Hur man kan minska risken för oavsiktlig dopning vid kosttillskottanvändning

Jakten på maximal prestationsförmåga inom idrotten kräver en kontinuerlig optimering av träning, återhämtning, kost och hälsa. I många idrottssammanhang tror många att det vanliga kostintaget inte alltid är tillräckligt för att täcka de energi-, makronärings- eller mikronäringsbehov som uppstår till följd av upprepade träningspass, resor, tävlingsscheman, extrema miljöförhållanden eller begränsad tillgång till lämpliga livsmedel. Följaktligen används kosttillskott i stor utsträckning av idrottare, och prevalensuppskattningar ligger vanligen på omkring 40–70 procent, beroende på idrott, tävlingsnivå, kön, ålder och vilken metod som använts för att undersöka användningen.

Den omfattande användningen skapar en central paradox inom dagens idrottsmedicin. Vissa kosttillskott hör till de bäst vetenskapligt underbyggda och mest praktiskt användbara åtgärder som står till idrottares förfogande, samtidigt som samma marknad kan utsätta idrottare för substanser som är verkningslösa, felmärkta, kontaminerade eller förbjudna enligt antidopingreglerna. Den kliniska frågan är därför inte bara om ett kosttillskott kan förbättra prestationsförmågan, utan om den förväntade nyttan i en specifik idrottare och situation uppväger de säkerhetsmässiga, juridiska och antidopingrelaterade riskerna.

Kosttillskott kan användas för att korrigera näringsbrister, ge en praktisk källa till energi eller protein, stödja vätskebalansen eller påverka specifika fysiologiska mekanismer som har betydelse för prestationsförmåga, återhämtning eller träningsanpassning. Konsensusdokument, bland annat från Internationella olympiska kommittén (IOC), stödjer riktad användning av ett begränsat antal kosttillskott i väl definierade situationer, när besluten fattas av kvalificerad personal och grundas på evidensbaserad praxis. Det kommersiella utbudet av kosttillskott är dock betydligt större än den vetenskapliga evidensbasen. Många produkter marknadsförs med påståenden om förbättrad prestationsförmåga, återhämtning eller kroppssammansättning som går längre än vad den tillgängliga vetenskapliga kunskapen kan stödja.

Till skillnad från läkemedel regleras kosttillskott i många länder i allmänhet som livsmedel eller produkter som ligger nära livsmedelskategorin, och det krävs ofta inte att produktens effekt och säkerhet dokumenteras innan den släpps ut på marknaden. I USA innebar Dietary Supplement Health and Education Act från 1994 att ett betydande ansvar för säkerhet och märkning flyttades till tillverkarna snarare än tillsynsmyndigheterna. Liknande skillnader i regelverken förekommer internationellt, vilket leder till variationer när det gäller kvalitetskontroll, verifiering av innehåll och övervakning efter att produkterna kommit ut på marknaden. Oberoende analyser har upprepade gånger visat förekomst av felmärkning och kontamination. I kommersiellt tillgängliga produkter har bland annat icke deklarerade anabola androgena steroider, stimulantia, selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM:s), peptidrelaterade substanser och andra farmakologiskt aktiva ämnen påvisats.

Ur ett antidopingperspektiv förstärks dessa risker av principen om strikt ansvar. Enligt World Anti-Doping Code är idrottare ansvariga för varje förbjuden substans som påvisas i deras prover, oavsett avsikt eller källa. Intag av ett kontaminerat kosttillskott kan därför leda till ett positivt dopingtest och potentiellt till en överträdelse av antidopingreglerna (ADRV). Konsekvenserna kan bland annat bli diskvalificering, avstängning, ekonomiska förluster, skadat anseende och psykisk belastning. Även idrottares stödpersonal (Athlete Support Personnel, ASP), däribland läkare, dietister, tränare och coacher, kan beröras om de rekommenderar, tillhandahåller eller underlättar användningen av produkter med hög risk.

Den tillgängliga kunskapen om antidopingregelöverträdelser som är relaterade till kosttillskott är heterogen. Uppgifterna kommer från laboratorieanalyser av utvalda produkter, retrospektiva utredningar av enskilda fall, tvärsnittsstudier, antidopingrapporter, beteendestudier samt kliniska studier och prestationsstudier. Prospektiva studier som kopplar samman faktisk användning av kosttillskott, risken för kontamination och idrottares beteende är få. En praktiskt inriktad översikt måste därför integrera flera kunskapsområden: kosttillskottens effekt inom idrottsnutrition, deras verkningsmekanismer, vägar för kontamination, antidopingregler, beteendemässiga faktorer samt strategier för hur rekommendationer kan genomföras i praktiken. Emellertid kan varierande regelverk, kontamination av produkter, felaktig märkning och olämpliga beslut utsätta idrottare för oavsiktliga överträdelser av antidopingreglerna.

Denna strukturerade narrativa översikt omfattade litteratursökningar i PubMed och Scopus efter publikationer från januari 2000 till december 2025. Evidens från primärstudier, randomiserade kontrollerade studier, systematiska översikter, metaanalyser, mekanistiska studier, kontaminationsanalyser, beteendeforskning, konsensusdokument samt officiella riktlinjer och vägledande dokument från ledande idrotts- och antidopingorganisationer granskades kritiskt och sammanställdes. Översikten var inte utformad som en systematisk översikt eller metaanalys.

Evidensen för användning av kosttillskott varierar betydligt mellan olika kategorier. Kreatin och koffein har det mest konsekventa vetenskapliga stödet för vissa prestationsrelaterade effekter, medan beta-alanin, nitrat och natriumbikarbonat uppvisar fördelar som är beroende av sammanhanget. Järn och D-vitamin har tydligare kliniska indikationer när brist föreligger, men det finns begränsat stöd för rutinmässig användning hos idrottare som redan har tillräckliga nivåer.

Många kosttillskott som marknadsförs för återhämtning eller hälsa bygger på mindre och heterogena studier eller på indirekta utfallsmått. Även risken för kontamination varierar och är högst för produkter med flera ingredienser, prestationshöjande företräningsprodukter (pre-workout), viktminskningsprodukter, muskeluppbyggande produkter, så kallade “testosteronboosters”, selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM:s) samt andra substanser som marknadsförs som kosttillskott trots att de har farmakologiska egenskaper eller innehåller substanser som är förbjudna enligt antidopingreglerna.

En effektiv riskminskning kräver individuell bedömning av näringsbehov, evidensbaserade val, tredjepartscertifiering, kontroll av produkternas innehåll, utbildning av idrottare och idrottares stödpersonal samt systematisk dokumentation.

Författarna drog slutsatsen att användning av kosttillskott hos idrottare bör betraktas som en kontrollerad, individualiserad och dokumenterad åtgärd snarare än som en rutinåtgärd. Det föreslagna ramverket integrerar effekt, evidenskvalitet, verkningsmekanismer, vägar för kontamination, beteendemässiga faktorer, principen om strikt ansvar och antidopingrisk för att stödja säkrare beslut om användning av kosttillskott.

För att skydda idrottares hälsa och upprätthålla integriteten i en ren idrott krävs en förändring från prestationsdriven användning av kosttillskott till en riskmedveten användning. SORT (Strength-of-Recommendation Taxonomy) är ett övergripande ramverk baserat på konsensusdokument, positionsdokument, begränsade kontrollerade studier och en syntes baserad på expertkunskap.

Referens: Mancin L, Close GL, Jeukendrup A, Freschi M, Pugh J, Sala M, Baioccato V, Vecchiato M, D’Antona G, Palermi S. Reducing the risk of unintentional doping from supplements: a practical guide for athletes and support teams. Transl Sports Med 2026; 2026: 5919439.