Socialmedicinska aspekter på idrottens kosttillskott – en systematisk studie

Kosttillskott inom idrotten representerar en skärningspunkt mellan teknologi, nutrition och fysisk aktivitet, där innovation och sportnutrition spelar grundläggande roller i strävan efter optimal prestation. Även om dessa element är lätta att identifiera kan deras inbördes relationer och effekter vara komplexa och variera betydligt mellan olika kulturella samman-hang. Dessutom försvårar avsaknaden av en standardiserad definition och gemensam taxonomi jämförelser mellan olika länders regelverk, vilket påverkar forskning, idrottsutövning och den övergripande förståelsen av sporttillskott.

Denna artikel granskar studiet av kosttillskott ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv, med fokus på sporttillskott och omfattande både motionsidrott och elitidrott. Sporttillskott förstås som ett mångfacetterat fenomen som innefattar näringsmässiga, psykologiska, kommersi-ella, kulturella, historiska, idrottsliga och sociologiska dimensioner. Detta belyser att dagens ”hälsosamma kosthållning” går bortom strikt biologiska normer. Sådana kostmönster integrerar kulturella traditioner, vetenskapliga framsteg och teknologisk utveckling. Samtidigt står området inför betydande utmaningar inom globala system för livsmedelsproduktion, distribution och reklam, vilket understryker att analysen av sporttillskott är en komplex och viktig uppgift i dagens samhälle.

Studier om sporttillskott behandlar olika dimensioner, från attityder till användning till hur stödnätverk påverkar beslut kring tillskott. I avsaknad av en standardiserad definition främjar dessa analyser en öppen och kritisk dialog. Även om området främst har vuxit fram inom hälsovetenskaperna är kosttillskott nära kopplade till sociala faktorer och fungerar som ett livsmedelsfenomen som väcker debatter om reglering, utbildning och hälsa. Det är viktigt att förstå kosttillskott som en integrerad del av många moderna kostmönster, eftersom de speglar kulturella trender, gruppers påverkan på beslutsfattande och de komplexiteter som är förknippade med användningen, inklusive den ibland hårfina gränsen mellan kosttillskott och dopning.

Under de senaste årtiondena har användningen av sporttillskott ökat kraftigt, inte bara bland elitidrottare utan även i befolkningen i stort. Ett återkommande tema i litteraturen är spänningen mellan viljan att förbättra prestation (och estetik) och de etiska och hälsomässiga problem som är förknippade med användningen av tillskott. Denna spänning visar sig i debatter om gränsen mellan laglig supplementering och dopning, samt hur denna skillnad uppfattas och förhandlas av idrottare, tränare och idrottsorganisationer.

Dessutom har nyare forskning börjat undersöka hur sociala medier och digitala plattformar påverkar spridningen av information om kosttillskott och hur attityder till användningen formas. Detta är särskilt relevant i dagens digitala informationsålder, där idrottare har tillgång till enorma mängder information, varav en del saknar vetenskapligt stöd.

Detta fenomens komplexitet återspeglas i mångfalden av metodologiska angreppssätt som används för att studera det, från kvantitativa analyser av användningsmönster till djupgående kvalitativa studier av idrottares och amatörkonsumenters erfarenheter och uppfattningar. Denna litteraturöversikt integrerar element från sportnutrition, kost som livsmedelsfenomen, idrott som fysisk aktivitet och sporttillskott som teknologiska produkter. Genom detta angreppssätt identifieras och analyseras de huvudsakliga trenderna inom litteraturen om sporttillskott ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv under perioden 2014–2024. Vår forskningsfråga är: Hur belyser samhällsvetenskapliga perspektiv de etiska och sociala implikationerna av prestationshöjande substanser inom idrotten?

Den granskade forskningen har organiserats i fem centrala teman som speglar viktiga frågor inom nutrition ur samhällsvetenskaplig synvinkel:

Attityder och beteenden kring kosttillskott och dopning

Nätverk och nyckelaktörer

Vägen till dopning

Kosttillskottens gråzon

Begreppsmässig oklarhet

Bakgrund: sporttillskott och dopning – kontext och överväganden

Vad är ett kosttillskott? Varför är det viktigt att studera? Vem studerar supplementering ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv, och hur har detta gjorts? Är kosttillskott och dopning samma sak? Detta avsnitt belyser dessa grundläggande frågor.

Utifrån vår systematiska översikt kan vi konstatera att det inte finns någon standardiserad definition av vad som utgör ett kosttillskott. Alla författare möter problemet med begreppsmässig oklarhet och föreslår egna operationella definitioner för att hantera denna begränsning i sina respektive studier. I den specialiserade litteraturen används olika termer för att beskriva dessa produkter, bland annat ”dietary supplement”, ”nutritional supplement”, ”sports supplement”, ”sporting foods” och ”ergogenic aids”. Generellt står forskarna inför två huvudsakliga uppgifter:

Att välja ett juridiskt eller institutionellt referensramverk, såsom Dietary Supplement Health and Education Act (DSHEA), Food and Drug Administration (FDA), International Olympic Committee (IOC) eller Australian Institute of Sport (AIS).

Att fastställa hur dessa produkter kopplas till idrottsområdet.

Det räcker inte att enbart använda termen ”sporttillskott”. Vissa forskare klassificerar tillskott utifrån kriterier som form/intag (till exempel geler, bars eller drycker) eller utifrån näringsfunktion (till exempel vitaminer, proteiner eller kreatin). Ett gemensamt inslag hos samtliga forskare är dock ”anledningen” till att tillskott inkluderas i idrottares kost: strävan efter förbättrad prestation, antingen genom att optimera prestation vid träning eller tävling, uppfylla specifika näringsbehov eller underlätta återhämtning. När det gäller terminologin fungerar dessa benämningar som samlingsbegrepp inom sporttillskottsindustrin. Även om användningen kan vara förvirrande kan de generellt förstås så länge de uppfyller de två ovan nämnda uppgifterna: att tillhandahålla ett tydligt referensramverk och etablera en specifik koppling till idrottsområdet.

Denna brist på konsensus försvårar inte bara förståelsen av vad som utgör ett sporttillskott, utan kan också leda till förvirring kring användning och reglering. Trots denna oklarhet har populariteten för tillskott ökat kraftigt, drivet av en växande medvetenhet om nutrition och dess påverkan på idrottsprestationer.

Som en teknologisk innovation har bioteknologin positionerat kosttillskott som ett revolutionerande sätt att närma sig koststrategier. Även om intaget kan framstå som ett individuellt komplement kräver det en omfattande utvärdering av både idrottaren och dennes omgivning. I detta avseende berör kosttillskott direkt det materiella, det individuella, det kollektiva och det globala. Begreppet ”sport” inkluderas eftersom dessa produkter utgör en integrerad del av idrottarens kost. Funktionellt kan de användas för att uppfylla näringsbehov, förbättra prestation eller underlätta återhämtning. Även om användningen bör ske under vägledning av hälso- och sjukvårdspersonal kan man ifrågasätta om denna rekommendation alltid följs.

Historiskt har idrottares kost genomgått processer av standardisering och homogenisering, drivna av trender som syftar till att normalisera kostparametrar för att maximera prestation. Fysisk aktivitet, oavsett om den är rekreationell eller elitinriktad, förändrar matvanor och ökar energiförbrukningen, vilket kräver ett större näringsintag. Denna kostplanering påverkas av faktorer som idrottarens morfologiska egenskaper, kroppssammansättning och den aktuella idrottsgrenen, vilket avgör de dominerande energisubstraten och metabola processerna. Dessutom måste kort- och långsiktiga mål samt tävlingsschemat beaktas.

För att förstå idrottarens kost är det avgörande att analysera sambandet mellan föda och energimetabolism. För majoriteten av befolkningen kräver fysisk aktivitet inga betydande kostförändringar, eftersom grundprinciperna för en balanserad kost är tillräckliga. För idrottare kan det däremot vara otillräckligt att enbart täcka näringsbehovet genom vanlig mat. Som svar på denna utmaning använder både idrottaren och omgivningen – tränare, coacher och nutritionister – kosttillskott för att uppnå näringsmål som optimerar prestationen.

Dessutom konsumerar många personer som inte lever strikt idrottsliga liv också dessa produkter. Detta kan tillskrivas olika sociala och kulturella orsaker. Populariteten hos en hälsosam livsstil, exponeringen av kroppsideal på sociala medier samt inflytandet från kändisar och idrottare i marknadsföringen av kosttillskott har gjort dessa produkter attraktiva för personer som vill förbättra sin hälsa eller sitt utseende, även utan ett rigoröst träningsprogram.

När man bedömer kosttillskottens roll i dagens samhälle, särskilt för idrottare, bör de första kostrekommendationerna fokusera på att planera en varierad och balanserad kost, både kvalitativt och kvantitativt, för att optimera anpassningen till träning och tävling. Denna planering måste ta hänsyn till sambandet mellan energiförbrukning, träningsprogram och kroppssammansättning. Idrottsutövning introducerar därmed ett nytt förhållande: hälsa/energimetabolism. Utan korrekt näring är det omöjligt att uppnå maximal prestation; en bristfällig kost kan till och med underminera effekterna av den bästa träningen och påverka idrottarens hälsa negativt.

Framsteg inom bioteknik och nanoteknik har drivit utvecklingen och kommersialiseringen av sporttillskott framåt. Bioteknik fokuserar på utvärdering och produktion av högkvalitativa näringstillskott genom innovation i kemisk sammansättning och produktionsprocesser (81). Nanoteknik optimerar däremot frisättning och upptag av näringsämnen i kroppen. Beslutet att använda dessa tillskott är dock inte okomplicerat, eftersom den stora variationen i sammansättning och egenskaper gör det svårt att integrera dem i träningsprogram för idrottare inom olika discipliner. Många sportnutritionella produkter kombinerar makro- och mikronäringsämnen samt fytokemikalier, vilka visserligen har stöd var för sig men saknar evidens som komplett blandning.

En betydande oro gäller den potentiella förekomsten av odeklarerade dopningssubstanser i kosttillskott, vilket aktualiserar ett avgörande förhållande mellan risk och nytta. Idrottare och deras stödteam måste noggrant utvärdera användningen av tillskott genom att väga fördelarna för träning och återhämtning mot risken för kontaminering. Överträdelser av WADA:s regler kan uppstå inte bara genom direkt konsumtion av förbjudna substanser utan också genom användning av produkter med otillräcklig information om innehållet. Bristande kunskap om ingredienser och tillverkningsprocesser är en kritisk faktor i denna bedömning.

Förebyggande av dopning inom idrotten har etablerats som en grundpelare för rättvis konkurrens. I jakten på bättre prestationer har ergogena hjälpmedel blivit ett vanligt alternativ bland idrottare. Bland dessa hjälpmedel riktas vårt intresse mot näringsmässiga ergogena tillskott som kan förbättra kapacitet, fysisk prestation eller idrottsprestation.

Det är viktigt att klargöra att ett näringstillskott i sig inte är en form av dopning och inte heller automatiskt bör klassificeras som ett läkemedel, även om flera forskare har inkluderat dem inom kategorin prestationshöjande substanser (PEDs, Performance-enhancing Drugs). Dessutom nämner World Anti-Doping Agencys lista över förbjudna substanser inte kosttillskott direkt.

Bland de substanser som betraktas som ”droger” finns:

anabola androgena steroider (AAS)

anabola androgena prekursorer

selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM:s)

antiöstrogener

aromatashämmare

humant tillväxthormon (hGH)

insulin

amfetaminer och derivat

stimulantia (såsom metylfenidat, efedrin och kokain)

Det är viktigt att notera att koffein inte längre finns på förbudslistan men ingår i WADA:s övervakningsprogram.

Dopning via kosttillskott kan betraktas som oavsiktlig dopning. Detta begrepp syftar på positiva antidopningstester som beror på konsumtion av kosttillskott som innehåller odeklarerade förbjudna substanser eller mängder som inte överensstämmer med vad som anges enligt regelverk från organisationer som WADA. Samtidigt analyserar studier kosttillskott som en integrerad del av idrottares ergogena hjälpmedel och betonar individens ansvar för förekomsten av förbjudna ämnen i dessa produkter. Till skillnad från andra synsätt framställs denna typ av dopning inte som likvärdig med medveten användning av droger, utan snarare som ett ”säkerhetsproblem” och en fråga för folkhälsan.

På senare tid har utvärderingen av sporttillskott blivit mer tillgänglig och fokuserar på dikotomin säkerhet/effektivitet. Sex centrala kosttillskott med starkt vetenskapligt stöd har identifierats, och deras mekanismer och effekter på idrottarens kropp har successivt dokumenterats:

beta-alanin

natriumbikarbonat

kreatin

koffein

nitrater

protein

Denna information är avgörande för idrottare och deras stödteam för att kunna förbereda sig för potentiella risker genom en noggrann genomgång av den vetenskapliga evidensen kring de olika tillskott som inkluderas i näringsplaneringen. Varje tillskott har sina egna verkningsmekanismer, säkerhetsprofiler, biverkningar, protokoll och doseringar. Därför är det viktigt att öka medvetenheten bland idrottare, hälso- och sjukvårdspersonal samt stödteam för att främja säkra användningsmetoder och hantera folkhälsoproblem kopplade till felaktig användning av kosttillskott

Även om kosttillskott är vanliga bland idrottare (och i allt högre grad även bland personer som inte är idrottare) motsvarar deras fördelar inte alltid de förväntningar som skapas genom kommersiella budskap. Därför är det nödvändigt att prioritera vanlig kost innan man tar till kosttillskott, och detta bör alltid ske inom ramen för en kostplan som övervakas av hälso- och sjukvårdspersonal samt med hänsyn till förhållandena hälsa/energimetabolism, risk/nytta och säkerhet/effektivitet. Som svar på detta behov har internationella organisationer utvecklat utvärderingsverktyg för att vägleda beslutsfattande kring användningen av kosttillskott.

International Olympic Committees uttalande presenterar ett beslutsträd för idrottare som analyserar förhållandet mellan risk och nytta. Modellen är uppbyggd kring två grundläggande aspekter: de potentiella fördelarna med att använda kosttillskott och de kostnader samt risker som är förknippade med dem. När det gäller fördelar har tre huvudsakliga mål identifierats:

att korrigera näringsbrister

att uppnå specifika näringsmål

att förbättra fysiologiska eller biokemiska funktioner som påverkar prestationen

När det gäller kostnader identifieras tre centrala risker:

användning av ineffektiva tillskott

potentiella negativa hälsoeffekter

risken att bryta mot antidopningsregler

Bedömningen av om dessa tillskott är lämpliga kräver att man tar hänsyn till hur praktisk användningen är, konsulterar tränarteamet och det medicinsk-vetenskapliga stödnätverket samt genomför en näringsbedömning som motiverar användningen. Modellen betonar också idrottarens ansvar vid inköp av produkten: idrottaren måste kontrollera produktens ursprung och säkerställa att formuleringen inte innehåller förbjudna substanser.

Spanish Society of Sports Medicine har utvecklat ett kompletterande beslutsdiagram som, till skillnad från IOC-modellen, betonar förhållandet mellan hälsa och energimetabolism. Dess logiska struktur börjar med att utvärdera om idrottarens kost innehåller tillräckligt med ”riktig” mat och fastställer därefter mer specifika kriterier i följd:

om träning och nutrition är adekvata

om målen är tydliga

kunskap om biverkningar och läkemedelsinteraktioner

om det finns vetenskapligt stöd

identifiering av eventuella förbjudna substanser

om användningen är möjlig vid tävling

certifiering av produktens ursprung

dokumentation av tidigare positiva testresultat

Endast om samtliga dessa krav uppfylls kan användning av kosttillskott övervägas, och då alltid under strikt professionell övervakning. Om något kriterium inte uppfylls bör användningen avrådas.

Referens: Sossa Rojas A, Zoccola Cisterna M. Dialogue and sports supplementation: reflections from the social sciences: a systematic review. Front Sports Act Living 2026; 7: 1719247.