Hur ser paraidrottare på dopingregler och testning

Paraidrottare kan ställas inför särskilda utmaningar inom antidopingssystemet, inklusive frågor som rör integritet, genomförande, förståelse och tillgänglighet. Medan tidigare studier har undersökt icke-funktionsnedsatta idrottares uppfattningar, är kunskapen begränsad om hur internationella elitparaidrottare upplever antidopingsprocedurer. Syftet med denna studie var att öka förståelsen för elitparaidrottares erfarenheter och uppfattningar av antidopingsprocedurer.

Paraidrott har vuxit kraftigt under de senaste åren, med ett ökande antal idrottare, idrotter och tävlingsnivåer. I takt med att fler idrottare tillkommer intensifieras pressen att prestera och nå framgång. Särskilt den internationella elitmiljön kan öka frestelsen att använda prestationshöjande substanser, vilket har påvisats bland icke-funktionsnedsatta idrottare. För att säkerställa fair play och idrottens integritet har WADA etablerat omfattande antidopingsregler som gäller alla idrottare, inklusive paraidrottare. Tillämpningen av dessa regelverk inom paraidrott har dock varit inkonsekvent, och studier visar att paraidrottare med fysiska, synrelaterade och intellektuella funktionsnedsättningar ofta möter utmaningar som deras icke-funktionsnedsatta motsvarigheter inte gör.

Urinprovstagning kan upplevas som integritetskränkande för alla idrottare, eftersom den oundvikligen innebär en förlust av privatliv. För idrottare med fysiska eller synrelaterade funktionsnedsättningar kan situationen dock vara särskilt utmanande, då de kan behöva assistans under provtagningen, vilket ytterligare kan kompromettera deras integritet och självständighet⁵. På motsvarande sätt kan idrottare med intellektuella funktionsnedsättningar ha svårigheter att förstå och följa testprocedurerna. Dessa särskilda utmaningar kräver anpassade tillvägagångssätt för antidopingsutbildning och procedurer för att säkerställa att paraidrottare inte missgynnas.

Nyligen har uppmärksammats paraidrottares situation inom antidopingssystemet och tagit fram rekommendationer för para-specifik antidopingsutbildning, med betoning på behovet av anpassat innehåll, tillgängliga format och inkludering av stödpersonal runt idrottaren. Trots detta finns mycket begränsad information i WADA:s befintliga material om hur antidoping-procedurer och utbildningsinsatser bör anpassas för paraidrottare, vilket potentiellt kan leda till misstro och farhågor kring antidopingssystemets rättvisa och effektivitet.

Sammantaget råder det brist på kunskap om hur internationella elitparaidrottare uppfattar antidopingssystemet och sin egen förmåga att följa regelverket utifrån sina funktionsnedsättningar. Forskning som undersöker erfarenheter och uppfattningar hos elitparaidrottare inom olika funktionsnedsättningsgrupper kan bidra till mer inkluderande och effektiva antidopingsutbildningar och procedurer.

Med hjälp av en tvärsnittlig observationsstudiedesign samlades data in via en webbaserad enkät som distribuerades i samband med större internationella paratävlingar. Totalt deltog 109 elitparaidrottare från 25 länder, representerande tre funktionsnedsättningsgrupper: fysiska, synrelaterade och intellektuella funktionsnedsättningar. Data analyserades med deskriptiv statistik och icke-parametriska analysmetoder.

Bland elitparaidrottarna hade 27 procent aldrig fått antidopingsutbildning under sin idrotts-karriär, medan de som hade fått sådan utbildning kände sig mer säkra på att hålla sig uppdaterade om förbudslistan. Över hälften hade aldrig genomgått dopingkontroll, och mer än 70 procent hade aldrig lämnat vistelserapportering. De flesta idrottare som hade testats upp-levde proceduren som respektfull och anpassad efter deras funktionsnedsättning. Samtidigt kunde 25 procent inte lämna urinprov utan hjälp från en dopningskontrollant eller annan person. Vidare uppgav 40 procent av dem som hade lämnat vistelserapportering att kravet på uppdatering minskade deras upplevelse av att vara elitidrottare.

Studien visar att många paraidrottare, även på elitnivå, har begränsad erfarenhet av centrala antidopingsprocedurer. Detta understryker behovet av mer inkluderande, prioriterade och tillgängliga antidopingsinsatser som är anpassade efter paraidrottares specifika behov.

Referens: Qvarfordt A, Svedsäter G, Fagher K, Bjerkefors A, Blomqvist S. International elite Para athletes’ perspectives on anti-doping: what works, what doesn’t and what’s next? BMJ Open Sport Exerc Med 2025; 11: e002788.