Psykoaktiva substanser inom idrotten

Organiserad tävlingsidrott kan betraktas som en unik sociokulturell miljö där beteenden kring substansbruk formas av idrottens regelverk, idrottsspecifika kulturella normer, prestationskrav och andra påfrestningar i idrottslivet. Idrottares substansbruk kan påverkas av personlighet och psykologiska faktorer, av social påverkan på makronivå (exempelvis samhälls- och idrottskulturer) och av påverkan på mikronivå (exempelvis lagkamrater och idrottens stödpersonal).

“Substances of Abuse” i antidopingreglerna

Idrottare verkar vanligtvis inom strukturerade idrottssystem och följer de regler och sanktioner som fastställts av styrande organisationer som WADA. Antidopingregelverken definierar och reglerar idrottares substansbruk på ett annat sätt än vad som gäller för befolkningen i allmänhet, och har ofta fokus på förbjudna prestationshöjande substanser.

Sedan 2021 innehåller dock World Anti-Doping Code, som reglerar merparten av den organiserade idrotten, en kategori kallad “Substances of Abuse” (missbrukssubstanser). Tillägget erkänner att idrottare kan använda psykoaktiva droger utanför idrottens och prestationsförbättringens sammanhang, exempelvis för att hantera idrottsrelaterad press, stress och psykisk ohälsa. Användningen är fortfarande en överträdelse av antidopingreglerna, men sanktionerna är betydligt mildare om idrottaren kan visa att användningen skett av rekreationella skäl. I vissa fall krävs också att idrottaren genomgår ett behandlingsprogram.

Varför använder idrottare psykoaktiva droger?

De höga förväntningarna på idrottsliga prestationer och tävlingsframgång kan påverka inte bara användningen av psykoaktiva droger i prestationshöjande syfte, utan också användning för rekreation och andra ändamål. Det kan handla om att hantera prestationsrelaterad stress, psykisk ohälsa eller grupptryck. Forskning har visat att idrottare på ungdoms-, universitets- och elitnivå rapporterar användning av psykoaktiva droger, exempelvis cannabis, opioider och stimulantia, av andra skäl än att förbättra prestationen.

Hur vanligt är det?

En översikt från 2019 visade att det fortfarande saknas tillförlitliga, generaliserbara uppskattningar av hur vanligt sådant drogbruk är bland elitidrottare, bland annat på grund av skillnader mellan olika idrottspopulationer. Cannabis var den mest använda drogen bland idrottare (25 %). Användningen av receptfria opioider var också högre bland idrottare än bland icke-idrottare, särskilt inom kraft- och kollisionsidrotter:

Som jämförelse visade en studie från amerikanska National Collegiate Athletic Association (NCAA) 2022–2023 att omkring 26 procent av studentidrottarna uppgav att de använde cannabis.

Tidigare forskning om idrottares drogbruk utanför prestationssammanhang har ofta gjorts i Nordamerika, och vanligtvis som en del av bredare studier av allmän eller psykisk hälsa snarare än med fokus på just detta substansbruk. Kunskapen om de psykosociala faktorer som påverkar bruket är därför fortfarande begränsad.

Ur ett idrottsmedicinskt perspektiv, och för att kunna ge individanpassade råd till idrottare, är det viktigt att förstå de olika motiven bakom substansbruk (prestationsförbättring, rekreation och medicinsk användning) och hur de kan överlappa och påverka varandra. Riskmiljöer och faktorer som möjliggör användning av prestationshöjande substanser är väl beskrivna (Henning et al., 2021), medan användningen av psykoaktiva droger i denna population är betydligt mindre utforskad.

Kunskapsluckan är särskilt angelägen att fylla eftersom användningen av psykoaktiva droger i samhället har ökat under det senaste decenniet, samtidigt som den psykiska ohälsan bland unga har förvärrats. Det är osannolikt att den organiserade idrotten skulle vara skyddad från dessa globala trender.

En ny kartläggande översikt

Den aktuella kartläggande översikten (scoping review) undersökte psykosociala motiv och riskfaktorer för användning av psykoaktiva droger bland olika grupper av idrottare: unga, professionella, elitidrottare och före detta idrottare.

Forskarna sökte systematiskt i Scopus, Web of Science och PsycINFO efter expertgranskade studier publicerade 2014–2024, enligt JBI:s riktlinjer och PRISMA-ScR-ramverket. Programvaran Covidence användes för oberoende granskning och urval av studier, och Sport Drug Control Model användes som vägledning för den tematiska analysen.

Totalt inkluderades 38 studier. De flesta var gjorda i Nordamerika och inriktade på unga idrottare (55 %). Cannabis var den mest studerade drogen (68 %).

Resultat

Motiv: idrottarnas användning var kopplad till upplevda fördelar, framför allt positiva effekter på humöret, exempelvis för att varva ner efter en match eller för att hantera skador.

Riskfaktorer:

• ung ålder
• manligt kön
• låg upplevd kompetens
• humörstörningar
• drogbruk bland kamrater
• kontaktidrotter
• skador
• övergångar mellan olika skeden i idrottskarriären.

Slutsats

Resultaten understryker vikten av att förebyggande insatser och skadereducerande åtgärder når de idrottsgrupper som löper ökad risk, särskilt unga och tonåriga idrottare, och att hänsyn tas till de specifika riskfaktorerna i olika idrotter.

Referens: Lemettilä M, Vuori N, Shamma S, Yan X, van de Ven K, Pohjanoksa-Mäntylä M. Psychoactive drug use among athletes: motives and risk factors beyond sports performance: a scoping review. Int J Drug Policy 2026; 155: 105380.