Enhanced Games ur ett biologiskt-kapitalistiskt perspektiv

Enhanced Games ur ett biologiskt-kapitalistisk perspektiv

Enhanced Games (EG), ett föreslaget sportevenemang som tillåter – och till och med uppmuntrar – användning av prestationshöjande substanser (PED), utgör inte bara en ideologisk utmaning mot etablerade antidopningsramverk utan också en materiell möjlighet att konstruera och expandera kommersiella marknader för substanser såsom anabola steroider. Även om grundarna framställer spelen som ett libertarianskt projekt baserat på kroppslig autonomi och vetenskapliga framsteg, verkar de samtidigt inom en bredare politisk ekonomi som kommersialiserar mänsklig förstärkning och exploaterar könsbaserade sårbarheter. Särskilt utsätts män i stigande grad för samhälleliga krav och förväntningar kopplade till fysisk prestation och utseende – något som Enhanced Games avser att dra nytta av.

Testosteron, centralt i kulturella föreställningar om maskulinitet, styrka, tävlingskraft och virilitet, är en högst marknadsförbar substans. Genom att avlägsna de regulatoriska och etiska begränsningar som normalt åläggs genom antidopningspolicyer kan Enhanced Games fungera som en legitimerande kraft för användningen av exogent testosteron. Detta innebär en möjlighet att normalisera dess konsumtion inte bara bland elitidrottare utan även inom bredare manliga motions- och livsstilskulturer, som redan är starkt investerade i optimering, långlevnad och muskuläritet. På så sätt bidrar Enhanced Games till en kulturell värdering av testosteron som ett medel för att uppnå idealiserade maskulina normer.

Denna värdering döljer dock de betydande biomedicinska konsekvenserna av syntetiskt testosteron i frånvaro av ett legitimt medicinskt tillstånd, såsom hypogonadism. En av de mest väldokumenterade effekterna av exogent testosteron är suppression av den hypo-talamiska–hypofysära–gonadala axeln (HPG-axeln), vilket leder till nedreglering eller till och med upphörande av kroppens egen testosteronproduktion. En sådan biologisk suppression kräver ofta fortsatt användning för att upprätthålla hormonfunktion, muskelmassa och psykologiskt välbefinnande, vilket effektivt binder individer i en cykel av beroende, där vissa tvingas till former av självmedicinering. Skapandet av denna marknad handlar därför inte endast om att möjliggöra val, utan om att generera biologiskt beroende för vinst. Ur detta perspektiv, där beroende blir levd verklighet för många, undergrävs retoriken om valfrihet och kroppslig autonomi fundamentalt.

Detta fenomen beskrivs som bioekonomin, där kroppar fungerar som platser för ackumulation och exploatering. Enhanced Games kan därför förstås som aktörer inom denna ekonomi, där värde genereras inte bara genom själva spektaklet utan också genom det farmaceutiska konsumtionsmönster som spelen stimulerar. Vidare leder medicaliseringen av testosteronanvändning, vilket syns i den växande proliferation av ”testosteronersättnings-terapi” (TRT)-kliniker, särskilt i USA, till en ökande uppluckring av gränserna mellan klinisk behandling och förstärkning, vilket ytterligare befäster normaliseringen av syntetisk hormonanvändning.

På denna grund håller Enhanced Games inte enbart på att konstruera en ny idrottsmodell; de bidrar aktivt till utvecklingen och legitimeringen av en lukrativ biomedicinsk marknad för testosteron. Även om Enhanced Games också driver fram en modell för medicinsk över-vakning, understödd av vetenskaplig forskning, som försöker hantera problemen med oreglerad och oövervakad testosteronanvändning och som ökar kunskapen i samhället genom utbildningsresurser och öppna samtal, kvarstår dock oro. Framför allt riskerar Enhanced Games, genom sitt fokus på testosteron, att kapitalisera på och förstärka manliga osäkerheter, reproducera könade ideal och främja former av beroende som är både fysiologiska och ideologiska. Denna utveckling väcker betydande frågor om de etiska, hälsomässiga och sociala konsekvenserna av att skapa ett system där idrottslig framgång² och maskulin identitet blir alltmer knutna till farmaceutisk reglering av kroppen.

Underliggande teorier

Medicinsociologiskt och som politisk ekonomi kan man teoretiser bioekonomin som ett system där biologiskt material och mänskliga kroppar omvandlas till källor för ekonomiskt värde. Med utgångspunkt i tidigare forskning om biokapital betonar de kommersialiseringen av mänskliga biologiska processer, särskilt sådana relaterade till reproduktion, regeneration och förstärkning. Detta ramverk är högst relevant för fallet testosteron, vilket Enhanced Games både verkar odla och kapitalisera på.

I centrum för deras analys står begreppet kliniskt arbete en form av arbete som ofta exkluderas från traditionella definitioner av arbete men som är fundamentalt för bioekonomins funktion. Denna kategori omfattar praktiker som ägg- och spermadonation, surrogatmoderskap, deltagande i kliniska studier och vävnadsdonation: kroppsligt förankrade aktiviteter genom vilka värde extraheras för bioteknologiska, farmaceutiska och medicinska industrier. Bioekonomin speglar, menar de, ett post-Fordistiskt ackumulationssätt där värde inte främst hämtas från tillverkning, utan från biologisk vitalitet – vad de kallar den ”produktiva kroppen.! Detta skifte innebär att värde genereras ur livets potential, inklusive reproduktion, vävnadsgenerering och de spekulativa löftena om framtida hälsa, prestation och livslängd, exemplifierade av regenerativ medicin, genomik och förbättringsteknologier.

Ett sådant ramverk är särskilt värdefullt för analys av TRT, anti-aging-interventioner och personlig medicin – sammanhang där individer samtidigt fungerar som konsumenter och producenter av värde. Inom dessa områden modifieras, övervakas och anpassas kroppar till framväxande biomedicinska normer. Denna bioekonomiska logik sträcker sig bortom hälsa i snäv bemärkelse och kretsar kring kommersialiseringen av biologisk tid och omvandlingen av livsprocesser till ekonomiska tillgångar. Här byggs på detta perspektiv för att analysera och kritiskt granska Enhanced Games och deras expansion bortom den idrottsliga arenan in i testosteronmarknaden genom främjande och tillhandahållande av TRT.

The enhanced games

I mitten av 2023 offentliggjorde Araon D’Souza, Enhanced Games:s president, sin avsikt att etablera evenemanget som ett alternativ till OS, där idrottare tillåts – och till och med uppmuntras – att använda prestationshöjande substanser (PEDs). Förslaget genererade betydande offentlig och medial uppmärksamhet, ytterligare förstärkt av provokativa stöduttalanden. Till exempel förklarade den tidigare elitsimmaren James Magnussen att han skulle ”dopa sig till max” för att kunna tävla i Enhanced Games och få chansen att vinna prispengarna.

Sedan det första offentliga uttalandet 2023 har Enhanced Games gjort betydande framsteg, delvis drivna av en ”multimiljoninvestering” från 1789 Capital, fonden som förvaltas av Donald Trump Jr. Efterföljande utveckling inkluderar fastställandet av specifika tävlingskategorier: simning (50 m och 100 m frisim, 50 m och 100 m fjäril), friidrott (100 m sprint, 100 m/110 m häck) och tyngdlyftning (ryck, stöt) samt en rad tillkännagivanden som visar att flera högprofilerade idrottare har skrivit på för att tävla i EG. Dessutom utvecklas omfattande medicinska screeningprotokoll, där Enhanced Games uppger att det kommer att vara ”obligatoriskt” för alla tävlande idrottare att genomgå ”fullständig medicinsk profilering före tävling. Detta kommer att inkludera EKG, EKO, MRT, hjärt-MRT, ultraljud och regel-bundna blodprov (före, under och efter tävling) för att övervaka hjärtrisker och andra viktiga hälsomarkörer.” Dessa avancerade hälsomonitoreringssystem har utvecklats av medicinska experter, inklusive kardiologer, neurologer och endokrinologer, samt prestationsforskare, vilket understryker ett seriöst åtagande för idrottarnas hälsa och säkerhet – mer avancerat än alla befintliga modeller och ytterligare ett bevis på en robust omsorg om de tävlande. Senast, den 21 maj, coachade Enhanced Games -teamet Kristian Gkolomeev till att slå världs-rekordet på 50 meter frisim och tillkännagav att deras första spel ska hållas i maj 2026 i Las Vegas.

Sedan dessa evenemang tillkännagavs har institutionella reaktioner på Enhanced Games varit starkt kritiska. World Athletics ordförande Sebastian Coe beskrev idén som ”idiotisk” [5], USA:s tidigare president Joe Biden uttryckte ”djup oro,” och World Anti-Doping Agency [110], nationella antidopningsorganisationer (till exempel UKAD, USADA, SIA) och Europarådet har lyft fram allvarliga etiska, hälsomässiga och integritetsrelaterade problem. Hittills har mest uppmärksamhet fokuserat på Enhanced Games som ett hot mot idrottens integritet, men vi identifierar ett bredare och potentiellt mer angeläget problem: EG:s syften sträcker sig bortom sporten, där idrottstävlingen i första hand fungerar som ett verktyg för att marknadsföra och kommersialisera testosteronprodukter via Enhanced Games:s ”telehealth”-plattform. Trots sådana farhågor finns det i nuläget ingen forskning om detta.

Testosteronersättningsbehandling

Testosteronersättningsbehandling (TRT) innebär medicinsk administrering av exogent testosteron för att behandla manlig hypogonadism, ett tillstånd där kroppen inte producerar tillräckliga mängder testosteron. Hypogonadism kan klassificeras som primär (testikelsvikt) eller sekundär (störning i hypotalamus eller hypofysen), och testosteronbrist kan visa sig genom symtom som minskad libido, trötthet, minskad muskelmassa, depression och nedsatt kognitiv funktion.

TRT syftar till att återställa testosteronnivåer till ett fysiologiskt intervall och lindra associerade symtom, och har strikt terapeutisk funktion. Behandlingen kan administreras genom olika metoder, inklusive intramuskulära injektioner, transdermala plåster eller geler, subkutana pellets och orala formuleringar. Beslutet att inleda TRT baseras vanligtvis på både kliniska symtom och biokemisk bekräftelse av låga testosteronnivåer (blodprov), där normala nivåer vanligtvis definieras som 8–29 nmol/L. Betydande individuell variation förekommer dock, och optimala nivåer kan skilja sig från person till person.

TRT marknadsförs i allt större utsträckning som en lösning på den så kallade ”andropausen” eller ”manliga klimakteriet”, men dess användning är kontroversiell. Kritiker hävdar att mediciniseringen av åldrande och normal fysiologisk nedgång har bidragit till överdiagnostik och överbehandling. Det har dessutom hävdats att samhället genomgår en fas av ”farmaceutisering”, där beroendet av läkemedel för att behandla och förebygga sjukdom intensifieras, inklusive testosteron och testosteronbrist. Dessutom har TRT blivit sammanflätat med bredare kulturella ideal om maskulinitet, ungdomlighet och vitalitet, vilket underlättar användning utanför godkända behandlingsområden för prestationshöjande ändamål.

Nyare litteratur lyfter också fram rollen av direktreklam till konsumenter, telemedicinplatt-formar och sociala medier-influencers i att marknadsföra TRT, ofta med otydlig gräns-dragning mellan klinisk behandling och livsstilsoptimering. Av särskilt intresse är telehälsa och telemedicin, som innebär vård levererad via teknik genom enheter som telefoner, datorer, surfplattor och stationära datorer, vilket möjliggör ljud- och videokommunikation mellan patienter och kliniker. Telehälsa utvecklades ursprungligen för att ge vårdtillgång till landsbygds- och underbetjänade befolkningar, och dess användning ökade avsevärt under 2019 i samband med covid-19-pandemin. Ett område inom telehälsan som har vuxit särskilt snabbt är dess tillämpning inom TRT. Trots detta visar forskning – om än begränsad – att 84 procent av TRT i Storbritannien är självmedicinerad och sker utan övervakning, vilket utsätter konsumenter för risker kopplade till oreglerade och illegala läkemedel.

Potentiella risker med TRT inkluderar polycytemi, hjärt–kärlkomplikationer, minskad fertilitet och suppression av den hypotalamisk–hypofys–gonadala (HPG) axeln, vilket kan leda till nedstängning av kroppens egen testosteronproduktion och testikelatrofi. Dessa fysiologiska effekter väcker oro för beroende, särskilt bland män som använder TRT utan medicinsk indikation, exempelvis av skäl kopplade till kroppsbild eller prestationsförbättring. Man har dock nyligen ifrågasatt bevisen som kopplar TRT till negativa hjärt–kärlhändelser och framhävt motsägelsefulla data och metodologiska brister. Ändå exemplifierar dessa utvecklingar en växande bioekonomi, där hormonell modulering fungerar både som medicinsk intervention och kommersiell vara. Detta är den marknad som Enhanced Games verkar redo att ge sig in i och kapitalisera på. Med uppskattningar som placerar värdet av TRT-marknaden på 2 miljarder dollar 2024 och en prognos om tillväxt till 2,5 miljarder dollar år 2030, är det tydligt varför Enhanced Games är motiverade att ta en del av denna snabbt expanderande industri.

Skapandet av och kapitaliseringen på beroende

Beroende, i sammanhanget av substansbruk och hälsa, avser ett tillstånd där en individ utvecklar ett fysiologiskt eller psykologiskt beroende av en substans för att kunna fungera ”normalt” eller för att undvika abstinenssymptom.

Biologiskt är beroende ofta kopplat till kroppens anpassning till närvaron av en substans, där regelbundet bruk förändrar neurokemiska processer, särskilt de som är involverade i belöning, motivation och stressreglering. I sådana fall kan avbrott utlösa abstinenssymtom, vilket kan förstärka fortsatt användning; detta fenomen beskrivs vanligtvis som fysisk beroendeproblematik, kännetecknad av tolerans och abstinens. Psykologiskt kan beroende yttra sig genom tvångsmässiga beteenden, begär och en prioritering av substansbruk framför andra delar av livet, även inför negativa konsekvenser. Denna dimension motsvarar psykologiskt beroende, där substansen blir central för individens känslomässiga reglering eller självbild.

När det gäller testosteron är beroende mer komplext än i traditionella beroendemodeller. Även om anabola–androgena steroider (AAS) såsom testosteron inte skapar berusning i konventionell mening, visar forskning att beroende kan utvecklas, särskilt i relation till kroppsbild, prestationsmål och upprätthållandet av en upplevd identitet. Detta är särskilt oroande för personer som använder testosteron av icke-medicinska skäl, såsom kroppsbyggare, som sannolikt har normala testosteronnivåer innan dessa läkemedel introduceras i kroppen. Användare kan uppleva abstinenssymtom såsom trötthet, depression eller hypogonadism vid avbrott, vilket återspeglar både fysiska och psykologiska kompo-nenter av beroende. Dessutom, eftersom AAS stör kroppens endogena testosteronpro-duktion, kan individer bli medicinskt beroende av syntetiska hormoner såsom testosteron, särskilt vid långvarigt bruk. Detta skapar en biomedicinsk återkopplingsslinga där avbrott leder till fysiologisk dysfunktion, vilket förstärker fortsatt användning – ett mönster som suddar ut gränsen mellan terapeutisk behandling och beroende [2, 55].

För personer med kliniskt låga testosteronnivåer, exempelvis män med hypogonadism, är dock beroendebegreppet mindre problematiskt, eftersom ett redan existerande medicinskt tillstånd föreligger och kräver farmaceutisk behandling (exempelvisTRT) för att återställa någon form av normal funktion. Beroende framträder alltså här som en kritisk och otillräckligt utforskad dimension av EG-modellen, särskilt när telehälsoplattformar breddar tillgången till AAS, främst testosteron.

Det är anmärkningsvärt att även om den ökande användningen av TRT väcker etiska och medicinska bekymmer, kan den också ge en viss grad av tillsyn och reglering av testosteronets kvalitet. Man har uppskattat att omkring en miljon personer i Storbritannien använder PEDs, särskilt AAS, och det föreslås att mellan 2,9 och 4 miljoner personer i USA har använt AAS. Den oreglerade naturen hos många av dessa praktiker är oroande, eftersom en betydande del självmedicinerar och skaffar substanser genom illegala kanaler av osäker härkomst och tvivelaktig kvalitet. Bristen på standardisering, doskontroll och medicinsk övervakning ökar risken för negativa hälsoutfall. I detta sammanhang kan formaliseringen av TRT-vägar, även om de är problematiska på andra sätt, fungera som en skademinskningsstrategi genom att införa kvalitetskontroll, reglerade leveranskedjor och klinisk tillsyn i en annars oreglerad och potentiellt farlig domän.

Emellertid har ökad granskning riktats mot den kliniska frikostigheten kring TRT-förskrivning, särskilt i fall där tydliga biomedicinska indikationer saknas – en trend som observerats både i Storbritannien och USA. I sådana sammanhang riskerar TRT att sträcka sig bortom terapeutisk intervention och in i området för valfri prestationshöjning. Ur detta perspektiv skulle EG inte bara svara på en existerande medicinsk efterfrågan utan verkar aktivt forma och kommersialisera nya former av beroende.

Denna utveckling väcker djupgående etiska frågor kring den allt mer porösa gränsen mellan behandling och förbättring, samt de kommersiella drivkrafter som uppmuntrar sådan sammanblandning. Än mer kritiskt är beroendeproblematiken, särskilt i ljuset av TRT utan kliniskt behov, en direkt utmaning mot det grundläggande påståendet i Enhanced Games’ First Declaration on Human Enhancement, specifikt Artikel 1: ”Rätten till kroppslig suveränitet”, som hävdar att ”individer har yttersta suveränitet över sina kroppar.” När farmakologiskt beroende etableras, komprometteras själva idén om val och därmed autonomi. I detta sammanhang blir retoriken om kroppslig suveränitet alltmer bräcklig och blottlägger djupare spänningar mellan bioteknologisk egenmakt och strukturellt farmaceutiskt beroende.

Aktuell studie

Mot ovanståde bakgrund undersökes Enhanced Games, dess övergripande mål och dess strategiska expansion in i en marknad som organisationen aktivt försöker forma och kapitalisera på. Med utgångspunkt i argumentet att Enhanced Games sträcker sig bortom sportens område hävdar vi att en del av Enhanced Games:s ambition ligger i marknads-föringen av telehälsotjänster, särskilt TRT, riktade mot allmänheten³. I detta sammanhang använder vi begreppet bioekonomi för att utforska hur Enhanced Games använder medicinska narrativ om optimering, livslängd, hälsa och hormonreglering för att legitimera och kommersialisera farmaceutiska interventioner.

Men i takt med att Enhanced Games fortsätter att expandera sitt varumärke har en bredare agenda framträtt, specifikt integreringen av telehälsotjänster i dess plattform. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes av Enhanced Games’ officiella webbplats, med särskilt fokus på dess telehälsoerbjudanden. Med stöd av begreppet bioekonomi – där människokroppen blir en plats för farmaceutisk ackumulation och kapitalgenerering – analyserar vi hur Enhanced Games söker utnyttja denna logik.

Resultaten visar att Enhanced Games använder sport som ett verktyg för att marknadsföra TRT. Detta understryker organisationens ambitioner att sträcka sig bortom den sportsliga arenan och positionera sig som en kommersiell aktör inom den bredare biomedicinska, hälsorelaterade och långlivnadsinriktade sektorn. Deras telehälsoreklam marknadsför explicit testosteronprodukter, vilket signalerar en förskjutning och suddiga gränser mellan sport (prestationshöjning) och samhälle (livslängd, hälsa, optimering).

Mot bakgrund av överförskrivning av testosteron via telehälsotjänster kan Enhanced Games utgöra en kraftfull drivande faktor i expansionen av denna marknad. Dessa utvecklingar väcker viktiga frågor, särskilt gällande risken för fysiologiskt beroende vid långvarig användning av exogent testosteron. Kommodifieringen av TRT under täckmanteln sport och hälsooptimering kräver kritisk reflektion kring de etiska, medicinska och regulatoriska konsekvenserna av sådana praktiker.

Referens: Cox L, Khan I. Bigger than sport: the enhanced games and the commodification of telehealth, testosterone, and dependency. Harm Reduct J 2022; ;22: 180