrerat sig på blodtryck, hjärtfrekvens och maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) eller bestämda muskelprestationer som är möjliga att mäta mer exakt, medan det man vill veta snarare är om den sammanlagda prestationsförmågan förbättras. Det går dock inte att visa annat än om försökspersonerna har någon grad av magnesiumbrist.

Det finns fyra randomiserade studier av magnesiums effekter på prestationsförmågan. De visar skiftande resultat, sannolikt åtminstone delvis beroende på svagheter i försöksupplägget. Två studier visar signifikant effekt av magnesiumsupplementering, två visar ingen effekt.

Magnesium är en relativt mjuk metall som hör till de alkaliska jordartsmetallerna, och bildar, såsom de övriga metallerna i den gruppen, vätgas i kontakt med sur vattenlösning. Rent magnesium är på grund av dåliga hållfasthetsegenskaper inte lämpligt som konstruktions-material. Magnesium är relativt vanligt i jordskorpan (det åttonde vanligaste grundämnet) och magnesium finns i 60 olika mineraler. Den största källan för magnesium är havsvatten. I naturen förekommer magnesium inte i gedigen form utan finns i olika salter som Mg2+-jon (färglös), främst silikat. Ordet magnesia har använts för basiskt magnesiumkarbonat, samt för brunsten och magnetit efter en fyndort Magnesia i Grekland. Ibland användes beteckningarna magnesia alba och magnesia nigra för magnesium- respektive mangan-föreningar.

Magnesium är livsviktigt för alla levande organismer och för lite magnesium kan orsaka spasmer och högt blodtryck. För mycket magnesium kan orsaka diarré. Magnesiumhydroxid (Mg(OH)2) används som botemedel mot sura uppstötningar som en del i att neutralisera för mycket magsyra.

Magnesiumkarbonat (MgCO3) används av idrottsmän för att förbättra greppet mot fuktiga ytor (till exempel stången vid tyngdlyftning).

Magnesium återfinns i grönsaker som spenat, men det finns också magnesium i nötter och fullkornsprodukter. Magnesium är centralatom i klorofyllmolekyler och är därför livsnödvändigt för fotosyntetiserande organismer. Rekommenderat dagligt intag i Sverige är för barn 50–200 mg, kvinnor 280 mg, män 280-350 mg (i USA anges behoven vara cirka 25 % större). Flera källor anger dock att fysiskt aktiva – idrottsutövare – kan behöva mera.

Det finns en stor överförbrukning av magnesium via kosttillskott både hos idrottsutövare och de som inte idrottar.

I Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av matvanor i den svenska befolkningen, Riksmaten (genomförd mellan 2010 och 2011), angavs medelvärdet för intag av magnesium per dag till 305 mg för kvinnor och 364 mg för män.

Det är viktigt att känna till att olika magnesiumföreningar tas upp i olika grad av kroppen. Av magnesiumoxid vilket är vanligt förekommande i magnesiumtillskott tillgodogörs bara en mindre del, medan magnesiumlaktat (receptfritt på apotek), magnesiumcitrat och magnesiumklorid tillgodogörs i hög grad.

I en kinesisk översiktsartikel har man redovisat effekten av magnesium (Mg) på skelettmuskulaturen, och som en följd av detta om man kan påverka muskelfunktionen (”bli mera stark”) om man tillför magnesium.

Man har haft tillgång till litteratur fram till juli 2017, och fann då 14 randomiserade studier, där de ingående kunde inkluderas i en av endera tre grupper:

Idrottsutövare (215 personer, genomsnittsålder 25 år)

Otränade, friska (95 personer, genomsnittsålder 40 år)

Äldre och alkoholmissbrukare (232 personer, genomsnittsåldern 63 år)

Tillförsel av magnesium gav säkerställda positiva effekter på äldre och alkoholmissbrukare, men tillförsel kunde inte säkert ge någon signifikant effekt på idrottsutövare och andra yngre.

Sammanfattningsvis fastslår forskarna att man (fortfarande) inte kan rekommendera extra magnesium till friska idrottsutövare.

Taurin

Taurin är en svavelinnehållande aminosyra. Den har många funktioner i kroppen, bland annat bidrar taurin till att salt-vatten-balansen i kroppens celler fungerar. Det taurin som kroppen själv producerar är tillräckligt för människans behov och taurin behöver därför inte tillföras som exempelvis kosttillskott. Taurin finns naturligt i alla livsmedel från djurriket, men grönsaker och frukt innehåller inte taurin. Taurin tillsätts ofta i stora mängder i så kallade “energidrycker”. Med en kost som innehåller fisk- och köttprodukter får vi i oss cirka 120-130 milligram taurin om dagen. Om man har en vegetarisk kost får man i snitt i sig runt 17 milligram per dag. En vegankost, som endast innehåller livsmedel från växtriket, innehåller inget taurin. Det finns idag ingen forskning som tyder på att taurin i de mängder som finns i livsmedel, inklusive energidrycker, kan skada hälsan.

I en amerikansk genomgång av den vetenskapliga litteraturen (19 artiklar av god kvalitet) från de senaste 21 åren redovisades förbättringar i prestationsförmågan efter intag av taurin för tid till utmattning (5 artiklar), 3-4 kilometers löpning (2 artiklar), anaerob prestationsförmåga (7 artiklar), minskade muskelskador (3 artiklar), peak power (2 artiklar) och återhämtning efter idrott (1 artikel). Taurin minskade också flera metaboliter i blodet, exempelvis laktat, kreatinkinas, fosfor och imflammationsmarkörer. De doser som använts när man påvisade effekter 1-3 gram per dag i 6-15 dagar och 1-3 timmar före aktivitet.

Trots att artiklarna var och en oftast visar positiva resultat av intag av taurin (som inte är dopingklassat) – som exempelvis finns i Red Bull och andra sportdrycker men inte i Coca Cola – rekommenderar inte författarna extra taurinintag utöver det som intas med vanlig mat. De vetenskapliga resultaten är inte övertygande och området förefaller inte särskilt lovande för forskning om man är ute efter prestationshöjande substanser.

Nicotinamide adenine dinucleotide (vitamin B3)

Nicotinamide adenine dinucleotide (NAD+) är avgörande för fysiologiska processer, inte bara som coenzym för cellulära oxidation-reduktionsreaktioner, utan också för aktiveringen av NAD+-konsumerande enzymer, såsom sirtuins, poly-ADP-ribos polymeraser (PARPs), cADP-ribos-syntaser, NADase (CD38) och mono-ADP-ribos-transferaser (ARTs). NAD+ deltar i över 50 procent av alla fysiologiska processer, inklusive mitokondriell biogenes, kardiovaskulärt skydd, neuroskydd, oxidativ stress, DNA-skadereparation, föryngring av stamceller och inflammation. Låga nivåer av NAD+ är kopplade till åldersrelaterad fysisk nedsättning och sjukdomar som metabolt syndrom och hjärt-kärlsjukdom. NAD+-räddningsvägen, som använder NAD+-föregångare, är den dominerande mekanismen för att upprätthålla cellulära NAD+-nivåer hos människor. Bland olika NAD+-föregångare är nicotinamidribosid (NR) och nicotinamidmononukleotid (NMN), två former av vattenlösligt vitamin B3, de två som har studerats mest inom forskning om NAD+-föregångare på senare år på grund av deras säkerhet.

Tillskott med NR och tillskott med NMN har visat en dosberoende ökning av cellulära NAD+-nivåer i olika vävnader hos gnagare och människor. Därför lindrar påfyllning av utarmade NAD+-pooler med NR (främst vid doser på 300 eller 400 mg/kg/dag hos möss eller råttor) eller NMN (främst vid doser på 100–500 mg/kg/dag hos möss) patologiska tillstånd hos gnagarmodeller av ålders- eller dietinducerad försämring av fysisk funktion, metaboliska dysfunktioner, neurodegenerativa sjukdomar, kardiomyopati samt ischemisk skada på hjärta och hjärna. Dessutom förbättrar NMN-tillskott energiförbrukning, fysisk aktivitet och neuronfunktion på ett dosberoende sätt. Trots detta har kliniska studier visat att effekterna av NR (doseringar från 500 mg/dag till 2000 mg/dag; varaktighet 1 dag till 3 månader) på skelettmuskulatur, kardiovaskulär funktion och fysisk funktion hos äldre och överviktiga är begränsade. Dock förbättrade NAD+-föregångaren nikotinsyra (NA), en effektiv farmakologisk substans med indikationer för att sänka triacylglycerolnivåer och dilatera blodkärl, signifikant muskelfunktionen hos friska individer och hos patienter med vuxenonset mitokondriell myopati. NR och NMN har många liknande farmakologiska effekter, men de skiljer sig också åt på flera sätt. Till exempel, i motsats till NMN, observerades att NR var instabil i gnagareplasma. Dessutom förbättrade NMN hjärtfunktionen hos patienter med Friedreichs ataxi (FRDA) kardiomyopati, medan NR inte gjorde det.

Regelbunden motion förbättrar aerob kapacitet, kardiovaskulär hälsa, metabolisk hälsa och fysisk funktion, men många sådana förbättringar kan vara relaterade till NAD+/sirtuins. Träning ökar uttrycket av nikotinamidfosforibosyltransferas (NAMPT), det hastighets-begränsande enzymet i NAD+-räddningsvägen, liksom nivåerna av NAD+ och aktiviteten hos sirtuins. Långdistansidrottare visar högt uttryck av NAMPT i skelettmuskulatur. En studie som använde en mössmodell för maternell fetma rapporterade att 18 dagar NMN-injektion och 9 veckors träning hade liknande fördelar för att vända metabola dysfunktioner och visade att NMN hade starkare effekter på leverfettmetabolismen än träning. Radering av PARP-1 eller CD38, eller inhibitor av CD38 eller PARP-1, förbättrar mitokondriefunktion och uthållighets-prestanda hos möss. Dessutom ökade överuttryck av muskel-NAMPT i kombination med träning hos vilda möss uthållighet, maximal syreupptagning (VO2max) och mitokondriell respiratorisk kapacitet jämfört med enbart träningsutbildning. NR (400 mg/kg/dag) och NMN (500 mg/kg/dag) i kombination med träning ökade uthållighetsprestandan hos friska unga och äldre möss. Trots detta visades en minskning av uthållighetsprestandan från NR (300 mg/kg/dag) i kombination med simträning hos unga råttor.

Den här aktuella studien undersöker effekterna av en kombination av motionsutbildning och tillskott med nicotinamidmononukleotid (NMN), den omedelbara föregångaren till NAD+, på kardiovaskulär fitness hos friska amatörlöpare.

En sex veckor lång randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad, fyrarmad klinisk prövning med 48 unga och medelålders rekreationellt tränade löpare från Guangzhou Pearl River-löparteamet genomfördes. Deltagarna randomiserades till fyra grupper: låg dosgrupp (300 mg/dag NMN), medeldosgrupp (600 mg/dag NMN), hög dosgrupp (1200 mg/dag NMN) och kontrollgrupp (placebo). Varje grupp bestod av tio manliga deltagare och två kvinnliga deltagare. Varje träningspass varade 40-60 minuter, och löparna tränade 5-6 gånger per vecka. Kardiopulmonell träningstestning genomfördes vid baslinjen och efter interventionen, efter 6 veckor, för att bedöma löparnas aeroba kapacitet.

Syreupptaget (VO2), andelen av maximalt syreupptag (VO2max), effekt vid första ventilations-gränsen och effekt vid andra ventilationsgränsen ökade i högre grad i medel- och högdos-grupperna jämfört med kontrollgruppen. Dock fanns ingen skillnad i VO2max, O2-puls, VO2 i förhållande till arbetsgrad och maximal effekt efter 6 veckors behandling från baslinjen i någon av dessa grupper.

Man drog slutsatsen att NMN ökar människors aeroba kapacitet under motionsutbildning, och förbättringen är troligen resultatet av förbättrad syreanvändning i skelettmuskulaturen.

Inga effekter av fruktostillskott på fysisk eller kognitiv prestation på hög höjd

I mikrobiomets era är matkällor avgörande för att förstå de symbiotiska metabola inter-aktionerna hos människor. I en randomiserade, dubbelblindad, crossover-studie jämförde effekterna av animaliska och växtbaserade proteintillskott, särskilt ärtprotein, på många metabola parametrar hos en grupp professionella fotbollsspelare. med hjälp av kärn-magnetisk resonansspektroskopi och traditionell biokemisk analys av serumprover. Författarna drog slutsatsen att ärtproteintillskott är ett hållbart alternativ till vassleprotein för att tillhandahålla essentiella näringsämnen. Det är värt att betona att relativt få studier har jämfört ärtprotein med vassleprotein, främst vid utvärdering av resistansträning. Detta ämne är av betydelse med tanke på de växande kulturella målen att minska köttkonsumtionen och minska koldioxidutsläppen. Dessutom är kostnaden för ärtprotein mindre än 50 procent jämfört med vassleprotein och är därmed kostnadseffektivt.

Träning kan användas som en modell för att förstå metabola påfrestningar, till exempel effekterna av hypoxi-inducerad excitotoxiskitet genom frisättning av glutamat i den synaptiska klyftan. Detta fenomen är slutligen den underliggande orsaken till neuronal celldöd efter en stroke. Som framhävts i sportomikstudier är det viktigt att samla prover under de verkliga förhållandena som idrottare står inför (tävling kontra träning, miljöpåverkan som temperatur, luftfuktighet, vind och barometriskt tryck). I detta avseende genomfördes en studie i atmosfäriska simuleringskammare som replikerade normobar hypoxi (13 % O2), vilket motsvarar förhållandena på en höjd av 3 800 m. De hypotiserade att fruktostillskott kunde gynna personer som utsätts för hypoxi. Inspirationen kom från den fysiologiska anpassningen som observerats hos nakna mullvadar, otroliga varelser som kan motstå över 18 minuters anoxi och är mycket motståndskraftiga mot olika förhållanden. Denna motståndskraft har tillskrivits råttornas förmåga att kringgå fosfofruktokinashämmning under hypoxi i deras fruktosmetabolism. Trots det logiska resonemanget bakom deras teori fann deras forskning inga effekter av akut fruktostillskott på fysisk eller kognitiv prestation hos människor. Denna brist på förbättring observerades hos icke-acklimatiserade friska människor som exponerades för måttliga nivåer av hypoxi.

Idrottare på hög höjd måste acklimatisera sig innan de utför sina aktiviteter för att uppnå sin bästa prestation. Hypoxin som upplevs på hög höjd kan också leda till allvarliga hälso-tillstånd, såsom akut bergssjuka, lungödem och hjärnödem. I detta sammanhang har olika metoder studerats för att underlätta acklimatisering, inklusive träning på hög höjd, hypoxi-generatorer och användning av farmakologiska hjälpmedel som acetazolamid. I detta sammanhang erbjuder studien av Post et al. insikter för idrottare och motionsutövare som stöter på hypoxi, såsom bergsbestigare och personer som deltar i aktiviteter i högaltitud-betonade städer över hela världen. Enligt författarna kan ytterligare utforskning av fruktosmetabolismen ha implikationer för att hantera tillstånd relaterade till syrebrist, inklusive hjärtsvikt, stroke, cancer, cirkulationsstörningar och neuronal excitotoxiskitet.

UTBILDNING OM KOSTTILLSKOTT

Medicinskt utbildades kunskap om kosttillskott

I en kombinerad amerikansk-nederländsk studie undersöktes hur medicinskt utbildade ger råd om kosttillskott. Ett webbaserat frågeformulär användes för att ställa frågor om kosttillskottskunskap och attityder till det holländska tredjepartstestsystemet för kosttillskott (NZVT), om tilläggseffektivitet och om yrkesverksammas råd om dessa kosttillskott, samt vilket yrke som kan anses vara experten på kosttillskott.

Totalt 320 medicinskt utbildade fyllde i formuläret, varav 45 procent arbetade med olympiska idrottare och 18 procent var idrottsdietister. Idrottsdietister rankades som de mest kunniga proffsen om idrottsnäring (80 %) och kosttillskott (74 %), och en litteraturbaserad jämförelse visade de mest fördelaktiga kunskaperna, attityderna och ergogena klassificeringarna av kosttillskottspoäng för idrottsdietister jämfört med andra. idrottshälsoyrken. Övriga medicinskt utbildade som arbetar med olympiska idrottare fick liknande men något lägre trender när det gäller självrapporterad kunskap, attityd och tredje parts kosttillskottstestning än idrottsdietister, men betydligt bättre än proffs som inte arbetar med olympiska idrottare.

Idrottsdietister ses som den absoluta experten på kosttillskott av andra idrottsmedicinare som arbetar med olympiska idrottare medan andra medicinskt utbildade har lägre självrapporterad kunskap och föredragna attityder till effektiv och säker användning av kosttillskott.

DIVERSE

In vivo-metabolismen av Jungle Warfare hos vinthundar

Delta-6-Methyltestosterone rapporterades som den huvudsakliga aktiva ingrediensen i det påstådda “kosttillskottet” Jungle Warfare. Denna förening liknar strukturellt 17alfa-metyltestosteron, som innehåller en ytterligare delta-6-dubbelbindning, och rapporteras ha anmärkningsvärd androgen aktivitet, vilket ger upphov till oro över risken för missbruk av Jungle Warfare inom idrott.

In vivo-metabolismen av delta-6-metyltestosteron hos vinthundar undersöktes. Fas I (okonjugerade) och fas II (glukuronid) metaboliter detekterades efter oral administrering med vätskekromatografi-masspektrometri. Inga fas II-sulfatmetaboliter upptäcktes. Huvud-metaboliten i fas I bekräftades som 16alfa,17beta-dihydroxi-17alfa-metylandrosta-4,6-dien-3-on i jämförelse med ett syntetiskt härlett referensmaterial. Mindre mängder av moderläke-medlet bekräftades också. Glukuronidkonjugerade metaboliter observerades också, men visade sig vara resistenta mot hydrolys med Escherichia coli beta-glukuronidas-enzymet. Kvalitativa utsöndringsprofiler, detektionsgränser och extraktionsåtervinningar bestämdes för moderläkemedlet och huvudmetaboliten i fas I.

Dessa resultat ger en metod för att upptäcka Jungle Warfare-missbruk hos vinthundar som är lämplig för inkorporering i rutinmässiga screeningmetoder som utförs av antidopingslaboratorier.

Australiensiskt försök att klassificera kosttillskottens ändamålsenlighet

Av olika skäl är användningen av kosttillskott bland idrottare mycket vanlig inom olika sporter och på olika tävlingsnivåer, trots risken för att dessa produkter kan innehålla ämnen som finns på WADA:s förbjudna lista. För att minska risken för att inta ett kosttillskott som innehåller förbjudna substanser har oberoende kvalitetssäkrings- och certifieringsprogram etablerats (till exempel Informed Sport). Dock eliminerar inte dessa program helt risken, vilket har lett till att vissa antidopningsorganisationer främjar en hållning av ”säg nej” till kosttillskott. Med insikt om att idrottare kommer att fortsätta använda dessa kraftigt marknadsförda produkter beskriver en översikt här en teoretiskt grundad och systematisk metod för att förhindra oavsiktlig dopning genom att överväga hinder och möjliggörare för idrottares efterlevnad av riktlinjer för användning av kosttillskott med minimerad risk (RMSUG). Genom att skissa på en konceptuell förändring mot ett beteendemässigt informerat tillvägagångssätt syftar denna översikt till att stimulera utvecklingen av mångfacetterade interventioner för att förhindra oavsiktlig dopning genom användning av kosttillskott. Med insikt om att användningen av kosttillskott med minimerad risk innefattar en myriad av beteenden ramas problemet med oavsiktlig dopning genom användning av kosttillskott.

Det finns ingen rimligt heltäckande definitionen av ”kosttillskott” och det finns ingen universell reglering. Istället har det har utvecklats många olika ramverk som i stor utsträckning speglar nationella och regionala prioriteringar och behov. Till exempel regleras melatonin som ett kosttillskott i USA, betraktas som en naturlig hälsoprodukt i Kanada och är ett receptbelagt läkemedel i Australien. Dessutom har kosttillskottsbranschen expanderat i en oroande takt, vilket överstiger kapaciteten hos regeringsorgan att reglera marknaden och skydda konsumenten. Följaktligen säljs många produkter med överdrivna påståenden och tvivelaktiga bevis om säkerhet och effektivitet, med få kosttillskott som grundas på en etablerad evidensgrund. Till hjälp för idrottarna har Australian Institute of Sport (AIS) utvecklat Sports Supplement Framework (ABCD Classification system), vilket är ett utbildningsverktyg för att rangordna typer av kosttillskott enligt den vetenskapliga evidens som säkert och praktiskt sett kan bidra till en idrottares näringsmässiga mål. Detta ramverk understryker att effektiviteten och säkerheten hos många kosttillskott på den ständigt växande globala marknaden inte har vetenskapligt bevisats.

Utöver pseudovetenskap och desinformation associerade med kosttillskottsindustrin är den utbredda användningen av kosttillskott inom idrotten problematisk när den kombineras med den allomfattande risken för kontamination och förfalskning av kosttillskott med förbjudna substanser. Studier har funnit att användning av kosttillskott korrelerar med och förutspår självrapporterat dopningsbeteende. En översikt noterade att ungefär 6-9 procent av rapporterade dopningsfall beror på att idrottare intar kosttillskott som innehåller förbjudna substanser.

Principen om strikt ansvar kontrasterar mot en växande och kraftigt marknadsförd industri som är dåligt reglerad. Konsekvensen av att kosttillskott klassificeras som en underkategori av livsmedel i många länder är att tillverkare inte behöver ge bevis på produktsäkerhet och effektivitet jämfört med till exempel läkemedel. Dessutom kan kosttillskott enkelt köpas av konsumenten utan recept eller ingripande från hälso- och sjukvårdsprofessionella. Ytterligare säkerhetsproblem kan uppstå genom överdosering, på grund av konsumenternas tro att det kan ge större fördelar än att ta den dagliga rekommenderade dosen.